Peter Englund: Med Donald Trump har

USA ftt sin farligaste ledare ngonsin

UPPDATERAD 2017-02-21 PUBLICERAD 2017-02-20

USA:s president Donald Trump. Foto: AFP

Hur berttelsen om Donald Trump slutar vet vi inte mer n att det kommer att g
illa. Frfattaren och historikern Peter Englund stter samman bitarna i bilden av en
demagog.

Alla berttelser byggs upp bakifrn. Det innebr inte bara att
hndelser eftert kan f en annan mening n de gavs till att brja med, utan har ven
den enkla men frustrerande fljden att berttelser inte gr att skapa frrn det som
de vill skildra redan ntt sin final. Alternativet r krnikan, i dess ursprungliga
betydelse: det lpande registrerandet av hndelser, stora och sm, dr tyvrr mycket
s smningom kommer att framst som irrelevant, samtidigt som annat, som visade
sig vara avgrande, kanske aldrig noterades. Med moderna medier befinner vi oss i
ett sdant flde som r starkare och mer frvirrande n ngonsin frr. Men samtidigt
som vi lever i krnikor tolkar vi i berttelser. Och dr inga berttelser hunnit ta form,
nnu, letar vi paralleller, analogier. Det r inget ofelbart grepp. Paralleller kan vara
ytliga, analogier felvalda. Det slumpmssiga eller ofrutsgbara som hr samman
med allt mnskligt kan stlla ven vlunderbyggda prognoser ver nda. Men mnga
gnger har vi inget val. Dessutom: vad skulle det annars finnas fr pong med
historien?
 Med Donald Trump har USA ftt sin farligaste ledare
ngonsin. Kan han bli som Hitler mnne? Tveksamt, fr USA 2017 r inte Tyskland
1933, och The Donald saknar Der Fhrers destruktiva intelligens. Fast han r i
besittning av annat. Trump har Hitlers aggressivitet och brist p intresse fr
politikens praktiska sida. Samt Mussolinis sjlvkontroll, Stalins sanningsenlighet,
Khadaffis blygsamhet, Mugabes ointresse fr pengar, Mao Zedongs brinnande
lystnad efter fakta samt Homer Simpsons koncentrationsfrmga. Det r tacksamt att
drja vid den nye presidentens lyten. Hnet kan bara vlkomnas ngot r
uppenbarligen allvarligt fel med karln samtidigt som det inte fr stanna drvid.
Folk fann det svrt att ta Hitler p fullaste allvar nr han brjade gra sig bred p den
politiska scenen i Tyskland.

Historiska analogier r ofta bara meningsfulla i

enskildheter. Inte s f har pekat p risken fr en riksdagshusbrand p amerikansk
mark, allts att demagogen Trump, precis som Hitler 1933, skulle utnyttja ngon
extraordinr hndelse sg, ett stort terrorattentat till att brja inskrnka de
demokratiska grundprinciper som han redan visat ett s frstrtt intresse fr.
Reaktionerna efter 11 september visar hur en sdan hndelse ocks kan kortsluta
mnniskors frnuft om vi i vr egen tid varit med om ngot som liknat hysterin i
augusti 1914 s r det just i samband med 11/9.

Kan han bli som Hitler mnne? Tveksamt, fr USA 2017 r inte Tyskland 1933, och
The Donald saknar Der Fhrers destruktiva intelligens.

En sdan hndelse skulle ven hjlpa Trump att kringg det som r och frblir hans
kanske allvarligaste svaghet, att hans maktbas r s pors. Den popularitet han
tnjuter r 1 kilometer bred och 5 centimeter djup. Trumps tv-persona r en bluff.
Alla de som trodde sig rsta p den smarte och begvade affrsmannen frn The
apprentice har i stllet ftt ett twittertroll som lufsar runt i morgonrock och avlossar
det ena frvirrade dekretet efter det andra. ven om hans fans i arbetarklassen n s
lnge str honom bi, r det hgst tveksamt om de i lngden kommer att fortstta att
jubla ver ytterligare skattesnkningar till de extremt rika, en regering kryllande av
mngmiljonrer, miljardrer och storbolagsmoguler samt nedmontering av det lilla
som nnu terstr av socialt skyddsnt i USA. De vnde sig till honom som frlsare
precis som mnga tyskar betraktade Hitler 1933 men, i motsats till Hitler, kommer
han inte att kunna ge dem en brkdel av vad de hoppas p.

Det finns dock en annan hndelse n en riksdagshusbrand

som skulle cementera Trumps redan vacklande makt och elevera honom till status av
nationell rddare. Och det r en internationell konflikt. Risken r stor att vi kommer
att f se ett storkrig inom de nrmaste fyra ren. Flera vgar leder dit.

Om Trump menar allvar med sin isolationism r faran stor

att vi fr uppleva en parallell till vad som skedde nr USA senast drog sig undan den
vrldspolitiska scenen, p 20- och 30-talet: vgen ppnades d fr storkrig i bde
Europa och Asien. Inte heller hjlper det att vi samtidigt anar de fasansfulla
konturerna av en ny Ribbentroppakt, dr Trump, hjlpt till makten av mrdaren och
kryptofascisten Putin, ger sin vlgrare fritt fram att fullflja sitt program att dra
avsndrade delar av det forna Sovjetunionen heim ins Reich. D r mrkret ver
oss hr i Skandinavien.
 Det som skrmmer n mer r att passivitet i Europa, till
exempel infr ett ryskt blixtkrig, samtidigt r fullt mjligt att frena med motsatsen
p asiatisk botten. Det r ingen hemlighet att p samma gng som den nya
administrationen uttryckt beundran fr Ryssland samt frakt fr allt internationellt
samarbete som bygger p annat n nvrtt s har man drastiskt hjt tonlget mot
Kina.

Trumps vnstra hjrnhalva och onda genius, Steve Bannon, r som vi alla vet en
hgerextrem apokalyptiker som vid sidan av sina islamofobiska irrbilder ven
fantiserar om ett krig med Kina. (Bannon verkar vara anfrtt av samma griller som
smittat s mnga i Europa fre 1914, nmligen tron p kriget som en renande kraft.)
Mindre knt r kanske att Trump p en viktig post satt en sinofob vid namn Peter
Navarro. Den nye presidenten lser inga bcker, lser fr vrigt knappt ngot alls
order har utgtt om att sammanfattningar ska hllas nere till en sida, med inte fler n
nio bullet points. Men ett verk han verkligen satt i sig, och offentligen beropat som
sin huvudklla vad gller Kina, r Navarros alarmistiska The coming China war frn
2006, dr bilden av handel nrmast r feodal det r ett krig, dr man antingen
vinner eller frlorar och dr en global konfrontation, inte minst ver rvaror,
framstlls som mer eller mindre oundviklig. Vilket fr oss tillbaka till 1914, eller
varfr inte 1941, dr liknande tankefigurer om sinsemellan ofrenliga intressen
hjlpte till att utlsa storkrig.

Till bilden hr att diktaturen Kina inte r vare sig ett Serbien eller ett Polen, ett litet
land klmt mellan stormaktsblock, utan en stormakt i sin egen rtt, vrldens andra
strsta ekonomi; och att de styrande i Peking sedan ett par r tillbaka har brjat
uppfra sig alltmer aggressivt. Som deras utmanande upptrdande i Sydkinesiska
havet har visat, dr de inte bara ensidigt kapat t sig strre delen av ytan, utan som
bekant ven brjat bygga artificiella, vapenbestyckade ar. Blir det verkligen ett
shooting war mellan USA och Kina startar det troligtvis dr. (Och hr bortser vi
frn ett helt annat hot, nmligen det frn Nordkorea, dr den megalomane diktatorn
Kim Jong-Un fortsatt med sin livsfarliga krnvapenlek.)

Ngot som hur som helst kan vara en frsvrande omstndighet r det tidigare
nmnda faktum att Trump inte kommer att lyckas infria sina lika vaga som
rundhnta lften frn valrrelsen. Vi vill grna tro att den besvikelsen kommer att
leda till att anhngare vnder honom ryggen. (Hans popularitetssiffror r redan nere
mot 40 procent, vilket r rekordlgt; det tog en annan misslyckad president, Richard
Nixon, fyra r av fumlande att n den nivn.) Samtidigt vet vi frn historien att den
typen av frustration ven kan frvandlas till jakt p syndabockar, inhemska eller
utlndska. De dr mrka energierna finner ofelbart sitt utlopp.
 Kanske vntar inte en konfrontation med hangarfartyg och
robotar live on CNN, utan bara ett handelskrig? Trumps hugskott om att belgga
kinesiska varor med strafftullar p 45 procent skulle helt visst starta ett sdant. Och
risken r d synnerligen hg att detta utlser samma nedtgende spiral fr hela
vrldshandeln som var fallet d 30-talets protektionistiska reptilhjrneimpulser
tillts styra, med en vrldsdepression som fljd. Men kanske kan man hoppas litet p
de kinesiska ledarna? Jmfrt med Trump och hans medhjlpare r de nrmast
under av kompetens och begvning; och i all sin skurkaktighet har de i alla fall visat
att de frstr vilken katastrof ngon av ovanstende hndelser skulle vara.

Den frmsta bromsen fr dessa olika utrikespolitiska ventyr terfinns dock

sjlvfallet i USA, i form av en allt starkare opposition bde inom och utom det
politisk-byrkratiska systemet. Dessutom mste man minnas att Trumps parti
egentligen inte r hans. (Igen i skarp motsats till ni-vet-vem 1933.) Republikanerna i
kongress och senat, nu fngade i sin egen cynism och feghet, kommer att st honom
bi s lnge som han r anvndbar och hller brsvrdet ngorlunda intakt, men
mnga fraktar honom, djupt. Och nr han hotar att dra ned dem med sig i sitt eget
ragnark kommer han att offras. Fr att hlla fast vid den tyska analogin: som
eliterna i Tyskland gjorde med sin kejsare 1918.
 Alla berttelser byggs upp bakifrn. Hur berttelsen om
Donald Trumps tid i Ovala rummet kommer att forma sig vet vi givetvis inte. Annat
n att det kommer att sluta illa p ngot vis. Antingen fr honom sjlv: kanske
kommer vi att rddas av den nye presidentens mnga lyten, som kan gra honom
kortlivad p posten. (En sdan utveckling skulle fr vrigt ven vara ett klart avbrck
fr hgerpopulister i alla lnder.) Eller fr vrlden: ditt pekar den nya
administrationens unika frening av inkompetens, impulsivitet, aggressivitet och
ideologisk frblindelse.

Foto i text: Thomas Karlsson

Fakta. Peter Englund

Peter Englund r filosofie doktor och docent i historia. Han sitter i Svenska
Akademien sedan 2002 och var stndig sekreterare 20092014.
Bland hans verk kan nmnas: Poltava (1988) Frflutenhetens landskap (1991)
och Ofredsr (1993). Memoarboken Jag kommer ihg gavs ut i hstas. Stridens
sknhet och sorg (2008) ges nu ut i fem utkade band p Natur & Kultur.