Indian Lifie L Gran 00 Nord

G-^
INDIANLIF
EL GRAN GHAGO
(SYD-AMERIKA)
AF
ERLAND NORDENSKILD
MED 162 ILLUSTRATIONER
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FRLAG
r
STOCKHOLM 11)10
aktii;i5()i.a(.i:t tahlcrantz' hokthyckkhi

TILL
ARVID OCH ROSA HERNMARCK

INNEHALL:
Sid.
lulcdiiinj^ 1
I. kapitlet: Frd till arbetsfltet 3
II. kapitlet: Bland iudiancrna vid Rio Pilcomayo 14
III. kapitlet: Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.) 2!)
IV. kapitlet: Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.) 40

V. kapitlet: Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.) 58
VI. kapitlet: Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.) <S!)
^'ll. kapitlet: Bland indianer vid Rio Pilcomaj-o (forts.) 107
VIII. kapitlet: Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.) 119
IX. kapitlet: Clian- och chiriguanoindianernas land 13(5
X. kapitlet: Frn chan- och chiriguanoindianernas land 151
XI. kapitlet: Frn chan- och chiriguanoindianernas land (forts.) 1(50
XII. kapitlet: Ur chan- och chiriguanoindianernas lif forts.) ... 190
XIII. kapitlet: Ur chan- och chiriguanoindianernas lif (forts.) 204
XIN'. kapitlet: Ur chan- och chiriguanoindianernas lif (forts.^ ... 211
XV. kapitlet: Dryckesfesterna hos chan- och chiriguano 217
XVI. kapitlet: Ur chan- och chiriguanoindianernas lif (forts.) ... 224
XVII. kapitlet: Ur chan- och chiriguanoindianernas lif forts.) ... 231
XVIII, kapitlet: Ur chan- och ciiiriguanoindianernas lif (forts.) 275
XIX. kapitlet: Tapietcindianerna 281
XX. kapitlet: Tsirakuaindiancrna 298
Slutord 305
Inledning.
Denna bok afser att skildra ngra indianstammar, som

jag under min resa 1908
1909 nrmare lrt knna.
Det r dessa mnniskors intima lif, deras samhlle,
deras hem, deras kamp fr tillvaron, deras strider, deras
uppfostran, deras moralbegrepp, deras rehgion och sagor,

som jag velat skildra i denna bok.
Det r slunda i frsta rummet ett bidrag till knne-
domen om de sociala frhllandena i indiansamhllet, som
jag velat gifva hr.
Jag har skt lra knna indianerna, och jag har ocks
fattat sympati fr dem. S godt jag kunnat, har jag skt
att lefva indianernas lif, skt att frst dem. Jag har fiskat,
dansat, sjungit och druckit med dem. Nr jag kunnat, har
jag skt att glmma, att jag rest ut fr att studera dessa
mnniskor och inte bara fr att lefva med dem och ha roligt.
Det r som medmnniskor, som jag betraktat indianerna.
Bland mnga torra fakta har jag hr velat visa en hel
del mnniskor, fr livilka jag vill, att lsaren skall fatta en
smula sympati.
Min resa har kommit till stnd tack vare min vn
Arvid Hernmarcks frikostighet. Jag str drfr mycket i
stor tacksamhetsskuld till honom.

Med sitt knda intresse fr att hjlpa svenskar, som
ska att gra ngot i Sydamerika, gaf generalkonsul Axel
Johnson mig fri resa och fria frakter p de bekvma ngare,
som frmedla den allt mer uppblomstrande svenska handeln
p Argentina.
1. XordeTifki!(l
2 KIU.AND NOHDKNSKIOLD
Stort tack iir jag skyldig fru Kosa Hernmarck, f. d.
ministerresidenten O. Gyldn, charg daffaires H. Bildt och

apotekare II. Enell, hvilka dels bidragit till min utrustning,
dels tagit hand om mina samlingar.
Under mina vidstrckta strftg i Bolivia har jag s-
vl i den fattiges hydda som hos den rike estancieron mot-
tagits med utomordentlig gstfrihet. Bde hos indianer och
hvite har jag knt mig som vn i huset.
Bst har jag trifts hos indianerna!
FRSTA KAPITLET.
Frd till arbetsfltet.
Den 21 februari 1908 lmnade jag Sverige i sllskap

med en svensk, W. Andersson, p ngfartyget Drottning
Sofia med Buenos Aires som ml. Under den hrliga sj-
resan voro vi i tillflle att hmta krafter fr kommande
strapatser. Med bad och sol bad hrdade vi kropparna,
salta
tnkande som s: Under en resa som denna r en god hlsa
den allra viktigaste utrustningen. Nr man r frisk och kry,
s arbetar man bra, nr man r nedtryckt af sjukdom, d
gr allting dligt. Under hela min resa har jag ej varit
riktigt sjuk en enda dag.
P Drottning Sofia gjorde jag bekantskap med en
ung landsman, Carl Moberg. Det var en vild pojke. En dag
klttrade han upp i stormasten p Sofia, satte sig p
toppen p den runda knoppen och njt vid en cigarrett af
utsikten. D han syntes mig djrf och ofrvgen ocli grna
ville med till indianerna, s anstllde jag honom vid expe-
ditionen. Detta fick jag intet skl att ngra. Moberg vi-
sade sig under hela resan vara dughg och plitlig
en
kamrat. Jag har hr presenterat honom, ssom han presen-
terade sig fr mig, fr att lsaren skall frst, att det var
en man, som passade hos indianerna.
D jag inte vill hvad s mnga andra
skildra, fr-
ut skildrat, hoppa vi fver Buenos Aires och begifva oss

drifrn direkt med jrnvgen till Esperanza sockerfabrik i
norra Argentina. Dr indianerna brja, dr vill jag hrja

min reseberttelse. Jag beder eder, mina lsare, ska upp
denna plats p kartan fr att orientera eder.
4 KIU.AM) NOHUENSKIOLD
Till soclcerfabrikerna i norra Argentina komma indianer

vida ifrn. Det iir inte urskogens vildar hemma hos sig,
som vi trifa hr vid fabrikerna, utan de af dera, som,

lockade af den hvite mannens rikedomar, kommit frn sina
hembygder fr att ska arliete och frtjnst. Det r ocks
ej hr utan i deras hem lngt borta i urskogar och snr,
som vi i denna bok nrmare skola lra knna dessa mn-

niskor.
Med strsta vlvilja mottogs jag af brderna Leach,
garne af Esperanza fabrik. De ha hr ett kta engelskt hem
med bekvma stolar, polo, vnlighet utan krus och ceremo-
nier och beredvillighet att gra tjnster utan mnga ord.
Vid Esperanza vistades jag en mnad fr utrustningen

af min expedition. Under denna tid hade jag tillflle att
gra studier fver de indianer, hvilka som nmndt vida
ifrn komma till fabrikerna fr att ska arbete, hvarjmte
jag gjorde en excursion till det nrbelgna Calileguaberget').
Bland indianerna vid Esperanza hade jag turen att trffa
en gammal vn frn min resa 1901, matacoindianen Chet-
sin. Denne, som var stammens tolk, talade riktigt bra
spanska. Nstan hvarje dag brukade jag sitta en stund i
hans hydda och prata med honom om allt mjligt. Ibland
berttade han mig flera af sin stams sagor.
Det var p en trkloss i den
riktigt underligt att sitta
lilla grshyddan vid en sparsam, rkig eld och hra Ijerttas

om huru vildsvinen stulo majsen af bltan, om huru mar-
svinet stal elden af jaguaren och gaf den t matacoindianerna
och att en liten stund senare i en bekvm stol
sitta i det en-
gelskt komfortabla Leach'ska hemmet och diskutera politik,
flygskepp och sport. Det r alltid stort behag i motsatserna

i lifvet.
Om indianernas vandring till sockerfabrikerna, skall jag

hr nmna ngot.
>Bapurenda kalla chiriguanoindianenia, som bo i Bolivia,
') Ortnamn, egcnnamn. spanska och indianska ord ro lir i regel

skrifna efter spanskt uttal.
UK INDIANKHNAS MF O
Arjjeiitina. Det betyder: dr det liniis arbete. Till socker-

fabrikerna komina rligen tusentals indianer frn argentin-
ska Chaco och frn liolivia fr att ska arbete. Dels till
rjningar och grfningar, anvnder man

dels fr skrden
indianer. Denna vandring till Argentina har varit och r
af strsta betydelse fr att ppna de vildmarker, som i sdra
Bolivia bebos af indianer, p fredligt stt fr de hvite. Det
r vida ifrn, som indianerna komma till Bapm-enda. Dr
ser man de propra och vakna chiriguano och chan, de
lmska och framfusiga toba, de smutsiga och oplitliga ma-
taco, de alltid glada och lata choroti. Ngra f tapiete
och ashluslay^) haf va ocks varit dr, fastn de upptrdt de
frra som toba, de senare som choroti eller mataco. Mrk-
ligt nog lra fven indianer ha gtt till Argentina frn delar
af Chaco i sdra Bolivia, dr nnu ingen hvit varit. Bland

dessa mrkas chiriguanohfdingen Cayuhuari. Denne hf-
ding bor i. Chaco allt sedan 1890, d han gjorde uppror mot
de hvite.
En mycket stor del af indianerna fretaga den lnga
resan till Argentina till fots, ty f ro de, som ha hstar.
En del indianer f gra en vandring p fver 500 km., in-
nan de komma fram. Det r ju en bra promenad.

Orsaken, hvarfr dessa indianer vandra, r att svrig-
heterna fr dem att i sitt eget land frvrfva alla den hvite
mannens hrligheter, ssom knifvar, yxor och klder, ro s
stora. Dr de hemma ha arbete, ro de i regel underbetalta
och inom stora omrden erbjudes fr dem intet arbete alls.
Flera indianer ha sagt mig, att om arljete skulle erbju-
das dem hemma, skulle de ej fretaga denna vandring.

Det r dock visst, att dessa resor till ett frmmande under-
land i hg grad lockar dem.
Jag var nrvarande i en
ashluslayby, d de frsta af denna stam, som varit vid
fabrikerna, kommo hem igen. De mottogos med ovationer.
Hela byn hade gtt dem till mtes och under de gamla
kvinnornas sng frdes de till sina hyddor, dr de vlkom-
') Asliluslay: engelskt sh.
Q KIU.AM) NORDENSKILD
nades af sina sm barn och hustrur. De hade s mycket

mrkvrdigt med sig, gamla gevr, uniformer, socker, tnd-
stickor, krut, smllare, galonerade kepis, anehn m. m. Hur
mycket skall det ej finnas att bertta man kommer
om, nr
jiem. Det br vara minst hka underligt, som om en jord-
innevnare kom hem frn en resa till mnen. Hur mrk-
vrdigt skall det ej vara fr de hemmavarande att f hra
talas om jrnvgarna, fabriksmaskinerna, de elektriska bg-
lamporna, de kolossala hyddorna och allt annat nytt. De
lockas fven de att gra den besvrhga, lnga vandringen
och nnu vidstrcktare omrden ppnas fr den hvite man-
nen utan strid, ut<an svrigheter.
Tack vare dessa vandringar till Argentina sprides en
stor massa verktyg, knifvar, vapen m. m., fver hela El
gran Chaco och indianernas ursprungliga kultur frndras.
Mnga af dem lra sig under dessa frder ngot spanska,
ty indianerna ha ltt fr detta sprk. De lra sig till och
med ganska snart att tala rtt grammatikaUskt.
Till sockerfabrikerna komma mataco och choroti samt
delvis fven toba med kvinnor, ungar, hundar, bohag, smuts

och ohyra och bygga dr sina byar, alldeles som de bruka
i Chaco. De hgre stende chiriguano och chan medfra
blott ett ftal kvinnor och aldrig sina sm barn, svida de
ej mna stanna fr alltid. Chiriguano och chan bo i tlt
eller i fabrikens gare tillhriga baracker.

Md fabrikerna har jag sett indianerna arbeta, srskildt
mataco och chiriguano. De frra anses bst till att skrda
sockerrren, de senare som grfvare. Mataco och en del
chiriguano betalas fr betingsarbete. De bsta chiriguano
ro dagsverkare och jmstllas med de hvite arbetarne. I
regel frtjna chiriguano matacomnnen 40
1 1 Va peso,
centavos och matacokvinuorna 20 centavos utom maten om
dagen. Arbetstiden r fr de senare ungefr tta timmar,
fr de frra tio.
En del anteckningar har jag kunnat gra rrande in-

dianernas flit. ('liiriguano arbeta i regel alla dagar med un-
IH INDIANERNAS LIF
dantag af mndagen, d de sofva af sig sondagsruset. T
San Lorenzo, ej lngt frn Esperanza, dr jag hade tillflle
att samla en del statistiskt material, arbetade matacomnnen

i medeltal 12 7 och matacokvinnorna 11 V* dagar i mna-
den. Bsta resultatet visade en matacokvinna, som arbetat
125 dagar och en matacoman, som arbetat 110 af 127 mj-
Hga. Hfdingarna och tolkarne arbetade minst.
Nr indianernabetalas, r det ndvndigt att se till,
att de ej f ut all aflning under arbetets gng, utan ha
ngot innestende, tills de tervnda hem, annars anse de

sig lurade.
Dr en indian, till hvilken fabriken str i skuld, s
begra mataco, choroti och toba ingenting. Intrffar det-
samma bland chiriguano, fordrar hfdingen skuldens beta-
lande genom honom till de efterlefvande. Orsaken till detta
r mjligen den, att chiriguano, tack vare den lngvariga
berringen med de hvite, bttre knna dessas arfsfrhllanden.
Tyvrr gres ingenting fr att civiHsera de indianer,
som komma till sockerfabrikerna. De demoraliseras dr i
allra hgsta grad. Mnnen frfalla till dryckenskap, d. v. s.
de lra sig dricka brnnvin, i jmfrelse med hvilket alla

de inhemska dryckerna ro betydligt oskyldigare. Tack vare
brnnvinet och dUgt exempel frn de hvite arbetarnes sida,
ddas rligen ett stort antal indianer i slagsml vid fabri-

kerna. Indiankvinnorna slja sig t de hvite. Knssjuk-
domar grassera bland de indianska arbetarne, af hvilka en
del rent af beska bordellerna, dr de gra bekantskap med
hvita kvinnor. En chiriguanohfding Maringay, som aldrig
varit i Argentina och om hvilken jag lngre fram fr till-
flle att tala ganska mycket, frgade mig en gng:

Sg mig, r det sant, att i Argentina finnas handelsbodar,
dr man fr hvita kvinnor fr 2, 3, 5 pesos allt efter be-
skaffenheten? Maringay tyckte nog att det var underhga
bodar de hvite hade.
En del chiriguanoindianer komma med sina familjer
till sockerfabrikerna och tervnda aldrig till sin hembygd
8 KHLANU NORDENSKILD
igen. Dessa indianers lif r detsamma, som de livite arbe-

tarnes. De lefva i en slags konservburkskultur och tillverka
s godt som ingenting af sina gamla karaktristiska saker.
1. Matacoflicka. Esperanza.
Hur sorgligt r icke deras lif, mycket uslare n hemma

i byarna i eget land. I stllet fr de fina, mlade lerkrlen
utgres deras husgerd af tomma konservburkar, bleck-
tallrikar o. d. Ngon gng serman iifven bland deras till-
ril INDIANKUNAS I. II" 9
hrighctcr ett eller annat europeiskt nattkrl som an-
vndes att ha mat i.
Ett riktigt ofog, som i stor skala bedrifves vid fabri-

kerna, r att gifva indianerna skjutvapen. Tack vare dessa
fra de indianer, som varit dr, segerrika krig med dem.
2. Hydda frn Mataco-giiisnay. Rio Pilcomayo.
som nnu blott ha i)il och bge. Dessa skjutvapen komma

en dag att kosta mnga hvite mn lifvet, ty ett eller annat
uppror komma indianerna i Chaco nnu skert att gra.
P argentinskt omrde har srskildt tobahfdingen Tayco-

lique systematiskt lagt an ]) att bevpna sitt folk med eld-
vapen. Han liarredan kommit s lngt, att han brjat

fvergifva de omoderna remingtongevren fr att i stllet
10 KKLAND NORDENSKILD
infra repetergevr. Taycoliiiue har lrt sitt folk att skjuta.
Va\ dag passerade han med ngra af sina mn frbi ett
stlle, dr ngra hvite hllo pk Tayco-

att skjuta till mls.
li(iue utmanade dessa p mlskjutning och hans tobaindia-
ner togo priset.
I stort sett anser jag likvl, att det bsta sttet att
lsa indianui^pfostringsproblemet r att gifva indianerna
vl betaldt arbete, hvilket de ha i dessa fabriker. M3'cket
borde samtidigt gciras fr att hja indianerna, lra dem lsa,
skrifva och rkna samt skydda dem mot brnnvin och pro-
stitution. Industriskolor borde upprttas vid dessa fabriker,

dr indianerna lrde sig handtverk. Ett arbete ssom det,
hvilket indianerna ha i vissa trakter, dr de anse sig och
verkligen ro orimligt uselt betalda, uppfostrar dem icke till
flitiga och arbetsdugliga mnniskor, utan tvrtom. F de

ordentlig ersttning och de se, att de tack vare sitt arbete f
det bra, kunna iyWa. magen lttare, f hstar, verktyg och
klder, d knna de sig glada t sitt arbete och arbetet
gr dem godt och uppfostrar dem.
CaUleguaberget.
Under min vistelse vid Esperanza sockerfabrik gjorde

jag flera sm exkursioner, draf en ngot lngre till det
underskna Calileguaberget, hvars icke sllan snhljda
topp stolt blickar fver urskogarna, dr sockerfabriker och
sgverk och sm mnniskokryp slpa och strfva.
P urusla, sm vgen upp fr detta berg.
stigar klttrar
Den sker sig fram i bckfrorna och p bergkammama,
upp genom urskogen och dess tysta, fuktvarma prakt, upp
fver trdgrnsen, upp till jordgudinnan Pachamamas dsliga,
storslagna rike, dr man ser lngt fver dalar, hgsltter
och fjll och inte trngs med lianer och trdstammar och
bland taggiga snr, ssom nere i dalen och urskogen.
Cahleguaindianerna tala alla spanska. Detta r starkt
uppblandadt med quichuaord, slunda ro namnen p lake-
IH INDIANKHNAS LIF 11
medel i regel p ([uichua. Maii kan drfr antaga att dessa

indianers ursprungliga sprk varit quichua. Calileguaindia-
nerna bo uppe p fjllen i sm fyrkantiga hyddor af sten
eller soltorkade tegel med grstak. P taksen str i regel
ett kors. Det skyddar mot blixten, det vill sga, om det
r vlsignadt af en kristen prst, ty dessa bergsindianer ro
alla sedan lnge kristna. Detta hindrar naturligtvis inte, att
de samtidigt tro p mycket annat, som rakt inte hr till den

kristna religionen. Slunda offra de nnu brnnvin och coca
t Pacliamama. Nr de g fver ett pass, lgga de ned en
sten, fr att de ej skola trttna p vgen.
P Calilegua gjorde jag en intressant bekantskap. Det
var en medellders hygglig medicinman, som ganska ppen-
hjrtigt berttade mig tskilligt. Mot benvrk skall man
anvnda fett af uturunco, tapir Uturunco r det
eller bjrn.
mystiska djur, som anses vara en jaguar, som en gng varit

mnniska. Uturuncos fett r gult. Allt ifrn Peru till Ar-
gentina knner man de underbara lkande egenskaperna hos
detta djurs fett. Har man vidrrt jorden p en viss plats,
s kunna hand-, fot- eller knleden svullna. Bst r att stta

p det svullna stllet jord frn den plats, dr man sjuknat.
Afven tunga af bjrn r bra. Under jordbfning, som ofta
frekommer p Calilegua, r det bst att g till begrafnings-
platsen fr att bedja. Om det haglar, r det bra att brnna
palmblad, som man lagt i korsform, s skadas inte skrden.
D en af mina fljeslagare, en argentinsk gaucho blef
sjuk p Calilegua, s fick vnnen medicinmannen tillflle
att prfva sin konst. Han gaf honom l, beredt af majs,

i hvilket han lade gldande kol. Gauchon blef frisk och
fick betala ett den store lkaren.
ordenthgt arfvode till
Det r en stor likhet mellan hvad man ser hr p

CaUlegua och hvad man finner hos quichua lngt borta i
Peru, tolf breddgrader drifrn. Ofanthgt likformigt utbreder
sig nnu quichuakulturen lngs med Anderna, det r samma
kldedrkt, samma egendomliga nlar fr hopfstningen af
kvinnoschalen, nstan samma keramik, samma cocatuggning,
12 fclUl-AM) nohl)i:nskiold
samma mediciner, samma offer p bergspassen, samma slun-
gor o. s. v. Denna stora likformighet r slende, nr man

tnker p motsatsen mellan fjllens bebyggare och urskogens.
Efter ett par dagars ridt frn Cuzco, det gamla inkarikets
hufvudstad, mot urskogarna, s r man p vilda indianers
omrde, som ha s godt som ingenting gemen-
indianer,
samt med fjllens bebyggare. Hr nordligaste Argentina i
Hksom sdra Bolivia r icke motsatsen fullt s skarp, men

i
den r likvl mycket stor. De stammar, som jag hr skall

tala om och som bo endera p fjllens sista utlpare mot
sltten eller p densamma, ha bra litet gemensamt med
quichua och deras ttlingar. Rida vi fver fjllen direkt
frn Calilegua i Argentina till Cuzco, s mta vi som be-
kant icke mer n tvenne indiansprk, quichua och aymara.

P"lja vi urskogsvgarna och floderna, s lra vi knna minst
ett tjugotal sprk, innan vi fver S:a Cruz de la Sierra,
fver Rio Mamor och Rio Madre de Dios taga oss fram
tiU inkas gamla hufvudstad.
terkommen till fabrikerna frn Calilegua, afslutade jag
utrustningsarbetet och den 5 maj sutto vi i sadeln fr att
draga mot norr, mot Rio Pilcomayo. Ngra dagar senare
gingo vi fver Rio Bermejo och fortsatte lngs med Andernas
sista utlpare. Det omrde, genom hvilket vi nu passerade,
var dels bebodt af hvite, dels af mataco-vejos, hvilka ro
fullstndigt beroende
af de frra. Allt, hvad jag kunde
samla dem, kpte jag upp; om kvllarna satt jag
frn
hos gubbarne och de berttade mig ett och annat. Dessa
mataco lia en saga om en stor brand, som hrjade vrlden.
En fgel miya har rfvat majsfrna t dem af en liten
rd vildkatt note, en liten svart och rd fgel sipup har
rfvat frn af pumpa. Marsvinet no-tek har rfvat elden
frn en ond ande *tacuash, som gmde den och inte ville
dela med sig af den t mataco.
Mataco-vejos ro starkt pverkade af den mktiga chiri-
guanokulturen, om livilken jag fr tillflle att utfrligt tala
lngre fram. Slunda ro de de enda indianer i Chaco utom
Tafla 2. Calileguaberget.
rn im)i.vm:mnas i.ir. 13
chiriguano och cliaiu', som iiAgou gng hegrafva sina dcnla

i lerkrl.
At den dde bygga de lngt l)()rta i skogen ett siirskildt
hus med
eldstad och bdd. Denne liigges p bdden, ngon
gng nedstoppad ett lerkrl.i Sjlf har jag aldrig sett ett
sdant grafhus, men s ha indianerna beskrifvit dem fr
mig. Nr jag frgade efter dem, sade de att fr nr-
varande fanns intet, som
raserats. Kanske
ej alldeles
ville de ej visa Under min resa 1902
mig sina grafvar.
drog jag ocks fram genom vejos omrde och grfde den
gngen upp en vejosgraf. Kanske var den ej typisk. Un-
der en den dde nedgrfd i jorden med
vildsvinshud lg
sin kalebass fr vatten. Af hydda och bdd fanns ej ett
spr. Kalebassen var tom. Vattnet hade den dde druckit
ut, sade indianerna.
Ej s sllan arbeta mataco-vejos ssom tjnare t
chan, de indianer, som bo vid Rio Itiyuro. Att en chan
dremot skulle tjna t en mataco vore otnkbart. En
sdan klasskillnad mellan stammarna skola vi upprepade
gnger f tillflle att hr omtala.
Den 18 maj voro vi framme i Yacuiba, en stor by p
grnsen mellan Bolivia och Argentina. Det r numera ett
ganska anstndigt stlle, men frr var det ett farligt tillhll
fr frbrytare, som rymt dit af fruktan fr argentinska
pohsen.
Yacuiba har under en stor del af resan varit fr mig
en viktig stdjepunkt. En charmant fransman C. Holzer
drstdes har gjort mig stora tjnster, i det han hjlpt mig
med mnga svra transporter af utrustning och samlingar.
Min frsta exkursion frn Yacuiba gllde chanindia-
nerna vid Rio Itiyuro. Den skall jag skildra
i ett annat
sammanhang. Min andra var till Rio Pilcomayo och de in-
dianer, som bo vid denna mrkliga flod.

Hr brjade min resa p allvar.
ANDRA KAPITLET.
Bland indianerna vid Rio Pilcomayo.
Nr jag tidigt p ret 1902 tervnde hem frn Rio

Pilcomayo, trodde jag knappast, att jag skulle komma dit
io-en. De vidriga, dagliga stoftstormarna gjorde vistelsen out-
hrdlig. I brjan af juni 1908 red jag likvl ter genom
den stora skogen mellan Yacuiba och Crevaux till Rio Pilco-
mayo. Man glmmer s ltt svrigheterna p en resa. Efter
ngon tid finnas blott de glada stunderna kvar i minnets
frrdskammare. Efter en hflighetsvisit hos matacoindia-
uerna, gick jag vid Crevaux fver Rio Pilcomayo och fort-
satte genom ett omrde, bebodt af toba, till chorotiindia-
uerna, hvilka ha mnga byar c:a 50 km. nedanfr Crevaux.
Hr gstade jag framfr allt chorotihfdingen Skogsh-
nans lilla by. Dr hade jag riktigt trefligt; nstan naken,
kldd i bara fjderprydnader och glasgon, dansade jag
om ntterna med indianer och indianskor p Rio Pilcomayos
hvitglnsande sandstrnder. Nr vi knde oss varma af
dansen, tumlade vi om i Vi jagade,
flodens brusande vatten.
vi sjngo. vi lekte, vi fiskade, vi rkte skift och hade aldrig
ledsamt. Ngra besk gjorde jag 60 70 km. lngre ned
fr floden hos ashluslayindianerna, som, lockade af mitt fr-
rd af knifvar, nlar, tobak och granna dukar, bjdo mig
att beska dem i hjrtat af deras land.
Frst fver ett r senare i oktober 1909, d mina vgar
ter frde Rio Pilcomayo, kunde jag
mig frn Yacuiba till
antaga deras Det har synts mig lmpligt att

inbjudan.
skildra dessa bgge frder till Rio Pilcomayo i ett samman-
hang.
l'U INDIANKUNAS I. IF Ii)
Med fem man lmnade jag den 27 oktober 1909 den

bolivianska militrposteringen vid Guachalla, tio mil nedan-
fr Crevaux, fljande Rio Pilcomayos nordstra strand. Med
mig fljde en mestiz, Flores, som tolk. Han talade frtrffligt
choroti och frstod fven ngot ashluslay. I ratal hade
han lefvat bland indianerna och hade dr ett flertal hustrur.
Af de hvite vid Kio Pilcomayo har vl ingen lyckats att frst
indianlifvet som denne man. Han knner deras seder och
bruk, han vet, hur man skall skicka sig vid en indianfest,
han kan sjunga deras snger, han dansar som en indian.
Mnga chorotikvinnor ha gifvit sig t de hvite. Flores r
den enda hvite, som har ett barn med en sdan kvinna och
chorotiindianerna anse honom hra till familjen. Han r
deras vn och rdgifvare och mngen gng har det varit han,
som frt underhandlingarna mellan indianer och nybyggare.
En frtrffligare tolk kunde jag knappast f.
Vrt frsta nattlger efter Guachalla hade vi i en ash-

luslayby. Nr jag red in i byn, voro alla indianerna fulla.
Under jubelrop frde de min mulsna fram till festplatsen.

Elle is. Den lilla papegojan r god, ropade indianerna.
Ashluslay is! is!! is!!! Toba hes! hes!! Ashluslay
goda, toba dhga, skrnade den lilla papegojan, strende
tobaksblad omkring sig. Man lyfte mig af mulsnan, man
omfamnade mig och man berusade mig med algarobol.
Det var vildt, men det var intressant. Den natten sof jag
utanfr min ^dd, under det att tre indianer snusade in-
rullade i mina filtar. Smjan var god, men kommunismen
var besvrlig.
Trots gldjen, trots vnskapen, trots ruset, trots gf-
vorna kunde tolken ej frm indianerna att fra oss in i
hjrtat af deras landp de vgar, de ha, som g rtt in i

norra Chaco. voro glmda.
Alla lftenDr fanns inga
mnniskor, dr fanns inte vatten p tre dagsmarscher sade
en, inte p tv, sade en annan, inte alls, sade en tredje.
Mjligen var det sant, att det var ondt om vatten, ty vi voro
i slutet af torrtiden. Jae: beslt drfr att vnta och att
16 KHLANI) NOUDKNSKILI)
fiirst efter de frsta regndagarna, som snart mste komma,

gra ett frsk att trnga in i det oknda landet norr om
Ivio Pilcomayo.
Vi fortsatte drfr lngs med Rio Pilcomayo alltjmt fl-
jande den norra stranden, d. v. s. den bolivianska, dr jag kn-

de mig liennna. Frst passerade vi genom mataco-guisnays
land. Man hade berttat mig, att en af dessa indianer, som
bodde p den argentinska sidan af floden, hade en skalp af en
ashluslayindian. Tolken och Moberg skickades fr att mider-
handla, laddade med bytesvaror af alla slag. Jag ville ej g
sjlf, d jag visste med mig, att jag ej, d det gllde ett s
intressant etnografiskt freml, frmdde att visa mig till-

rckligt likgiltig ocli ointresserad. Xr de kommo till l)yn,
var det stor fest och mataco voro fulla och skrnade. Midt
i bvn p en i spiral l)arkad stng hngde skalpen, behngd
med rda nsdukar och andra prydnader. Moberg och tol-
ken ltsade om ingenting. Den frre blef bjuden p alga-
j-obol, som han drack, den senare fick frst ingenting, ty
han ansgs som choroti-vn och slunda mataco-ovn. Sedan

de suttit och pratat en stund, s ltsade tolken, som om han af
en hndelse ftt syn p skalpen och frgade: Hvad r det dr
fr Agaren brjade nu skryta fver sina brag-
en trasa V
der och skalpen togs ned och synades. De sade honom, att
hans bragder nu skulle bli knda lngt, lngt borta hos de
hvite mnnen, h vilket naturligtvis smickrade honom. Efter
m3'cket om och men fingo de byta sig till densamma.
Frst skulle dock de gamla gummorna sjunga och dansa
med den.
Ssom Friederici') visat, r det omrde i Sydamerika,
frn hvilket skalper ro knda, ej vidare betydande. Utom
Chaco r det blott ett litet omrde i Guyana. Hufvud-
jgare ro dremot en stor del af Sydamerikas indianer.
Det var den frsta skalp frn Sydamerika, som hamnat i en
samling.
') G. p-ricdcrici: Skalpicren uiul hiilichc Kricfjsgcbruchc in Ame-
rika. Hraunschweig 190G.
in IM)IANi:HNAS I. II" 17
Efter att liafva passerat flera stora niata(ol)yar,

en ashluslaybv oc-li en boliviansk niilitrpostering, kommo
vi in p obebodda omrden, som anses oskra p grund
stora,
af toba-pilagaindianernas
strftg. Dessa toba utmrkas,
bland annat, genom att de liksom cboroti oeb asliluslay ha
stora trklossar i de genomborrade rsnibbaraa. Hvad man
srskildt fruktar under en marsch genom ett omrde, bebodt
af fientligt stjimda indianer, r att man under natten skall
3. Ashluslayfiskarc. Rio Pilcomayo.
f sina riddjur stulna och ))li till fots. Ungefr tjugofem

svenska mil nedanfr Guachalla kommo vi till bolivianska
regeringens yttersta militrpostering, hvilken anlagts ngra
mnader innan jag fretog min exkursion.
militrposten och ngra mil frn denna lgo stora
Intill
byar bebodda af ashluslayindianer. Vi gstade hfdingen

Ton i hans by. Denne har, nr alla indianer ro samlade,
c:a 1,000 innevnare. Midt p den stora, ppna platsen i
byn slogo vi lger och gjorde oss i-iktigt henmiastadda. \i
hade kommit under en tid, d algarobofrukten var mogen
ocli algaroboul dracks massor p festplatsen. Intressant
i
2. yordengkiijhi.
18 KHLANI) NOIU)KNSKIOLD
var att se det kta indianska lif, som hr erbjd sig att
studera och som jag lngre fram fr tillflle att skildra. \i

flera tillfllen har jag varit hos indianer, som lefva oberoen-
de af de hvite, men aldrig hos en s stor och mktig stam.

Ashhislayindianerna lgo i krig med toba och kriget
o-ick illadem. Pa allt stt skte de locka mig att taga
f<)r
parti fr dem och med mina eldvapen bilda en god lijlp-

trupp. De gjorde mig vltaliga frespeglingar om, huru vi
skulle skalpera mnnen, taga kvinnor och barn till fnga
och stjla massor af hstar. Det sista trodde de srskildt,
den hvite mannen skulle gilla. Jag lofvade att hjlpa till
med frsvaret af deras byar, om de blefvo fverfallna, me-

dan vi voro dr, men till anfall var jag ej angelgen att g.
Alltmer och mer pockade de likvl p alliansen, som tolken

bakom min rygg uppmuntrade. Till slut terstod fr mig
ingenting annat n att flja indianerna i anfallskriget eller
att draga mig ur spelet. Ett gonblick var jag tveksam.
Jag visste, att om jag frde ashluslay till seger, s var jag
herre i deras land, men jag ryggade tillbaka fr konsekven-

serna. Det gllde att stta sig i spetsen fr ett infall p ar-
gentinskt omrde och det hade ju varit fr galet, om det blifvit
bekant. Vida ifrn konimo flera hfdingar fr att fver-
tala mig. Dr kom den gamle Mayentn, en reslig man,
omgifven af ngra af sina bsta krigare.
Jag begaf mig nu till den bolivianska militrposteringen
och skte frm kommendanten att ingripa. Frgfves
skte jag frklara fr honom, att om han inte hjlpte ash-
luslay mot toba, s skulle han helt enkelt en vacker dag
eller rttare natt bli nedgjord med alla sina soldater; hjlpte
han dem, ppnade han det inre, nnu outforskade norra

Chaco fr sig och sitt land. Han borde komma ihg, att
han hade 150 km. till nrmaste plats, dr hvite funnos och
de voro s f, att de ej kunde hjlpa honom. Han tvekade
dock att anfalla en stam, som bodde i ett frmmande land,
fastn denna stam gjorde oupphrliga rfvartg p boli-
vianskt omrde. Jag beslt drfr att tervnda.
vn im)iam:unas i.if 19
Efter Ijintia underhandlinirar ot-li skert tack vare mnga

lgner lyckades min tolk frm indianerna att gifva oss
en vgvisare, som skulle fra oss p oknda stigar genom
det inre af norra Chaco.
Trakten omkring Tons by bestr af ppna sltter,
sumpmarker och parkliknande skogar af algarobotrd. Myc-
ket hemskt r trakten af jaguarer, som till och med frflja
riddjuren. Soldaterna hade ftt flera af sina listar och
mulsnor ihjhifna och dock var militrposteringen som
nmnt blott ngra mnader gammal.
F mil ofvanfr Tons by bildar Pilcomayo en fors.
Det r det underhgaste, jag ngonsin sett i den vgen. Icke
en klippa, icke den minsta sten hindrar vattnet, utan brusar
det fram mellan hrda lerbankar. Ej lngt nedanfr detta
fall upplser sig Rio Pilcomayo i vldiga sumpmarker, de
bekanta Esteros del Padre Patiuo, dr oerhrda massor af

vass hindrar farkosterna att komma fram. Tack vare dessa
sumpmarker r denna flod, som annars kunde bhfva s
viktig fr samfrseln, ofarbar. Oerhrda massor af fisk
finnas i Rio Pilcomayo och tusentals indianer hmta ur
floden under en stor del af ret sin viktigaste fda. I sump-
markerna finnas egendomliga lungfiskar, Lepidosiren.

Rio Pilcomayo r en mrklig flod. Nr den lmnar ber-
gen, fr den med sig stenar och grus, men till det inre af
Chaco fr den bara slam. Under torrtiden fr vinden detta
slam vida omkring och vidriga ro de dagar, d stoftmassorna
svepas fver Chaco. Rio Pilcomayo har, sedan den lmnat
bergen, nda till hjrtat af Chaco icke en enda biflod. Den
har ofta ndrat sitt lopp och brutit sig nya vgar. Nr man
aflgsnar sig frn floden, finner man vattenfyllda rester af
gamla flodbddar, musselbankar och stora frrdiska jord-
hlor. Vid fre Rio Pilcomayo frlora nybyggarne rligen
mnga djur i dessa hlor, som kunna vara nda till tio
meter djupa och frrdiskt nog, ibland ro tckta med
ett tunnt, brckligt tak. Dessa hlor synas mig vara bildade
s. att de vldiga massor af trbrte, som floden frt med
20 ERLAND NORDENSKILD
sig och hopat, tckts af slammassorna och sedan fOrmultnat,

nr floden tagit sig ett nytt lopjx Under torrtiden hrjas
Chacos skogar och snr af vldiga eldar. I regel r det in-

dianerna, som stta eld p grset och snren fr att lttare
kunna finna de lckra jordrttor, som hra till delikates-
serna p deras matsedel. I en chorotisaga herttas om
dessa hlor och skogseldar.
Fr lnge sedan hrjades allt af en stor eld, som ddade
alla choroti utom tv, en man och en kvinna, som rddade
sig i ett lil i jorden. Nr elden var fver och allt var
slckt, grfde de sig ut. De hade ingen eld. Den svarta
gamen hade frt en eldbrand till sitt bo, detta hade fattat
eld och elden hade spridt sig ned i trdet och eld gldde
nnu under sta))ben. Gamen gaf nu choroti af denna eld
och sedan dess ha de eld. Frn denna man och kvinna
hrstamma alla choroti.^)
Chacos skogar ro mycket rika p vilda, tbara frukter.

Hela skogar finnas af algarobo ^) och tusca^ ), hela snr af
Chafiar^). Den slingervxt, som br tasifrukten r mycket
allmn. I vattenlsa trakter hmta indianerna vatten ur
en rot, af de hvite liksom af chiriguano kallad sipoy.
Djurlifvet r ej vidare rikt. Af strre vildt ser man
mest rbockar och strutsar. Jaguarer ro som nmnt all-
mnna. Att dma af spren ro tapirer och vildsvin ej
ovanliga. Rfvar ser man fven i mngd. Bltorna ro
allmnna. Den egendomliga vindhundhknande hund ), som '
r knd frn Chaco, r sllsynt. Fgellifvet i synnerhet i

skogen r fattigt. Flodstrnderna och sumpmarkenia lifvas
') Ehrenreich (30 31) antager fven att till sdana >Sindbrand-
m}'then> har pampasbrnder gifvit upphof. Die Mythen and Le-
stora
genden der Sudamerikanlschen Urvlker. Berlin 1905. Suppl. Zeitsch.
fur Ethn. En saga liknande denna r bekant frn arowakerna Guyana i
och frn Yuracre.

*) Prosopis alba.
') Acacia aroma.
*) Gourliea decortitans.
*) Canis jubatus.
rH INDIANKKNAS I. IF 21
af en eller annan stork eller and. dlor, fven de stora

iguanadlorna, kila under varma soldajiâr fver allt omkring.
Miltals ro sltterna fversallade af jordrattornas, fr rytta-
ren s besvrliga, hlor.
De vilda djuren erbjuda i Cliaco icke mycken fara fr
den, som br eldvapen. Jaguaren r indianernas fasa.
Kort fre, jag en gng kom till ett matacolger, hade en

jaguar slpat bort och ddat en indian frn en eld, dr han
lg och sof jmte ett tjugotal kamrater. Giftiga ormar, fven
skallerormar, frekomma, men man ser dem sllan. I sj-
arna kan man
ej bada och det kan fven vara farhgt i floden.
Det finnes knappast en indian vid Rio Pilcomayo, som ej har

talrika rr af palometafiskar ^) -). Med sina knifhvassa tn-
der skra dessa ut kroppen p dem,
stora kttstycken ur
som nog ofrsiktiga att bada, dr de finnas. En gng
ro
skulle Moberg simma fver Rio Pilcomayo. Det var under
slutet af torrtiden och vattnet strmmade fram i en smal,
djup rnna. Alldeles fverskljd af blod kom han ur floden.
En liten siluroidfisk hade i massa fverfallit honom och till-
fogat honom talrika djupa sr med sina hvassa, lancettfor-
made fenor. Fr att skydda sig mot palometafiskens bett
anvnda ashlusla}^ nr de vada i sumpmarkerna, strumpor
ttt knutna af caraguatsnren ^).
Vackert r det Skogen tjusar ej gat ge-

ej i Chaco.
nom ngon palmskogarna och vassnren
yppig grnska,
trtta genom sin enformighet, sjarna ro f och sm. Rio
Pilcomayo har hr inga bifloder. Ingen kulle, intet berg fin-
nes, hvarifrn man kan f utsikt fver landet. I det inre
af Chaco finnes icke ens en sten, knappast ett gruskorn.

Af stoft och slam bestr marken fverallt.
Regntiden brjar i november eller december och slutar i
april eller maj. (jr man en resa till dessa trakter och tn-
*) Eric v. Rosen har publicerat en utmrlit fotografi af en clioroti
med ett rr efter en sdan fisk. The Ghorotes Indians in tiie Bolivian
Chaco. Stockholm 1904. Taflan VI. *) Scrrosalmo sp.

^) Caraguat = Bromelia Serra.
22 l.ni.AM) NORDENSKILD
ker blott flja liio Pilcomayo, r torrtiden den bsta tiden

att frdas. Fr att gra exkursioner int det vattenfattiga
norra Cliaco br man vlja brjan af regntiden.
Chaco r hlsosamt. Under vr vistelse vid Rio Pilco-
mayo sjuknade hvarken jag eller mina fljeslagare och de
hvite nybyggarne frefalla i regel ha god hlsa. Mjligt r,
att personer med svagt brst i lngden fara illa af de vid-
riga stoftstormarna.
\i togo nu afsked af vra vnnerTons by och lof- i
vade att komma tillbaka. vet, Hvem Kan- nr det sker?

ske dansar jag n en gng med i ringdansen p den stora
ppna platsen, kanske dricker jag mig nnu en gng glad
af algarobol och skrnar p festerna hos dessa mina ash-
lublayvnner. Bst kanske aldrig tervnda.
r det att
Drjer jag ngon tid, har nog fven hr s mycket frnd-

rats och frsmrats att ett nytt besk l)lott blefve en
stor missrkning.
Med vr vgvisare lmnade vi Rio Pilcomayo och begfvo
oss int norra Chaco. Jag hade vntat mig att finna fga
bebodda trakter, men insg snart mitt mi.sstag. Vltram-
pade vgar frde i Vgvisaren fvergaf oss
alla riktningar.
redan efter tv dagar, men

hade lyckan att finna annat
vi
ressllskap. Tvenne ashluslayindianer, hvilkas hustrur mr-
dats och barn rfvats af toba, voro p vg till mataco-
guisnay fr att med dem som mellanhand underhandla om
att mot gfvor f utlsa sina lârn ur fngenskapen. Yi
slogo oss ihop.
Nr vi kommo till byarna, blefvo vi mottagna med grt
och veklagan. P detta stt visade kvinnorna vra nya vn-
ner sitt deltagande i deras sorg ^). fverallt blefvo vi vl
emottagna och fingo vi under de stormiga, regniga ntterna
dela det sparsamma utrymmet i h3'ddorna och vrma oss
vid lgereldarna. ]SIan inbjd oss fven ibland till de enkla
'
En viss likhet s3Tiles mig detta bruk ha med de hlsningscere-
monier, som bcskrifvas af ldre frfattare. Jmfr rricderici: Der
Trnengruss der Indianer, (llohus Bd. LXXXIX N:r 2.
1"
Ill INDIANKMNAS 1. 1
'2'6
och oaptitliga mltiderna. Allt utvecklade sig l)ra och vi
hade redan ridit en grad int Chaco p dessa oknda, lga

indianstigar, dr man regel fick ligga ttt nedtryckt hak-
i
om riddjurets hals, tor att ej skrapas af grenarna. Man

hade sagt mig att dessa trakter voro obebodda, ty det fanns
intet vatten. Det var lngt ifrn riktigt, fastn det ibland
r lngt mellan vattenstllena. I regel r det vatten, som
linnes, brunt och stinkande.
Som sagdt, allt gick bra, tills vi kommo till en hfding,
som heter Chiln. Nr vi redo gonom den tta skogen, som
frde till hans by, prasslade det fverallt i buskarna. Chiln
hade lagt sina krigare p vakt, fr att ])ereda oss ett varmt
mottagande, om vi hade dliga afsikter. Lugnt redo vi ige-
nom den farliga skogen och rtt in i Chilns by. Med ett
argt utseende och sgande ngra mmdre vnliga ord t vra
reskamrater tog gubben emot oss. Till viingfva rckte jag
honom en knif och han lade hlft tvekande bort stridsklubban,
han hade i handen.
Chiln mtte ha gifvit bestmda order till vra vg-
visare, ty efter besket hos honom brjade dessa att fra
oss i mot Rio Pilcomayo och ej mot norr, som vi
riktning
nskade och som de frut tack vare lften om gfvor lofvat.
P egen hand kunde vi ej taga oss fram, d vi ej knde
vattenstllena. Vi voro redan nra floden, d vi en kvll
kommo till Trtt, som jag var, lade jag
ett ashluslaylger.
mig att Moberg tyckte det var egendomligt, att

sofva. i
lgret nstan var bara mn, men slog bort sina misstankar
och krp lugnt in under myggntet. Ungefr vid tvtiden
p natten vaknade tolken af att ngon gaf en signal ifrn
skogen. En af mnnen i lgret reste sig d tyst upp och
gick bort och kom efter en stund tillbaka med en skara be-
vpnade mn. Tolken lyssnade och hrde, huru de nykom-
na frgade, hvarfr ashluslay ej ddade oss. (ijorde de s,
s fingo de vra karabiner och kunde med framgng strida
mot toba. Om vi blefvo ddade, skulle de andra hvite
aldrig f veta, livad som fanns i det inre af deras land.
24 ERLAND NOUDKNSKIOI.D
De sade ocks att de nskade den Ijuse mannens, d. v. s.
Mobergs skalp, till sina fester. Mina viigvisare ville likvl
icke vara med om fverfallet. Dessa livite ro vra vnner,

sade de.
Tolken, som sakta vckte mina tv andra fljeslagare,
tvenne bolivianska soldater, tilltalade nu de nykomna. Dessa
lingo d brdt att gifva sig af. Frgfves bad han dem
stanna till morgonen. Af sprket hade han dock hrt, att
det var matacoindianer. Det var slunda dessa af civilisatio-
nen lialft frdrfvade indianer, som liade velat beg ett

mord, som vildarne ej ville vara med om.
Kanske ha vi Onsh, s hette den man, som talat
emot p oss, att tacka fr att vi ej ftt dela
fverfallet
('revaux's, Ibaretas och Boggianis de.
Fljande dag voro vi ter i mataco-guisnays land. Vi
hade inte en matbit och regnet ste ned, s att vi voro bde
frusna och hungriga. Tlt hade vi ej sedan lnge med
oss; det hade vi mst lmna fr att skydda samUngama.
Vi redo in i en by och blefvo hgst ovnligt mottagna. Ingen-
ting lingo vi byta oss till, icke det minsta, och bestmdt vg-
rade de att lta oss ska skydd i liyddorna undan regnet.
Ehuru inga hvite bo, dr vi nu voro, s g alla dessa ma-
tacoindianer och ska arbete hos de hvite och knna mycket
af civilisationens vlsignelser.
Nr vi sedan p natten sutto Imngriga och frso vid
en eld, som det hllande regnet icke tillt oss att f fart
p, d tnkte och sade vi fula. saker, om de hvites inflytande
p urskogens vildar och vi jmfrde den ogstvnUghet, som
vi' mtt hos mataco, med den vnlighet vi tnjutit lngt
borta i skogarna hos indianer, som frut aldrig beskts af
hvite.
Efter tvenne dagar voro vi vid en af de bolivianska
militrposteringarne. Jag var den enda, som kom fram
beriden. De andras djur hade trttnat eller stupat p vgen.
De indianer, srskildt ashluslay och choroti, som jag
under dessa strftg i Chaco lrt knna, skall jag hr i de
UH INDIANKHNAS IM' 25
fljande ka]iitlen stika skildra. D deras kultur iii- myckel

likartad, anser jag mig kunna behandla dem i ett sannnan-
hang.
Det r ej mnjâ frfaltarc. som frut skildrat choroti och ashluslay-
iiulianernas seder ocli bruk. Bidrag till knnedomen om den sistnmnda
stammen har lmnats af Hcrrmann '\ hvilken liksom toba kallar den
sotegaraik. Eric von Rosen "'
har publicerat utmrkta fotografier frn

choroti.
Den frtrfflige tj'sk-argentinske antropologen R. Lehmann-NMtsche *)
liar vid Esperanza sockerfabrik gjort viktiga studier fver choroti och
andra chacostammars fysiska antropologi. Han har valt den rtta
platsen fr dylika forskningar. Fabriken ligger som nmndt vid jrnvg,
s att man med strsta ltthet kan fra dit allehanda instrument. Ut-
mrkt mrkrum finnes p stllet fr framkallning af pltar o. s. v.
Den, som intresserar sig fr chacostammarnas fysiska antropologi, ber

jag att f hnvisa till denna frfattares arbete.
D chacostammarna tillhrande guaj-curu-, malaco- och maskoi-
grupperna mjcket ha en kultur likartad med choroti och ashluslay,
i
s r den litteratur mycket stor, som hr fr jmfrelser r af in-

tresse.
1 detta arbete ur likvl ej rtta platsen fr sdana jmfrande

forskningar. Hr vill jag framfr allt i frsta rummet gifva en bild af
lifvet bland indianerna, ssom jag uppfatlat det, lmnande sdana forsk-
ningar till spccialuppsatser i facktid.skriftcr.
Den enda ldre frfattare, som omtalar choroti r Pedro Lozano.

Han nmner dock blott namnet. Mycket mjligt r ju, att svl choroti
som ashluslay voro knda af de ldre frfattarna, men under andra
namn n dem, som ro bekanta fr oss.
Ashluslay kalla sig s sjlfva. Choroti kalla dem shli, mataco
kalla dem swua eller scjwuash, tapiete sga ethua, toba sotegaraik.
De hvita sga i regel tapiete och frvxla dem med en stam, som r
nrmare omtalad hr nedan. Choroti kalla sig .sjlfva yshuah, hvilkct
namn naturligtvis vore det riktigaste att anvnda. De knna dock
*) Herrmann: Die etnographischen Ergcbnisse der Deutschen Pil-
comayo Expedition. Zeitsch. fur Etn. 1908.

^) Eric von Rosen: The Chorotcs Indians in the Bolivian Chaco.
Stockholm 1904.
') R. Lehmann-Nitsche: Estudios Antropolgicos sobre los Chiri-

guanos, Chorotes, Matacos y Tobas. Anales del Museo de La Plat.
Tomo 1. Buenos Aircs 1908.

2b KKLAM) NOUDKNSKIOI.U
numera alla
sitt chiriguanonamn choroti. som de hvitc frspanska till
chorotc. Malaco kalla choroti mniik eller mniuk.
Sprkligt hra ashluslay och choroti nra ihop med malaco. Jag
lmnar hr ett kort utdrag af de ordlistor, jag samlat frn dom. fr att
lsaren skall f se ngot af deras sprk.
(Choroti. Ashluslay.
ga tte tsse ;ss har hvsljud)
Tand (n)kientc seut
Skgg (n)p6lsi ])os
ra (n)kiot (ditt akfi. mitt) ikfi

Tunga plnat chcklitj
Nsa nalve anas, ins
Sol k I le fincoclay
Mne hula hula
Stjrna cats catis
Eld huat (ti) itsh

\'atten inyat int
Jord shntc cotjt
God cs is
Dlig hcs
Lngt tshhue tjkc
Nra htshliue chsle
Fisk sitish sajetj
Hund alna niiu

Hynda alnasshni niiuassna
Salt chuhne '
si f ni
Tohak shushu fin 6c
Majs pta lutsilj

Mor tete, marna mim
Dotter yse ysi
Hus hute hute
Han. du nca. tla
Jag v (m)
N>j h am
Finns ej nhipa mpa
Ja (svar) he, ty llj, h
Kvinna asshnia assna
Hustru tsmbla chcf
I morgon kshlomata slumasi
Vg nyi niss
Tohakspipa kiti finkoshi
Rio Pilcomavo tt-uk. tchuc thuoc
i'u im)iam;unas i.ii' 27
Fr frcm;'il. som dessa indianer fatt frn de livite. eller se de

hvite anvnda, gra de egna oid dcIi lra sig oftast ej de sjianska lienm-
ningarna, t. ex.
Choroli.
Blyertspenna bsnike.
Glasgon ukfne.
Revolver sta.
Anteckningsbok scnick.
Stfvel sti.
Klocka (fr solen) kilckie.
Uttalet af cliorotisprkct, tyckte jag oj var srskildt svrt, ashlu-

slaj' uttala dremot en del ord s, att det behfs en viss tungakrobatik
fr att brma dem. Srskildt ro en del strup- oeli hvsljud svra alt
terge.
Rkneorden. Asliluslay.
1 ^^ husbla.
2 = npii.
3 = pii-shan.
4 = it-chat-ciicb (^svrt halsljiid .
5 = bu-sbla-no-tj.
6 = hu-sbla-vma.
7 = npii-
8 = pushana- '"
9 = it-chat-ciicb-vma.
10 = yma kpa.
Jag meddelar fven hr ngra vanliga uttryck frn chorotisprket.
Jag vill ej = hhua.
Denna r min far = nca siiiia.
Jag = sikyi.
vill
Vill du? = makyi.

Han vill = nca kyi. fven nca simche.
Jag r hr = ympo.
Han r br = ncapo.
Vi ro br ^ pyata.
Han vill inte = nca hh simehe.
Jag bar sett := fwuin.
Jag har ej sett = bwuin.
Har du sett mhunea. =
Vnta hatma.^
Mnga kvinnor =^ assbnial.
Mjuk majs =
pcta-b-tc.
Hrd majs peta-tc. =
2S KULAM) NORDENSKILD
Med skgg = ptsipu.

Kr foten = wuat fshi.
Ltom oss g = n.
Jag gr = ype.
Gr du =mlpe.
Skall du g =^ m ki.
Jag har gtt =- hihyi.

Jag har ej gtt =
hhyi.
Jag gr ej = heyic.
Han har gtt = ncya.
TREDJE KAPITLET.
Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts)
Deras samMlle.
Vi ro alla brder, sade en gng en cborotiindian till
mig. I stort sedt bilda ocks cboroti ocli asbluslay tv

familjer. De bo frdelade i ett betydligt antal byar af
vxlande storlek. Dr finnas byar p helt f familjer och
byar ssom ashluslaylifdingen Mayentns by, som hade
c:a 1,000 innevnare. Byarna, eller rttare de platser, dr
byarna anlggas, ha namn. Slunda kallades en chorotib}'
vutsina = jordrtta, en annan hpla = grsblomma, en
tredje tnoclel = gammal pl, en fjrde asnatelmi = hvit
jord o. s. v.
Choroti och ashluslay ro ej fullt bofasta. De flytta,
om ocks inte lngt, stndigt. Nr jag slunda r 1909 be-

skte deras land, fann jag hgst f byar p samma plat-
ser som 1908. De flytta fr flsket, de flytta fr algarobon,
de flytta fr sina krar o. s. v. lnder torrtiden flytta myc-
ket indianer ut till Rio Pilcomayo, dr de fiska. Under
regntiden draga de sig ter int landet, dr de i regel ha
sina krar. Hela mnniskomaterialet i choroti- och ashlu-
slaysamhllena r synnerligen rrligt. Ibland dela famil-
jerna p sig, ibland sl de sig ihop till stora grupper. In-
dividerna, srskild t ungdomarna, flytta stndigt mellan by-

arna. De choroti- jag sett, ha legat
och ashluslay by ar,
dels i skogen, dels ute p Ngra chorotibyar lgo
sltten.
under torrtiden nere vid Pilcomayofloden p den lga, r-

30 KRI.AM) NORDKNSKIOLD
ligen fversvmmade stranden. 1 ingen cliorotibv syntes

mig hyddorna ordnade efter ngon bestmd plan. I flera
ashluslaybyar voro de dremot ordnade grupper omkring i
ett slags torg, dr mnnen med uteslutande af kvinnorna

hade en gemensam mtesplats, hvilken endera helt enkelt
lg i skuggan af ett stort trd eller skyddades af ett fr
ndamlet byggdt soltak.
Det r hgst intressant att se. att vi hr finna en myc-

ket primitiv form af den frn mnga mdianstammar be-
kanta klubblokal, dr mnnen samlas och dit kvinnorna
liksom hr ej ha tilltrde.
Platsen fr byarna var tydligen fverallt vald, s att

man i nrheten hade tillgng p fisk, ^dlda frukter eller
sina krar, svida det var skrdetid. I det inre af norra
Chaco r man vid byaulggningarna bunden af de f vatten-
stllena, hvarfr indianerna dr ro mer bofasta n ute vid Rio
Pilcomayo. Dr ro ocks h3'ddorna betydligt bttre byggda
n ute vid floden.
Mellan byarna fra en massa vgar, som i nrheten af
dessa upplsa sig ntformigt. Det r drfr ofta svrt
att flja indianernas stigar.
H vrk en choroti eller ashluslay ha ngon gemensam
hfding fr hela stammen. De flesta byar ha sina hfdin-
gar, men dessa ro oberoende af li varandra. Hos ashlu-
slay liar jag sett hfdingar, som r fver flera byar. Hf-
dingarne ha inflytande i proportion med sina personliga
egenskaper. De och deras hustrur arbeta alldeles som de
andra indianerna. De ha inga tjnare, sdana ro oknda
bland dessa indianer. Hfdingen har ej ngon hedersplats
vid dryckeslagen, hans hydda intager ej ngon srskild
utvald plats i byn.
Han r en familjefader, som man respekterar, men som
ej regerar.
I han kanske en ledande roll, utan att
krig intager
vara tlydd af de andra, mer n de behaga. Nr en hvit
man kommer till en indianby, tages han emot af hfdingen
IH INDIAMIUNAS LIF 31
och bruket fordrar, ha en gfva. Detta r

att denne skall
likvl ngot, som synes mig uppfunnet p senare tider af

de hvite sjlfva. Den hvite har behft en bestmd person att
underhandla med i byn och har drfr tagit vara ]) hf-
dingeinstitutionen och utvecklat den.
Hfdingevnhglieten synes i regel g frn far till son.
Ar sonen minderrig, d. v. s. enligt indianskt begrepp, ej
en ldre, gift man, nr fadern dr, utfvas den likvl inte-
rimistiskt af en ldre slkting. (lanska ofta, srskildt efter
krig, d mnnen haft tOlflle att visa livad de duga till,
uppst nya hfdingar.

Bland ashluslayhfdingar, som jag knt, mrkas
Ton, Mayentn, Mocpuk, Aslii, Mentisa och Chiln; bland
choroti Attamo af ashluslayslkt, Kara-Kara, Estelma och
Tula. De flesta af dessa voro gamla gubbar, som tydligen
nrmast regerade fver barn, barnbarn, syskon och syskons-
barn.
Stor makt i byarna har tolken, nr en sdan finnes.
Han talar spanska och underhandlar med de hvite. Bland

choroti finnas flera sdana spansktalande individer, bland
ashluslay ej en enda.
Ett betydande inflytande har fven medicinmnnen.
Man bjuder dem p mycket mat och behandlar dem s-
lunda vl. Aldrig har jag hrt, att en medicinman sam-

tidigt varit hfding.
Det finnes i choroti- och ashluslaybyarna ingen klass-
skillnad, liksom det icke finnes rika och fattiga. Ar magen
full, d r man rik, r magen tom, d r man fattig. Vi
ro alla brder, r grundtanken i samhllsbyggnaden hos
dessa mnniskor. De lefva i nstan fullstndig kommu-
nism. Sknker man en choroti- eller ashluslayindian tv
skjortor, sknker han skert bort den ena och kanske
den andra ocks. Nr en indian fr ett brd, delar han
det i smbitar, s att det rcker t alla. Jag glmmer al-
drig en liten asliluslaygosse, som jag bjd p socker. Den
frsta biten t han upp och fann det tydligen mycket godt,
32 KHLAM) N()1U)1-:NSKIM)
(len andra sg han p ett tag, tog den sedan ur munnen,

fr att mamnia och syskonen ocks skulle f smaka. Fr
en ehoroti- eller en rock, anvnder han
ashluslayindian
den kanske en dag, fljande dag har en annan den o. s. v.
Aldrig rker en af dessa indianer sin pipa ensam. Den
fr g frn mun till mun. Mngen gng har det hndt
mig, att en indian kommit och tagit pipan ur munnen p
mig, blossat p den ett tag och sedan gifvit mig den till-
baka, ty s r bruket bland dem. En man, som fiskat
mycket, delar med sig t den, som ej haft s god tur.
Det vore
X tag att tro att
likvl ett miss-
i indiansam-
hllet, icke b varje individ
ger, livad han tillverkar
och brukar. Aldrig skulle
det falla en indian in att
byta bort en annans tillh-
w: righeter. En man skulle
D aldrig gifva bort ngot, som
4. Bomrken p mantlar frn tillhr hans hustru eller lilla
Ashiusiay. bam, utan deras hrande.
Hvarje sak har sin gare, men d garen r gifmild och
betraktar alla af stammen som sina brder, delar han frikostigt
med sig t Djuren hafva egendomsmrken. Fren
de andra.
ro slunda klippta i ronen p olika stt fr att angifva,
hvem som r garen. Slaktas ett fr, delas dock kttet t alla.
Hos ashiusiay ha de vfda mantlarna mrken, som angifva,
hvem de tillhra. Ngra sdana egendomsmrken ro hr-
afbildade (bild 4). D de ro ett slags namnteckningar, ro
de hgst intressanta. Mjligt r likvl att indianerna ftt
idn till dessa frn de bomrken, med h vilka de hvite stmpla
sin boskap. Talrika frn de hvite stulna hstar med sdana
mrken har jag nmligen sett hos ashiusiay.
Mantlarne ha som nmndt bomrken. Den, som har en
stor, bra mantel, fr likvl finna sig i att ej sofva ensam
under densamma. I ashluslaybyarna brukade slunda ett par
v\\ im)iani:mnas i.ik 33
5. Ashluslaypappa med sin lilla gosse. Rio Filcomavo.
indianer ofta om ntterna sofva i min bdd, tydligen tn

knde som s: Du hvite man liar s stora tcken, att de
rcka t flera n dig. >
De skulle ha sett dessa mina iudianvnner, huru de

hvite hafva det hemma hos sig,huru den ena sofver i en
praktfull sng och den andra hgger och fryser utan ngon-
ting att vrma sig med. De hvite ro ju ej heller brder.
3. yordenskild.
Ngon egendomsgemenskap linnes som sagdt ej hos dessa

indianer, men tack vare den stora gifmildheten, frsker
ingen tillskansa sig ngot p den andras bekostnad, utan
delar tvrtom frikostigt med sig, af livad han har, t alla.
Den ena dagen r han den, som gifver, den andra den,
som tager gfvor.
har ingen gare, kern ges af den, som odlar
Jorden
den och han har fven rtt till den, nr den ligger i trade.
Det r s godt om jord, att dr finnes rum fr alla. Skulle
befolkningen vara s stor, att det vore svrt att finna jord att
odla, d vore det nog slut med den gemensamma gande-
rtten.
Det S3mes, som en viss laglshet skulle rda i ett
sdant samhlle som dessa indianers. Stld r okndt,

d. v. s. stld frn stammens egna medlemmar, ty dr det
rder en s utprglad samhrighet, behfver ingen stjla.
Ej heller tror jag att indianerna ljuga sinsemellan. Den

hvite ljuger man fr, man sger honom helt enkelt, hvad
som kan anses vara till nytta fr stammen. Man lurar
honom, nr det r lmpligt, och talar sanning fr honom,
nr det inte kan skada. Beslr man en indian med osan-
ning, tar han det ungefr p samma stt som en hvit upp-
tckten af ett aprilnarri. Han skrattar och tycker det r
lustigt. Blir man arg, tycker han tydligen, att man r dum.
Morden inskrnka sig till barn- och frldramord, men
dessa ro frn indiansk uppfattning inga brott. Det lter
ju ryshgt. Indianskan anser sig ha rtt till att fosterfr-
drifva och att dda ett nyfdt barn, nr hon vill. Hon an-
ser sig tydligen ha rtt till det lif, hon gifvit. Fosterfr-
drifningen sker genom mekanisk behandling i lngt fram-
skridet stadium ^) och frekommer slunda tminstone hos
choroti alltid i de fall, dr ogifta kvinnor bli hafvande. De
nyfdda barnen ddas, nr modern fvergifvits af fadern
') Enligt Corrado, sid. 539, fosterfrdrifver fven de choroti nr-

stende mataco genom mekanisk behandling, slag p buken. El Colegio
Franciscano de Tarija. Quaracchi 1884.
rU INDIANERNAS LIF 35
ocli alltid, nr de ro missbildade. Jag knner flera s-

dana baniamrderskor, som ro snlla och godhjrtade
flickor. En sdan r t. ex. Ashlisi, en flicka, hvilken gjort
roliga ritningar t mig, af hvilka hr lngre fram tvenne
ro tergifna. Vi tycka att ett sdant brott borde frra
en kvinna. Det r alldeles ett misstag, t}' brottet frrar
frst, nr det orsakar fiirakt frn omgifningens sida.
Xr en indian ddar sin gamla blinda mor eller ofr-

dige far, s befriar han dem sjlfva frn ett lif, som r
dem en brda och sig sjlf frn extra besvr i kampen fr
tillvaron. Att de brnna dem ibland lefvande, ssom min
tolk Flores en gng sett choroti gra med en gammal kvinna,
synes oss naturligtvis grymt. Mjligt r likvl, att de fven
ibland misstnka de gamla fr hxeri. Den sedliga fri-
heten r, ssom jag hr nedan skall skildra, mycket stor.
Otrohet och svartsjuka ordnas genom slagsml mellan kvin-
norna. Ett groft brott r fven lir frhxeri. Tyvrr vet
jag ej, hur det bestraffas.
I frhllande till andra bttre organiserade stammar

ro sdana samhllen, som de choroti- och ashluslayindia-
nema bilda, Det hade jag utmrkt tillflle
ytterst svaga.
att iakttaga under min vistelse hos de senare. Dessa lgo,
som nmndt, i krig med toba, som under ledning af den
energiske hfdingen Taycohque gjort flera fverfall p deras
omrde. Tack vare hfdingarues maktlshet och den ringa
sammanhllningen, frmdde de ej organisera sig till ett
gemensamt frsvar mot fienden. De oHka byarna frstodo
ej att sl sig ihop, utan hvar och en gjorde, hvad han
fann fr godt. Det anarkistiska samhllet hade ingen fr-

svarskraft. Nr man vntade ett tobaanfall, skyndade mnga
mn ihop frn olika hll fr att taga upp kampen, men d
all organisation saknades, var det likyl alltid blott en del
af krigarne. De flesta hllo sig undan, rdda om sitt eget
skinn.
Dr fattades en man. som befallde och blef tlydd.

36 ERLAND NORDKNSKIOLD
Indianhemmet.
Svl som hos asliluslay finna vi den runda

lios choroti
eller som r bekant frn fotografier ocli

ovala cliacohyddan,
reseberttelser. Allt efter rstiden r den byggd med mer
eller mindre sorgfllighet. Den r ungefr 2 4 m. i dia-
meter. Fr att skydda sig mot de kalla, sydliga vintervin-
darna ro de hyddor, som ligga p sltten, bttre byggda
n de, som ro i skogen. Ofta ro flera hyddor b3'ggda
tillsammans, s att de best af flera rum med minst en fa-
milj i h varje. Hyddorna ro gjorda af grenar, som ro ned-
stuckna i marken och ])jda
ihop i midten och tckta
med grs. Bindmaterial
saknas nstan fullstndigt.
Inga hyddor ro kldda med
jord eller lera. Ingngen,
som bestr af en liten sned
gng (bild 2), svida hyd-
dan ligger p sltten, r ej
riktad t ngot visst vder-

streck utan i regel int byn.
Mnga hyddor ha flera in-
Koksjul frn Choroti. gngar. En del ro bygg-
Rio Pilcomayo.
da s iUa, att man kan g
in som helst. Hos ashluslay har jag sett
ungefr hvar
vlbyggda hyddor, som voro fver tre meter hga. Vanhgt
r dock att hyddan invndigt ej r fullt tv meter och att
ingngen r ungefr en meter hg.
Afven en f3'rkantig hyddt3'p finnes hos dessa indianer.
Det r kokskjulen (bild 6). Dessa ha platta tak tckta med
grs och anvndas att koka och bo i under dagarna och
under varma ntter. P taken till dessa brukar man torka fisk.
I ett par ashluslaybyar sg jag midt p den ppna platsen
i hya. flera sdana kokskjul, som voro oregelbundet hop-
Vl\ INUIANKUNAS LIK 37
byggda. Dessa till storlekea hr gauska ovanliga byggnader

anvndas till soltlt under dryckesfesterna.
Det r kvinnorna, som slpa ihop materialet till iius-
bygget och som bj^gga hyddorna.
I sanning r det mrkvrdigt att folkstammar, som
t. ex. p vfnadstekniken kommit s lngt som dessa indi-

aner, som ha kerbruk och boskapssktsel, nja sig med s
usla hyddor. Under regniga ntter har jag skt skydd i
dem och riktigthur indianerna ha det. Regnar

ftt se,
det ordentligt, droppar det in fverallt ocli mnniskor och

saker bli vta. Det r trngt om utrymmet dessa sm hyd- i
dor, dr ofta flera familjer bo tillsammans, och under en

sdan regnnatt, d alla ligga inne, kan inte hvar och en
ligga Sjlf har jag sm behof af bekvmlighet,
utstrckt.
men jag dock aldrig t3'^ckt om, nr en person ligger
har
tvrs fver mina ben eller nr ett lusigt hufvud ocks fr-
sker att f rum p min hufvudgrd.
Dessa indianers bdd liela lifvet igenom r ett skinn
eller hos' ashluslay ibland en vassmatta till madrass, en
trkubbe till Imfvudgrd och r det kallt, en skinn- eller
frullsmantel till tcke.

r det varmt, ligga de, svl mn som kvinnor, all-
deles nakna och man ser allt mjligt, som vi civiliserade
mnniskor anse oanstndigt. I regel ligga flera under samma
icke blott mn, kvinnor och barn, utan fven flera mn.
filt,
Detta bruk r s inrotadt hos indianerna, att bland mina

bytesvaror gillades blott de filtar, som rckte till parsng.
Utom mnniskorna skola ocks i h varje hydda f rum
en mngd hundar, kattor, strutsungar etc. De hra till fa-
miljen.
Nr och regnigt r eldstaden inne i hyd-
det r kallt
dan, annars fredrager man i regel att koka utomhus. El-
den hlles afltid brinnande. Gr man en mindre tur, tager

man eld (en brand) med sig. Blott p lngre vandringar
begagnar man de bekanta elddonen, gnidpinnar af tr*).
') Jmfr v. Rosen, 1. c. Pl. XIII.
I en pinne af ett mjukt tr borrar man med ett hrdare

trslag, tills genom friktionen gldande trstoft uppkommer.
Dessa elddon hlla likvl numera p att frsvinna och att
ersttas af flinta, stl och fnske (hr caraguatbast) samt
af tndstickor, som tyvrr ej ro af svenskt utan af italienskt
fabrikat.
Hvarje indian ger ej mera n hela familjen kan bra
bort. Det mesta af detta r upphngdt i taket i hyddorna
eller r instucket i vggarna. Ngra hnghyllor eller hng-
klykor ser man ej. Hvarje individ frvarar sina tillhrig-
heter fr sig, mest i stora vskor af caraguat eller af
skinn. Mitt lsklingsgra var att rota i dessa psar. I dem

r en enda rra af redskap, prydnader, lkemedel, frn,
smuts och insekter.
Som sagdt, hvarje individ har sina psar En hustru
frvarar slunda sina saker afskilda frn sin mans. Ett
barn har ocks sin egen lilla pse.
I krukor tilltppta med vax frvara de frn, som gm-
mas fr sdden. I taket hnger ofta tobak och torkad frukt.
I srskilda utbyggnader frvaras strre kvantiteter af dessa
konserver.
Byarna ro alltid bevakade af arga, men fega Imndar, som
gifva hals, om ngon frmling nrmar sig byn. De dela in-
dianens ovilja mot den hvite mannen.
Kommer man p besk en chorotihydda, s bjudsi
man regel en trkloss att sitta p.

i Hos ashluslay fr
man dremot ett skinn eller en vassmatta.
I allra tidigaste morgonstund brjar arbetet i dessa in-
dianbyar. Kvinnorna brja sina hushllsgroml, g ut och
samla frukt eller taga itu med ngot annat arbete, mnnen
snida sina redskap, g p jakt eller sofva de helt enkelt.
Frst niir det blir varmt, g de till sitt fiske. Ar det mycket
kallt, stannar manden vrmande hyddan, tills solen
helst inne i
gtt upp ordentligt. Under frmiddagen ro de flesta indianer

och indianskor ute fr att skaffa mat till hemmet. Framt
middagen brjar man komma hem, med hvad man lyckats
LR INDIANKHNAS LIF 39
samla eller fiiira. Har man haft tur, komma t. ex. fiskarena
hem med rikligt byte, da i)lir det gliidje i byarna, liarnen
samlas under dagen p lekjilatserna och roa sig af hjrtans
lust eller flja de frldrarna till deras arltete. Framt
kvllen samlas man kring den skna, vrmande lgerelden,
det sprkas om dagens hndelser, planerna fr morgondagen
dryftas. Mest talar man om
mat. P kvllen samlas ung-
domen p dansplatsen. Under natten r det nstan aldrig
riktigt tyst i dessa choroti- och ashluslaybyar. Dr sjunges
bde af gldje och sorg, dr kokas mat, diir pratas, diir
har ungdomen krleksmten och det fnissas och skrattas.
Dessa indianer sofva inte sina sju tta timmar oaf-
brutet hvarje natt. De sofva ett par timmar, ta och prata
en stund, sofva ett tag nnu en gng o.
igen, ta s. v.
I regel sofva de mycket mer p dagarna, n vi gra.

Den hvite man, som lefver i en sdan indianby, lr sig
snart systemet att sofva, nr det passar honom bst.
indianhemmet r det trngt om utrymmet, men sm-
I
jan r god, aldrig hr man ngon grla, aldrig frsker

den ena tillskansa sig frdelar p den andras bekostnad.
Nr tv hvite mn sl lger och det finnes blott en ligg-
plats, som r bra, s strida de om, hvem som skall ha den
platsen. Ligga en hg indianer i en trng hydda, s dela

de med jmnmod det sparsamma utrymmet. De ro ju
alla brder och systrar. Dessa vildar frst, att man ej ens
i smsaker br tillskansa sig frdelar p andras bekostnad.
FJRDE KAPITLET.
Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.)
Kampen fr tillvaron.
7. Ashlusla3'kvinnor tuggande algarobofrukter.
De existensvillkor, under hvilka indianerna lefva \\

Rio Pilcomayo, ro i stort sedt desamma fr alla, dr bo-
ende stammar, utom chiriguano. En del olikheter finnas
dock.
Vn IM)IANi:UNAS I-Il" 41
Choroti och aschluslay lefva al' tiske, insamling af

vilda frukter och honung, kerbruk samt al" jakt och bo-
skapssktsel.
Af fljande tabell se vi, livad de frras hufvudfda r
under rets olika mnader.
8. Ashluslayindianer med sprrnt, Rio Pilcomayo.
Januari
Februari
kerbruksprodukter.
Mars
April
Maj fisk.
Juni
frukter af tusca och tasi.
JuH
Augusti, september, torkad, konserverad frukt, rttor.
Oktober frukter af chaiiar

|
November | |
tillflhgtvis fisk
December
*^^" ^^' ^ ^ ^" ^"^ } kerbruksprodukter.
j j J
^J^-^JgJ?/
Under maj och juni samt under november lefva choroti
') Zizyphus Mistol, Griseb.

4*2 KHLAND NOHDKNSKIOLD
i fverfld. D svlla magarna. Under augusti och sep-
tember r det bristtid.
Asliluslay brja redan sin skrd i november. De ha

antagligen mera sllan brist n choroti.
Alla Pilcomayoindianer ro ifriga fiskare och det r blott

de indianer, som bo mj^cket afigset frn floden, som ej del-
taga i detta. Fiskredskapen best hos choroti uteslutande

af nt. Ashluslay anvnda fveu ett slags korgar. Af nt
finnas tvenne typer, af hvilka vi hr se bgge anvndas.
Skjutning af fisk med pil och bge, som r s vanligt
bland de flesta af Sydamerikas indianer, har jag aldrig sett
hos choroti eller ashluslay. Krokfiske r okndt, utom dr

det infrts af de hvite.
Fiskarens utrustning bestr utom af nten af en klubba,
med med snre, p

hvilken fisken ddas och en trnl (bild 9)
h vilket fiskarna trdas upp. Xlen stickes genom fiskarnas
gon och snret med de fngade fiskarna bindes om lifvet,

s att de hnga bak som en svans.
En fiskeutfrd med indianerna hr till de bsta njen,
som bjuds p vid Rio Pilcomayo. Nr solen brjat vrma,
vandra indianerna, mn och gossar, i vg med sina nt.
Kvinnorna stanna hemma eller g ut att ska vilda frukter.
De gamla mnnen bra i regel sprrnten, de unga dyk-
nten. Nr man kommit tifl floden, dr man mnar fiska,
lgger man bort mantlar, prydnader och caraguatvskor.

Naken, eller kldd blott i ett blte af lder, fiskar man.
Ett antal indianer bilda med sina sprrnt en kedja
fver floden (bild 8). De friga indianerna drifva drefter
fisken mot denna kedja, under det att de sjlfva fiska med
sina dyknt (bild 3).
Det gr hfligt till vid fisket, ty det r inte ett arbete,
det r ett nje. Dr dyker en med ntet fre, fr att efter

en stund komma upp till vattenytan med en vacker fisk,
som han slr ihjl med sin klubba och sedan binder fast
om lifvet med trnlen. Dr ser man ett par ftter fr-

svinna, dr ser man flera, som under skrik och skmt dyka
ril INDIANKHNAS LIK 43
om hvarandra uti en l>ukt af Hoden mod

ganska stillastende vatten, diir tisken sam-
lats.
Vid dessa tiskefrder fr man riktigt

tillflle att l>eundra, huru vackert vuxna dessa
9. Nl att trda upp fisk p. Ashluslaj*. '/s.
indianer ro. Man ser ingen, som r kor-

pulent, ingen, som har fverdrifvet stor
mage. Alla ro de vl byggda.
Nr man r trtt af fisket, s slr man
sig ned p stranden, rastar och ter upp
en del af fngsten. Resten br man hem
till byn till hustru och barn. Fr man blott
litet fisk, s har man s mycket ansvars-
knsla, att man ej ter upp allt sjlf.
(Jhoroti och ashluslay fiska utan kano-

ter. De ha inga farkoster. Det r simman-
de och dykande som uttrar, som de frflja
sitt byte.
EnMgt den itahenske forskningsresanden
Boggiani ^), ha dremot de ashluslay och
choroti kulturellt nrstende lengua i para-
guayska Chaco mycket kanoter. Liksom
choroti och aschluslay, ha hvarken toba,
mataco eller chiriguano vid fre Rio Pilco-
mayo farkoster. Det r likvl trohgt att
choroti och ashluslay frr haft kanoter.
Drp tyder deras spadars starkt paddellik-
nande form (bild 10). Dessa ha kanske frr 10. Spade.
anvnts bde som paddlar och spadar. Ashluslay. u. '/lo
') Boggiani. Compendio de Etnografia Paraguaya, s. 172. Asuncion 1900.

Ila. Sprrning af Rio Pilcomayo med fiskande chorotiindian. Ntet,

han anvnder, r ett dvknt.
D
D
D >
t _^;^J^'^^5=^:il-
11b. Planritning af fregende. 11 c = A 11 b.
Nr det r ondt om fisk, sprra indianerna floden.

En sdan sprrning r hr af bildad (bild 11). P stll-
ningen, p hvilken en chorotigubbe sitter med sitt nt, bruka in-

dianerna ha eld fr att vrma sig och fr att steka fisk.
Med slam isolerar man elden frn trstllningen, s att denna

ej brinner upp.
En annan fiskemetod, som r oknd bland dessa indi-
aner,men som annars r bekant fr mnga indianstammar,
r att frgifta vattnet med vissa vxter. Dremot brukar
man hnga ut stora ruskor af en finbladig slingervxt, af
choroti kallad ncac, hvilken fiskarna ta, och omkring
Ut^-
UR INDIANKHNAS LIF 45
Iivilken de samla sif^. Vanligt r att under torrtiden siitta
ut lTruskor i Hoden, under hvilka liskarna ska skugga

och ltt kunna fngas med nten. Allt fiske, jag hittills
talat om, drifves uteslutande af mnnen.
Hosashluslay fiska kvinnorna med korgar. Med dessa
i handen smyga de sig efter de trga pansarsiluroider, som
lefva i slammet i sumpmarkerna, och stta hastigt ned dem
^
-*
/I
'm^>'m
12. Chorotibariicn leka, att de sprra floden.
fver fiskarna. Nr de fngat en fisk, plocka de upp den

med handen genom korgens fre ppning.
Af insamhngen
strsta betydelse fr chacoindianerna r
af vilda Chaco r, som nmndt, synnerhgeu rikt
frukter.
p sdana och ngra ssom tusca, chanar och algarobo
frekomma i s stor mngd, att de kunna fda tusentals
mnniskor.
Hvarje morgon ser man kvinnorna i byarna g ut p
fltenoch i skogen fr att samla allt, som r tbart. De
hafva med sig vldiga caraguatvskor i hvilka de samla
46 ERLAND NOUDKNSKILD
frukter och rtter, grfkppar, om de mna ska rtter,

och lnga krokar, om de mna samla som sitta
frukter,
ligt uppe i trden. Mannen ser man hgst sllan samla
frukt. Nr han gr det, r det uteslutande fr att
lijlpa hustrun ett tag. Utom

tes fven en del frukter
blad, rtter, rotstockar m. m. Vid tillvara-
af caraguat
tagandet af dessa sistnmnda, anvndas egendomliga grf-
kppar och trsgar.
De fruktbestnden ha icke srskilda gare. En
vilda
indian dock inga strof tg in p en frmmande stams
gr
mark fr att samla frukt.
Det r hpnadsvckande, huru dessa indianer knna
alla skogens och fltets vxter. En hvit man, som lnge
varit fngen hos toba, har berttat mig, att en gng
var det en frfrhg brist. Man frskte att koka och
mala alla mjliga och omjHga kvistar, rtter och blad fr
att f ur dem ngot matnyttigt.
Det r skert under sdana bristtider,som mnniskan
kommit p en sdan id, som att genom kokning och ut-
pressning af saften tillgodogra sig en giftig vxt s-
som mandiocan. Herrmann') berttar huru ashluslay frst
att genom kokning gra en giftig frukt, af chiriguano kallad
Ihuahuasu tbar. ,
Vi bra fven komma ihg, att botanisterna icke gifvit

mnniskan en enda af de viktiga kulturvxterna. De ha
alla redan varit knda af naturfolken.
Ashluslay och fven choroti ha mnga, om ocks inte
stora krar och lefva flera mnader af ret af deras pro-
dukter. Man kan likvl beska flera choroti- och ashlu-
slaybyar, utan att se enda ker, ty dessa hgga i regel ej
nra hyddorna och ej nra floden").
krarna ro bristflligt eller ej alls inhgnade. De ro
^) Herrmann, 1. c. sid. 128.

*) Enligt Boggiani ha lengua ocks sina krar lngt frn floden.
Compendio s. 163.
Vl\ INDI A NKR NAS I. IF 47
ofta men ej alltid dliij^t rensade. Hos ashluslay liar jag

sett prydligt rensade krar med mandioca.
Hvad som iir srskildt karaktristiskt fr dessa folks
kerbruk, r att de aldrig odla sannnanl langande strckor,
utan en pltt hr och en pltt dr, allt efter som de funnit
en lmplig, lttrjd bit.
Fljande vxter odlas af ashluslay och choroti

Majs (i talrika varieteter).
Mandioca.
Zapallo (Cucurl)ita Pepo, Lin).
Vattenmelon
Tobak.
Bomull (blott ashluslay).
Bnor (i flera varieteter).
Kalebassfrukt.
Stpotatis (blott choroti).
Choroti och ashluslay anvnda spadar (bild 10) af hrdt
tr, med Dessa spadar ha, som
hvilka de rensa sina krar.
nmndt, en egendomlig paddelliknande form. I regel ro
de gjorda i ett stycke. Ngon gng r bladet fastbundet vid
skaftet. Det r mnnen, som rensa krarna. Sdd och
skrd sker gemensamt af bgge knen. Det r dock alltid
kvinnorna och barnen, som bra hem kerbruksprodukterna,

svida de ej fra dem p hst eller snerygg. Tiden fr
sdden berknas efter sjustjrnornas stllning i frhllande
till horisonten. rstiden berknas fven efter algarobo-
frukten och andra vilda frukters mognadstid. Mindre
perioder rknas efter mnen.
Den viktigaste, af de lir odlade vxterna, r majsen.
Af mrkligare kulturvxter, som kunna odlas hr, ro ba-
nanerna oknda.
Det r det mera omtnksamma, svagare knet, som
bevarar frn frn skrd till sdd. Under bristtid kan det
vara ganska svrt att gmma utsdet fr de hungriga magarna.
Jakten spelar hos de indianer, som bo vid floden, en

48 ERLAND NORDKNSKILI)
obetydlig roll. De asliluslay, hvilka bo afigset frn Rio

Pilcomayo, ro dremot ifriga jgare, hvilket man kan se
af rikedomen p skinn och ben af vilda djur i hyddorna.
De vapen, som anvndas vid jakten, ro framfr allt
pil och bge. Jag undrar, hvad en indian frn nordstra
Bolivia, t. ex. en yuracre eller giiarayii, skulle sga, om
han fick se chacoindianernas pilar och bgar, se huru de
ro illa gjorda och oftast sakna styrfjdrar. Han skulle
skert skratta t elndet. Skulle han sedan utmana dem
till mlskjutning, s segrade han naturligtvis genast fver
choroti. Dremot han kanske frvna sig, med hvil-
skulle
ken klm och skerhet ashluslay skjuta med dessa fula
pilar. fven i Chaco finna vi pilar med trubbig klumspets
fr fgelskytte. Dessa spetsar ro ej runda ssom en del
frfattare pst, fr att fglarna skola ddas, utan att fj-
drarna blodas, d de hr aldrig brukas till de fglar, af
hvilka man anvnder sig af fjdrarna. Pilarna ha uteslu-
tande klumpiga, trubbiga spetsar, drfr att de ej skola
fastna i trdens grenar och p s stt g frlorade. Skjuter
man en fgel med en spetsig pil, gr den ltt in i en gren och
fastnar, s att det kan vara bde svrt och besvrligt att
taga ned den. Indianen sker nmligen, nr han kan, all-
tid reda p de pilar, som frlorat sitt ml.
\i vildsvinsjakt stllas svinen med hundarna, hvarefter
de ddas med klubbor. Lerkulsbgen r vanlig lios ashlu-
slay till fgelskytte. Hos choroti har jag blott sett den
som leksak. fven slungor anvnda dessa indianer. Jag
har dock aldrig sett dem brukas p jakt.
Chacoindianerna ro icke s ifriga jgare, som nstan
alla indianer, jag knt frn nordstra Bolivia. Moberg
hade mnga gnger tillflle att frarga sig tminstone fver
choroti bristande intresse fr att g p jakt, ty han hade
ganska svrt att f sllskap, nr han ville ut och jaga.
En riktig jgare lyser aldrig med lnta fjdrar. Nr
en indian, som r verklig jgare, br ngra tnder eller
lysande fjdrar, s r det egna jakttrofer, med hvilka han

Tafla 5. Ashluslaygossar komma frn kern med majs.
V\\ INDIANKUNAS LIF 40
stoltserar. En ehoroti pryder sig lika giirna med en hittad

fjder eller med fjdrar frn en fgel, som en annan ddat. Nr
vi skjutit t. ex. en stork, s delade indianerna fjdrarna sins-
emellan, s att livar och en fick ett par.
tskilliga anvndas af ashluslay vid jakten.
amuletter
Br man p den
alltid oumbrliga caraguatvskan
sig i
ett Imfvud af en skldpadda, s kan man smj-ga sig p r-
bockarna, utan att de rusa i vg. Vid jakten p struts r

det bra att ha med sig hudstycken, som man tagit frn
brstetp strutsar som man ddat. Mycket vanligt r, att jakt-
hyddor byggas p liimpliga stllen ssom vid vattendrag, dit
djuren komma ned fr att dricka, dr strutsarna beta o. s. v.
Man p att anvnda snaror.
frstr sig fven
Det mnnen, som samla honung och vax. Det se-
r
nare anvnda indianerna, till sina pilar, till pro])par, i ler-
krl, till allehanda lagningar m. m.
Fr att de skola ha bttre tur att finna binas bon,
sticka sig ashluslay fver gonen med en trsyl, s att
blodet rinner. Detta att derlta sig r synnerligen vanligt.
I hvarje ehoroti- och ashluslayindians vska finner man en
hel mngd bensylar, med hvilka lian sticker sig, nr han
r trtt. En del indianer och fven indianskor ro ocks
alldeles skorpiga p armarna och benen, s mycket ha de
stuckit sig. Det r ingenting ovanligt att finna en indian
t. ex. efter en anstrngande fisk- eller jakttur ursinnigt
sticka bde armar och ben, s att blodet strmmar.
Alldeles ofrstende str en indian infr ett skadsk jutet
djurs lidanden. Ingen bryr sig om att gifva det ndestten,
svida det ej r ndvndigt, fr att det ej skall springa bort.

Vi hvite behfva ej drfr frhfva oss fver de grym-
ma indianerna, vi, som lta missl)ildade barn lefva och pinas,
som lugnt ta i fverfid, nr medmnniskorna i vrt
eget samhlle svlta. Det gr dremot aldrig dessa in-
dianer.
Af insekter har jag blott sett ehoroti och ashluslay
anvnda till fda en stor skalbaggslarf, som de rostade.
4. yordenskild.
Det r vl under bristtiderna, som man ter alla mj-

frst
liga kr3'p. Mycket vl knna de alla smdjur. De ha alla

namn. Nr jag 1902 som zoolog beskte Chaco, s brukade
chorotiindianerna samla t mig. Visade jag dem ena dagen
en insekt, som jag nskade flera exemplar af, s kunde jag
vara sker p, att de fljande dag kommo med massor af
den. De knde igen hvarje litet djur liksom hvarje vxt
och visste, hvar de skulle skas.
Boskapssktseln r fven en nring, som r af bety-
delse fr dessa indianer. Choroti ha ganska mycket fr
och getter samt ett ftal hstar. Mycket rikare p boskap
n dessa ro ashluslay. I en af deras byar, hfdingen To-
ns by, hvilken fr tillfllet hade c:a 400 innevnare, rk-
nade jag c:a 200 kor, c:a 200 hstar, mulsnor och snor,
draf mycket ston med fl samt fver 500 fr och getter.
Utom dessa husdjur finnas hns och kattor samt en otalig
massa hundar. I Tons by fanns skert ett par hundra
hundar. Dessa indianer dda icke hundvalparna, utan lta
dem fritt frka sig. Alla dessa, ofta utsvultna hundar,
ro drfr en verklig plga De behandlas dock
i byarna.
vl och bli ej slagna, fastn maten ej rcker till s mnga
munnar. En gng sg jag en chorotik-\nnna, som diade sitt
barn vid sitt ena brst och en hundvalp vid det andra. Nr
en af hundarna dr, blir han liksom indianernas hstar or-
denthgt begrafd och att grfva ned en hst med trspade
De hvite i Bolivia kasta dremot
r skert ett styft arbete.
sina ddahundar och hstar p sopbacken fr att lta ga-
marna gra dem den sista tjnsten till tack fr god vakt
och godt arbete.
Nstan skert hr till djur uppsttningen i en choroti-
eller ashluslay by ett antal af skogens \lda djur. Dessa
ro allas favoriter. Man ser storkar, nutrias, vildsvin, strut-
sar, rfvar m. m. I regel ro dessa hllna som sllskap,
kanske mest fr barnen. Dessa tinna ssom vra barn
en stor gldje i att binda strutsarna, vattna hstarna, mata
hnsen o. s. v.
Vn INDIANKIINAS I, IF 51
En gng bjd jag i en ashluslayb}' en grann duk fl-
en hna. Va\ liten st, c:a tio rs flicka bytte gladeligen till
sig duken. Nr hon tick se, att hnan blef slaktad, hvilket
hon visst inte vntat sig, d brjade trarna trilla och med
ens rusade hon bort fr att begrta sin vn. Det var hennes
sllskap och den hade visst, visst inte varit mnad till mat.
13. Cliorotlkvinna br hem vatten. Rio Pilcomayo.
Indianerna i Chaco ha skerligen sedan lngt tillbaka

haft den hvite mannens husdjur. En del stammar ha sttt
sedan mycket lnge i berring med de hvite. Andra lngre
in Chaco boende ha sedan ftt dessa djur, tack vare den
i
inbrdes handeln stammarna emellan. Af srskild betydelse

ro hr naturligtvis fren, d indianskorna af ullen vfva en
massa mantlar.
Int Chaco, frn Rio Pilcomayo rknadt, r landet
mycket vattenfattigt och under torrtiden r det ibland
2 ERLAND NOHDF.NSKIOM)
svrt fr indianerna att iinnu ngot alls att dricka. De

grfva drfr Sdana liar jag hos ashliislay
l)runnar.
sett nda till fyra meter djupa ^). En indians fordringar
p vattnets beskaffenhet ro mycket sm. Jag har slunda
sett ashluslaybyar ligga vid polar med brungrnt, stin-
kande vatten, af hvilket alla dricka, utan att det tycktes
14. Ashluslaykviiina sllar algarobumjl.
bekomma dem illa. Sannolikt finnas i de afigsna trakter,

dr ashluslay bo, hvarken tyfoid- eller dysenteribakterier.
*) De ashluslay och clioroti kulturellt nrstende Icnijua grfva

enligt Hawtrey mycket djupa brunnar. 'The wells were on rising
ground in a sandy soil, about 15 or 20 feet deep, with a hole at the top
only 2 feet by 2 and so made that a man
feet G inches in diameter,
eould go down bj' foot holes on eithcr side (as I mysclf went down
to see how it was made), and a bucket and rope were used Seij- .
moiir H. C. Hawtrey. The Lengua Indians of the Paraguayan Chaco.

J. A. Inst. Vol. XXXI. London 1901. Sid. 289.
IR INDIANKHNAS I. IF 53
Fr min del r jag fvertygad om, att ifall jag t. ex. i

Sverige druckit all den smuts, som jag inmundigat Chaco, i
skulle jag nu ej vara bland de lef vandes antal. I Chaco
har jag inte ens matt illa af all smrjan.
Hur man ter hos ashlitslaif och choroti.
(.^m jag vore bjuden p ashluslay- eller cliorotiniiddag

och jag fick vlja matsedel sjlf, s skulle jag gifvet be-
gra fisk, p glden, serverad p grna blad. Hade
stekt
jag sjlf tillflle att salta litet p den sedan, ty salt anvnda
ashluslay och choroti sllan, s r den helt enkelt lcker.
Ingen kan rosta fisk som en indian. Af fisken skulle jag
sedan ta s mycket, att jag ej behfde rra vid ngot an-
nat, ty det kan vara hemska saker, som bjuds. Det fin-
nes sdant, som icke den mest fanatiske etnograf frmr att
stta i sig. Sjlfva ingredienserna behfva ej vara s dliga,
men snusket i tillagningen r oerhrdt; slunda tvttas aldrig
ngra tarmar innan de kokas, utan de tmmas helt enkelt.
Ngon gng fr likvl fven tarminnehllet tjna som grn-
saker till kttet. Jordrttorna tas slunda med inlfvor och
exkrement. De lggas hela i elden, dr de svlla upp af
vrmen. Drefter stickes hl p magen, s att luften, bara luften,
kommer ut. dlor tas fven med inlfvor och allt. Gro-
dor, rfvar och i regel men ej alltid gamar rknas ssom
odugliga till fda. Mycket vanligt r, att en del frukt t. ex.
algarobo tes p fljande vis: Frukten bultas snder och

blandas med vatten i en stor kalebass. Omkring denna
stta sig flera personer, alltid af samma kn, ty kvinnor
och mn ta ej tillsammans. Hvar och en tar sig med nf-
ven en bra tugga, som han suger p ett tag och sedan spot-
tat tillbaka i det gemensamma fatet. Att det p ngot stt
r obehaghgt att f andras spott i mun, r indianerna full-
stndigt obegriphgt. Vill man \^stas hos ashluslay och
choroti en lngre tid och frska lefva m-
deras lif,
ste man ocks stta sig fver alla frdomar, man kaii ha
54 KHI.ANI) noiu)i:nskioi.d
i den vgen ocli man l)lir verkligen snart obegripligt fr-

lirdad.
Ashluslayindiancrna ta honung med borstar af cara-
guatstammar, som de doppa i honungen, suga af, doppa
igen, rcka till grannen o. s. v. Tnk om vi skulle ta med
rakborstar, ty s se dessa tverktyg ut (bild 15).
Riktiga matrtter, d. v. s. bestmda kombinationer af
^^ssa tbara saker, har jag ej sett hos dessa indianer. Man
ter, hvad man har.
Bestmda mltider har jag ej lieller kunnat iakttaga hos
choroti och ashluslay. ^'anligt r, att
dessa indianer fven ta p ntterna, nr
det finnes godt om mat.
Till reskost p vandringar anvndes
torkad fisk, majskakor, bollar af kokad
chanarfrukt och bullar af algarobomjl.
De senare ro riktigt goda. Hur de till-
agas r mig obekant, ty d jag alltid
brukade ta dem under mina strftg

med ashluslay indianerna, beslt jag att
aldrig utforska denna hemlighet, i tanke

15. iborste. att jag skulle komma att afst frn de goda
Ashluslav. V-'-
bullarna, nr jag lrt knna densamma.
De omtnksamma kvinnorna arbeta, nr det finnes mat
i fverfld p att tillaga konserver. Frukt torkas i stora
massor fr att bevaras till de tider, d det r ondt om f-
dan. Ibland draga de ut tfljda af mnnen under flera
dagar till aflgsna, fruktrika skogar, dr de en tid sl sig

ned under ifrigt arbete. Nr man ser en sdan konserv-
fabrik, kommer man ovillkorligen att tnka p likheten
med vra nordiska kvinnors stora hstsyltning. fverallt
ligga hgar med r frukt, kokad frukt, stekt frukt och tor-
kad frukt. Af stort intresse ro de ugnar, som jag sett an-
vndas af ashluslay, fr att rosta frukt i.
En sdan ugn r hr bredvid beskrifven och afbildad

(bild 16). Den r af samma typ som de ugnar tsirkuaindianerna
Vl\ INDIANERNAS LIF 00
i norra Chaco anvnda. Sedan frukterna rostats, torkas de

och kunna bevaras i mnga mnader. Indiankvinnan r en
liten omtnksam husmor.
Detta frvnar kanske lsaren, som mjligen hrt na-
turfolken beskrifvas, ssom om de blott lefde fr dagen och
aldrig tnkte p kommande bristtider.
Joryti
16. Ugn. grfd i jorden. Ashluslay.

a = jord3ta, b = barkstycken, grs m. m., c =
gng, genom hvilken man
blser p glder, d gld. =
Maten koka indianskorna i enkla lergrytor. Man ter
i regel ur sklar af kalebasser och med fingrarna eller

en sked af en mussla eller en kalebass. D kvinnorna ej
alltid ha tillgng till en jruknif anvnda de nnu trknif-
var (bild 17), med hvilka de fjlla och rensa fisken.
Mortlar af hrdt tr med sttar af samma material
ro vanliga. Ashluslay anvnda fven mortlar af ett helt
annat hgst mrkvrdigt slag.
De best af gropar i jorden, som

man invndigt kldt med lera,
som ftt torka i solen. Natur-

ligtAîs blifva de frukter, som
krossas i dessa mortlar, ngot
jordblandade, men Utet smuts
17. Knif af tr. Ashluslay.
mer eller mindre gr s litet till Anvndes till att fjlla och
saken i det indianska kket. rensa fisk. V*-
Korgar ro bland dessa indianer oknda, fvens verk-

hga sll. Nr indianskorna vilja slla t. ex. algarobomjl (bild
14), anvnda de helt enkelt ett stycke af en caraguatvska.
56 ERLAND N O H I) K N S K K) LD
Orsaken till att chacoindianerna ej tillverka korgar kan

knappast vara fullstndig obekantskap om dem, ty direkt
eller indirekt knna de till chiriguano, som ha sdana.
Lmpligt material, d. palmblad tinnas fven rik tillgng
v. s.
p. I det stora hela erstta dock caraguatkassarna full-
18. Knifvar af tr, att ta vattenmelon med. Ashluslaj'. V.
stndigt alla korgar och ro drtill hllbarare och bekvmare

att fra med sig p vandringar och att bevara i hyddorna,
s att korgarna fr dessa indianer ro fullstndigt ondiga,

till och med olmpliga.
:^
19. iRifjrn af tr. Ashlusla\'. u. V*-
Nr det finnes fverfld p dryckjom, d. v. s. l af al-
garobo, cliauar eller majs, ta mnnen ej vidare mycket,

ty let de dricka r starkt mttande och nrande. let
r under dessa tider fr dem bde mat och dryck. Ofta
r det rakt ingen tid att jaga och fiska fr supningens
skull.
Indianerna kmpa skert ibland en hrd kamp fr att

kunna tillfredsstlla magens fordringar. Nr magen r full,
r indianen glad och fvermodig, d tumla barnen om
rn INDIANKUNAS I. II 01
i yster lek, d dansar ungdomen livarje kvll och liar kiir-
leksmten i skogssnren, da .<itta gubbarne och dricka rl i
vldiga kalebasser, rka, spotta och skryta Ofver sina

bragder och ha riktigt trefligt. Nr magen r tom, d r
det tyst p lekplatsen, d r det ingen dans och inga kr-
leksmten, intet l och intet skryt.
Nr jag 1908 beskte chorotibyarna, d voro magarna
utspnda af fet iisk. Hrlig tisk! Det var dans och fest.
Ett r senare kom jag tillbaka. Fy, hvad det var ma-
gert, tills chafiar- och algarobofrukterna blefvo mogna. D
blef det ter gldje i byarna.
Finns det stekta fiskar och fiskfett eller stora kalebasser
med algarobol, d r det godt att lefva fr en indian vid
Rio Pilcomavo.
FEMTE KAPITLET.
Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.)
Indianharnen.
Har choroti- eller ashluslaybarnet nog tur att fdas af

en gift kvinna och att ej komma allt fr ttt efter ett syskon,
fr det lefva. Lnge f barnen dia. Ofta har jag sett cho-
roti- och ashluslaybarnen trstiga efter springleken, stende

dia sin sittande moder.
Smbarnen ro allas gldje, i synnerhet ha gubbarne
och gummorna dem kra. De gas aldrig, de hra aldrig
hrda ord. Medan de ro sm, tyrannisera de bde frldrar
och far- och morfrldrar. Nr de blifva ldre och frstn-
digare, ro de tack vare denna uppfostran vuhga och upp-
mrksamma.
Ar det ndvndigt kunna likvl fven indianmammorna
vara bestmda. En gng sg jag slunda en chorotigosse, som
ftt en sandloppa i foten. Obekymrad af gossens skrik tog
modern med en bennl ut den besvrliga och farhga insik-
ten, under det att tvenne gummor hUo stadigt i pojken.
Ett utmrkt godt frhllande rder mellan frldrarna

och barnen hksom mellan syskonen. Hur mngen gng har
det icke hndt mig, att ngon af mina vnner bland de
unga indianerna frt mig till en gammal gumma och re-
kommenderat henne till en sknk med det enkla ordet
mamma.
Ofta ser man blinda och ofrdiga gamla gubbar och gum-
mor i byarna, som underhllas af barnen. Hotas byn af
LIl INDIANKUNAS I.IF 59
fiender, s sttas frst af alla dessa gamlingar i skerhet, s

att de icke skola falla i fiendens hnder, om de andra tvin-
gas att ska sin rddning i flykten.
Nr dessa gamla blifva till allt fr mycket besvr, hn-
der det likvl, ssom jag redan omtalat, att man ddar dem.
mmmm$m^y^^^tsmMflMH
rf '
v^
-^-s'^
20. Chorotigosse med bolcadora.
Indianbarnet lr sig lifvet genom lek. Nr modern med

sin lilla flicka p armen gr att hmta vatten, s br flickan
en helt, helt Hten kruka alldeles lika mammans. Nr mo-
dern fyller sin stora vattenkruka, fyller hon fven sin lilla
flickas. Flickan vxer och krukan vxer. Hon fljer snart
sin mamma till brande liksom henne sin kruka p huf-
fots,
vudet. Nr modern spinner trd, s spinner hennes flicka

60 j:ulani) N()I\di:nskiold
ocks p sin leksaksslnda. Den lille gossen leker med sitt

nt l>yn.
i lian fngar li", han fngar lerskrfvor. Ofta
ro farfar och morfar lrare. Nr han blir strre gra
guhharne ett strre nt t honom och han fljer med p
tisket i floden. I brjan fr han icke s mycket. Han och
21. Lillgossen leder sia blinde farfar lite afsides. .Ashluslav.
ntet vxa och gossen, som fiskade lf och lerskrfvor, fiskar

stora siluroider, palometas och mycket annat godt. P sam-
ma stt lra sig barnen allt annat, som de behfva kunna.
Indianbarnen lra sig lifvets allvar mider lek.
Under muntra lekar tillbringa srskildt indiangossarne
sin dag. Sjlf har jag mnga gnger lekt med dem och vi
ha haft, inte minst jag, utomordenthgt trefligt.
Vi frskte att lra indianpojkarne, hvad vi kunde

V\\ INDIANKI^NAS I. IF 61
af lekar. Flickorna lekte nstan aldrig med oss. Moberg

var cirkusdirektr och s lrde vi dem sl kullerbytta, lioppa
bock, l)alansera stng och annat nyttigt. En konst kunde
Moberg, som vckte stormande Det var att hjula.
jubel.
Det numret p progrannnet gillades af bde gammal och
ung, fastn ingen kunde gC) ra det efter. Med rda nsdu-
kar som pris anordnade vi kappspringning. D konnno
22. Mamman gr med barnen till floclcii. (>horoti. Rio Pilcoinayo.
fven flickorna med, men de sprungo alltid fr sig och blan-

dade sig ej med pojkarne.
Vrt goda frhllande till indianerna hade skert till
stor del sin grund dri, att vi stndigt lekte med barnen.
Det tyckte indianpappor och indianmammor om och p
s stt fingo de frtroende fr oss.
Slagsml och hrda ord frekomma nstan aldrig mellan
de lekande lârnen. En enda gng har jag sett en indian-
62 KRLANIJ NOUDHNSKILD
gosse sl en annan. Det var i en ashluslayby. Att det

var ngot hgst ovanligt, fick jag gonblickligen klart fr
mig, ty det biet' stor uppstndelse i byn. I ett par timmar
()ste de respektive barnens frldrar och slktingar ur sig
otidigheter mot hvarandra. Isynnerhet voro de ldre da-
merna alldeles ursinniga. Det frekommer aldrig under spe-
let och leken stridigheter, omkommit t. ex. bollen verkligen
till mlet, brk om Hr hade vra

fusk och d^dikt.Imta
barn mycket att lra af sina mrkhyade vnner.
De stora gossarne behandla aldrig de sm illa. Ngon
gng springa de fatt dem och lgga ikuU dem, men de sl
dem ej. Lumpenhet, fversitteri och elakhet ser man aldrig
bland indianbarnen.
23. Lcksaksbssa frn chiriguano. Caipipendi. Liknande anvnde ashlu-

slay och choroti. V^-
Gossar och flickor leka redan som helt sm, hvar fr sig.
Lekar gemensamma fr bgge knen bar jag aldrig sett. De
hafva ocks ohka leksaker. Blott dansen fr dem tillsammans.
P dansbanan upptrda bde gossar och flickor lngt fre
den tid, d dansen hnger intimt ihop med knslifvet.
Alla barn af samma kn leka ej tillsammans, utan dela
de upp sig liksom vra barn i ldersklasser. Bland gossarne
kan man urskilja tre sdana. De gossar, som ro ungefr
tv till fyra r, deltaga ej i de stora gemensamma lekarna.
De, som ro ungefr fyra till sju, bilda en annan grupp
fr sig, de frn sju till tolf en tredje. De gossar, som ro
fver tolf r, hlla sig i regel till de ldre kavaljererna och del-
taga i de stora bollspelen samt intressera sig redan lifligt
fr dans och flickor.
Invid eller inom en choroti- eller ashluslayby finnes

alltid en ppen, tilltrampad plats, dr man leker och dansar.
Vl\ INDIANKKNAS \M' 03
Hrliga iiro framfrallt PilcomayoHodens

stora sandstrnder att leka p. Dr tumla
barnen om i sanden.
Indianbarnens frsta leksaker ro ssom
vra barns skallror. Af frukter, ben, bleck-
pltar och annat gra indianmammorna skall-
ror t sina sm. Den tiden leka de med
sina mammor, som jollra och skmta med
dem.
Indianbarnen lra sig lifvets allvar un-
der lek, har jag redan sagt. De uppfostras
genom lek. Liksom vra barn hrma de
stora, s hrma indianbarnen fven dem.
Nr ashluslayindianerna frde krig med
toba. lektes ocks krig af gossarne i ash-
luslaybyarna. Pojkarne delade sig i tv lag.
Det ena frestllde ashluslay, det andra to-
ba. Vapnen voro stycken af rr, med h vilka
man knppte fruktkrnor p hvarandra.
Striderna frdes under rop och tjut. Gjor-
des en fnge, s skalperades han. Under
det att ngon eller ngra hll fngen, lt-
sade en annan ta skalpen af honom.

Skert hafva indianbarnen vid Rio Pil-
comayo mngen gng fven lekt indianer

och hvite. Under de vilda indianernas strids-
lekar gr det likvl rakt inte vikit till. R-
het och elakhet,som r s vanligt bland
den hvite mannens barn, r uteslutet bland
dessa barn, hvilkas fder ro verkhga skalp-
jgare.
En dag hade jag anordnat mlskjut-
24. Holcadora.
ning med pil ocli bge i en ashluslayby. Ashluslaj'. u. V*-
Fljande dag anordnade gossarne i samma by fven ml-

skjutning med sina leksaksbssor. Dessa bssor, af h vilka
en hknande r hr afbildad (bild 23), ro vanhga bland
64 EHLANU NORDKNSKIOI-I)
indianbarnen i Chaco svl, vid Rio ]*ilcomayo som Rio

Para])iti.
tminstone t de sm gossarna och flickorna r det fr-

ldrar och andra jildre slktingar, som tillverka leksakerna.
Farfar eller morfar knyter gossens leksaksnt, men lr ho-
nom ocks att knyta sjlf. Ngon af de kvinnhga ldre
25. Chorotigossar knyta trdfigurer.
slktingarna forma de dockor, med hvilka flickorna leka.

Att leka mor r hr lika vanligt som bland vra flickor.
De dockor, man finner i bruk bland indianbarnen i Chaco,

ro utomordentligt roliga. Lngre fram hr i boken finna vi
dem afbildade och Ijeskrifna.
Gossarnes lsklingsleksak r den frn pampasindianerna
bekanta boleadoran (l.)ild 24), som hr aldrig anvndes af de
fullvuxna. Med boleadora leka flera gossar tillsammans.
De stlla upp sig i en rad. Nr en kastar sin boleadora,
skola de andra ska att fnâ den med sina. Skerlisren r
UR INDIANERNAS LIF 65
denna leksaken kvarlefva frn en tid, da holeadoran anvndes

af ashluslay och choroti som vapen; kanske r den ett minne
frn en tid, da de lefde p pampas, ty boleadoran r ett
vapen, som blott passar fr sltten. I en matacosaga, som
r tergifven hr nedan, talas om en strid mellan olika
fglar, dr chaas ') hade slagits med boleadora. Mataco
anvnda numera boleadoran icke ens som leksak. En an-
nan leksak, som kanske ocks r ett minne frn forna tider,
ro de styltor, som jag sett ashluslay anvnda.
De sm gossarne rulla ofta tunnband gjorda af vid j or.
Ibland har jag sett dem leka med pinnar, som de kasta p
fljande stt. De stlla upp sig i en rad, livar och en med
en pinne i hvardera handen. En kastar pltshgt en af sina
pinnar. De andra ska att trffa den i samma gonblick,
som den faller p marken. Sllan ser man hvinaren som
leksak. Som bekant stadkommer den ett brummande ljud,
nr den hastigt svnges genom luften').
Ett tidsfrdrif fr bde gossar, flickor och
vanligt
fullvuxna knyta trdfigurer, liknande dem, som fven
r, att
svenska barn bruka knyta (bild 25).

Flickorna leka ofta dans- och springlekar, slunda har
jag t. ex. bland ashluslayflickor sett, huru de stlla upp sig
bredbenta i en lng rad, ttt efter hvarandra. Den sista
krj'per p alla fyra mellan benen p de andra. Efter
henne kommer nsta flicka o. s. v. En annan lek, som jag fven
sett bland ashluslayflickorna, r att hoppa krka. Fhckorna
stta sig p huk i en ring och hoppa omkring smllande
takten till en entonig sng p de nakna lren.
Vanligt r att gossarne spela boll. nnu mer ro dock
bollspelen ett nje fr ynglingar och mn. Ja, det hnder
till och med ibland, att en och annan gubbe med ynglinga-
sinnet i behll deltager i spelen. Mest spelar man hemma

i byn med sina egna kamrater, men ibland fven med grann-
byn och d gller det bde vrdesaker och iiran.

') Dicliolophus Burmcistcri.
*) Hvinaren bestr af en aflng trskifva, hvilkcn i man bundit ett snre.
5. Sordenskild.
Cliuroti och ashluslay liksom fven mataco knna blott

till ett slag af l)ollspel. Det spelas med krokiga kppar,
liknande vra hockeyklubbor och i regel med bollar af tr.
Man tvenne partier, som frsvara hvar sitt ml.

delar sig i
Dessa ligga vid strre spel p hundra tvhundra meter frn

hvarandra. Den, som frst lyckats att f in bollen i mot-
stndarens ml, har vunnit, (rubbarne och barnen ro ibland
mlvaktare.
2G. .Matacoindianer spela boll. Rio Pilcomaj-o.
I vanliga fall spelar man icke I30II om ngonting, utan

blott fr att Ungherrarne, som ro de ifrigaste
ha rohgt.
spelame, p detta stt de lnga dagarna, d de
frdrifva
vnta p aftonens dans och krlek.
Pris frekomma blott i tflingarna mellan byalagen.
Nr jag anordnade ett bollspel, gick det alltid lst om tobak.
Tvistigheter frekomma aldrig under spelen och likvl slr
man hvarandra ibland riktigt duktigt p smalbenen med klub-
borna. Ingen blir ond fr s litet. Hos mataco har jag sett
indianerna anvnda benskenor af vassrr fr att skydda sken-

benen mot klubbslasen.
UR INDIANKUNAS LII* 67
("hacoindiaiienia i^pela fven hasard.

Spelbrickurna ro lyra trpinnar (bild 27) eller stycken
af vassrr, hvilka alltid ha en sida convex och den andra plan
eller conkav. I spelet deltaga tv, fyra, sex eller tta per-
soner. En utomstende r markr.
Bruket att r mycket utbredt i Chaco.
spela hasard
Liksom vra sportsmn och spelare anvnda mycket engelska
termer, s anvnda ocks ibland indianerna internationella
speltermer, som de lnat frn andra stammar.
Hvad kan man vinna nr
man spelar med indianerna?
vanligaste r vl, om man
tur, ett par gamla byxor, en
gammal skjorta eller ngot dy-
Det
har
r
likt, som indianerna erhllit af
de hvite. Dr de hvites infly-

tande r obetydligt, spelar man
om halsbanden af snckskals-
skifvor.
Ganska mycket har jag
Spelbrickor, choroii.
spelat med indianerna och alltid 27. V.
frlorat, tack vare att motstndarne fuskat s vldsamt. An-

mrker man ngontig om fusket, s skratta de. Skulle man
bli arg, anse de sannolikt, att man r dum. Det r bara att
frlora och lra.

Ej s sllan spela choroti och ashluslay p s stt, att
de markera med en hg pinnar. Slr man fyra, fr man
taga fyra pinnar o. s. v.
huru indianerna rkna efter, hvem som

Lustigt r att se,
ftt mest pinnar. Hvar och en delar upp sina pinnar i

hgar p tv och tv. Den ena tager sedan bort en hg och
den andra en motsvarande o. s. v., tills blott den ena har
pinnar kvar. Detta stt att subtrahera r naturligtvis mycket
primitivt.
Nr man frgar en choroti eller ashluslay efter rkne-
orden, s r han oftast mycket tveksam, nr han kommit
fver tre. Orden finnas likvl fr hgre tal tminstone till
tio, men allaha ej reda p dem. Indianen tecknar med

fingrarna det tal, som han vill uttrj^cka. Trna tagas inte
till hjlp annat n fr att sga mnga.
Nr indianbarnen lmnat leken bakom sig, d brjar

det andra kapitlet i deras lif Det, som r gnadt t kns-
.
lifvet.
Efter leken kommer den fria krleken.
3In och Jcvinnor.
Knslifvet har redan fr indianbarn p sex, sju r inga

hemhgheter. De ha d redan sett allt. Knsumgnge
mellan manbara barn lr likvl ej frekomma, hksom
ej
fven flickorna vaktas af mdrarna fre frsta menstrua-

tionen.
Hos ashluslay firas denna med dans. Omkring flickan,
som str med fvertckt ansikte, dansa de ldre kvinnorna

med kppar i hnderna, vid hvilka de bundit skallror af
djurklfvar, under det att mnnen skramla takten med kale-
basser fyllda med hrda frn. Ngot liknande bruk knner
jag ej hos choroti.
Under fljande menstruationer upptrda kvinnorna
ogeneradt p balerna och anses ej p ngot stt orena.
Orontrissorna, som bras af alla choroti- och ashluslay-
mn och af en del af chorotikvinnorna, men ej af ashluslaj"-
kvinnorna, hafva ingenting att skaffa med manbarhetens
intrffande. Ashluslay genomborra ronen p gossarne, nr
de ro tre till fyra r gamla, choroti vid sju till tio rs
lder. Vid samma lder genomborra ocks de senare flickor-
nas ron.
Det r fadern, som med en kaktustagg sticker hl i
rsnibbarna p sina barn.

Vid fem sju rs lder brjar man att tatuera barnen.
Bland choroti ro mnnen i regel och kvinnorna alltid ta-
tuerade, bland ashluslay blott kvinnorna. Jag har hr ter-
gifvit ngra tatueringar och visat, huru man tatuerar s
un INDIANHHNAS I.IF 00
28. Tatuering och ansiktsmlning. Choroti. Rio Pilcomaj'o. a = c:a 5 rs
flicka, b = ca 7 rs flicka, c = c:a 18 rs kvinna, d = kvinna,

e kvinna, f = c:a 16 rs flicka, g = man, h = flicka, livars
mor r choroti och far ashluslay, i= man. a c blott

tatuerade, f i tatuerade och mlade. Teckningen =
tatuering. Laveringen = ansiktsmlning. Denna
senare r i rdt.
70 ERLANn NORUENSKIOLI)
29. Tatuering och an

siktsmlning choroti, ash-
luslaj' och mataco. a =
c:a 5 rs flicka, b = tj'-
pisk stam tatuering fr

ashluslaykvinnor. c g
mn, a g = ashluslaj', a
och b tatuering, c g = an-
siktsmlning (sot eller grn
j frg erhllen af frf.), h = k
chorotiflicka, tatueradpannan och under gonen, mlad med rd frg
i
och sot p kinderna, i = maiacoman, Crevaux, tatuerad, j k = choroti.

j= man, k = kvinna. Teckningen =
tatuering, laveringen ansiktsmlning. =
IH INDIANKKNAS I.IF 71
^ ..ak..
3U. (>horotigumma, som latucrai Kjiiaiiarci
smningom, brjande hos clioroti med pannmrket, hos ash-

luslaymed strecken p hakan. I choroti tatuering fre-
kommer en viss variation i ornamenten, hos ashluslay iir
tatueringen ett typiskt, konstant stammrke, i hvilket blott

p hakan kan variera.
antalet streck
Det r nstan alltid en ldre kvinna, som tatuerar.
Af den hr bredvid portrtterade gumman har jag ltit

tatuera ett pannmrke p min arm. Det gick till p fljande
vis: I flata handen lagade gumman till svart frg af kol och
ol. Ashluslayman.
spott. Med detta mlade hon med en liten pinne en figur

p min arm, i hvilken hon sedan stack ilsket med ngra
kaktustaggar. Nr det var frdigt, spottade hon ]) sret och
gned med nfven in saliven i mitt blod.
Moberg r numera ocks tatuerad p chorotivis. Jag
IR IN DIA NKR NAS LIF 73
tror, han har p sin kropp en profkarta af alla mjliga

tatueringsfigurer, som de yngsta och vackraste indianrtickorna
prydt honom med.
Efter den frsta menstruationen hafva flickorna sin full-
stndiga frihet och skynda sig snart att begagna sig af den-
samma.
Det r p dansbanan, som ungdomen
trffas.
I de strre byarna svl hos choroti

som ashluslay r det dans hvarje regnfri
kvll, d. v. s. om magen icke r tom.
Denna dans r ungdomens hela lif, omkring
den rr sig allt deras intresse. Det r fr
den, de mla och smycka sig.
Flera timmar fre balen brja ungher-
rarne tnka p toiletten. Med yttersta om-
sorg kammas frst hret, pannluggen och
ronluggama ordnas. gonbrynen och gon-
hren ryckas bort, liksom hvarje skggstr,
som skulle vga sig fram p hakan eller
fverlppen. Hret under armarna och om-
kring knsdelarna aflgsnas fven.
Drefter mlas ansiktet. Frr mste
man anlita andras hjlp vid detta viktiga
arbete. Sedan den hvite mannen infrt
32. stmplar fr
spegeln, kan man mla sig sjlf, gldjande
ansiktsmlning.
sig t effekten af hvarje rd, gul eller svart Asliluslay. V'-'
linie.Tack vare denna utmrkta uppfin-

ning ro de unga indianerna nog lyckliga att i lnga stun-
der kunna sitta i andktig beundran af sin egen sknhet.
Den rda frgen fr man af frna af en buske, Bixa
orellana, som erhlles genom byteshandel med chiriguano.
Den gula beredes genom att tugga en rot och anvndes
sllan. Den svarta beredes helt enkelt af sot och saliv.
Det r icke ovanligt, att man trycker ornamenten i
ansiktet med stmplar (bild 32). Dessa mste betraktas

74 liRLAND NOUDKNSKIOLD
som primitiva former af de stilmplar fr mngdubbling af

ornament, som hos yuracreindianerna och srskildt hos stam-
marna i norra Sydamerika ro vanhga och frsedda med in-
vecklade ornament. Den allra enklaste stmpel, som jag sett,
iakttog jag en tsirakuakvinna anvnda, om livilken jag skall

f tillflle att tala hr nedan.
Hon sotade frst hela insidan af
handen, h varefter hon ritade ett
ornament i sotet. Genom att

trycka handen mot kinderna och
benen mlade hon sig med det
negativa ornamentet till det, hon
ritat upp. Sedan man mlat sig,
ordnas halsbanden af snckskals-
skifvor och fjderprydnaderna.
Man prfvar effekten af halsban-
den, virade p olika stt, man
glder sig t de svajande fjder-
prydnaderna, man putsar ron-
trissorna.
Svida det ej r kallt, r den
unga choroti- eller ashluslayele-
ganten nog frstndig att p ba-
len ej pryda sig med de frn de
hvite direkt eller indirekt erhllna
gamla skjortorna och byxorna,
som brja att fversvmma Chaco.
33. (Ihorotielcgant. Det r hufvudsakligen de ldre
mnnen, som brja att antaga den
europeiska drkten eller rttare delar af densamma, ty sllan
r en choroti och nnu mindre en ashluslay s rik, att han
ger en fullstndig kostym. Har han en rock, har han
troligen inga byxor eller tvrtom.
Den vanliga kldedrkten, som mannen anvnder, r
ett lderblte och en frullsmantel, som draperas p alla mj-
liga olika stt (se bilderna). P ftterna bra de ibland lder-
lU IM)rANi:i<\AS I.IK to
sandaler. Ngon gng ha de en rem spnd omkring brstet.

Om pannan ha mnnen hand af alla mjliga slag och
ngon gng, nr han skall vara riktigt tin, en mssa besatt
34. Asliluslay med eii mssa besatt

med snckskalsskifvor.
med snckskalsskifvor. Andra prydnader Ihnias af tnder,

halm, hr, glasprlor, fiskfjll m. m.
Den unge indianen frsker upptrda p balerna
att
s elegant, s originellt mlad och prydd som mjligt. Hvarje

dag mlar han sig p olika stt och ordnar sina prydnader
76 ERLAND NOIIDKNSKILD
olika. Han hller sig dock alltid inom de grnser, som be-
tingas af modet, och det r rakt inte ltt att lansera ett nytt
mod bland dessa mnniskor. Slunda gillades aldrig en
af mig uppfunnen ansiktsmlning. En glasprletyp, som
var dem frmmande, tyckte de ej om. Lyckades man
f en af de ledande eleganterna att bra den, att gra
den modern, s skulle snart alla ha af densamma. Ett par
gnger har jag liksom Moberg likvl lyckats att p balerna
lansera nya mod. Srskildt Moberg brukade p dessa upp-
trda mlad, kldd och smyckad som indian, tflande om
de brunhyade flickornas gunst. Ett hufvud hgre n de
andra dansade han med choroti p Rio Pilcomayos sand-
strnder och med ashluslay p torgen i deras byar. Ej
s sllan sg man en smidig indianska dansa bakom den
sttlige, blonde svensken, hllande sina hnder p hans
nakna rygg.
I motsats till negrerna styra aldrig dessa indianer ut
sig i alla mjliga, eller rttare omjliga, granna frgsamman-
sttningar. Drtill ha de ju godt tillflle, nr de hvite
komma till dem med granna tyger som bytesvaror. Indianer
och indianskor ha i regel smak. Tack vare fr m^xket be-
berring med civilisationen frsvinner fven den. Det fin-
nes ocks inga, som styra ut sig i s skrikande frger som
civiliserade indianskor och mestizkvinnor. Choroti och
ashluslayindianerna tycka likvl om granna frger. Mest
gillas rdt. Nr man vid en byteshandel lgger fram bun-
tar af band i olika frger, g de rda frst t. Rda ns-
dukar ro omtyckta. Svart tycka de i regel ocks om.
Vissa saker, ssom t. ex. knappar till halsband, nskas hvita,
men detta r helt enkelt drfr, att de snckskalsprlor, de
anvnda, ha samma frg.
min anteckningsbok mlade jag de oUka grundfrgerna
I
och flera af deras nyanser, fr att se huru mnga frger, de

kunde skilja p.
Choroti kallade rdt, skrt och brunt och ljusviolett fr
chat, gult och gulbrunt fr mhahi, bltt och grnt fr
IR INDIANKRNAS LIF 77
la-s-se, svart, mrkviolett och mrkgrtt fr cho-lma-hi'-ni.

hvitt och Ijusgrtt fr la-ma-hi-ni.
Ashlushiy kallade skrt och rdt fr *yuk, gult och hvitt
fr koshiash, svart fr ya-ciit, bltt =^ svart, grnt ihland
= svart och ibland = gult, violett = svart, brunt ibland =
svart, ibland ^= rdt. Choroti ha slunda namn fr fem frger,
men ashlusla}- ej fr mer n tre. Samma individ str ofta
tveksam om en frgs
namn. Han nmner ett
namn, tittar efter en gng
till, ngrar sig och sger
ett annat. Af de bifogade

fotografierna se xi en del
af de talrika oHka pryd-
nader, som choroti och
ashluslaymnuen bra.
Ngon gng ser man dem
fven pryda med sig
blommor. Ashluslay bin-
da ofta ihop hret fram
till en tofs midt i pan-
nan (bild 34). Choroti
T 35.
., Ung cliorotiman
,
hvardagslag.
^ i
Vira ngon gng ihop det

ganska lnga hret i nacken med ett band till en stngpiska.
De fjdrar, som choroti och ashluslay bra i pannbandet,
bruka vara utskurna med ett eller flera bak som orna-
ment.
Nr herrarne bli ldre, stadgade, gifta mn, s pryda
de sig ej mera fr balerna utan blott till krigen Det r inte
utan, att dessa ldre herrar ofta i hg rad negligera sin
toalett och ro mycket snuskiga.
Kvinnornas drkt utgres af ett skynke om hfterna. Det
anlgges redan vid tre k fyra rs lder. De yngre ogifta
chorotiflickorna bruka numera mycket den af de hvite
infrda tipoyen, hvilket plagg hr ursprungligen kom-
mit frn chiriguano. Det skyler f verkrop pen fr de
78 ERLAM) NOUDKNSKILD
kristnas lystna gon. En indianfiicka, som bara br ett
skynke om hfterna, ger sig i regel icke t de hvite. De

som dremot bra den anstndiga drkten ro alla pro-
stituerade. Om man undantager de chorotiflickor, som ro
vninnor till de hvite, s bra flickorna hr mycket litet
prydnader. Ett eller annat enkelt halsband, ett pannband
fltadt afarmband af rbocksskinn, ngra ringar af
blad,
dleskinu, det r
allt. Kvinnorna bra aldrig fjdrar. Dr-
emot ro de som nmndt mera tatuerade n mnnen och det
r ej ovanligt, att de ro mlade.
Det skynke, chorotikviunorua bra om hfterna, r af
hemvfdt ulltyg. Ashluslaykvinnorna bra ett liknande
sk3'^nke af rbockslder. Dessa senare ha ej sllan varma
mantlar hopsydda af nutria eller frskinn, hvilka ro af
samma tj^p som dem, vi knna frn Patagoniens och Elds-
landets indianer.
Svl choroti som ashluslaykvinnorna aflgsna hren
under armarna och p knsdelarna.
Man mste erknna att indianerna ro aktsamma om
sina prydnader. Fjdrarna frvaras i fodral af rr, snck-
skalsskifvorua trdas ofta upp p nya snren. De stoppa
hlen p sina klder. Det linnes de ldre kvinnor, hvars
skynken best af idel stoppar. Ibland, nr man tycker att
hlen ro fr stora att stoppa, njer man sig med att kanta dem.
De akta fven sina klder och de smsta paltorna anvn-
das vid arbetet, svida det tinnes omliyte, hvilket r sll-
synt. Aldrig har jag sett ashluslay tvtta sina klder och
choroti blott dr de lrt det af de hvite.
Bada fr att bada gra vl dessa indianer blott, nr
det r riktigt varmt. Fisket tvingar likvl mnnen att
vistas mycket
i vattnet. Barnen leka fven ofta i vattnet och
hlla p s stt rena. De sm-sm barnen
sig tvttas af
mdrarna, nr de g till floden.
Kliar det i hufvudet, rcker man det till en anfrvant
eller bekant, som ter det rent. ^foberg och jag, vi hade
ocks lus ibland, nr vi bott i indianhyddorna. Vra
in rNDIANFRNAS LIF 79
indianvnner voro dock alltid vnliga, nr sbehfdes, att ta
ut dem.
Chorotifliekorna har jag ofta sett smiirja in sin kropp
med fiskfett, hvilket gifver dem en obehaglig lukt. Sjlfva
ro de skert af annan sikt. De tycka att vi hvite ha en
vidrig lukt af ko.
Mnnens elegans kommer indianflickorna aldrig upp till.
De kunna likvl gldja sig t, att det vl r friimsta rum- i
met fr dem, som skapelsens herrar anvnda tlera timmar

af sin dag till toiletten.
Som nmndt, det r omkring dansen, de unga mnnens
och de unga kvinnornas hela intresse rr sig. Nr solen
gtt ned, brjas det.
Mnnen dansa i ring eller p ett led sjungande takten
t. ex.: Te-a-sa-l, Tae-a-sa-l.
Allt efter sngens takt dansas lngsamt eller hastigt.
Musik r okndt p dessa baler. Sngerna, som sjungas,

ro ofversttliga refrnger, som ofta ro internationella,
d. v. s. brukas af flera stammar.
Bakom mnnen dansa flickorna.
Hos chorotiindianerna r det flickan, som tager initiativet
till krleksfventyren. Hon fr helt enkelt bort frn balen
den ungherre, som hon nskar till sin lskare fr den natten.
Det var stthgt att se dessa danser, nr mnen eller
ett bl af pampasgrs lyste p kropparna. Anda till hun-
dra mn har jag sett dansa i samma ring. Ibland dansade
de helt sakta, stundom i svindlande fart, s att dammet
yrde och allt, hvad man sg, var ett virrvarr af kroppar
och svajande strutsplymer.
Af sng och skratt genljd dansbanan.
De frsigkomna flickorna dansade bakom sina lskare,
de yngsta smgo sig d ocli d fram fr att dansa med
ett tag bakom en vlbildad manskropp, fr att sedan has-
tigt frsvinna bland buskar och snr, lystna men rdda.

Nstan alltid voro mnnen fler n kvinnorna och lyck-
lig den man, som blef bortfrd och frfrd.
Nstan
Musik r som nmndt okndt vid dessa baler.
en hvisselpipa (bild
hvarje dansande indian br visserligen
men de hvissla till dansen.
ej taktenMan ser ocks
36),
dessa indianer. Af strngade
mycket f musikinstrument bos
frekommer blott musikbgen af den typ, som
instrument
vi knna frn araukanierna ^). Fljterna ro synnerligen d-
chiriguano. Den
liga ocb mjligen rent af imitationer frn
3G. a. Hvisselpipa, Choroti. Vi-

a,
b. Genomskrning af densamroa.
srskildt frn chiriguano bekanta serrehvisselpipan i hvil-

nyckel,
ken man hvisslar p samma stt som uti en
har jag hr ssom en sllsynthet hos ashluslay.
blott sett
Af trummor knner man blott den primitiva lerkrlstrum-

man (bild 57). Denna bestr af en vanhg lergryta, halffylld med
fver hvilken man spndt ett skinn. Till
trumpinne
vatten,
en dyhk.
anvndes en trpinne och man anvnder alltid blott
fven midt p dagen kan det falla ngon varmblodig
chorotiflicka in att upptrda som frfrerska.

Ur mitt lger
till skogen
drog slunda en gng en sdan flicka i vg
med en lyckostrlande ashluslay, obekymrad om alla skmt
') Lehmann Nitsche. Patagonische Gesnge und Musikbogeu. Anthro-

pos, Bd. III 1908. Se fven lngre fram i denna bok.
<
lU INniANKUNAS I, IF 81
samma anmiirkninuar. Det iiv inte ovanlii^t, att flickorna i
ciu>rotil)yarna l>ygga sig litet afsides frn byn en srskild

hydda, dr de ta emot herrbesk.
Mnnen synas ej bry sig mycket om flickornas utseende.
Fr att f reda p deras smak, har jag ofta frgat dem,

hvilken fhcka de tyckte vara vackrast. Med indianens van-
liga takt svarade de alltid undvikande. Mnnen slss aldrig
om flickorna. Svartsjukan hrjar dremot bland kvinnorna.
Med boxhandskar af tapirhud (bild 37) eller annat hrdt ma-
terial och i vrsta fall med bensylar kmpa de om en trdd
37. Boxhandske. Ashluslay. V--
man. Det synes mig, som vore det mera ansiktets n kroppens
sknhet, som tilltalar Bland chorotimnnen
indiankvinnan.
iakttog jag srskildt tv, som syntes vara kvinnornas gunst-
lingar. Enligt mina begrepp sgo de mycket bra ut.
Dessa herrar voro alltid illa klsta p hnderna och i an-
siktet. Det var minnen af mt krleksgnabb. En cho-
roti- eller asliluslayflicka kysser aldrig sin lskade, hon kl-
ser och spottar honom i ansiktet. Chorotikvinnan sker
menstruationen ut en man, som r hennes lskare
efter frsta
under ngra mnader, sedan byter hon och lefver ngra r
gladehgen. Till slut vljer hon ut t sig en fljeslagare
fr hela hfvet och l^lir en trogen och mycket arbetsam
hustru.
6. Sordenskiiild.
^2 KRLAND NORDENSKILD
Bland asliluslay ro frhllandena lika fria som bland

choroti, de sjiias mig dock nnu primitivare. Efter dansen
g flickorna och gossarna hvar fr sig. De frra lgga sig
utanfr li^-ddorna, dr de turvis beskas af de senare. Den
s. skamknslan synes vara fga utvecklad, flera par ligga
k.
ej ovanhga. Afven dessa flickor
tillsammans, och skdare ro
bhfva snlla och bra hustrur, sedan den fria krlekens pe-
riod r fver.
Choroti- liksom troUgen fven ashluslayflickorna ha ej
barn fre de gifta sig. Detta ordnas som nmndt genom

fosterfrdrifning och barnamord.
Lsaren af ofvanstende t3'cker sannolikt, att moralen
bland mina Pilcomayovnner Jag vill
str mycket lgt.
dock framhlla, den fullstndigt

att trots fria krleken bland
ungdomen ro choroti och ashluslay sunda, kraftiga mn-
niskor och dessa kvinnor, som alla flugit frn ])lomma till
blomma, fda, nr de bilda hem, vlskapade, friska barn.
Tack vare de af de hvite infrda knssjukdomarna, komma
hkvl dessa stammar att degenereras och g under. Den fria
krleken r fr dessa mnniskor ngot alldeles naturligt; att
det ligger ngot ortt i detta s. k. omoraliska lif r india-
nerna liksom indianskorna fullkomligt obekant. \i skola
icke tro att dessa flickor, som byta lskare hvar och 1 ivar-
annan natt, p ngot stt ro smre, n om de vore orrda.

De ro snlla och arbetsamma och bli, som sagdt, dughga
hustrur och goda mdrar. Det lif, de fra, r fr dem
hksom fr deras frldrar och andra anfrvanter ngot all-
deles naturhgt.
Det r chorotikvinnan, som vljer ut sin fljeslagare
fr Liksom hon varit frfrerskan i krleksf^ên-
hfvet.
tyren, s tar hon fsên initiativet till den fasta frl)indelse,
i h vilken hon mnar fda barn. Huru frhllandet i detta
afseende r hos ashlusla}', r mig obekant.
I regel tager chorotikvinnan sin man utom byn, men
fven gifterml mellan individer i samma by frekomma.
Gifterml mellan . choroti och ashluslay ro ej ovanliga p
I H INDIANKRNAS LIF 83
grnsomrdet mellan de bgge stammarna liksom fven

mellan mataco-notn och choroti och mataco-guisnay och
ashluslay. 1 ktenskap mellan ashluslay och choroti flja
flickorna kvinnornas, gossarne mnnens tatuering.
Cliorotimannen flyttar, nr han ingr ktenskap, till sin
hustrus by och bor dr tminstone en tid.
^h^lggifte synes mig vara okndt svl hos choroti som

ashluslay. Syskon- och Hustrun
kusingifte r frbjudet.
iir i regel ngra r gng hixle
yngre n mannen. Blott en
jag hr talas om ett upplst ktenskap. Det var min cho-
rotivn, Nyato, livars hustru kort frut hade begifvit sig
till sockerfabrikerna i Argentina med en annan man.
Nyato var helt melankolisk, men han var dock redan omgift.
En del reseskildrare ') utmla den gifta kvinnans stll-
ning hos indianerna ssom mycket beklagansvrd. Detta
beror skert i de flesta fall p ytlig observation. Man har
sett mannen, brande blott sina vapen, tfljd af hustrun,
lastad med hela bohaget, fretaga lnga vandringar, och
man har upprrts fver kvinnans orttvisa behandling. Detta
iir likvl alldeles naturligt och rttvist. Mannen br vapnen
och ingen annan brda fr att vara beredd att frsvara de
sina och fr att jaga, om tillflle erbjuder sig. Det r nog
riktigt, att choroti- och ashluslaykvinnorna f arbeta hrdt,
men de behandlas ej illa. Mnnen hjlpa dem mycket. i
Mnga af de verktyg, kvinnorna anvnda, tillverka mnnen

t dem. De ga alla de redskap, klder etc, de anvnda och
mnnen respektera deras gandertt. Nr mannen gr en
bytesaffr, tages kvinnan ofta till rds.
En gng hade jag slunda gjort upp med en choroti-
indian om att mot en skogsknif f byta mig till en ma-
tacoskalp, som han hade. Affren var redan klar, d gum-
man hans kom och lade sig emellan. Hon frl)jd helt en-
') En kvinnans stllning

riktig uppfattning af det indianska sam- i
hllet har Koch-Grunberg sin utmrkta skildring af indianlifvet vid

i
Rio Negro. Zwei Jahre unter den Indianern. Berlin 1909.

kelt bytet. Till slut bjd jag en hst fr skalpen, men det
hjlpte inte. (iumman var envis och gubben stod under
sandalen. Man kunde verkligen tycka, att mannen borde
ensam ftt bestmma fver den krigstrof, han frvrfvat.
Kvinnan representerar det arbetsamma elementet inom
stammen, men hon r ingen slaf. Fullt frivilligt arbetar
hon flitigt fr sin familjs underhll.
I de stora dryckeslagen deltaga, ssom jag lngre fram
skall tala om, chiriguanokvinnorna svl som mnnen. De

senare intaga dock hedersplatsen. Choroti- och ashluslay-
mnnen dricka upp allting sjlfva. Hos alla dessa indianer
ta ej kvinnor och mn tillsammans. Det r ocks viktigt

att komma ihg, hvad vi lrt rrande de olika stammarnas
knslif. Chorotikvinnan vljer sig sin fljeslagare genom
lifvet, hos chiriguano tar mnnen initiativet. 'horotikvinnan
(
vljer sig en man fr att arbeta fr honom och med honom,

under det att chiriguanokvinnan arbetar gemensamt med
mannen fr hemmet. Nr en chorotiflicka gifter sig, r hon
redan ngot passerad. C-hiriguanoindianen tar en orrd
flicka till hustru. Fr chorotikvinnan brjas med giftermlet
den tredje perioden af hennes Hf, arbetsperioden, chiriguano-
kvinnan har, nr hon gifter sig, nnu sin ungdom kvar
och kan nnu behaga sin man. Vi se slunda att kvinnans
stllning r bttre, dr mnnen fria, n dr hon friar sjlf.
De gifta kvinnorna deltaga aldrig i dansen och de gifta
mnnen hgst sllan. Nr de senare dansa, s r det i frm-
mande byar och kanske, utan att frun vet om'et. Den gifta
kvinnan bedrager i regel icke sin man, p mannens trohet
kan hon likvl icke lita fr mycket. Har han en lskarinna
och hustrun fr tag i henne, d blir det slagsml och ofta
ett blodigt sdant.
Indiankvinnan fder ltt och tergr snart, ofta efter

en dag sedan hon fdt, till sitt arbete. Ngon ldre k^nna
utfr barnmorskans roll. Hos choroti frekommer hksom
hos mnga andra indianstammar det bruket, att fadern till
barnet ligger i barnsng och hller diet.
IR INDIANKHNAS lAV 85
Choroti ha i regel l)l()tt tv ii fyra barn. asliluslay synes

mig ha ngot fiera. Tvilhngar har jag aldrig sett hos in-
dianerna. Ingen af dessa indiankvinnor skaffar sig ett nytt

barn, frrn det fregende kan springa omkring och ej r
henne till allt fr mycket besvr. Fr dessa indianer, som
fretaga vidstrckta flyttningar, duger det ej, att hvarje
kvinna har mer n ett barn, som stndigt behfver bras.
Tv trebarnssystemet r drfr hr ett sundt och natur-
ligt bruk.
Barnen f i regel frst namn, nr de ro nog gamla
att lystra till dem. Xgra chorotinamn har jag antecknat,
t. ex. fr mn yselianc(den, som ddar rf), htenic
(mataco), stihua (charata, en husfgel) och fr kvinnor
hku (icke st), ksoki (med utslag), asshnialo (mycket
kvinnor).
Kvinnan representerar hr, har jag sagt, det flitigaste
elementet i samhllet. P hennes lott kommer framfr allt
det mesta af arbetet inom byn. Det r hos dessa indianer
kvinnan, som utfr nstan allt arbete, som erfordrar konst-
skicklighet och tlamod. Hon binder de stilfulla vskorna
af caraguatfibrer (bild 48), vfver (bild 52) och gr lerkrl
(bild 54), allt sdant, som erfordrar verklig yrkesskicklighet.
Blott i trarbetet visar mannen prof p arbetsskicklighet.
Mannen har hr hand om den tagit industri, till hvilken
fordras de skrande verktyg, han f()rr fick frn de djur, han
ddade under jakten och fisket, liksom han nu r i besitt-
ning af de ofta f kuifvar af jrn, som finnas inom stam-
men, och som han erhllit af de hvite. Det r inte ovan-
ligt att se i aflgsna l\var i Chaco, att kvinnorna lefva i
trlder och anvnda verktyg af hrdt tr, under det mn-

nen ha knifvar af jrn.
De brynstenar, man ser i indianernas go i det inre
Chaco, ro alla lngvga ifrn och ha skert konunit in i
Chaco genom handeln stammarna emellan. Under forna
tider voro nog stenarna dyrbara och stenredskapen sll-
synta. Kanske ha de aldrig haft stenverktyg. Ngon sten-
86 ERLAM) N0IU)I:NSK1L1)
vxa har jag ej sett i b3'arna och aldrig lirt att ngon
dylik blifvit funnen hos choroti eller ashluslay. Mycket rik
tillgng har man dremot p hrda trslag och ben, af hvilka
redskaj) kunna gras. nnu ser man ocks, ssom nmndt,
srskildt hos ashluslay mnga sdana primitiva verktyg och
redskap bruk (bild 17). Trredskapen ro nstan alla af palo
i
santo ')-),mycket hrdt, tungt och vlluktande trslag. Fr

ett
att tillverka dessa redskap sker man ut stycken af lmplig

form och storlek p platser, dr skogen brunnit ned och mycket
torkad t tr ligger p marken. Enligt uppgift af en gammal
ashluslayhfding, Meutisa, bearbetades trredskapen frr med
tr, och eld. Stenredskap knde han ej till.
musselskal
Mortlarna brnna ashluslay nnu ut. Utom primitiva red-
skap af tr, ser man fven sdana af tnder, ben och mus-
selskal.
Fattigdomen p stenar r hos ashluslay s stor, att det

r mycket vanligt att f se dem slipa sina, frn de hvite
erhllna knifvar, p bladen af trspadarna. Drfr r ocks
oftast ena sidan af spadarna alldeles glattpolerad.
I detta primitiva samhlle r arbetsfrdelningen mellan
knen ytterst strngt genomfrd. Det kan aldrig komma
p frga, att en man t. ex. skulle forma ett lerkrl, eller en
kvinna tlja en spade. Det vore helt enkelt oerhrdt. Hvart
kn tillverkar likvl icke allt, livad det anvnder. Mnnens
mantlar och vskor ro slunda tillverkade af kvinnorna,
under det att de trverktyg, kvinnorna bruka, som nmndt
snidas af mnnen.
^) Bulnesia Sarmienti.
Tack vare fattigdomen p stenredskap vore det skert hgst

^)
otacksamt att studera arkeologiskt ett folk, som icke lmnat efter sig
mer p sina boplatser n chacofolkeu. Ngra f krukskrfvor, snckskal
och bensylar var allt, hvad man kunde finna. Mycket f saker lgga de
ned i grafvarna. De folk, som sttt p samma stndpunkt och lefvat
under liknande frhllanden som chacofolken. kunna vi aldrig hoppas
att genom arkeologiska forskningar lra nrmare knna.
ru INDIANKKNAS MF i^T
Arbttiffurddninyen mvUan mn och kvinywr.
Fiske -r + ') Ntbindning +

Jakt + Mattbindning +*)
Insamling af honung Fjderarbete +
kerbruk (rensning Lderarbete + +
af keru) + Vapentillverkning ...-+-
Sdd + -H Snidande af kalebas-
Skrd -r + ser -t-
Matlagning + -) + Husbygge f
Vedl)ring + Vfning, bandflt-
Beredning af rus- ning +
drycker +^) + Insamling af vilda
Lerkrlstillverkning + frukter +
Trarbeten + Boskapssktsel + +
Tillv. af vskor af ca- Syning + -r
raguat +
Ashluslay- och chorotistammarna ro socialt likstllda
s tilh^da, att en chorotiflicka kan ha ett krleksfrhllande

till en ashluslayman och en ashluslaykvinna till en choroti-
man. Annorlunda r frhllandet mellan t. ex. choroti och
chiriguano. Mycket vanligt r, att chiriguanoindianer ha till-
flliga frbindelser med chorotiflickor, nr de trffas p en ge-
mensam arbetsplats ; att en chiriguanska skulle gifva sig t en
chorotiindian, r dremot otnkbart. Chiriguano se ned p de
andra chacostammarna och dessa beundra i sin tur chiriguano.
Mellan stammarna hr rder slunda en stor social skillnad.
Liksom hos fleraandra folkstammar, dr den fria kr-
leken florerar, har denna institution hos choroti och andra
*j Med korgar hos ashluslay.

^) Rstning af fdan.
') Blott jsningen.
*) Frekommer blott hos ashluslaj-.
88 ERLAND NORDKNSKIOLl)
eliacostaniniar utvecklats nr stammen kom-

till i)rostitution,
mit i berring med de Slunda skicka de, i detta

hvite.
afseende choroti moraliskt likstenda toba, grupper af unga

flickor till Argentina under ledning af ngon ldre kvinna.
Mataeo sade ppet, att de, som frtjnade allra bst vid
fabrikerna, voro de unga flickorna. Chorotifiickorna slde sig
t de hvite fr c:a O centavos eller 4 alnar tyg. De boli-
vianska soldaterna fingo dem fr ett brd. De 5'ngsta flic-
korna lillo sig i regel uteslutande till sina indianpojkar

och blandade sig fga med de hvite. De gifta kvinnorna
hade aldrig ngra frbindelser med de hvite. Hos ashlu-
slayhade inte frdrfvet nnu 1909 lyckats f insteg.
ldre, ogifta kvinnor har jag ej hrt talas om bland
chacoindianerna. Dremot frevisades mig hos choroti s-
som en stor mrkvrdighet en man, som aldrig haft en kv"inna.
38. Lerkrl. Ashlusla3\ 7^.

Tafla 9. Chorotikvinna gr hem till byn med vilda frukter och ved,
som hon samlat.
SJTTE KAIMTLKT.
Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts)-
DnjckesUf.
Man skulle nstan kunna sga, att lifvet fr choroti- och

ashluslaymaunen har tre stadier, som ro gnade t leken,
krleken och dr^-ckenskapen. Det r nog sant, att mannen
ocks mste gna ngot af sin tid t att frsrja sin fa-
milj, men intresserar honom mest som ldre,
livad som
det r Det r kvinnorna, som bereda rus-
dryckeslagen.
dryckerna drp lgga de ned en utomordentlig flit. Hela
;
dagen strfva de att samla de frukter, af hvilka dessa l>ere-

das, att mala dem, koka dem o. s. v. och likvl ro de
fullstndigt uteslutna frn festerna. Det enda, som mannen
befattar sig med, r jsningen. Den r freml fr en rent
af religis omsorg.
Rusdrycker beredas af tusca, algarobo, chafiar, vatten-
melon och majs. Dessa har jag prfvat utom den af vatten-
melon. De ro ganska oskyldiga med undantag af den,
som beredes af algarobo, som tack vare fruktens stora soc-
kerhalt r synnerhgen alkoholrik. Under november och
december mnader, d algarobofrukten r mogen, r det
ocks vilda fyllor i choroti- och ashluslaybyarna, dagliga
orgier, i hvilka den arme etnografen tvingas att deltaga, svida
han nskar st p god fot med indianerna.
Tuscal beredes, s att frukten males, hvarefter vatten
tillsttes, och det hela fr jsa i en smutsig hud eller i stora
kalebasser. En natt har jag varit med om att jsa tuscal
90 i: Il la N D N o R I) Ii n s k o L I)
i
i 011 chorotiby. Detta brjade med, att tv mn i mnnens

klubbhus sutto och sjngo p livar sin sida om elden, vn-
dande ryggarna t hvarandra och skramlande takten med kale-
basskallrorna. Ngot senare fortsatte man omkring huden,
i hvilken man hll p att jsa let. En man och en yng-
39. Ashluslav med en kalebass aljarobol.
ling sjngo, ackompagnerade af en skramla, vndande an-

siktena mot mnen. Hr och dr skrnade och skramlade
andra mn. Drefter kom lerkrlstrumman fram och stll-
des p en halmring. JSled entoniga slag ackompagnerade
man sngen. Midt p natten af brts den, och man sprang
ned till Hoden och fiskade med ganska godt resultat. Fisken
V\\ INDFANKUNAS I. IF Kl
rostades och frtrdes. Sedan nattsexan aftits, tog sngen

iUer vid och fortsattes med en trumma och fyra skramlor.
Sngerna syntes mig hlott vara refrnger, ssom: IIC), h,
li, li, li, la e la, lui, la e la Ikhj. h, hii, la e
la. >hin sjng frst sakta, sedan pltsligt stigande och s
ter fallande. Flera skrnade unisont.
Nr en grupp h vi-
lade sig, s tog en annan
P morgonen fiskades ter
vid.
och till frukosten dracks det med s mycket omsorg tillagade
tuscalet, hvilket sedan det silats genom en lortig vska,
serverades i kalebassklar. ("horoti anse att de genom sn-
gen pskynda jsandet.
Tuscalet har en syrlig
uppfriskande smak, men
cklig lukt.
Chafiarfrukterna kokas,
hvarefter hela soppan fr
jsa.
Algarobofrukterna ma-
las och vrmas i vatten,
hvarefter de hksom freg-
Bl frn en Ashluslayby. 712
ende f jsa i stora smut-
siga kalebasser eller vldiga trtrg af fiasktrdet^). Ashluslay
har jag sett bereda jst p s stt, att de tugga en del af
den malda algarobon, som sedan s]ôttas till det friga. Chanar-
let har en st syrlig, ngot cklig smak, algarobolet r godt.
Det har en st, ngot sammandragande smak. Nr det ftt
jsa fr lnge, r det starkt rusande. Majsl har jag ej sett
hr beredas.Det r synnerligen bekant frn en mngd in-

dianstammar i Sydamerika. Det har en uppfriskande, be-
haglig smak.
Hos ashluslay har jag deltagit i tskilliga stora och hos
choroti i en del mindre dryckeslag. Det hai- varit intressant,
men det har behfts tskillig sjiiltofvervinnelse, fcir att st
ut. I byarna finnes i regel en plats, som iir gnad t dric-

kandet. Vid middagstiden samlas dr miinnen, hvar ocli en
') Chori.sia.
92 KKLANl) NOHDKNSKlI.l)
kommer med sin .sittmatta och sin tv eller tre liters kale-
liasskal. Kvinnorna l)ra fram vldiga kalebasser med l.

Detta sias ibland upp ett stort lerkrl (bild 40), frn h vil-
i
ket man sedan serverar. P en fest hos oul)l)en Aslu bjds

algarobolet omkring ett kta europeiskt nattkrl, af vlknd
i
form. Med hnderna fiska gubbarne upp smolk ur let och

sila det sedan mellan de lortiga fingrarna.
(Jsten, isynnerhet om han har olyckan att vara om-
tyckt, behandlas mycket vl. Han fr en sittmatta och en
t Nr han stter sig, Aifta alla med
va- treliters kalebass.
fiata handen t honom och han fr lof att gra efter. Det
r en hlsning. Sedan gller det att dricka, ty hr gller
det botten upp, annars v man ohflig. Xr man utan
att kasta upp lyckats f i sig sin liter, d brjar viftandet
igen. De ursittande gubbarne stryka en nu en efter an-
nan om munnen med sina mer n smutsiga fingrar. Det
r hjden af vnlighet. Mste man efter allt detta springa
bort ett tag, fr man fr all del inte glmma med
att vifta
handen t sina grannar och sga paa, ty d r man syn-
nerhgen oartig. Det vrsta r, att man mste komma till-
baka, att man mste hlla ut till festen r fver, tills vr-
darne ro fulla och skrua, hlla tal, spotta i blen och ha
riktigt trefligt. Utan att torka pipskaftet mste man lugnt
rka skift med gamla, smutsiga, drglande gubbar.
Xr gubbarne riktigt kommit i stmning, ha de mlat
mig svart i ansiktet med sot och spott. Mina gonbryn och
gonhl ha de velat rycka ut, de ha hnat mig fr mitt
lnga, fula skgg, mina ron ha de velat Iwrra hl i.
Under dessa dryckesfester, d alla ro fulla, har jag

aldrig hrt ett hrdt ord yttras, icke mrkt att det minsta lilla
grl uppsttt. Xr indianen r full af sitt hembryggda l,
r han icke treflig, men han l.)lir icke ofrskmd, han hr
till den typ af fulla, som vilja omfamna alla, hvars vnlig-
het ])lir ol)ehagligt fverdrifs-en. Han blir modig och skrnar
om krigsbragder. Flttgsplaner dryftas, som ro glmda,
nr ruset r fver. Han sjunger och r glad.
I U INDIANKMNAS I.IF I3
^'ill man vinna dessa indianers lijiirtan, s niaste nian

frska att lefva deras lif, iita oeli drieka allt, nian Idirhju-
den p, dansa och sjun<]:a med dem, lta spotta siir i Jh-
siktet och g kldd som dem.

Man mste fven, liksom iir nian r hland livita miin-
niskor, upptrda taktfullt och linsynsfullt liksom indianerna

sjlfva. Mnga gnger har jag sett exempel p indianernas
taktfulla upptrdande. Efter ett stort fiskafnge, som en
del ashluslay ocli choroti haft gemensamt, kom jag frbi
med ngra Af indianerna bj^tte jag mig till tv slag
choroti.
af fiskar, ett tredje fingomina fljeslagare som gfva. Jag
frgade genom tolken mina vnner, hvilket slag af fisk
var bst, p hvilken frga de ej ville svara, tydligen fr
att ej sra gifvaren, som sknkt en mindre
god fisk.
Brnnvinet r iinnu okndt hos ashlu-

slay och mycket sllan f fven choroti till-
flle att dricka sdant. Men det kommer

vl, det drager nog s smningom de hvite
frsorg om. P argentinska sidan af Rio
Pilcomayo finnes det redan godt om eld-
vatten och ett utskt patrask af hvite. De

bolivianer, som trngt ned fr Rio Pilco- 4^ piphufvud.
mayo, ro dremot i regel liyggligt folk. Asliluslay.
Tohalcsrkninf).
^lan sger ju, att ingen mur r s luig, att inte en sna
lastad med guld komma fver densamma. Med en
kan
sna lastad med tobak kan man Chaco g fram nstan i
fver allt, fven i trakter dr guld skulle anses vrdelst.

Delar man ut litet tobak i byarna, blir man vl emottagen,
kan byta till sig hvad man behfver. Ett stort
mat och allt,
tobaksfrrd r det kreditiv, som hvar och en, som vill resa
bland Chacos indianer, mste ha med sig. Indianerna ro
passionerade fr tobak s hg grad att en gammal, fr-
i
04 i: U LAND NORDKNSKIULO
(liirfvad, hvit tobaksrukare mste frvna sig. Mataco-guis-

nay vid Rio Pik-oinayo bjdo mig slmida sina knifvar, sina
oumbrliga knifvar, fr litet tobak. I hvarje indianby i Chaco,
dit jag kommit, har jag ocks delat ut rikligt med tobak
och p s stt lagt en sker grund till vnskap.
Det r frvnansvrdt, att indianerna ro s ifriga efter
tobak, nr de sjlfva odla sdan. Man behfver likvl blott
prfva deras tobak fr att frst, att de hellre rka den
hvite mannens, ty den, de sjlfva ha, r smakls och dlig.
De frst tydligen ej att bevara densamma, utan lta den
multna, s att den ser ut som kompost.
Chacoindianerna vilja ha stark tobak. De ro
alla piprkare, ocli man ser i Chaco en stor
rikedom p piptyjêr.
Kvinnorna rka i regel ej. Ett undantag-
gra dock de chorotiflickor, som lefvat mj^cket
med hvite. Sknker man en kvinna tobak,
s ger hon, hvad hon ftt, t ngon man.
42. Piphufvud.
Gossarne ro, nr de komma t tobak, stora
Ashlusla}'. rkare. Ofta ses pojkar p fyra fem r
V*. blossa med vlbeliag.

Indianerna rka, ssom jag redan omtalat, alltid skift,
d. v. s. pipan gr frn mun till mun. Hvar och en tar sig

ett par kraftiga lungbloss och s sndes pipan vidare till
nsta man. Mnga gnger har det, som nmudt, hndt mig,
att eller cigarretten ur mun p mig,
en indian tagit pipan
sugit den ett tag och stuckit den till mig igen. Man
p
blir s van vid detta bruk, att man rent af blir generad,
nr man r knusslig och rker ensam. Oftast brukade jag,

nr jag blossat p min pipa, rcka den till en indian,
litet
fr att sedanden tillbaka utrkt, sedan den gtt laget

f
rundt. Choroti i Chaco l)landa ofta upp tobaken med spn
af en synnerligen vlluktande bark, som gifver en pikant
smak t rken. Denna bark f de frn de choroti, som bo
vid Caiza, nra Andernas sista utlpare mot Chaco.
Isj^nnerhet ro indianerna angelgna om, att tobak skall
Ill INDIANKHNAS I.IF 95
tinnas }> ilrvckcstVsterna. Det liv lika lUKlviuliît som ci-
garrer till punschen och katfet fr mnga svenskar. Xiir man

vandrar med dessa indianer, mste man iUvcn linna sig i,
att livar och hvarannan tinnne skall rast gras

och en pipa rkas. Detta r s viktigt, att
man icke kan gra det gende, utan sittande i
lugn och ro skall man njuta af den hiirliga

rken.
Hvar och en, som reser i ("haco, vill jag
drfr gifva det rdet, tag s m3'cket tobak
med er, som ni anser er behfva till sknker
och bytesvaror och sedan lika mycket till
d reser ni allt efter frhllandena lika bra som
en, hvilken den civiliserade vrlden
i reser med 43. Piphuf-
'^'"^- -^^''i""
en brs. spckad med ^
'-
guld.
slay. V*.
Mpdicinmu. rrjic/isa fresilhiingar.
Efter de stora dryckesfesterna bli indianerna ej sllan

sjuka. Ngon har lagt ngot af hans egna hr eller exkre-
ment, hvad han druckit.
i Han har blif\nt frhxad. Me-
dicinmnnen tillkallas d fr att hfva frhxningen. Fr
att inte bli frhxad, l)r man framfr allt akta sig, nr
man r i en frmmande by, att lta ngon se, livar man

gr sma behof. Man riskerar annars att f ta upp litet
draf och det lr inte vara bra.

Flera gnger har jag i byarna sett medicinmnuen i
utfvande af sitt yrke. En dag hos choroti, d jag knde

mig litet ruskig, kallade jag p en af dessa herrar till mitt
lger. Fregifvande en svr smrta i nedre delen af brstet,
frgade jag honom, om han inte ville bota mig. Han lof-
vade komma
p kvllen. Tillsammans med en kollega in-
fann han sig i mrkningen. De fordrade att f vara en-
sannna med mig. Moberg och Andersson krdes ut och
vakter utstlldes, fr att ingen obehrig skulle komma in i
hvddan.
96 i:iU,ANl) NOHDKNSKIOLI)
Frst tick ja<>: kliula af iiii<i' naken och lii.uga mig ned.
Drefter strko de mig (ifver brstet, sidorna ocli magen,
och sedan spottade de p mig. Efter detta, brjade de blsa
p mig, och sedan lade de sig ned och sgo hrdt p
mitt brst srskildt i) den punkt, som jag klagat att
vrkte. Niir de sugit en stund, vnde de sig bort och br-
jade ltsas att krkas. Hvad de slunda krktes upp, visade
de mig ej, men det sg ut, nr de krossade det mellan fing-
rarna, som om de klmt
snder maskar. Det hela
rckte vl nrmare en tim-
me, och nr jag ter fick
klda p mig, var jag full
af stora, rda sugmrken.
De vrda herrarne under-
hllo under hela botandet
ett liliigt samtal,som jag
ej frstod. Af mimiken kun-
de jag dock begripa att det
var en konsultation. I arf-
vode lmnade jag den ena

lkaren en skjorta och den
44. Sjukstol. Asliluslay. andre ett par tsittande kal-
songer.
Tidigt fljande dag samlade sig en massa smutsiga gub-
bar i mitt lger och frgade efter mitt vlbefinnande. Det
var tydligen clioroti hela medicinska fakultet. Jag frklara-
de, att jag var fullt botad och mina chorotilkare logo egen-
krt och beltet, alldeles ssom mnga af deras civiliserade
kolleger skulle ha gjort vid ett liknande tillflle.
En gng sjuknade sonen till en gammal inflytelse-
rik chorotihfding af ashluslayslkt och inte mindre n sju
lkare tillkallades. Det var tydligen framstende mn af
bgge stammarna, af hvilka ngra kommit vida ifrn. Det
ansgs vara ett svrt fall. Trohgen var det koHk. Ett fr
slaktades och stora hgar af mat lades framfr de vrda
UU INDIANKUNAS lAl- 97
hciTanic. lIHigheteii fonlrar tydligen, att liikanie skola ta

hela tiden, d de ej utfva sitt yrke. Flera gnger gick jag
och satte mig hland dem, delade ut tobak och lick s-
lunda se, huru de hotade mannen. Nr de inte luillo
p
med att ta, s sgo, spottade och blste de p honom.
Ibland sgo dep en gng under en entonig sng.
alla sju
Ett par gnger steg en upp, visade upp ngonting med en

viktig min, gick sedan afsides och grfde ned detsamma.
Jag passade p och bad att f se, hvad det var och lkaren
trollkarlen
rckte mig ngra hrstrn.
Nr denne indian botades, sutto bde barn och kvinnor
omkring medicinmnnen, och det var infr denna beun-
drande alhnnhet, som de viirda herrarne visade upp, hvad
de lyckats suga ut ur den sjukes kropp.
Till den sjuke hade man gjort en hvilstol, som vi se
lir p teckningen (bild 44). Den bestod af tre marken i
stuckna stnger, hopbundna med tvrslar. Man kan grna

sga, attden var enkel. I denua stol eller rttare mot detta
std satt den sjuke, fr att f omvxling i hvilstllningen.
AfA-en alldeles nyfdda sm barn har jag sett botas
genom utsugiiing. Eu del hvite tillkalla fven medicinmnnen
och dessa berttade om, huru de botat dem, sedan de miss-
lyckats med alla mjliga mediciner, som de kpt fr dyra
pengar. Jag tnkte ocks, att de indianska medicinmn-
nens lkarkonst kunde vara lika bra som elektrisk olja,
Welliams piller, det undergrande saltet och andra nord-
amerikanska Immbugsmediciner, livilka hr massvis sljas
af de hvite.
I detta sammanhang skall jag ocks bertta om, hur
jag sett en sjuk kvinna l)otas hos de choroti och ashluslay
kulturellt nrstende matacoindiancrna.
En natt beskte jag ngra matacoindianer, som hade
sitt lger utanfr sockerfabriken Esperanza i Argentina, dit
de kommit fr att ska arbete. De hade lofvat, att jag
skulle f vara nrvarande vid en af deras danser. Dans-
lokalen var den ppna platsen mellan hyddorna. Belys-
7. SordensldiJld.
98 HRLANI) NOUDKNSKILO
ningen var en af mig niedfixl liten lykta. Driikterna voro

lios de livitekpta klder samt bjllror och skramlor. I
hnderna hade de sex dansarna kj^par. Mrkvrdigt nog
hade en del af dem hiingt en duk fver ansiktet (mot-
svarande dansmask?) Frst stodo alla utom en stilla.
Denne dansade omkring under tjutande , , , j, j, j,
l, l .Sedan sprungo tre af dem i gsmarseh i cirkel och
. .
s under tjut i flera glor. Drefter kom en sjuk kvinna

fram och de dansade omkring henne tjutande och med
bjda knn, trampande med ftterna upp och ned. Ur
kvinnan plockade en af dem fram sex kolade, svarta pinnar,
af hvilka han tog en frn ryggen och en under kjolen.
Dessa kastade han ett stycke ifrn sig p marken, dr jag-
plockade p dem.
reda Tolken sade mig att dessa, som
voro orsaken till sjukdomen, hade de tagit ur hennes kropp.
Drefter fortsattes dansen p samma stt en lngre stund.
Enligt hvad den bolivianska guvernren i Chaco, d:r

L. Trigo, berttat mig, frhxa mataco p fljande stt:
De samla stycken af exkrement, urin, saliv, hr, nagelbitar

af den fiende, de nska frhxa. Allt detta stoppa de in i
munnen p en groda och sy noga ihop grodans mun, ns-

borrar, ron och andra ppningar. Drefter hnges grodan
nra en eldstad, dr den svller upp och dr. Samma vi-
driga de kommer att trffa den, som skall frhxas, under

hknande kval kommer den att d. Frhxningen kan blott
hfvas af en medicinman, som har strre kraft n den, som
frhxat.
fven nr ngon af deras hundar d, tro indianerna

att de bhfvit En
frhxade. hvit man hade slunda
ddat ngra matacohundar med stryknin
och d mataco sgo
den ena hunden efter den andra pltsligt bli sjuk och d,
fruktade de mycket denne hvite, som de trodde hade fr-
hxat deras hundar.
Choroti och ashluslay liksom fven de hr omnmnda

mataco anvnda fven ett stort antal olika rter som lake-
rn INIIIANFUNAS [.IF )*.)
medel. Dessa ordineras ej af trollkarlarnc. ulan iiiu l)e-
kanta fin- stammens alla medlemmar.

l)es.<a vxters latinska namn knner jag ej. Jajj ter-
<::er liiir na.fjra, med deras benmningar p chorotisprket :
tuslisaia kokas ocli hufvudet badas drmed, nr

man r sjuk;
lkiole kokas elakartade sr tvttas drmed;
oeli
leosoki anvndes med fregende;

lashhuiitis kokas och drickes fr magsmrtor;
lahule torkas och lgges en vrkande i ihlig,
tand;
lsini csoki males och bltes, hvarefter det stojtpas
i ett vrkande ra.

Nr ngon blifvit ormbiten, lta mataco menstruation
drypa i sret. Medlet lr
i Argentina f ven anvndas af de
hvite. Choroti anvnda askan af vissa rter till elakartade

sr, chancre o. d. Mrkligt nog sjTites de bota cliancre, s
att de sllan fingo buboner.

Af den engelske lkaren d:r Paterson, vid den brjan i
af denna bok omtalade sockerfabriken, fingo indianerna det

betyget att vara i motsats till de argentinska mestizerna syn-
nerligen tlmodiga, nr det gllde att uthrda smrta.
Sjlf har jag fven ngon gng under min vistelse bland
indianerna fuskat i lkarens yrke, men snart har jag trtt-
nat Det r omjligt att frm en indian att under
drp.
lngre tid
sig. Det skall vara bra med detsamma,
skta
annars duger inte lkemedlet. Morfin, cocain och opium ro
de enda medel, de gilla. De, som i sockerfabrikerna gjort
bekantskap med vaccinen mot kopporna, vilja grna ha de
tre andergrande mrkena p armen.
Jag har aldrig sett en choroti eller ashluslay d, men

jag har dremot (1902) grft upp ngra af de frra.
Detta har skett med slktingarnas medgifvande. Genom
en liten gfva till hvarje anfrvant lt detta sig ordna.
Mrkligt nog hnde det mig ett par gnger hos de choroti
nrstende mataco, att slktingarna voro nrvarande vid upp-
100 ERLAND NORDIiNSKlLD
orfningeu och togo saken alldeles naturligt, utan att p

ngot stt visa fruktan.
Grafgods trffade jag hgst obetydligt. Det enda, den
dde ftt med sig, var en vska med en pryl, en
sked eller ngon annan smsak samt ngon gng en skl,
som innehllit vatten.
Hvad om
mnniskornas de efter dden,
dessa indianer tro
vet jag ej mycket om. Andarna g en tid omkring i
husen och skogen. Mataco sade, att deras dde ej voro far-
liga. Dremot ska de kristnas dde grna att skrmma
nattvandrare. De vandra slunda fven omkring i skog och
mark. Mataco kalla andarna aut. De sga att de frsvinna
s smningom. Choroti kalla dem amxi. En mataco-
indian har p min begran ritat af en sdan ande, h vilket
portrtt jag tergifver hr. Punkterna omkring
hans kropp ro klder (bild 45).
Nr mannen eller ngon annan anfrvant

dr, skra ashluslay- och chorotikvinnorna med
palometafiskens skarpa tnder af sig hret och
brnna upp detsamma. Mnnen gra ej en lik-
nande uppoffring fr sin hustru eller fr ngon annan.

Nr man bor i en ashluslay- eller chorotiby, s hr man
srskildt p morgnarna nstan stndigt hgljudd veklagan
och sng. Det r de dda, som begrtas. \i ro alla
brder och systrar, sga indianerna. Yi srja gemensamt.
Var sker p, att en riktig mor srjer djupt sitt dda
barn, vare sig hon sitter i ett stenhus i Europa eller i en
liten grstckt hydda vid Pilcomayoflodens strand, lik-
som barnet srjer sin bortgngna mor, som strfvat och
arbetat fr detsamma. Det gres hos ashluslay och choroti
mycket ovsen med sorgen, men dr finnes, drom r jag
fvertygad, fven mycken verklig knsla. Yrkesgrterskor
frekomma ej hos dessa indianer.
Ganska litet har det lyckats mig f reda p ashluslay
och choroti religisa frestllningar. De som nmndt,
tro,
p ett lif efter detta. Ngon stor, allsmktig gud r dem

Lu im)iam:i{nas i.if 101
frmniaiide ; likvl synes detta begrepp brja komma in.

Dessa indianer f p arbetsflten af chiriguano bra om den
religion, om li vilken de katolska missionrerna tala, och
s meddela de vidare, livad de bort. P s stt sprids
dunkla begrepp om kristendomen fven utanfr mission-
rernas direkta verkningsomrde. Den mngd af fvernatur-
liga, mktiga varelser, som omtalas ehan och
i cliiriguano-
sagorna, som vi lngre fram skola gra bekantskap med, ter-
finna vi ej i dessa indianers berttelser. Allt, livad som
ftmtalas, r ett par mystiska djur. I en sj ej lngt frn
Guacballa vid Rio Pilcomayo bor slunda en liten varelse,
af cboroti kallad >kiliki, som som en mnniska,
ser ut
men r alldeles svart. Nr ldre personer nrma sig sjn,
gr ban dem ingenting. Barn rfvar ban dremot. Kanske
r ban indianbarnens stare.
En annan Cboroti berttelse lyder slunda: I en sj
fanns en orm, som var tjock som mellan tv utstrckta armar.
Denne slukade en cboroti, men denne ddade ormen genom att
stickahonom i hjrtat och grfde sig ut. Utaf hettan i
ormens mage blef han alldeles rd och hade intet hr p

hufvudet. Xr han kom hem, knde hans hustru ej igen
honom. Han berttade d, huru han slukats af ormen. Ett
mystiskt djur r det som ter p mnen, nr det r mn-
frmrkelse. Detta kallar cboroti sooli och asbluslay
sutlsh. En meteor frebdar ddsfall.
I det fregende har jag tergifvet en chorotisaga om
vrldsbranden och eldrofvet. Det r den enda kulturmyt,
jag har frn dessa indianer.
Ssom jag redan nmnt, har jag dremot frn de
cboroti kulturellt nrstende mataco samlat en del sagor eller
kulturmyter, som jag hr skall tergifva. De ro berttade

af matacoindianen Xa-ys frn Rio Bermejo och fversatta
af Chetsin af samma stam.
1(CJ F.MI.AM) NORDENSKILD
Sagor berttade af matacoindianen Na-ys.
JUdrofcd. ')
Det bcriittaH!, att jaguaren bevakade elden, innan ma-

laco liade i-ld. Det berttas, att man gtt att liska. Alla
niataco bde gtt att iiska, (cli det berttas att marsvinet
gtt att beska' jagnarcrna, tagande en lisk med sig. Det
berttas, att lian ville g fram till elden. Det berttas, att
jaguaren vaktade elden oeli ieke ville gifva en liten brand.
Det berttas, att marsvinet tagit med sig af elden gmd.
Jaguarerna frgade lionom, livad lian liade med sig. Han
sade, att lian inte bde ngonting. Det berttas, att han
bcgifvit sig af. Nr fiskarena kommo, hade marsvinet gjort
upp en stor eld och stekt fiskarna p ett gonblick. Nr
fiskarena lmnat elden, hade griiset brjat bi-inna. Det
berttas, att jaguarerna kommit springande, nr de sgo
branden, och att de hade tagit vatten med sig fr att slcka.
Nr fiskarena terkommo, gjorde de ter upp eld af brnder,
de medfrt. Sedan hade de ter gtt, och sedan dess har
elden inte slocknat. Nu fattas icke eld fr mataco.
Kvinnan, som gifte sig med hundarna.

En kvinna hade en son och en dotter. Sonen gifte sig
med dottern ^) ocli modern gifte sig med hundarna och fr-
svann. Med hundarna hade hon fem barn. Dessa gj-orde
en rjning och sdde pumpa. Nr dottern var ute i
skogen, kom hon till rjningen och ville byta till pumpa
sig
mot prydnader. De svarade, att de voro af samma stam
och ej ville byta pumpa mot prydnader, utan de sknkte
henne pumpa(zapallo).
^) Alla fvcr.skriftcrna pS sagorna ro uppfunna af mig fr att unge-

fr angifva innehllet.
') Egendomligt r att i indiansagorna omtalas, ssom vi skola se,
ej sllan syskongiften, fastn sdaca aldrig numera frekomma hos
indianerna. Vi skola hr lngre ned gra bekantskap med ett par lik-
nande fall. Det r vl knappast tnkbart, att dessa sagor skulle g s

lngt tillbaka, alt de brleda sig frn en tid, d syskongifte var tilltet.
LR INDIANERNAS LIF 103
Den stora branden.
Fur lnge sedan brann 'allting, hela Cliaco brann. Ma-

taco rddade sig Ijland den liga sfven p flodstranden.
Dr stannade de mycket lnge. Nr de kommo ut var
allt aflirndt. Dr fanns ingen quebracho, ingen alga-
robo, ingen enda stock. P^rst trodde de ej, att det var
samma land, men d de efter en tid sgo, att dr brjade
vxa samma rter som p platser, dr man Ijrnnt, frstodo
de, att det var samma land.
3Iajsrofvef.
Kulbltan^ vaktade majsfrna. Ett vildsvin hade trngt

in i kulbltornas ker och d dessa ej ville ge vildsvinen
majs att s, s stal vildsvinet majs och kulbltorna ddade
vildsvinet.
Chunans ^) son.
Kara-kara -) och chufias hade slagits med de svarta ga-

marna och flamingos. Kara-karafglarna hade slagits med
pil, chufias med boleadora, de svarta gamarna och flamin-
gos med pil. De svarta gamarna och flamingos hade ftt
stryk. De svarta gamarna hade kommit undan utan hud
p hufvudet flamingos utan hud p benen.
ocli Ingen
kara-kara chua hade blifvit srad.
eller
En chufia hade velat gifta sig, men kvinnorna ville

inte ha honom, ty han hade s smala, svarta ben. Det
berttas, att han lmnat en lig med sperma p marken.
Chufias kvinnor hade gtt att ska frukter och hade
hittat sperman. En hade tit upp densamma och ville inte
ge t de andra. Det berttas, att hon efter tre dagar var
liaf vande och efter tv dagar till, hade hon fdt och nnu
visste ingen, hvem som hade gjort kvinnan hafvande.

Efter tv dagar var gossen stor och ingen visste, livem som
var hans pappa. Det berttas, att mnga kommit fr att se
gossen. Det berttas, att han inte ville taga emot leksaks-
*) Se sid. 65.
*) Polyborus vulgaris.
^) Tolypcutes conurus.
104 KIU.AM) N01U)I:NSKI()LI)
bge och pil al" ngon annan. Do

kara-kamrauiania eller af
frskte gifva honom men han ville inte

pil och leksaksbge,
taga emot. Chufian hade kommit fr att bjuda honom lek-
saksbge och pil och gossen tog emot dem. De visste nu,
hvem som var hans far.
Xr mataco och de kr/f}ia delade vrlden.
Fr myeket lnge sedan fanns det inga kristna, utan alla

bde mataeoindianernas och de kristnas frfder lefde i ett
hus. I detta fanns allting. Dr fanns yxor, dr fanns verk-
tvg, dr fanns hstar, dr fanns boskap, dr fanns vackra
klder fr kvinnorna. De kristnas frfder togo med sig yxor,
verktyg, hstar, boskap och vackra klder t kvinnorna och

gingo bort, lmnande blott lerkrukor, hundar och annat
af det smsta t mataco. Drfr lia nu de kristna yxor
verktyg, hstar, boskap, vackra klder t sina kvinnor och
mataco ro fattiga och ha blott lerkrukor, caraguatvskor
och hundar.
Denna moderna saga har hr en stor utbredning. S-
lunda knner jag den fven frn Rio Parapiti, dr den
berttats mig af chan i ngot olika form.
B/ven och tjuren.
Det berttas, att rfven sprungit fatt tjuren. Det be-

rttas, han burit eld framfr tjuren. Det berttas, att
att
han sagt, att han skulle skra stenarna af tjuren. terigen

hade han gjort upp eld och hade fljt efter tjuren, s-
gande att han skulle skra stenarna af honom. terigen
hade han fljt efter honom och gjort upp eld. Tjuren
hade till slut trttnat, men han hade inte skurit ngonting
af honom. Det berttas, att han sagt: Hvarfr skall jag flja
honom, jag vill inte skra af honom ngot, och han hade
lmnat rfvarna frargade. Rfvarna hade grtit, d de
voro hungriga.De gingo att ska tusca och algarobo.
Denna saga r nstan obegriplig. Med att skra ste-
narna menas vl dda. Sagan br vara ganska modern.
'^'^^:ij^
Tafla 10. Matacoindianer rosta >^paloinetas och andra fiskar.

Crevaux. Rio Pilcomayo.
Ehrenreicli har framhllit, huru sagor innehllande frm-

mande element vandrat in i Sydamerika, kommande frn
Nordamerika. Boas och Bogoras lia frut visat samman-
hanget mellan de nordamerikanska och de nordasiatiska
sagorna.
Af de hr anfrda sagorna frn mataco r det srskildt
en, h\lken frn den synpunkten r af intresse. Det r den
om chuuans son. Den egendomliga afvelsen liksom sttet
fr utforskandet af faderskapet fverensstmmer srskildt
med osttupi: variationen denna saga. Afven dr ansgs
^) af
den som far, af hvilken gossen mottog pil och bge.
Ehrenreicli ^) har visat huru denna saga, srskildt den pe-
ruanska variationen, p ett synnerUgen mrkligt stt fver-
ensstmmer med en af Bastian upptecknad saga frn Siam.
Mjhgen visar frekomsten af denna saga hos mataco
oss den vg, den vandrat frn Peru till osttupi i Brasilien.
Huru den kommit frn Siam till Peru, r en frga, som
Ehrenreicli lmnar ppen. Det kommer vl att bli en hrd
nt att kncka fr framtida etnologer.
Skulle det vara ngot, som srskildt skulle locka mig
tillbaka Rio Pilcomayo, s vore det studiet af dessa in-
till
Dr finnes mycket, som de

dianers religisa frestllningar.
ej velat meddela mig. Hvad r slunda hela den mystiska
sngen vid tuscalets beredning, som jag of van beskrifvit,
annat n religisa ceremonier. Ibland om ntterna har jag
i hyddorna hrt sng vid skramlornas takt. D jag gtt
fr att f vara med, har allt bhfvit tyst igen. I all vn-
lighet har man krt ut mig. Hvarfr stta de s stort vrde
p den usla lertrumman, ett med vatten halffylldt lerkrl,
fver hvilket man spnnt ett skinn, om den inte vore helig?
Mataco vilja ej ge bort trumman, ty d dr ngon. Liksom
v. Rosen har jag lyckats att frn choroti f en dylik trumma,
frn mataco r det omjligt. Det synes mig som om det

religisa spelade en strre roll hos den inbundne mataco-
^) Ehrenreicli: Die Mythcn etc, sid. 62.
2) . y> 94.
lOi; i:iU-AM) NOUDIINSKIOI.I)
iiulianen ') iin luts dcii .nla(k', .sorgUise cliinotiiiKliancn. \'ill
man studera dessa indianers religion, mste nian stanna

mycket liinge hos dem oeli ditill gifva upp all tanke p
att gra en exjiedition, som skall liemi"()i"a stora samlingar.
Lngre tiain i denna bok konnner jag att skildra en annan
hgre indianstams i-eligisa begrepp, som jag anser mig
frsta. Hur intressant hade det inte varit att kunna gra
jmfrelser med de lgi-e stende.
') Pclleschi ger oss en ganska god inJjlick i cii del af matacoindia-
ncrnas religisa frestllningar. Kight niontlis in tlic gran Chaco, Lon-
don 1886.
SJUNDE KAPITLET.
Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts. ).
Konst och industri.
Det finnes ett litet ord, som cliorotiindianen stndigt

anvnder, det r s. Ashluslay sga is. Det betyder god,
frisk, bra och vacker. Xr vi bedma dessa mnniskors in-
dustri och primitiva konst, f vi inte heller underskatta dess be-

tydelse. Han eller rttare hon, ty det r i regel kvinnan,
som r den, som har ngon konstskicklighet, vill att, hvad
hon tillverkar, skall vara s. Hon r stolt nr det r
riktigt s. Hon smler af beltenhet, nr hon fr hra, att
t. m. en hvit man sger s om hennes alster. Iderna till
o.
ett ornament fr hon sedan p olika stt. Lerkrlstillverknin-
gens teknik har gifvit henne idn att lta rullarna, af hvilka
hon byggt upp lerkrlet, p en del af detsamma st kvar som
ornament (bild 46). Hon smyckar krlet genom att gra de
tingerintryck, hon sett i den mjuka leran, regelbundna. Ge-
nom att variera trdarnas antal hackas hon binda allt mer och
mer invecklade ornament p de vskor, hon tillverkar af
caraguatbasten, en industri i hvilken hon hunnit synner-
ligen lngt. Hon lyckas gra vskorna mer och mer
allt
s. Frmmande ornament p freml, som kommit till stam-
men genom handel med andra stammar, gifva henne nya

ider. Hvad jag velat sga med detta r, att vi ej f under-
skatta den gldje, som fven naturfolken ha af att gra
eller besitta vackra, ornamenterade saker.
Nr vra smbarn leka, fr ofta fantasien fylla ut detal-
jerna p en leksak. En trkloss kan vara ett lokomotiv,
108 F.IU.AM) NOHDKNSKIOLD
en annan en lastvagn. Hvad som inte tinnes i verkligheten,

tinnes i minnet af de mera detaljerade lokomotiv och
vagnar, som narnet sett. P samma stt kan en sdan hatt-
svamp, som vi hr se af bildad, (bild 47,3) frestlla en nml-
sna. Naturbarnets fantasi fyller ut, hvad som fattas. Betrakta
vi fven bredvidstende figurer, se vi, huru den ena de-
taljen efter den andra ftt falla bort, tills fyrfotadjuret str
dr enbent och fr den oin-
vigde oigenknnligt. Dessa
egendomliga djur har jag
ftt af chorotimammor, som
modellerat dem fr sina sm.
Hr ro fven afbildade
ngra dockor frn clioroti,
som kunna behfva

f\'en
en frklaring fr att kunna
frsts. Formen har till
ytterlighet frenklats, sam-
tidigt som man frsett dem
med en upplysande, frkla-
46. Lerkrl, p hvilkct rullarna, af
hvilket det r uppbyggd t. st kvar
rande detalj. De ha inga
som ornament. 4. Frn mataco-vejos.
'
armar eller ben och rudi-
Liknande ser man fven hos choroti.
mentra hufvuden, men en
noggrant utfrd tatuering, hvilken visserligen skall sitta i an-
siktet och ej p hela kroppen, ssom hr p dockorna. Detta
betyder ej s mycket. Hvad som har varit viktigt r, att
den fverhuf^-ud kommit med. Det r alldeles detsamma
som, nr bororindianen ritade K. v. d. Steinens*) musta-
scher i pannan. De skulle vara med i den beskrifning, som
naturmnniskan med sin teckning gaf p denne hvite man.
Inte p alla dockor har man utfrt tatueringen ordeuthgt,
fven den frenklas s smningom till blott och bart ett
ornament.
') Ngot utfrligare har jag skrifvit om dessa dockor i Ymer.
1910 H. 2.
''y
K. V. d. Steincn: Unter den Naturvlkern Zentral-Brasillens.
Berlin 1894.
n"
47. Dockor, af hvilka alla utom 4 ro frn choroti, 4 ro frn tapiete. u. V^.
1 = mulsna. 9 = Ansiktstatuering. Chorotiman. Rio

2 = Pilcomayo.
3 = 10 = Man. A = panntatuering: B = ns-
4 = kvinna. C = hufvud.
tatucring;
5 = A = hufvud; B = panntatue- 11 = Kvinna med en liten gosse. A = rudi-
ring; C = nstatuering; D kindens ment af tatuering.
tatuering; E = ga; F = haktatuering. 12 = Kvinna, som p chorotivis br en liten
6 = Ansiktstatuering. Chorotikvinna, Uio flicka.
Pilcomaj-o. 13 Kvinna. A = kindens tatuering; B

7 = Kvinna. A = hr; B= kindens = panntatuering; C = hr.
tatuering; C = kvinnobrst; D = ga: 14 = Samma figur som 13 sedd frn sidan.
G = hr; E = haktatuering; F = pann- A = kindens tatuering; C = hr.
lauering. 15 = Kvinna. A = hufvud; B = kindens
8 a = man. A = panntatuering; B = tatuering; C = nstatuering: D = gon.
tatuering under gonen; C = hufvud 16 = Kvinna. A = nstatuering; B = rudi-
med hr. ment af kindens tatuering.
8 b = p fregende figur A =
tatuering 17 = Kvinna. A = rudiment af tatuering.
panntatuering; B och C tatueringen under 18 Kvinna. A = rudiment af tatuering; B =
gonen. gon.
no i:iu.AND nokui:nskioli)
48. A. Strumpa at caraguat, som anvndes fr

attskydda sig mot palometafiskarnas bett.
Ashluslay. B, C, D. Vskor af caraguat.
Clioroti.
Chacoindianerna ha en industri, i livilken de ro

utomordentligt framstende. Det r tillverkningen af vskor
och skjortor af hladfilirerna af caraguat (tafl. 16).
Den, som vandrat i Chacos torrskogar, minnes skert

fr alltid caraguatvxten, med sina krokiga taggar, minnes
Imr svrt han haft att taga sig fram, dr marken varit ttt
bevuxen med denna s nyttiga och s obehagliga vxt,
minnes liur han p den rifvit snder bde klder och eget
skinn.
Det r kvinnorna, som tillvarataga caraguatfibrerna.
Jag skall redogra fr, huru jag sett detta arbete utfras
hos ashluslay. De bsta fibrerna erhllas af en liten varietet.
Frst grfves vxten upp med en grfstock (bild 49). Hr-
efter sgas stammen och bladen af med en trsg (bild 50)
p s stt, att sgen sttes in mellan stortn och nsta t
UR INDIANERNAS LIP' 111
och vxtens stam rifves mot sgen. Detta arbete sker ute i
skogen. Bladen bras sedan hem, dr bastfibrerna afskrapas

med ett musselskal (bild 51) eller med en trknif (bild 17).
Sedan dessa fibrer buntats och ftt torka, s tvinnar man

trd. Drvid anvndes intet annat redskap n hnderna.
Man snor trden mot lret, som gnidits in med aska. Den
tvinnade trden samlas anvndes sedan
i stora buntar ocli
till talrika ndaml. En del af trden frgas ljusare brun
med tusca och mrkare brun med algarobillo ').
49. Grfstock. u. \'i-d. Ashluslay.
51. Skrapa af rriussel-
O. Sg af hrdt tr. V. Ashluslay. skal. V-3- Ashluslay.
Utom af caraguat flta choroti och ashluslay rep af

mnniskolir. Det r uteslutande kvinnorna, som f slppa
till materialet till detta.
Ashluslay- och fven chorotikvinnorna ro skickliga vf-
verskor. Det r likvl blott de frra, som frst sig p att
vfva vackra ornament (bild 53).
Hos choroti har jag en synnerligen primitiv och

sett
intressant vfmetod. Vfstolen bestod af en kvinnas kropp.
Bandet, hon vfde, var fst vid hennes stort, handen an-
vnde hon att sl till med. Hon vfde slunda bandet, utan
ngot som helst annat redskap n sina egna extremiteter.
Materialet, af hvilket kvinnorna vfva, r alltid frull. Det
r troligt, att de frr vfde af caraguat eller af bomull. Denna
') Acacia moniliformis.

\\'2 i;iu.AM) noi5I)i;nski()i,i)
52. \'fstol. Ashlushiv.
sistnmnda vxt odlas nnu af ashluslay. I annat fall mste vf-

konsten ha infrts hr, frst sedan dessa indianer ftt fren af
de hvite.
Kvinnorna hr ro ganska skickliga krukmakerskor.
Lerkrlen tillverkas efter hland indianerna vanlig metod
genom upphvggning af lerrullar (hild 54).
Leran blandas alltid frst med sndersttt, brndt ki-uk-
gods, fr att krlen icke skola spricka snder i brnningen.
Till att slta krlen med anvndes ett musselskal, en frukt
eller ett redskap af tr (bild 56). Choroti ha ej mlade lerkrl.
Sdana ser man dremot hos ashluslay (bild 51>).Frgen
))estr af en grnsvart kda af ett trd kalladt palo santo,
som man vrmer och stryker p krlet, sedan detta fr frigt
^
'- -^ =
^ ^ 12 >E.
Tafla II. Chorotikvinnor bra hem vilda frukter i sina caraguatavskor.

r frdigt. Fr en spricka, s lagar man det-

ett lerkrl
samma med kda. d ter vattenttt, men kan ej
Det blir
anvndas som kokkrl. Mycket troligt r, att lagningen r
det primitiva, och att man frn den kommit p idn att
mla krlen. Af lerkrlen ro vattenkrukorna (bild. 13 och
58) synnerligen karaktristiska fr chacoindianerna. Det r
hos ashluslay, som man finner den egendomhgaste kerami-
ken (bild 59).
Arbeten i skinn utfras af svl mn som kvinnor.
Det r likvl blott mnnen, som bereda skinnen. Garfning
53. Liten mantel, vfd af asliluslav,
r hr okndt, dremot frstr man att mjuka upp skinnet

genom att skra fina skror hrs och tvrs p undersidan.
Man gr f^ên skinnet bjligt genom att draga det genom
en klufven kpp.
Ashluslay anvnda mycket mera skinn n choroti.
I hjrtat af Chaco se vi som nmndt talrikt hos ashlu-
slay, toba-pilaga och mataco-guisnay de skinnmantlar, som sr-
skildt ro bekanta frn Patagonien och Eldslandet, men ej frn
det friga Sydamerika. De anvndas i Chaco blott af k\n-
norna, under det att mnnen bruka de lttare, vfda mant-
larna. Yi kunna ltt tnka oss, huru fordom chaco-
8. XordenskiiJld.
KIU.AM) NOKUKNSKILI)
114
nm 1. kvi.i.u.r, auviUKle sknm-
i,Klhnu.vna, ..Ila, l.u.lu
.lrsUende
,autla,- liks,an .lo .le,,, i Hera afseeuden kulturellt
Kin- .lo H.... ttret af de hvite ^nade de
p,jjoierna.
sky,.ko,. at ull. Des.a l.rukades trst hlott
Ufva .......tlar .,cl.
till. -I.. 1...S <l....-..ti .>ol.

andra luUst.Klist utt.-ngde
,r ,;i,K.,.,
Chorotikvimia, som bygger ett lerkrl.

54.
skiiininaiitlarna, under det att de hos asliluslay fortfarande

anvndas af kvinnorna.
kvnniorna,
Ssom vanligt hos dessa indianer r det hr
som nja sig med det ldre och smre.
De representera
samlillet. Ssom vi hvite man

det konservativa elementet i
vra kvinnor ro stilfullt kldda, sa tycka

inte ogrna se, att
indianskorna om att styra ut sina mn i grant ornamen-

terade mantlar, fastn det nog kostar dem mycket arbete.
Korgarbeten ro som nmndt fullstndigt oknda.
Ashluslaykvinnorna binda sittmattor af en vass, p spanska
kallad totora.
55. Krukmakerska. Choroli.
Mnnens frnmsta industri r trsnideri. De tillverka

rkpipor, hvisselpipor, stmplar, de trverktyg, jag om-
talat i det fregende m. m. Det r ocks dessa, som skra
till och ornamentera kalebasserna. Dessa anvndas att ha
l i, till sklar att ta p, till askar att frvara smsaker
o. s. v. Gau.ska ofta ro de prydda med linira, ristade eller
11(5 i:iU.AND NORDENS KU) I, I)
inbrnda ornaiiicnt, som ro illa gjorda, men soni india-

nerna pstodo vara es (vackra), men inte betyda ngot.
Hos mataco-vejos liar jag likvid ttt ngra frkla-

ringar p liknande figurer, som visa att de inte alltid iiro
s meningslsa (bild 02). Kanske ro de det aldrig? Med

mycken omsorg laga indianerna en den blifvit
kalebass, nr
sprucken. De sy ihop den med caraguatfibrer och tta
sedan med vax. F saker satte choroti och ashluslay s
stort vrde p som de riktigt
stora kalebasserna (bild 39).
Aldrig voro indianerna och jag
af s olika sikter om vrdet
af fremlen, nr vi skulle gra
B^B W^k
^^k
HH
^V
en bytesaffr, som nr det gllde
dessa. En stor kalebass
slunda mycket mera vrd n
ett lerkrl afmotsvarande stor-
ansgs
^ lek. Mycket allmnna ro kale-

bassaskarna af den bild 61 af-
bildade typen. Locken p dessa
lra skras ut medan frukterna
56. Redskap af tr, som anvndas nnu hnga p plantorna och

vid Icrkrltillverkningen. '/s. Ashlu- ej ro fullt mogna
slav. Liknande bruka clioroti. Fjderarbeten ro hos dessa
indianer inga prof p utveck-
lad konstskicklighet. De fjdrar, som choroti och ashluslay
bra i pannbandet, ro ofta hakformigt utskurna (bild 68).
Dessa hak synas mig ej ha betydelse annat n som orna-
ment. Sjlfva frklara de dem blott vara vackra
Indianen som tcclniaro.
Frn choroti, ashluslay och mataco har jag samlat en

del teckningar, som dessa utfrt i min anteckningsbok.
Det r sannna beskrifvande teckningar, som \u genom Karl
V. d. Steinen, Koch-Griinberg m. fl. lrt knna frn Syd-

amerikas indianer.
Ganska vanligt var att bland choroti och ashluslay finna
dem, som icke frstodo alls att rita, utan stod p det stadium
som tyskarne kalla kritzeln, d. v. s. samma stadium som
vra barn vid tv tre rs lder (bild 63). Sgo de sedan andra
rita, s imiterade de och tecknade sedan bttre.
57. Trumma af lerkrl, ^/s
(Kokgr3'ta). Choroti.
58. Vattenkruka. Ve.

Ashluslay.
59 a. lkrus. Ashluslaj*.
Barn tecknade hr ibland bttre n de ldre. Slunda

har jag flera jmfrelsevis bra teckningar, gjorda af en c:a
7-rs ashlusla3^gosse (bild 65).
Ytterst ltt taga indianerna intryck af ens egna teckningar,
h varfr man br undvika att sjlf teckna i en by, dr
man mnar samla sdana. Slunda brukade jag i min an-
teckningsbok hastigt rita upp ansikten, i hvilka jag ritade
in tatueringar ocli ansiktsmlningar. Jmfra vi de tv
teckningarna bild 64 A och B, s r den frsta utfrd 1908
118 Kil LAND N()1U)I;NSKK)LD
utan att tecknerskan, en eliorotiflicka, Aslilisi, tagit intryck
af dessa mina teckningar, i den andra B, ritad 1909, imiterar
lion redan mig.

Till de allra ])rinntivaste teckningarna brukade indi-
anerna gifva hgst egendomliga frklaringar. Att den bild
fil. Kalebass. Ashluslay. V* <)0. Kalebass. (Iboroti.
63 tergifna teckningen skall frestlla en kvinna, som skr-

dar majs, antager jag, att inte ngon af mina lsare kan fr-
st. Vra sm barn se ocks ofta p sina teckningar

mycket, som vi nog fantasirika att begripa.
ldre ej ro
Den bild 65 afbildade kvinnan visar oss barnaoskulden
hos indianerna.
TTONDE KAPITLET.
Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts).
Krig och fred.
Nr jag r 190<S beskte choroti och ashluslay, var tor-

hllandet mellan dessa bgge och mataco synnerligen spndt.
Choroti och toba voro ej
heller vnner. I hvilket

frlillande ashluslay sto-
do till toba, vet jag ej,
d jag det ret ej beskte
de trakter, dr dessa stam-
mar grnsa tillhvarandra.
r 1909 var det ut-
rikespolitiska lget frn-
dradt. Choroti och ashlu-
slay hade slutit fred med
mataco. . Med toba lgo
dremot ashluslay i en
frbittrad fejd.
Orsaken till krigen (i2. Kalebasskl. Mataco-Vejos. 1/4.
a = struts,
mellan dessa stammar r
b = vg.
vanligen fisket samt begr
c = pampa, sltt.
efter plundring. En stam cl= skog.
stnger af floden, s att
fiskenicke kan komma upp till den andras fiskeplatser.
Denna sker d att rifva ned stngslen, ngon af stammen

blir ddad eller ddas ngon p motsidan, hvarefter kriget
r i full sne:.
12U i; U I, A M ) N o Kl) I : NSK 1 o 1. 1)
Hii^ô stiiiiiniania <lra<ia si<i; iiu tillhaka, sa att en ()l)e-
1h)(1(1 zoii ui)])star omellaii dom. Kriget lre.s sedan genom

herfall och rorriideri. Ngra stora ordnade bataljer synas
sllan levereras, och i
regel ro de, som d-
das, hgst f.
O- Kn livit man har be-

rttat mig fljande hi-
niih storia om ett slag mel-
()3. Kviniin, som sanihir majs. Tecknad af lan choroti ochmataco,
matacoUviniia. Kspcranza. '/'
som nog r ganska ka-
^'\-' raktristisk, om ocks

ID
-li.-c
ngot skarfvad.
I nrheten af hans
nyl)ygge hade tv be-
tydande grupper sla-
gits en hel dag. Det

hade skjutits en massa
skott, ty en del af in-
dianerna hade eldva-

pen. P aftonen kom
()4. Teckningar gjorda nf chorotiflickan
en clioroti flyende fr-
Ashlisi. '/-
bi hans hus.
A = kvinna.
e = panntalucring. Hur har det gtt?
c = nstatuering. hade han frgat.
d = tatuering under gonen. Illa, svarade denne.
a = kindbenstatuering.
Hur mnga har d
b = haktatuering.
= ddats?
B = kvinna, a hr.
V. = Erland Noi'denskild, d. v. s. hans Ingen.
glasgon. D ha ni vl mnga
srade?
Ingen, var svaret.
Man hade tydligen frst slagits utom skotthll. Nr
mataco till slut med stor tapperliet gtt litet nrmare, hade
choroti sprungit.
Det i' dock visst inte alla strider, som ro s oblodiga.
Tafla 12. Ashluslaykrigare.
I den mellan asliluslay och toba, som jag omtalat
strid
i
brjan af denna bok, ddades tio asliluslay
och en toba.
Denne senare var en spejare, som skickats i frvg
fr att
rekognosera. Man an-
vnder sig nmligen i
krigen talrikt af spejare

fr att utforska fien-
dens stllning.
De bsta krigarne
lra de ldre mnnen
och gubbarna vara.
Ungdomarna hlla sig
grna bakom. Plmp-
hgt afstnd frn byar-
na ro stlhiingar fr
utkiksposter byggda.
Vid vgkorsningar an-
gifva p visst stt lagda
kvistar o. d. fr vn- Teckningar gjorda af ashluslay-
nerna, hvilken vg de gosse. V-.
bra taga. ^ = kvinna.

a = kldnad.
En viktig nyhet b = vulva.
sprids genom ilbud c = clitoris.
frn by till by. Flera Tecknad af 7 rs gosse,
dagar innan jag kom B = ashluslay till hst.
tillden yttersta boHvi- a = man (den svarta punkten

midt p kroppen r nafveln)
anska militrposterin-
d = hst.
gen vid Rio Pilcomayo, b = svans.
kommo indianerna till c = tnder.
chefen fr denna och Tecknad af samma gosse som
sade: fregende.
Elle (den hlla
papegojan) kommer, De berttade fven, huru mnga man
papegojan hade med sig och allt mjhgt annat,
som han
ej frstod, d han ej hade ngon tolk och
ej visste att jag,
d. v. s. papegojan, skulle komma.
Svl choroti som ashluslay som fven toba och
122 EIU.AM) NOUDKNSKIOI.I)
mataco skalpera sina ddade lionder. En skalp af en tol)a-
pilaga, som jag efter mycken underhandling bytt mig till af

en asliluslay, .r hr afhil-
dad(hild7()). Dessa skalper

hnga, nr det r vackert
vder, utanfr hyddorna,
fastbundna vid lansarna,
till segrarens ra. Vid
dryckesf esterna spela de
en stor roll. Byalag, som
ej ro s lyckliga, att
ngon af deras mn tagit
en skalp, f lna en sdan
frn en grannby till sina
fester.
Nr indianerna draga
ut i strid, stlla de
frst en hej dundrande
till
dryckesfest, dr de mla
sig kolsvarta och smycka
sig med fjderprydnader,
magpansar af tjockt skinn,
jackor och mssor af ja-
guarhud m. m.
Asliluslay uppfi-a rik-
tiga krigsspel, riktiga flt-
manvrer, dr man fvar
B
sig eller rttare roar sig.
()('). Teckniiifâr gjorda af c:a 20-rirf
asliluslayman. '/*
De, som frestlla fienden,
A = ko. f alltid stryk. Hfdin-
a = tnder. garne ro, som nmndt,
b = liorn. befliiafvare i krigen. Dis-
c = svans.
ciplin finnes ingen.
B = jaguar.
Vapnen i striderna ro
]il och bge och klubbor. Genom att linda viinstra hand-
leden skyddar man sig mot bgstrngen (tafl. 4). En del
af ashluslay, som ro beridna, anvnda
lansar. Mataco
anvnda ngon gng brandpilar, med hvilka de stta eld
p
fiendens bvar.
67. Ashluslaykrigare.
Ashluslays vrsta fiende r tobahfdingen Taycolique,

om hvilken jag frut berttat, atthan systematiskt bevp-
nat sitt folk med eldvapen. Jag frgade en gng doktor
124 KHLAM) NOUDKNSKIOLD
Ii. Tri^ô, som i IViii r varit guvernr i l)olivianska
Cliaco ocli som i (leima eo:enskap haft synnerligen mycket

att gra med indianerna, om lian ))land dem trffat ngon
l)etydande, ledande personlighet, ngon stor man. Han
svarade, att den ende var Tayeoliijue.
Det sgs bland indianerna, att denna hfding skt stlla
till ett allmnt indianskt uppror mot de livite. Han har
haft hendiga konferenser med chiriguanohfdingen Mande-
68. Fjderpr3'dnad.

Brcs pannbandet. Ashluslaj'.
'A. i
pora och chanhfdingen Vocapo3\ Detta var under infly-
tande af ryktena om ett frestende krig mellan Argentina

och Bolivia r 1909.
Fred mellan tv stammar slutes s, att till de i striderna
ddades anhriga utbetalas fr, hstar och andra gfvor.
Bgge stammarna, fven segrarne, lietala blodskuld till
hvai-andra. Freden slutes slunda egentligen mellan in-
dividen och ej mellan stammarna. Nr alla individer i
stannnarna ha sina mellanhafvanden uppgjorda, s upp-

hr kriget. Min tolk Manuel Flores, om hvilken jag talat
Tafla 13. Ashluslayman i magpansar.
i det freo-ende. har p detta stt ordnat blod.skuldsut-

betalniiigariia mellan mataco och choroti 1908, hvarefter de
lefde i fred, om
en bevpnad fred. Sina fngna l;)arn
ocks i
skte under kriget terkpa af toba mot

ashluslay midt
hstar. Xgra mataco-guisnay, som lefde blandade med toba
och syntes iakttaga en egendomlig neutral stllning, tjnade
ssom mellanhand.
En del krig i Chaco ro skert fven utrotnings-
krig, som icke upphra frrn den ena stammen blir
69. Fjderprydnad, u. V^- Bres p liufvudct. Ashluslaj'.
underkufvad eller utvandrar. Ett sdant krig r skert

det mellan tapieteoch tsirakuaindianerna, om
(yanaygua)
hvilket jag fr slutet af denna bok.
tillflle att tala i
Tack vare krigen frndras mycket stammarnas ut-

bredningsomrden. P s stt kan man frklara, huru Cam-
pos ^) 1883 funnit stammarna boende alldeles olika mot livad
de bodde 1908 och 1909. Kommer kriget mellan toba och
ashluslay att fortstta, r det trohgt, attde frra trnga
fullstndigt bort de senare fi-n floden. Det r fven hgst
'^
Campos: Expedition Boliviana de 1883. Bucnos Aires La Plat
1888.
126 KHLAM) NOKDKNSKIOLI)
71. Slridsklubba.
70. Skalp af tobapilaga. '/* Ashlusla}'. u. '/. Ashlusla}-.
viktigt fr toba att erOlra den bolivianska sidan af Kio Pil-
comayo, d argentinarne allt mer odi mer ska att tvinga

dem till underka.stelse.
En strid om floden och fisket liar nog i alla tider
frsiggtt hr. De starkare stammarna ha bemktigat sig

matkllan Rio Pilcomayo och trngt de svagare int norra
Cliaco, trakter, hvilka nnu ro outforskade och dr vi tro-
ligen skulle kunna finna rester af stammar, som nnu ej ro
bekanta ens till namnet.
Handel.
Af ven fredlig frbindelse finnes mellan stammarna. Vid

Rio Parapiti har jag slunda af tapieteindianerna, som dr
kallas yanaygua, bytt mig till runda, genomborrade, sm
skif^'or af snckskal. Dessa erhlla dem af ashluslaj', som
f dem frn en mig oknd stam af ashluslay kallad
mansl (mjligen = lengua), som synes bo nra Rio Para-
guay och fvên ha god tillgng p jrn, srskildt grA.-tor och
vagnsaxlar. Mansl lra g p vgar genom norra Chaco,
som ej Rio Pilcomayo, nda till chorotiomrdet. De
flja
fra med sig jrn och sncksskalskifvor och byta till sig djur
och mantlar af skinn och ull. Man ser choroti, som ha
halsband af dessa sm snckskalsskifvor, som ro nda till
tio tjugo meter lnga (se bild 33).
Gr man fr frigt en samling af freml, t. ex. hos
choroti, s skall man visst inte tro, att allt, man fr, r till-
verkadt p stllet. Redskap, vfnader, vskor af caraguat

o. s. v. bytas i stor skala stammarna emellan. Frn Cliiri-
guano f choroti den rda frgen, urucu. Fr ett Utet stycke
af denna betala choroti en varm ocli stor mantel af ull. Af
choroti byta i sin tur ashluslay till sig denna efterskta frg.
Afven i paraguayska Chaco r urucu en handelsvara.
Enhgt Boggiani ^) erhlla chamacoco-indianerna den dyrbara
frgen frn caduvei. Domenico del Campana ") omtalar, huru
^) Boggiani : Compendi de Etnografia Paraguaj'a moderna. Revista

del Inst. Paraguayo 1900.
Domenico del Campana: Notizie intorno
'^) ai Ciriguani. Arch. per
LAnthr. e la Etn. Firenze 1902. Sid. 61.
12H IvHI.ANO noui)i;nskii,i)
cliiriûano tillverka iirucu, Huv afsalu till trakter, diir (loiiiia
buske ej vxer.
I Eric von Rosens vackra sainlinf^ fi-n de choroti, som
bodde nra Caha Andernas sista bergkani
ej lngt frn
mot Chaco, linnes en ornamenterad vfnad, som br vara
erlillen genom handel frn de lngt diirifrn boende
asbluslay.
Jrnet hai- lnge varit en viktig handelsvara i Chaco.
Svl ashluslay som choroti ha enligt egen uppgift frst
ftt detsannna frn ster, d. v. s. frn Paraguay. Den
stam, som vid Rio Pilcomayo sannolikt lngst lefvat, utan
ngon knnedom om jrnet, har varit choroti, fastn de nu
mera ha mycket mera verktyg af detta material n ash-
luslay.
Jag har en gng sett en handelsresande i jrn. Det
var en choroti, som var p vg till det inre af ashluslay
omrde, med allehanda skrotbitar, spikar m. m. Att dma
af hans underhaltiga lager var efterfrgan p varan
skert stor.
Af mycket stor betydelse r handeln med torkad fisk.
Choroti liksom fven mataco, toba och tapiete fra sdan

fisk till chauindianerna vid Rio Iti3'uro och till chiriguano.
Denna byta de mot majs. fvens hnder det, att chan
ut
och chiriguano fra majs till stammarna vid Rio Pilcomayo,
dr de gra uppkp af fisk. Man mter majsen i stora
lerkrl, yambuy och i kalebasser. Mtten ro naturligtvis
ungefrliga.
Vanlig r fven handeln med fibrer af caraguat, d 1
denna vxt, som r s viktig fr indianerna till nt, snren,
vskor etc, ej frekommer fverallt.
Mina bytesvaror spriddes genom indianernas handel
sinsemellan vida omkring. I en cliorotiby hade jag bytt
bort flera granna skjortor. Nr jag ngra dagar senare kom
lngre ned fr floden, voro mina grant lysande skjortoi-
det frsta, jag sg i byarna. De hade redan bytt gare. I
ashluslaybyarna var det inte ovanligt, att en indian bytte till

un IN diam: UN AS lif 12U
sig liundratal.s stora synalar Det i' liogst troligt, att dessa
grosshandlare i synalar sedan anvnda dem som l)y tesvaror
med indianer, som bo i det inre af Cliaeo.

En annan handel r den med hstar, far m. m. Il)land
ro dessa hiistai- stulna och det i\v synnerligen svart fr>r de
livite att krfva tillbaka en stulen hst, sedan den ett pai'
gnger om bytt Jigare. Indianerna frsta det ohitta i att

stjla, men ej i att kpa tjufgods.
72. Ashlushij-dansarc pii besk lios choroli. Flickorna, som svnas

till hger ro choroti.
Denna handel stannnarna emellan r naturligtvis af stor

betydelse fr frmedlandet af allehanda kulturinflytelser.
Fr etnografen r den synnerligen frarglig, d den frmed-
lar de hvites ombildande inflytande till indianer, som ej
varit i direkt frbindelse med ngra af frmlingarna.

Af intresse r att iakttaga, huru indianerna vid byteshan-
del vrdestta sina tillhrigheter. Dyrbarast ro t. ex. hos
choroti halsbanden, Altarna, de mycket stora caraguat-
vskorna, nten, kalebasserna och urueufrgen. Clioroti rcli
9. - XorilciisLild.
130 KRI-AM) NOUDKNSKILD
ashluslay ha en fullt naturlig uppfattning^ af, att det, som kostar

dem mest arbete, br ersttas med de begrligaste bytes-
varorna, ssom tyger, knifvar o. d. Fr halsbanden betala
de sjlfva fr och dessa vrdera de synnerligen hgt. Att
de knna det inbrdes vrdet af de bytesvaror, man bju-
ej
der dem, r naturligt. De billiga synlarna vrdei'a de s-

lunda fr hgt. Nr jag enligt indianernas sikt fverl)e-
talat ngot slag af freml, s spred sig genast ryktet drom
och liknande erbjds mig fverallt. Att minska priset p

ett slag af freml, drfr att tillgngen drp var stor, var
fr indianerna ol)egripligt och drfiir svrt. Nstan omj-
ligt var det att byta till sig vissa freml, drfr att dessa
ansgs ouml)rliga. Mycket stora caraguatvskor slpi)te
de slunda ej ifrn sig, svida de ej hade flera exemplar,
d de ndvndigt behfde dem fr insamling af vilda
frukter.
Utom i El gran Chaco, har man i Bolivia ej mycket
tillflle att studera handeln mellan stammarna. I friga de-
lar af stra Bolivia finnas visserligen nnu mycket primitiva

indianer, men de ro nstan fverallt trngda till de otill-
gngligaste skogarna och de olika stannnarna bo isolerade

frn livarandra.
Besk i frmmande hijar.
D tv lefva vnskapligt med livarandra, r

stammar
det vanligt, ungdomen kommer och dansar p den
att
andras dansbanor. Mnga ntter har jag varit j^ en dans-
plats, dr svl choroti- som ashluslayungdom samlades.
Aldrig hrde jag dr ett grl mellan ungdomarna frn de

olika stammarna, nnu mindre var jag vittne till ngot
slagsml. Flickorna frn de olika stammarna lra dock
slss ganska grundhgt ibland.
Nr en indian kommer till en frmmande by, s fordrar
hfhgheten, att han skall sjunga hela den frsta natten vid
takten af en kalebasskallra. Fljande chorotisng sjunges vid
sdana tillfllen:
anm, anm, t ayn skiales, tashl a^^n sikiles,

lam sis, hhuin n hiisis, ta lam sis ym, po liayne
sityusis, sis, lilea husis, n lames.
Det betyder ungefr Jag har kommit, jag har kommit, fr

:
att se mina brder. Jag har kommit lngtifrn fr att se mina
barn. Nu ro de bra. De skola icke se fienderna. Nu

ro de bra, tillsammans med
Jag har kommit fr att
mig.
se mina brder. Fienderna skola icke dda dem. Hr ro
de bra.
Min tolk, som knde indianernas seder och bruk, sjng
ocks hela den frsta natten, vi voro i ashluslayhfdingen
Tons by, denna sng. Sdan uppmrksamhet frn de
hvites sida stta indianerna vrde p. Det anse de belefvadt.
FrhUandd t ill de hvife.
Alla choroti, som lefva utmed Rio Pilcomayo, st sedan

ngra r tillbaka i liflig berring med de hvite, h^^lka bebo
hela deras omrde. Ngra f mil frn floden lefva de dock
fullstndigt oberoende och de trakter, de dr bebo, ro out-
forskade. Ashluslay upptcktes frst 1883 af Campos och
besktes sedan 1906 af Trigo, som tfljdes af Herr-
mann. Inom deras egentliga omrde ^dd floden ligger
numera en boliviansk militrpostering. Ssom den frsta
hvite har jag utforskat en del af deras Hinterland, som
af alla de vgar, jag sg under min exkursion (se kartan)
och af de upplysningar, jag fick af indianerna, syntes syn-
nerligen vidstrckt.
Bohîa har jag aldrig sett indianer behandlas s vl
I
af de hvite som vid Rio Pilcomayo. Detta r en enda per-
sons frtjnst nmligen d:r L. Trigos, en man, som
frsttt att vinna bde indianer och indianskors sympati,
som alltid behandlat dem som vnner och kamrater, som
upptrdt ej ssom hg guvernr, utan ssom en varmhjr-
tad och fint bildad, frstende mnniska.
D:r Trigo har ngon enda gng straffat dem, ty nr den
132 i:iu.ANL) .\oiu)i;nsi;ii.I)
livitc inanncn trngt in p indianernas onnadc. niste dt-t
komma till konflikter, men nnu flera gnger liar lian
ltit indianerna g ostraffade, dr de hvite nyhyggarnc ener-

giskt yikat p excmplarisk bestraffning.
Trigo liar erfrat ett stort omrde i Cliac-i med tnhak.
tiltar,granna tyger o. d. Han liai' ej anviindt kulor oeli
krut annat n yttersta i ndfall.

Nr en frnding kommer till en indianby, drjer dc-t
ngot innan indianerna visa sin vei-kliga karaktiir. I brjan

frefalla de diirfr mycket mera inl)undna, lin de i verklig-
beten ro. Nr nyfikenbeten ocb misstnksandieten r fver,
ro indianerna ter sig sjiUfva. l>yn genljuder bela dagen
af glada skmt, man leker, dansar oeli bar roligt.
Ngon gng kunna indianerna vara alldeles ui)pslu]pna

ocb vilda sina gldjeutbrott.
i Jag minns slunda en natt
i cborotibfdingen Skogsbnans by. Mlad ocb naken, kldd
i fjiidrar ocb balsband, dansade jag med mina vnner,
under det att bfdingens nst ldsta son spelade Elle's roll
i stanleybjlm, glasgon ocb ulster, l)judande fverallt pa

tobak. Indianerna vredo sig af skratt. Roligt bde vi till-
sammans den natten ocb mnga andra ocks.

Indianerna br ro mycket liittsttta, men nr det gidler
smsaker, gr oviljan ltt fver. Svrt r att bedma, om
de ro lngsinta i allvarliga saker, men det tror jag likvl,
att de ro. De ro mycket egenkra. Ett litet smicker taga
de i upp ocb en anmrkning mycket illa. Nr
regel vl
jag slunda en gng sade t en cborotitlicka, att bon blifvit
ful, drfr att bon ryckt bort gonbren, l)lef bon mycket
frargad p mig. En artigbet rrande en kliidsam fjdei-
prydnad eller dylikt togo cboroti srdeles vl upp. Ett
roligt stt att reta cborotiflickorna var att bertta om, buiu
vackra flickor, man sett bos asbluslay.
Fga kan man lita p dessa indianers lften. Ena da-
gen lofva de t. ex. att flja med p en exkursion, andra
dagen bryta de ogeneradt fverenskonnnelsen.
I regel lia srskildt cboroti svnts mig otacksamma. S
anMMMMi
Tafla 14. Ashluslayfiskare g fver Rio Pilcomayo.

IT, INDIANKIINAS LIF lo
liade t. ex. en ehnroti liera dagai" varit gst i mitt lger och
fatt rikligt med undfgnad. Kort drefter kom jag p be-
sk lians hy.
i hidianen var ej liemnia, utan ute p fiske.
Niir han kom hem lastad med fisk, tnkte jag, han skulle
sknka mig en fisk, men jag misstog mig storligen p tack-
samliet. Jag fick ingenting. I stllet l)egrde han tobak
och en hatt af mig.
Liknande har jag varit med om flera gnger och det
har ibland gj^rt mig frstmd. Detta har dock varit dumt.
Jag l)orde ha frsttt, att frn indianernas synpunkt r den
man, som ger ett par mulsnor lastade med tyger, knifvar,
nlar, giasprlnr m. m., s kolossalt rik, att han inte br
begiira ngon gafva af de fattiga indianerna.
Sinsemellan ro de ju s gifmilda, att de gifva
bort. livad de sjlfva skulle behfva. Hur mngen gng
har det inte hndt. d jag bjudit en hungrig indian p
att
en tallrik mat, lian delat den med alla och sjlf blifvit utan.
De af de hvitc ohei-r>rda ashluslay voro mycket gst-
friare n clioroti och sknkte mig stiindigt hsk, majs. alga-
rol)o m. m.
Xiir vi kommo till en ashluslayl)y, som aldrig l)eskts
af hvite, fordrade indianerna inga gfvor. Annorlunda iir
der beklagligen i de byar, dr indianerna ro vana att g
till fabrikerna i Ai-gentina. De anse helt enkelt, att det r
sjiilfklart, att de tminstone skola bjudas p tobak. Det
synes mig niistan, som om indianerna i vissa trakter upp-
fatta denna tobaksutdelning ssom en skatt, hvilken den
passerande hvite iir skyldig att erliigga.
Af de hvite l)eskylles indianerna fr oiirlighet. Det kan
inte heller frnekas, att de stjla en del Ijoskap och att ash-
luslay fr ett jiar r sedan lagt sig till med ttio hstar
genom stld, att de skrda en del majs, som nybyggarna s
o. s. v.
Min erfarenhet iir dock att indianerna ro ganska i'-
liga.Frn sina vnner stjiil man nmligen ej. Det hnde

nog ilJand att naon t. ex. utan lof lnade mina l)yxor.
134 i:iU.AM) NOKDF.NSKIOI.I)
min stanleylijelni eller mina skor, men det var bara fr att
sprtta en stund och inte fr att stjla.
Skert r fven, att de indianerna fr en
livite l)eskylla
del stlder, som de sinsemellan Jag var slunda en

beg.
gng vid en liten nybyggaregrd vid Rio Picumayo. garen
73. Asliluslayfiskare. Uio FiIconia3'o.
hade bhfvit sjuk och rest bort. Af en tillfllighet fick

jag se, huru de hvite tjnarns gingo in hans frrdskam- i
mare, dr de stulo socker, konserver och tyg. En ung

chorotiindian inbjds af dem att dela rofvet. Med ett fr-
aktligt smleende gick han ifrn dem.

Nr stlden blef upptckt, s var det naturligAîs det
frbannade indianska packet eller rttare esos indios c s,
som varit framme igen.

Att indianerna ibland stjla och slakta en ko, nr ma-
gen r tom, skall man icke frundra sig fver. Det skulle
fven en hvit gra under liknande omstndigheter.
De hvite taga frn indianerna landet bit fr bit. de
tvinga dem att odla lngt ifrn floden, dr ingen boskap
finnes i nrheten och detta utan att gifva indianerna arbete.
Nr indianerna frlora sitt land till de hvite, r det l)ilhgt,
att dessa gifva dem arbete, s att de kunna frtjna till
mat, verktyg, klder m. m., ty en gng i berring med de

hvites civilisation f indianerna nya fordringar p lifvet.
Till min rlighet hade indianerna ett mycket stort fr-

troende. Nr jag slunda var ngra dagar vid Guachalla
militrpostering, brukade ashluslay och dribland mnga,
som jag knappast knde, frvara sina tillhrigheter hos mig.
Blott med tolken Manuel Fl(jres och d:r Trigo delade jag
detta frtroende.
Trots deras fel iiro clioroti- och ashluslayindianerna mig
mycket symjâtiska. Deras oplitlighet, otacksamhet och
lgnaktighet skrifver p de hvites konto,
jag till stor del
ty dessa fula sidor tyckas mig mest komma fram vid ber-
ringen med inkrktarna.
Sdana generella omdmen, som jag hr gifvit om en
hel mngd mnniskors karaktr, blifva naturligtvis alltid
ngot svf vande. Det gller hr som bland civiliserade mn-

niskor, att individerna ro s olika. Den ene r tyst och
inbunden, den andre gr skrattande genom lifvet. Den ene
r ytterst ffng och den andre r ganska likgiltig fr att
gra sig gllande. Helst skulle jag vilja skildra hvarje in-
divid srskildt, som jag nrmare lrt knna, men i regel
har jag varit allt fr kort tid med dem fr att vga mig
in p individualpsykologien.
Ofantligt lyckligt vore, om d:r Trigos kloka indianpoli-
tik komme att fortsttas i Chaco. Det r inte skyddslagar,
som indianerna behfva, utan varmhjrtade och energiska
13() i:HI.AM) NOr.DIASKll.I)
iiiiiii, Sdin ski|iii fiittvis.i iiicil klokhet och tlamod, iVaiulTti'
allt tlamod.
Till sist ett par gissningar. Dir Trigo ansg att clioroti
ill' (:a 4,000. Jag ti-or ej denna siffra iir mycket (ifverdrifven,
iifven om man berknar, att talrika clioroti lefva int norra
(
'liaco.
Hur mnga Jiro ashluslayV Moberg och IVirlattaren har

varit i tjuguen byar, af hvilka Hera voro mycket folkrika.
IJerkna vi, att hvarje by i medeltal har 200 innevnare, s
f vi 4,200 indianer. Troligen linnes det minst lika mnga
byar, som vi ej l)eskt. En hel del har jag luirt talas om
i det inre al' Chaco. Det skulle drhir icke fcirvna mig
om ashluslaystammen riiknade nra 10,000 individ. Det
r naturligtvis bara en gissning. Af kartan se vi likvl, att
denna stam har en vidstrckt utbredning.
Jag liimnar nu chorr)ti och ashluslay. T facktidskrif-
terna skall jag terkonnna till deras konst och industri, som
jag hr blott flyktigt berrt.
Det linnes skerligen icke ngot af den siste mohikanens
poesi i mina skildringar, det r icke indianbckernas hjltar jag
hr dragit fram. det r helt enkelt ganska vanliga mnniskor.
De yngsta unga krlek, de
lska lek, de gamla mat,
dryck och tobak. De kiim])a ssom andra sin kamp fv
tillvaron, en kamp, som ofta skert r hrd. Uttre n vi
frst de att hlla iho]), att hjlpa hvarandra. Drfr tyc-
ker jag om dem och jag vore glad, om iifven lsaren
fattat en smula sympati fr dem.
Tafla 15. Ashluslaykvinna p vandring. Hsten r stulen frn de hvita.
NIONDE KAI'ITLET.
Chan- och chiriguanoindianernas land.
Liksom jag s()kt att gifva en bild af clioruti- och

asliliislayindianernas Hl', skall jag ocks ska skildra cliaii-
74. ^'oc;lp()y.s Jjy \ id Uio Iti\iiro.
och chiriguaiioindianerna och mina olika hesk hos dem.

Dessa indianer sta hetydligt hgre iin Chacos vildar>. Nu-
mera lefva de till alli-a strsta delen beroende af de
hvite och deras gamla, egenartade kultur frsvinner allt
mer och mer.

138 EHI.ANI) N0HI)I:NSKI()1.1)
Ku uanska hotydande del af cliii-iûano ro iifven iiu-
iiHMa kristna. Sedan iifvei' tic liiindra r ha frst jesuiterna
7.'). (^hanindian. Rio Itivuio.
oeli sedan franeiskanerna med vxlande framgng skt att

omvnda dem till den allena saliggrande kyrkans tro. Bland
chiriguano finnes fven fortfarande flera missionsstationer,
bland chan dremot ingen.
I chan ocli chinguano lra vi knna mnniskor med
en viss kultur, ganska olika de indianer vi lst om i de
76. Chanindian. Rio Parapiti.
fregende kapitlen. Af intresse r naturligtvis jmfrelser

mellan de tvenne kulturtyper, vi lir mta i Chaco.
Hvad som kanske mest kommer att frvna lsaren, r
att tvenne primitiva kulturer kunna best bredvid hvarandra
14(t Kiti.AM) .\()hi)i;nskii.i)
iicli siikcilimMi lia Ix-statt i ailiuiidi-adcii utan att utjiininas,
utan att liiia incf af livafandia. Detta tastini det liiir ej
linnes nauia natuiTiiia uiiinser.

I maj l'.i()8 beskte ja<;' som iiiinnidt cliaiH-lKUMinn-en
\'(ica])(iy vid Kin Itiyuio i Aiêntina iiiira bolivianska ,<;fn-
sen. Deinia iir en af de (lodei-, som IVirirjifve.s scika sii;
iiienom ("liacos vildmarkei-. Den iimK'iu]i)])a Andernas yttersta,

urskotjskldda vg-or och frsvinner i Cliaeos torrskogar.
Voeapoy lag i tvist med de livite, som inkrktat lians land
och icke kunde gilla hans uppfattning, att de voro hans
arrendatorer. Han bad nng om rad, huru han skulle kunna

l'a de hvite att erkmia indianernas rtt till landet. Jag
raddo honom att vnda sig till de livites store luifding, rejju-
blikens ))resident, och s tog jag anstllning som india-

nernas hindt mtare. Med indianerna striifvade jag ()fver
<U'ras omrdc och gjorde en liten kartskiss, som \'ocapoy
skulle fira med sig till presidenten. Riktigt gillade india-
nen ej min skiss, utan ritade de ocks en karta fver
landet. Tyviii r vet jag ej, om A'ocapoy sedan fretog sig den
langa resan till den store hlifdingens by. Tack vare landt-
miitcriet vann jag indianernas ftrtroendc.
Nr jag i slutet af juli liMIS Ijinmade clirroti och ashlu-
slay, begaf jag mig fver Yacuiba till San Francisco vid
liio Pilcomayo. San Francisco har varit en missionsstation,
som franciskanerna haft bland chiriguano, hvilken numera
i\r sekulariserad. Kj lngt diirifran bo tapieteindianerna,
hos hvilka jag tillbringade en vecka i augusti li>08.
Frn San Franci.sco begaf jag mig fver Tarairi och
Tihuipa till >[achareti. Dessa tre ro missionsstationer.
I Tihuipa r)})pnade jag f(>r ngra dagar en riktig liten
diversehandel. Indianer och indianskor, i synnerhet de
senare, trngdes vid min disk. Det var en underlig bod. Kom
en indianska dit med ])engar fiir att k(')])a, blef hon artigt
afvi.sad af bodbetjnten, kom hon diiremot med ett vackert
gammalt lerkiirl. blef hon den lyckliga iigarinnan af granna,
ildnxla band, (Mhngen med riktiga diamanter, ringar
lU INDIANERNAS LIF 141
med s.âiirer eller annat vaekert, .<oin hon sedan kunde

skryta med vid nsta drvckesfest.
I dessa missiousstationer tinnes alltid tv byar, en fr
hedningarna och en fr de kristna. Fr min del trifdes jao:
alltid bst i den frra och detta inte blott drfr, att dr
fanns mera vackra, gamla freml att samla, utan fven dr-
fr, att man var vnligare, taktfullare och finare i sitt
diir
upptrdande. Missionsbarnen voro pflugna och frcka.

Vid Machareti r en stor dalgng, i hvilken rinner en
liten bck. som antagligen efter ett hftigt, tropiskt regn
svller upp till en l)rusande flod och frlorar sig i Chacos
demarker. Helt nra missionen lmnar den de vackert
snderskurna bergen, dr fverallt sm petroleumkllor sippra
fram i klippornas springor. Den flyter sedan genom ett kull-
landskap, som smningom fvergr till Cliacos vldiga sltt-
omrde. Vegetationen i dessa trakter r ej vidare yppig.

Skogen, dr sdan finnes, iir spd, lg, snrig och enformig.
krarna synas ge rikligt med skrdar och torkan synes
sllan vara allt fr svr. Ofta hrjas dessa trakter af
vldiga grslioppssvrmar. Ssom stora, rdbruna moln
har jag sett dessa skadedjur lgra sig fver skogarna.
Frn Machareti fortsatte vi fver Itatiqui, en ganska in-
tressant chiriguanoby i en vattenfattig trakt, till Rio

Parapiti.
Denna kommer romabaml)a och Sauzes, frn
frn
quichuaindianernas Nr den liimnar dessa, r den
fjiill.
under regntiden en brusande flod, som fversvmmar sina

brddar. Under torrtiden fr den fga vatten. Rio Para-
piti slutar fven den Cliaco. Under regntiden frlorar
i
den sig moras, under torrtiden frsvinner den

i den fina i
sanden. Det iir drfr tomt skryt af Rio Parapiti, nr den

p kartorna stoltserar med att vara Amazonflodens sydligaste
biflod. Skogarna lngs med Rio Parapiti best mest af
bu.skar och lga, finbladiga trd, caraguat ocli kakteer.
Under torrtiden formar vinden stora dyner lngs med

flodens strnder. Sedan den lmnat Ijergen, har den ingen
142 i:iU.AM) NOUDKNSKII.I)
])iflod. liio Parapiti iir mycket bred men aldrig- djup. Under
den torraste tiden iir dess l)dd frvandlad till en sandken,
diir vinden leker med den tina flodsanden. Nr det stor-
mar, s piskar sanden fram fver Hodbottnen. Vill man
fver en sdan dag, hnder det, att man gr torrskodd,
men man mste akta gonen.
Rio Parapiti r fiskrik, men fiskarna iiro helt, helt sm.
Strnderna ro ganska fruktl)ara, men d de fversvmmas
under regntiden, g krarna ltt frlorade. Under torrtiden
hnder det, att allt frstres af den l)rnnande torkan. Af-
ven grshopporna hrja dessa trakter och lmna en dlig er-
siittning, fr hvad de frstra, sina egna oaptitliga kroppar.
i
^'id Rio Parapiti bo allra linigst uppe p fjllen

(juichuaindianer, drefter komma chiriguano, sedan nra
floden tapiete, fven kallade yanaygua, drefter chan och
till sist i de oknda demarkerna tsirakuaindianer.
Mitt frsta besk vid Rio Parapiti gllde padre Carmelo,
som dr hade en liten missionsstation l)land chiriguano.
Jag tyckte riktigt om den munken, han hade en s frtro-
endevckande vnlighet. Han hr till de missionrer, som
behfvas hr ute, mnniskor, som vilja och kunna uppoffra
sig fr andra, som visa alla en lika stor vnskaj).
Jag fortsatte nu lngs med Rio Parapiti till Isiporenda
p flodens norra strand. Midt emot Isiporenda bo tapiete.
Ett Ijesk, som jag gjoi't hos dem, skall jag skildra lngre
fram.
Vid Isiporenda trffade jag de frsta chan eller tapuy,
som de hr kallas. Jag beskte sedan ett flertal af deras
byar. Srskildt gjorde jag Ijekantskap med ngra af deras
sagoberttare, af hvilka Batirayu, den siste store hfdiugen
Aringuis brorson, blef min gode vn.
Frn nedre Rio Parapiti begaf jag mig fver Charagua,
en by nstan uteslutande bebodd af hvite, till Caipipendi-
dalen, dr jag gstade chiriguanohfdingen Taruiri.
Man kan frundra sig fver, att ngon mnniska vill
bo i denna skoglsa dal, dr man blott finner ett salt- och

lortsmakande, vatten, men i Caipipendidalen behfver man

ej dricka vatten, t}' dr ger majsen s hrliga skrdar
att det aldrig r brist p majsl. Caipipendidaleus inne-
vnare ro rika och nr det r brist i andra trakter, d
komma indianerna vida ifrn till dessa stamfrnder fr att
byta bort sina dyrbarheter mot majs.
Det r ocks en hrlig dal fr samlaren. Silfversmycken,
silf^êrsklar, fintsnidade musikinstrument och mycket annat
rart funno vi i detta etnografens paradis. Stenyxor, ruiner,
grafflt frn olika folk, visa att Caipipendidalen lnge varit hgt
skattad af indianerna.
Djupt har vattnet skurit sig ner i denna dal. Under
regntiden regnar det vl fven dr.
Frn Caipipendi tervnde jag fver bergen till ('hara-
gua genom en dal mrklig fr sina heta kllor och sin
sknhet fr att sedan fortstta lngs med Anderna i riktning
mot S:a Cruz de la Sierra.
Det var i oktober 1908. Ej fullt ett r senare, i juli
1909, beskte jag ter Cliaco efter vidstrckta frder p flo-
derna, lngt bort till Brasiliens grns. I en annan bok

kommer jag att skildra dessa frder p stora segelbara flo-
der och genom urskogar, fvervldigande genom sin yppig-

het och grnska.
Det var, som sagdt, i juli 1909, som jag tervnde frn
S:a Cruz de la Sierra till Chaco. Nrmast stllde jag d
frden fver Grande till Rio Parapiti
Rio fr att framfr
allt ter gsta min vn Batirayu.
Rio Grande r Amazonflodens sydligaste biflod. Den
kommer frn Andernas hgsta fjll och rinner frbi Sucre,
hvilken stad lnge tflat med La Paz om att vara Bolivias
hufvudstad. Nr den lmnar fjllen, r den en brusande,
mktig Lngre ned har den ett hgst obestndigt lopp,
flod.
som r ganska litet kndt. Norr om S:a Cruz de la Sierra

upptar Rio Grande, Rio Piray och frenar sig slutligen med
Rio Mamor. Ngra f chiriguano bo vid denna flod,
144 i;iu.AM) n()iu)i:nski()i.i)
iirvcMi vildii tsiiakua ncli îiiuiio stnilva ninkiiiiu i ui>k<-
UJinia vid Iciisimmia.

Mellan Jiio (Trandc k-Ii l{i( J'arai)iti iir vW li(i;st vatttii-
lattiit omrde till stor del tiickt af alldeles ogeuointriiulipi
snai' och lau' huskskou'. full af cai-atjuatii oeh kakteer, lliir
oeli di' r denna enfonniâ, dystra veLictation afhruten af

kullar oeh grssltter.
Ttoni de vilda tsirakuaindianerna. som giii-a dessa snar
oskra, tinnes dr en annan min'kviirdighet, nmligen gua-
naeos (auehenia). Det iir ganska mrkligt att i dessa, ofta
af torkan lorhriinda snar, iinna ett sdant djursom gua-
naeon, hvilken man hlott tiinkt sig i samhand med Ander-
nas kalla hgsltter eller Patagoniens ofta frosthitna iâmpa^.
Det vore intressant att kunna afgcira om denna den tropiska
urskogens guanaeo vei"kligen iw den.âmma, som den man
knner frn kallare trakter. Intelligenta livite, med livilka
jag talat om saken och som sett hiigge, anse likvl, att det
r samma art.
Aterkonnnen till Uio Parapiti sitkte jag upj) Batirayu.

med hvilken jag redan liXJS hlifvit intimt l)ekant oeh som
talade utmrkt spanska.
Ingen indian, som jag kiint, har jag kommit s nra
som Batirayu. Han frstod att det var af intresse fr>r
hans stam, som jag samlade de gamla minnena. Batirayu

skte gra hasta IVir att frklara fr mig sin stams re-
sitt
ligisa hegrepp. Om aftonen sutto vi i hans stuga vid en

eigarix'tt oeh lian herttade om gamla tider, om troll-
karlarne, om hfdingarne, om gudarne. ll)land kom en
gammal hfding Byra fven dit oeh s fick jag hra mnga
trefliga ehansagor. Lngt in p ntterna sutto vi och pi'a-
tade vid ett flmtande ljus, som jag hrukade medfra i'v
att kunna gra anteckningar.
Det vore ett stort misstag att tro att .samtalen med dessa
mn l)lott var ett intressant studium. Jag hade synnerligen
trefligt med dessa tina, taktfulla ja! hvarfr inte hildade
mnniskor. Det var en ren vederkvickelse, nr man kom-
mit frn de ofta platta, innehllslsa hvite. Batirayu r

ocks en ovanlig man, ett mne till en stor man, som blifvit
dmd till overksamhet.

Batirayu r chanindian. Dessa indianer tala numera
samma sprk som chiriguano, nmhgen guarani. Det mesta
af deras seder och bruk fverensstmmer ocks med chiri-
guano, af hvilka TiU sitt

de trohgen varit underkufs'ade.
ursprung ro de likvl arowaker och i-o slunda de syd-
ligast boende af denna grupp, som har och har haft en vid-
strckt utbredning i Sydamerika och p Antillerna.
Xr jag hr skildrar chan och chiriguano i ett sam-
manhang, r det drfr, att deras materiella kultur r s
hkartad.
Jag har likvl alltid angifvit, hos hvilken stam jag
gjort den eller den iakttagelsen; detta gller srskildt det
religisa, dr chan tminstone vid Rio Parapiti synes ha
bibehlht mnga gamla frestllningar, som ro oknda fr
chiriguano.
Batirayu berttade mig, att det nnu fanns bland chan
ngra, som kunde en del ord af stammens gamla sprk.
Srskildt vid dryckesf esterna, nr de voro fulla, brukade de
genom att tala sins emellan det gamla chan-
gra sig viktiga
sprket,som annars hade karaktr af ett hemhgt sprk.
I sllskap med Batirayu begaf jag mig till den by
Huirapembe, dr de indianer skulle finnas, som bst kunde
chan. Det var inte ltt att f ngon att yppa hemUgheten.
Det var egentligen blott de yngre, som visste allra minst,
som viUe meddela mig ngot. ^) En gammal gumma, som
ansgs kunna utmrkt chan, sade att hon frst i ddsriket
') Chan. Chiriguano. M

vatten un y une
majs sopro ahuti seponi
eld yucu tta yucu
hund tamuco j-aiimba tamucu
chicha (god) liqui cngui itico
rtta cvo angya cozo.
10. yordenskild.
146 EHLANU NORDENSKILD
skulle undervisa mi^. D indianerna p denna lyckliga

plats inte besvras af de hvite, inte ens etnografer, s var
gummans lfte mindre vnliijt.
En mngd uttryck anvnda chan af sitt gamla sprk,
som ro skllsord, t. ex. karitimisyti, som de fversatte med
son af en h a, bargue p guarani. Invit till coitus kalla de po-
cne. fven snger finnas i behll p deras gamla sprk t. ex.
siparakinnoy, sipa;"akinnoy, siparakinnoy, tonya, tonya,

tonya. De frklarade sig
ej kuiuia fverstta dem.
Frn Rio Parapiti Ijeskte
jag ter chiriguanohfdingen
Taruiri i Caipipendidalen,
dr jag skte att kpa upp
s mycket jag kunde af
gamla smycken och andra
dyrbarheter. Utom Taruiri
gstade jag fven en annan
hfding Yumbay, en gam-
mal hedersman, som alltid
brukade omfamna mig ocli
77. Lerkrl, tillverkadt af chiriguano- sedan sl sig fr sitt brst
hfdingen Maringays hustru.
Jag r Yumbay
!.u. V^-
och sga :
Ja, den store, mktige Yum-

bay, infll jag, livilket smickrade den afsigkomne stackaren.
Frn Caipipendidalen fortsatte jag fver Pipi till missio-
nen vid Ivu. Denna ligger i en torr, dslig, vattenfattig
trakt, nra ngra mktiga berg, dr det borde vara hemskt
att bo. D kopporna hrjade vldsamt i trakten, skte

fader Bernardino med framgng att hindra sjukdomens intg
i missionen genom att vaccinera alla indianer p platsen.
Fader Bernardino r en verklig oegennyttig mnniska, en
verklig missionr. Tack vare vaccinen dog ingen i Ivu i
kopporna,under det att bland de hvite, ngra f mil frn

missionen,den hemska sjukdomen hrjade fruktansvrdt.
Det var nstan rtt t dem. Nr ngon dtt kopporna i
lades liket p ett bord prydt med pappersblommor och kru-

cifix. Omkring detta spo de andra svinen sig fulla och
drucko obligos ^), tills det var deras tur att ligga p bordet.
Bara i byn Cuevo dogo p kort tid sextio personer af tv
hundra. Jag har varit och beskt de 140. De voro hka
glada som alltid. Brnn"sn och l gick t i massa.
Fader Bernardino fick aldrig ran af sitt verk. Det fick
medicinmannen, som frhxat sjukdomen, s att den ej
skulle komma till Ivu. Afven
de hvite nybyggarna skic-
kade ibland efter medicin-
mannen, fr att han skulle f r-
drif\â sjukdomen. De trodde
inte heller p vaccinen.

Med Ivu som utgngs-
punkt gjorde jag en exkur-
sion till Iguembedalen fr
att beska chiriguanohf-
dingen Maringay. Det var
en treflig ridt uppfr hga
bergkammar och ned i djupa 78. Lerkrl, tillverkadt af chiriguano-
dalar genom ett ofta stor- hfdingen Maringays hustru, u. V?-
slaget landskap, hrhgt i frg.

Dessa dalar ro fattiga p skog. Blott dr det r en riktigt
skyddad klyfta, i hvilken en vattenbck sipprar fram, r
vegetationen yppig.
Med den gamle Maringay blef jag snart helt god vn.
Gubben var konservativ, p gamla seder och
hll styft
ansg att indianerna, lefde p god fot med
samtidigt som de
de hvite, borde bevara sina gamla seder och bruk ofrndrade.
Hans by var utomordentligt intressant och synnerligen rik p
gamla, vackra saker. Den keramik, man dr sg, hrde till
det allra bsta, jag sett hos dessa indianer (bild 77 o. 78).
*) Nr en person dricker obligo med ngon, mste denne dricka i
botten.
148 KHLAND NOKDKNSKILD
Frn Mariiigiiy tervnde jag fver S:a Rosa missions-

station Den frstnmnda liar ett underbart lge.
till Ivu.
Liksom en gammal borg r den byggd p en trng kulle.
Nedanfr denna ligga lnga rader af de grbruna chiriguano-
livddorna, onigifna af lg skog med mimosacer, kakteer, sm
algarobos och andra finbladiga trd. Denna skog r sllan
s tt, att man ej ltt kan komma fram utan skogsknif-
ven. Nr jag var i S:a Rosa, var det torrtid och allt fr-
brndt. Regnet trollar skert fven hr fram grnska ur
den torra marken. Det hnder dock, att regnet uteblir s lnge,
att indianerna ej f ngon majs och det betyder hunger.
Frn S:a Rosa ser man vida ut fver bergen och
Boyuovis stora sltt, fver detsom varit chiriguano
land
fosterland, dr de vid Curuyuqui kmpat sin sista strid mot
de kristna, som anse sig ha rtt att bestjla alla svagare folk.
Efter exkursionen Maringay lmnade jag chiriguano
till
och chan land och gjorde mitt andra besk hos choroti och
ashluslay, en frd, som jag redan har skildrat.
Det omrde, som chiriguano- och chanindianerna
bebo, r verkhgen vidstrckt. Det har en vxlande
natur allt ifrn yppiga urskogar till ytterligt vatten fattiga,
vegetationsarma dalar och sltter. Delvis r det ganska
bergigt, men chiriguano och chan ro inga bergsfolk.
De hlla sig nere i dalarna och klttra ej upp p toppar
och hgsltter ssom quichuaindianerna.
Djurlifvet i dessa trakter r fattigt, mycket fattigt skulle
man kunna sga. Ett jgarfolk skulle aldrig kunna bo dr.
En eller annan rbock, ngot vildsvin, ngra f strutsar
r allt man ser af storvildt. Fgellifvet r fven fattigt.
Sjarna ro ytterst
ej strre n, att vi i Europa
f och
skulle kalla \i Rio Parapiti ser man ganska
dem polar.
talrikt hvita hgrar^) bermda fr sina dyrbara fjdrar. Af
skogsfglarna lmna blott hnsen pa vas'') ngot bidrag till
') Ardea.
^) Penelope.
grytaii. En eller annan stornbbad tucan^) ser man ibland.

Feta dufvor, gdda med majs, lefva ofta i massor i india-
nernas krar. I Rio Pilcomayo r fisket rikt, i smfloderna
ro fiskarna sm och dliga. De indianer, som bebo dessa
trakter, mste vara kerbrukare och majsodlare ro de i
allra hgsta grad. Majs, det r fr dem mat, dryck,

gjdje, allt!
Xgra fventyr har jag ej att bertta frn dessa india-
ner. Hvem som helst kan utan svrighet resa bland dem.
Etnografens strsta sorg r, att han inte kan samla
allt gammalt och intressant, han ser dr. Det r s svrt
att fra med sig allt.
nnu finnes i Chacos vildmarker en chiriguanohfding

Cayuhuari, i hvars by ingen hvit man varit. Den skall
ligga vid en stor sj. Dr beta stora hjordar af hstar
och kor och majsladorna ro alltid fulla. Dr ro india-
nerna rika, tv dr finnas inga hvite. S berttas det t-
minstone.
Cayuhuari, som bor
Chaco allt sedan upproret 1890
i
har en hvit, rfvad kvinna till sonhustru. Man sger att

han jmte toba beskt sockerfabrikerna i norra Argentina.
Han hade sin sonhustru med sig. Agarne af fabriken er-
bjdo sig att rdda henne frn indianerna. Jag vill ej
lmna dem, sade hon. Dr borta hos dem har jag mina
barn. Det svaret hedrar henne.
Chiriguanoindianernas seder och bruk ha skildrats af
flera frfattare ^), af hvilka de flesta varit missionrer, s att
vi veta mycket mer om dem n om choroti och ashluslay.
En del, af hvad jag hr berttar om dessa indianer,
r icke nytt, om ocks sedt i ny belysning. tskilligt,
srskildt hvad betrffar det rehgisa, r likvl olika missio-
nrernas skildringar. Hvad jag samlat i den vgen r frn
chan och missionrerna knna bst chiriguano.
') Rhamphastus.
*) Den allra mesta litteraturen finna vi citerad af Domenico del
Campana : Notizie etc. 1. c.

Hvad jag linner osympatiskt i en del af missionrernas

skildringar frn indianerna r, att de synas strfva efter att
mla ut deras fel i allt fr mrka frger, fr att deras
>civilisatoriska arbete skall verka s betydande som mjligt.
Det synes mig, som missionrerna ej frmdde skildra india-
nernas religion objektivt.
Nr jag lst om, huru missionrerna skildra sin egen
erfring af chiriguanoindianernas land, s liar jag ej tyckt om,
att blott hra talas om de frras mod och de senares grym-
het. Jag frnekar ej, att missionrerna varit tappra, men
jag beundrar nnu mer chiriguanoindianernas frihetskrlek
och mod. Har det varit allt fr svrt fr munkarna,
ha nstan alltid soldater kommit dem till hjlp. Det r
inte bara tack vare krlekens religion, utan tack vare kulor
och krut, som indianerna underkastat sig missionrerna.
Vgen till den allena saliggrande kyrkan har ej sllan varit
drnkt i blod.
TIONDE KAPITLET.
Frn chan- och chiriguanoindianernas land.
Indianen som geograf.
Finns det en enda beboelig plats p den sydamerikanska

kontinenten, som icke upptckts af indianerna ?
Denna frga vgar jag besvara med nej. P Andernas
hgsta fjll finna vi indianer, i norra Chacos torra snr-
skogar finnas indianer, i de djupa urskogarna i stra Bolivia
bo och strfva indianer omkring, de ogstvnliga arna om-
kring Eldslandet bebos af indianer, p pampas i Argentina
hafva mnga indianer fordom lefvat.
Hvilken kolossal tid ha icke dessa mnniskor behft
fr att upptcka hvarje bck, hvarje pl, hvarje khppa,
hvarje skogsdunge p den sydamerikanska kontinenten. I

fyra hundra r har den hvite mannen med alla sina stora
hjlpmedel skt att utforska Sydamerika, dock terstr

fr honom mycket mera, n man knner
vanligen tror. Han
i Sydamerika alla de strre floderna och strkvgarna,
det inre
men ofanthga ro nnu de omrden, dr aldrig en hvit man
satt sin fot. Indianerna knna eller hafva tminstone knt
hvarje vr.
Den tid, som tgtt fr att upptcka denna kontinent
och anpassa sig till vxlande khmat, vxlande vxtvrld
och djurvrld har skert varit mycket, mycket lng.
Det visar ocks de hundratal af indiansprk, som ro
knda frn Sydamerika.
Det omrde, hvarje indian i regel knner till, r ej stort,
men de knna det vl. Jag har, ssom jag redan hr har
152 ERI.AM) NORDENSKILD
skildrat, gjort med ashluslayindianerna en vandring i sko-

garna p c:a 250 km. Det var i deras eget land och de
knde det fullstndigt. Enstaka individer af indianerna
knna fven, tack vare liandeln, ngot af vnskapliga
grannstammars land.
Stndigt har jag frgat indianerna, hvilka stammar de
hrt talas om och bedt dem rkna upp dem. Detta gjorde
de grna, men de stammar de misstnkte, att jag inte
knde till frut, ltsade de inte om. Ondigtvis ville
de icke utvidga den hvite mannens kunskaper om lan-

det. Detta r orsaken till, att det ofta r ytterst svrt
att bland indianerna f en vgvisare. Den, som fr den
hvite mannen till en by, som han icke knner till frut,
r en usel frrdare, hvars lif br tagas. Choroti upp-
gifva alltid, att i det inre af deras land, frn Rio Pilcomayo
rknadt, dr nnu ingen hvit varit, tinnes inga mnniskor.
Ashluslayindianerna blefvo hgst frvnade, nr jag fr dem
beskref tsirakuaindianernas karaktristiska tillhrigheter och
nmnde fr dem om yanaygua. Att den hvite mannen
knde till dessa stammar, var fr dem hgehgen svr-
begripligt.
Mycket vidstrckta ro icke indianernas kunskaper om
den kontinent de bebo. Slunda knna inga indianer
sder om S:a Cruz de la Sierra dem, som bo norr om
denna stad. Rio Paraguay r mrkligt nog bekant fr chan-
indianerna. Stammarna dr knde de ej. Dr skulle bo,
sade de, en stor hfding. De frgade mig, om jag var
denne lifdings utsnde, om han hade skickat mig, fr
att samla alla minnen frn gamla tider, fr att de ej skulle
frfaras, utan bevaras hos honom. Det var den store
hfdingen i Paraguay, en gammal sagoberttare syftade, nr
han till mig hll ett af skedstal, som brjade slunda: Nu
kan du hlsa din store hfding, att du sett oss och vr
fattigdom ...
Indianernas orienteringsfrmga r mycket omtalad.
Skert r, att indianen har en mycket uppdrifven
iakttagelsefrmga i naturen, men hans orienteringsfrmga

r ej s mrkvrdig. Med giiaraj-uindianerna i stra Bo-
livia har jag vandrat c:a 200 km. i djup, stor skog, som de
ej knde, dr vi ofta fingo hugga oss fram steg fr steg
med skogsknifvarna. De frde mig, d solen ej var synlig fr
moln, ofta fullstndigt vilse, min kom-
hvilket jag frstod af
pass. Fr en hvit man, som direkt frn stadsHfvet kastas in
i vildmarken, r indianens frtroende med naturen mrk-
vrdigt. Nr man sjlf blir van vid detta lif, ser man p
saken annorlunda.
Afstndet frn en plats till en annan angifva alla in-
dianer genom att visa, huru mycket solen Ijr hinna flytta
sig, man kommer fram. Ar det lngt, sger indianen,
tills
huru mnga gnger man mste gra nattlger, innan man

r framme. Lng eller kort vg ro ju hos oss p ohka
hll s ohka begrepp. Hvad vi i staden kalla lngt, kalla
vi ofta p landet nra. Fr indianen ro i regel vgar
lnga, som fr den hvite mannen synes korta. Urskogens
indianer sakna den marschfrmga, vi finna hos fjll-
indianerna.
Hvarje kulle, hvarje sltt, hvarje dld har indianen
gifxit namn. Chan sade, att fr lnge sedan, nr allt folket
var p strnderna af Parapitifloden och fiskade, s kom en
stor ande (auatunpa) till hst och gaf de olika stllena
namn. Denna flod skall heta Parapiti, (dr det ddas),
detta stlle Ambor o. s. v., sade aflatunpa. Bland
namnen p chanb^-arna mrkas Huirayuasa (fglar mtas),
Aguarti (hvit rf), Aguartimi (liten hvit rf), Y6^ (grnt
vatten),Ouivarnda (dr det finnes chuchio ^), Denna
o. s. v.
sistnmda vxt, hvars blomstnglar s mnga indianstammar i

Sydamerika anvnda till pilskaft, r numera utrotad af boskapen
vid Rio Parapiti. Chan, som fordom gjorde sina pilar af
chuchio, odla nu ett slags vass, som de liksom andra chaco-
indianer anvnda till pilskaft. Andra orter ro uppkallade
*) Arundo saccharoides.
efter lifdingar ssom Tamachindi, Taman och Corpa.

En by kalla de Yaliuaiiau. Dr var fordom ett trsk,
p livars strnder sm svarta varelser (vahuanau) brukade

sola sig. En del cbaiiortnamn ro ofversttliga, ett knner
jag, som r oanstndigt. Skert r, att de indianska ortsnamnen
ofta ro mycket gamla, d de linsyfta p vxter, sjar eller
79. Chiriguanogubbe med stor lppknapp. Tihuipa.
trsk, som ej mera existera. I Caipipendidalen vid Parapiti

finnes en by, som heter Tapiirenda. Dalen bebos numera
uteslutande af chiriguano och ingen af dessa minns, att dr
lefvat ngra tapii (chan), ssom ortnamnet anger.
De hgre stende indianernas ortsnamn bevaras af de
hvite, fven sedan de blifvit herrar i landet. Slunda ha
nstan alla af dem bebodda orterinom chiriguanoomrdet
guaraninamn ssom t. ex. Charagua (namn p af vattnet
egendomligt utskurna klippor), Carandaiti (dr det vxer
palm). De lgre stammarnas ortnamn bevaras dremot ej
af de hvite. Slunda knner icke ngon hvit till mataco-
och chorotinamnen p olika platser vid Rio Pilcomayo. De

hvites nybyggen kallas dr efter helgon, bolivianska statsmn
och upptcktsresande. Blir en sdan stam som t. ex. cho-
roti utrotad, s lefver intet af dess sprk kvar i ortnamnen.
Detta r viktigt att komma ihg fr ortnamnsforskare.
Tack vare frbindelsen med de hvite utvidgas india-
nernas kunskaper mycket. De g
geografiska allt lngre
vgar fr att ska arbete och f se mycket land, om hvilket
de frut icke haft en aning.
Indianen som historiTcer.
Skulle \i ska att skrifva choroti och ashluslay hi-

storia, kunde g lngt tillbaka i tiden. Frst under
\i ej
de sista vi dem nrmare omtalade i littera-
rtiondet se
turen. Chiriguano knna vi dremot redan frn deras strider
med den store hrskaren, Inca Yupanqui, frn tiden fre
Amerikas upptckt. Om hans frsk att erfra deras land
berttar Garcilasso de la ^"ega^). Hans beskrifning af chiri-
guano ssom en ytterst lgt stende, muniskotande ras
r skerligen grundad p hans egen fantasi. I bergsdalarna
finnes nnu en tradition bevarad om dessa strider.
Under den spanska tiden har chiriguano omrde er-
frats steg fr steg, fastn de tappert frsvarat sig under
rhundraden. S sent som 1890 gjorde en del af dem ett
sista uppror, men som nmndt i slaget vid Curu-
besegrades
yuqui p Boyuovis sltt. Omkring femtusen indianer hade
samlats dr och kmpade en hel dag med de hvite den
ojmna striden mot eldvapnen. Man hade brjat p mor-
gonen och p kvllen, nr det mrknade, var striden
nnu oafgjord. Situationen var hgst obehaghg fr de
hvite, d deras ammunition var nstan slut. Indianernas
morahska mod var dock tyvrr brutet. Under natten lm-
nade de i tvsthet sina frskansningar.
^) Garcilasso de la Vega: The Royal Commentaries of the Yncas.

Vol. I II. Hakluyt Society. London 1869 och 1871.
15G ERLAND NOHDKNSKILD
Ett mvcket viktigt kapitel i dessa indianers historia r

fven missionrernas lngvariga och ihrdiga arhete att p
relativt fredligt stt erfra indianernas land. Detta finnes
utfrligt hehandladt i litteraturen.
Det r dock inte dessa indianers historia ssom vi
knna den genom litteraturen, jag hr skall tala om, utan
om som historiker.
indianen
Nr man talar med indianerna, r det icke mycket de
veta om sin egen historia, deras tradition gr ej lngt till-
baka i tiden.Chan vid Rio Parapiti berttade mig, att

de frst bodde vid fre Rio Parapiti ^) hvarifrn de fr-
drefvos af en stor hfding. En del stannade, dr de nu bo,
andra begfvo sig genom Chaco till Rio Paraguay, hvilken
flod som nmndt ej r oknd fr dessa indianer. \i Rio
Paraguay finnes ocks arowaker.
Frst bodde chiriguano vid nedre Rio Parapiti, hvari-
frn chan frdrefvo dem. Detta r mjHgen officiell hi-
storia, ty snarare r det chiriguano, som jagat ut chan frn
de brdiga dalarna vid fre Rio Parapiti.
Batirayu berttade mig, hvad han visste om chan-
indianernas vid Rio Parapiti historia. Den siste store hfdingen
var Batirayus farbror, Aringui. Denna frde mycket in-
dianer af sin stam fr att arbeta i Argentina. Hans fre-
trdare var Yambe. Fre honom innehades hfdingevr-
digheten af Ochoapi. Under hans tid brjade de hvite
trnga in i landet. Denne hfding skildras ssom en mrk-
lig man, som skte att infra de hvites seder och bruk
bland sina indianer. Bekant r Ochoapi fr sina vid-
strckta resor och fr att hafva frfljt trollkarlarne. Han
lr ha varit i Buenos Aires. Fre denne innehades hfdinge-
vrdigheten af Chtchori. Under dennes tid hade de hvite
nnu icke kommit till nedre Rio Parapiti. Hr tager
') Delta bekrftas af Viedma: Descripcion geografica y estadistica

de la Provincia de Santa Cruz de la Sierra. Coleccion Pedro de Angelis.
Buenos Aires 183G. Tom. III, sid. 180181.
traditionen slut. De lir nmnda hfdingarna voro af en

slkt, men regentlngden gr ej frn far till son.
Frn Chan vid Rio Itiyuro skulle jag ocks kunna be-
rtta litet historia, men jag vill ej trtta med fr mycket
A B
80 a. H visselpipa. Huiramimbi'. Tiluiipa. b. visar a i genomskrning. 'Vs
(t
81. Festdrkt fr man. Tiriicumbai . Chan. Rio Parapiti. '^l-n.
b = ppning fr hufvudet, a = armhl.
namn. Afven dr gr ej traditionen lngt tillbaka i tiden,

tre generationer, det r allt.
I dessa indianers sagor, af hvilka jag hr lngre fram

tergifvit flera, f vi ej veta ngot om dessa folks historia.
Inga historiska hndelser synas dr vara ombildade till
sagor. De ha andra motiv.

helt
Det r verkligen ganska mrkligt, att hos dessa indianstam-
mar, deras historia glmmes, namnen p deras hfdingar glm-
158 ERLAND NOKDENSKILD
nias under det att sagorna skerligen, om ocks i frndrad

form, rhundranden bevarats frn generation till generation.
Fr sagornas liga lder talar framfr allt deras stora geo-
grafiska utl)redning.
Sagans gestalter och deras upplefvelser tilltala fantasien
och kommas ihg och beskrifvas fr andra. De historiska
personligheterna och hndelserna glmmer man.
Sker man i chan- och chiriguanohemmet, ser man
bevarade mnga saker, som numera ro ur bruk, men livilka
de vrda som minnen frn forna tider och ofta inte vilja
gra sig af med. Vackra, runda hvisselpipor, huiramimbi,
(bild 80) ser man slunda,som skert gtt i arf frn gene-
ration till generation. De anvndes frr vid krigstgen.
Gubben Maringay hade allt mjligt i behll frn den gamla
tiden.Det beredde mig ett stort nje att rota i gubbens
gmmor. Grna skulle jag velat kpa ngot af honom, men

jag var att bjuda pengar fr hans minnen.
smtt generad
Instuckna vggen fann jag en bunt vackra, alldeles
i
nedrkta, gamla pilspetsar. Skulle du inte vilja slja mig

dem, sade jag tveksamt till min gamle vn. Du skall f
tre till sknks, sade Maringay. Efter den afsnoppningen,
lt jag honom bevara sina kra saker.
En gng red jag frn Vocapoys by fr att ska upp
en changubbe, som hade en vacker, gammal drkt. Efter
ngon tvekan visade han mig den. Han hade den om-
sorgsfullt inlagd i ett annat tyg. Liksom en entusiastisk
museiman tager fram en gammal klenod vecklade han mt
upp den. Man sg riktigt, hur kr den var honom. Slja
den ville han inte, fastn jag bjd honom ett mycket hgt pris.
Detta att lska de gamla minnena det visar att
dessa indianer ha en viss kultur. Detta gller dock blott
de gamla mnnen, de unga ro ej mera s, de slja allt
utan tvekan. Hvad bry de sig om en ntt, gammal fest-
drkt, om de i stllet kunna

f en rd, fladdrande halsduk
och byxor medDet r pantalongernas segertg fver
rock.
vrlden, som fven ntt dessa dalar och sltter.
Chiriguano och chan fra numera inga riktiga krig

med andra indianstammar. Det hnder likvl ngon gng
att chan vid Rio Parapiti gra tillflHga strftg mot
tsirakuaindianerna. Ashluslay pstodo fven, efter hvad min
tolk berttat mig, att tobahfdingen Taycolique hade t-
skilliga chiriguano med sig, nr han 1009 gjorde ett infall p

deras omrde.
Batirayu berttade, att chan fordom frde hem huf-
vuden af ddade fiender, som sattes upp p torgen i byarna
vid festerna.
82. Lerkrl frn Chan.

Rio Parapiti.
ELFTE KAPITLET.
Frn chan- och chiriguanoindianernas land. (forts.)
Hvardagslifvet i chan- och chiriguanohyarna.
I regel har jag trifts riktigt bra i chan- och chiri-

guanobyarna. Lifvet i dessa byar r ganska Hkartadt. Skil-
drar man en, har man s godt som skildrat dem alla.
Liksom alla friga indianer, jag hr beskt sder om S:a

Cruz de la Sierra i Bolivia, lefva dessa indianer i byalag.
Ngra af dessa byar ro rtt stora och bebos af ett par
hundra personer. Ofta ligga mnga byar helt nra hvarandra.
Hyddorna ligga i regel ordnade omkring ett torg, dr man
ibland planterat flasktrd, som under regntiden gifva skydd.
Torgen tjna till samlings- och lekplats. Hyddorna ro fyr-
kantiga i motsats till choroti- och ashluslayhyddorna, som ro
runda och ha i regel drren, som r riktad int byn, p
gafveln. De ro byggda af rr eller trribbor ocli med tak
af grs. Ej s sllan ro de rappade med jord.
mer och mer frndra likvl chan och chiriguano
Allt
sina hyddor under inflytande af de hvite och det finnes I
redan mnga indianer, som bygga dem identiska med deras.
Sin ursprungliga indianska form ha inga hyddor hr.
De kta chiriguanohyddorna (de ursprungliga chanhyddorna
knner man ej) voro mycket stora, nda till hundra personer
bodde i samma hus, och hela byn bestod blott af ngra f,
stora h3'ddor '). Dessa motsvara tydligen de stora familjehus.
*) Annua de la Compania de Jesus. Tucuman y Peru 1596.

Relacioncs gcogrficas de Iiulias. ^hulrid 1885. Tomo II Sid. CIV.
UR INDIANERNAS LIF 16L
som ro bekanta frn Brasilien och som jag i Bolivia blott

sett hos chacobo, en panostam vid Lago Rojo-Aguado.
Redan p Viedmas ') tid under slutet af 1700-talet
synas de dock ha fvergifvit den ursprungliga hustypen och
byggt sig smrre hyddor.
83. Eldstad fr majslskoket. Chanljy. Rio Itiyuro. Till hger p bilden

synas stora krl, i hvilka majslet fr jsa. Huset r jordrappat.
I mnga byar hr till h varje hydda en eller ett par

majslador (bild 84 a), dr majs, pumpor o. d. frvaras. Dessa
lador ro byggda p plar och ro kanske ett minne frn
en tid, d chiriguano och chan eller ngondera bodde i
sumpiga trakter. Till hvarje lada hr i regel en stege (bild
84b). Ngon gng ro ladorna sammanbyggda med bonings-
') Viedma: 1. c.
11. Nordenskild-
huset till ett tvvningshus. Sdana h3'ddor har jag sett

nra Machareti och vid Yatavri ej lngt frn Ivu. Ej s
sllan st ladorna ute i krarna lngt frn boningshusen.
84 a. Majslada. Chan. Rio Itijuro.
Det r snyggt och fint i dessa bsâr. Hyddor och torg

sopas dagligen och soporna brnnas. Chan och chiriguano
tycka om, att ha det fint omkring sig.
Utrymmet hyddorna r icke dligt. I regel bor i

i
hvarje hus blott en familj, som fven ngon gng bestr,

utom af friga familjemedlemmar, af dttrarnas mn, hvilka
under frlof ningen och i brjan af ktenskapet l.)o hos svr-
raodern. Utanfr hyddan r den stora eldstaden (bild 83), dr
majslet kokas och fven ibland maten. Inne i hyddan r
fven en eldstad, dr man kokar och dit man kryper fr att

vrma sig under kalla ntter och dagar.
Mnga ntter har jag sofvit i dessa hj-ddor. De ro
i regel fria frn ohyra, hvilket man icke kan sga om alla
andra indianers bostder eller om de hvites hus. Bdden
84 b. Bild, som visar konstruktionen af fregende.
bestr endera af en sng af ett slags bamburr eller hgger

man p golfvet p en vassmatta Hngmattor
eller en hud.
ser man fven i hyddorna, men de ro inte mycket
allmnna. I det tropiska Sydamerika har hngmattan sitt
hemland, men den frsvinner mot sder och p fjllen, ty
dr r det fr kallt att anvnda den.
Hr och dr ser man en eller annan i tr skuren sitt-
pall (bild 85) af en form, som vi srskildt knna till frn de
brasilianska indianerna.
164 KHI.AM) NORDKNSKIOLD
Lngs vggarna hyddan st alltid massor af lerkrl

i
af alla Dr
dimensioner. ro de, som ro s stora, att en
nian skulle kunna krypa in dem. Dr ro grytor, dr
i
ro rostsklar, dr ro iina mlade krl, som komma fram
85. Sittpall. Chiriguano. Tarairi Va
86. Krok att hnga upp saker p. Chiriguano. u. '/s-
vid festerna och dr r skattkrukan, i h vilken mor frvarar

alla familjens dyrbarheter och minnen. I den ligger, om
huset r frmget, klder, smycken, sklar af silfver och
halsband af turkos och crysolit och mycket annat smtt och
godt.
I hyddans tak hnga p krokar och hnghyllor klder
och matvaror, medicin och annat. Dr frvara ocks mn-

nen sina pilar och bgar, sina trummor o. d I liauslingor
bruka majskolfvar vara upphngda.

Det r hemtrefligt i chan- och chiriguanohyddan isyn-
nerhet en kvll, d alla krypa intill den skna, vrmande
elden och sprkldan ppnas, d gubbarne bertta sagor, d

mammorna lgga ungarne, d unga par sitta afsides och
smekas.
87. Chankvlnna. Rio Parapiti. Hon br i brntet en vattenkruka.
Ganska tidigt r det tyst i byarna. Det snattras

inte hela natten, som i en choroti- eller ashluslayby. Ung-
herrarne och de ogifta unga flickorna springa inte omkring
fr att ligga hos hvarandra. De sedesamma chan- och
chiriguanotiickorna vaktas af sina mammor, g inte ut p

ngon odygd och taga inte emot herrbesk. Det frekom-
mer inga nattsexor som hos choroti eller ashluslay. Man
sofver nmligen om ntterna i dessa byar, d. v. s. om man
inte arbetar med majslbrygden till ngon fest.
Mycket tidigt om morgonen vckes man i nstan alla

byar af klagosnger. Dr som frlorat
r alltid ngon,
ngon slkting, som hgljudt begrter densamma. Har
ngon nyss ddt, r det hemskt i byarna fr den, som r
morgonsmnig.
Tobakspipa. Cliiriguano. Caipipcndi. '/*
> 89. Spadskaft. Cliiriguano. c:a V'^.
I den allra frsta morgongryningen

kvinnorna upp, stiga
ngot senare mnnen och Det frsta
dagsarbetet brjas.
kvinnorna gra r, att de g och hmta vatten och taga sig
ett bad, ett riktigt uppfriskande bad.
Vattenkrukorna bra de p ohka stt. Vid Rio Itiyuro

bra chank vinnorna dem p axeln, vid Rio Parapiti i ett
brnt (bild 87). Det senare bruket r fven det vanligaste
bland chiriguano. P hufvudet bra blott de kvinnor kru-
korna, som lefva med de hvite och som antagit deras seder
och bruk.
UR INDIANERNAS LIF 16'
Arhetsfrdelningen mellan Tcnen.
Liksom hos choroti- och ashluslayindianerna ha i regel

fven hr hvarje kn sitt bestmda arbete, ssom vi se af
nedanstende tabell:
Tabell, som visar arbetsfrdelningen mellan mn och kvinnor

hos chan och chiriguano.
=: 5
Fiske -f +^) Mattfltning +

Jakt + Hngmattebindning +
kerbruk, rjning... 4- Lderarbeten +
sdd + -f Vapentillverkning . . . +
skrd + + Sirning af kale-
Matlagning ^) + basser +
Vedbrning + + ^) Husbygge + *
Vattenbrning + Yfning +) +
Beredning af rus- Spinning af trd ... +
drycker + Bandfltning +
Insamling af vilda Boskapssktsel ... .+ +
frukter och rtter + Syning + -f
Lerkrlstillverkning 4- Korgarbeten +
Trarbeten + Dagsverken t de
Xtbindning + hvite + +*
Repfltning +
') Kvinnorna fiska regel p grundt, mnnen p djupt vatten.

i
*) Deltaga ngon gng beredandet af jaktbytet.

i
*) Hos chan vid Rio Parapiti.

*) Vid Rio Parapiti samlade chankvinnorna materialet till taket,
d. v. s. lngt grs.
") Blott hos Maringay.
) Obetydligt, egentligen blott vid Rio Parapiti.
1(38 KHLAM) NOUDKNSKII.D
Jmftir man denna tabell med den sid. 87, skall man finna
attden tunga vedbrningen och husbygget hos de hgre stende
chan och chiriguano nstan fvertlyttats frn kvinnorna till
mnnen. Mrkligt r, huru vissa industrier, t. ex. lerkrlstill-
verkningen, till h vilken primitiv indianstam man n kommer,
r kvinnoarbete. P samma stt siras kalel)asserna fverallt
af mnnen, liksom de utfra allt arbete i tr. Att hr fven

kvinnorna fiska, beror drp, att en del af dessa indianer lefva
vid vattenfattiga floder, dr man blott fiskar smfisk och dr
fiskarenas mod och styrka ej sttes p ngra prof.
Xringar.
Fiske och jakt spela fr chan och chiriguano ingen

betydande roll. De ro ssom jag frut framhllit ker-
brukare, framfr allt majsodlare. Af majs lefva dessa m-
dianer s uteslutande, att all annan fda spelar fr dem en
mycket underordnad roll. Ett undantag gra de chan, som
bo vid Rio Parapiti, hvilka odla mera stpotatis n majs,
som i deras land ger utmrkt skrd.
Fljande vxter odlas af chan och chiriguano:
Stpotatis
Majs.
Zapallo (Cucurbita pepo Lin).
Kalebassfrukter.
Bnor i flera variationer.
Bomull.
Urucu.
Tobak.
Tuna (t. ex. vid Yatavri). Opuntia.
Hirsch.
Mandioca (sllsynt).
Vassrr till pilskaft (vid Rio Parapiti).

Hvarken vanhg potatis eller bananplantor har jag sett
i dessa indianers odlingar. Stpotatisen r, enligt Batirayus
uppgift, infrd i sen tid frn de hvite. Tobaksodlingen
r obetydlig. Chan och chiriguano ro ej ngra stora
rkare. Mest rka de cigarretter i majsblad, sllan pipa

(bild 88). Hos dem behfver man aldrig rka skift.
Det r ganska anmrkningsvrdt, huru olika indian-
stammar ro begifna p tobak. Aymara och quichua, som
tugga coca, rka mycket sllan. De tycka ej, att det r
godt. Ej heller chacobo och atsahuaca, tvenne stammar, som
jag under mina resor lrt knna, rkte. Xr jag bjd en
chacobo en cigarrett, s drog han ett par bloss, satte rken
i halsen och slngde sedan bort densamma. Chacobo odla
Ukvl tobak. De anvnda den uteslutande som lkemedel.
Xr en chacobo ftt en boro, en fluglarv, Dermatomya,
under huden, s tcker han fluglarvens ingng med tobakspul-
ver, hvarefter han efter ngra timmar kan klmma ut
larven dd. Choroti och ashluslay ro passionerade rkare.
Hos dem r det en af lifvets hgsta njutningar. Dessa mot-
satser ro ganska egendomhga.
Chiriguano och chan ha vidstrckta odlingar, hvilka i
motsats till choroti och ashluslay rjningar i vildmarken

ro vl sktta Fordom anvnde man spadar af hrdt tr
med vackra skaft (bild 89). Nu ro dessa ur bruk, och jrn-
spadar ha kommit bruk fverallt. krarna ligga ej sllan
i
lngt ifrn byarna, ssom t. ex. i Caipipendidalen. Detta

beror drp, att tillgng till vatten ej finnes hela ret om,
dr krarna ro anlagda.
Skrden frvaras som nmn dt i lador, som ro byggda
p plar (bild 84) fr att skydda den i ngon mn fr
rttor, fukt etc. Dessa lador ser man fverallt utom hos chan
vid Rio Parapiti.

krarna ro vl inhgnade, med snrformigt byggda
staket, som mycket svra att taga sig fver. Gds-
ofta ro
ling af frekommer ej. Dremot lter man en
krarna
utarmad ker hgga i trade.
Tiden fr sdden bestmmes efter sjustjrnornas,
yclm, stllning. Xr dessa g upp fver horisonten mycket
tidigt p morgonen r det sningstid. Viktigt r det att ha
sdt, nr regntiden brjar.
Det r mnnen, som rja och s. \"i<\ skrden hjlpa

alla,bde mn, kvinnor och barn till. Hos chan i Itiyuro-
dalen sdde mnnen majsen, d. v. s. de sktte de strre
odlingarna, under det att kvinnorna voro trdgrdsmstare
och odlade pumpor, bnor o. d.
Chan och chiriguano ro inga stora jgare. Kanske
jagade man mera frr. Deras jaktvapen ro pil och bge.
Till vildsvinsjakt anvndes klubbor, till strutsjakt anvndes
frr boleadoran, churima (se sid. 63). Snaror och fgel-
nt frekomma fven. Jgaren brukade frr bra en drkt
af lder, tillskuren efter europeiskt snitt och tydligen
imiterad efter spanjorerna '). Denna fick ej hnga i
huset. Frr fick ej heller hos chan vid Rio Parapiti ktt
kokas i huset, utan detta skulle ske ett stycke frn det-
samma. Pojkarne ro naturligtvis stora smfgelsjgare. De
anvnda ngon gng liksom fven mnnen lerkulsbgar.
Man har jakthundar, som srskildt passa fr vildsvinsjakt.
I en chanby vid Rio Itiyuro sg jag, huru man mlat alla
Imndar med ett rdt kors p hufvudet. Detta var fr att de

ej skulle bli bitna af en galen hund, som huserade i nr-
heten. Det var verkligen ganska lustigt att se dessa hedniska
chan med korstecknet skydda sina hundar mot rabies.
Batirayu berttade, att nr chanmnnen g p jakt,
f de ej sofva natten frut hos sina hustrur.
Fisket drifves ngot olika i de olika floderna.
I Rio Itiyuro fiskas nstan uteslutande af kvinnorna och
barnen. Dr finnes ocks bara smfisk. Jag sg dr tre
fiskemetoder. Mete, fiske med kalebass och fiske genom att
dmma upp dammar. Krokarna vid metet ro bjda nlar,

som man ftt frn de hvite. Flte och snke anvndas ej.
Fiske med
kalebass tillgr p fljande stt. I strm-
men ned i botten flera lfruskor, som ge skugga och

stickes
framfr hvar och en af dessa stlles en kalebass (bild 90)
med sur mlen majs i (affall frn lbrygden). Fisken
') Redan Viedma omtalar denna drkt, sid. 181.

samlar sig i kalebasserna, som d och d vittjas af kvin-

norna. Dessa smyga sig fram till handen
kalebassen, stta
hastigt fr mynningen och lyfta upp densamma, hvarefter
de tmma innehllet i gropar p flodstranden.
Ett annat stt att nmnda
fiska, som brukas mycket i
flod, r att dmma upp

dammar i sanden, i hvilka
aflnga
fisken samlas. Fisken fngas, sedan man tmt ut vattnet
ur dammarna. Ibland lter man dammen sluta en backrnna, i
som sluttar ned i en lif, ur hvilken fisken ej kan komma ut.

Allt det fiske jag
sett i Rio Itiyuro, skedde
under solvarma dagar

under torrtiden.
I fre Rio Pilco- ^7 VATTtNYTA STRMRIKTNING
mayo fiska chiriguano
med krokar erhllna
af de hvite, med nt
hknande choroti dyk-
nt, fastn mindre, och
genom att skjuta fisk
med pil och bge, en
konst som mig veter- 90. Fiske med kalebass. Rio Itivuro.
ligen r oknd fr de
indianer, som bo lngre ned fr floden. De pilar, som
anvndas till fiske, ha tv eller flera spetsar.
I Rio Parapiti sg jag chan och chiriguano fiska med
nt af en typ, som vi se hr afbildad (bild 91). Vid fisk-
skytte anvnda chiriguano dr pilar med mnga, fina spetsar.
I dessa sistnmnda floder r det alltid mnnen, som

fiskap djupare vatten med nt och med pil och bge,
under det att kvinnorna nja sig med att fnga smfisk i
uppdmningar, dr floden r hlft orr.

Ej s sllan fretaga indianerna lnga frder fr att
fiska. Slunda bruka chan ngon gng under torrtiden
beska de sumpmarker, madrejones, i hvilka Rio Parapiti
frlorar sig.
172 ERLAM) NORDENSKILD
Det r mrkvrdigt att folk, som fiska s mycket som

f slag af fiskredskap. I min
indianerna, knna till s
skildring af choroti och ashluslay gjorde vi redan bekant-

skap med denna fattigdom.
Moberg och frfattaren tyckte en gng vid Rio Pilco-
mayo, att vi skulle lra chorotiindianerna ngot af vr
erfarenhet i fiske och s tillverkade vi en ryssja, som vi voro

mycket stolta fver och som sattes ut i frvissning, att den
p morgonen skulle vara full af fisk. Brte af allt mjligt slag
var allt, hvad vi fngade. Det var inte utan, att indianerna
2:rinade en smula t oss.
91. Nt. Chiriguano. Rio Parapiti. c:a /12.
Orsaken till fattigdomen p fiskredskap r inte brist p

ider hos indianerna, utan en annan. Det r helt enkelt
mycket f fiskmetoder, som passa i dessa vatten. Stlla
ut ett nt fver natten kan man ej gra, ty kommer

det en palometafisk i ntet, s skr den sig genast ls
med sina kvifhvassa tnder. Krokfiske trttnar man ocks
snart p, dr det finnes af detta slags fiskar, ty de bita af
krokarna lika ltt som refvarna, om de ej ro af srdeles
godt material. dessa tropiska vatten multna fven fiskred-
I
skapen fortare n hos oss, och det r drfr ej lmpligt att

stlla ut dem i vattnet fver en hel natt.
Chiriguano ochchan ha inga farkoster. De ro dr-
emot utomordentliga vadare, och det r ingen ltt sak att
vada i floderna hr under regntiden. Har man en af dessa
1,
indianer till hjlp, kommer man dock fver, s vidt det

r mjligt.
Ssom en egendomlighet kan jag bertta, att jag under
hela min resa aldrig sett en infdd hvit eller mestiz fiska.
Det r inte fint att ta frsk fisk i Bolivia. Vid Rio Pilcomayo
to officerarne p militrposteringarna nstan aldrig den lckra,
frska, laxliknande fisken frn floden, utan fredrogo lax i
burk frn Alaska. D denna ganska lderstigen nr den

r
kommer till Bolivia, s smakar den otckt. Krokflske r
ocks den enda fiskemetod, de hvite lrt indianerna.
Chiriguano och chan ha af husdjur blott hundar, som
de ej ftt genom de hvite. Dessa hundar synas mig numera
mj^cket uppblandade med frmmande blod. De ha alltid
namn, t. ex. tirupotchi (gammal kldnad), chapikyu (gula
gonbryn). I regel ha chiriguano och chan mindre hstar,
snor, kor, fr och getter n choroti och ashluslay. Hns
och svin ha de dremot mera Ngon gng ser man fven
ankor, prlhns och kalkoner. I vissa trakter, ssom t. ex.
i Caipipendidalen, dr indianerna ro rika, ha de likvl
mycket boskap. Hvad de
hafva, ska tyvrr de hvite p
allt stt att lura af dem.
Det r slunda inte ovanligt, att
en hvit man eller kring kommer med ngra kaggar alkohol
till en by och lmnar den med ett par af indianernas bsta
kor. De hvite bli rikare och indianerna fattigare.

Menageriet af tmda djur frn skogen, som man ser i
de mera primitiva indianernas byar, finnes ej hos dessa

indianer. En och annan papegoja, som talar litet guarani, r
likvl ej ovanligt att finna i hyddorna.
Matlagning.
Det snusk, som mter en i matlagning och tning hos

choroti och ashluslay, finner man ejhos chan och chiriguano.
Fdan r dremot sorgligt enformig. Det r majs i alla
mjhga former, kokt majs, rostad majs, majsbrd bakade i
askan, majsmjlvlling och ngkokt majsmjl. Det sist-
nmnda tillagas i en hr afbildad apparat (bild 92).

Ktt kokas med majs till soppa eller rostas. Det skljes
alltid vl, innan det lgges i grytan. Fisken rostas fver
elden i klykor eller i majsblad. De sm fiskar jag sett till-
lagas p detta stt, rensades frst vid tningen. Har man

mvcket fisk, torkas en del fr framtida behof.
92 a. ngkokningsapparat. Chaiic. Rio Iliyuro.
fven en del vilda vxter tes, srskildt under brist-

tider. Till maten anvndes salt, som numera kpes frn
de hvite. Frr hmtade man det frn bergsaltbrottet vid
San Luis p trgen frn staden Tarija till Chaco eller be-
redde man salt ur salthaltig jord, yukiu. I en skl med
vatten lades den saltmngda jorden. Denna fick sjunka till
botten och det salta vattnet anvndes.

Kvinnor och mn ta hvar fr sig. I hemmet gr det
i regel s till, att frst ta mnnen och sedan kvinnorna
och barnen. Indianerna vilja ha matro. Det r drfr hgst
oartigt att tilltala dem under denna viktiga sysselsttning.
De ta, hvad jag sett, ej ur den gemensamma grytan,
utan hvar och en p sin skl. Efter mltiden sklja de
mun och tvtta hnderna, i det att de spotta ut skljvattnet
fver fingrarna.
92 b. Det fre lerkrlet. Det hr afbildade

exemplaret r frn Mataco-Vejos, som af
chan lrt sig anvnda dylika. V*-
Det s}Tites mig, som om hr verkhga skulle iakttagas

mltider, af den frsta intages p morgonen, den
hvilka
andra midt p dagen och den sista i solnedgngen.
Har man fverfld p mat i ett hus, bjuder man fven
i grannhusen. Man visar en beskande indian stor gst-
frihet. Han behfver ej g bort, utan att f majsl eller
mat. I chanhyddorna vid Rio Parapiti satte indianerna
alltid fram en skl stpotatis t mig, nr jag kom in p
besk.
Chan ta ej sna, mulsna, hst, hund, rf, gamar och
apor. Dremot anses puma och jaguar matnyttiga.
Nr kvinnorna i byarna ej koka mat, brygga l eller
skta sina sm, ro de dock alltid flitiga. tminstone de
170 i;iUw\NI) NORDENSKILD
ldre bland dem ser man De spimia, de gra

aldrig sysslolsa.
lerkrl, de vfva. Jag har mig beundra dessa kvinnor, be-
lrt
undra deras krleksfulla omsorg om barnen, deras flitoeh deras

omtanke om bennnet, deras konstfrdighet och deras smak.
Mnnen lata sig dremot ganska grundligt. De ta i ett
tag ibland, men s lta de ocks ofta arbetet vara fr att
dricka majsl. Drvckesfesterna, som jag skall skildra hr

nedan, tycka nog bde mnnen och kvinnorna om, men det r
de senare, som ha med anordningarna.
det mesta besvret
Spel.
Ngon gng ser man mnnen spela. Det vanligaste spelet

r numera taba, som spelas med sprngbenet af en ko och
m m = -2 som dessa indianer lrt sig i sockerfabrikerna.
Kl K = 5 fven trningsspel r inte ovanligt, att de nu-
D D =-Z mera knna till. Reglerna fr detta spel tyckes

vara deras egna, eller rttare eget uppkok p
tnDm = 6
de hvites.
s s = 3
Daro, ssom chiriguano efter spanskan
o o = -k
13 M = 1 kalla trningsspelet, spelas af tv personer med
m =-3 af dem sjlfva tillverkade trningar. I Tihuipa
93. Spelregl(;r fr antecknade jag fljande regler fr detta spel

daro . Chirigu- (bild 93).
ano. Tihu Tpa. Alla friga kombinationer ro ^= 0. Den,
som frst har tio streck, vinner. Strecken markeras p marken.
Af egna hasardspel ha de tv slag. Det ena r det-
samma, som vi lrt knna sid. 67, frn choroti och ashluslay.
Chiriguano kalla detta spel chucary, chan chunqunti ').
Det andra spelet, som r bekant fr bde chiriguano

och chan, har jag ej sett hos andra indianer. Det kallas
tsucareta och spelas med en hg pinnar, som p ena sidan
ro konvexa och p den andra plana eller konkava (bild 95).
Fi'st lgges en pinne (mma) ut, s att den pekar mot
den, som skall kasta (bild 96). Yi antaga, att den lagts s.
) Jmfr Erland Nordenskild: Zcitscii. fur Etlin. 1910, H. 3 o. 4.

Tafla 1 6. Caraguatd. Vxt, som af indianerna i Chaco anvndes p
flerfaldiga stt.
attden konvexa sidaii r uppt. Falla tv eller flera pinnar

i kors fver hvarandra med den konvexa sidan uppt och
utan att ofvanp berras af ngon pinne med den plana
sidan uppt, s tillfalla dessa den kastande. Hade mma
lagts s, att den plana sidan lagts uppt, hade blott de,
som med den plana sidan uppt bildat kors, rknats.
94. Cliangossar vid Rio Itlyuro, som spela chunquanti.
Man slr h varann an gng och hvar och en lgger ut

mma godtyckligt. Den, som ftt mest pinnar, har vunnit.
Nr man blott har fyra pinnar kvar, lgges ingen mma
ut, utan man kommer fverens, om de konvexa eller plana
(konkava) skola gillas.
Ngon gng ser man kvinnorna spela ett kgelspel, af

chiriguano i Tihuipa kalla dt itarapa och af chan vid Rio
Parapiti tocorre
I Tihuipa spelade man p fljande vis. Man lade upp
tv rader af majskorn, tv och tv p hvarandra ssom
12. Xordenskild.
178 KKLAM) NORDENSKILD
kglor p fyra k fem fots afstnd. T va spelade Vcxelvis,
i det att de frskte att sl ned den andres raajskglor med

ett klot af sten Den, som frst slagit ned alla den andres
majskglor, hade vunnit.
Vid Kio Parapiti spelade man med tre kglor p hvar-
dera sidan. Afstndet mellan de bgge spelandes kglor var
en famn. Hvarje kgla bestod af en affrad majskolf och
skulle afstndet mellan dessa vara ett handspann (det strre ').
Bollen, man anvnde, var af brnd lera och ihlig, med sm
skramlande bollar inuti (bild 99).
Indtanharnenti lif.
Till skildringen af lifvet i byarna lir ocks att tala

om barnen. Barnen leka, men hjlpa ocks de stora.
De uppfostras ssom choroti-

ocli as] iluslay barnen. I glad
frihet tilll)ringa de sitt lif, utan
stryk och utan hrda ord.
Cliiriguano- och chanbarnen
9.-,. Pinnar till tsiukarctaspciet. ''j.. ba flera lekar och leksaker.

Il vilka man aldrig ser de hvites
l)arn anvnda i Bolivia, och som synas mig alla vara kta
indianska.
Indianbarnen spela frst och frmst de spel, jag redan
omtalat frn de ldre. Af spelen frn choroti och ashluslay
knna de det hockeyliknande bollspelet, som chiriguano
kalla tca. Hos chan har jag ej sett det spelas. Som ml
bruka de anvnda gropar och ngon gng sl de fven bollen
med rckets. Det r hr ett gosspel. Ett utomordenthgt
vackert och svrt spel r tki, som jag sett spelas af gossarne
hos chan vid Rio Parapiti. Det spelas af tv, fyra, sex
eller flera personer i tv lag. Bollen, som r af massivt

gummi, kastas frst upp i luften af en af de spelande, som
sedan studsar den med Imfvudet tifl motsidan, dr den ter
skall sttas tillbaka med hufvudet. Det r frbjudet att
*) Lngsta mjliga afstndet mellan tummen och lillfingret.

vidrra l)ollen med handen. Det parti, som fem eller tio
gnger allt efter fverenskomraelse frfelat bollen, har frlorat.

T(5kispelet omtalas i en af chanindianernas sagor (se
sid. 240). I denna saga se vi, huru svrt chan frr hade
att f tag i gummi till bollarna, som mste komma vida
96. Mnia lgges ut. Tshucarctaspelet. Tihuipa. Cliiriguano.
ifrn, d gummi ej finnes i Chaco. Numera f de gummi-

bollarna frn S:a Cruz de la Sierra. Jag har blott sett tki
spelas af gossarne. Fordom spelades det icke blott af mn-

nen, utan fven af gudarna. Tkispelet r srskildt bekant
frn chiquitosindianerna ').
fven d'Orbigny ") talar om detta vackra spel frn

') Erbaulichc und angeuelime Gcscliicliten. Wien 1729, sid. 55.
*) dOrbigny: Voj-agc. Partie Historique Torne 2. Sid. 594 595.
180 KHLAM) N()RI)I:NSKI0M)
Clii(juitos. Vid Kio (Juapor har jag sett det spelas ai"
chitiuitanotalande gummiarbetare, hvilka voro ni\x'ket skick-

liga i att taga bollen med hufvudet. Afven laga bollar, som
kommo ttt intill marken, up]>l"ungade de p samma stt,
liggande p magen.
Spel med gummibollar tyckas ganska sent ha blifvit
97. Pinnarne kastas. Tshucaretaspelct.
l)ekanta fr spaniorerna. Detta framgr af den frvning,

med hvilken Gumilla ^) omtalar dem. Mrkvrdig r, sger
han, bollen liksom sttet att spela med den. Bollen r stor
och tillverkad af en trdsaft, som de kalla caucho, hvilken
vid en ltt stt studsar s hgt, som en man r lng.
Gumilla berttar att indianerna vid Orinoco spelade med
*) Gumilla: El Orinoco Ilustrado, Madrid 1745, sid. 190.

hger axel. Trffade ngon annan kroppsdel, fr-

bollen
lorade den spelande en pong. Han beundrade mycket deras
spel, d de tio, tolf, ja flera gnger kastade bollen p detta
stt af och an, utan att den vidrrde marken.

Ett annat trefligt spel r suki, som jag sett spelas af
changossar vid Rio Parapiti Det spelas af tv gossar

(bild 102).
med majskolfspilar. Frst kastar den ene gossen sin pil i marken,
98. De spelande se efter, huru piunarne fallit.
sedan den andre, som sker att komma s nra som mjligt.
Kommer han ett handspann (det strre) eller nrmare ifrn
motstndarens pil, s vinner han en pong, d. v. s. fr ett
streck p marken. Den, som frst har sex pong, d den
andre har ingen, har vunnit. Hvar och en spelar med nda
tiU tre pilar. Pongen rknas s, att blott, hvad den ene
har mer n den andre, r giltigt.
\S-2 KHI.AM) N()1U)1:NSKK)I.1)
Huirahualiua r ett spel (bild 103), som blott spelas af de

mindre cliangossarne vid liio Parapiti. Det spelas al" tva
gossar med livar sin piime. Den ene kastai- sin pinne, s
att slr i marken och den studsar

spetsen
s som mjligt. Sedan kastar den
lngt
andre. Den, som kastat lngst, fr ett streck
p marken. Den, som frst har tta streck,
nr den andre str p noll, har vunnit.
Parama -spelet har jag sett spelas af
99. Itudelad boll Caipipendidalen. Det spelas af
ehiriguano i
ocororespe-
1
^^,^ ^-^^^ knapp
^^ eller ngot
dvlikt lgges p
Ict./s.Chanc. Uio '
i
Parapiii. ^^^ ^^^^^ ''^'"^ "^^^^' bvarefter man i

kastar med
runda brickor Knappen skall
af krukskrfvor.
sls ned, och den som konnnit nrmast densamma, har vunnit
ett streck. Spelet fortsattes till den ene har fem eller flera
streck allt efter fverenskommelse.
101. Rcket, '/ic. Tihufpa. ('hiriffuaiio.
Chan- och chiriguanobarnen ha fven flera leksaker,
hvilka ro hr afbildade (bild 104105). Af dessa r mou-

mou (bild 104) mrklig. Med den stadkom mes, om tr-
den frst tvinnas och sedan spnnes, ett surrande ljud.

har jag skerligen riktigt trkat ut mina lsare med
Nu
indianska spel och leksaker. Kanske har jag stannat fr
lnge vid detta mne, som mycket intresserat mig under resan,
d det blifvit s litet studeradt i Sydamerika. Liksom hos

choroti och ashluslay har jag grna lekt och spelat med
gossarne. Det har varit ett stt att komma indianerna in
p lifvet, att vinna frtroende.
Liksom choroti- och ashluslaybarnen ha barnen hos
chan och chiriguano sllan ledsamt, liksom dessa ro de
snlla och goda barn. Det r oftast riktigt muntert p
lekplatserna i l)yarna. Detta gller hedningarna. De barn,
som munkarnes vld, se dystra och inbundna
rkat i
ut, de ha brjat f smaka p det, som lrs den hvite man-
nens barn, uppfostran och begynnande civihsation. Du

skall . . .
.
Du skall icke . . .
.
102. Majskolfspil Suki . Clian. Rio Parapiti.
^TYrr.:: -T;Tr^-Sii.;a...:<^..,:'!L:-::r'^nv'..-igl-iir.--- ^^
',
r,f/^j^^^^>,^'y^-'-î7îi^
^-..- rr~-
103. Pinne till Huiraluiahiiaspelct. V^- Chan. Rio Parapiti.
Spelen och leksakerna ro af stort intresse ur antropo-

geografisk s^mpunkt. Ett flertal af dessa terfinna vi ej
utanfr Cliaco och nrgrnsande trakter i Sydamerika. Dr-
emot finna vi dem i Nordamerika.
P grund draf har jag dragit den slutsatsen ^) att sj)elen
och leksakerna d det kulturella

ro reliker frn en tid,
utbytet mellan Nord- och Sydamerika var strre n nu eller

rttare spr af en kulturstrm, som utgende frn norr gtt
nda ned i Argentina. En mrklig likhet rder fven mellan
de typer af tobakspipor, som man finner i sydligaste Syd-
amerika och i Nordamerika. Den trefotskeramik, jag funnit
') Se fven Erland Nordenskild : Zeitschrift fur Etnologi, 1910 H. 3 u. 4.
104. Leksaker. Chan och chiriguano.

A = mou-mou'. V^- Chan. Rio Parapiti.
Cl B = surrande snurra. V- Cliiriguano. Caipipendi.
C = tunnband medpiskaci. (>lianc. Rio Itiyuro.
D = musikbge. V*- Chan. Rio Rarapiti.
vid mina grfningar i stra Bolivia, i Mojos, tyder fven p

infl}'tande frn norr.
Hvardagsdrlien
I de byar, dr de hvites inflytande ej trngt ut de

gamla drkterna, bra chan- och chiriguanokvinnorna ett
sckformigt plagg, tiru (bild 106). Detta kan bras p olika
stt, ssom vi se p fotografierna. Frr tycktes tirun ej ha
haft den form, den nu har. Yiedma ^) sger att chiriguano-
105. Dockor af vax. i/i. Chan. Rio Parapiti.
kvinnorna blott hade ett stycke tyg om hfterna. Det r

skert under infl3'tande af de moraliska kristne, som drkten
utvecklat sig till att bli mera anstndig
Af inhemska prydnader ser man halsband af turkos- och
crysohtprlor och af svarta frn.
Enligt egen uppgift finna indianerna stenprlorna i jor-
den, dr det finnes gamla boplatser och grafvar. Mesti-

zerna i Tarijadalen, som finna ganska mycket af dessa
prlor i sina krar, slja dem dyrt till chiriguano och chan.
Frr betalades ett halsband af dessa prlor med en hst.
^) Viedma, 1. c. sid. 181.

186 KIU.AM) N()I<1)I;NSKI()I.I)
Jlaret hra clianr- och cliiiiûandkviiiiiornu lialflngt,

benadt midt i i)annan och ngon gng liopbundet med
ett l)and i nacken eller om hufvndet.
10(). (MiancUvinna frn Rio Parapiti, kldd i liru .
Mnnen bra numera alla den em"opeiska drkten. I

arbetet ser man dem likvl ej sllan upj^trda blott i ett
stycke tyg, som skyddar knsdelarna. Hos chan vid Rio
Parapiti voro mantlar liknande dem, vi lrt knna frn
choroti och ashluslay ganska vanliga. De ldre mnnen, samt
fven de yngre i chiriguanobyarua vid fre Rio Pilcomayo,
IK !nuiani:rnas lif 187
bra hret lngt, viradt kring hufvudet och sammanhllet

af ett i regel rudt eller bltt band. Framtill r hret khppt,
s att de ha pannlugg och en lugg framom h vardera rat.
Allt mer och mer brjar det dock bli vanligt att mnnen
kortkhppa hret fr att bh lika tina som de hvite. P ft-

terna l)ra de, svidt de vandra i stenig eller taggig mark,
liksom kvinnorna sandaler.
107. Ansiktsmlning. Chirigiiano. Itapenbia. Rdfrg.

A och 13 = mn. C och I) = k\iiinor.
ej mycket i hvardagslag. Ibland ser

Dessa indianer mla sig
man en annan kvinna rdmla sig i ansiktet. De hvite
eller
pst, att det betyder, att hon r giftaslysten eller lysten

efter sin man, om hon r gift. Jag vgar likvl ej sga, att
detta r sant. Ett eller annat rdt streck i ansiktet mla
kvinnorna dit fven i hvardagslag eller klistra de helt enkelt
en blomma p livardera kinden. Mnnen mla sig fven
ngon gng rda i ansiktet och p kroppen. Ssom en stor
sllsyntliet har jag sett ett par chiriguanokvinnor, som voro
188 Kiu.AM) noiu);:nski{)l
tatuerade p armen (bild 108). I Caipipendidalen hade cliiri-

guanokviimorna det afskyvrda bruket att svrta sina annars
sunda ocli hvita tnder. Viedma omtalar att cbiriguano-
mnnen brukade mla sina tnder bl.
lienlighet.
Cban och chiriguano ro synnerligen renliga. De

brja som nmndt morgonen med ett bad, hvarefter
de ofta bada flera gnger under dagens lopp. Denna
renlig! let r mrkvrdig hos stammar, som ofta bo, dr det
r srdeles ondt om vatten
ssom t. ex. i Caipipendidalen.
Bad kunna de dr aldrig taga
under torrtiden, men i stllet
tvtta tminstone kvinnorna

livarje morgon kroppen riktigt
grundligt.
Den motsats, som hr finnes
i de olika stammarnas renUg-
hetsbegr, synes mig kunna
frklaras genom deras van-
108. Tatuerad kvinnoarm.
dringar. Choroti, ashluslay och
Chiriguano. Itapenbia.
mataco, livilka nnu delvis
klda sig i skinnmantlar liksom eldslndarne och patago-
nierna, synas mig ha invandrat i Chaco frn de kalla pam-
pas i sder, dr det varit ruskigt och otrefligt att tvtta sig.
Chiriguano och chan komma frn norr, frn de fuktvarma
urskogarna, frn de stora floderna, dr det alltid varit sval-
kande och sknt att bada. Nr de nu lefva under samma

klimatiska frhllanden, s ha de frra bevarat sin smuts
och de senare sin renlighet.
Im Thurn *) berttar att indianerna i Guiana bada
genast efter maten, utan att det bekommer dem illa. Det-
samma har jag ofta iakttagit hr.
'J Im Thurn: Among the indians of Guiana. London 1883.

Hufvudet cliamponera chiriguano och en del clian med

frna af nyntra, hvilka de mala. Till samma ndaml
anvnda chan vid Rio Parapiti barken af roten af mistel,
yiiag. Af ven naglarna, inte minst tnaglarna sktas
med omsorg. Till att kamma ut hret bruka de kammar
skurna i tr eller hopbundna af rrspjelor.
109. Kammar alt kamma ut liret med, ej att fsta i hret. i/s.
A frn Chan. B, C, D frn chiriguano.
Sitt tarf gra chan och chiriguano aldrig helt nra hyd-
dorna. Srskilda aftrden har jag likvl aldrig sett hos
ngra indianer och inte hos mnga hvite i Bolivia heller.
Chiriguano och chan akta mycket sina klder. De
hlla dem rena och laga dem, nr s behfves. H varje kn
tvttar och lagar sjlf sina saker. Mannen syr hr fullt lika
bra som kvinnan.
Jag har hr talat om alldagslifvet hos dessa indianer.
Hr nedan skall jag skildra de viktigaste hndelserna i deras
lif, deras samhlle, deras fester och deras industri m. m.
fr att till sist fverg till saga och religion.
T0LFT1-: KAPITLET.
Ur chan- och chiriguanoindianernas lif (forts.)
Frn moderlifvet till (jrafvoi.
Strngt arbeta chan- ocli chiriguanokvinnorna fven

under hafvandeskapet, nda tills de skola fda. I Voeapoys
hy var en hafvande kvinna, hvilken jag skiinkte en dufva,
som jag skjutit. Vocapf)y upplyste mig d helt upprrd,
att en hafvande kvinna ej fr ta dufva. Nr chan- eller
chiriguanobarnet kommer till vrlden, frorsakar det bestmdt

icke mycken smrta t sin mor. Dessa kvinnor ro friska
och fda ltt ssom alla indiankvinnor, som fra ett sundt
lefnadsstt och som aldrig burit tsittande klder. De ligga
ej hellei' i barnsng, det far ungens pappa gra i stllet.
terigen mta egendomliga bruk, couvade, som

vi detta
r bekant frn s mnga indianstammar. Flera dagar skall
mannen ligga och hlla diet. Hos chan vid Rio Parapiti
fr han de frsta dagarna blott ta kokt majs och mjl-
vlling samt sedan fven stpotatis. I flera dagar fr han
ej ta ktt. ter han t. ex. ktt af get, s skall han d

brkande som en sdan. Chiriguanoindianen Taco berttade
mig, att han ftt sin stora mage, drfr att han ej iakttagit
detta viktiga bruk. Fem dagar borde jag ha legat och
hllit diet, sade han.
Bruket af couvade har, som bekant, en mycket stor ut-
bredning i Sydamerika. Hos de stannnar, jag lrt knna,
frekommer det med skerhet utom hos chiriguano och chan
hos choroti, giiarayii och chacobo. K. v. d. Steinen ^), som
') K. v. d. Stcincn; Unter den Naliirvlkcni Zentralbrasiliens. Ber-
lin 1894.
UR INDIANKRNAS LIF 191
utfrligt talar i>ni detta biaik frn Rio Xingu, sger, att
det troligen r bekant fur alla brasilianska stammar. Det

synes dremot, som om bruket af couvade vore okndt frn
quichua och aymara, d. v. s. frn fjllkulturen i Bolivia
och Peru. Detta r en af de mnga viktiga motsatser, som
finnas mellan fjllens och urskogens indianer.
Guarayiiindianerna i nordstra Bolivia sade mig\ att
om en man gr p jakt. strax efter sedan hustrun fdt, och
t. ex. skjuter en papegoja, s kan han dda sitt barn.
Under frsta dagarna af lifvet fljer nmligen l)arnets sjl
fadern.
Mycket sllan fdas hos ehan och cliiriguano ])arn fre
ktenskapet. Jag tror, kanske misstager jag mig, att dessa
indianers kvinnor i regel ro kyska, innan de gifta sig. Vid
Rio Itij-uro fanns bland c:a 500 chan blott ett barn, som
var fdt af en ogift kvinna. \"anskapta barn fdas mycket
sllan. Slunda finnas, efter hvad jag sett och efter hvad
Batirayu uppgifvit, i hela Parapitidalen bland 1,500
2,000 chan ingen blindfdd, ingen vindgd, ingen idiot
och blott en med vanskapta extremiteter samt fyra df-
stumma. Starkt stammande indianer har jag ej obser-
verat.
Jag vet ej, om de vanskapta barnen vanligen ddas fven
hos dessa indianer, men det r troligt. Ej heller vet jag,
om fosterfrdrifning frekommer. Skert r, att dessa sunda
kvinnor sllan fda barn, som ej ro vlskapta. I Parapiti-'
dalen fanns likvl, som nmndt, en gosse med vanskapta ex-

tremiteter. Ena hftbenet var alldeles fr kort och den ena
armen var fven frkrympt. Denne behandlades med syn-
nerlig vnhghet af alla och man uttryckte hgljudt sitt
gillande, d jag gaf honom ngra sm gafvor.

Xr barnet brjar g, fr det ett namn. Detta gifver
ej fadern eller modern utan deras frldrar. Hos chan
vid Rio Parapiti har jag antecknat ngra namn. r
det en gosse, kallas han t. ex. yaturembi (lpp af fsting),
husucaca (guanaco), ttunam})i (bltra), ynduciipe (struts-

\\)2 ERLAND NORDKNSKIOLD
rygg), vacainyca (kohufvud), agurachivi, (rfurin), dersa

paravte (dina fattiga gon). Ar det en flicka t. ex. rasay-
poti (guayavablonnna"). En hel del namn ro ofversttliga.

Till detta namn kommer ej sllan ett knamn. Chanhf-
dingen Boyra (boj^-orm) kallade slunda yiirulmasu, hvilket
betyder stormun. Gubben Boyra var ocks en storpratare,
som var mycket svag fr allt, som var lite oanstndigt.
Ovanligt lnge fr l)arnet fven hr dia och i regel
drjer det flera r, innan modern ter fder. Kanske foster-
frdrifver hon ocks litet ssom chorotikvinuorna, fr att
familjen ej skall bli fr betungande.

I missionsstationenIvu skte jag gra upp litet stati-
i
stik fver antalet fverlef vande barn i 127 chiriguanokten-

skap och fann d, att i 10 ktenskap var det intet barn, i
27 ett, i 35 tv, i 20 tre, i 13 fyra, i 9 fem och i 4 sex.

Dessa siffror ro dock ganska oskra. De visa likvl, att
man hr har ett slags tvbarnssystem ssom hos mnga andra
indianstammar.
Corrado ^) pstr med bestmdhet att barnamord fre-
komma bland chiriguano. Det gra de fven i frtviflade

fall hos oss, hvarfr det exempel, Corrado anfr, inte har
ngot att Frgan r den: frekomma barnamord
bet^^da.
och fosterfrdrifning ssom en af stammen accepterad insti-
tution ssom lios chorotiV
Chan- och chiriguan obarnen uppfostras som nmndt
fven de i frihet. Under lek tillbringas barndomsren.
Smningom brja barnen hjlpa till med litet af hvarje,
ssom att bra vatten och ved, binda husdjuren, fiska o. s. v.
Flickorna lra sig af modern att spinna, vfva, gra lerkrl,

koka majsl m. m. De lra allt genom imitation. Gos-
sarne frflja smfglarna omkring l)yn och lra sig p s
stt att handtera vapnen. Barnen flja frldrarna till fisket
och kern. Gossen fljer fadern p jakt och knner sig
') Psidium guaj-ava.

*) Corrado: El Colcgio Fraii.sciscano De Tarija y sus misiones
Quaracci 1884. S. 526527.
'* ^m
'?:!' 1^
iM^n Tr-.v
Tafla 17. Palmskog, nra Rio Pilcomayo.

riktigt stolt ocii duktig, nr han fr knoga hem det ge-
mensamma jakthytet. Barnen se och lra. Det r roligt
att hilpa far ocli mor.
110. Changossc. Rio Parapiti. Han har pilar med klumpspetsar i handen.
Huru olika r ej barnauppfostran i missionerna, hvil-

ken r grundad p spioneri och angifvelse.
Moderlsa barn antagas af slktingarna. Ej sllan ser
man fven hr ldre tanter smeka andras barn.
13. Sordenskihl.
104 KIU.AM) NOHDIINSKILI)
D Hickan fr sin frsta menstruation, sttes hon in

i en afbalknin; hyddan, ett slags skp. Hennes hr kort-
i i
khppes och lion fr frst komnia ut, niir det viixt lialHngt.
tfljd af modern fr hon g ut och gra det ndvndigaste,
bada etc. Mellan frsta och andra mcnstruationen skall
flickan lilla diet. Hon fr ta kokt majs och mjl. Detta
hruk kallas af chan yiraundia.
I en chanby, Aguarti, sg jag en flicka, som satt i
ett sdant skp. Hon satt och spann. Jag tittade in i
skpet, hvilket visst var mycket illa gjordt, ty samma clag

frsvann bde Hickan och hennes skp.
P. Chom ^) berttar redan om detta hruk hos chiii-
guano. Han sger, att indianerna tro, att det Jir en orm,
som stuckit flickan.
Nr flickan kommit ut ur denna fngenskap, r hon
frdig att gifta sig.
Nr changossen var ungefr tio tolf r, genomborrade

en srskildt dri frfaren man hans underlpp). 1 hlet
stacks en liten trpinne.
Gossen fick ligga en dag. Hans farfar kom och ref
djupa sr p hela hans kropp, fr att han skulle blifva
modig strid och en god jgare. P morgonen, medan vattnet
i
nnu var riktigt kallt, frde han honom att bada, fr att
han skulle bli en riktig man.
Under en dag fick fadern icke iita, fr att gossen icke
skulle bli pratsjuk. Detta visar att dessa indianer ej tycka
om pratsjuka mnniskor.
Nr gossen blef ldre, bytte han ut trpinnen mot en
strre och nr hau blef man, kunde han stoltsera med en
stor knapp, tembeta i underlppen (bild 79). Denna
skulle vara af tr, i hvilket turkos- eller crysolitbitar
voro insatta med vax. Bland chan och de flesta chiri-
guano ha numera blott de gamla tembeta. Hos chiri-

guanohfdingcn Maringay, som vrdar gamla seder, dr
') P. Chom, sid. 320. Samma patcr talar iVcn om bruket af
coiivade hos dessa indianer, sid. 321. Lcttres cdiliantes. T. XXIV.
borras lil i underlppen p alla gossar. Maringay hr till
de gamla, som sga fraktligt: Den ava>, den man, som

ej br tembeta, han ser ut som en cuiia, en kvinna. Att
kalla mn fr kvinnor, det r att skymfa p chiriguanovis.
Dessa, som ro ava, sga om chan, som bruka lia
sm tembeta, cuuareta, kvinnor.
Numera tillverkas de flesta tembeta af de hvite i bergs-
trakterna af tenn och glasbitar. Bland dem, som tillverkat
sdana, mrkes italienaren Pablo Piotti. Hans verk ha
till och med kommit fver till europeiska museer, utan
att ngonsin ha varit i en indianhaka. Fordom hade chiri-
guano fven tembetas af genomskinligt harts ^).

Nr chiriguano- eller changossen vill gifta sig, skic-
kar han till flickans frldrar allt mjligt jaktl\vte. Voca-
poy berttade mig att utanfr deras hus, lgger han ved. An-
vndes veden, betyder det samtycke. Finner han veden orrd,
r han afvisad. Har han haft lycka med veden, anhller
han om flickan hos hennes moder. Denna svarar d, att
hon icke kan veta, om han blir en bra man, som kan skaffa
mat t sin Imstru. Fr att visa detta fr han tjna unge-
fr ett r lios den blif vande svrmodern. ktenskapet r
slunda hr ett slags kp.
P samma stt som chan- och chiriguauomnnen fria
i vra dagar, friade de fr tv hundra r sedan -).
Natten fre brllopet sofver gossen med sin flicka.
Detta firas med '

dryckesfest utan andra ceremonier n
mycket majslsdrickning. De nygifta lycknskas. I regel bo
de unga fortfarande en tid kvar i svrmoderns hus.
Det synes mig som om ktenskapen i regel ro lyckliga. I
chanhfdingen ^"ocapoys by hade jag tillflle att iakttaga

flera nygifta par. Smekmnadens lycka syntes mig ofr-
stlld, och de unga hustrurna arbetade strfsamt fr sina

mn. Hos indianerna som andra folk finnas dock kvinnor
af olika karaktr. Dr voro de, som hela dagen arbetade
'} P. Chom: Lettres difiantes. T. XXIV, sid. 317.
^) P. Chom. 1. c. sid. 319.
1*1(5 KIU.AM) NOUDKNSKKH.I)
fr sina hem och andra som syntes mig mera vaia fr att
roa sig.
Syskougifte r frhjudet. Kusiner fa diiremot gifta sig
111. (^hiriguanolifdiiigen Maiulciiora.
(tminstone hos chan). Detta r dremot, som nnindt, ej
tilltet hos ehoroti liksom ej heller hos mataco.

Bland elian och chiriguano finnas de, som ha flera
hustrur. Detta gller inte ungdomarna, utan de iildre, sr-

skildt hfdiiigarne. Vocapo}' har fyra hustrur, utplanterade

i ohka byar. sju, Maringay har tv, som
Taco psts ha
bo tillsammans. Gubben Mandepora (bild 111), lr ocks ha
ett flertal. Dessa ldre, hga herrar fvergifva ofta sina
hustrur och skaffar sig nya, unga och vackra.
Utom i dessa fall synes skillnaden i lder mellan ma-
karna i regel ej vara mera n ngra f r.
Talar man med missionrerna om de sedliga frhllan-
dena bland indianerna, srskildt chiriguano, mla de dem
i svarta frger. De kristna indianernas sedliga vandel miss-
tnker jag ocks vara ganska dlig, men i de dalar, dr
den hvite mannen ej frdrfvat indianerna, har jag aldrig
sett att allmn krlek skulle frekomma ssom hos choroti.
T^-pisk fr gamla goda seder r Maringays b}^ och dr
syntes rda en sedlig strnghet, som jag ej ngonstdes sett
maken till. I dessa rent hedniska byar hnde det aldrig,
att ngon af expeditionens medlemmar blef bjuden en flicka,

hvilket dremot frekom p missionsstatiouerna.
Fljande omdme gifver jesuiten Pater Ignace Chom
om chiriguano i ett bref af 1735^), frn en tid d de nnu
voro ganska oberrda af de hvites civilisation, ett omdme,
som jag hr vill ordagrant terge.
Ce m'a fort surpris, c'est que dans la licence ou
(|ui
ils vivent, je nai jamais remarqu ([u'il chappt aucun

homme la moindre action indcente Tegard des femmes,
.V jamais je n'ai oui sortir de leur bouche aucune parole
tant soit peu dshonnte.
ktenskapen hos chiriguano skildrar likvl denne jesuit-
pater ssom mycket lsliga.
Med giftermlet brjar fr dessa indianer lifvet p
allvar. Det bestr af arbete och majslsdrickning. Om
arbetet har jag redan berttat ngot, hr lngre fram skall
jag skildra deras dryckesfester.

Indianen och indianskans lif gr fortare n de livites.
i) Chom 1. c. sid. 318.

I os i:iU.ANI) NORDIlNSKIOI.n
I regel r det nivcket svrt att riktigt bedma en indians

lder, d man icke har ngra bestmda tal att hlla sig till.
Maringay berttade mig, att han var den ldsta af sin stam.
Ingen jmnrig till honom lefde mer. De hvite sade.
att Maringay var fver hundra r. Detta r dock lVer-
drifvet. Ssom nvgift, 1(5 20 rs vngling, beskte ^ârin-
112 Gammal gumma. Olian. Rio Itiyiiro. Hennes hainl)arii voro

ungefr 18 ar och yngre.
gav iiresidenten Belzu Denne regerade mellan

i Sucre. '
1848 och 1855, hvarfr den hundrariga Maringay tydhgen

ej r mer n ungefr 80 r. En ttiorig indian r slunda
den ldsta af sin stam. Bland indianerna ser man nstan
alltid att den, som har fullvuxna barnbarn, r mycket brck-
lig och gammal och str p grafvens rand. Indianer och
indianskor utvecklas fort, men de ldras ocks fort. \'i(\
c:a 50 r r indianen en gubbe, vid 70 en s. k. hundra-

UK INDIANERNAS LIF 199
riDg. Im Tlmrn') anser fven, att indianerna ej bli gamla.

Han tror, att de sllan bli mer n 40 50 r.
Maringays hr var ltt grsprngdt. Nstan hvitgulhriga
indianer och indianskor finnas, men de ro sllsynta (bild 112).
liln skalhg indian har jag aldrig sett. Ssom ldre blifva deras
ansikten starkt frade. Ej sllan bli de blinda p gamla
dagar, dremot mindre ofta dfva.
Hos choroti och asliluslay ro ibland de gamla riktigt
afskyvrda att skda, smutsiga, utmrglade och surgda
bruka de vara. S ro de ej hos chiriguano och chan.
Dessa indianer frst att ldras vackert, och fven de gamla
hlla sig rena och fina.
Blir chan- eller chiriguanoindianen svrt sjuk, till-
kallas ssom hos andra indianer medicinmannen.

Chiriguano och chan skilja p tv slag af medicin-
mn, som de kalla ipye eller ipyeptchi > . De
frra rogoda och hfva frhxning, de senare kunna bde
hfva frhxning och frhxa.
P skmt frgade jag en gng en chiriguano, om fader
Bernardino i Ivu var ipye eller ipyeptchi. Artigt
nog svarade indianen ipye. Missionrens stllning bland
indianerna r medicinmannens, han fvertager dennes makt
och inflytande.
I det fregende talade jag om, huru de hvite i trakten
af Ivu tillkallade en indiansk medicinman fr att drifva
bort kopporna. Det hnder ocks, att de tro, att de bhfvit
frhxade af indianerna. En nybyggare, Gutierrez, hade
piskat en indian. Denne frhxade honom s att han blef
sjuk. som en grodas kvkande i hans mage.
Det lt
Genom rkning ska medicinmnnen reda p frlixa-

ren. Huru drvid tillgr, har jag ej sett. Frhxaren ddas,
om han eller lion Ijlir upptckt.
Hr nedan skall jag fven tala om medicinmnnens
frbindelse med de stora andarna.
') Im Thurn 1. c. sid. 190.

200 KKI.ANI) NORDKNSKILI)
I upptrdande och metod synes icke

raedicinmannens
rda ngon olikhet hos clioroti och asliluslay och lios chan
ocli chiriguano. Det r samma utsugning af frmmande
genom frhxning i kroppen inkomna freml. Hos de
senare ro medicinmnnen mera hemlighetsfulla n hos de
frra. Kanske har berringen med de hvite gjort, att de
sjlfva brja tvifla p sin konst.
Kn dremot i de vanliga lkemedlen. De
olikhet rdei*
frstnmnda indianstammarna hmta i regel sina lkemedel
ur vxtriket. Man kokar dekokter p vissa rter. Chan
och cliiriguano anvnda dremot utom vissa rter animala
lkemedel. Slunda anvnda chan vid Rio Itiyuro fett af
hger fr blder, vildsvinsfett fr feber, jaguarfett fr ben-

vrk och tucannbb fr kvinnoblduingar. ("hane vid Rio
Parapiti brukade fett af struts mot brstvrk, af iguanadla
mot conjunctivitis, af hna mot allt, af majsl mot frkyl-
ning. Fetten har jag uteslutande sett anvndas till utvrtes
bruk.
Mrklig r chanindianen som aseptiker. Slunda har
jag fierfaldiga gnger dem skta sr efter en
sett hgst mo-
dern metod, nmligen med kokt vatten. Det r annat
n, nr de hvite anvnda svinexkrement och frsk urin
af mnniska med salt fr samma
ndaml. Orsaken till,
att dessa indianer p en s modern metod, r
frst sig
skerligen deras stora renlighet. De ro vana att stn-
digt tvtta sig. Att de kommit p idn att koka vattnet,
beror troligen drp, att de velat dda makroskopiska djur i
detsamma. Till att ombinda sren anvnda chan ibland
friska blad.
Skulle, trots medicinmannens anstrngningar, frhx-
uingen ej kunna hfvas och chan- eller chiriguanoindianeu
dr, s begrafverman honom eller henne i ett stort lerkrl
under hyddan. Innan den dende r riktigt dd eller strax
efter dden vikes denne ihop, s att knna komma upp
under liakan och armarna lggas i kors fver brstet. Vid
Rio Parapiti har i mnga ar lefvat en chanindian, som en
gng varit liopviken, men som rddades af en livit man,
innan han l)lef nedstoppad i graf urnan. Den dde sttes
pkldd i krlet med en vattenkalebass i knet. Aâttnet
113. Cliiriguanograf. Caipipcndi.
skallden dde lia med sig, nr han gr omkring p bergen,

sade chanlifdingen AVjcapoy t mig. Krlet nedgrfves i
hyddan, och fver detsamma stjlpes ett annat krl som
lock.
202 i:iU-AM) NOUDKNSKIOI.I)
\'i(l Tatarenda nra Yacuiba hrde jag, att man efter
en l)egrafning brnt ned hyddan. Detta r dock ej det

vanhga. Dremot brukar man rymma ut hyddan en tid
efter begrafningen tur att sedan ter fiytta dit. S gjorde

man t. ex. i en chanby vid llio Itiyuro, i hvilken jag varit
strax efter en begrafning.
Det r de stora majslskrlen (bild 113), som anvn-
das till likkistor. Vid brist p lerkrl bnder det fven,
att man begrafver p annat stt. I en chanl)y, Copri, vid
Rio Parapiti begrafde man kom dit,
slunda, kort fre jag
ett barn i en bud under hyddan.
P sina dda slktingars grafvar framlefva dessa india-

ner sitt lif, och ofta r det s fullt i hyddan, att efterbegraf-
ning gamla krukor blir ndvndig.
i
>Den kristne slpar bort sina dda lngt frn hemmet.

Vi indianer, som hysa strre krlek fr dem, vi bevara dem i
vra hem. Det var ungefr, livad Nôcapoy sade mig en

gng, nr vi talade om hans stams egendomliga lêgrafnings-
stt.
Blir en chiriguano ddad af en jaguar, begrafves han

med imfvudet nedt, fr att han ej skall g igen ssom ett sdant
djur. Denna frestllning om jaguaren, som varit miln-
niska, r srskildt utbredd bland fiuichua, diir detta mrkliga

djur, som nmndt, kallas uturunco (jmfr sid. 11). Tjuter
rfven om natten nra byn, kommer ngon att d.
Nr mannen dr, skall hustrun kortklippa hret. Har
hoi\ tyckt mycket om honom, gr hon det tv gnger. Frst
nr hret vxt lngt igen, gifter hon om sig. Dr hennes
far eller mor, skr hon hret kort, dr hennes barn, bror
eller svger, skr hon af det haWngt. Med lngt hr
menas, att det rr vid axlarna. Min frga, om fven mnnen
skra af hret vid sorg, mttes med skratt. De nja sig
med att nagga af ngot af det allra lngsta. Mnnen f ej
gifta om sig f()rrn ungefr ett r efter hustruns dd.
Nr kvinnan har hon inga af sina prydnader.
sorg, br
Nr jag var hos Maringay, hade hans sonhustru frlorat sitt
UK INDIANERNAS LIF 203
lilla ])arn. Under det att de andra kvinnorna i byn buro

talrika lialsljand, bar bon icke en enda prydnad. Hon del-
tog ej beller i ngra fester.
De indianer, som missionrerna kristna, tycka inte alltid

om. att de mste begrafva sina dda p kyrkogrden. De
vilja tminstone grna, att den dde skall f vatten med
sig i grafven.
Man lmnar icke s ltt gamla, nedrfda frestllningar
fr att bvta ut dem mot nva.
TRETTONDE KAPITLET.
Ur chan- och chiriguanoindianernas lif (forts).
Fula ord, homosexualitet, sjl/mord, skamknsla m. m.
I de livites sprk Hnnes som bekant ett antal ord, som

ro frbjudna att anvnda i hyggligt sllskap. Vissa kropps-
delar kunna personer af sannna kn blott nmna med latinska
namn, under det att personer af olika kn regel ej alls tala med i
h varandra om dem. Ett ord kan anses fult, under det att
ett annat ord p samma freml kan anvndas nr som
helst. Orsaken hvarfr ett ord r frbjudet, r skerligen

ofta svr att utrna.
K. v. d. Steinen ') och Koch-Griinberg ") ha framlillit,
att bland indianerna vid Xingu och Rio Negro tala fven
kvinnorna alldeles ppet om knsdelarna ssom ngot all-
deles naturligt.P samma stt r det hos de indianer, som

jag lrt knna. Nr jag frgade efter ord, som rrde de
allra intimaste saker, s lmnade fven kvinnorna, ja de
unga fliekorna, p det allra naturligaste stt upplysning
drom.
Det finnes likvl fven hr ord, som ro frbjudna.
Sdana ord ro hos choroti ametch, som r ett skymf-
ord och ictivhi, som betyder homosexuellt knsumgnge
och hule, som betyder onani och tvi hos chan och
chiriguano, som ha samma betydelse som ictivhi. Det
onaturliga i knslifsêt r fven hr s skamligt, att det
ej r passande att tala drom.
') K. v. d. Steinen: i. c. sid. G5.

*) Kocli-Grunberg: 1. c. Band I. sid. 133.
Det finnes fven indianer, som aldrig vilja tala om

dylika mnen. S beskaffad var t. ex. en chiriguano, som
jag hade med mig under min frsta exkursion nedfr Rio
Parapiti. Han ltsade till och med, som om han aldrig
hrt talas om dylikt. Nr jag frgade honom, om
homosexualiteten hos hans landsmn, s stllde han sig
dum och sade ungefr:Bruka de hvite sdant?
Bland indianerna finnes likvl fven ssom hos oss
dem, som ro alldeles srskildt roade af att draga mycket
mustiga historier. Sdan var changubben Byra, han som
hade knamnet yiiruhuasu, stormun. Ju vrre saker han
berttade, ju roligare hade gubben Bja-a. Ibland berttade
han s, att till och med min vn Batirayu, som brukade
tolka fr mig, livad han sade, blef riktigt generad. Cliiri-
guanogubben Yambsi var en annan, som kunde bertta om

alla mjliga svinerier.
Byra berttade om, huru rfguden, Aguaratunpa och
iguanadlan, Tyuhuasu stodo i ett homosexuellt frhllande
till hvarandra. Byras berttelse var s utomordentligt rea-
listisk, att jag omjligt kan terge den hr. Han berttade
fven om, huru rfven gifte sig med en skogshna ^) Kse
Kse, som ocks var en man.
Aguara (rfven) kom en gng till skogshnans hydda.
Hur str det till broder'? sade rfven.
Bra, kom och stt dig broder, sade skogshnan.
Rfven satte sig.Skogshnan hade mycket jordrttor
augiiyatiito upphngda, som han ddat.
Vill du ta jordrtta? sade skogshnan.
Ja, sade rfven och t en. Han begrde sedan en
till, en till o. s. v.
Till slut bad han att f taga hem tv till sina barn.
Skogshnan gaf honom dem. Rfven, som inte hade ngra
barn, t upp dem ocks.
Har du kvinna? sade rfven.
') Penelope.
2()G ERLAND NOHDF.NSKILI)
Nej, jag bor hr med min syster, sade skogshnan.

Rfven gick drefter in vg. Xiir lian kommit till en
vxt supua. lingde han upp sin j)eni.s och tog ned en frukt
och satte den, dr penis suttit. Supua ser nmligen ut
som en vulva. Rfven tog sedan ut tembetan och tppte
till hlet. Han kom sedan till ett hus. dr ngra kvinnor
bodde.
Vilja ni byta med mig tiru (kvinnodrkt), lialsband
och hrband mot en hst? sade rfven.
Hvar har du din hst? sade kvinnorna.
Den skall jag komma med morgon, sade i rfven.
Han tick d tiru, halsband och hrband, hvilket han allt
satte p sig och begaf sig en annan vg till skogshnans

hus. Nr han kom dit, var ingen hemma. Han satte
sig i hngmattan. Efter en stund kom skogshnan hem.
Hvarifrn kommer du V sade skogshnan.
Frn min Rfven kokade nu tv
far, svarade rfven.
jordrttor och t upp dem. Sedan kokade han tv till och
t upp dem. Sedan kokade han tv till och t upp dem.
P kvllen frgade rfven skogshnans syster: Hvar
skall du ligga? Hr, sade hon.
D lgger jag mig dr bredvid dig, sade rfven.
Ett stycke drifrn lade sig skogshnan. Xr system som-
nat, strckte rfven ut handen och tog i skogshnans hand.
Denna kom nu och lade sig bredvid rfven.
Ar du gift? sade skogshnan.
Nej, min mamma har inte velat gifta bort mig, sva-
rade rfven ^)
Rfven sof nu tv ntter hos skogshnan och blef haf-

vande. Efter en tid fdde rfven.
En dag kommo dr ngra fglar frbi. Gif mig bge
och pil, skall jag skjuta, sade rfven. Inte kan du
skjuta, som man, sade skogshnan.
inte r
Jag r man, sade rfven och tog bgen ocli pilarna
') Utlmnadt susom fvcr mttan realistiskt.

UR INDIAMiUNAS LIF 207
och gick sin vg. Nr han kom till supua tog han ned
sin penis och satte den p sig igen.
Det har berttats mig om en chanindian frn Yacun-
dai vid Rio Parapiti, som brukade drifva omkring i frm-
mande byar ssom snyltgst. Till slut trttnade indianerna
p detta, och nr han en gng var riktigt full, skndade
ngra Caipipendidalen honom. Han
chiriguanoindianer
i
begaf denna skymf till nedre Rio Parapiti. Nr

sig efter
man dr fick reda p, hvad som hade hndt honom i ("ai-
pipendi, hngde han sig frtviflad fver skammen.
Mrkligt nog anses det bland indianerna ej fr ngon
skam att vara den aktiva i ett homosexuellt frhllande,
dremot fraktas den passiva djupt. Han betraktas som
kvinna. Detta r orsaken till att en del hnsynslse hvite
straffa ofrbtterliga indianer med lavemang. En sdan
krnkt indian frsvinner fr alltid. Det anses att han
begr sjlfmord. Medelst chan sin
tvi straffar en
hustru fr otrohet och fvergifver henne sedan. Chanpoj-
kar har jag sett leka >>tvi.
Enligt Westermarck ^) r homosexualiteten mycket ut-
bredd bland Amerikas indianer. Uppfattningen, att det r
skamligt, r visst inte alltid s utprglad, som hos de hr

omtalta indianerna.
Onani har jag ej hrt talas om hos chan och chiri-
guano. Det lr dremot bedrifvas hos choroti af de mn,
som frbigs af kvinnorna vid dansen.
Perversiteter i frhllande mellan mn och kvinnor,
h vilket var vanhgt i det gamla Peru, synes ej frekomma
hr. Primitiv dggdjurstllning vid coitus lr vara vanlig hos
chacostammarna.
Mataco gaf mig en rot, som de anvnde som afrodi-
siacum.
Frhllandet mellan miinniskor och djur r i indianernas
') Westermarck : Ursprung und Eiitwickelung der Moralbegriffe.

Band II. Leipzig 1909.
20S KIU.AM) NORDKNSKIOLI)
sagor s intimt samniiuilltadt, att man icke alltid kan afgra,

nr man menar det ena eller det andra. De sagor, som
1 14. Ung chancUvinna blottar fverUroppcn fr att fotograferas. Rio Parapiti.
skildra krleksfrhllanden mellan mnniskor oc-li djur. ro
inga skildringar af l)estialitet, som synes vara okndt hos

dessa indianer.
Skamknslan r hos dessa folk gan.ska olika utvecklad.
Tafla 1 8. Chankvinna med barn. Rio Itivuru.
Den synes mig vara mycket beroende af kldedrkten. Inga

af de indianer eller indianskor, jag hr talat om, anse,
svida de ej ro alldeles frdrfvade eller civiliserade, det
opassande att visa fverkroppen. Chiriguano- och chan-
kvinnorna ro mycket blygare n choroti och ashluslay fr
att visa knsdelarna. De senare ville likvl hgst ogrna
klda af sig alldeles nakna fr att fotograferas. De frra
vgade jag ej ens fresl ngot sdant.
Nr man satt vid elden i hyddan om kvllen och var
bekant med familjen, syntes de likvl alla ganska ogenerade.
Choroti och ashluslaymnnen ro mycket oblyga. Mnnen
bland chiriguano och chan dremot mindre. Det r mycket
vanligt att cliiriguano- och chankvinnorna kasta vatten
stende, konverserande i ett sllskap, ltande urinen rinna
nedfr benen, hvilket kan synas vara mindre snyggt. Mn-
nen g dremot afsides fr att utrtta detta behof.
Knsakten frsiggr som nmndt hos ashluslay ofta
i nrvaro af skdare. P chorotidanserna mste man
i mrkret akta sig fr att ej snafva fver de lskande
paren. Xgot sdant ser man aldrig lios chiriguano eller
clian. D mnga ligga samma hydda, ser man likvl
i
fven hos dem mycket, som alltid mste ses, nr man har
inneboendesystem. Det r inte minst drfr, som knslifvet
icke ens fr de sm barnen har ngra hemligheter.
Tydhgt samhfvet med de hvite kar skamknslan.
r, att
Indianskorna blifva till och med generade fr att visa

brsten. Moralen minskas, samtidigt som skamknslan
tilltar.
Detta borde kanske alla de tnka p, som sy klder t

sm nakna hednabarn.
Mnga af mina lsare tycka kanske, att detta kapitel i
min bok ej borde ha varit med. Det synes mig likvl rik-
tigt att tala ngot om afvikelserna p det knsliga omrdet.
Det bidrager till frstelsen af de mnniskor, som jag hr
skildrar. Naturligtvis har jag ej hr kunnat tala om all
14. Xordenskild.
210 ERLAND NORDKNSKII.I)
den realism, som mngen gng kommit fram under pratet
vid lgerelden. ')
Nr det gller den naturliga sidan af knslifvet,

tnka och se indianerna lifvet s olika mot hvad vi i
regel gra. Allt det frdrf, som finnes i det civiliserade

samhllet, mta vi ej hos dessa mnniskor, men tskilligt
finnes redan dr. livad srskildt homosexualiteten betrffar,

visar som bekant frhllandena hos naturfolken, att or-
saken till detta onda ligger mycket djupare n i vr fver-

civihsation.
') Nr vra dagliga tidningar, livilka vl iiio afsedda fr allmiihcleii,

tala om hvad som helst, s behfver man ju ej i en reseskildring vara
alltfr pr3'd.
FJORTONDE KAPITLET.
Hfdingar och Jagar.
Hfdingarne hos chan och chiriguano hafva en heU

annan stllning n hos ashluslay och choroti. De hafva en
betydande makt. Bland hfdingarne mrkas de stora
hfdingarne, som r fver flera byar och byhfdingarne,
som blott r fver en by eller Af stora
en del af en sdan.
hfdingar, som jag mrkas gumman Vuyruyi,
knt,
hvilken r hfding fver chanbyarne vid Rio Itiyuro,
Taruiri som Man-
rr fver strre delen af Caipipendidalen,
depora (bild 111), fordom haft betydande makt i
hvilken
och omkring Machareti och Maringay i Iguembedalen.
Numera bra hfdingarne inga andra vrdiglietstecken
n silfverbeslagna kppar. Enligt Corrado buro de fordom
en stor hrtofs p hufvudet yattira, samt grna stenar, som
hngde vid ronen. Aîd festerna och danserna hade de
rttighet till att bruka yandugua, en stng prydd med ett
vldigt knippe strutsfjdrar och iguirape, en med egen-
domhga figurer snidad staf. Af dessa har jag blott lyckats
frvrfva yandugua. De friga har jag ej ens sett.
Hfdingevrdigheten synes i regel vara rftlig. Dock

fordras duglighet och frmga att lgga sina ord vl fr
att bli hfding.
Vocapoy meddelade mig sitt stamtrd, hvilket jag hr
terger, d det r ganska lrorikt och jag vgar tro, att det
kan intressera lsaren att studera ett indianskt stamtrd.
212 KHLAM) NOKDENSKIOLD
Vocapoys stamtrd.
X.
Hinu Parava Basavi

fvciiifding |
Cluicuri Tiipre
l)ylifclin{j byhfding
(Ihori Cluipacu Hiiracay Huyiipa KiUclioy Viuiyriiyi Ikvinna)

t ung t ung t t fvcrhfdmg. v f\ er- fverhfding
I
barnls hfding |
en son. d. I Copoj", l)lir hfding

fre fadern | efter \'ocapoy
Vocapoy Huacpi Mtya Vaumainli

Regcnt pa grund af
Vuvruvis hga lder
'
' I
Vurve
Vi finna slunda att den egentliga fverhfdingen vid

Rio Itiyuro r en kvinna. Jag har beskt gumman Vu}'-
rm-i. Med stor vrdighet tog hon emot mig, liggande i sin
hngmatta. D gumman r gammal och svag, r det Voca-

poy, som regerar och sker, s godt han kan, skydda de
sina mot de hvite, som fullstndigt lagt beslag p deras
land. Jag frgade Vocapoy, hvarfr Vuyruyi, som r en
kvinna, blifvit hfding. Hennes fader Hinu Parawa lrde
henne tala, sade Vocapoy. Det anses slunda af dessa
indianer hgst viktigt att ha ordet i sin makt fr att kunna
regera. Dessa mnniskor kunna skatta klokheten mer n
styrkan. Ingen blir hfding, utan att vara en ldre man.
Vuyruyis man var ej hfding, utan blott prinsen-gemlen.
Byhfdingarne tillhra ocks Hinu-Paravas slkt.
Taruiri r ej heller den riktiga fverhfdingen utan
representerar han en yngre slkting, som anses oduglig, p
grund af han stndigt r berusad. Taruiri hrskar i Cai-
att
pipendidalen, dr hans omrde nnu r fritt, men vl snart

kommer att inkrktas af de hvite. I Ivu finnes en chiri-
guanohfding, som fven r medicinman. Det r det enda

exempel, som jag hr knner p teokrati.
Ilfdingefamiljerna bilda bland chiriguano och chan
ett slags aristokrati. Flera gnger har jag hrt indianer

skryta fver sina fina slktfrbindelser. En chiriguano,
hvilken en lngre tid tfljde mig som tolk, var ytterst
angelgen att prnta i mig, att han var slkt med de mest
omtalade fverhfdingarne.
Liksom frfattaren till denna bok brukar presenteras
som son till Adolf Nordenskild, s brukade indianerna p
liknande stt frestlla sina store mns sner.
Till med litet fusk i antrdet har jag en gng
och
kommit p. Det var en chan, som pstod sig hrstamma
direkt frn den store Hinu Parava, h^^lket icke lr ha
varit sant.
Vill man finna vackra saker frn gamla tider hos dessa
indianer, skall man frmst ska hos hfdingefamiljerna.
De bevara de gamla klenoderna.
Allt mer och mer brja de hvite mjmdigheterna att
utnmna hfdingar. Man kan slunda i en trakt finna en
hfding, som stdes af de hvite och en legitim.
Hfdingarne ha stor makt och bli alltid, hvad jag sett,
tlydda, detta i motsats till frhllandena hos choroti och

ashluslay. De ga jorden (tminstone i vissa trakter), men
icke fr egen rkning, utan t stammen. Behfver man
brare i en chan- eller chiriguanoby, fr man dem af
hfdingarne och man ser ej indianerna vgra att utfra,
hvad hfdingen befaller.

P samma gng som hfdingen har stort inflytande,
arbetar han p samma stt som de friga indianerna.
Vocapoy t. ex. slpade sjlf hem den tunga veden till majs-
lskoket och hans hustru fick koka och sopa som de andra
kvinnorna. Tack vare exemplet frn de hvite ha dock
numera ngra af de mest civiliserade och rika indianerna
ssom Taco tjnare ur sin egen stam, men detta r ej
ursprungUgt.
Det r dremot, ssom jag p annat hll framhllit, ej
ovanhgt, att mataco-vejos och tapiete arbeta t chiriguano och
chan.
214 KHLAND N()IU)ENSKILD
Nr vi i Vocapoys by kommo hem frn jakten och

delade med oss af vrt byte t hfdingen, tog hans hustru
emot allt. Drefter sg jag henne g omkring
husen och i
bjuda grannarna p hvad hon ftt.

Man kan hr icke tala om fattiga och rika i samma
by, om ocks en brjan tinnes till ett adelsstnd. Fattiga
eller rika byar finnas dremot. Enstaka jmfrelsevis rika
indianer finnas, men det r sdana som Taco, hvilka lefva
ssom de hvite.
Hfdingen r domare och var frr lirfrare.
Vocapoy sade mig, att drp straffas s, att drparen
dmes att arbeta nda till ett hlft r t den ddades
familj. En tjuf fr nda till femtio spslag och skickas till
en annan by, fr att han ej skall bli ddad. Enligt Voca-
poy r hfdingens frnmsta uppgift ssom domare att
frhindra blodshmnd genom att snda bort frbrytare, s
att de ej blifva mrdade. Han pstod att fader-, moder-
och barnamord voro oknda i hans trakt.
Enligt Batirayu, hvilkens uppgifter ro mera till-
frlitligan Vocapoys, sysselsatte sig fverhfdingen

bland chan vid Rio Parapiti icke med andra brott n
mord, frfrande af annans hustru och frhxning. Mord
med frgiftad
cliicha bd-dysi frekom frr bland
chan. Mrdarne och frhxarne brndes. Den, som fr-
frde en annans hustru, berfvades alla sina godelar. Fr
frigt ordnades stld, och andra brott genom duell. Om
ngon hade stulit, s kallade den frorttade liksom fven
tjufven iliop sina slktingar och man stred p den ppna
platsen i byn.
Allt mer ocli mer gripa de hvites myndigheter fven
in i indianernas rttsfrhllanden.
I krig med andra stammar frde hfdingen beflet,
liksom de gjort i de uppror indianerna fretagit mot de
hvite.
Enligt Vocapoy ger hfdingen jorden t stammen.
Batirayu sade, att gandertten till jorden ordnas s, att
livar och en odlar, dr han finner fr godt. Jord, som

redan odlats, anses ha gare, fven d den i ratal legat i
trade. Slunda gr fven ker i trade i arf.

Arfven inskrnkas fr frigt betydhgt drigenom, att
de dda taga med sig en del af sina dyrbarheter i grafven.
Liksom bland ashluslay och
choroti r ocks gande-
rtten hr vl utbildad och kvinnorna ga fven, hvad de
bruka och tillverka. Liksom hos de nmnda stammarna r
fven hr gifmildheten mycket stor, om den ocks, tack
vare civilisationen och missionen, r mindre utprglad.
Chiriguanosamhllet, vi
knna ej det ursprungliga cha-
nsamhllet, har haft en myc-
ket fastare organisation n sam-
hllet hos clioroti och ashluslay.
Chiriguano har varit ett erfran-
de folk, som trohgen under-

kufv'at chan och som modigt
och med framgng kmpat mot 115 Kaiebass.^Chiriguano.
inkas och som lnge motsttt itapenbia. u. 1/0.
de h vites invasion. Hade hf-

dingarne ej varit mnga utan hade skert mngdubbelt
en,
flera hvites lif krafts fr att n
erfra chiriguanolandet,
som nu behfts. Tyvrr ha under de h\tes strider med
indianerna, nstan alltid ngra hfdingar kmpat p fien-
dens sida mot sin egen stam. Under det sista upproret,
som af gjordes genom striden vid Curuyuqui, hade de hvite
en hjlptrupp p ett par tusen indianer, tillsammans med
livilka de bekmpade deras stamfrnder.
Liksom aUt annat i indianernas lif frndrar sig, nr
de hvite erfrat deras land, s omvandlas ocks de sociala
frhllandena. Nr Yocapoy, Maringay, Mandepora och
ngra till hgga i lerkrlen under hyddorna, d r det slut,
d ha dessa indianer inga andra lagar n de hvites,

inga andra myndigheter n deras fogdar. Bland chan vid
Rio Parapiti finnes som nmndt ingen fverhfding mer.
-IG i:hi-anu noiu)i:nskild
Batirayu har hlifvit erbjuden denna vrdighet, men han

vill ej vara de hvites drng, drtill r han fr stolt.
Det iir ic-ke som gamla tider, sade Batirayu till denne
i
underlige hvitc, som skte indianernas vnskap och fr-

stelse.
i
FEMTONDE KAPITLET.
Dryckesfesterna hos chan och chiriguano.
Berttar en chan eller chiriguano en saga, brjar

den ofta s hr: Fr lnge sedan var en stor drvckesfest.
Berttar han ngonting, som hndt, om en slktings sjuk-
dom eller dyligt, sger han: Det var fre eller efter
den festen. Det r ocks vid dessa fester, som man ser
och hr det mesta, som finns kvar af dessa indianers gamla
kultur. D komma de vackraste lerkrlen fram, d ser man
drkter frn forna tider, d tagas stensmyckena fram ur
skattkrukan.
En husmor hr hemma r stolt, nr hon kan bjuda
sina gsterp vackert dukt^^g och vackert porslin. S tnka
ocks chan- och chiriguanokvinnorna. Vid festen vill hvarje
kvinna att i hennes hus skall majslet bras fram i vack-
rare lerkrl n hos grannkvinnorna och serveras i kalebasser,
som ro elegantare sirade, n ngon annan har.
Drfr tnka kvinnorna innan hvarje fest p att till-
verka lerkrl och mnnen p att sira kalebasser. Det r

ocks en mrklig samhng af lerkrl man ser i chan- och
chiriguanobyarna.I synnerhet en del kvinnor frst att
mla dessa med utmrkt skicklighet och elegans. Man ser
nstan aldrig tre krukor, som ro fullkomligt lika. Hvar
och en sker att upptrda vid festen med ngot originellt,
att mla ngot nytt och vackert. Nr det gller den

linera ornamentiken, frstr man att variera de gamla
ornamenten, men man frstr inte eller vill inte gra
sig fri frn dem och brvta nva banor. Indianskan r
218 EHLANl) NOHDKNSKIULD
konservativ i sin konst, och det r blott, nr hon tager

sina motiv direkt ur naturen oeli mlar djur, som hon fr-
mr att ffra sig fri frn frebilderna frn mors och
116. (Lhancflickor stta mnjs i en mortel. Rio Parapili.
mormors dagar. Det r lngt ifrn alla kvinnor i byarna,

som ro konstnrinnor. Dr finnas de, som naturen gifvit
konstens gfva jmte riktiga klpare. kan mla ler- Hvem

krl ssom chiriguanohfdingen Maringays ena hustru? De
ro vida bermda i dalarna och alla frska att byta sig till
hennes verk. Inte minst jag har jag beundrat hennes skra,
smakfulla konst. Chanhfdingen Aôcapoys hustru (tafl. 19)
r ej heller ngon klpare.
Dr indianerna ro rika, d. v. s. ha stora majs-
skrdar, r keramiken vacker. Dr man r fattig och
kampen fr tillvaron r hrd, har man icke mycken tid
fver till konstnrhgt arbete. Det mste vara gldje och
fest, fr att konsten skall trifvas i indianhemmet.
117. Majslet kokas. Chan. Rio Itiyuro.
Den yngre generationen, fruktar jag, kommer att fre-
draga tyskt porslin och emaljerade krl och s kommer

fven chiriguano- och chankonsten att hra till det myckna
vackra och fina, som den hvite mannens
frsvinner fr
brutala civilisation. I mnga byar mste man redan leta
bland skrpet i hyddhrnen fr att finna krl, som ro m-

lade med sker hand och med naturlig smak. Det vrsta
r dock, nr de hvite brja tycka om indianernas lerkrl.
D blir det masstillverkning. t de hvite duger hvad som
helst, t dem behfver det hvarken vara vackert eller vl-
gjordt. De nska icke det smakfulla och enkla, utan det
220 KHLAND NORDKNSKILI)
grauna och hesynnerliga, ouiiosidades, ssom kreolen

sger. Det r detta besynnerlioa, som vra museer mste
akta sig fr, da det ger en oriktig ftirestllning om det rent
indianska.
Det r kvinnorna, som brygga let till festen. Detta
skall vara af majs (helst gul eller hvit sdan) och det r
blott hos de fattiga chan vid Rio Parapiti, som man ofta
fr nja sig med stpotatiscil. Finnes algarobo, brygges
fven l af denna frukt. Det r godt och rusar s be-
hagligt, sger indianen.
Nr majsskrden r rik, d r det gldje i byarna, d
finns det mat och dryck hemmen. Nr majsskrden slr
i
fel, d r det ingen gldje, utan magarna ro tomma och

festplatsen r tyst. Nr ladorna ro fulla af majs, r
indianen stolt och fvermodig och struntar i de hvite och i
frtryck och sorger. Nr ladan r tom, d r han under-

gifven och dyster.
Sedan majsen burits af kvinnorna frn ladorna och
mnnen knogat hem ved ch kvinnorna vatten, brjar
brygden. Frst males majsen i stora mortlar. Natt och
dag hr man, huru de flitiga kvinnorna stta i dem. Den
sttta majsen sllas och blandas sedan med vatten i vldiga
lerkrl, dr den fr koka. Drefter tages en del ut och
tuggas och blandas vl med spott. Detta hlles sedan till
det friga, som sedan det silats fr jsa i stora ppna krl
vid svag vrme. Med stora spadar af tr (bild 1 18 a) eller med
skaffade skulderblad (bild 118 b) rr man om i grytorna. Det
r livarje kvinnas stolthet att brygga godt l, cangui,
och att brygga mycket. De ro ocks rastlst flitiga. Hela
dagen ser man dem arbeta, och fven p natten syssla de
med sina kok och sin mlning. Ingen familj fr undan-
draga sig att bereda cangui.
Det synes eder kanske snuskigt det dr med spott en.
I brjan tyckte jag det ocks, men snart blef jag s fr-
hrdad, att jag tyckte mer om cangui beredt p indian vis
med spottjst, n mera civiliseradt till-
lagad sdan, ssom de hvite bruka.

Knnare, inte blott indianer, lra
vara af samma sikt som jag. Viktigt r
dock att cangui serveras kallt, ljumt r det
ckligt. Det r, ora det sttt lnge, ngot
rusande, dock ej ssom algarobol.
Det gr helt ceremonist till vid
canguidrickningen. Frmst sitta mn-
nen p bnkar och pallar (bild 85) och
bakom dem kvinnorna p marken. De
ldre damerna f de bsta platserna.
Vrdinnan br fram cangui i sina finaste
lerkrl yainbuy och stller dem fram-
fr gsterna (bild 77 o. 78). Den som fr
ett krl med cangui framfr sig, mste
servera. Detta gller f ven hfdingarne.
Till och med jag har serverat p in-
dianbjudningar. Det r ej ovanligt att

mnnen servera kvinnorna och tvrt-
om. Man upp cangui i sirade
fyller
kalebasser,som man i tur och ord-
ning bjuder omkring. Hvar och en
r skyldig att dricka i botten. Den,
som vgrar, r oartig och obildad. Det
r ej passande att servera sig sjlf.
Vill man vara artig mot den, som ser- ^^^| y
verar, dricker man frst ut sin skl,
fyller den sedan sjlf och bjuder den
serverande. Dricker man allt. man blir A B
118. Grytspadar.
bjuden p, d blir man indianernas vn.
Chiriguano.
Vgrar man, fatta indianerna misstro-
A Tihuipa. '/s.
ende till en. En gammal changubbe j^ Caipipcndi. V

sade ocks en gng till mig Du r en :
hygghg kristen, redan p morgonen dricker du majsl med

oss. Nr Moberg kom hem frn jakten, lastad med byte, d
222 KRLAND NORDKNSKII.I)
trngdes de unga och vackra kvinnorna omkring den lyck-

liga jiigaren fr att lycknska honom med en kalebass majs-
l. livad var skogens bcsviirligheter mot drickandets, ty
den kvinna, hvars skl han lmnat orrd, den glmde icke
ofrrtten. Det kan fven hr vara farligt att dricka cangui,
om man har fiender, ty hvem vet, om icke ngon blandat i
let af ens egna exkrement eller hr, s att man blir fr-
hxad och dr. Sdant hnder i dessa byar.
Vid festerna komma ofta drag af indianhumorn fram.
Ett skmt r t. ex. att ltsas ))juda omkring cangui i en
upp- och nedvnd kalebass, ett annat r, att bedja ngon
spela fljt p ett missbildadt Yi'n\
Numera anvndas dansmasker af chiriguano och

blott
clian under karnevalen, de kristnas stora fyllerifest. De,
jag sett, ro skurna af flasktrdet och ha form af mnnisko-
ansikten (bild 119).
Mycket olika sikter rder bland indianerna, huruvida
maskerna hr ro ursprunghgt indianska eller ej. Vocapoy
sade, att idn till dem ursprungligen kommit frn de hvite.
Batirayu pstod sig dremot som gosse vid Rio Parapiti hos
chan ha sett masker olika de nuvarande, som brukades vid
flera strre fester. Han ansg att maskerna varitanvnda
af chan, innan de hvite kommo in i landet. Man hade
d fven skallror af frukter omkring benen och fjderpryd-
nader af papegojfjdrar p hufvudet.
Chiriguano
och chan frstra alltid maskerna efter
karnevalen. Endera brnnas de eller kastas de i floden.
Chan kalla maskerna afiafjya.
Mrkligt r, huru stor roll karnevalen numera spelar
som fest bland indianerna. Detta beror skert drp,
att d sprids genom de hvite massor af brnnvin och i
regel f de som arbeta t dem, ngra dagars

indianer,
ledighet.
Till festerna komma ofta gster vida ifrn. Dr upp-
trda alla i sina finaste klder och nym-
smycken,
lade och fint kammade. Det mesta af det ramla i drkt
och smycken har dock redan frsvunnit. Kvinnor i hem-

vfda drkter med halsband af crysoht och turkos ser man
dock nnu. Silfverdiademet och silfvernlarna, som hra
till festdrkten, har jag dock aldrig sett i bruk. Mnnens
bl drkter (bild 81) med brstsmycke af silfver ser man
mngen gng gmda i hyddorna hos de gamla, men till
festerna anvndas de ej. Hos chan i Itiyurodalen har jag sett

indianerna dansa vid en canguifest. Omkring en yambuy
med cangui stodo ngra af de gamla mnnen tv och tv
sjungande en entonig sng, trampande takten med ftterna.
Kvinnorna gingo lngsamt i takt till sngen ett kvarts hvarf
utanfr mnnens krets af och an.
Hos chan och chiriguano trnger den hvite mannens drkt
ut allt gammalt och vackert, och af mina mnga gamla hfdinge-
vnner bland dessa indianer r det blott Maringay, som nnu
fraktar de hvites lump.
Brnnvinet trnger allt mera in lios dessa indianer och
de ceremonisa, godmodiga maj slsf esterna frvandlas till

ra fyllor.
Jag glmmer aldrig en natt i Yocapoys by. Mnnen
hade gtt till de kristna fr att dricka brnnvin. Nr de
kommo tillbaka, fllo hrda ord och knifvarna kommo
fram. Brnnvinet hade kraft blodsoffer, om inte de modiga
kvinnorna med brnder frn majslskoket kastat sig mellan
de stridande mnnen, fr att, sedan de skiljt dem t, fra
bort dem under lugnande smekningar.
119. Dansmask. Chiriguano. Yacuiba. u. i/e.

SEXTONDE KAPITLET.
Ur chan- och chiriguanoindianernas llf (forts).
Konst och industri.
Chiriguano och chan ro stammar, h vilkas konstindu-

stri str ganska hgt. Besker man en af de hvite ny-
hyggarnes hyddor i dessa trakter, skall man icke finna
mycket alster af inhemsk mycket af egen kul-
industri, icke
tur. Jag vet rakt ingenting, som dessa mnniskor kunna,

som kan ttla med indianernas keramik och vfnadsteknik.
Skert r, att ju mera indianerna civiliseras, ju mindre
frm de konstindustrielt. Af de hvite lra de icke mycket
annat n att tillverka brnnvin och att supa upp detsamma. Den
indianska konstindustrien hr frsvinner s smningom, ju
mera indianerna komma i berring med de hvite, den om-
bildas dremot ej mycket. Den frblir till stor del rent indiansk
nda till sin slutliga undergng. En industri r dock nu-
mera i hnderna p de hvite, det r metallindustrien. De
silfversmycken t. ex., chiriguano och chan anvnda, till-
verkas af smeder i byarna i bergstrakterna. Den halfhvite

eller quichuaindianska befolkning, vi finna i fjllen vster
om chiriguano- och chanindianernas land, r ganska konst-

skicklig. Srskildt str dr vfnadstekniken hgt. Frn vster
hafva chiriguano och chan skerligen lrt sig tskilligt.
Slunda finna vi den fr chiriguano karaktristiska

serreh vissel pipan (bildsamhngar frn Perus kust ^);
120) i
nlen att fsta kvinnodrkten med (bild 130) r till formen

typiskt peruansk, likas hrutdragaren af silfver, af hvilken
jag dock ej har ngot exemplar. Mannens festdrkt (l)ild
i) Scrre frekomma fortfarande hos Icngua, ashluslay, chiriguano,

chaiiL', churpa och yuracrc.
Tafla 19. Chanhfdingen Vocapoys hustru mlar ett lerkrl.
Rio Itiyuro.
81) s^Ties mig ocks ha peruanskt snitt. Mjligt r dock,

att inflytandet frn Peru frst efter spaniorernas erfring af
hgsltten gjort sig gllande bland chiriguano.
Boman ^) har visat att chiriguano eller rttare giiarani-
stammen, till h vilken dessa indianer hra, frr utbredt sig

mycket lngre mot sder n nu. Han har dr funnit de
fr dem s karaktristiska grafurnorna.
Chanindianernas materiella kul-
tur i Itiyurodalen skiljer sig icke myc-
ket frn chiriguano kultur i allmn-
het. De chan, som bo mera af skilj da
vid Rio Parapiti, ha dremot en fullt
sjlf stndig keramik (bild 82), som
vi ej terfinna hos chiriguano. Jm-
fra vi fr frigt industrialstren hos
chan och chiriguano, finna vi icke
strre ohkheter, n vi finna i de olika
chiriguanob^ârna
Gr man en samling lerkrl t. ex.
i Iguembedalen och en annan i Caipi-
pendidalen, hvilka bgge dalar be-
bos af chiriguano, kan man inte
undg att finna, att ehuru keramiken
r till ornamentik och form starkt
beslktad, den fven lokalt varierar. 120. Serrehvisselpipa.
Om den induvidiella varat tonen har Chiriguano. '/*
jag redan talat (sid. 218).

Af de ohka industrierna str hos chiriguano och chan
srskildt keramiken hgt (se bilderna). De ro fven skickliga
vfvare och sirare af kalebasser. Korgtillverkning fre-
kommer, men mest i norra delen af deras omrde. Fjder-
arbeten tillverkas icke numera. Af caraguatbast tillverkas
blott och fisknt och vid Rio Parapiti hngmattor och
rep
brnt. De fr chacostammarna s karaktristiska vskorna
*) Boman: Antiquits de la Region Ancline. Torne 1 2. Paris 1908.
15. Xorclenskild.
226 HHLANI) NOHDKNSKIor.I)
af detta material tillverka aldrig cliiriguano eller cliaii, men

frvrfva dem dremot ibland genom handeln stammarna
emellan.
Hos clian vid Rio Itiyuro har jag fljt kruktillverkningen.
Leran males och blandas med sndersttt, brndt krukgods,
fr att krlen ej skola g snder i brnningen. Lerkrlen
byggas upp p vanligt indianstt af rullar. Till att slta dem
anvndes ett musselskal eller en majskolf utan frn, samt
en smal bambupinne. Majskolfven ger paralella, fina ripor ^).

Bambupinnen anvndes fven vid tillverkningen att mta med
fr att f riktiga pro]iortioner. Drefter torkas krlen en dag
i skuggan, innan de brn-
nas. I regel har man blott
ett eller par krl samtidigt
under arbete.
De grfre krlen liksom
alla kokkrl ornamenteras
blott med fingerintryck ocli
plagda lerslingor. De finare
krlen mlar man (se tafli. 19).
Med en pensel af agutihr^)
mlas ornamenten i hvitt,
121. Lerkrl. Cliiriguano. Caipipendi-
rdt, mrkbrunt och svart.
dalen. 7*-
Den livita frgen r en jord-
art (kaolin), de friga beredes af skiffer och sandsten.
Man mlar p fri hand och ornamenten komponeras ur
minnet och ej efter modell. Ved, majskolfvar och koex-
krement samlas omkring krlet. Brnslet antndes och
det fr brinna med kraftig eld ungefr en kvarts timme
eller ngot lngre, om lerkrlet r stort (bild 122).
Svida krlet r mladt, fernissas det med kda, tara-
*) Af liknande ripor p lerkrl, som man finner vid arkeologiska

grfningar, kan man se, att de, som tillverkat lerkrlen, haft majs. Detta
har jag observerat t. ex. p lerkrl frn (Juatro Ojos i Qucbrada del
Toro i norra Argentina
*j Das3'procta.
viruti, som samlas frn eumimosac och med kda af
palo santo (se sid 8G). Det frra ger en gul glans, det
senare ser ut som grnsvart glasvr.
122. Brnning af lerkrl. Chan. Rio Itiyuro.
Xr man tillverkar en gryta, dper man den, innan

den hunnit kalhia, fr att vattnet i den skall koka fort.
I Maringays by mlade man en del krl med en
bland-
228 EHLAND NORDENSKILD
ning af urucu eller annan frg och ett vxtfett. Hur detta
senare beredes, har jag ej varit i tillflle att se.
Chiriguano- och chankvinnorna ro skickliga vfverskor.

Materialet i de indianska vfnaderna r i regel bomull samt
ngon gng fven frull.
123. \'fbtol. Chirijûano. TihuTpa.
D massor af tyger infras till indianerna genom de

hvite, frsvinna allt mer och mer de inhemska vfnaderna.
Hos chan i Iti3'urodalen sg jag slunda inga vfstolar och
voro inhemska vfnader mycket sllsynta.
T regel ro alla vfnader frn dessa indianer utan or-
nament, ha de hgst enkla sdana. Flickorna i missio-
eller
nerna lras af munkarne att brodera allehanda blommor,

ssom rosor, violer o. d. Detta gra de utmrkt vl. Karaktris-
tiskt nog fortstta indianskorna, sedan de lmnat syskolan
aldrig med dessa ornament. Riktigare vore, om missionrerna

frstodo att lra indianbarnen ornament, som ansluta sig till
deras fantasilif. De skulle d f se, att resultatet af deras

arbete blefve ett helt annat.
Xgra chankvinnor hade fr ett par generationer
sedan lrt sig vfva en del ornament af en quichuak vinna,
och fortfarande ser man dessa p tskilhga chanvfnader.
De voro stiliserade djur och mnniskor. Vxtornamentiken gr
fga intryck p indianskorna. Djur- och mnniskofigurerna
tilltala deras fantasi och de lra dem vidare till sina barn.
124. Sll. Clian. Rio Parapiti. u. i/s.

125. Korg. Cliirignano.
Caipipendi. u. i/e.
Chiriguano- och chanmnnen ro skickliga att sira

kalebasser (bild 126). De snida fven vackra hvisselpipor
(bild 120). De frst att garfva lder, hvilket de tro-
ligen lrt af de hvite.

Af plastiska af djur och mnnisko-
framstllningar
figurer ser man
mycket hos dessa indianer. Lerkrlen
ej
ha ngon gng djurform. Chankvinnorna vid Rio Paripiti for-

made klumpiga, sm dockor af vax t barnen (bild 105).
P ngra af lerkrlen ro djurfigurer mlade. Ett krl
frn Rio Itiyuro har jag bytt mig till, som r prydt med
trdfigurer.Ngon gng ser man lerkrl i form af frukter.
Teckningar frestllande mnniskor och djur har jag
sett p vggarna i ngra chanhyddor och p ett par chiri-
guanokalebasser frn Caipipendidalen.

230 EMLAND NORDENSKIOI.I)
Af k f tigarbetena ro sllen s omtyckta af de hvite, att

de spridas genom handeln lngt utom cbiriguano- och chan-
omrdet. Fr frigt tillverka chau och chiriguano ej
mycket korgar. Massor af korgarbeten hos indianerna finna
vi frst, dr de parbladiga palmerna brja, och detta r vid
8:a Cruz de la Sierra.
Nr vi gra en samling frn chiriguano och chan,
f vi glmma, att de, tack vare handeln stammarne
inte
emellan, f mycket saker frn mataco,toba, choroti och tapiete;
i annat fall f vi en fullstndigt oriktigt uppfattning af den
stora skillnaden mellan de hr nmnda chacostammarnes

och chiriguano och chan, materiella kultur.
Vi bra bl. a. erinra oss fljande,
nr vi jmfra chiriguano och chan
materiella kultur med choroti och
asliluslay, som vi fven hr beskrif vit.
Chiriguano och chan gra korg-
arbeten choroti och asliluslay aldrig.
De frra frst mla lerkrlen fre
att
brnningen hvilket r obekant fr
126. Sirad kalcbasskl.
Chiriguano. Yaculba. u. i/i
de senare. Chiriguano och chan till-
verka aldrig vskor af caraguat o. s. v. Jmfra vi fr frigt

samtliga arbetsalster frn chan och cliiriguano med dem frn
asliluslay och choroti, skola vi finna, att det allra mesta r full-
stndigt ohka. Vissa saker ssom serre- (bild 120) och huira-
mimbihvisselpiporna (bild. 36 o. 38) ha chacoindianerna sannolikt
lrt sig att tillverka af chiriguano, men detta r jmfrelsevis
obetydligt.
Vi se hr, huru tvenne kulturer kunna existera, hundra-
tals r helt nra hvarandra, utan att utjmnas.
Fljer man Rio Pilcomayo nedfr fjllen, mta vi
frst quichuakulturen, s kommer chiriguano och chan

och s den chaquensiska kulturen, som ganska likartad
omfattar mataco, toba, choroti, ashluslay samt lengua m. fl.
stammar i Cliaco Paraguay. Dessa tre kulturer ro full-
stndigt olika.
SJUTTONDE KAPITLET.
Saga och religion.
Det var en gng en gammal indiangubbe, som om

kvllarna brukade sitta vid elden i hyddan och bertta om
gamla dagar, om djur, mnniskor och gudar. Lj^ssnande
samlade sig ungdomen omkring honom. Gubben berttade
och berttade. Med mun, gon, hnder och ftter bert-
tade han.
En efter annan af de unga lmnade likvl snart lyss-
narekretsen och gick att sofva. Till slut satt gubben ensam
kvar vid den slocknande elden och berttade fr sig sjlf
om rfgudens och bltagudens fventyr.
Denne gubbe str fr mig som representanten fr gamla
traditioner, fr en kultur, som frsvinner. De unga hra
p en stund. Snart trttna de. De ha nya intressen. De
ha brjat dansa med i den stora dans, som kallas den kristna
civilisationen, dr det mest dansas kring guldkalfven.
Jag har ocks suttit som lyssnare och ltit tolka fr
mig sagorna. Det r inte utan, att gubbarne tyckt om mig,
fr att jag har visat s stort intresse fr deras gamla minnen.
Nr jag nu terger dem, hoppas jag, att lsaren har
fverseende bde med mig och mina gamla vnner, med
mig, drfr att jag inte kan bertta dem hka bra som gub-
barne och med gubbarne, drfr att de tycka om allt, som
r litet frivolt.
Sagorna gifva oss en inblick i indianernas frestll-

ningar om lifvet efter detta och om gudarne. Dels genom dem,
232 ERLAND NORDKNSKILl)
dels genom de frklaringar, som indianerna gifvit mig,

kunna vi frst deras religion.om Yi fa dr hra talas
vrldsundergngen om besk ddsriket och
och eldrofvet, i
framfr allt om gudarnes fventyr, om huru de lurade hvar-

andra och mnniskorna, om deras strider och laster.
Mycket litet af morallra finnes i dessa sagor. De, som
dr handla, ro ofta tunpa, d. v. s. de besitta krafter,
som ro fvermnskliga, det r allt.
Tack vare berringen med de hvite ro sagorna icke fria
frn frmmande element. Det mesta r dock rent indianskt.
1. Vrldsundergngen och eldrofvet.
Berttad af chanindianen Batirayu frn Rio Parapiti.
Det var en gngi gamla dagar en mycket fattig man,
som omkring i skogarna och som icke hade ngon

dref
bostad. Nr han kom till byarna, krde man bort honom
och hetsade hundarna p honom. Nr mannen sg, att
man icke ville tillta honom att bo i ngon by, gjorde
han sig en hydda, tocay^). Dr kommo allehanda vackra
fglar till hyddan och de flesta blef vo snart s tama, att han
kunde fnga dem. Mannen tnkte: Gr jag med dessa
granna fglar till en by, tager man kanske emot mig.
Han tog s fglarna med sig och gick till byarna. Alla
tyckte att fglarna voro vackra, men ingenstdes ville de
lta honom stanna. Mannen gick tillbaka till sin hydda.
En dag kom Aiiatunpa") till honom i skepnad af en vacker
fgel. Hvad r man-
det fr en mrkvrdig fgel, tnkte
nen. Auatunpa sade, att han kommit fr att hjlpa honom
och s gaf han honom ett par vingar.
Nr du kommer in i byn, skall du rra p vingarna
och d kommer det att ska, sade Auatunpa. Vilja de
nd inte lta dig stanna, skall du lyfta upp vingarna.
') Tocay r en hydda, i hvilken jgaren ligger gmd fr att dr-

ifrn med snara eller pil fnga fglar.
*) Stor ande (se sid. 238;;.
Mannen gick till en by, dr det var stort dryckeslag.

Man ville icke taga emot honom. Han rrde p vingarna
och det skade. Man trodde, att det var medicinmnnen, som
skade, hvarfrman ej brydde sig om honom. ter rrde han
p vingarna och det skade. Man trodde fortfarande, att
det var medicinmnnen, som skade, hvarfr man ej brydde
sig om honom. Till slut, nr han sg, att man ej ville lta
honom stanna, utan krde bort honom, lyfte han upp vin-
garna, som han liaft gmda. D kom en storm, som frde
bort alla utom tv gossar och en flicka.
Dessa, som nu voro ensamma, skulle koka mat, men
de hade ingen eld. De hade pumpa och majs, men kunde
inte rosta den. D kom en gammal gubbe, solen, till dem
med en brand. Han rostade en pumpa och t, men nr
han gick, tog han ter elden med sig. Han ville ej gifva
dem draf. Nsta gng gubben kom tillbaka, beslto de
att stjla eld af honom. D han rostade en pumpa vid den
medfrda branden, slog en af gossarue till denna med
en pk, s att glden stnkte omkring. Gubben samlade
hastigt ihop dessa. Ett helt litet gld funno de likvl under
en pumphalfva, som legat p marken. De gjorde upp eld.
Huapi (vf varefgel ?) sade till dem, att de skulle bevara

elden vl, s att den aldrig gick ut. Han sade dem ocks
att om elden slocknade, skulle de rifva eld med tatay ^).
Den yngsta brodern tog nu sin syster till kvinna. Den

ldre hade ingen kvinna. De lade en pumpa i en Uten
hngmatta och vaggade den. Pumpan vxte till en flicka,
som fort vxte till kvinna. Denna tog den ldre brodern till
kvinna. Frn dessa tvenne par hrstamma alla chan.
2. Vrldsundergngen och eldrofvet.
Berttad af chanhfdingen Vocapoy.
En yngUng hade begifvit sig ut i skogen och hade i
en gl ftt se bilden af en vacker flicka, som han fljde.
^) Elddon af trpinnar.
234 ERLAND NOHDKNSKILD
Han stannade hos lienne en lng tid, en manad, och }iaus

mamma brjade redan tro, att han var dd och skar af sig
hret. Hon trodde, att han bhfvit ormbiten eller ngot
dylikt. En dag kora dock sonen hem och berttade, att
han funnit en vacker kvinna, som han gift sig med. Modern
sade d t honom att hmta henne och bryggde en massa
majsl, fr att stlla till en stor vlkomstfest.
Ynglingen kom hem med sin flicka och hon var vacker
och vl kldd. Under hon och l)lef
festen frvandlades
mvcket ful. Detta anmrkte hennes svgerska och hon blef
ond och lmnade dem och gick tillbaka, drifrn hon
kommit, samt lofvade att hmnas. Hon sade dock, att
man frst skulle stta en gosse och en flicka i ett stort
lerkrl. En bror och en syster sattes i ett lerkrl tillsammans

med frn af majs, pumpa och bnor, h varefter krukan
tcktes vl till. Nr detta skett, brjade det regna alldeles
frfrligt och hus och allt tcktes af vatten. Krukan
flt dock upp. Alla mnniskor och djur drnktes i det
stigande vattnet. Lnge flt lerkrlet omkring och gossen
och flickan brjade redan bli stora. Vattnet sjnk sedan,
men nr de skulle stiga ut, var marken likvl trskig och
de fingo vnta tills det torkade upp.
Nr de kommo ut ur lerkrlet, sdde de majs. pumpa och
bnor af de frn, de hade haft med sig. Dessa mognade i) en
half mnad. De hade ingen eld. P afstnd sgo de rk.
Det var Tost^), en vadare, som skriker p flodstrnderna,
som hade eld. Nr de nrmade sig rken, frsvann den
likvl lngre bort.
Grodan lofvade, att han skulle rfva eld t dem. Han
hoppade till Tosts lgereld och satte sig dr, skakande af
kld fr att vrma sig. D och d krafsade han glden
nrmare liksom fr att vrma sig bttre, och nr ingen sg det,
stoppade han en liten brand munnen och hoppade drifrn.
i
') En annan chanc berttade mig, att det var frn den svarta
gamen, som grodan stal elden.
Kommen till gossen och flickan gjorde han upp eld

och sedan dess ha chanindianerna eld. S3'tern och brodern,
som nu bhfvit stora, gifte sig med hvarandra och hon blef
haf vande. De byggde en hydda. Flickan fick barn. Nr dessa
barn blefvo stora, gifte de sig med hvarandra. Frn deras
barn hrstamma alla chan. Frn den ldsta gossens barn
hrstamma hfdingarne.
Det kan ju synas egendomligt, att jag funnit tvenne
alldeles olika sagor, som behandla samma mne hos samma
folk. Detta frklaras drigenom att chan r en sprngd
stam, som ej mer har en egen, sjlfstndig kultur.
Den frstnmnda versionen r sannolikt deras egen, under
det att de lnat den andra frn chiriguano. Domenico del
Campana ') omtalar, att dessa sistnmnda ha en flodsaga,
i hvilken tv barn p Uknande stt rddades i ett lerkrl.
Choroti och mataco bertta om, att vrlden gtt under

genom chan vid Rio Parapiti genom storm och chiri-
eld,
guano och chan vid Rio Itiyuro genom vatten.

De frstnmnda lefva ocks i trakter, dr stora pampas-
brnder ro vanliga, vid Rio Parapiti blser ofta svra
stormar och chiriguano ha troligen kommit frn trakter,
dr stora fversvmningar ro vanliga.

Att dessa vrldsundergngssagor intimt hra ihop med
naturen i det land, dr de uppsttt, r ssom Ehrenreich ^),
Im Thurn^) m. fl. framhllit skert. Ehrenreich sger, att
en sdan antropomorf uppfattning af solen som hr i den

frsta sagan r sllsynt i Sydamerika.
Om besk i Aguararenta (rfvarnes hy).
Batirayu berttade mig fljande, om hvad chanindianerna

vid Rio Parapiti tro om lifvet efter detta och ddsriket.
Aguararenta (aguara rf, tenta =
by) r den by, dr de =
') Domenico del Campana: 1. c. sid. 22.
**)
Ehrenreich: 1. c. sid. 3031).
*) ImThurn: Amonglhe Indians of Guiana. London 1883. 1. c. sid. 375.
236 ERI.AM) NORDKNSKILD
dda, ana, bo. Den ligger i ster. Om ntterna ro de

dda dr mnniskoskepnad, om dagarna g de omkring
i
som rfvar, rttor och andra djur eller g de in i en trdstam.

Hvarje natt r det stort dryckeslag i Aguararenta. Alla
chan, barn, kvinnor och mn komma dit. fven frhxare
(ipyeptchi) och mrdare komma till nmnda by. Ingen
straffas i chaus ddsrike.
fven lefvande hafva beskt Aguararenta och berttat
om, hvad de dr sett. Ett par sdana berttelser skall jag
hr tergifva. De gifva oss en god inblick i indianernas
frestllningar om lifvet efter detta.
FlicTcan. som fljde sin man tiJl Aguararenta.
Hcrltad af en chanindian i Aguarati (hvit rf) vid

Rio Parapiti.
En flicka skulle gifta sig med en man, men han dog.

Hon hade tyckt mycket om honom. P morgonen, dagen
efter sedan han ddt, medan det nnu var mrkt, stod hon
och sttte i morteln utanfr frldrarnas hus. D kom ngon
och tog i mortelstten.
Hvem r det? frgade hon.
Det r jag, sade han. Det var hennes dda man.
Vill du flja mig?
Ja, sade hon, d hon tyckte mycket om honom.
Han begaf sig nu ivg t det hll, dr solen gr upp.
Hans ansikte var fvertckt, fr att hon ej skulle se det.
Hon fljde efter. De gingo genom skogen, de gingo fver
pampas och ter genom skogen. P dagen sof han och p
natten var han vaken.
Nr fadern saknade sin dotter, gick han fr att ska
upp lienne. Han fljde hennes spr. Framfr dessa gick
ett rf spr. Ana ha tagit min dotter, sade fadern.
Till slut fann han henne dd vid vgen. Han gjorde henne
dock lefvande igen och frde henne med sig hem. Nr de

gingo fver pampas, sgo de en rf stryka omkring. Fljande
un INDIANERNAS LIF 237
dag dog hon. Fadern grt. D kom den hvite kondoren,

Ururuti, och sade att han inte skulle jmra sig. Ururuti
tog honom p ryggen och flg med honom till Aguararenta.
I Aguararenta sof man p dagarna och var vaken p
ntterna. Nr fadern kom dit, drack man majsl. Ururuti
frde honom till hans svrsons hus. Han tilltalade sin
dotter, men hon svarade honom ej. Hon sg ej ut som mn-
niskorna. ter tilltalade han henne, men han fick intet
svar. Han gick d till Ururuti, som frde honom hem.
Hvarken han hans hustru begrto den dda dottern.
eller
Fljande dag dog fadern.
Version 2. Berttad af Batirayu. Det var en kvinna,

hvars man hade dtt. P natten kom han till henne i
skepnad af en man och sof med henne. Han bad henne

flja med sig till sin by, Aguararenta. Hon fljde honom.
Nr de kommo nra byn, hrde hon sng och dans. Hon
gick med sin man till torget, dr det var stort dryckeslag.
Hon sg dr mnga dda, som hon knde. De dda voro
dock rdda fr henne och hllo sig p afstnd. Hon stan-
nade kvar tills det blef morgon. D frsvunno alla hj^ddorna,
och hon befann sig p en sltt full af rfspr. Hennes
man frvandlades till en rtta (anguya). Hon stannade
kvar hela dagen sittande p stammen af en algaroh)o. Nr
det blef mrkt, kommo ter mnniskorna och dr blef ter
stort dryckeslag.P morgonen sade de dda: chahata
hiiirascuera (jag gr som trdstam), chahata auguyara (jag
gr som rtta), chahata krakrara (jag gr som gam),
chahata guarra (jag gr som rf), chahata ndirra (jag
gr som lderlapp) o. s. v. Hon tervnde hem. Hennes man
sade, att han skulle komma fr att hmta henne. Efter
tre dagar var hon dd. Hon hade fljt sin man till
Aguararenta.
Chiriguanohfdingen Maringay berttade mig om en
man, som somnat vid vgen. P natten kom hans dda
hustru till honom och han sof med henne. Nr han vak-
23f^ EULAM) NOUDICNSKIr.I)
iiade, var hon frsvunnen. livad han i smnen upplefvat,

tnkte lian sig, ssom ngot verkhgen passerat.
Hos chan ocli cliiriguano r tron p hfvet efter detta
hksom hos andra indianer grundad p drmmar. De trffa
i drmmen en dd, de beska i drmmen ddsriket. Det

r hkvl oriktigt att sga, att indianen tror p ett hf efter
detta. Han vet att ett sdant finnes, tv lefvande lia sett de
dda, lia lskat med dem, ha druckit majsl med dem, ha
sett dem frvandlas till rfvar, rttor, trdstammar o. d.
Gudasagor och djursagor.
De dda ro ana, sade Batirayu. Bland dessa finnas

flera, som ro Tunpa (hvilket bst fversttes med stora),
som besitta fvermnskliga krafter.

Strst bland Anatunpa r Yamndutunpa. Andra af de
stora ro Mariutunpa ocli Tipaytunpa. Chiquritunpa, som
upptrder i ett par af de hr tergifna sagorna, r den,
som stadkommer skan. Chicundpa tjuter om ntterna,
nr det skall bU krig. Dessa Aiiatunpas gripa in i mnni-
skornas ha trollkarlarne frbindelse med dem.
lif, srskildt
Batirayu berttade slunda att till Tsuhuandico, en stor
trollkarl, som nu r dd, kommo Afiatunpas om natten och
drucko majsl med honom. De sade honom, nr det skulle

regna, nr ngon skulle bli sjuk, om det blef missvxt
o. s. v. Batirayu berttade fven, att Angiiya, en slkting
till Aringui, den siste store hfdingen, brukade bjuda Aa-
tunpas p tobak, nr de voro hos Tsuhuandico. Aiiatunpas
drucko blott helt litet majsl. Nr de kommo, sg man dem
ej, men det hrdes liksom klirrandet af sporrar.
Dessa trollkarlar hafva en oerhrd makt, de kunna fr-
hxa, sjukdom och dd har sin grund i frhxning.

ty
Bland chan r Tambpui den strste trollkarlen. Han r
sonson till Tsulmandico och son af Yapandy, som fven
var en stor ipye.
I sagorna upptrda aldrig Yamndutunpa, Mariutunpa
och Tipaytunpa. Det r Aguaratunpa (rfguden) och Tatu-
tunpa (bltaguden), som dr spela den strsta rollen. Aguara-

tunpa har tembeta (se sid. 194). De ha mnskliga passioner,
och i synnerhet r rfgudens historia en skildring af alla-
handa knep och brott. Bltaguden r ngot bttre och r
ocks frmer.
Vocapoy berttade mig, att han knt en gammal man,
som sett en Tunpa i bergen. Den var en handsbredd hg
och var vlkldd. Vatten rann frn dess kropp.
Fullt och fast trodde Batirayu p Anas och Aflatunpas
existens, med trollkarlarne och p dessas
p deras frbindelse
makt. Att Aguararenta existerar, drom var han fven fver-
tygad. Till sanningsenligheten af sagorna om Aguaratunpas
och Tatutunpas fventyr och upplefvelser, som jag hr nedan
skall tergifva, stod han skeptisk.
I dessa indianers religion existerar slunda frst och
frmst en krna af sanning, som de tro p. Drtill komma
de fventyr och bragder, som de bertta vid lgerelden om
gudarna, som tminstone de intelligentare, de tnkande bland
dem sjlfva uppfatta som sagor.
Det r dessa sagor, som jag hr nedan skall tergifva.
Begreppet om ngon stor, allsmktig gud r frmmande
fr chan. Xumera knna de likvl alla direkt eller indirekt
ngot om kristendomen, hvarfr frestllningen om en stor
gud brjar att komma in. Vocapoy, som ej var kristen,
berttade mig slunda en gng, att chan trodde p en stor
gud, Tunpa.
Batirayu sade sig p ngon gud, ssom de kristne
ej tro
beskrifva honom. Han frundrade sig fver, att de kristne
frtryckte de fattiga och begingo s mycken dhghet, d
de lrde att de brottsliga straffades med helvetet. Hur
kan man veta, hur det ser ut i himmelen, d icke ngon,
som varit dr, kommit tillbaka till jorden, sade Batirayu.
Och s sga de, att vi skola f vingar, sade han och
och skrattade hnfullt.
Enligt missionrerna tro chiriguano p ett hgsta vsen'),
^) Jmfr Domenico del Campana 1. c. sid. 39.
240 KULAM) NORDENSKILD
Tunpahtte-vae, den verklige guden. Namnet lter redan

misstnkt. Jag str mycket skeptiskt till att detta r ursprung-
ligt. Nr jag talade med missionrerna om indianernas
religion, hpnade jag fver deras okunnighet. De frakta
indianernas frestllningar och anse, att det ej lnar mdan
att nrmare reda p dem. De lyckas aldi-ig frigra
taga
sig frn den katolska frestllningen att indianerna, hvilka
liksom vi hrstamma frn Adam och Eva och hland
hvilka San Tomas predikat, ej minnas ngot af sin
ursprungliga tro.
Tvenne af de Tunpa, som upptrda hr i sagorna, ha
djurnamn, Aguaratunpa (rfguden) och Tatutunpa (blta-
guden). I sagorna finna vi ett intimt samband mellan
mnniskor och djur.
Batirayu sade: Alla djur ha varit mnniskor.
Om vrldens sTcapeJse, om huru rfguden, Aguaratunpa, ficJc
reda p algarohotrdet och om huru han fngade

den hvita kondoren. Vrurufi.
Berttad af tvenne chanindianer vid Rio Parapiti.
Det berttas, att i brjan var dr en Tunpa. Han gjorde

jorden med himmelen och alla stjrnorna, solen och mnen.
Det berttas, att denna jord icke hade ngonting, att den
var alldeles l)ar. Tunpa satte d dit alla slag af frukter
fr att fda de fattiga, ssom caraguat och mangra. Det
berttas, att dr var en algarobo, mor till alla trd. I detta
trd fanns allehanda frukter. Detta trd hade frkat sig i
hela vrlden. Drefter kom Tunpa, tog modertrdet med

sig och lmnade afkomman hr. Det berttas, att Tunpa
gjorde frfderna till oss och fyen de hvites frfder.
At ava ') och chan gaf Tunpa en trspade och en lng,
snidad kpp, som kallas cariimpa, pil och bge, ett fr,
en get, en hna och en hund, fr att de skulle frka alla
*) Ava = chiriguano.
Tafla 20. Sagoberttare. Chan. Rio Parapiti.
dessa djur och fr att de skulle fda sig med dessa verktj^g
t de hvite gaf han gevr, en hst, ett sto och en ko
samt alla mjliga verktyg af jrn, fr att de skulle arbeta
med dessa ^).
Det berttas att dessa trd, som hade blifvit kvar efter
modertrdet, vaktade den lilla viscachan-), Tacumbocumba.
Riktigt vl hade hon vaktat dessa trd, icke ett fr hade
hon ltit fra bort. Hon hade prfvat blommorna, men
funnit dem beska, nda
tills de gfvo frukt. Nr de hade
mognat, hon frna.
sdde Af dessa frn hade trden
mngdubblats. Nr de ter hade mognat, sdde hon dem
igen. Fljande r hade de alla gif\t mogen frukt.
Aguaratunpa hade kommit till Tacumbocumbas hus.
Denna var en gammal gumma. Hon bjd Aguaratunpa af
dessa frukter, som hon vaktat och han tyckte, de voro
mycket goda. Han frgade henne, hvad de kallades. Hon
sade, att dessa frukter kallades m.
Nr hon bjd p frukterna, satte hon sig bredvid Aguara-
tunpa, fr att han icke skulle taga ett enda fr med sig.
Aguaratunpa gmde i en ihlig tand ett af de minsta frna.
Nr han slutat att ta, rckte gumman honom vatten fr
att sklja munnen, s att inte ett enda fr skulle bli kvar.
Med fingret underskte hon Aguaratunpas mun, men kunde

inte finna ett enda fr. ter frgade Aguaratunpa gumman,
hvad trdet hette och tog af sked. Nmnande trdets namn,
fortsatte han sin vg. Icke lngt bort ramlade Aguara-
tunpa, glmde namnet p trdet och tervnde till gum-
man fr att frga. Drefter fortsatte han sin vg. ter-
igen ramlade han, terigen glmde han namnet och ter
vnde han tillbaka till gumman fr att frga. D sade
hon: Du har tagit med dig ngot fr, och s underskte
hon nnu en gng hans mun, men kunde ingenting finna.
Drefter fortsatte Aguaratunpa mycket lngt, tills han kom
'j Detta r skert ett modernt tillgg till sagan. Detsamma finna
vi i en hr tergifven matacosaga.
') Lagostomus.
IG. Xordenskild.
till en Dr sdde han det algarobofr, han

ppen sltt.
hade med sig. Sedan drog han vida omkring. Efter ett
par r kom han tillbaka och fann algaroboplantan redan
stor. Han plockade af ngra "blad och tuggade dem. De
voro beska. ter drog han vida omkring. Nr han kom
tillbaka blommade algarobon. Han tog en blomma och
tuggade den. Den var besk. ter drog Aguaratunpa ut i
vrlden. Nr han kom tillbaka till sin algarobo, fann han

den full med mogna frukter. Han tog upp en, som ramlat
till marken, och smakade p den. Den var st och god.
Han skte nu efter ngon, som ville vakta trdet t honom.
Han frgade frst en skalbagge, Nykira, men denne ville
inte. S frgade han Hiiiran, en liten svart fgel, men denne
ville inte heller. D frgade han en annan skalbagge Tikiti-
kiru^) och denne lofvade att vakta trdet. Kommer ngon
och vill stjla frukterna af din algarobo, s skall jag
sjunga: Tikitikiru, tikitikiru, ko m sramtata, tiki, tiki,
sade han. Aguaratunpa hade inte gtt lngt, s hrde

han: Tikitikiru, tikitikuri, ko m sramtata, tiki, tiki.
Aguaratunpa skyndade tillbaka. Hr har varit (Tuta)

loppan, (Yatu) fstingen och (Isu) bladskrarmyran och de
ha stulit frukterna af din algarobo, sade Tikitikiru. Fstin-
gen hade haft ett stort brnt med sig fr att bra frukterna
i och bladskrarmyran hade klttrat upp i trdet fr att
bita af Aguaratunpa skjaidade efter dem.
dem. Frst
hann han upp myran. Han trampade den p midten.
Drfr ro alla myror s smala om lifvet. Sedan tog
han upp fstingen och trampade midt p den, s att den
blef alldeles platt. Till sist fick han tag i loppan och tram-
pade p den, men slant med foten, s att han klmde till
den frn sidan. Drfr ro alla loppor smala" och hop-
tryckta. Tikitikiru lmnade nu algarobon t Aguaratunpa,
fr att han skulle vakta den sjlf. JHan spnde upp sin
hngmatta och lade sig att hvila. P en gren sg han nnu
en frukt, som tjuf varna lmnat kvar. Aguaratunpa kallade
') Antagligen en cerambycid.
d p vinden och den skakade p grenen, dr algarobofrukten

satt, s att den fll ned. Midt i gat p Aguaratuupa fll
frukten. Rfguden var nu dd.
Snart kommo alla gamar fr att ta af Aguaratunpa.
De skickade kolibrin, ChinU'>, fr att hmta sin stora hf-
ding, den hvita kondoren, Ururuti, fr att att denne skulle
ta af Aguaratunpa.
Akta eder, han r inte dd, han ltsas bara vara
dd fr att fnga vr stora hfding, sade en af gamarna,
Kara-kara.
Visst r han dd, sade flugan Mbru och krp in
under svansen p rfguden och ut genom ena nsborren, in
genom den andra och s ut under svansen igen.
Han r inte dd, sade Kara-kara.
Han r dd, sade flugan och lade gg i Aguaratunpas
gon, s att de blef vo fulla af maskar. Nr den hvita kon-
doren kom, nrmade han sig Aguaratunpa fr att ta.
Akta dig, han gamen.
r inte dd, sade
Han r dd, sade och krp ter in under
flugan
svansen p Aguaratunpa och ut genom ena nsborren, in
genom den andra och s ut under svansen igen.
Den hvita kondoren brjade nu ta af Aguaratunpa.
Denna rusade d upp, tog honom till fnga och band
honom med en kedja af silfver.
En hjord af hstar vill jag gifva dig, om du gifver

mig friheten, sade den hvita kondoren.
Jag har s mycket hstar, att jag ej behfver flera,
sade Aguaratunpa.
Jag skall gifva dig stora krar, om du gifver mig fri-
heten, sade den hvita kondoren.

Jag har s mycket krar, att jag inte behfver flera,
sade Aguaratunpa.
Jag skall gifva dig mina bgge dttrar till hustrur och
ett hus att bo i, om du gifver mig friheten, sade den hvita
kondoren.
244 EHLANI) NOHDKNSKILI)
Jag belifver inte dina dttrar, ty jag har hustrur i
alla byar>, sade Aguaratunpa.

Jag skall fylla ett helt hus med sklar af silfver,
eagua, och sknka dig, om du gifver mig friheten, sade
den hvita kondoren.
Jag har s mycket silfver, jag belifver, sade Aguara-
tunpa, och jag har fngat dig fr att dda dig. Kan du
skaffa mig den hvita gummibollen, toki, att spela med,
skall jag dock sknka dig friheten, sade Aguaratunpa.
Bunden vid en lng silfverkedja iig Ururuti fr att
hmta den hvita gummibollen. Nr Aguaratunpa fick
den, tergaf han den hvita kondoren friheten. Strutsen,
Yndu, och fldermusen, Andira, spelade boll. Den ena
kastade bollen, fngade den med hufvudet och sttte den
till den andra, som i sin tur uppfngade den med hufvudet
och sttte den tillbaka (jmfr sid. 179). Nr bollen flg
genom luften uppfngade den hvita kondoren densamma
och frsvann. Aguaratunpa skickade nu en fgel Ta va tan
att hmta den svarta gummibollen och hela b3'n spelade.
JNIed strutsen spelade Aguaratunpa. Midt under spelet bytte
han ut bollen mot en sten och kastade den. Strutsen fngade

den med hufvudet och fll dd ned. Nr den ter blef
lefvande, hade den tillplattadt hufvud liksom nu alla
strutsar. Med den svarta gummibollen frsvann fldermusen.
Nu r det slut.
127. Lerkrl. Cliiriuano. Caipipendi. V-

IR INDIANERNAS LIF 245
Om Tatutunpas och Aguaratunpas gifterml.
Saga berttad af chanindianen Agilera vid Rio Parapiti.
Det berttas, att dr var en gng en stor hfding,

Chiquri och dr voro fven Tatutunpa och Aguaratunpa.
De lefde alla lngt, lngt borta. Lngst bort lefde den store
hfdingen. Denne hade ltit kalla Tatutunpa fr att gifva
honom sin dotter till hustru. Tatutunpa kunde mnga
konster och Aguaratunpa kunde ocks mnga konster.
Tatutunpa begaf sig i vg. Han gick helt lngsamt och
stannade p mnga platser. Dr han gjort eld, vxte hgt
grs. Tv tre dagar efter sedan Tatutunpa lmnat sitt hus,
kom Aguaratunpa och frgade, hvart Tatutunpa hade gtt.
Man sade honom, att Tatutunpa hade gtt till den store
hfdingen. Aguaratunpa fljde nu efter honom och trffade
honom icke s lngt borta. Innan de kommo fram, funno
de vid vgen en vxt kallad ihuahuasu ^). Aguaratunpa
sade t Tatutunpa, att han skulle g och plocka af frukterna
Han gick in i skogen under vxten.
fr att de skulle ta.
Innan Tatutunpa hade hunnit rra ngon af frukterna,
skakade Aguaratunpa p vxten, s att de alla fllo p
Tatutunpa. Denne, som varit ung och vacker, blef nu engd
och gammal. Aguaratunpa var nu den, som var yngst och
vackrast af dem bgge. De fortsatte till den store hf-
dingeus hus. Tatutunpa hade ett halsband, som Aguara-
tunpa, innan de kommo fram, lurade honom att sknka sig.
Den store hfdingen trodde att Tatutunpa, som var
gammal och ful, var Aguaratunpa och att denne var Tatutunpa.
Han gaf sin vackraste dotter till hustru t den frre.
t den senare gaf han och

en dotter af allra fulaste slag
engd ssom denne.
Aguaratunpa brjade arbeta fr att rja ker och s. Nr
han arbetade, baud han vl upp sitt lnga hr. Nr han
') Jmfr sid. 46.

kom hem frn arbetet, var han alldeles smutsig. Tatutunpa gjorde
ingenting. Han lg hela dagen bredvid sin kvinna och
livisslade i sin runda trpipa (bild 80). Nr hans svrmor
sg, att han icke arbetade, sade hon: Denne man tnker
icke alls p sin familj.
Nr han hrde
detta och visste, att Aguaratunpa redan
hade arbetat mycket, frgade han sin hustru, om hennes
fader icke hade ngon gammal ker, som han kunde f
odla. Svrmodern sade d till sin dotter: Hvarfr frgar
den dr mannen efter en ker, som r s lat? Bttre vore
att Aguaratunpa frgade, han som hller p att ar})eta.
Tatutunpa gick med sin kpp och sin hustru till hf-
dingens gamla ker. Han gick midt ut i den stora, de
kern, grfde upp litet jord, upp en jordkoka och
lyfte
kastade upp den i luften. Jordkokan fll p marken och
gick snder i mnga bitar. Den hr jorden duger icke,
sade han, och frgade sin hustru, om det icke fanns p
annat hll en stor som de kunde odla. Hon sade, att
sltt,
det fanns en stor sltt. De begfvo sig dit och gingo midt
ut p sltten. Tatutunpa grfde upp litet jord, kastade ter
upp en jordkoka i luften, men denna gick icke snder,
utan fll ned alldeles hel. Han sade t sin hustru, att denna
jorden var utmrkt att arbeta p. De gingo hem.
Fljande dag begaf sig den gamle Tatutunpa ensam
med sin spade till sltten, dr han hade grft litet grand,
och stack denna i jorden. P en liten stund rensades hela
den stora sltten ensam af spaden. Tatutunpa kallade p
vinden, som kom med stor styrka och blste bort allt brte.
Blott det allra finaste hade blifvit kvar. Han kallade p
hvirfvelvinden, som sopade kern alldeles fri. Tatutunpa
bad att f frn af papegojorna, men de kommo med odug-
liga frn, som alla voro i stycken. Nr han sg, att dessa
frn ejdgo till ngot, bad han nderna och dufvorna och
de sm-sm dufvorna, att de skulle komma med alla
slag af frn, hvilket de ocks gjorde. De till och med sdde
dem sjlfva. Nr de hade slutat att s, begaf sig Tatu-
tunpa Tagen hemt, som frde till hans hus. Han hade
inte kommit lngt, s vnde han sig om fr att se sin ker.
Han sg, att plantorna redan brjat att spira app. ter
gick han ett stycke och vnde sig ter p om fr att se
sin Vxterna voro redan stora. ter fortsatte han
ker.
ett stycke och vnde sig ter om. D fann han sin ker
redan i blom. Nra sitt hus vnde sig Tatutunpa ter fr
att se sin ker och fann att allt, hvad han stt, redan bar
mogen frukt.
Aguaratunpa, som hade arbetat s hrdt, hade nnu
ingenting moget blommande.
eller
Fljande dag sade Tatutunpa till sin hustru: Ltom

oss g fr att se till vr ker. De gingo till kern och
hustrun sg, att alla frukterna voro mogna. Tatutunpa
sade t henne att gra upp eld fr att rosta majs och alla
andra frukter fr att ta. Han sade t henne, att hon
skulle skrda en majskolf, tv bnor och en pumpa, men
icke mer. Inte ens det orkade de ta upp.
Drefter gingo de hem och sade t gumman, att hon
skulle komma med dem fr att skrda allt, som hon
nskade ta. Gumman trodde dem inte, utan trodde att de
hade stulit. Hon kunde inte tro, att de hade ngot att
skrda, nr de icke hade arbetat. Jag gr hellre med min

andra dotter, som arbetat flitigt, sade gumman.
Aguaratunpa begaf sig nu till Tatutunpas ker och
stal pumpor, som han frde till sin odhng. Med pinnar
och taggar fste han pumporna vid de halfvuxna pump-
stnoflarna. I skvmningen tervnde han hem och sade t
sin hustru att bjuda sin moder att komma och skrda
pumpor i hans ker. Dottern gick och sade till sin moder:
Ltom oss g till kern fr att hmta pumpor. Njd
begaf sig gumman i vg, fr hon hade sett, att de hade
arbetat mycket och hon trodde sin dotter. De gingo,
men funno ej mera pumpor, n hvad de kunde skrda i en
vnna.
Fljande dag bjd ter Tatutunpas hustru sin moder
248 KRLAM) NORDENSKILD
tillkern. Gumman trodde henne inte alls, men d gubben,

hennes man, sg, att de voro s entrgna, sade han t
henne att g. Frargad begaf sig gumman i vg. Tatu-
tunpa gick framfr dem blsande i sin hvisselpipa. Nr de
kommo till kern, fick gumman se, att den var full af alla
slags frukter, majs, pumpor, bnor och kalebasser. Gumman
blef riktigt njd. Hon kunde knappt styra sin gldje.
Nr hon gick i kerkanten, fick hon se en vldig kale-
bass och hon sade t sin dotter, att den nskade lion fr
sig. Medan de pratade, fll kalebassen ned p gumman,
som fll i kull och inte kunde rra sig fr den tunga kale-
bassen, som tryckte henne. Dottern kom till hjlp och
frskte lyfta kalebassen, men det orkade hon inte. Hon
ropade p sin man, att han skulle komma och hjlpa henne.
Denne drjde dock en lng stund och frst nr gumman
hll p att d, kom han och lyfte upp kalebassen och satte
den fast, dr den suttit frut. Halfdd lyfte han upp
gumman.
Nr hon hmtat sig efter en stund, fortsatte de att se
p kern. Gumman ville bryta af en majskolf. Tatutunpa

sade t henne att akta hans ker och bara bryta af kolfven.
Hon skrdade nu fr att fra hem till sitt hus tv majs-
kolfvar och tv af alla andra frukter, utan att bryta ned
ngonting. Allt hvad hon skrdat, satte genast mogen frukt
igen. Lastad med frukterna gick hon hem. Hon berttade
fr sin gubbe, att Tatutunpa redan hade en stor ker.
Denne r slunda Tatutunpa, som vi kallat p, sade gubben.
>Den dr Aguaratunpa, han har lurat oss.
Fljande dag sade Tatutunpa till sin hustru: Ltom
oss g till vr ker. De gingo till kern. Han grfde dr
ett hl, i hvilket han gjorde upp eld. Nr hlet var riktigt
varmt, riktigt rdt, tog han af en mycket stor kalebass, i
h vilken han krp in. Han sade sedan t sin hustru att
tppa till i den varma gropen
kalebassen och vlta ned den
och att, nr han h visslade, vnda p kalebassen, s att han
kom ut igen. Hustrun gjorde som han sade. Nr han
hvisslade, vnde hon p kalebassen och Tatutunpa kom ut

vacker och ung, kldd i alla sina gamla prydnader.
Efter en stund vrmde Tatutunpa ter upp gropen och

hans hustru krp in i kalebassen, som han tckte fver
och vrkte ned i gropen. Nr hon hvisslade, vnde han
p kalebassen. Ung och vacker kom hon ut ur densamma.
De vnde tillbaka till hemmet tagande med sig en
quebrachopinne fr att gra upp eld med. Nr de kommo
hem, funno de gumman hllande p med brygd af majsl.
Denna natt kommer det att blifva mycket kallt och
drfr har jag tagit med mig denna pinne, fr att vi skola
haf va ngot att vrma oss vid, sade Tatutunpa. Aguaratunpa
hade tagit hem mycket ved af tartago, men det rckte
inte hela natten. Midt i natten tog veden slut fr honom.
Han gick till svrmoderns eldstad, dr hon hll p att koka
majsl. D gumman sg, att en rf smg sig fram till hennes
eld, stack hon en pinne i ndan p Aguaratunpa. Med
pinnen i ndan sprang han drifrn, fr alltid frvandlad
till en rf.
Arbetets uppTcomst.
Berttad af chancindiaiien Batirayu.
Tatutunpa hade en trollspade. Stllde man den i

kern p kvllen, var kern frdiggrfd p morgonen.
Aguaratunpa kom en dag till Tatutunpa i sllskap med
sina bgge brder. Vi skola spela om din spade, sade
han. Nr det blixtrar, skola vi se mot blixten och den,
som inte blinkar, vinner spaden. Det gick Tatutunpa in p.
Aguaratunpa lnade nu gonen af grshoppan, Tu-ku,
som ej har ngra gonlock. Tatutunpa och Aguaratunpa satte
sig Nr det blixtrade, blinkade
och stirrade mot himmelen.
Tatutunpa, men ej Aguaratunpa, som hade grshoppans
gon. Han hade vunnit spaden. Nr han gick, tog han
likvl icke med sig den spade, som grfde sjlf, utan en
vanlig trspade.
Tager jag spaden med det ihliga skaftet, kunna
de late ocks odla majs, men med den hr mste man arbeta
fr att f majs t sin familj, sade Aguaratunpa t sina
brder.
Till grshoppan lmnade Aguaratunpa tillbaka gonen,
som han lnat.
Om huru Aguaratunpa skickade sin hror till himlahralfret.
Berttad af chanindianen Batirayu.
Aguaratunpa lefde tillsammans med sin bror. I en

korg hade han tvenne sm papegojor En dag flgo de
bort till en ker, dr de to majs. Nr de kommo till-
baka, hade den ena majsmjl omkring nbben. Hvar-

ifrn har du detta? frgade Aguaratunpa. Frn en ker
lngt borta, dr solen gr ned, sade papegojorna.
Fljande dag skickade Aguaratunpa i vg papegojorna.
Hvart de flgo fljde han efter. Nr han kom fram, brt
han af majs. D kom garen af kern och sg, att ngon
hade stulit majs. Aguaratunpa gmde sig, men garen fick
reda p honom, d han skurit sig i hnder och ftter, nr
han velat bryta af majsen, s att han lmnat blodspr
fvarallt efter sig.
garen sade t Aguaratunpa: Hvarfr stal du majs,
hade du bedt mig drom, hade jag gifvit dig.> Han brt
af mnga majskolfvar och lastade Aguaratunpa drmed,
hvilken bar hem dem. Han lade dem vid drren.
Nr han vaknade fljande morgon, hade den lilla hgen
frvandlats till en stor hg, hvilken rckte nda upp till
taket.
Aguaratunpas bror frgade honom, hvarifrn han hade
ftt majsen. Det r lngt borta, sade Aguaratunpa.
Det finnes ingen vg, och du kan inte hitta dit.
Brodern begaf sig dock i vg och kom till kern, dr
han fann anday '), af hvilken han t. Denna var frgiftad
') Pumpa af en vlsmakande sort.

UR INDIANERNES LIF 251
och han dog. Dd fann Aguaratunpa honom. Han sade,

atthan skulle gra honom lefvande igen. Aguaratunpa tog
en vxt, ihuahuasu. Med den slog han honom. Han
hoppade fver honom, frst rtt fver kroppen och sedan
frn hufvudet till svansen.
Brodern blef lefvande igen och sade: Jag har sofvit
lnge.
Du har inte sofvit, du har varit dd, sade
Aguaratunpa. Denne skickade brodern till himmelen ^).
Nr det skar r det Aguaratunpas broder, som r ute

och sr.
Om Tatidunpas son och om huru han rddade sin moder.

Berttad af chiriguanoindianen Yambsi vid Rio Grande.
I ett hus var en flicka Inmu bevarad, som aldrig haft

en man. Utanfr huset var stort dryckeslag. Dr voro
Aguaratunpa, Tatutunpa och Dyori. Flickans frldrar togo
henne med sig och de satte sig p marken, dr hvarest
man p att dricka majsl. Aguaratunpa tyckte att
hll
Inmu var mycket vacker. Det tyckte ocks Tatutunpa.
Jag skall gra flickan hafvande, sade han, och s brjade
han grfva. Aguaratunpa stllde sig fr. Tatutunpa grfde
sig ned i jorden och upp under flickan'). Nr Tatutunpa
hade slutat, krp han ut igen och berttade fr Aguaratunpa,
hvad han gjort.
Jag skall ocks frska, sade Aguaratunpa och krp
in i gngen. Han hade inte kommit lngt, frrn han
fastnade. Tatutunpa hgg honom i svansen och drog
ut honom igen.
Nr flickan kom hem, ropade en fgel, Araqua, att hon
var hafvande. Fljande dag blef hon stor. Det var frdigt
att fda. Hennes mor var frbittrad. Hon sade, att hon
skulle g lngt bort till fadern och fda. Inmu gick
i) Ara =^ himlahvalfvet, r}'mden.

*) Frmildradt.
252 KRLAND NORDENSKILD
till Tatutunpas hla och i den slppte hon ned ungen,

utan att gifva honom mjlk. Ungen skrek dagligen och
modern gick fr att se till den, men nr hon kom, krp
den in i hlan. En dag kom Yahute, jaguaren med tv
hufvuden, af h vilka det ena var torrt, ref ut gonen
p henne och frde hrt henne lef vande.

Morfadern gick d fr att fnga den lille Tatutunpa,
i det han satte ett nt utanfr hlan, i hvilken denna fast-
nade. Han frde honom hem. Dr vxte han fort och

brjade blifva stor. Han uppfddes med honung. En dag
begrde den Hlle Tatutunpa pil ocli bge. Morfadern gjorde
honom en pil med klumpspets af vax. Med den gick han
ut att jaga. I ett trd var det fullt med dufvor. Tatu-
tunpa p ngon af dufvorna, utan rakt p
siktade icke
stammen. Nr han trffade stammen, fllo alla dufvorna
ned dda. Det var en stor massa. Nr Tatutunpa kom
hem, frgade morfadern, huru han kunnat dda s mnga
dufvor och han berttade, hur det gtt till. P samma stt
ddade han mnga fglar. En dag sg han fem araqua fglar i
ett trd. Tatutunpa skt p trdet, men bara fyra fllo ned.
Den femte sade: Du gjorde bttre att ska din mor n

dda fglar.
Nr Tatutunpa kom hem, bad han morfadern skaffa
honom en klubba af huirapucu^). Han slog med den
p en tjock trdstam, men han fick sl tv gnger fr
att f af stammen. Tatutunpa sade d t morfadern, att
den dg icke och begrde en klubba af urundey ^). Han
slog med den p en tjock trdstam och slog af stammen
med ett enda slag. Denna r bra, sade Tatutunpa.
tfljd af Dyori begaf sig Tatutunpa i vg. P vgen
ddade han en tapir. Dyori'') delade den i fyra delar och t
O Huirapucu r ett mjukt trslag (Salix Humboldtiana\

O Uriindey r rd quebracho eller nrstende.
'"*)
Dyori skildras alltid som den omttliga. Motsvarar Mcono-
mco i sagorna frn Mojos.
upp den fullstndigt. Till och med blodet slickade han

upp frn marken.
Tatutunpa faun modern bhnd i skogen. Hon bad honom
dda jaguarerna, som hllo henne fngen. De komma
till vattendraget fr att dricka, sade hon.
Tatutunpa gjorde sig ett litet skjul, dr han hll sig
gmd. Dyori gmde sig bakom honom. Frst kom Em-
baracaya^) med sitt byte. Med ett slag krossade Tatutunpa
dennes hufvud och kastade honom och hans byte till Dyori,
som t upp P samma stt ddade han Yahuapinta')
allt iliop.
och de andra kattdjuren. Han kastade dem till Dyori, som

t upp dem alla. Till sist kom Yahute, som hade tv
hufvuden. Han bad Inmu om vatten. Yahute bar en

tapir, som han ddat. Inmu visade honom till vatten-
stllet.
Nej, gif mig vatten hr, det r ngon gmd vid kllan,
sade Yahute.
Nej, det r ingen och huru skall jag, som r blind,
kunna hmta vatten, d kommer jag att snafva, sade
Inmu.
Yahute gick till vattenstllet. Nr han kom dit, slog
Tatutunpa med klubban fr att dda honom, men trffade
blott det torra hufvudet och Yahute sprang sin vg.
Tatutunpa fljde efter. Xr Yahute sg sig frfljd,
gmde han sig under mnens tiru (kvinnodrkt, omtalad
sid 185).
Hvar r Yahnte? frgade Tatutunpa.
Det vet jag icke, svarade kvinnan (d. s. mnen).
Det var den frsta lgnen.
Han r gmd under din tiru, sade Tatutunpa och
gick vidare.
Mnen ropade d efter honom. Yahute hller p att
ta mig.
Tatutunpa gick tillbaka fr att hjlpa henne. Hon
) En stor vildkatt.
*) Puma. (Felix concolor).
254 EHLANI) N'0IU)1;NSKI()LI)
sade d, att det inte var sant. Tatutunpa gick ter vidare.
Hon ropade d igen: Yaliute hller p att ta mig.
Nr Tatutunpa kom tillbaka, sade hon, att det var lgn.
Tatutunpa gick ter vidare. ter ropade mnen, att Yahute
hll p att ta henne. Tatutunpa brydde sig ej om att
vnda mera. Nu hll Yahute verkligen p att ta henne.
Nr Tatutunpa kom tillbaka till sin mor, sade han,
att han skulle gra, s att hon sg igen. Af duflort och
dagg formade han gon och satte i hennes tomma gon-
hlor. Inmu gnuggade sig i gonen och ppnade dem
och kunde ter se. Tatutunpa frde sedan hem sin moder.
Batirayu har berttat mig samma saga med en lng
inledning, som saknas i Yambsis berttelse. Denna inled-
ning skall jag hr tergifva:
Det var gng ett stort dryckeslag. Dr voro alla
en
fglarna Hfdingen sade t Aguaratunpa att
frsamlade.
hmta en flicka Inmu, som var i en grannb}', fr att hon
fven skulle dricka med dem. Aguaratunpa gick. Nr han
kom till flickans hus, trffade han hennes far.
God dag, farbror, sade Aguaratunpa.
Stt dig, sade fadern.
Nej, jag har kommit hmta min brorsdotter,
fr att
sade Aguaratunpa. Han frgade nu flickan, om hon ville
flja honom, hvilket hon ville. Flickan gjorde sig fin, tog
p sig sitt halsband och sin bsta tiru och fljde Aguara-
tunpa.
Nr de kommit ett stycke p vgen, sade flickan:
Hvarfr skulle jag flja dig, som r s ful, och s
vnde hon om. Nr Aguaratunpa kom fram, frgade hf-
dingen honom, hur det hade gtt. Han berttade d, att
flickan hade vndt.
Urapua (den svarta asgamen) erbjd sig att g och
hmta flickan. Urapua begaf sig i vg. Nr han kom till
flickans hus, sade han:
God dag, farbror.
Kom och stt dig, sade fadern.
Nej, jag har kommit fr att hmta min brorsdotter,

fr att hon skall hjlpa mig att dricka majsl, sade Urapua.
Han frgade flickan, om hon ville flja med honom. Hon
samtyckte och gjorde sig i ordning att flja honom. Nr
de kommit halfvgs, sade flickan: Hvarfr skall jag flja
dig,som r s ful. S vnde hon om hem.
Nr Urapua kom fram, frgade hfdingen, huru det
hade gtt fr honom. Han berttade att flickan vndt.
Tiu erbjd sig att g. Nr han kommit till flickans
hus, sade han:
God dag, farbror.
Kom och stt dig, sade fadern.
Nej, jag har kommit fr att hmta min brorsdotter,
fr att hon skall hjlpa mig att dricka majsl, sade Tiu.
Han frgade flickan, om hon ville flja med honom. Nr
de kommit ett bra stycke p vgen, sade flickan: Hvarfr
skall jag flja dig, som r s ful, och s vnde hon
om hem.
Choe erbjd sig d att g. Nr han kom fram, gick
han direkt till flickan och frgade henne, om hon ville
flja honom och hjlpa honom att dricka majsl. Flickan
bjd honom en kalebasskl med majsl och var villig att
flja med honom. De gingo. Nr de voro helt nra byn,
dr det var stort dryckeslag, sade flickan, att hon inte
ville flja honom, som hade s svarta ben och vnde till-
baka.
Nr han kom fram, frgade hfdingen, huru det hade
gtt fr honom. Han berttade, att flickan vndt. Alla de
andra fglarna frskte, men ingen ville flickan flja. Till
slut gick Churincui.

F sade hfdingen, han fr bestmdt flickan med
se,
sig. Churincui gick direkt till flickan och frgade henne,
om hon vifle flja honom och hjlpa honom att dricka
majsl. FHckan var viflig, och hon fljdehonom nda
fram och satte sig bland de andra kvinnorna.
Aguaratunpa gick omkring och var ilsken.
25(5 IIHLAM) NOIU)I:nSKI(")LD
Hcifdiugeu frgade, om ngon kunde sjunga. Aguara-

tunpa tog d p sig sin tirucumbai (bild 81) och beredde
sig att sjunga, men han kunde inte mer n piihuat, pu-
huat. Urapau kom d fram och skulle sjunga, men han
kunde bara sga hii, hu.
D bad hfdingen Huiratuciihua sjunga och denne
sjng:
Iluat piihuatkos nirs mnura liihuaya cliiisliico
ti, ti, ti, ti ... .
Dr var en man, som var ovn med sin bror och alla
de andra fglarna, som ej deltog i dryckeslaget, utan gick
omkring och jagade.
I ett trd satt mnga papegojor. Bland dessa var en
hvit papegoja. Den skall jag fnga, sade han och fr-
skte fnga den med en snara p ett sp, men det lyckades
honom ej. Han siktade med sin bge p papegojan. Denna
Hvarfr skall du dda mig?
brjade att tala och frgade:
Papegojan lrde honom nu, hur han skulle sjunga och
sade honom, att nr han kom midt ibland dem, som
drucko, skulle lian strcka upp armen fver hufvudet.
Han nu omkring dem, som drucko och sjng.
gick
S gick han midt ibland dem och strckte upp armen. Nr
han gjorde s, frvandlades de, som stodo, till fglar och de,
som sutto, till stenar utom Inmu, Tatutunpa, Aguaratunpa
och Teyuhuasu.
Tatutunpa, Aguaratunpa och Teyuhuasu sutto inte med
de andra, utan stodo i nrheten. Tatutunpa sade t
Aguaratunpa
Du skall f se, att jag skall gra flickan haf vande ^).
Nr hon vrider p kroppen s r det gjordt. Han grfde

nu ett hl i marken under flickan ....
Fortsttningen p Batirayus berttelse r nstan iden-
tisk med Yambsis.
Till sina grunddrag synes mig denna saga kta indiansk.
*) Frmildradt.
Det finnes dock ett element i den, som S3'nes mig vara lnadt
frn de hvite. Det r historien om mnens lgn. Den fre-

kommer ej i Batirayus version af sagan. Mycket p-
minner den mig om gossen, som brukade ropa p hjlp,
utan var ngon fara.
att det Nr till slut vargarna hllo
p att upp honom,
ta brydde ingen sig om honom en
saga som r bekant i Europa och som jag hrt i Sverige
som barn.
En del af denna saga pminner fven mycket om
en saga, som d'Orbigny ^) terger frn yuracreindianerna.
Tatutunpa motsvaras dr af Tiri, som ddar fr att hmnas
sin moder alla kattdjuren utom jaguaren med de fyra gonen,
som tog sin tillflykt till mnen. Fordom voro skerhgen
chiriguano och chan i frbindelse med yuracreindianerna.
Nr de hvite erfrade landet omkring S:a Cruz de la Sierra,
drogo sig chiriguano mot sder och yuracre mot norr.
Under min senaste resa har jag fven beskt yuracre-
indianerna, hvilka jag framdeles kommer att skildra i en
annan bok.
3Iannen, som gifte sig med Chiquritunpas, sJcgtidens, dotter.
Berttad af chanchfdingen Byra.
Det var en gng i gamla tider tre fattige mn, som

icke hade ngra slktingar. De voro mycket hungriga.
Tvenne af dem gingo fr att ska ngot att ta. Frst
kommo de till en stor skog, genom den gick en stig. Efter
tre dagar kommo de ut p en stor sltt. Midt p sltten
var ett hus. De gingo omkring huset, men funno ingen
ingng. Till slut kom dock ut en kvinna, det var Chiquri-
tunpas syster. Hon bad dem stiga in. Vi ro smutsiga,
sade de och ville ej stiga in. Hon rckte den ene majsl.
Han drack ut fyra kalebassklar med majsl. Hon rckte
den andre majsl. Han drack ocks ut fyra kalebassklar
]) d'0rbign3'. Voyage dans lAmrique Mridionale. T. 3: 1. Paris 1834,
sid. 212.
17. Nordenskild.
258 ERLAND NOHDKNSKII.D
med majsl. (t och bada, sade hon, och tviitta hufvu-

det. Hon rckte dem roten af yiiag ^).
Nr de badat och tvttat sig, kommo de tillbaka. Hon

gaf dem urucu att mla sig med. G nu och hvila eder.
Senare skola ni hmta ved, sade hon och gaf dem en yxa.
De skte fverallt p sltten, men funno ingen ved. Funno
ni ingen ved V sade kvinnan.
Nej, sade de.
Sgo ni ingen gubbe dr? Han r ved. Gif honom
ett yxhugg! sade kvinnan.
De gingo ter ut p sltten fr att ska ved. Dr
funno de gubben, men de skmdes att gifva honom ett
yxhugg och vnde tillbaka

till kvinnan.
Trffade ni gubben?
sade hon.
Ja, sade de, men
vi skmdes fr att dda
honom
Hugg ni gubben, han
128. Kalcbasskl. Chiriguano. i, i T
itatenbia. \u.
'^"^ ^'^d !
sade kvmuau.
De gingo ter ut p
sltten och funno honom. De gfvo honom ett yxhugg, och
han frvandlades till ved, som de buro till stugan. Kvinnan
kokade. Drefter spann hon trd.
H varfr kommo ni hit? sade hon.
Vi skte oss en mor. Vi voro tre, men en lmnade
vi kvar, sade de.
Hvarfr togo ni honom ej med eder? sade kvinnan.
Hon frde dem att bada. De badade och hon badade
ocks. De sgo, att det var en vacker k^^nna.
Hr skola ni gra en hydda och en flla och fnga
dufvor! Nr dufvorna komma, skola de frvandlas till
kvinnor. Nr dessa bada, skola ni taga deras drkter och
') mistol.
springa! sade kvinnan. En massa dufvor kommo och

satte sig i trden omkring polen. Bland dem var deras
store hfding. Dufvorna flgo till stranden och frvand-
lades till kvinnor och togo af sig sina drkter (tiru). Mnnen
smgo sig fram, togo livar och en tre drkter och sprungo
sin vg. Kvinnorna sprungo efter dem. Den ena kastade
bort tv drkter och kom fram med en drkt och en af
kvinnorna till huset. Den andre sprang med alla tre drk-
terna. Kvinnorna hunno upp honom och pryglade honom
grundligt. Den, som kommit med en drkt, kom med sin
kvinna in i huset.
G att sofva nu, sade Chiquritunpas syster.
Mannen gick att sofva med sin kvinna, som var en
dotter till C'hic{uritunpa. De sofvo hela dagen tillsammans,
och p kvllen fdde hon. Fljande dag kom Chiquritunpa. Han
ville sl sin dotter. Han skickade efter en hst, en sna
och ett sto fr att fra hem sin dotter och svrson. Sedan
de tit, redo de ivg.
Mannen, som blifvit pryglad af kvinnorna, grt. Grt
inte s mycket, sade Chiquritunpas syster. Nr de ridit ett
stycke, trffade de en kristen man, som hll p att arbeta.

Hvad fr arbete har du fr dig? frgade mannen. Jag
skall s mandioca och majs. Hr skall jag bo och hit skall
jag fra en kvinna, sade den kristne.
De och trffade en annan kristen.
fortsatte Hvad fr
arbete har du fr dig? frgade mannen. Misslynt svarade
den kristne: Hr skall jag s kullar med taggiga snr.
De fortsatte och trffade en annan kristen, h vilken hll
p med att hugga trd. Hvad fr arbete har du fr dig?
frgade mannen. Jag hugger stolpar till inhgnad fr
djuren, fr hr skall jag ha boskap. Allt skall jag taga hit,
klder skall jag skaffa mig, sade den kristne.
De fortsatte och trffade en annan kristen. Hvad fr
arbete har du fr dig? frgade mannen. Misslynt svarade den
kristne: Jag arbetar fr att skrda sten.
De fortsatte och trffade en annan kristen, som hll ])

2G0 ERLAND NORDENSKILD
att snickra. >Hvad gr du hr? frgade de. Jag skall

bygga mig ett hus, dr jag skall ha klder och allt mjligt
aimat, svarade den kristne.
De fortsatte och trffade en annan kristen. Hvad
arbetar du j^V frgade mannen. Misslynt svarade den
kristne: Hr skall jag s chuchio ^), s att ingen kom-
mer fram.
Nr de kommo nra Chiqucritunpas hus, sade dennes
dotter till sin man: Frst skall jag stiga af med gossen,
som redan kommer att kunna g. Drefter skall du stiga
af och nr du stter dig p bnken, skall du ej frvna dig,
om den rr sig. Flyttar sig huset, skall du ej frvna dig.
Du skall ej hlsa p min mamma ej heller p min bror,
om de hlsa p dig. Blott p pappa skall du hlsa.
Nr de kommo fram, steg frst hon af och gick in.
Efter henne fljde gossen, hvilken redan kunde g. Sist
steg mannen af sin list. Nr han steg af hsten fr-
vandlades den till en hg ben. Han gick in och satte
sig p en pall. Den rrde sig, ty det var en stor orm.
Han ltsade om ingenting. Afven huset rrde sig, men han
ltsade, som han ej fste sig drvid. Frst kom hans svr-
mor och hlsade, men han besvarade ej hlsningen. Dr-
efter kom svgern och hlsade, men han besvarade ej heller
hans hlsning. Svgern freslog honom, att de skulle leka,

men han svarade honom ej.
I natt skall du ej sofva med mig. Jag skall sofva
i en hngmatta, vr son i en och du i en tredje, sade
Chiquritunpas dotter t sin man. >I morgon skall du leka med
min bror, sade hon. De gingo och lade sig att sofva.
Fljande dag gol tuppen tidigt: Jesus Kristus, Jesus
Kristus. Nr den frsta kristne, de mtt, kom till sin
ker, fann han den full af majs och mandioca och en
hydda och en vacker kvinna. Den kristne, som svarat, att
han skulle s kullar med taggiga snr, fann sin ker fr- i
i) Se sid. 153.
vandlad till sdana. Den tredje kristne fann sin inhgnad

fr djuren redan frdig och full af vacker boskap. Den,
som svarat, att han skulle skrda sten, fann sin ker full
af sten. Den, som snickrade fr att bygga sig ett hus, fann
det redan frdigt och fuUt af klder. Den, som misslynt
svarat, att han skulle s chuchio, fann kern frvandlad till
ett ttt snr, dr ingen kunde komma fram.

Chiquritunpas son freslog sin svger, att de skulle leka.
Hvad fr en lek? sade han. Vi skola flytta huset,
sade Chiquritunpas son och flyttade det med en arm. Med hela
sin styrka flyttade mannen huset. Nu skola vi gra den
dr hsten lef vande igen sade Chiquritunpas son och lyfte upp
,
benen af den hst, p hvilken mannen kommit. Den fr-

vandlades till en mycket fet hst med eldsprutande mun.
Afven detta gjorde mannen efter.
Fljande dag freslog mannen sin svger, Chiquritunpas
son, att de ter skulle leka. Hvad skola vi leka? sade
han. Vi skola taga ned solen, sade mannen. Med
ett lngt sp af chuchio tog Det blef
han ned solen.
d s varmt, att bde Chiquritunpa och hans son sprungo
sin vg. Fljande r blef mannen hfding.
Den, som ftt stryk af flickorna, frn hvilka han rfvat
deras drkter, stannade kvar hos Chiquritunpas syster. En dag
sade hon till honom, att han skulle g till en stor sj. Dr
skulle han dyka och taga upp en nfve sand. Denna sand
skulle han lgga inne i huset. Han gick nu till sjn och
dk och hmtade upp en nfve sand, hvilken han lade i
huset. Fljande dag sade Chiquris syster: G nu och
se efter, hvad som blifvit af sanden! I stllet fr sand
fann han en utmrkt vacker kvinna. Denna r till hustru

t dig, sade Chiquritunpas syster.
Om brukade han bada med henne vid sjn.

dagarna
Dr lekte han med henne, smekte henne och i badet stnkte
de vatten p hvarandra.
Du skall inte leka med henne s mycket vid sjn
2(32 KHLAM) NOUDKNSKILI)
Kom ihg, att hon r gjord al" bara sand, sade Chiquritunpas
syster.
Han lirde henne inte, utan lekte och smekte henne nere
vid sjiistranden. En dag, nr han lekte med henne, blef
hon allt smalare, tills hon till slut frvandlades till en hg
sand. Grtande gick mannen hem
Chiquritunpas syster.
till
Ilayma opama! (8 var det inte mer!)

Denna saga r, som vi se, icke fri frn frmmande,
europeiska element. Till sina hufvuddrag r den dock rent
indiansk. Ingen af de sagor, jag hr meddelar, synes mig
s fantasirik som denna.
129. Lerkrl. Chiriguano. Caipipendi. u. '/s.
Chothmhnis Icvimiorof.
Berttad af chanhfdingen Bjra.
Det var en gng i gamla tider ett stort dryckeslag.

Dr voro Aguaratunpa, Tatutunpa, Te3ûhuasu, Inmu ')
(
'hoihuihui ") och mnga
Aguaratunpa hade gtt att
andra.
hmta Inmu. I fyra dagar stannade hon och drack med
dem. Till slut kom hennes mor, som var mycket frargad
fver, att Inmu varit borta s lnge. Hon frvandlade
alla, som voro dr, till fglar och tog Inmu med sig hem.
Blott Aguaratunpa,
Tatutunpa och ( 'hoihuihui voro kvar.
Tatutunpa gick hem till sig. Aguaratunpa, h vilken ej hade
ngon fast bostad, gick att strfva omkring, lurande mn-
') Inmus historia r berttad i det fregende.

*) r en fgel.
niskorna. Choihuihui begaf sig ocks ivg. Han kom till
ett Dr bodde en gift kvinna med sin dotter. Han

hus.
hlsade p dem. Hon bjd honom majsl och han drack.
Drefter tog han afsked och begaf sig ivg. Han stannade
likvl helt nra frvandlad till en Choihuihui fr att spionera.
Efter en stund kom mannen till kvinnan hem. Denne tog

henne med sig och de gingo till kern, hon fr att skrda
majs, han fr att grfva. Nr de kommit dit, gjorde de
upp eld. Han gick att grfva och hon stannade vid elden
med den lilla dottern rostande majs. Choihuihui hade fljt
efter dem. Han stannade i nrheten. Efter en stund gick
kvinnan afsides fr att gra sitt tarf. Xr hon kom ut i
skogen, slog Choihuiliui armarna omkring henne. Frvandlad
till en fgel flg han bort med henne.
D modern ej kom tillbaka, brjade flickan grta. Nr
fadern hrde detta, gick han dit. Han
ropade p sin hustru,
men ingen svarade. Han skte henne och fann hennes och
Choihuihuis spr. Frgfves skte han flja dem. Sedan
han skt lnge, gick lian fr att ska upp hustruns brder,
fr att de skulle hjlpa honom att ska. De skte, men
funno ingenting. Brderna trodde, att mannen ddat sin
hustru af svartsjuka. Xr de kommo frbi ett stort trd,
sgo de i toppen ett bo af en Tuyuyu^). Brderna sade t
mannen, att han
fnga fglarna fr att trsta sin
skulle
dotter. D hade hg, rak stam, gjorde de en stege
trdet
och mannen klttrade upp. Nr han kommit upp i toppen
af trdet, ryckte brderna undan stegen, s att mannen icke
kunde komma ned. Dr fr du sitta och hungra ihjl,
drfr att du ddat din hustru, sade de. Mannen brjade
grta. somnade han lutad mot stammen.
Till slut
Nr han vaknade, satt han i en hydda. Bredvid honom
sutto tv vackra kvinnor. De frgade honom, huru han
kommit dit. Han berttade d, att dr kommit en man till
hans hus etc. (hr upprepas hela sagan).
i) Troligen flamingo.
264 EHI.AM) NOHOENSKILD
Kvinnorna brjade att skratta. Det r Avayurupiagua,

som frt bort din liustru, sade de.
Han frgade dem, hvar deras far var. Han har gtt
till Itica *) fr att hmta fisk*), sade de.
Den yngsta sade, att han skulle sofva med henne,
hvilket han gjorde. Af ven den ldsta ville sofva med honom.
Blir inte din mor arg, om jag gr det? sade han. Nej,
du skall sofva med oss, ty hr kommer aldrig ngon karl,
sade de. Han sof slunda med bgge kvinnorna.
kom flickornas fader hem. Han hade
Efter ngra dagar
med med torkad fisk. Fadern frgade
sig tv stora brdor
honom, hur han kommit dit. Han berttade etc. (hr upp-
repas hela sagan).
Fadern sade, att han inte var p honom,
frargad
drfr att han sofvit med hans bgge dttrar och lofvade
att hjlpa honom att f tillbaka sin hustru. Hon r vid
Itica hos Avayurupiagua, sade han. Dr r stort dryckes-
lag och vi skola dit. Du
mig och gra som jag
skall flja
sger. sist skall du hlsa
Frst skall jag hlsa p alla och
p din hustru. Hon kommer ej att knna igen dig. Nr
hon hlsar p dig och bjuder dig majsl, skall du sl armarna
om henne och jag skall sl dig baken, sade han. De i
begfvo sig nu till Itica. Nr de kommo dit, hlsade fadern

frst p alla. Sist hlsade mannen p sin hustru. Hon
bjd honom en kalebass majsl. Han slog armarna om
henne och gubben klappade honom i baken. Frvandlad
till en TuyuvTi flg han ivg upp i luften med sin hustru.
Nr Avayurupiagua sg detta, rusade han frargad in i
sitt hus efter bge och pilar. Han skt pil p pil, men
kunde ej trffa dem.
Denna saga synes mig fullstndigt ren frn lnade
element. Med stegen, som omtalas hr, menas en lng
stock, i hvilken man huggit trappsteg. Dylika anvnda
M Rio Pilcomayo.
*) Sid. 128 skildras den betydande handel, som stammarna emellan
drifves med torkad fisk.
srskildt chiriguano liksom chan vid Iti3'uro alltid till majs-

ladorna, som ro byggda p plar (se bild 84 b).
Om huru Aguaratiaqm ddade Tatutunpa och sedan sjlf

hlef ddad.
Berttad af chanindianen Batirayu.
Det var en gng i gamla tiden tv tokiga flickor. Ej

lngt frn dem bodde De hrde honom hvissla
Tatutunpa.
s vackert p sin huiramimbi (se bild 84 b). Den ena sade
till den andra: Vi skola g och se, hvem det r, som
spelar s vackert. De gingo till Tatutunpa, som lg i sin
hngmatta. Tatutunpa tog den yngsta af flickorna till
kvinna.
Aguaratunpa fick hra talas om, att flickorna begifvit
sig till Tatutunpa. Han gick dit och smg sig till kern, dr
Tatutunpa arbetade och ddade honom med ett pkslag. Han
fldde drefter frsiktigt af huden p hufvudet och tog den
p sig. P s stt liknande Tatutunpa gick han till dennes
hydda.
kommer din karl, sade den ldre systern. Hon
Se dr
stllde fram mat. D Tatutunpa brukade ta helt htet,
blott ett par bnor och en liten skl majsl, stllde hon
ej fram mera. Nr Aguaratunpa kom, t han upp allt och
begrde mer. Nr han tit detta, begrde han ter mer.
FHckan undrade, om det verkligen kunde vara hennes
man, som t s mycket, om det inte kunde vara ngon
annan.
P kvllen bad Aguaratunpa sin hustru, att hon skulle
lusa honom. Hon satte sig att ska lus i Aguaratunpas
hufvud. Medan hon skte lus, somnade Aguaratunpa. Hon
sg d, skinnet p hans hufvud var ihopsydt och frstod,
att
att han ddat hennes man och fltt honom. Hon berttade
detta t sin syster och de ddade Aguaratunpa med ett
pkslag.
2i)0 KIU.AM) NOHDIINSKII.I)
Mannen, bom hrnde upp Anatunpa.

Berttad af chiriguanoindiaiicn Vambsi vid Rio Grande.
Nr mnniskorna gingo fr att samla honung, skte

Anatunpa') upp dem fr att ta dem.
Dr var en gng en man, pom lill p att samla honung,
J) kom Aiuitunpa och frgade honom, hvad lian gjorde.

Jag samlar mannen.
honung, sade
Fortstt, sade
Afiatunpa. Nr mannen
ddade han honom och slutat,
kastade honom t Dyri, som t upp honom, till och med
blodet slickade han upp. P s stt ddade AiJatunpa
mnga mnniskor.
En man hade gtt ut att samla hoimng. Tucanen *)
sade t honom: Om Aiiatunpa kommer, bed honom

bra dig hem till sig och dda dig dr.
Nr mannen hll p att samla honung, kom Aiiatunpa.
Hvad vill du? frgade mannen.
Jag vill ta upp dig, sade Ai5atunpa.
Gr det utan br hem mig till dig och t
inte hr,
upp mig dr! sade mannen. Aiiatunpa tog nu mannen p
nacken och bar honom hem till sig.
Bryt af kvistar och gr upp eld i nacken p Afiatunpa!
sade tucanen. Nr Afiatunpa gick genom de tta snren,
brt mannen af kvistar och grenar och gjorde frsiktigt upp
eld i nacken p Afiatunpa.
Nr du kommer till
en lg gren, hugg dig fast!
sade mannen. S gjorde denne. Snart mrkte
tucanen t
Afiatunpa, att det brann i nacken p honom och brjade
springa. Elden tilltog. Hans hr tog eld och snart brann
Afiatunpa fullstndigt upp och dog.
3Iannen, som ddade Anatunpa.

Berttad af cliiriguanoindiancii Yambsi vid Rio Grandc.
Afiatunpa t upp alla mnniskor, som han fick tag i.
'} Hr namnes ej, livilken .Anatunpa, .som syftas.

*; Rliampliaslus.
Dr kom en man, som bar ved till Afuitmipas hla. Kom,

skola vi leka! sade Aatunpa.
Hvad fr lek? sade mannen.
Du skall hugga mig med en yxa i pannan, och om
jag ej dr, skall jag hugga dig, sade Auatunpa.
Afiatunpa stllde sig upp rak, rckande pannan t
mannen, som hgg honom midt i densamma. D Anatunpas
panna var hrd som jrn, gjorde det honom ingenting.
Auatunpa hgg nu mannen i pannan och ddade honom
och kastade honom t Dyri, som t upp honom.
En annan gng kom en annan man till Aiiatunpas hla.
Anatunpa freslog honom samma lek. En tluga, Mbru,
ropade d t honom, att han inte skulle hugga honom i
pannan utan i nacken. Nr Afiatunpa stllde sig upp med
tillslutna gon fr att taga emot hugget, gick mannen
bakom honom och hgg honom i nacken och Afiatunpa fll
dd ned. Dyri frgade honom, huru han kunnat dda
Afiatunpa. Alannen berttade honom, hvad Mbru sagt.
Mycket bra, sade Dyori.
130. Nl af silfver,som anvndes att fsta upp tirun med.

Formen r indiansk, ornamenten ro spanska. Chiriguano. Parapiti. V-
Hur Bisose hmtade rikedomarna ur berget.
Berttad af chanindiancn Batirayu.
En chan, Bisose hade gtt att meta i en djup gl.
Frst metade han upp mnga sm fiskar. Pltshgt fick han

upp en s stor fisk p kroken, att han inte orkade draga
upp den. Han gick frst omkring glen rdd att khfva i.
Till slut steg han i vattnet frsiktigt, fljande ref ven med
268 EHLAND NOHDENSKIOLI)
handen. Niir lian knde han ngon

kommit p djupt vatten,
fatta sig om benet och draga
i djupet. Det honom ned
var den stora ormen, Boyhuasu. Denne frde Bisose omkring
till fjllen och till los C'ampos del guanaco. Till slut frde
han honom genom ett trngt pass

in i berget. Dr gaf han honom
bla stenar och silfver. Bisose
lastade sig drmed. Nr han
skulle ut ur passet, var det s
trngt, att han blott kunde taga
helt litet med sig. Drfr ro
dessa stenar och silfversaker s
sllsynta. Boyhuasu frde honom
sedan tillbaka till glen. Han
kom ut p samme stlle, dr han
stigitned i vattnet.
denna saga omtalas bland
I
de dyrbarheter, som Bisose hm-

tade ur djupet, bla stenar. Genom-
131. Brstsmjxke af silfver.
borrade turkoser och crysohter
Chiriguano. Caipipendi.
Bres af mnnen. skatta ocks dessa indianer hgt
som halsbandsprlor.
lUifven och jaguaren.
Berttad af chanlifdingen Boyra.
Rfven trffade jaguaren i hans ker. Denne hll p

med sin sdd.
Vill du att jag skall hjlpa dig farbror? sade rfven.
Ja, brorson. Jag skall g och hmta grfkpparna,
sade jaguaren.
Det skall jag gra, sade rfven och gick till jaguarens
hydda.
Nr han kom dit, sade han t jaguarens kvinna: Jag
skms fr att tala om mitt rende.
Hur s? sade hon.

Jo, sade rfven, jaguaren liar skickat mig hit, fr
att jag skall sofva med dig och med dina bgge dttrar.
Det trodde inte jaguarens kvinna.
Jo, det r sant, sade rfven. Du skall f hra hvad
han sger, och s ropade han: Skall jag taga dem alla?
Alla! ropade jaguaren till svar.
Rfven sof nu frst med jaguarens kvinna och sedan
med den ldsta dottern och till sist med den yngsta. Hon
var nnu jungfru och han gjorde henne illa ^). Rfven
gick drefter sin vg. Han sprang i grs, fr att inte spren
skulle synas. Han sprang p en lng trdstam. Till slut
kom han till en gl. Dr dk han ned och kom upp p
andra sidan. Han sprang, allt hvad han orkade, tills han
kom till ett trd med taggig stam. Han krp upp fr
densamma och lade sig att sofva. Hr skall jag ligga och
drmma om jaguarens kvinna och dttrar, med hvilka jag
sofvit, sade rfven. Han lade sig ned och somnade.
Nr jaguaren mrkte, att inte rfven kom med grf-
pinnarna, tnkte han: Jag skall g och se, hvart rfven
tagit vgen. Kanske han har gtt sin vg. Det r en
skojare den dr rfven.
Nr jaguaren kom till sitt hus, sade hans kvinna t
honom: Huru kan du vara s grym och skicka hit rfven
fr att sofva med oss?
Frgrymmad begaf sig jaguaren ivg fr att ska rfven.
Han fljde hans spr och kom till glen, dr rfvens spr
togo slut. fverallt skte han dem. Till slut frstod han,
att rfven dykt ned i glen. Jaguaren dk nu fven ned
och fann rfvens spr p andra sidan. Han fljde dem
och kom till trdet. fverallt omkring trdet skte han
fortsttningen p spret, men fann det ej. Han tittade d
upp och sg rfven, som lg och sof. Han klttrade upp,
brt frsiktigt af en kvist och kittlade rfven i nsborren.
') Frmildradt.
270 i; KLA NI) NOHDKNSKII.I)
Denne ns och strk sig om nsan sgande: Kan inte

nioskiterna lnnia mig i fred, d jag hller p att drmma
om jaguarens hustru och dttrar, med hvilka jag sofvit.
Litet hrdare kittlade honom nu jaguaren och rfven
vaknade. Jaguaren stod frdig att gripa honom.
Rfven krp ihop och d jaguaren drjde med att ta
fatt honom, tog han ett hopj) ned p marken och brjade
springa, han orkade. Jaguaren frfljde honom.
allt livad
dock rfven och jaguaren fick tag i honom
Till slut trttnade
och slukade honom. Rfven blef lefvande igen i jaguarens

mage. Denne krktes upp honom. Jaguaren t ter upp
rfven, men denne blef ter lefvande hans mage och ter i
uppkastad. terigen t jaguaren upj) rfven, som igen blef

lefvande o. s. v.
Denna saga har en vidsti-ckt utbredning. I ngot

olika form har jag hrt den berttas i Carmen i Mojos.
Nr shJdpaddan, Canimhe, ddade jaguaren.
Berttad af chiriguanolndlancn Yambsi.
Det var en gng ett stort dryckeslag. Dr voro Aguara-

tunpa, Carumbe och Taturapua (kulbltan). Skldpaddans
Hlle son grt. D man frgade honom, hvarfr han grt,
sade han, att han ville ha jaguarens klor att leka med.
Skldpaddans kvinna sade t sin man, att han skulle g
och hmta jaguarens klor t lillen att leka med.
Skldpaddan begaf sig ivg och kom till en stam
samuo med stora, hvassa taggar. Dr stannade han fr att
vnta p jaguaren. P af-tnd hrdes dennes rytande.
Jaguaren kom niirmai-e, alltjmt rytande och fann skld-
paddan vid foten af trdet.
Hvad gr du hr? sade jagmiren.
Jag leker, sade skldpaddan.
Hur gr det till? sade jaguaren.
Jag klttrar upp saniuo och s rullar jag ned, sade
i
skldpaddan.
Lt se, sade jaguaren, som hade lust att ta upp

skldpaddan.
Denne klttrade upp i toppen p stammen och rullade
ned fr densamma utan att skada sig. Detta tyckte jaguaren
var roligt och skldpaddan fick klttra upp igen. ter
rullade denne ned utan att skada sig. Jaguaren skulle ocks
frska. Han klttrade upp och rullade ned, men slet upp
alla sina inlfvor p taggarna, s att han dog.
Skldpaddan tog jaguarens klor med sig hem till lek-
saker t sin lille son.
Kolibrins Tcrlekssaga.
Berttad af chiriguanoindianen Yambsi.
Dr voro tv flickor, som hrde Chinu (kolibrin) spela

fljt.Han spelade s vackert, att den ena flickan sade:
Honom vill jag ha till man. S skte hon upp kolibrin

och sof med honom.
Ltom oss g till mitt hus, sade kolibrin. Nr de
kommo dit, var det s litet, att flickan icke fick rum. Hon
gick drfr tillbaka till sin by.
P kvllen kom kolibrin utanfr byn och spelade fljt fr
att locka henne. Flickan lyssnade och sade: Det r kolibrin,
som spelar. Men hon gick mera till honom. Kvll efter
ej
kvll kom kolibrin utanfr byn och spelade sina vackraste

toner, men flickan ville ej flja honom, som hade en s
liten hydda.
Nr fstingen, Yatii, sprang i happ med strutsen, Yndu.

Berttad af chiriguanoindianen Yambsi.
Fstingen och strutsen skulle springa i kapp fr att se,

hvem som kunde springa bst. Nr de brjade springa,
hoppade fstingen upp p strutsen och bet sig fast i gonvrn.
Nr strutsen sprungit ett stycke, sneglade han t sidan
fr att se, om fstingen var med. D han satt i gon-
vrn, sg han honom jmsides med sig.
272 KIU.AM) NOHDENSKII.I)
Strutsen skyndade p. Nr han ter sprunoit ett stycke,

sneglade han t sidan och sg, att fstingen nnu var jm-
sides med honom.
Strutsen hvad han orkade. Nr den kom
sprang allt
helt nra mlet, hoppade fstingen frn gonvrn och kom

frst fram.
Fstingen hade vunnit kapplpningen.
Dessa sm djursagor ha en ofantlig utl)redning. Nstan
ofrndrad finna vi slunda sagan om skldpaddan och
jaguarcn frn Santarem vid Rio Tapajos mynning i Amazon-
floden ').
fven likartade kapplpningssagor ro knda frn Brasi-

liens kust Dessa senare finnas, som bekant, fven hos oss.
^).
Som nmndt har man pvisat ^) att vissa sagor vandrat

frn Nordamerika och Asien nda ned i Sydamerika. Hr
r likvl ej rtta platsen fr att gra jmfrande studier
fver de sagor jag samlat, hvarfr jag njt mig med
att blott meddela materialet.
Ssom vi sett, frst vi af sagorna en del af indianernas
religisa frestllningar. De ro fven srskildt intressanta
frn den synpunkten, att i dem tergifvas en hel del sm-
drag ur indianernas lif. De gifva oss fven en inblick i
deras fantasivrld.
Det r blott innehllet, ej formen, i de sagor, jag samlat,
som r vrdefullt som forskningsmaterial. Framdeles hoppas
jag srskildt de infdda sydamerikanska etnograferna skola fort-
stta de insamhngar, jag gjort, och fven uppteckna sagorna
p orginalsprken. Fr att kunna gra detta, fordras likvl att

man fullstndigt behrskar dessa. Den bsta metoden vore
vl, att lta indianerna bertta dem fr en fonograf.
Indianen och naturfenomenen.

I en af chansagorna talas om, huru Yahute, den tv-
hufvade jaguaren, hll p att ta mnen. Maringay kallade
') Jmfr Fredr. Hartt: Tortoise Mytlis. Rio de Janeiro. 1875.
*) Ehrcnreich: 1. c.
Yahute fr Yahuarhui. 8ol- och mnfrmOrkelse frklara

dessa indianer p s stt, sol och mne anfallas af
att
Yahute. Choroti tala som nmndt fven om ett vilddjur,
som anfaller solen och mnen.
Vandrar man en med en indian genom
stjrnklar natt
skog och mark, r stjrnhimmelen hans kompass och hans
klocka. Han pekar p Orion eller p en annan stjrnbild
och visar, huru mycket den skall hinna flytta sig, innan man
kommer fram.
Det r icke mnga stjrnbilder, han ger namn, men
dem knner han vl. Den del af vintergatan, som r nrmast
sdra korset, kalla chan yndurape, d. v. s. strutsvgen,
sdra korset jmte ngra nrbelgna stjrnor r ynduinyaka,
strutsens hufvud, de tv strsta stjrnorna i centauren ro yn-
duipoy, strutsens halsband, Venus kallas coemilla, morgon,
Orion med En annan stjrn-
dolken hiiirayiiasa (fglar mtas).
bild r huzupucu, rbockshornet, en
annan bor vi, tapiren.
Sjustjrnorna kalla de >ychu, men namnets betydelse knna
de ej, och det r den viktigaste stjrnbilden af dem alla.
Sitter man inne i hyddan med indianerna, kunna de
peka ut de \4ktigaste stjrnbildernas plats p himmelen,
utan att se dem. De knna deras lge under alla rstider.
Stjrnhimmelen r icke blott indianernas klocka och
kompass. Den r ocks deras almanacka. Srskildt spelar
drvid hr, ssom hos andra indianer, sjustjrnorna en viktig
roll. Nr de frst i morgongryningen sjTias fver horisonten,
r det lmphg tid fr majssdden. Att just denna relativt
obetydhga stjrnbild spelar en s stor roll i indianernas
astronomi, har gifvit upphof till fantastiska spekulationer
om babyloniskt inflytande.
Frgar man en indian om stjrnornas storlek och om deras
afstnd frn oss, st de tveksamma och helst svara de
ej alls. De frst likvl, att de mste vara lngt borta.
sagorna spela stjrnorna ingen stor roll. Chiriguano-
I
hfdingan Maringay berttade dock, att det var en gng en
bror, som lekte med sin lilla syster. De sprungo efter
18. \ordensliiId.
274 i:iU.AM) NOMDKNSKII.D
livarandra sjungande och gjorde ln^â skutt. Nu sitta de

som tv stjrnor p liimlalivalfvet.
Tv stjrnliopar i sder p sdra hiinlahvalfvet, ro
askan af en gammal gubbe och en gammal gumma, sade
mig en gng en chiriguano. Det var en kvll i augusti.
Solen r en man i sagan och mnen en kvinna. Det
var ifrn en gammal gubbe,
solen, som chanbarnen stulo
elden och under mnkvinnans tiru, som den tv-
det var
hufvade Yahute gmde sig, nr han var frfljd af blta-
gudens son.
Mnens af tagande och tilltagande frklarade Maringay
bero drp, att ett mer eller mindre stort stycke af den r
instucket i himlahvalfvet.
Solen gr upp genom vattnet och s lyser den ir oss
p dagen. P kvllen gr den ter ned vattnet och p i
natten lyser den fr mnniskorna p andra sidan jorden.

S tnkte sig Maringay solens lopp. Dock tror jag, att
detta hade han lrt af de hvite.
Nr en meteor, >baerendi, faller, frebdar det en hf-
dings dd. Om ett stjrnfall sade chan vid Rio Parapiti
Han gr fr att sofva med sin flicka. Maringay var mera
realistisk i sin frklaring. Stjrnan slpper ngonting,
sade gubben.
Nr skan gr, r det Chiquritunpa, som iir ute. Det
r medicinmnnen, ipye, som kunna gra regn. Nr
svalorna, mchurupimpi, fl\^ga lgt, blir det regn, sga
indianerna'. En annan liten fgel chncho, skriker ut regn.
Nr man reser, skall man icke stoppa ned ngon kruka i
vatten, utan sa upp vattnet med en kalebass, annars regnar
det. den vrldsundergngssaga, som berttades mig af
I
chan vid Rio Itiyuro, gick vrlden under genom vatten.

Chan vid Rio Parapiti berttade mig om, hur vrlden gick
under genom en storm, ^"inden spelar annars en obetydlig
roll i sagorna. Nr man stter en uppvrmd kruka i rin-
nande vatten, l)lir det storm, sga chan vid Rio Parapiti.
Regnbgen, yii, det r en orm.
adp:rtonde kapitlet.
I)e latolsl-a missionerna hJancl cMriguano.
Smningom mste alla indianer komma under infly-
tande af de Det r oundvikligt. Dag fr dag minskas

livite.
de omrden, dr de nnu lefva oberoende. S snart deras

omrden erfrats, tvingas de p ett eller annat stt att arbeta
t de hvite och blifva fullstndigt beroende af dem. Iregelblifva
de ocks illa behandlade, utarmade och moraliskt fOrdrfvade.
Det r drfr en lycka i olyckan, att det funnits och
finnas uppoffrande mnniskor, som velat och vilja gra ngot
fr att hjlpa indianerna. Dessa mnniskor ro mission-
rerna. Det kan ej frnekas, att dessa frskt att gra och
fvên gjort ett betydande civilisatoriskt arbete bland dem.
Det behfves entusiasm och vilja att uppoffra sig fr att blifva
missionr Fr sitt njes skull kan ingen mnniska lefva hela
sitt lif i trakter, dr ensamheten i lngden mste blifva hemsk
och dr lifvet ej bjuder frstrelser eller njutningar.
Fr missionren r det religisa omvndelsearbetet hufvud-
saken. Han tnker p att rdda sjlarna frn helvetet, tata-
huasurenda'). Lyckligtvis ro de katolska missionrerna nog
kloka att tnka en smula fven p detta lifvet och frska
att frbttra indianernas materiella existensvillkor.
som lskar att lefva oberoende, men som
Indianen,
tvingats med i civilisationsdansen, vill ej bli missions-
barn, men han vljer det som ett mindre ondt. I missionen
str han under frmyndare, men ej under frtryckare.
*J Tatalluasurenda - dr det finnes den stora elden. Guaraniord

uppfunnet af missionrerna.
27G EHLAND NORDENSKILD
Nr min vn chanindianen Batirayu, som jag flera
gnger talat om hr, frgade mig, om det inte vore bst

att bedja missionrerna komma till clian vid Rio Parapiti,
s tnkte han sig dem som rddare frn de livite herrarnes
frtryck.
D jag frgade chiriguanohfdingen ^[aringay, om han
icke ville, att missionrerna skulle konmia till hans by,
blef gubben helt uppbragt och svarade vresigt: >> Jag har vl
ingenting ondt gjort.
Missionrernas strsta betydelse ligger druti, att de ska
skydda indianerna frn de kristnas frtryck ocli laster. Med
gldje har jag sett, huru missionrerna frbjuda brnnvinet,
det frbannade brnnvinet p missionsstationerna.
Jag tror likvl ej p missionernas framtid. De synas
mig dmda att frsvinna. I samma mn, som indianerna
af de friga hvite bli bttre behandlade och f ordentlig
ersttning fr sitt arbete, komma de att fvergifva missio-
nerna och undandraga sig franciskanermunkarues frmyn-
derskap.
Alltid skall missionrerna ha heder af, att de i ngon
mn skt skydda indianerna mot de andra kristna. Heder
bra de ocks ha af de studier, de gjort fver indianernas
sprk, seder och bruk.
FruJctan fr gummitrahterna.
I ett fregende kapitel har jag talat om indianernas

vandring till Argentina. Inom chiriguanoindianernas nord-
ligaste omrde finnes fven en annan utvandring. Den
skiljer sig frn den fregende bl. a. dri, att den ej r
frivillig. Det gller gummitrakterna i nordstra Bolivia.
Hvarje indian, som gr till de argentinska sockerfabrikerna,
vet, att om ingen olycka intrffar, kommer han tillbaka.
Ingen hller honom kvar med vld. Frn gummitrakterna
kommer dremot aldrig ngon hem igen.
Ar det sant, sga de, att dr finnes en jtte, som ter
mnniskor? Ar det sant, att mnniskorna malas till gummi V
r det sant. att det dr kttet, som kommer i bleckldor,

r af mnniskor':' Detta r frgor, som indianerna gjort mig.
P ett skamlst stt ha chiriguanoiudianer, srskildt
frn Caipipendidalen, lurats till gummitrakterna i norra
132. Cliaiibarn. Rio Farapiti.
Bolivia, dr de slts till arbetare. Under bevakning af
bevpnade mn ha de frts fver Quatro-Ojos nedfr Rio

Mamor.
Om indianernas frhllande till gummiindustrin fr jag
dock Ijttre tillflle att tala i den bok, i hvilken jag mnar
278 KKLAM) NOMDKNSKII.I)
redogra tor de studier, som jag gjort i sjlfva gumrai-

trakterna och blaiid indianer, som lefva helt nra dessa.
Hr gr jag drfr icke nrmare in p denna frga.
Dagsverken dt de lirite.
De cliiriguano och chanc, som arbeta i eget land som

tjnare t den inflyttade, hvita rasen, iiro synnerligen lgt
betalda. Detta gller srskildt aflilgsna trakter, diir ej de
hgre arbetspriserna vid de argentinska sockerfabrikerna,
tack vare konkurrensen, kunnat terverka p lnerna. Chan
vid Rio Parapiti ro slunda sllan betalda med mer n 20
centavos (ej fullt 30 re) om dagen jmte maten. Kvinnorna
frtjna ungefr hlften s mycket. Indianernas frtjnst utbe-
talas till dem dels i brnnvin och socker, dels i tyger och verk-
tyg. Tygerna ro s dliga, att en skjorta af ett sdant tyg
ej rcker mycket lngre n den tid, som gr t fr att fr-
tjna densamma. Tack vare detta system brjar ocks chan

och cliiriguano att frfalla till skuldslafveri, ssom deras
stamfrnder i gummitrakterna i nordstra Bolivia.
Det r att hoppas, att de stora anljiggningar, som
ingenjr Herrmann satt i gng i San Fransisco vid Rio
Pilcomayo, skola frbttra de indianska lnevillkoren i
allmnhet. Betalar han bttre n andra, komma alla india-

nerna till honom, och friga arbetsgifvare mste hja lnerna.
Cliiriguano och chan ro slunda redan p god vg
att komma in i den allt annat n lyckliga striden mellan
arbetsgifvare och arbetare.
Den bolivianska regeringen borde se till, att indianerna
erhlla lagfart p sina krar, s att de hvite ej kunde bemktiga
sig dem. Det villkoret borde ocks uppstllas af regeringen
att ingen indian fick slja sin ker. Regeringen skulle pa
s stt tillfrskra indianerna besittningsrtt, men ej gande-
rtt till jorden.
Den oskerhet och de tryckta lnevillkor, under h vilka
dessa indianer lefva, bidraga naturligtvis till utvandringen till
Argentina och framfr allt till, att mnga indianer ej blott
lmna landet som ssongarbetare utan fr alltid.

Vill den bolivianska regeringen gra ngot fr indianerna,
mste den i frmsta rmnmet ska bot fr det vrsta onda,
nmligen alkoholismen. Det r nmligen en oerhrd skillnad
mellan att dricka majsl och att dricka brnnvin.
En indian, som r drucken af sina inhemska drycker,
r aldrig s begifven p strid och slagsml, som den dr
smakat p de hvites helvetessoppa. Utom att brnnvinet
direkt skadar indianernas moral och hlsa, ruinerar det
dem fullstndigt. Jag har sett med mina egna gon, huru
en indian kan gifva bort sin bsta ko fr en kagge brnnvin.
Husbrnneriet r nnu tilltet i Bolivia. Det borde fr-
bjudas, liksom fven att hvem som vill kan hvar och nr
som helst frslja alkohol.
orimhg r ocks den boHvianska militrlagen,
Alldeles
som Det r visser-
tvingar indianerna att exercera bevring.
ligen sant, att den mycket sllan tillmpas. Nr detta likvl
sker och myndigheterna afhmtar en ynghng till militr-
tjnst, skrmma de ju honom sjlf och alla andra indianer
i trakten vettskrmda. Det r orimligt att fordra,- att india-

nerna skola deltaga i frsvaret af fosterlandet, innan de ha
samma rtt som andra medborgare och veta, hvad som r
deras fosterland.
Det r ortt att begra, att de skola hjlpa till att
frsvara Bohvia, att frsvara de hvite, hvilka enhgt deras

begrepp stuht deras land ifrn dem. Chiriguano och
chan lska fven de sitt land, men detta fosterland r
blott de dalar och skogar, dr deras fder rjt och dera.s
mdrar mlat lerkrlen till festerna.

Under det utvecklingsskede, som Bolivia nu genomgr,
r det viktigt att taga reda p den indianska arbetskraften
fven hr i chan- och chiriguanoindianernas land.
Trots deras egenartade kultur vgar jag ej hoppas mycket
af chiriguano- och chanindianernas framtid. De komma
likvl att ing som ett viktigt element i den mestizras, som
280 EIU.ANU NOHDKNSKIOLI)
i framtiden ensam kommer att hrska fver Parapitidalens

torrskogar oc-h Andernas sista utlupare mot El gran Chaeo.
S smningom glmma de vl bort sagorna om Tatu-
tunpa och Aguaratmipa och de andra gudarne.
Maringays, Vocapoys och de andras ttlingar konmia
d kanske att studera, hvad som blifvit skrifvet om deras
frfder i denna bok, tryckt i ett land, dr majsen inte
mognar och dr palmerna vxa blott under glas. De komma
kanske att flyga till norden fr att se de smycken, hvilka i
de gamle varit kldda och de vackert mlade dryckeskrlen,

i hvilka deras stanniidrar serverat majslet vid festerna.
133. Lerkrl, '/f. Chiriguano. Caipipcndi.

NITTONDE KAPITLET.
Tapieteindianerna.
Till dessa indianer.
Hr har jag skildrat tvenne olika indianska kulturer,

dels en, som vi lrt knna hos de nnu ursprungliga ehoroti
och ashluslay, dels en annan, som vi mtt vid Andernas fot,
hos de hlft civiliserade chan och chiriguano. De indianer,
jag hr skall tala om, ro mrkliga drigenom, att de ha de
frras materiella kultur och de senares sprk (guarani).
1908 gstade jag under ngot mer n en
I slutet af juli
vecka tapietehfdingen Yar vid Rio Pilcomayo och i augusti

samma r beskte jag deras vilda, oplitliga stamfrnder vidRio
Parapiti, hvilka dr kallas yanaygua.
Detta senare besk var ganska fventyrligt.
Med Isiporenda vid Rio Parapiti som utgngspunkt,
hade jag med en chiriguanoindian som tolk beskt en liten
yanayguaby, frn hvilken indianerna brukade komma fr
att ska arbete hos chan och ngon gng fven hos de
livite. Dr fick jag hra talas om en stor yanayguaby, som
skulle ligga undangmd En yanaygua skickades
i skogen.
med en inbjudan till dessa indianer att beska mig. Fl-
jande dag kom han med svar. Det ld: Ha de hvite mnnen
ngot att sga oss, f de komma hit till oss. Sjlfva
ville de ej komma till den hvite mannen, som kanske hade
planer p att fnga in dem och slja dem till gummitrakterna.
Jag beslt mig genast fr Mina svenska gossar
visiten.
voro naturligtvis genast med p fventyret och tolken, som

genom missionen lrt knna civilisationens vlsignelser,
282 KKLAM) NOHDKNSKII.D
gjordes modig genom pengar. Med en yanaygua som vg-

visare begfvo vi oss af. Ridande fver den uttorkade Rio
Parapitis blndhvita sandfiilt och p indianstigar, som frde
iifver stora dyner och genom torra busksnr och skogar,
kommo vi till byn.
Den p en kulle i en kitteldal. Platsen var vl
lg
vald, d byn svrhgen kunde fverfallas af yanayguaindia-
nernas fiender tsirakuaindianera, utan att invnarna hade
tid att frbereda sig p frsvar. Nr vi nrmade oss byn,
dko bevpnade mn upp fverallt liksom framtrollade ur
marken. Detta att taga emot sina gster med vapen i hand,
tyckte vi vara ngot oartigt, men jag ursktar dessa india-
ners misstroende mot de hvite. Fr ngra r sedan
kommo andra hvite till dem liksom jag med gfvor och
lurade flera mn i ett bakhll. Dessa frdes bundna till
S:a Cruz de la Sierra, fr att sljas till gummitrakterna, men

lsgfvos till slut genom ngra mera humana mns mellan-
komst.
Utan att titta t vapnen och lt.sande som om vi mot-
togos p det allra lskvrdaste stt, redo vi midt in i byn
och frgade efter hfdingeu. En medellders herre med
ett bofansikte och med handen kom fram
en stridsklubba i
till mig och fick Andra gfvor

genast en skogsknif i gfva.
utdelades och det hela syntes utveckla sig p vnskapligaste
stt. Man bjd oss trkubbar att sitta p, och jag packade
fram granna halsdukar, knifvar, rda och grna band,
synlar, munspel och mycket annat roligt ur sadelpsarna
och brjade en liflig byteshandel.
Vid en af lgereldarna i byn satt en ensam, frskrmd
kvinna. Det var en krigsfnge frn yanaygua sista krig
med tsirakua.
Dessa sistnmnda hade ddat en yanayguakvinna ocli
hennes barn, hvilket mord yanaygua vid frsta tillflle beslto
att hmnas. En dag voro de ute p vandring i demarken
d de fingo se spr af mnniskor.
fr att ska vilda frukter,
P grund af de egendomliga aftrycken af de stora, fyrkantiga
sandalerna (l)ild 138) frstodo de, att spren voro af

tsirakuaindianer. De fljde dessa och kommo till deras
hyddor. Tsirakua tingo dock syn p dem och lyckades flv.
134. Tsirakuakviniia. Rio Parapiti.
Yanaygua fljde spren ocli tingo p kvllen knning

af deras lger. De drogo sig dock tillbaka och frst i allra
frsta morgongryningen anfllo de. fverfallet kom ofr-

2b4 KRI.AM) NOHDM.NSKIl.I)
beredt fur lienden, som skte sin rddning i en vild Hykt.

Kn tsirakuaman ddades och tvenne srades, 'i^venne
kvinnor och sex barn samt allt, livad de kunde slpa med
sig af hidianeruas tillhrigheter, blef segrarnes byte.
Med undantag af fngarna fvertog jag krigsbytet. Det
var en mrklig samling af grfklubbor, kastklubbor, primitiva
verktyg, mantlar af bast m. m. En af de fngna kvinnorna
(bild 134) slde yanaygua till de hvite fr fjorton (14) pesos i
dligt brnnvin, oraffmeradt socker och sirap.

Denna stackars kvinna har berttat mig om sina lidan-
den p ett sprk, af hvilket jag icke frstod orden, men
ndock frstod nstan allt. Hon berttade om sina barn,
som nu voro utan mor borta vildmarken. Ngot lrde i
hon mig ocks af sitt sprk.

Lastade med samlingar lmnade vi yanaygua med
msesidigt lfte att trffas igen. Jag trodde vnskapen var
grundlagd. P kvllen samma dag, vi varit hos dem, satte
likvl yanaygua eld p sin by och drogo sig in Chacos i
vildmarker, fruktande frrderi af kanske den ende verklige

indian vn, som de lrt knna bland de hvite.
Ett r som nmndt ter Rio Para-
senare beskte jag
piti. Af hela yanayguastammen fanns inte ett spr. De
voro frsvunna till trakter, dit den hvite {ddrig gr af fruktan
fr att omkomma af trst, d han ej knner de f vatten-
stllena.
Tsirakuakvinnan dremot hos prsten i
trffade jag
Charagua, en af de hvites byar, dit hon blifvit sld jmte
en liten nstan ettrig gosse, som hon fdt i fngenskapen.
Vi voro riktigt goda vnner den fula gumman och jag. Jag
kom till henne med sockerbitar och kakor och hon visade
mig med stolthet och gldje sin lilla gosse, sin trst i ensam-
heten bland de hvite.
S drog jag vidare.
Den siste, som sg henne, var Moberg. En dag, nr
han gick p bygatan, kom en traskldd, frtviflad, frgrten
kvinna, som grep honom i armen och drog honom frn
UR INDIANERNAS LIK 285
hus till hus, han skulle hjlpa henne att ska sin
fur att
lille gosse. Vildinnan> frn Chacos urskogar frstod instinkt-
mssigt, att denne blonde man hade mer hjrta n de
andra livite.
Gossen hade prsten sknkt bort eller slt, skiljande

denna stackars kvinna frn allt. allt, det enda, hon gde i
lifvet.
D hon icke fann sitt barn, rymde hon till skogarna.

Jag hoppas, men jag vgar inte tro, att hon lycka-
des finna de sina och ej ter infngades af hennes stams
ddsfiender, yanayguaindianerna.
Besket hos tapietehfdingen Yar Yuquireuda vid
i
Rio Pilcomayo afipte dremot helt fredligt. Vi blefvo riktigt

goda vnner, ja, s goda vnner, att nr jag lmnat byn,
gick Yar fver 100 km. fr att trffa mig, fr att be-
rtta fr mig om de Inites fvergrepp. Yar inbillade sig
nmligen, att jag var en mktig man bland de hvite.
Hvad kunde jag gra fr honom? Jag skref ett bref
till guvernren i Chaco, d:r L. Trigo, som bde YiWe
och kunde hjlpa indianerna. Bref vet kom aldrig fram.
Xr jag var i Yars by, kom en dag frn det inre af
Chaco en gammal, stapplande tapietegubbe och hans blinda
hustru, bgge omhuldade af en allt annat n ung och fager
dotter. Gubben var sjuk och gummorna pysslade om honom.
Man kallade fven p den hvite mannen, som brukade
fuska i lkareyrket, men som inte tyckte om svra fall.
Nr en brcklig gubbe str p grafvens rand, r det inte

mycket att gra fr en lkare och nnu mindre fr en man,
som inte frstr lkareyrket. Trots gummornas och mina
anstrngningar, dog gubben.
Hejdls blef kvinnornas sorg och fven mnnen
grto. Klagoskriken Ijdo i Min vn r dd,
hela byn.
min vn r dd, skrek och sjng den blinda gumman.
Hennes sorg, om ocks affekteradt hejdls i sina vilda utbrott,
gjorde p mig intryck af att vara kta.
Gummorna svepte nu gubben. Han klddes i sina
286 i:iu,ANn noudf:nskii,d
bsta paltor och fick sandaler p ftterna. (Jubbens knn dro

gos upp till hans haka, arraarne lades i kors Ofver brstet och
hufvudet bjdes ned. Slunda hopviken stoppade man in honom

i ett stort brnt, som drogs till hrdt omkring hans kropp.
Gubben skulle nu begrafvas. Hans hustru och dotter

ville grfva ned honom i hyddan, men Yar han sade, att
skulle bras till skogen. Grtande skte den blinda nkan
med hnderna grfva en grop t sin man hyddan, men
i
hfdingen var obevekhg. Han och en man till hngde

byltet med gubben p en lng stng, som de buro emellan
sig, honom till skogen. Utom af dessa tveune
fr att fra
bestod likprocessionen blott af dottern, som vid en annan
stng ledde sin blinda mor till gubbens graf.
Frst tnkte jag flja med, men s tvekade jag. Mn-
niskan hos mig tog fverhand fver den nyfikne forskaren.
Jag knde p mig, att jag inte ville stra dessa kvinnor i
deras sorg, att jag inte hade rtt att komma springande
med fotografiapparaten.
Af Yar hrde jag sedan, att gubben sattes ned i en
rund grop med en kalebass vatten i knt. Inget graf mrke
visar, hvar han ligger.
S snart gubben hade dtt, skuro dottern och hustrun
af sig hret, som de brnde till tecken p sin sorg.
Det var efter gubbens dd dvstert i tapietebyn. Stndigt,
srskildt p morgnarna hrde man kvinnornas hgljudda
klagan, i hvilken mnnen ibland deltogo.
Vi kunna vara skra p, att fven bland dessa mnni-
skor finnas de mn och kvinnor, som vandrat hand i hand
hela lifvet, som lskat hvarandra.
Det r den enda gng, jag sett en indian d.
Tajiictcindianernas Jcultur och sprk.
Tapiete tala samma sprk som chiriguano, nmligen

guarani. I det fregende har jag berttat om, huru fven
chan, ehuru af annan ursprung n cliiriguano, antagit
deras sprk
En chiriguano, som lnge vistats med tapiete, pstod

l)estmdt, att han sinsemellan hrt dem tala ett annat sprk,
som han ej frstod. Detta spr har jag skt flja p flera
stt. Tapietehfdingen Yar bedyrade dock, att detta ej
var sant.
Vid Rio Parapiti skte jag i Batirayus sllskap upp en
chan, Batcha, som lefvat omkring ett r med tapiete. Han
sade sig likvl aldrig hafva hrt dem tala ngot eget sprk.
Hvad de hvite ansgo vara ett hemligt sprk var choroti, som
ngra af dem kunde tala. Under den tid, jag vistats med
tapiete, har jag aldrig hrt dem tala annat n guarani.
Vi knna slunda intet annat sprk frn dem n detta.
Kulturellt hra tapiete mycket nrmare ihop med mataco,
choroti och toba n med chiriguano. Detta gller framfr
allt de vilda tapiete (yanaygua).
Tapiete synas mig drfr vara en stam, som hrande
till mataco-chorotigruppen antagit chiriguanosprket, fastn
de bibehlHt sin egen kultur.
Tapiete land r ett vldigt omrde, som strcker sig
allt ifrn Rio Pilcomayo till Rio Parapiti och djupt in i det
stora, oknda norra Chaco. Det r ett land, som tidtals r s
torrt, att de, som lefva dr, inte ha annat vatten, n det, de kunna
hmta ur roten af sipoy. De hvite ha drfr inte lyckats

utforska tapiete land. De ha haft lyckan att besitta ett
omrde, som icke kunnat fresta erfraren. Svrigheten att
f mat och de hvites jrn har dock lockat dem ut ur sina
demarker, ut till beroendet.
Ibland ha de ocks kommit fr att tjna hos chiriguano
och chan. Hungern har drifvit dem. Det r slunda icke
ovanligt, att tapiete komma med barn, bohag, hundar och
smuts och sl sig ned i utkanten p en chiriguano- eller
chanby. De f hjlpa till med

mjhgt arbete och allt
betalas i majs. Detta stt att vandra r alldelet ohka chiri-

guano och chan, men fverensstmmer dremot med mataco,
choroti liksom toba seder och bruk.
Inom det indianska samhllet finnas inga tjnare, har
288 ERLAND N0H1)I:NSK1I.I)
jap sagt. Hfdingen arbetar liksom de andra inom stam-

men. dock hr terigen, att indianer af en stam
Vi se
kunna vara tjnare t indianer af en annan. Stammarnes
olika utvecklingsgrad r hr grunden till en mycket skarp
klasskillnad. Att en chiriguano skulle tjna t en tapiete
vore orimligt, ljligt, lika upp- och nedvndt som att en
chiriguanoflicka skulle vara lskarinna t en smutsig choroti.
Detta hindrar icke, ssom jag sagt, att en chiriguano kan
roa sig med en vacker chorotitiicka. Till hustru tar han
henne ej. Det vore allt fr galet.
Inom stammarna finnes slunda ingen klasskillnad, stam-
marna emellan kan den dremot vara ytterst skarp.
Tapiete kultur skall jag ej skildra hr. Det vore att i
det nrmaste upprepa, hvad jag berttat om choroti och ashlu-

slay'). Frn chiriguano ha deras mn antagit bruket af lpp-
knapp, tembeta. Deras kvinnor ro tatuerade nrmast som
choroti.
Innan jag lmnar dessa indianer, skall jag dock ter-
gifva ett par af deras sagor samt en del tecken af deras
df stumsprk.
Tapietesagor.
Huru papegojorna skaffade tapiete majs.
Det var en gng en gumma, som hade tit huirakuio.

Det berttas att hon hade gmt tv sm
Nsta dag, bollar.
nr hon ville ta och dem, hade de
gtt fr att taga
frvandlats till sm papegojor. Efter tv dagar hade dessa
vingar. Efter fem dagar kunde de flyga och hade gtt att
s()ka ngot att ta. De hade funnit majs och hade hmtat
fyra korn, som de lmnat till sin husmor. De sade, att
hon skulle s dem. Fljande dag hade de ter gtt ut fr
att ta af denna majs och hade tervndt med munnarna
smutsiga. Fljande dag hade de gtt att ta af den majs,
') Jmfr fven: Erland Nordenskild. Globiis 1910. Bd 98, sid. 181.
gumman hade stt. De kommo och sade t sin husmor,

att de skulle hmta majs. De hade
tervndt med fyra
majskolfvar och hade gifvit en t hvar och en af familjen.
Drefter hade de gtt ut ett tag och ter kommit in. Det
fanns d mycket majs, en hel hg.
Sedan dess ha tapiete majs.
Hur tapiete fingo fret.
Det var en gng en gammal tapietegumma, som hade

tv sm, sm hundvalpar. Allt hade hon tit. Hon hade
ingenting. Hon hade poncho af grs.
Det berttas att Tunpa kom till gumman och sade:
Jag skall taga hundvalparna med mig och jag kommer
tillbaka.
Efter tre dagar kom han tillbaka med hundvalparna
drktiga. Han sade t gumman, att hon skulle stlla
tio kppar i en rad och att hon skulle binda hundvalparna.
P natten frvandlades dessa till tio fr, som voro bundna
vid kpparna. Tunpa sade, att hon skulle gra ponchos, och
gumman satte sig att gra en slndtrissa.
Det berttas ocks, att Tunpa hade gtt att ska sll-
skap t gumman. Han kom med en flicka och en gosse.

Nr dessa blefvo stora, gifte de sig med hvarandra. Kvinnan
fdde en gosse och drefter en flicka. Dessa gifte sig i sin
tur och fingo barn, som ter gifte sig med hvarandra.
Frn dessa hrstamma alla tapiete.
Eldrofvet.
Den svarta gamen hade eld, som den ftt genom blixten
frn himlen (ra). Tapiete hade ingen eld. En liten fgel
cca stal eld t dem, men den slocknade. De hade ingen
eld att steka ktt af vildsvin, af rbock och af andra djur.
De frso mycket.
Grodan tyckte drfr synd om dem. Han gick
till den svarta gamens eld och satte sig dr. Nr den
19 Xordcnskild.
2; 10 i: It LA NI) NORDKNSKII.I)
svarta gamen hll pu att vrma sig, tog grodan tv gld

ocli gmde dem nmnnen. Drefter liojipade lion
i bort och
gjorde sedan u])p eld at tapiete. Sedan den tiden ha
tapiete eld.
Den svarta gamens eld slocknade. Grodan hade stulit
allt. Med hnderna fver hufvudet satte sig den svarta gamen
och grt. Alla fglar samlade sig nu fr att hindra, att
ngon gaf eld t den svarta gamen.
Tandvrkens nppJcomst.
De gamla hade tnder af silfver. Nr de to slukade

de ben, ktt och allting. De gfvo ingen tmg t sina hundar
att ta. Detta gjorde att Tunpa tyckte synd om hundarna.
Han gaf drfr mnniskorna frn af zapallo (})umpa). De

to pumpa och deras tnder frvandlades till ben.
Frn den tiden fingo hundarna mat och mnniskoi-nu
tandvrk.
Dessa sagor frn tapiete ro kulturmytcr. Vi f dr
veta, huru dessa indianer ftt elden, sina tv viktigaste kultur-
vxter, majsen och pumpan samt sitt numera oumbrligaste
husdjur, fret.
Den sistnmnda sagan r naturligtvis ganska modern,
d tapiete frst genom de hvite ftt fr. Det synes mig
ej omjUgt, att flera af kulturmyterna kunna vara mycket
modernare, n man i allmnhet tror. Tnka vi oss t. ex.,
att en stam ej har majs, drfr att de haft missvxt ocl.
kanske hungerns skull tvungits att ta upp, hvad de

fr
gmt till nsta sdd. De mste d frska att f nytt
utsde och tvingas kanske att stjla det frn en annan fientlig
stam. Detta troligen farliga fventyr gifver upphof till
en kulturmyt, i hvilkeu, liksom alltid i indianernas fantasi,
djuren spela en stor roll.
Tapiete df'tumma.
Nr en indian berttar, frtydligar han talet med bde

hnder och ftter. Mtt och nstan alltid tal uttrvckas
UR INDIANERNAS LIF 2ill
genom tecken. han sga t. ex. tta, gr han det

Skall
genom att upp tta fingrar. Han har inga ord, som
visa
beteckna mtt, han mter af mttet med handen eller armen.
Berttar han om djur, skildrar han med tbrder ytterst
lifligt djurens rrelser. Han hrmar dem med natur-
mnniskans skarpa iakttagelsefrmga.
flnga gnger har jag i brist p tolk med f ord och
talrika tecken lyckats fra en ganska lifhg konversation med
mina vnner indianerna.
Biand indianerna finnas dock, liksom hos oss, personer,
som, tack vare att de ro fdda dfva, blott kunna uttrycka
sig genom
tecken. Fullt dfstumma har jag lrt knna hos
tv stammar, tapiete vid Rio Pilcomayo och 3'uracre vid
Rio Chimor. Bland civiliserade indianer har jag ocks
mtt ngra dfstumma.
Hos tapiete lrde jag knna en dfstum gubbe, som
var intelligent och behandlades vl. Alla frstodo det
teckensprk, han Bland 3'uracre sg jag tre df-
talade.
stumma kvinnor, en mor med sina bgge dttrar. I den
sistnmnda stammen lra flera dfstumma frekomma.
Samtliga tapiete kunde tala med den dfve. Det tecken-
sprk, de anvnde, fr att meddela sig med honom, anvnda
ocks de, som ha normal talfrmga sinsemellan, d de p
afstnd tyst vilja meddela sig med hvarandra.
I jmfrelse med dfstumma hvite i stra Bolivia, till-
hrande den fattiga klassen, syntes mig deras indianska

oh'Cksbrder mera utvecklade och lyckligare, tack vare det
intresse och den vnlighet, som visades dem af deras om-
gifning.
Hos tapiete (yanaygua) vid Rio Parapiti var en gosse,
som var frn Jag frgade honom, om
Rio Pilcomayo.
han knde Yar, men han lt.sade ej knna till honom.
D tecknade jag t honom, ssom jag lrt af <len
dfstumme i Yars by. Gossen brjade skratta och
blef helt meddelsam. Han tyckte, det var en rolig hvit,
som lrt sig att teckna som en tapiete.
292 KIU.AND N0KI)I:NSK10I.1)
De Hesta af de dfslummas tecken ro rent beskrifvande.

Ngra ro likviil konventionella och frsts med svrighet
G H
135. Dfstumstecken. Tapiete.
af utomstende. Den df stummes lrare r hela lians om

gifning, hans mor, hans far, hans lekkamrater.
Hr nedan ro tergifna ngra dfstumstecken, som jag
samlat hos tapiete.
UR INDIANERNAS LIK 293
Hst man stryker sig med hger liand, tummen och

pekfingret frn fverlppen fver mungiporna och gapar,
(bild 135 A).
Katt man i mustaschen (tapiete ha i regel
drager sig
en liten mustasch), morrhren och gr en kloformig,
d. v. s.
rrelse med handen i katthj d fver marken.

Jaguar
man strcker bgge hnderna kloformigt
framt och drager dem hastigt tillbaka (bild 135 B).
Puma
man gr som vid fregende och stryker sig
drjmte med hgra flata handen fram och tillbaka fver
munnen.

hgra handen gr en
Fisk rrelse, som hrmar den
simmande fisken (bild 135 C).
Eld man fr pekfingret till munnen och blser (bild
135 D).
Sol man gr samma rrelse som vid eld och pekar
uppt.
Mne man gr en smackande med munnen rrelse
och pekar uppt himlahvalfvet.

Stjrna man gr hl med tummen och pekfingret
ett
(bild 135 E) och pekar hrs och tvrs p himlahvalfvet.

Vatten man stryker med handen fver
sig flata
ansiktet och gr en drickande med densamma.

rrelse
God, vacker man stryker hger flathand fver vnster
flathand 135
(bild F).
Dlig man med hger knytnfve vnster

slr i flat-
hand 135
(bild Rrelsen gres
G). jmnhjd med i ansiktet.
Kalebasskl man formar en kalebasskl med hn-

derna.
Brvska hnderna upp fver hufvudet och
lyftas
strykas fver hufvudets sidor 135 H). (bild
Kruka man formar med handen en krukmynning

fver marken (krukhjd) ocli gr sedan en drickande
rrelse.
Poncho man stryker sig med bgge hnderna fver

axlarna nedt kroppen.
Ji'4 i;m-.\M) n()iu)i:nski()I.I)
\iif^ man strcker ut armarna och hnderna rtt

framt och fr dem ])arallellt uppt.
Lngt man strcker ut armen och knpper hastigt
till med tummen och pekfingret (bild 130 11.
Nra man })ekar framt och nedt med pekfingret.
Han har gtt
man strcker upp pekfingret och Un-
armen bortt och u])]>t (bild 136 J).
136. Dfstum.stccken. Tapiete.
Kom hit man haller handen helt ppen och fr den

krokiga aimen t sig (bild 136 K).
Fisknt man formar det ovala ntet med bgge
armarna (bild 137 L).
Majs
man gr samma rrelse, som nr man afgrynar
majsen (bild 137 M).
Oga man pekar ]) gat. T sanuna stt uttryckc^^
alla andra krojipsdelar.
UU IND1ANEF\NAS LIF 295
Vn man klappar sig p brustet ocli pekar p

vnnen.
Mataco man slr med hger pekfinger i vnster flat-
hand (bild 137 N). Orsaken, till att mataeo tecknas p detta
stt, r den. att fur dem r lerkrlstrumman s synnerligen
R
137. Dfstumsteckcn. Tapiete.
karaktristisk. Pekfingret r trumpinnen oc-h handen trum-

man.
Choroti man pekar p rsnibbarna. I dessa bra
choroti Som nmndt trklossar.
Hvit man man formar en hatt och ett skgg med
hnderna.
296 kuland nordknskii.f)
Dansa man lur armarna i kors framfr nedre delen

af magen.
Dd
man vnder hastigt upp Hata handen.
Kvinna
man j)ekar p brsten stllande alla fing-
rania mot brstet (bild 137 O).
Missionr
man gr en tonsur med handen p hufvudet.
Mor man klappar sig p brstet och gr drtill
samma rrelse, som nr man skall teckna kvinna.

Caraguat man vrider den ena handen fver den
andra (bild 137 P).
Algarobo man lgger handen mot munnen och sugei-

(bild 137 K).
Knif man fr hnderna framt (bild 137 S) och sticker
t bltet.
Tunpa (stora ande) man hller armarna i sidorna
och darrar.
Vacker flicka man gr tecken fr kvinna och fr
vacker.
Sjl, ande (aiia) man gapar och gr en spottande
rrelse framt.
138. Sandal af tapirluid. Tsirakua.
Om jag undantager quiclmaiiidianerna p Calilegua-

berget, hos hvilka vi blott gjort ett flyktigt besk, ha vi
i denna bok lrt knna tvenne indiankulturer, en mera ur-
sprunglig hos choroti och ashluslay, en mera utvecklad hos
chiriguano och chaii. Till de frra hra ocks mataco och
toba, hvilka hr blifvit omtalade mest i IVnbigende. Diir
dessa tvenne indiankulturer mtas, dr ha vi en blandning:
af bgge, ett kontaktfolk. S anser jag, att vi bura uppfatta

tapiete. De ro de af chacostammarna, som bott nrmast
chiriguano och som drfr rnt mest inflytande frn dem.
Innan jag af slutar min bok,, skall jag fven lmna en
redogrelse fr det lilla, jag vet om tsirakuaindianerna, hvilka
vi lrt knna som fngar hos tapiete. Det r en titt in
i det stora oknda, in i norra Chaco, dr det nnu finnes
en stor, hvit flck p S3'damerikas karta.
TJUGONDE KAPITI.KT.
Tsirakuaindianerna.
Hos de vilda tapiete vid Rio Parapiti gjorde jag som

nnindt bekantskap med fngar af en stam. som strfva om-
kring i norra Chacos okiinda. vattenfattiga snrmarker.
Tajiiete kalla dessa indianer tsirakua efter deras egendomliga
strids- och grfklubbor (bild 13'.i). De dem em-
livite kalla
pelotos, hvilket betyder nakna, chan sga tsirino. Med

de siriono, som bo uti urskogarna norr och ster om S:a
(
'ruz de la Sierra, ha de likvl ingenting gemensamt. Tsirakua
tillluira torrskogen, siriono den mrka, yppiga hgskogen.
T.sirakua ro frfljda af alla. De hvite skjuta ned
dem, livar de triiffa dem. Om mjligt rfva de barnen
frn frldrarna fr att lta dpa dem och fr att sedan
slja dem. Chan behandla dem som de hvite. Tapiete
p samma stt.
Sjlfva ha de ngon gng lyckats att taga hmnd. Vid

Rio Grande mrdade de fr ngra r sedan ngra barn.
Sof vande vgfarande ha nattetid blifvit (ifverfallna mellan
nedre Rio Parapiti och Rio (Irande. Troligtvis r det tsirakua
som ngon gng fverfallit dem, som hmtat salt vid Salina
de San Jos.
De tsirakua, jag sett. iiro fyra barn ocli tv kvinnor.
De syntes mig ha ovanligt l)redt ansikte med utstende
kindkotor. Barnen voro starkt hriga i pannan nda ned
till gonbrynen. Afven p kroppen voro de ovanligt ludna.
De biigge kvinnorna voro af normal storlek friillande i
till andra chacoindianer.

lU INDIANKUNAS I. IF 299
Efter hvad jag sett och efter de uppgifter jag

ftt, stympa
s^Tias tsirakua ej tatuera sig, ej heller
eller genomborra de ngon kroppsdel. De mla
I sig dremot rda med frna af urucu ocli med
sot. Svl kvinnorna som barnen voro ytterligt
smutsiga och fulla af lss.
samma slags runda

Enligt tapiete ha tsirakua
hyddor som dem sjlfva, choroti, mataco och
andra stammar hr. De ha ej hundar och inga
af den hvite mannens husdjur. I nrheten af
hyddorna ha de tama fglar, som skrika, om ngon

nrmar sig dessa.
Hurudan eldstad, de ha i hyddorna, vet jag
ej. En af tsirakuakvinnorna, som jag sknkte
ett stycke ktt, grfde i min nrvaro en ugn all-
deles lika den, som r hr tergifven (bild 16)
frn ashluslay. Med sin grfklubba gjorde
hon, p marken,
sittande en grop. Till denna
grfde hon en sned gng. Hon stllde sedan ved
i gropen, som tndes med gld hmtade frn en
annan Liggande p magen, blste hon af
eldstad.
alla krafter genom ett bamburr i gngen fr att
f veden att brinna. Drefter gick hon och hgg

ut med sin grfklubba (hr slunda anvnd som
yxa) ett stort barkstycke ur ett fiasktrd. Nr hon
ftt tillrckligt med gld i gropen, lade hon ned
kttet densamma, h varefter hon tckte svl

i
gropen som gngen med bark samt med sand.

Ofvanp sanden gjorde hon ter eld. I flera
timmar lmnade hon sedan kttet att rosta. Ty-
vrr var jag icke med, nr det ts upp, men det
var skert vlsmakande.
Ett liknande stt att rosta ktt r bekant
fr de argentinska
*=
gauchos.
*=
Det r svnnerligen

'
,. _ ...
139. Graf-
frtrffligt. klubba. u.V*
Nr kvinnan tillasade sin fda. kastade hon Tsirakua.
300 i:i{i.ANi) noiu)i;nskim)
d och (Ml niifvar af sand t olika lill, liksom fr att jaga

bort onda andar eller ngot dylikt.
Tijirakua lefva liufvudsakligen af honung, af vilda frukter,
af rtter och af jakt. Den ofvannnnida kvinnan samlade
t sig stammar af caraguat, som hon rostade och t. De
med tsirkua beslktade zamuco') ha enligt Cardus^) ett syn-
nerligen primitivt kerl)ruk. Tsirkua knna majs, tobak,
urucu och zapallo.
Dessa indianers vapen ro framfr allt klubbor. Utom
de lnga grf klubborna ha de kastklul^bor af flera typer
(bild 140). Nr jag visade tsirakuakvinnan min klubb-
samling frn hennes stam, som jag ftt frn yanaygua och
chan, s visade hon mig deras olika anvndning och upp-
frde med grfklubban tryckt mot munnen en krigsdans,
') Att tsirkua och zamiico tala liknande sprk framgr af fljande
jmfrelse.
Zamuco Tsirkua
ra = yagoronc (dlyconygoroiii
ga = yedoi (dly(')qui)dodye)
hand = imanaetio (dlyco mana
sol = }-ede aC-lc
vatten = yod marna

eld = pioc pi(j
Fr vidare jmfrelse meddelar jag hr f\cn ngra vanliga

tsirakuaord
majs gcshna
tobak sidikUi
zapallo godievi
caraguat gut
grf klubba bahbe
urucu tasi
kalebass pitu
struts bi
vildsvin psnoni
aska pulchucuru
sten kukni
hund tomco.
"'
Cardus: Las Misiones Franciscanas cntre los infielcs de Bolivia.
Barcelona 1886.
sjungande med blande stmma h ha ha, he si sia, he

ha h, he si sia.
Fr att gifva lystriugssignaler anvnda tsirakua hvissel-
pipor af egendomhg form (bild 142).
A u. '/
B u. 73.
c U. '/3.
D u. \3.
140. KastUlubbor. Tsirakua.
Nakna kalla de livite tsirakua. Detta r oriktigt, ty

hos dessa indianer tinner man samma kldesplagg som hos
de vilda tapiete. Kvinnorna ha ett skynke om benen, mannen
ett, som tcker knsdelarna och som r fstadt om lifvet (bild
141). Dessutom lia de stora tcken, till formen liknande
dem choroti, ashluslay m. fl. anvnda. Alla dessa klder
ro tillverkade af caraguata och ej af ull. Klderna ro
knutna af snren. De frst fven att vfva breda band
302 :m.AM) NOHDKNSKIOI.I)
af caraguata. Af detta material liar jacj dremot aldrio;
annorstdes sett v f nder.

P f()tterna bra tsirakiia fyrkantiga sandaler af tapir-
liud (bild 13S) eller af tr. Dessa ha fyra litd fr snrena,
under det de sandaler, andra indianer anvnda, blott ha tre.
Vi timia samma slag af vskor af caraguatd hos tsira-
kua som hos choroti och ashluslay. Honung frvara de i
psar af helfldda djur.

Ett enda groft lerkrl liar jag frn dessa indianer samt
en kalebass, prydd med en inristad fgel.
Jrnet r mycket slls3'nt hos tsirakua. Hvarje liten
bit tillvaratages och skaftas. Strre stycken, som de
141. Tyj^styckc. som brcs af mnnen fvcr knsdelarna. Tsirakua. u. '

:.
komma fver, delas mellan flera. Det lr vara fr att f

jrn, ngon gng fverfalla hvite och clian. Fiir
s(jm de
ngra bitar af denna dyrbara metall riskera de sina lif.
Troligt r, att chamacoco') eller ngon annan stam fven
frflja tsirakua och triinga dem mot Rio Parapiti, dr de.
efter livad Batirayu sagt mig, frst p senare tider brjat
upptrda.
Tsirakua tillhra norra ("hacos oknda demarker, om
hvilka vi veta s htet. En utforskning af det inre af detta
land skulle skert gifva mycket af intresse.
Hvad fr mnniskor finnas dr? Denna frga liar jag
stllt till mnga indianer. Af des.sa har en chanindian.
" .lmfr Frie Globus. Bd 96 (1909^ sid. 24. Dic unjjekannten

Stmnic des Cliaco boreal.
UR indiam:i'.n.\s lif 303
Btclia, livilken som nmndt liinge lefvat med tapieteindia-

iienia. l:)erttat mig fljande.
Ungefr sex dagsmarscher frn Pvi(. Parapiti vsterut
sga tapiete, att dr Ixjr ett dvrgfolk, som lefver i jord-
hlor. Dessa dvrgar ro vnligt sinnade oeli tala guarani.
Om deras hlor h]'de jag redan 1902 af en sergeant Gon-
zales, som sett dessa under en expediton i det inre af (.iiaco.
^==^==^^^x^);M7niffl[iiiii;,,il^///ii|,ffp
142. H visselpipa af tr. V'- Tsirakua.
En sdan herttelse som denna har man all anled-

ning att antaga vara osann, tminstone livad betrffar
dvrgarna. Jordlilorna kunna vara brunnar, liknande dem
asliluslay och lengua grfva.
Mycket egendomligt r det likvl, att samma uppgift
om dvrgar i det im-e af Cliaco liar Hawtrey^) ftt af lengua-
^] Hawtrey. 1. c.
304 IIIU.AND NOHnKNSKII.I)
indianerna,som Ix) nra Rio Paraguay. Tvcnne stammar,

som bo p mse sidorom det stora oknda omrdet i norra
Chaco, ha slunda samma berttelse. Mjligen r det blott
en gemensam saga. Det fr framtiden utvisa.
Det berttas, att man i det inre af norra Chaco nra
Salina de San Jos har funnit moderna indiangrafvar, som
alla voro prydda med kors af tr. Om det r sant,
vet jag Omjhgt r det inte, ty mnga af de indianer,
ej.
som bo dr, hrstamma skerligen frn indianer, som varit

kristna. Bland zamuco, hvilka som nmndt st nra tsirakua,
ha jesuiterna haft mission.
Kanske r det inte alldeles en tillfllig! let, att den hr
afbildade tsirakuakvinnan knppt ihop hnderna liksom till
bn p kristet vis. Ngot liknande har jag aldrig sett hos

clioroti eller ashluslay, som ej vaiit beskta af missionrer.
Slutord.
Jag har hr skt skildra de indianer, jag lrt knna i

Chaco. Vi ha nu till slut kommit till grnsen af det oknda,
hvars hemHgheter ingen nnu utforskat. Ett stort omrde
i Chaco r alldeles okndt fr de hvite, ett nnu strre har
aldrig beskts af ngon forskare.

Det r ett farligt omrde, icke s mycket fr de fient-
liga indianer, man som p grund

dr troligen skulle mta,
af bristen p vatten. Med indianernas hjlp vore det mjligt
att g fram dr, utan dem kunde man ej finna vattenstllena.
I det fregende har jag sagt, att man i norra Chaco br
finna rester af mycket primitiva stammar, ty det har varit

den naturliga tillflyktsorten fr dem, som besegrats i stri-
derna om floderna och om de trakter, dr det varit ltt att
tillfredsstlla magens fordringar.
Mycket mera skulle jag vilja lra knna om de
stammar, jag hr skildrat. Choroti och ashluslay rehgisa
frestllningar veta vi nstan ingenting om. Blott ett par
af de sagor, jag har meddelat, har jag upptecknat p original-
sprken. Individualpsykologien lockar mig fven.
Det br drfr icke synas lsaren mrkvrdigt, om jag
n en gng skulle vilja deltaga i indianhfvet vid Rio Pilcomayo,
om jag n en gng skuUe vilja hra gubbarne bertta sagor
vid lgerelden, om jag skulle vilja ska att trnga in i norra
Chacos oknda trakter.
Innan ngot sdant kan ske, mste jag dock fullstndigt
publicera resultaten af min senaste frd, som berrt en mycket
strre del af Bohvia n Chaco. Icke minst viktigt r, att hvad
jag funnit vid mina arkeologiska grfningar, blir beskrifvet.
20. Nordenskild.
306 KKLAND NOHDKNSKILU
Kanske skulle fven mina urskogsvandringar och flod-

frder i nordstra Bolivia lngt bort till lirasiliens grns
vara vrda att skildra fr en strre allmnhet n den, som
lser etnografiska facktidskrifter.
I december 1909 lmnade jag Yacuiba, kommande
frn mitt andra besk hos choroti och ashluslaj^ som jag
redan skildrat.
Hemt gllde frden!
1 1910 var jag ter i Sverige. Bgge
slutet af januari
mina fljeslagare frn resan ha stannat i Sydamerika. De
ro unga och vilja ska sl sig fram i det nya landet. Jag
hoppas, det skall lyckas dem. Trifs inte Moberg bland
de hvite, slr han sig vl ned hos indianer och indianskor,
dr han trifdes s vl.
Nr jag skildes fi'n Batiraj-u, sade han: Det r sorg-
ligt att skiljas och aldrig trffas mer, nr man blifvit goda
vnner.
Hvem vet, kanske trffas vi n en gng. M Yaman-
dutunpa skj^dda dig, Batirayu. M det drja lnge, innan
du vandrar till Aguararenta fr att dricka majsl hos dina
frfder.
Hayma opama ! (S var det inte mer).
Illustrationsregister.
Taflor p srskilda blad :
1. Frfattaren med Ashluslayvnner Mot titeln

2. Calileguaberget 12
3. Chorotihfdingen Skogshnans by 28
4. Ashluslay, som ter fisk 44
5. Ashluslaygossar komma frn kern med majs 48
6. Chorotlmamma med sin lilla gosse och hans lekkamrat 56
7. Ashluslay-dansare 64
8. Dansande Ashluslaymn 80
9. Chorotikvinna gr hem till byn med vilda frukter och ved, som
hon samlat 88
10. Matacoindianer rosta palometas och andra fiskar 104
11. Chorotikvinnor bra hem vilda frukter i sina caraguatvskor. 112
1 2. Ashluslay krigare 120
13. Ashluslaymn i magpansar 124
14. Ashluslayfiskare g fver Rio Pilcomayo 132
15. Ashluslaykvinna p vandring 136
16. Caraguat 176
17. Palmskog, nra Rio Pilcomayo 192
18. Chankvinna med barn 208
19. Chanchfdingen Vocapoys hustru mlar ett lerkrl 224
20. Sagoberttare. Chan 240
Bilder i texten:
1. Matacoflicka 8
2. Hydda frn Mataco-guisnay 9
3. Ashluslayfiskare 17
4. Romrken p mantlar frn Ashluslay 32
5. Ashluslaypappa med sin lilla gosse 33
6. Koksjul frn Choroti 36
7. Ashluslay kvinnor tuggande algarobofrukter , 40
30H
8. Asliluslayindiaiicr med sprrniit 41

9. Xl att trda upp tisk p 43
10. Spade 43
11. Sprrniii}^ af Rio Pilcomay med fiskande chorotiindian 44
12. Chorotibarnon leka, att de sprra floden 45
13. Ohorotikvinna br hem vatten 51
14. Ashluslaykvinna sllar algorobomjl 52
15. tborste 54
16. Ugn. grfd i jorden 55
17. Knifaf tr 55
l.s. Knifvar af tr, att ta vattenmelon med 56
19. Rifjrn af tr 56
20. Chorotigosse med boleadora 59
21. Liilgossen leder sin blinde farfar 'lite afsides 60
22. Mamman gr med barnen till floden 61
23. Leksaksbssa frn chiriguano 62
24. Boleadora 63
25. Chototigossar knyta trdfigurer 64
26. Matacoindianer spela boll 66
27. Spelbrickor 67
28. Tatuering och ansiktsmlning 69
29. Tatuering och ansiktsmlning 70
30. Chorotigumma, som tatuerat frfattaren 71
31. Ashlusla3'man 72
32. Stmplar fr ansiktsmlning * 73
33. Chorotiplegant 74
34. Ashlusla}- med en mssa besatt med snckskalssklfvor 75
35. Ung chorotiman i hvardagsslag 77
36. Hvisselpipa 80
37. Boxhandske 81
38. Lerkrl 88
39. Ashluslaj' med en kalebass algarobol 90
40. Bh frn en Ashluslayby 91
41. Piphufvud 93
42. Piphufvud 94
43. Piphufvud 95
44. Sjukstol 96
45. Ande 100
46. Lerkrl 108
47. Dockor 109
48. Strumpa, Vskor 110
49. Grfstock 111
50. Sg af hrdt tr 111
309
51. Skrapa af musselskal 111
52. Vfstol 112
53. Liten mantel, vfd af ashluslay 113
54. Chorotikvinna, som bygger ett lerkrl 114
55. Krukmakerska 115
56. Redskap af tr IIG
57. Trumma af lerkrl 117
58. Vattenkruka 117
59. lkrus 117
00. Kalebass 118
61. Kalebass 118
02. Kalebasskl 119
63. Kvinna, som samlar majs (teckning) 120
64. Teckningar gjorda af chorotiflickan Ashlisi 120
05. Teckningar gjorda af ashluslaygosse 121
06. Teckningar gjorda af c:a 20-rig ashluslayman 122
07. Ashluslaykrigare 123
68. Fjderprydnad 124
69. Fjderprydnad 125
70. Skalp af tobapilaga 126
71. Stridsklubba 126
72. Ashluslaydansare p besk hos choroti 129
73. Ashluslay fiskare 134
74. Vocapoys by vid Rio Itijûro 137
75. Chanindian 138
76. Chanindian 139
77. Lerkrl 146
78. Lerkrl 147
79. Chiriguanogubbe med stor lppknapp 154
80. Hvisselpipa 157
81. Festdrkt fr man 157
82. Lerkrl 159
83. Eldstad fr majslskoket 161
84. Majslada H>2
85. Sittpall 164
80. Krok att hnga upp saker p 165
87. Chankvinna 165
88. Tobakspipa 166
89. Spadskaft 166
90. Fiske med kalebass 1'1
91. Nt 172
92. ngkokningsapparat 174
94. Changossar vid Rio Itiyuro, som spela chunquanti 177
310
'.)5. Pinnar till tshiicaretaspelet 178
96. Mîma lgges ut 179
97. Pinnarne kastas 180
98. l)c spelande se efter, huru pinnarne fallit 181
99. Itudelad boll till tocorrespelet 182
100. Spelkpp 182
101. Rcket 182
102. Majskolfspil 183
103. Pinne till Huirahuahuaspelet 183
104. Leksaker 184
lO. Dockor af vax 185
106. Chanckvinna 186
107. Ansiktsmlning 187
108. Tatuerad kvinnoarm 188
109. Kammar 189
110. Chancgosse 193
111. Chiriguanohfdingen Mandepora 196
112. Gammal gumma 198
113. Chiriguanograf 201
114. Ung chanckvinna blottar fverkroppen fr att fotograferas 208
115. Kalebass 215
116. Chancflickor stta majs i en mortel 218
117. Majslet kokas 219
118. Grytspadar 221
119. Dansmask 223
120. Serrehvisselpipa 225
121. Lerkrl 226
122. Brnning af lerkrl 227
123. Vfstol 228
124. Sll 229
125. Korg 219
126. Sirad kalebasskl 230
127. Lerkrl 244
128. Kalebasskl 258
129. Lerkrl 262
130. Nl af silfver 277
131. Brstsmycke af silfver 268
132. Chanbarn 277
133. Lerkrl 280
134. Tsirakuakvinna 283
135. Dfstumstecken 292
311
138. Sandal af tapirhud 296
139. Grfklubba 299
140. Kastklubbor 301
141. Tygstycke 302
142. Hvisselpipa af tr 303
Alfabetiskt register.
Afrodisiacum 207. Bad 78, 188.

Afstnds (angifning af) 153. Barn 58 f., 85, 178, 191. 193.
Aftrden 189. Barnamord 34 f., 82, 192, 214.
Afvclse egendomlig 103, 105, 251, 256. Barnamrderskor 35.
Aguararenta se ddsriket. Barnsng (mannen ligger i) 84, 190.
Aguaratunpa 205, 238 f., 254 f., 262, Bastian 105.
265, 270. Begrafning 13, 200 f, 202 (med huf-
Algarobillo 111- vudet ned), 285.
Algarobo (l) 15, 16, 17, 20, 41, 45, 53 Bensylar 49, 81.
f., 89, 91, 103, 220 f, 240 f., 296. Benvrk, medel mot 11.
Amuletter 40. Bestialitet 208.
Ana. Anatunpa 153, 282, 236 f., Bladskrarmj'ra (saga) 240.
266 f. Blinda 199.
Andar (se f\en ana) 100. Blixt 11,249.
Ansiktsmlning 73. 187. Boas 105.
Ansvarsknsla 43. Boggiani 24, 43, 46, 127.
Araukanier 80. Bogoras 105.
Arbete 38, 166 f., 175 f. (t de hvite) Boleadora 65, 103, 170.
4 f., 278. Bollspel 65, 66, 178 244. f.
Arbetsfrdelning mellan knen 85 f., Boman 225.

167 f. Bomull 47, 168.
Arf 7, 215. Bomrken 32.
Aristokrati 213 f. Bordeller (indianer, som beska de
Arowaker 145, 156. hvites) 7.
Aseptik 200. Boro 169.
Ashluslay 5, 14136, 152, 155, 159, Boskapssktsel 50, 51, 173.
169, 172, 173, 176, 178. 200, 209, Boxhandskar 81.
211, 224, 230, 281, 288, 296, 301, Brandpilar 123.
305. Bristtider 46, 55, 287.
Atsahuaca 169. Brott 214 (se fven fosterfrdrifning.
Ava = chiriguano. barnamord o. d.)
Astronomi 272 f. Brunnar 52. 303.
Aymara 12, 169, 190. Brnnvin 7, 11, 93, 222 f., 276,279.
313
Bud (il) 121. Coca 11.
Byar 29, 30, 160. Corrado 34, 192, 211.

Byteshandel se handel. Couvade se barnsng.
Bytesvaror 130, handel med 128 f. Crevaux 24.
Bgar 48, 122, 170. Crysolit 164, 185, 194, 223, 268.
Bdd 37, 163. Dans 16 f., 68 (vid menstruation),
Bltaguden = Tatutunpa. 73, 79, 97, 98. 130, 223, 300.
Bltor 20. Danslekar 65.
Bnor 47, 169. Dansmasker 222.
Caduvei 127. Daro 176.
Calileguaberget 4, 10 f. Diet 194 se matfrbud.
Campana, Domenico del 127, 149, Digifning 58, af hundvalp 50.
235, 239. Djur. vilda, hlles tama 37, 50, 173.
Campos 125, 131. Dockor 64, 108 f., 229.
Cangui = majsl. Dryckesfester 15 f., 84, 89 f., 122,
Caraguat 21, 110, 111, 128 (handel 195, 217 f., 233, 234, 237, 254, 262,
med), 225, 240, 296, 300, 302, 46 270.
(rotstockar af, till fda). Drkter se kldedrkt.
Caraguatvskor 38, 45, 49, 55, 56, Drmmar 238.

107, 130, 302. Dueller 214.
Cardus 300. Dvrgar 303.
Ceremoniel vid festerna 221. Dyori 251 f., 266 f.
Chacobo 161, 169, 190. Dd 200, 285.

Chamacoco 127, 302. Dda (de) 236.
Champonring 189. Ddsrike 145, 235 f.
Chafiar (l) 20, 41, 45, 54, 56, 89, 91. Dfstumma 191, 290 f
Chan 5, 6, 13, 104, 124, 137-280, Egendomsmrken 32.

281, 286 f., 296, 298, 301. Ehrenreich 20, 105, 235, 272.
Chicundapa 238. Eldar, skogs 20.
Chiquitos 179,180. Eldrof 12, 20, 102, 233, 234, 289
Chiquri = chiquritunpa. 290.
Chiquritunpa 238, 245, 257 f., 274. Elddon 37 f., 233.
Chiriguano 4, 5, 6, 7, 12, 13, 43, 80, Eldstad 37, 162 f.
84, 87, 124, 127, 128, 137280, Esperanza sockerfabrik 3 f., 25.
281, 286 f., 296, 301. Existensvillkor 40, 168, 300.

Chom. P. 194, 195, 197. Familjehus 160 f.
Choroti 5, 6, 7, 14136, 152, 155, Fantasi 108.

169, 172, 173, 176, 178, 192, 196, Farkoster 43, 172.
200, 204, 209, 211, 230, 235, 273, Fisk, handel med 128.
287, 288, 295, 296, 301, 304. Fiske, fiskredskap 42 f , 90, 170 f.
Chuchio 153, 260, 261. Fjderarbeteu 116.

Chuna 65, 104. Flamingo (sagor) 103, 263.
Churpa 224. Flugan (sagor) 243, 267.
314
Flyttningar 29 se fr frigt van- Giiarayii 48, 153, 190. 191.
dringar. Gudar 238 f.
Fldermusen (saga) 244. Gumilla 180.

Fors i Rio Pilcomaj-o 19. Gummibollar 178 f., 244.
Fosterfrdrifning 34, 82, 192. Gummitrakterna 276 f., 282.
Fred 119, 122, 125. Gstfrihet 133, 175.
Fri krlek 73, 79, 80 f., 87. Hafvandeskap 190.
Friederici 16, 22. Hagel 11.
Frieri 195. Handel 127 f., 230.
Frukter, insamling af vilda 45. Hartt 272.
Fruktbestnd, vilda, gare af 46. Hasardspel, se spel.
Fusk i spel 67, Hawtrey 52, 303.
Ffnga 73. Herrmann 25, 46, 131, 278.
Fgelnt 170. Historier, oanstndiga 205.
Fngar, utlsning af 22, 125, 282 f. Historiker, indianen som 155.
Fr, hur tapiete 6ngo 289. Homosexualitet 204 f.
Fltmanvrer 122. Honung, insamling af 49, 54, 300

Frger, namn p 76 f. Hufvudgrd 37.
Frgsinne 76. Hufvudtrofer 159.
Fstingen (saga) 240, 271 f. Humor 222.
Fda. under rets olika mnader 41. Hundar 48, 102, 170, 173, 290
53, 168 f, 300. begrafning af 50
Frfring af annans hustru 214. frhxning af 98
Frhxning 95, 98, 147, 199, 214, vindhundliknande, Canis jubatus
222. 238. 20.
Fryngring 248 f. Husbygge 37.
Frldramord 34 f, 214. Husdjur 50 f., 173.
Gamar (sagor) 20, 103, 243, 254, 289. Hvilstol 97.
Garcilasso de la Vega 155. Hvinare 65.
Garfning 113, 229. Hvisselpipa 80, 158, 224, 230, 246.
Geograf, indianen som 151 f. 248, 264, 301.
Gifmildhet 133, 215. Hvite, frhllande till 131 f, 278 f.
Giftig vxt anvnd till fda 46. se fven arbete.

Grafgods 13, 100. 286. Hyddor 36 f., 160 f.
Grafhus 13. Hr, utryckning af 73, 78

Grafvar 13, 99 f., 200 f, 286. rep af 111
Grafuruor 13, 200 f. hvitt 199
Grodan (saga) 234, 289. kortklippes vid frsta menstruation
Grfklubbor 298 f. 194
Grfkppar 46. kortklippes vid sorg 100, 202, 234
Grfstock 110. 286
Grshoppan (saga) 249 f. champonering 189.
Guanaco 144. Hlsning med grt 22.
315
I Hngmattor 163. Konservatismen 114, 147, 194 f., 203,

Hstar, begrafning af 50 f, stulna 218.
129. Konserver 38, 54 f.
Hfdingar 30 f., 156, 197, 211 f.

Konst 107 f., 217 f., 224 f.
Hfdingevrdighet 31, 211. Koppor 99. 146 f.
Hgsta vsen 239 f.

Korgarbeten 55, 115, 230.
!bareta24. Kors, p taksen 11, 273.
Iguana 21 se fven tejuhuasu. p grafvar 304.

Im Thurn 188, 109, 235. Krig 18, 35, 63, 119 f., 122, 159, 214,
Industri 107 f., 224 f. 230, 282,
Inmu 251 f., 262. Krukskrfvor som spelbrickor 182.

Jaguar 11, 19, 21, 102, 202, 252 f..
Kulbltan (sagor) 103, 270.
268 f., 272. Kulturgrns 230.
Kulturinflytelser frn Peru 11,
Jakt 47 f., 170.
224 f.
Jakthydda 49, 232.
Jakttrofer 48.
Kulturmyter se sagor.
Kulturvxter 47, 168, 300.
Jordbfning 11.
Kusingifte 83, 196.
Jordhlor 19, 20, 303.
Kvinna 68 f.
Jordrttor 20. 21, 53, 205.
stllning i samhllet 83
Jrn, handel med 128, 205, 287, 302.
hfding 212
Jsning af rusdrycker 89 f., 220.
ogifta 88.
Kalebasser 47, 115 f., 229, 248.
Kyssar 81.
Kammar 189.
Kgelspel 177 f.
Kapplpningssaga 271 f.
Krlek (fri) 73, 79, 80 f, 87.
Kara-Kara, fgel ';sagor) 1 03, 104, 243.
Knslif68.
Karaktr 132 f., 195 f.
Knssjukdomar 7, 182.
Karneval 222.
Lador 161, 162, 169.
Kartskiss 140.
Lagar 214.
Keramik 112, 147, 164, 183 f, 217 f.,
Lavemang 207.
225 f.
Lehmann-Nitsche 25, 80.
Klasskillnad 18, 30, 31, 213 f.
Lek 60 f., 178 f., 207, 261.
mellan stammarna 13, 87, 287 f.
Leksaker 63 f., 178 f, 270, 271.
Klubbhus fr mnnen 30, 90. Lengua 43, 46, 52, 127, 224, 230, 303.
Klubbor 48. 170, 300. Lergrytor 55 se keramik.
Klumpspets p pil 48, 193, 252. Lei kulsbge 48, 170.
Kldedrkt 74 f., 77 f., 158, 185, 222, Lerkrl se keramik.
223, 301, 302, Lifvet efter detta (tro om) 100, 236 f.
Koch-Grunberg 83, 117, 204. Loppan (saga) 240.

Kokskjul 36. Lozano25.
Kolibrin (saga) 243, 271. Lukt 79.
Kommunismen 31 f. Lusning (saga) 265.
Kondor = Ururuti. Lustning 78.
316
Lkemedel I' f. 200. Mystiska varelser 101.

Lppknapp 1D4 f.. 'JXH. Mlskjutning 10, 63 (lek).
Lften 15. Mltider 54. 175.

Lgiiaktighet 34. Mnen 47, 101. 253 f., 274.
Majs (l) 11, 47. 56, 89, 91, 149, ItW, Mnfrmrkelse 101, 273.
173, 220 f., 226, 238, 254 f., 257 f. Mnggifte 83, 196 f.
Maj.s. hur tapiete fiiigo majs 288. Mtt 128, 178. 181,291.
Majskolfspilar 1<S1. Mn. ogifta 88.
Majsrof 12, 103.' 250, Mssor 75.
Mandioca 47, 168. Namn (k) 192.
iMansl 127. Namngifning 85. 191 f.
Mariutunpa 238. Nordenskild, Erland 176, 183, 28S.

Marschfrmga 153. Ohyra 78, 79. 163.
Marsvinet (saga) 12, 102. Omgifte 83. 202.
Mataco 4, 5, 6, 7, 14, 17, 21, 24, 25, Omtnksamhet 47, 55.
26, 43, 65, 66, 97 f., 99, 100 f., Onani 103, 204, 207.
116, 120, 122, 125. 196. 207, 230, d'Orbigny 179, 257.
235, 287, 295, 296. Ord (fula 146. 204.
Mataco- guisnay 16, 24, 83, 94, 125. Orienteringsfrmga 152, 153.

noten 83. Orion 273.
vejos 12 f., 116, 213. Orm (jtte) 101, 260, 268.
Matfrbud 175, 190. 194. Ormar 21.
xMatlagning 53 f., 173, 299 f. Ormbett (botas men menstruation) 99.
Matrtter 53, 54. Ornamentik 73. 74, 107 f., 116, 217 f..
Medicinmn 11, 31, 95 f.. 147, 199, 226, 228 f.
200. 212, 233, 238 f, 274. Ortnamn 29, 153 f.
Menstruation 68, 73, 81, 99, 194. Pachamama 10, 11.

Meteor 101, 274. Paddlar 43.
Militrlag 279. Pall (att sitta p) 163.
Minderrig, indianen anses som 31. Palometa 21. 100, 172.
Minnen, freml dyrbara fr india- Papegoja (sagor) 246, 250, 256, 288.
nerna som 158. Parfym 79.
Missioner, missionrer 101, 138, 141 f., Paterson, dr 99.
149, 150, 156, 197, 199. 203, 228, Pelleschi 106.
239 f., 275. 279. Pilar 48, 170 f., med klumpspets
Mistel 41, 189, 258. 148, 252.
Mod prydnader
i 76. Pilkastning 181.
Modertrd 240 f. Pinnar, spel med 65, 176. 182.
Mord 34, 214 (se barnamord, for- Pipor, tobaks 94. 183.
ldramord). Prostitution 78, 88.
Mortlar 55, 220. Prydnader 74 f, 77 f., 222 f.
Musikinstrument 80. Pumpa, rof af 12, 47, 102, 233, 247,

Musikbge 80, 184. 250, 290.
317
Quebracho 103, 249, 252. I Skldpadda 49, (saga) 270 f.
Quichua 10, 11, 12, 142, 169, 191. Slagsml mellan kvinnorna 35, 81,
202, 224, 229, 230, 296. 130.
Rckets 178. Slungor 12, 48.
Redskap af hrdt tr 86. Snaror 49.
Regn 278. Snusk 53.
Regnbgen 274. Snckskalsskifvor, handel med 127.
Religisa frestllningar 100, 101. Solen 233, 261, 274.
105, 106, 231 f. Solfrmrkelse 273.
Renlighet 78, 175, 188 f. Soltak 30.
Reskost 54. Soltlt 37.
Rosen. Eric von 21, 25, 37, 105, 128. Sorg 22, 100, 166, 202, 203, 234, 285 f.
Rusdrycker 89 f. se dryckesfester. Spadar 47, 169, 246, 249.

Rbockar 20. Spejare 121.
Rfven (sagor) 104, 202, 205, 236, 249, Spel 67 f., 176 f.
268 f. Springlekar 65.
Rfguden = Aguaratunpa. Sprk 26 f., 145, 286 f, 300.
Rkneord 27, 67, 68, 291. Sprrning af floden 43, 119.
Sagor 4, 12, 20', 65, 101 f., 205 f., Stamnamn 25.
231 f., 273, 288 f. Stamtrd 211 t.
Sagovandring 105, 272. Steinen, K. v. d. 108, 117, 190, 204
Salt 53, 174. Sten, fattigdom p 85 f.
Samhlle 29, 215. Stjrnbilder 273 f.
Sandaler 75, 187, 283, 302. Stjrnfall 274.

Sandloppa 58. Stjrnhopar 274.
Silfversmycken 223, 244, 268. Storm 233 (saga), 274.
Siluroid 21. Straff 214.

Sipoy 20, 287. Strumpor till skydd mot fisk 21, 110.
Siriono 144, 298. Struts 20, 49, 244 (saga), 271 (saga) f.
Sjl fm ord 207. Styltor 65.

Sjustjrnorna 47, 169, 273. Stmpling af ornament 73 f.
Sjlavandring 236 f. Stld 34, 133 f., 214.

Skadskjutna djurs lidande, ofrst- Svalorna bda regn 274.
ende infr 49. Svartsjuka 35, 81.
Skalbaggslarv (fda) 49. Syndaflod 234.
Skalper, skalpering 16, 18, 24, 63 Syskongifte 83, 102, 196, 235.
(lek), 83, 84, 122. Sdd 47, 169, 170.
Skamknsla 82, 208 f. Sgar af tr 46, 110, 111.
Skapelsesaga 240. Sll 55.
Skinnmantlar 78, 113. Sng 5, 16, 79, 90 f., 130 f., 146, 166,
Skjutvapen 9. 223, 256, 301.
Skogshnan (saga) 205. Smja 39.
Skllsord 146. Smn 39.
318
Stpotatis (l) 47, 220. Trlder 85 f.
Tacumbocumba = viscacha. Trtthet, nedlggning af 11.

Taba 176. Tsirakua 54, 74, 125, 142, 144, 152,
Tandvrkens uppkomst (saga) 290. 159, 282 f., 297, 298 f.
Tapicte 5, 25, 125, 127, J28, 140, Tsirino siriono.

141, 142, 143, 152, 213, 230, 281 Tucanen (saga) 266.
f., 298, 299, 300. Tunnband (rulla) 65, 184.
Tapiete = Yanaygua. Tunpa 232. 238 f., 289 f.
Tapuy = chan. Turkosprlor 164, 185, 194, 223,
Tarf 189. 268.
Tasi 20, 41. Tusca 20, 41, 45, 89 f., 111.
Tatuering 68 f., 83, 188, 288, 299. Tvhufvade jaguaren = 252 f, 272 f.
Tatutunpa 238, 240, 245 f., 251 f, Tvvningshus 162.

265. Tlmodiga fr smrta 99.
Teckningar utfrda af indianer 116 Tnder, svrtning af 188.
f., 229. Trningsspel 176.
Tembeta 194 f., 288. Ugnar 54 f., 299.
Teokrati 212. Uppfostran 10, 58 f. , 192 f.
Teyuhausu 205, 256, 262. Uppror mot de hvite 5, 124, 155,

Tillvaron, kampen fr 40, 168, 300. 215.
Tipaytunpa 238. Urapua, (den svarta gamen), (saga)
Tiri 257. 254 f.
Tjuren (saga) 104. Urucu, handel med 127 f.
Tjnare se klasskillnad. Ururuti, den hvite kondoren (sagor)

Toba 5, 6, 7, 9. 10, 14, 18, 22, 25, 237, 240 f.
35, 43, 46, 119, 121, 123, 125, 128, Utkiksposter 121.
149, 159, 230, 287, 296. Uturunco 11, 202.
Toba pilaga 17, 122. Vadning 172.
Tobaksrkning (odling af tobak) 47, Vandringar 4 f., 29, 188, 287.
93 f., 133, 168 f., 183. Vâpen fr jakt 48, 170, fr krig
Tolkar 31. 122 f.
Totora 115. Vattenbrist 15 f., 23, 52, 287, 305.

Trigo. L. 124, 131, 132, 136, 285. Vattenkrukor 166.
Trofer sp hufvudtrofer och Vattenmelon 47, 89.
skalper. Vax 49.
Trollkarlar se medicinmn. Vejos, se mataco.
Trollspade 246, 249. Westermarck 207.
Trummor 80, 90, 105. Viedma 156, 161, 185, 188.
Trdfigurer 65. Vildkatt (sagor) 12, (embarakaya) 253.
Trknifvar55. Viscacha (saga) 241.
Trsnideri 115. Vfning 111 f., 228, 301 f.
Trsylar 49. Vgar 22, 30.

Trsgar 46, 110, 111. Vgmrken 121.
319
Vg^'isare 152. kerbruk 46 f., 168 f., 300.
af freml 116, 129, lderdom 58 f., 198 f.

Vrdesttning
130.
ldersklasser bland barn 62.
Vrdighetstecken 211. ngkokning 173.

rstider, bestmning af 47, 169.
Vrldsbrand (saga) 12, 20, 103.
Vrldsundergng 232 f., se fven ska 232 f., 238, 251, 274.
vrldsbrand. skguden =
chiquritunpa.
Yanaygua = tapiete. gandertt 32, 46, 214 f.

Yamandutunpa 238. godelar 32 f., 38, 46.
Yahuanau, svarta varelser 154. ktenskap 82 f., 195 f.

kvinnans stllning i 84
Yahuapinta (puma) 253.
Yahute = tvhufvad jaguar = trohet i 84.
Yahuarhui. rlighet 133 f.
48, 74, 224, 257, 291. tborstar fr honung 54.

Yuracre 20,
Zamuco 300, 304. dlor 21
Iguana och teyuhuasu.
Zapallo, se pumpa. ron, genomborrning af 68.

rontrissor 17. 68.
derltning 49.
Rttelser.
Str Skall vara
Picomayo Pilcomayo.
Sid. 134 rad 5 uppifr.
136 > 5 fven om man berknar om man fven berknar.
Tsiicareta Tshiicareta.
176 4 nedifr.
reliker relikter.
183 " 6 .
Zi
BINUJNG SECT. NQV 2 R 1974
PLEASE DO NOT REMOVE

CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET
UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY
F Nordenskild, Erland
3319 iHdianlif i El Gran
N83 Chaco

Indian Lifie L Gran 00 Nord

Cargado por

Información del documento

Título original

Derechos de autor

Formatos disponibles

Compartir este documento

Compartir o incrustar documentos

Opciones para compartir

¿Le pareció útil este documento?

¿Este contenido es inapropiado?

Copyright:

Formatos disponibles

Indian Lifie L Gran 00 Nord

Cargado por

Copyright:

Formatos disponibles

G-^

MED 162 ILLUSTRATIONER

aktii;i5()i.a(.i:t tahlcrantz' hokthyckkhi

ARVID OCH ROSA HERNMARCK

I. kapitlet: Frd till arbetsfltet 3

II. kapitlet: Bland iudiancrna vid Rio Pilcomayo 14

III. kapitlet: Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.) 2!)

IV. kapitlet: Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.) 40

VI. kapitlet: Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.) <S!)

^'ll. kapitlet: Bland indianer vid Rio Pilcomaj-o (forts.) 107

VIII. kapitlet: Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.) 119

IX. kapitlet: Clian- och chiriguanoindianernas land 13(5

X. kapitlet: Frn chan- och chiriguanoindianernas land 151

XI. kapitlet: Frn chan- och chiriguanoindianernas land (forts.) 1(50

XII. kapitlet: Ur chan- och chiriguanoindianernas lif forts.) ... 190

XIII. kapitlet: Ur chan- och chiriguanoindianernas lif (forts.) 204

XIN'. kapitlet: Ur chan- och chiriguanoindianernas lif (forts.^ ... 211

XV. kapitlet: Dryckesfesterna hos chan- och chiriguano 217

XVI. kapitlet: Ur chan- och chiriguanoindianernas lif (forts.) ... 224

XVII. kapitlet: Ur chan- och chiriguanoindianernas lif forts.) ... 231

XVIII, kapitlet: Ur chan- och ciiiriguanoindianernas lif (forts.) 275

XIX. kapitlet: Tapietcindianerna 281

XX. kapitlet: Tsirakuaindiancrna 298

Denna bok afser att skildra ngra indianstammar, som

uppfostran, deras moralbegrepp, deras rehgion och sagor,

stor tacksamhetsskuld till honom.

Stort tack iir jag skyldig fru Kosa Hernmarck, f. d.

ministerresidenten O. Gyldn, charg daffaires H. Bildt och

Frd till arbetsfltet.

Den 21 februari 1908 lmnade jag Sverige i sllskap

ut skildrat, hoppa vi fver Buenos Aires och begifva oss

norra Argentina. Dr indianerna brja, dr vill jag hrja

Till soclcerfabrikerna i norra Argentina komma indianer

som vi trifa hr vid fabrikerna, utan de af dera, som,

som vi i denna bok nrmare skola lra knna dessa mn-

Vid Esperanza vistades jag en mnad fr utrustningen

lilla grshyddan vid en sparsam, rkig eld och hra Ijerttas

flygskepp och sport. Det r alltid stort behag i motsatserna

Om indianernas vandring till sockerfabrikerna, skall jag

') Ortnamn, egcnnamn. spanska och indianska ord ro lir i regel

Arjjeiitina. Det betyder: dr det liniis arbete. Till socker-

rjningar och grfningar, anvnder man

af Chaco i sdra Bolivia, dr nnu ingen hvit varit. Bland

nan de komma fram. Det r ju en bra promenad.

das dem hemma, skulle de ej fretaga denna vandring.

nades af sina sm barn och hustrur. De hade s mycket

delvis fven toba med kvinnor, ungar, hundar, bohag, smuts

eller i fabrikens gare tillhriga baracker.

En del anteckningar har jag kunnat gra rrande in-

dantag af mndagen, d de sofva af sig sondagsruset. T

San Lorenzo, ej lngt frn Esperanza, dr jag hade tillflle

att samla en del statistiskt material, arbetade matacomnnen

ngot innestende, tills de tervnda hem, annars anse de

allra hgsta grad. Mnnen frfalla till dryckenskap, d. v. s.

de lra sig dricka brnnvin, i jmfrelse med hvilket alla

ddas rligen ett stort antal indianer i slagsml vid fabri-

flle att tala ganska mycket, frgade mig en gng:

igen. Dessa indianers lif r detsamma, som de livite arbe-

Hur sorgligt r icke deras lif, mycket uslare n hemma

hrighctcr ett eller annat europeiskt nattkrl som an-

vndes att ha mat i.

Ett riktigt ofog, som i stor skala bedrifves vid fabri-

2. Hydda frn Mataco-giiisnay. Rio Pilcomayo.