Está en la página 1de 8

[left.

htm]
LATINAMERIKA BOLIVIA-LÄNK:
DICK EMANUELSSON
dickema@gmail.com <12 883 tecken>

BOLIVIA: ”Skuldra vid skuldra, varken framför eller


bakom”

Fackets kvinnoförening som


organiserar
det ”informella proletariatet”
De bolivianska kvinnorna gick i främsta ledet mot den
störtade presidenten och nu går de vidare i en svårare
etapp; kvinnorepresentation i facket på alla nivåer.
Latinamerikareportern DICK EMANUELSSON har träffat
kvinnornas Maria Fernandez.

LA PAZ / 031106 / Vid 14 års ålder greps hon av soldaterna och


anklagades för att tillhöra den bolivianska gerillan under ledning
av Che Guevara.

– Jag hade ingen som helst kontakt med gerillan och var en liten
oskyldig flicksnärta. Men tack vare att jag fängslades, torterades
och förnedrades anslöt jag mig till gerillan ett par år senare.

Det säger Maria Victoria Fernandez, ordförande för en av de


mest intressanta sociala och politiska organisationerna i Bolivia,
Bolivias Kvinnocentral, CEDEMU-B, löst ansluten till COB,
Bolivias LO som utgjorde motorn i störtandet av president
Gonzalo Sanchez de Lozada den 17 oktober 2003.

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
Hon skrattar vid minnet av det första fängslandet för de frågade
Maria, som då levde i gruvcentret Oruro, om hon kände till Che
Guevara vilket naturligtvis alla i Bolivia gjorde. Det räckte för
armésoldaterna. 1976 fängslades hon igen men då hade hon
uppgifter i den underjordiska gerillan som hade omorganiserats
efter att Che hade gripits och avrättats den 8 oktober 1967.

– Min dotter var då ett år och togs ifrån mig. Jag var förkrossad
för Kissingers ”Operación Condor” pågick som värst och många
nyfödda barn till de politiska fångarna rycktes ur famnen på
mödrarna och överlämnades till officerare. Jag var också helt
isolerad och min familj trodde att jag hade ”försvunnit”, som så
många andra ur vänstern vid den tiden.

Fackligt aktiva kvinnor


Dessa år av underjordiskt arbete i den revolutionära rörelsen i
Bolivia har satt spår i henne och det dröjer flera dagar innan jag
lyckas bryta isen och få förtroende hos henne. Hon säger att
många s.k. frivillighetsorganisationer står i tjänst hos CIA och
den bolivianska säkerhetstjänsten, ett faktum som inte bara
gäller Bolivia utan hela Latinamerika. Men i Bolivia är den
amerikanska ambassaden högaktiv efter att den förre
presidenten Gonzalo Sanchez de Lozada, kallad ”El Gringo”,
störtades av bland annat kvinnorna som denna kväll sitter i
CEDEMU-B:s lokaler i centrala La Paz. Här finns ledare för
gatuförsäljarnas förbund, för kvinnorna på marknaderna, för
gruv- och bondkvinnorna och de flesta av dem är
aymaraindianskor, vackra och koketta mot denne nordbo.

– Vi är inte en NGO utan en förening av fackligt aktiva kvinnor


från COB som är verksamma inom 40 samhällsektorer i Bolivia.
Själv kommer jag från MST, de Jordlösas Rörelse, men här finns
kvinnor från Gruvarbetarförbundet, Fabriksarbetarförbundet, de
som har fått sin arbetsplats flyttad till hemmet, gatuförsäljarna
och så vidare. Vi är anslutna till Bolivias enda landsorganisation
som är COB.

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
Hemarbetarna det nya informella proletariatet
CEDEMU-B:s målsättning är att förstärka de olika
folkrörelseorganisationerna och dra in kvinnorna i arbetet. Men
en av de viktigaste uppgifterna är att dra in den miljonarmé som
utgörs av den informella sektorn arbetare, gatuförsäljare, de som
i varje gathörn erbjuder folk att ringa i mobiltelefon,
”hemarbetarna” som exploateras av företagen som ”outsorcat”
sin personal för att slippa hyreskostnader samt de jordlösa.
Dessa tre grupper är i dag strategiska målgrupper, understryker
Maria, helt nödvändiga att organisera om fackföreningsrörelsen
ska växa och bli en ännu större maktfaktor än vad den var under
de 45 dagar av uppror mot ”Goniregimen”.

– Man skulle kunna kalla dessa tre sektorer för det ”informella
proletariatet”. Denna jättearmé av hemarbetare är anställda i ett
”andrahandskontrakt”, vilket i Bolivia är olagligt. Många reportrar
som kommer till Bolivia frågar sig ”var är fabriksarbetarna
någonstans, de finns inte någonstans”?

– Få av transnationella fabrikerna behöver i dag inte ens lokaler


för sin produktion. I stället har de via en underleverantör flyttat in
produktionen i de före detta anställdas enkla hem eller
undermåliga lokaler. Företagen sparar in hyran men också
socialförsäkringar och allt annat ansvar. Dessa personer, som i
förkrossande majoritet är kvinnor, organiserar CEDEMU-B.
Systemet har satt ett nytt namn på detta förändrade
produktionssätt och nu kallas de ”mikroföretag”, små
produktionsenheter.

För 10-15 år sedan var La Paz centrum ett sjudande liv av


fabriker och verkstäder med rykande skorstenar. I dag är
fönsterrutorna trasiga och de ser ut som vilken
”industrikyrkogård” som helst i Bergslagen. Men verksamheten
har inte tagit slut, den har bara bytt adress, menar Maria.

”Folk har inte ens plats där de kan falla ner och dö”

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
Vi går ut på gatan i La Paz. Där står 4-5 personer, främst unga
kvinnor, och erbjuder mobiltelefoni för en Boliviano (ca 1 krona)
per minut. Telefonbolaget var tidigare statligt företag men efter
privatiseringslagarna 1985-86, vars huvudman råkade vara
dåvarande planeringsminister Gonzalo Sanchez de Lozada,
såldes bolaget ut till Entel, med chilenskt och USA-kapital.

På kvällarna när temperaturen går ned till nollpunkten eller


kallare, är det många av de unga och gamla kvinnorna som
säljer karameller eller annat krimskrams som sveper in sig i sin
poncho för att få värme. Många av dem övernattar i små tält för
fattigdomen och försäljningen ger dem inget överskott så att livet
kan bli lite värdigare.

Privatiseringarna var den ”chockmedicin” som de nyliberala


ekonomerna förespråkade i slutet av 1980-talet men som
medförde att ett litet antal bolivianer och utländska storföretag
såg en boliviansk ”Klondyke”. 15 år senare exploderade dock
denna nyliberala illusion när folket reste sig och störtade den
man som hade regisserat privatiseringarna som drog ned 71
procent av bolivianerna i fattigdom och misär.

– Folk har varken arbete eller tak över huvudet. Jag har många
gånger sammanfattat denna situation med orden att ”folk har
inte ens plats där de kan falla ner och dö”. Så allvarlig är
situationen. Vår Kvinnocentral prioriterar alltså organiseringen av
dessa kvinnor i de tre verksamheterna.

Inte feminister
– Men kvinnorna har den senaste tiden inte stillatigande åsett
den dramatiska försämringen av levnadsförhållanden utan gått
ut på gatorna och protesterat som aldrig tidigare. I
vägblockaderna mot ”Goni” retirerade männen när stridsvagnar
eller armén dök upp. Då sa kvinnorna att ”då måste vi gå ut och
ta fighten”! Och de retirerade inte. Det är nya kampformer där
kvinnorna spelar en central roll.

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
– För den sociala förändringen som vi alla vill ha är kvinnorna av
central betydelse. Men vi är inte feminister utan endast kvinnor
som vill slåss sida vid sida med våra manliga kamrater. Skuldra
vid skuldra, varken framför eller bakom eller ”50%”, säger Maria
och brister ut i skratt.

bu Vad har kvinnornas deltagande under upproret betytt för


att förändra männens subjektiva inställning till kvinnorna?

– Inom verksamhetsgrenar där 90 procent av de arbetande är


kvinnor är nästan alla fackliga ledare män. Men kvinnornas
deltagande längst fram vid barrikaderna och hennes enorma
stridslust har gjort starka intryck på männen. Kvinnan är en
fenomenal organisatör, det måste hon vara i det här landet för
att få mat för dagen, organisera hemmet, och alla de sysslor
som det innebär. Men hennes organisatoriska kapacitet och
påhittighet under de 45 dagar av kamp mot regimen kom till
uttryck på många sätt där männen kom till korta.

Mer macho än sina män


– Jag kommer från gruvdistriktet Oruro där männen nästan alla
arbetade i gruvorna. Kvinnorna gick till ”La Pulpería”,
handelsboden, där de plockade ut mat, olja, socker för hemmet
som senare drogs på mannens avlöning. Men när gruvorna
stängdes 1985-86 och emigrationen gick mot La Paz har
arbetsbördan mot kvinnorna ökat mångfalt för det finns inga
arbeten till männen. Kvinnorna å andra sidan rasar inte ihop av
hopplöshet utan går ut på gatan och installerar ett litet kök eller
säljer fem apelsiner för att få ihop till överlevnaden. Förut
lämnade mannen matpengar som kvinnan administrerade men i
dag är situationen mycket svårare.

Maria menar att många gånger är kvinnorna mer ”machistas” än


sina män. Men så är den latinamerikanska fostran där mamman
fostrar sina döttrar att ta hand om sina bröder för ett de i
framtiden ska de ta hand om sina män. Den inställningen måste

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
successivt förändras för att också männen förändras från
”machos” till en jämlik livskamrat, menar Maria.

Alliansen arbetare&bönder förstärktes


Maria Fernandez spelade en kanske historisk roll under
landsorganisationen COB:s kongress när hon medlade mellan
böndernas ledare Felipe Quispe i CSUCTB och Jaime Solares,
gruvarbetarledare från Huanuni (samma plats som Maria) och
som senare valdes till ordförande för Bolivias LO. Rykten spreds
av regeringsanhängare att gruvarbetarna och COB:s ledning inte
skulle tillåta att bönderna fick representation på kongressen.
CSUCTB, som organiserar hundratusentals bönder med år av
erfarenhet av vägblockader och strider med olika regeringar
hotade då att ”ockupera hela kongressen”. Därmed kunde
regimen få respit och de sociala krafter i Bolivia som hade som
mål att störta ”El Gringo” skulle komma att befinna sig i ett rejält
slagsmål mellan två av de mest framträdande männen.

Men Maria Victoria fick vetskap om att bönderna var på väg och
tog kontakt med Felipe Quispe och förklarade situationen och
arrangerade ett möte mellan de två som slutade i stor enighet
om de kommande uppgifterna. Fyra veckor senare slutade det
med att Goni störtades.

– Vi kvinnor från CEDEMU-B bidrog till att de bägge, Felipe och


Jaime, tog varandra i hand och att den strategiska alliansen
mellan arbetarna och bönderna förstärktes. När regeringen ville
upprätta en dialog med Felipe Quispe för att bryta blockaden
kring La Paz, sa Don Quispe att ”jag förhandlar inte ensam, jag
vill ha Jaime Solares med mig”. Det känner vi stor stolthet för.

Men det behövdes en kvinna styra upp situationen, säger hon


med ett finurligt ansiktsuttryck.

Konfiskera jorden

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
När kampformerna mot den isolerade regimen blev allt mer
drastiska ökade också antalet dödade. I många hem grät
mödrarna över sina fallna män eller söner. Men regimen hade
inte lyckats i sitt förebud att skrämma folket.

– Vi var beredda att dö framför stridsvagnarna, vi hade förlorat


all rädsla för USA-imperialismen och mördarregimen. Människor
från medelklassen anslöt sig och deltog i hungerstrejkerna i
många kyrkor. Trots terrorn och våldet omringade vi
presidentpalatset under tre dagar och till slut flydde Goni, för
”Bolivia där nere” hade vaknat och var omöjligt att stoppa.

Nu råder ett tillstånd om att ”vänta och se”. Maria säger att folket
är medvetna om att Carlos Mesa, den nye presidenten, inte har
stort manöverutrymme men att han kan upphäva flera lagar som
till exempel antiterroristlagen. Han kan släppa de politiska
fångarna som regimen grep under upproret. Den flyende
presidenten har lämnat efter sig ett stort antal av gods, mark och
företag som Maria anser borde konfiskeras och delas ut till de
jordlösa. Hans bankkonton kan konfiskeras och utgöra
ekonomiska ersättningar till de anhöriga till de över 80 bolivianer
som dödades och 500 skottskadades på order av regimen.

– Den förhatliga privatiseringslagen 21060 och artikel 55 från


1985 talar om att arbetsgivaren har rätt att anställa och avskeda
som han har lust. Företagen utnyttjar det hejdlöst och hit
kommer varje dag kvinnor som visar fram sitt
anställningskontrakt på 60 dagar. Efter tre månader anställs de
igen. Det är helt otroligt hur den kvinnliga arbetskraften
exploateras och utnyttjas. På detta sätt förlorar de den insparade
arbetstiden på ett företag som ger dem rätt till ett
avgångsvederlag efter ett antal år (efter tio år blir det en extra
månadsbetalning för varje inarbetat år). Dessa artiklar och lagar
kan upphävas, i annat fall uppfattar vi det som det inte finns en
politisk vilja utan att intresset ligger hos arbetsgivaren. I Bolivia
fängslas den fattige som stjäl en höna med tio års fängelse
medan bankirerna och ministrarna som stulit miljoner dollar går
fritt på Pa Paz’ gator.
Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
Kvinnorepresentation då?
I COB finns det inte en enda kvinna i den nationella styrelsen.
Maria säger att CEDEMU-B har talat med Jaime Solares om
detta och lagt fram flera förslag för att förändra denna skamliga
situation.

– Vi har föreslagit Solares att COB utlyser en nationell konferens


för fackligt och politiskt aktiva kvinnor där vi kvinnor kan utse en
representation i det högsta organet i COB. Vi hade inför den
föregående kongressen talat med lärarkåren, hantverkarna, textil
och andra sektorer med mycket kvinnor som medlemmar och
försökt att övertyga dem att utse ombud till kongressen. Det
lyckades men när dagen för kongressen kom infann de sig inte.
Det bekräftar återigen att ”machismon” bland kvinnorna ofta är
värre än bland männen, säger Maria med en blandning av
desperation och nervöst skratt.

– Det är därför vi säger att CEDEMU-B har en mycket viktig roll


att förstärka självkänslan, medvetengöra och inympa kraft i våra
kvinnor som är aktiva men som inte tar förtroendeuppdrag.

Dick Emanuelsson

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD