Está en la página 1de 8

[left.

htm]

Text- och fotogalleri Indexsida - Dick Emanuelsson - dickema@hotmail.com

<12 883 tecken>

BOLIVIA: ”Skuldra vid skuldra, varken framför eller bakom”

Fackets kvinnoförening som


organiserar det ”informella
proletariatet”

De bolivianska kvinnorna gick i främsta ledet mot


den störtade presidenten och nu går de vidare i en
svårare etapp; kvinnorepresentation i facket på alla
nivåer. Latinamerikareportern DICK EMANUELSSON
har träffat kvinnornas Maria Fernandez.

LA PAZ / 031106 / Vid 14 års ålder greps hon av soldaterna och


anklagades för att tillhöra den bolivianska gerillan under ledning av
Che Guevara.

– Jag hade ingen som helst kontakt med gerillan och var en liten
oskyldig flicksnärta. Men tack vare att jag fängslades, torterades och
förnedrades anslöt jag mig till gerillan ett par år senare.

Det säger Maria Victoria Fernandez, ordförande för en av de mest


intressanta sociala och politiska organisationerna i Bolivia, Bolivias
Kvinnocentral, CEDEMU-B, löst ansluten till COB, Bolivias LO som

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
utgjorde motorn i störtandet av president Gonzalo Sanchez de
Lozada den 17 oktober 2003.

Hon skrattar vid minnet av det första fängslandet för de frågade


Maria, som då levde i gruvcentret Oruro, om hon kände till Che
Guevara vilket naturligtvis alla i Bolivia gjorde. Det räckte för
armésoldaterna. 1976 fängslades hon igen men då hade hon
uppgifter i den underjordiska gerillan som hade omorganiserats efter
att Che hade gripits och avrättats den 8 oktober 1967.

– Min dotter var då ett år och togs ifrån mig. Jag var förkrossad för
Kissingers ”Operación Condor” pågick som värst och många nyfödda
barn till de politiska fångarna rycktes ur famnen på mödrarna och
överlämnades till officerare. Jag var också helt isolerad och min familj
trodde att jag hade ”försvunnit”, som så många andra ur vänstern vid
den tiden.

Fackligt aktiva kvinnor


Dessa år av underjordiskt arbete i den revolutionära rörelsen i Bolivia
har satt spår i henne och det dröjer flera dagar innan jag lyckas bryta
isen och få förtroende hos henne. Hon säger att många s.k.
frivillighetsorganisationer står i tjänst hos CIA och den bolivianska
säkerhetstjänsten, ett faktum som inte bara gäller Bolivia utan hela
Latinamerika. Men i Bolivia är den amerikanska ambassaden
högaktiv efter att den förre presidenten Gonzalo Sanchez de Lozada,
kallad ”El Gringo”, störtades av bland annat kvinnorna som denna
kväll sitter i CEDEMU-B:s lokaler i centrala La Paz. Här finns ledare
för gatuförsäljarnas förbund, för kvinnorna på marknaderna, för gruv-
och bondkvinnorna och de flesta av dem är aymaraindianskor, vackra
och koketta mot denne nordbo.

– Vi är inte en NGO utan en förening av fackligt aktiva kvinnor från


COB som är verksamma inom 40 samhällsektorer i Bolivia. Själv
kommer jag från MST, de Jordlösas Rörelse, men här finns kvinnor
från Gruvarbetarförbundet, Fabriksarbetarförbundet, de som har fått

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
sin arbetsplats flyttad till hemmet, gatuförsäljarna och så vidare. Vi är
anslutna till Bolivias enda landsorganisation som är COB.

Hemarbetarna det nya informella proletariatet


CEDEMU-B:s målsättning är att förstärka de olika
folkrörelseorganisationerna och dra in kvinnorna i arbetet. Men en av
de viktigaste uppgifterna är att dra in den miljonarmé som utgörs av
den informella sektorn arbetare, gatuförsäljare, de som i varje
gathörn erbjuder folk att ringa i mobiltelefon, ”hemarbetarna” som
exploateras av företagen som ”outsorcat” sin personal för att slippa
hyreskostnader samt de jordlösa. Dessa tre grupper är i dag
strategiska målgrupper, understryker Maria, helt nödvändiga att
organisera om fackföreningsrörelsen ska växa och bli en ännu större
maktfaktor än vad den var under de 45 dagar av uppror mot
”Goniregimen”.

– Man skulle kunna kalla dessa tre sektorer för det ”informella
proletariatet”. Denna jättearmé av hemarbetare är anställda i ett
”andrahandskontrakt”, vilket i Bolivia är olagligt. Många reportrar som
kommer till Bolivia frågar sig ”var är fabriksarbetarna någonstans, de
finns inte någonstans”?

– Få av transnationella fabrikerna behöver i dag inte ens lokaler för


sin produktion. I stället har de via en underleverantör flyttat in
produktionen i de före detta anställdas enkla hem eller undermåliga
lokaler. Företagen sparar in hyran men också socialförsäkringar och
allt annat ansvar. Dessa personer, som i förkrossande majoritet är
kvinnor, organiserar CEDEMU-B. Systemet har satt ett nytt namn på
detta förändrade produktionssätt och nu kallas de ”mikroföretag”, små
produktionsenheter.

För 10-15 år sedan var La Paz centrum ett sjudande liv av fabriker
och verkstäder med rykande skorstenar. I dag är fönsterrutorna
trasiga och de ser ut som vilken ”industrikyrkogård” som helst i
Bergslagen. Men verksamheten har inte tagit slut, den har bara bytt
adress, menar Maria.

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
”Folk har inte ens plats där de kan falla ner och dö”

Vi går ut på gatan i La Paz. Där står 4-5 personer, främst unga


kvinnor, och erbjuder mobiltelefoni för en Boliviano (ca 1 krona) per
minut. Telefonbolaget var tidigare statligt företag men efter
privatiseringslagarna 1985-86, vars huvudman råkade vara
dåvarande planeringsminister Gonzalo Sanchez de Lozada, såldes
bolaget ut till Entel, med chilenskt och USA-kapital.

På kvällarna när temperaturen går ned till nollpunkten eller kallare, är


det många av de unga och gamla kvinnorna som säljer karameller
eller annat krimskrams som sveper in sig i sin poncho för att få
värme. Många av dem övernattar i små tält för fattigdomen och
försäljningen ger dem inget överskott så att livet kan bli lite värdigare.

Privatiseringarna var den ”chockmedicin” som de nyliberala


ekonomerna förespråkade i slutet av 1980-talet men som medförde
att ett litet antal bolivianer och utländska storföretag såg en boliviansk
”Klondyke”. 15 år senare exploderade dock denna nyliberala illusion
när folket reste sig och störtade den man som hade regisserat
privatiseringarna som drog ned 71 procent av bolivianerna i fattigdom
och misär.

– Folk har varken arbete eller tak över huvudet. Jag har många
gånger sammanfattat denna situation med orden att ”folk har inte ens
plats där de kan falla ner och dö”. Så allvarlig är situationen. Vår
Kvinnocentral prioriterar alltså organiseringen av dessa kvinnor i de
tre verksamheterna.

Inte feminister

– Men kvinnorna har den senaste tiden inte stillatigande åsett den
dramatiska försämringen av levnadsförhållanden utan gått ut på
gatorna och protesterat som aldrig tidigare. I vägblockaderna mot
”Goni” retirerade männen när stridsvagnar eller armén dök upp. Då
sa kvinnorna att ”då måste vi gå ut och ta fighten”! Och de retirerade
inte. Det är nya kampformer där kvinnorna spelar en central roll.

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
– För den sociala förändringen som vi alla vill ha är kvinnorna av
central betydelse. Men vi är inte feminister utan endast kvinnor som
vill slåss sida vid sida med våra manliga kamrater. Skuldra vid
skuldra, varken framför eller bakom eller ”50%”, säger Maria och
brister ut i skratt.

Vad har kvinnornas deltagande under upproret betytt för att förändra
männens subjektiva inställning till kvinnorna?

– Inom verksamhetsgrenar där 90 procent av de arbetande är kvinnor


är nästan alla fackliga ledare män. Men kvinnornas deltagande längst
fram vid barrikaderna och hennes enorma stridslust har gjort starka
intryck på männen. Kvinnan är en fenomenal organisatör, det måste
hon vara i det här landet för att få mat för dagen, organisera hemmet,
och alla de sysslor som det innebär. Men hennes organisatoriska
kapacitet och påhittighet under de 45 dagar av kamp mot regimen
kom till uttryck på många sätt där männen kom till korta.

Mer macho än sina män


– Jag kommer från gruvdistriktet Oruro där männen nästan alla
arbetade i gruvorna. Kvinnorna gick till ”La Pulpería”, handelsboden,
där de plockade ut mat, olja, socker för hemmet som senare drogs på
mannens avlöning. Men när gruvorna stängdes 1985-86 och
emigrationen gick mot La Paz har arbetsbördan mot kvinnorna ökat
mångfalt för det finns inga arbeten till männen. Kvinnorna å andra
sidan rasar inte ihop av hopplöshet utan går ut på gatan och
installerar ett litet kök eller säljer fem apelsiner för att få ihop till
överlevnaden. Förut lämnade mannen matpengar som kvinnan
administrerade men i dag är situationen mycket svårare.

Maria menar att många gånger är kvinnorna mer ”machistas” än sina


män. Men så är den latinamerikanska fostran där mamman fostrar
sina döttrar att ta hand om sina bröder för ett de i framtiden ska de ta
hand om sina män. Den inställningen måste successivt förändras för
att också männen förändras från ”machos” till en jämlik livskamrat,
menar Maria.

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
Alliansen arbetare&bönder förstärktes

Maria Fernandez spelade en kanske historisk roll under


landsorganisationen COB:s kongress när hon medlade mellan
böndernas ledare Felipe Quispe i CSUCTB och Jaime Solares,
gruvarbetarledare från Huanuni (samma plats som Maria) och som
senare valdes till ordförande för Bolivias LO. Rykten spreds av
regeringsanhängare att gruvarbetarna och COB:s ledning inte skulle
tillåta att bönderna fick representation på kongressen. CSUCTB, som
organiserar hundratusentals bönder med år av erfarenhet av
vägblockader och strider med olika regeringar hotade då att
”ockupera hela kongressen”. Därmed kunde regimen få respit och de
sociala krafter i Bolivia som hade som mål att störta ”El Gringo” skulle
komma att befinna sig i ett rejält slagsmål mellan två av de mest
framträdande männen.

Men Maria Victoria fick vetskap om att bönderna var på väg och tog
kontakt med Felipe Quispe och förklarade situationen och
arrangerade ett möte mellan de två som slutade i stor enighet om de
kommande uppgifterna. Fyra veckor senare slutade det med att Goni
störtades.

– Vi kvinnor från CEDEMU-B bidrog till att de bägge, Felipe och


Jaime, tog varandra i hand och att den strategiska alliansen mellan
arbetarna och bönderna förstärktes. När regeringen ville upprätta en
dialog med Felipe Quispe för att bryta blockaden kring La Paz, sa
Don Quispe att ”jag förhandlar inte ensam, jag vill ha Jaime Solares
med mig”. Det känner vi stor stolthet för.

Men det behövdes en kvinna styra upp situationen, säger hon med
ett finurligt ansiktsuttryck.

Konfiskera jorden

När kampformerna mot den isolerade regimen blev allt mer drastiska
ökade också antalet dödade. I många hem grät mödrarna över sina

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
fallna män eller söner. Men regimen hade inte lyckats i sitt förebud att
skrämma folket.

– Vi var beredda att dö framför stridsvagnarna, vi hade förlorat all


rädsla för USA-imperialismen och mördarregimen. Människor från
medelklassen anslöt sig och deltog i hungerstrejkerna i många kyrkor.
Trots terrorn och våldet omringade vi presidentpalatset under tre
dagar och till slut flydde Goni, för ”Bolivia där nere” hade vaknat och
var omöjligt att stoppa.

Nu råder ett tillstånd om att ”vänta och se”. Maria säger att folket är
medvetna om att Carlos Mesa, den nye presidenten, inte har stort
manöverutrymme men att han kan upphäva flera lagar som till
exempel antiterroristlagen. Han kan släppa de politiska fångarna som
regimen grep under upproret. Den flyende presidenten har lämnat
efter sig ett stort antal av gods, mark och företag som Maria anser
borde konfiskeras och delas ut till de jordlösa. Hans bankkonton kan
konfiskeras och utgöra ekonomiska ersättningar till de anhöriga till de
över 80 bolivianer som dödades och 500 skottskadades på order av
regimen.

– Den förhatliga privatiseringslagen 21060 och artikel 55 från 1985


talar om att arbetsgivaren har rätt att anställa och avskeda som han
har lust. Företagen utnyttjar det hejdlöst och hit kommer varje dag
kvinnor som visar fram sitt anställningskontrakt på 60 dagar. Efter tre
månader anställs de igen. Det är helt otroligt hur den kvinnliga
arbetskraften exploateras och utnyttjas. På detta sätt förlorar de den
insparade arbetstiden på ett företag som ger dem rätt till ett
avgångsvederlag efter ett antal år (efter tio år blir det en extra
månadsbetalning för varje inarbetat år). Dessa artiklar och lagar kan
upphävas, i annat fall uppfattar vi det som det inte finns en politisk
vilja utan att intresset ligger hos arbetsgivaren. I Bolivia fängslas den
fattige som stjäl en höna med tio års fängelse medan bankirerna och
ministrarna som stulit miljoner dollar går fritt på Pa Paz’ gator.

Kvinnorepresentation då?

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD
I COB finns det inte en enda kvinna i den nationella styrelsen. Maria
säger att CEDEMU-B har talat med Jaime Solares om detta och lagt
fram flera förslag för att förändra denna skamliga situation.

– Vi har föreslagit Solares att COB utlyser en nationell konferens för


fackligt och politiskt aktiva kvinnor där vi kvinnor kan utse en
representation i det högsta organet i COB. Vi hade inför den
föregående kongressen talat med lärarkåren, hantverkarna, textil och
andra sektorer med mycket kvinnor som medlemmar och försökt att
övertyga dem att utse ombud till kongressen. Det lyckades men när
dagen för kongressen kom infann de sig inte. Det bekräftar återigen
att ”machismon” bland kvinnorna ofta är värre än bland männen,
säger Maria med en blandning av desperation och nervöst skratt.

– Det är därför vi säger att CEDEMU-B har en mycket viktig roll att
förstärka självkänslan, medvetengöra och inympa kraft i våra kvinnor
som är aktiva men som inte tar förtroendeuppdrag.

Dick Emanuelsson
Läs mer om Bolivia

Create PDF in your applications with the Pdfcrowd HTML to PDF API PDFCROWD