Está en la página 1de 4

[left.

htm]

Text- och fotogalleri Indexsida - Dick Emanuelsson - dickema@hotmail.com

<5962 tecken>

Exklusiv intervju (1) med Felipe Quispe, ledare under


upproret i oktober:

”Förena indianfolkens wiplafana med


proletariatets röda fana”
Av Dick Emanuelsson
LA PAZ / 031101 / Innan revolutionen 1952, hade indianen eller
bonden inte ens rätt till utbildning. På högplatån, och framför allt i
aymaraindianernas historiska stad Warisata, styrde storgods- och
markägarna med järnhand och såg varje försök att utbilda indianer
och bönder som en provokation. Därför bildades underjordiska skolor
för indianerna i Warisata som växte kraftigt. Det är denna rasism och
klassmisstänksamhet som försatt alla utvecklingsmöjligheter för
indianbefolkningen i strykläge. Men nu menar Felipe Quispe att det är
dags att betala tillbaka skulden till hans folk.

Men vilket slags nytt Bolivia är det som Quispe vill skapa och som
orsakat oro bland den bolivianska oligarkin och förlöjligande
kommentarer av utländska reportrar, bland dem en rad svenska och
norska.

– Vi vill skapa ett oberoende samhälle, en självständighet med rätt att


regera oss själva. Därför vill vi deklarera ”Republiken Kollasuyo”.
Bolivia som republik duger inte längre.

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
I denna nya republik ska i första hand indianfolket aymara ingå. Det
finns områden i södra Peru och norra Chile men även upp till
Ecuador och delar av södra Colombia med aymarabefolkning. Denna
nya statsbildning skulle skapa både oro och gränskonflikter men det
oroar inte Felipe Quispe som mer ser till de gemensamma intressen
som indianfolken i denna del av Latinamerika historiskt bär vidare.

USA och Vargas Llosa rasar mot indianerna

För USA och dess utrikespolitiska strateger är Quispes förslag en


bekräftelse på deras farhågor om att indianfolken i de andinska
länderna är i rörelse, vilket också ”utnyttjas av dem som ser sig som
fiender till USA”. Den peruanske författaren Mario Vargas Llosa öser
galla över indianer i allmänhet men de bolivianska och ecuadorianska
i synnerhet som han anklagar för att vara nypopulister. I Bolivia har
dock Quispe än så lände inte särskilt stort stöd för denna ide som
skulle vara en ”förening av indianfolkens wiplafana med proletariatets
röda fana”, som Quispe säger.

Men hur få ett folkligt stöd för denna ide, undrar jag, vilka är de
allierade?

– I första hand är det indianfolken i Bolivia. Aymaraindianerna är


förtruppen i denna kamp. Vår uppgift är att medvetengöra de andra
folken, att genomför det ideologiska och politiska arbetet, förbereda
och organisera dessa människor, bara så kan vi ha framgång. I anat
fall kommer vi att förbli i nuvarande situation.

Från gerillaledare till parlamentariker


Felipe Quispe anslöt sig till den underjordiska rörelsen 1978. Han och
dåtidens ungdomar ansåg att kampen inte bara kunde föras med
valsedeln. Genom att markera valsedeln skulle folket inte komma till
presidentpalatset, understryker han.

– De historiska erfarenheterna visade också att de väpnade styrkorna


aldrig skulle respektera en folklig seger. Armén följer den

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
nordamerikanska imperialismens order och har dränkt landet i blod
efter många massakrer på folket.

– Inför dessa perspektiv bildade vi EGTK, Ejercito Guerrillero Tupac


Katari, (Gerillaarmén Tupac Katari, uppkallad efter en indiansk
befrielsehjälte i kampen mot spanjorerna). Tanken var att en ung,
väpnad, entusiastisk förtrupp skulle kunna väcka folket och störta
regimen. Men så blev det inte. Vi inringades, tillfångatogs och
fängslades i flera år, säger Quispe.

I fem år, från 1992-1997, satt Felipe Quispe fängslad.1998 valdes


han av medlemmarna i CSUCTB, Bolivias främsta fackliga
bondeorganisation, till ordförande.

Väpnat motstånd och Che

Han återkommer till sin kritik av Evo Morales som han betraktar som
en pacifist eftersom Morales och MAS bara vill använda hungerstrejk
eller fredliga marscher som kampmedel medan de i praktiken under
den senaste konflikten in i det längsta avstod från att delta i
vägblockader mot regimen Gonzalo Sanchez de Lozada.

– Det är inte framgångsmetoden, för i det här landet måste vi klämma


åt de ekonomiska sektorerna, kapitalisterna och imperialisterna. I den
kampen ingår även det väpnade motståndet så som skedde i
Warisata. Därför tvingades vi att kasta ut en grupp under inflytande
av Evo Morales inom CSUCTB. år 2000 offentliggjordes bildandet av
en ny seriös grupp byggd på basis av massorna. Men vi glömmer inte
att utan ett väpnat motstånd har inte kampen framgång för den måste
konsolideras. Makten kommer ur gevärspipan, som Mao helt riktigt
sa, även om jag inte är maoist.

Hur ser då denne indian- och bondeledare på den gerilla som 1966-
67 framträdde med Che Guevara i spetsen, undrar jag. Han förändrar
inte en min utan säger bara att Che skulle ha gett dagens
”vänstermänniskor”, som klär sig i Chetröjor utan att avlossa ett enda
skott, en spark i bakdelen om han hade hört eller sett dem.

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
– Han skrev i sin dagbok från Bolivia att Bolivias vänster är ett svin.
Che misstog sig inte. Tyvärr fick ungdomen från den tiden inte
möjlighet till att kontakta Che på grund av inringningen och det
topografiska landskapet. Om samma politiska arbete hade
genomförts då som vi har gjort nu, hade Che aldrig stupat och
gerillan segrat.

Självfinansierade

I den sista intervjun som ”Goni” gav, ironiskt nog med CNN,
anklagade han den colombianska gerillan för att ligga bakom både
träning som finansiering av den bolivianska upprorsrörelsen. USA
och dess ambassadör i La Paz stödde sin lokale representant nästan
till slutet.

– Det var en slaktare som besegrades av sitt eget folk. Om vi skulle


ha haft den träning han påstår att vi har fått, om vi skulle ha haft
vapen, så är jag säker på att vi just nu skulle du ha genomfört denna
intervju i presidentpalatset eller något ministerium, men inte utanför
palatset. Med stenar eller påkar kan vi inte erövra makten. Då förlorar
vi bara värdefulla liv.

– Våra organisationer är autonoma och är inte beroende av andra


länder, inte ens av andra revolutionära organisationer. Men vi
respekterar dem som befinner sig i den väpnade kampen. Vi är
självfinansierade via våra bosättningar och byar och det är genom
dessa som vi har störtat regimen.

Läs mer om Bolivia

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD