Está en la página 1de 5

[left.

htm]

Text- och fotogalleri Indexsida - Dick Emanuelsson - dickema@hotmail.com

<7516 tecken>

”El Gringo” och hans


transnationella kontakter
Vad har Bolivias president för personligt intresse i
gasexport?

BOGOTA / 031004 / Gonzalo Sanchez de Losada, även kallad “El


Gringo” för hans brytning på spanska, är nära att störtas av ett
folk som har fått nog av nyliberala modeller. Han har gått i
spetsen för en av de mest hårdhänta omstruktureringar av en
statsapparat i Latinamerika. Därför betraktas också Bolivia som
”nyliberalismens svagaste länk”, på väg att brista. I bakgrunden
agerar Rockefeller, företag som Enron och British Petroleum.

Den utlösande katalysatorn är kampen mot en total privatisering av


det statliga prospekteringsföretaget YPFB (Yacimientos Petrolíferos
Fiscales Bolivianos) inom energinäringen och ett bokstavligt
överlämnande av få återstående naturresurser i Bolivia. Detta
pionjärföretag inom prospektering har successivt urholkats och har
blivit föremål för en privatisering där de stora gigantiska energi- och
gruvbolagen i världen är med på en huggsexa som regeringen påstår
ska gynna det bolivianska.

Men uppenbart tror inte folket på ”El Gringo”, som tillbringar mer tid i
USA än i sitt eget land, Bolivia. Liknelser görs med de spanska

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
kolonisatörernas utplundring av tenn och silver som var så mycket att
det skulle ha blivit en ”bro till Spanien”, som ordspråket säger. Bakom
lämnade spanjorerna ett land och folk i misär.

Privatiserade gruvor
I augusti 1993 inledde Losada sin första av två presidentperioder. 7-8
år tidigare, hade den stora bolivianska gruvindustrin privatiserats eller
stängt igen med skäl att verksamheten inte var lönsam och att
tillgångarna mer eller mindre var slut. Det bolivianska
gruvproletariatet, detta stolta och den bolivianska arbetarklassens
förtrupp, drog sig tillbaka och slickade de dödliga såren. I bakgrunden
agerade ”El Gringo” som tog över flera lönsamma statliga företag.

Under sin mandatperiod fortsatte han privatiseringen av statliga


företag till förmån för de transnationella. Varför, är det inte svårt att
förstå, när vi synar mannen med en bättre lupp än den officiella
massmedia som bara koncentrerar son bevakning av kampen i
Bolivia till en påstådd chauvinistisk aversion från bolivianernas sida
mot Chile. Orsaken sägs vara att bolivianerna är sura för förlusten i
Stillahavskriget 1879. Bolivia förlorade då sin utfart mot havet efter att
Chile, ledda av de engelska kolonisatörerna som ville åt salpetern i
Atacamasöknen, erövrat detta territorium där i dag staden
Antofagasta är beläget.

Korsvist ägande

”Goni”, som han också kallas, förfogar över företaget COMSUR. I


november 1993, tre månader efter att han tillträdde presidentposten,
köpte det engelska företaget Rio Tinto Zinc (RTZ), 33 procent i
COMSUR. RTZ är världens största handlare i koppar.

Men företaget inte bara köper och säljer koppar, det innehar också 30
procent i gruvbolaget, La Escondida, som förfogar över Chiles
största privata gruva. IFC-Banco Mundial, (The International
Finance Corporation) är också aktieägare i såväl La Escondida som
COMSUR.

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
Vad betyder detta?

Bolivia gränsar till norra Chile, där de flesta av de chilenska gruvorna


finns. För närvarande exporterar Argentina termoelektrisk energi till
den energislukande gruvbrytningen, men de argentinska
gasreserverna är, enligt alla rapporter, på väg att ta slut. En export av
boliviansk naturgas är av extrem brådskande betydelse, skriver
Andrés Soliz Rada, expert på gasfrågor i Bolivia och en stark kritiker
av den nuvarande regeringens politik.

De inblandade företagen och den bolivianska presidenten har därför


allt intresse för att Bolivias’ gas går via norra Chile. Om vi också
betänker att 80 procent av chilensk konsumtion av gas kommer från
Argentina, som nu själv står inför en ”gaskris”, blir situationen ännu
mer gynnsam för Bolivia, såväl vad gäller förhandlingarna om priset
på gasen som dess krav på en utfart till Stilla havet. Men detta har
inte ens tagits upp i förhandlingarna av Goni med Chile och de
inblandade företagen. Det är kanske inte så konstigt eftersom han
själv har ekonomiska intressen i de inblandade företagen.

President och företagsledare


Den 4 mars 2002 uppgav det kanadensiska gruvföretaget Orvana
Minerals Corp. ORVANA, att den nya bolagsstyrelsen hade utsetts
och att aktieägarna utsett Gonzalo Sanchez de Losada till
styrelseordförande. Till sin hjälp fick ”El Gringo” ett antal dignitärer
som inte går får hackor.

George Hamilton, VD, från Ernest&Young i Toronto. José Convay


och Robert A. Watts, bägge VD med verksamhet i flera stora
gruvföretag. Donald French, rådgivare och spekulant i utvinningen av
guldgruvan Kori Kollo, i Bolivia.

Den 27 augusti 1999 påstod Goni att han på grund av sina politiska
aktiviteter inte hade ägnat sig åt gruvverksamheten på 20 år. Men,
som Andrés Soliz Rada skriver, hur är detta möjligt när det USA-
baserade ”Instituto de las Américas” den 27 augusti 1997, i sin

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
årsrapport, hävdar att Goni 1996 hade ingått i deras högsta ledning,
samtidigt som Goni innehade presidentposten? Han satt också i
Orvanas bolagsstyrelse fram till den 31 juli 2002, trots att han den 26
juni detta år hade gått till val om presidentposten.

BP och Repsol i samma sällskapsklubb


Gonzalo Losada rör sig i de mest exklusiva kretsarna i världens
finans- och näringslivskretsar. I samma ledning för ”Instituto de las
Américas”, också kallat ”Institutet”, återfinns Richard Flury, från
oljebolaget BP-Amoco, en av ägarna till Pacific LNG, det kanske
viktigaste företaget som ska utvinna och distribuera den bolivianska
naturgasen. BP-Amoco (från British Petroleum).

Det formella välkomnandet av Losada i denna mäktiga grupp gjordes


av den förre USA-diplomaten Paúl H. Boeker. Men detta år fanns
också James Bannantine, från företaget Enron med i bilden och
William L. Friend från USA-företaget Bechtel.

Detta företag hade bokstavligt kastats ut från staden Cochabamba


2001 i det s.k. ”Vattenkriget”. Befolkningen reste sig och höll makten
under flera veckor i staden tills regeringen gick med på att
”återförstatliga” vattenbolaget. I styrelsen för ”Institutet” fanns också
representanter för Consorcio Pacific LNG, British Petroleum,
British Gas, Marathon Oil, Shell, CMS Energy y Sempra, företag
som har det gemensamma att de är indragna av produktion, transport
och distribution av gasen. De är alla för att gasen ska levereras via
en chilensk hamn.

Men vad är Institutet?

Med Rockefeller för avreglering

Enligt Andrés Soliz handlar det om ett sällskap som bildades 1983 av
universitetet i San Diego. Målsättningen är att ”minska alla barriärer
som lagligt eller enligt politiska beslut, reglerar och drabbar den

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
regionala handeln och investeringar”. I detta sällskap invaldes Goni
som styrelseledamot.

Men ”El Gringo” var inte nöjd med detta sällskap. Nästa steg var att
ansluta sig till Society Of The Americas Or Council Of The
Americas, som leds av David Rockefeller, sonson till John D.
Rockefeller, grundare av Standard Oil.

Detta sällskap har också organiserat el Consejo Internacional de


Asesores de Presidentes, det Internationella rådet för
presidentrådgivare, också kallad ”Världsregeringen” för dess enorma
makt som dess medlemmar innehar.

Även detta råd leds av David Rockefeller. Men bland dess


medlemmar återfinns några av Chiles mäktigaste industri- och
finansmän. Skaran förstärks med oljemagnater som Pepe Fanjul, från
spanska Repsol-YPF-Trilateral, och Kenneth Lay, från det havererade
Enron. Ordföranden i “Sällskapet” är William Rhodes, vice
styrelseordförande i Citygroup.

Dick Emanuelsson
Källa: Andrés Soliz Rada, Rebelión

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD