Está en la página 1de 5

KVALIFICERINGS- OCH LAGTVLING

SKOLORNAS FYSIKTVLING 9 februari 1995


SVENSKA DAGBLADET SVENSKA FYSIKERSAMFUNDET

LSNINGSFRSLAG

1. Fr att upphetta 1 kg vatten frn 20 C till 100 C tgr en energi av 4, 2 10 3 1 80 J = 336 kJ Den tillfrda energin r 1, 5 10 3 5 60 J = 450 kJ Medeleffektfrlusten r allts (450 336) / (5 60) kW = 0, 38 kW En del energi tgr fr att vrma upp sjlva kastrullen men denna kan man uppskatta och den blir ganska liten. Strre delen av energifrlusten sker till omgivningen. Denna energifrlust blir strre ju strre temperaturskillnaden med omgivningen r. Effektfrlusten vid 100 C r drfr mjligen dubbelt s stor som medeleffektfrlusten eller kanske ngot mindre eftersom kastrullen nu inte behver vrmas upp. En rimlig uppskattning kan vara att effektfrlusterna r runt 0,5 - 0,6 kW , d blir den tillfrda effekten vid kokningen cirka 0,9 kW. Detta ger en tid fr att frnga vattnet helt som r c m 2, 26 10 6 1 s = 2500 s 40 minuter t= P 0, 9 10 3 En verklig mtning gav 37 minuter vilket innebr att frlusterna ngot har verskattats. 2.
1 2 3 4

Anta att intensiteten p det infallande ljuset r I. Intensiteten p det ljus som reflekterats en gng, vid 1, r d IR. Ljuset vid 2 har transmitterats en gng, reflekterats en gng och sedan transmitterats ytterligare en gng. Dess intensitet r drfr ITRT. Intensiteten vid 3 blir ITRRRT och vid 4 ITRRRRRT osv. Den totala intensiteten ges drfr av IR + ITRT + ITRRRT + ITRRRRRT + = IR + IT 2 R + R3 + R5 +

Summerar vi den geometriska serien fr vi 2 R 1 R2 + (1 R) 2(1 R) 2R 2 IR + IT = IR = IR =I 2 2 2 1 R 1 R 1 R 1+ R Grafen nedan visar den totala reflektansen

1,0

2R/(1+R)

0,5

R
0,0 0,0 0,5 1,0

Tv lager papper reflekterar bttre n ett lager. En intelligent gissning r att nr antalet lager kar kommer kurvan att stiga all brantare frn noll och all mer nrma sig den horisontella linjen 1,0.

3. "Stjrnan" mste vara en planet. Eftersom den befinner sig vsentligen mitt emot solen p stjrnhimlen mste den vara en yttre planet. Vi har allts att vlja p Mars, Jupiter eller Saturnus. Eftersom planeten efter ett r gr upp tv timmar senare har den sedd frn jorden flyttat sig 30 under ett r. Mars har en omloppstid p omkring tv r. Om den stod mitt emot solen fr ett r sedan str den allts nra solen ett r senare.terstr Jupiter och Saturnus. Saturnus har en omloppstid p 30 r dvs flyttar sig 12 p ett r runt solen. Dess avstnd frn jorden r som nrmast 8,5 gnger avstndet jorden-solen. Sedd frn jorden kommer den d att rra sig ngot mer n 12 p himlen under ett r. Jupiters omloppstid r cirka 12 r och dess nrmaste avstnd frn jorden r 4,2 gnger avstndet jorden-solen. Sedd frn jorden kommer den d under ett r att flytta sig ngot mer n 30 p himlen vilket stmmer med texten i uppgiften. Jupiter har ett medelavstnd frn solen av 5,2 gnger avstndet jorden-solen.

4.
1 2

Vi har sin = n sin Optisk vglngd fr strle 2 blir d 1 2n = 2 nd = cos 1 sin 2 2n2 d n 2 sin 2 2 d sin 2 n 2 sin 2

Optisk vglngd fr strle 1 blir 2 d sin 2 2 d sin 2 s = 2 d tan sin = = = n cos n 1 sin 2

Vid strle 1:s reflektion mot ett ttare medium fr man en extra vgskillnad p / 2. De vglngder som slcks ut skall drfr uppfylla 2n2 d 2 d sin 2 = 2 d n 2 sin 2 = p , 2 2 2 2 n sin n sin Vglngderna uppfyller 2 d n 2 sin 2 1298[ nm] = = p p p heltal

Fr p = 2 och 3 fr vi vglngder inom det synliga omrdet och respektive vglngder blir 650 (rtt) och 432 nm (bltt). Det reflekterade ljuset kommer att se gulgrnt ut. 5. Vi antar att glaset i flaskan r ngon millimeter tjockt vilket r avstndet d mellan kondensatorplattorna. "Plattarean" , A , i kondensatorn r ungefr handens area d v s omkring 102 m2. Glas har enligt tabell ett dielektricitetstal p omkring 7. Vi anvnder A 10 2 = 7 8, 85 10 12 3 F = 600 pF d 10 Energiinnehllet ges av 12 2 1 1 108 = 30 mJ 2 CV 2 600 10 C = r 0 sambandet

6. Eftersom det inte r ngon friktion mellan rret och bordet kommer masscentrum att ligga stilla. Kalla flugans massa fr m. Vi anvnder beteckningar enligt figuren m L/2 2m
x

2m
x

m d

L/2 Fre

Efter

Vi lgger ett koordinatsystem utefter bordet med positiv riktning t hger. Masscentrums koordinat ges d av L 2 m 0 + m 2 L x= = 2m + m 6 Masscentrum flyttar sig inte. Detta ger om vi rknar p sluttillstndet L 2 m + d + md 2 L L = eller d = 6 2m + m 6 Anta att den nya flugans massa r am. Grnsillkoret fr att rret precis tippar r d att vridmomenten med avseende p bordskanten r i jmvikt L L 3m = am 6 6 Detta ger a = 3 dvs den andra flugans massa kan hgst vara 3 gnger den frsta flugans. 7. Beteckningar enligt figur. S-ledningen ger ingen vertikal magnetfltskomponent. Fr de tv andra fr man vardera en komponent som r riktad snett relativt marken. Se figur!

b R a

b T

De vertikala komponenterna rknade positiva uppt blir respektive b 0 I0 sin(t + 2 / 3) I sin(t + 2 / 3) b BR = = 0 0 2 2 2 2 a2 + b2 2 a +b 2 a + b b 0 I0 sin(t 2 / 3) I sin(t 2 / 3) b = 0 0 2 2 2 2 a2 + b2 2 a +b 2 a + b Addera och utveckla sinustermerna 0 I0 b B= (sin(t + 2 / 3) sin(t 2 / 3)) = 2 2 a + b 2 0 I0 b 2 2 2 2 sin t cos + cos t sin sin t cos + cos t sin = 2 2 2 a + b 3 3 3 3 BT =

0 I0 b b 3 0 I0 3b 2 0 I0 cos t 2 cos t 2 cos t sin = = 2 2 2 2 2 2 a + b 2 2 a + b 2 2 a + b 3 Magnetfltets amplitud blir allts 0 I0 3b 4 10 7 1, 3 10 3 3 9, 0 T 19 T = 2 2 2 a + b 2 11, 52 + 9, 0 2 Den horisontella komponenten kan berknas p liknande stt. Den blir mycket mindre.
8. Anta att i jmvikt trycket i flaskan r p och att volymen under proppen r V. Om volymen ndras till V + V s blir trycket p + p. Boyles lag ger d p V = ( p + p) (V + V ) = p V + p V + V p + p V Vi frsummar den sista termen som r en produkt av tv sm storheter. Detta ger p V p = V p V A Kraften p proppen blir d F = dr A r proppens tvrsnittsarea. V Vidare r ju V = A x dr x r proppens frflyttning. p A2 p A2 Detta ger F = x dvs en "fjderkonstant" k = V V Proppens massa r m = A l, l r proppens lngd och luftens densitet. Vibrationsfrekvensen blir d 1 f = 2 k 1 = m 2 10 5 (9 10 3 ) pA 1 Hz 90 Hz lV 2 1, 3 8 10 2 0, 75 10 3
2

Experimentellt finner man att frekvensen blir ngot hgre (ungefr 110 Hz) vilket beror p att modellen med Boyles lag inte r korrekt. I stllet br man anvnda att sambandet mellan tryck ock volym r adiabatiskt dvs p V = konstant med = 1, 4 vilket medfr att frekvensen ovan multipliceras med roten ur 1,4. Detta ger mycket god verenstmmelse med det experimentella vrdet.