Orden varken gulnar eller grånar

Tidigare publiceringar:
På Vulkan.se:
Petersson, Lena, Varför bläckar alla mina
pennor?[debutdiktsamling].
Petersson, Lena, Med inspiration från Omberg[debutbilderbok].
I antologier:
Kopilovic, Stipan & M´Rad, Sonya, Brand New Life, ”Vad har
du för jeans?”, [krönika](Malmö, 2005), s. 51-52.
Sockerdricka.nu, Precis som det aldrig var, ”Tio år senare”,
[dikt](Borås, 2006), s. 213.
Orden varken
gulnar eller
grånar

Lena Petersson
Omslagsbild: Paola Svensson
Omslagsdesign: Lena Petersson och Tero Kolehmainen
Upplaga för Scribd.com, 2010
©Lena Petersson, 2008.
Titel: Orden varken gulnar eller grånar
Författare: Lena Petersson
Upplaga: Scribdupplaga, 2010, pappersstorlek 6x9 (bredd
15,24 cm, höjd 22, 86 cm), typsnitt Garamond, storlek 12,
enkelt radavstånd, sidantal sidantal 146.
ISBN 978-91-86647-15-5 (Scribdreader)
ISBN 978-91-86647-16-2 (PDF)
ISBN 978-91-86647-17-9 (Plain text)
Omslagsbild: Arkivängel, Paola Svensson,
Paola Svenssons fotohörna
<http://www.paola.svensson.dinstudio.se/>.
Bokomslagsdesign: Lena Petersson och Tero Kolehmainen.
Författarporträtt: Janne Petersson.
Ansvarig utgivare: Lena Petersson.
Boken kan köpas i:
Nätbutiken Shop på Vulkan.se:
<https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=15279>.
ISBN 978-91-86647-12-4 (pocket)
ISBN 978-91-86647-13-1 (hårdpärm)
ISBN 978-91-86647-14-8 (PDF)
Nätbutiken Shop på Unibook.com:
<http://www.unibook.com/unibook/site/bookdetail/?booki
d=13198> ISBN 978-91-86647-18-6 (pocket)
<http://www.unibook.com/unibook/site/bookdetail/?booki
d=13199> ISBN 978-91-86647-19-3 (hårdpärm)
Denna bok tillägnas:
Ann-Marie Hagelin
Paola Svensson
Ulf Ståhlberg
Innehållsförteckning

Förord ....................................................................................... 17
Balladinspirerat ........................................................................ 18
Domarringen ............................................................................ 19
Elli stackars lilla barn .............................................................. 20
Flöjten drillar ............................................................................ 21
Guld, silver och sammet ......................................................... 22
Han rider från sitt slott ........................................................... 23
Herr Cirrians gångar sig i kammaren in ............................... 24
Jag smög när månen lyste ....................................................... 26
Lilja går på vägen ..................................................................... 29
Mare rider allena ...................................................................... 30
Stina ........................................................................................... 35
Taran ulvdräparen ................................................................... 37
Tre systrar ................................................................................. 38
Ulle rid i natt ............................................................................ 40
Utmana aldrig mörkrets makter ............................................ 46
Silje ............................................................................................ 48
Arkiv .......................................................................................... 49
Arkivängel................................................................................. 50
Häftklammeri ........................................................................... 51
Många inläggstitlar finns det .................................................. 52
Skärmsläckartexter (Texter som står på datorns skärm när
datorn inte har använts på en stund, men fortfarande är
igång.) ........................................................................................ 53
Allting runtomkring ................................................................ 54
Bakom varje moln ................................................................... 55
Drömmarna drar tålmodigt i tankarna tills du dåsar. ......... 56
En tankefontän ........................................................................ 57
Fnittrar solen ............................................................................ 58
Genomskinliga tankar ............................................................. 59
Gör som datorns skrivare ...................................................... 60
Solen skiner .............................................................................. 61
Vad gör det om ingen snö faller? .......................................... 62
Vakna, viskar våren ................................................................. 63
Det är inga ballader, men de klingar ändå............................ 64
Andas djupa andetag när smärtan blir för svår ................... 65
Bålen brann .............................................................................. 66
De flydde stadens stank .......................................................... 67
De stred på muren................................................................... 68
De vandrande barnen ............................................................. 69
Det skymmer snälla släpp loss mig ....................................... 71
Från strand till strand .............................................................. 72
Hertig Magnus ......................................................................... 73
I lönndom vi mötas ................................................................. 74
Känner blicken i nacken ......................................................... 75
Manteln skyddar mot vind och insyn ................................... 77
Mimmeomeo ............................................................................ 79
Vindbryggan fälls ner .............................................................. 80
Natur och naturmytiskt .......................................................... 81
Den dolda dimmans dal ......................................................... 82
Dronten .................................................................................... 83
Fruktar ni aldrig ni älvor ......................................................... 84
Gå aldrig ut vid fullmåne........................................................ 85
Iakttagen ................................................................................... 86
I månens sken vandrar en gestalt .......................................... 87
I skogarna lufsar ...................................................................... 88
Omberg i solens glans............................................................. 89
Ysa och Rio .............................................................................. 90
Medeltidsmarknader................................................................ 91
Inte sker det några torneringar där ....................................... 92
Jag sprang där på kullerstensgatan ........................................ 93
Övriga dikter ............................................................................ 94
Anslagstavlan väcktes ............................................................. 95
Avkoppling ............................................................................... 96
Bara vara ................................................................................... 97
Begrundan ................................................................................ 98
Bön inför prov ....................................................................... 100
Degångest ............................................................................... 101
Ditt hår fladdrar i vinden ..................................................... 103
Dröm ....................................................................................... 104
Drömmar ................................................................................ 105
Du gav mig inspiration ......................................................... 106
Du hör..................................................................................... 107
Du ser mig .............................................................................. 108
Du snidar fina drömmar ....................................................... 109
En dag kvar ............................................................................ 110
En lönndörr............................................................................ 111
Ett grönt rum ......................................................................... 112
Fast i nätet .............................................................................. 113
Fick jag springa ...................................................................... 114
Fångad av dimman ................................................................ 115
Förstå mig då ......................................................................... 116
Gråt inte Saja .......................................................................... 118
Hackspettar ............................................................................ 119
Hej vännen min ..................................................................... 120
Hon ser på dem ..................................................................... 121
Huvudvärk .............................................................................. 123
Hör ditt hjärta slå................................................................... 124
Hör hur det suckar ................................................................ 125
Idétorka ................................................................................... 126
Innan myggen har börjat att surra ....................................... 127
Jag lyssnar till skogens ljud ................................................... 128
Jag minns när jag såg dig ...................................................... 129
Kluven vilja ............................................................................ 130
Längtar .................................................................................... 131
Många saker på gång ............................................................. 132
Måste få sova.......................................................................... 133
Nattvakt .................................................................................. 134
När lägerelden flammar ........................................................ 135
När ska mina skor bli klara .................................................. 136
Pilgrimsfärd ............................................................................ 137
Sena tankar ............................................................................. 138
Skakar på huvudet ................................................................. 139
Skogen susar och bäcken brusar ......................................... 140
Snart är du hemma ................................................................ 141
Sugs inåt mitten av labyrinten.............................................. 142
Tänker du någonsin på mig ................................................. 143
Vatten ...................................................................................... 144
Vattnet blänker ...................................................................... 145
Övervinner rädslan - ringer till slut ..................................... 146
Förord

Orden varken gulnar eller grånar heter denna diktsamling. Jag

tänkte först kalla den för ”Arkivängel” efter en dikt som ingår
i samlingen och efter titeln på omslagsbilden. Stort tack till
Paola Svensson som illustrerade dikten och gav mig lov att
använda bilden på bokomslaget.

Jag bestämde mig dock för den längre titeln Orden varken gulnar
eller grånar eftersom det är materialet som man skriver på som
åldras och inte orden. Visserligen åldras inte en runsten eller
en berghäll till exempel, men färgen som runorna och
budskapet ristas med åldras och måste underhållas. Språket
åldras också, men för den sakens skull tycker jag inte att själva
orden gör det. Ett ord kan få en ny betydelse och ett nytt
sammanhang. Det är likadant med arkiven. I ett arkiv finns
information från både dåtid och nutid. Beroende på hur gamla
handlingarna är. Förr eller senare blir all information gammal,
men den kan ändå lära läsarna någonting.

Orden varken gulnar eller grånar innehåller ett hundratal dikter.

Många färgas av historieintresset och får en äldre klang. Några
dikter är balladinspirerade. Jag tycker om medeltidsballader.
Många medeltidsballader är långa och eftersom jag gärna
skriver långt så passar balladformen mig mycket bra. Däremot
använder jag mig inte av versmåttet knittel som
medeltidsballaderna är skrivna på. Om jag kunde lära mig
knittel så skulle jag använda det, men nu nöjer jag mig med att
ta hjälp av omkväden, strofer, rim och andra litterära grepp.
Några äkta ballader blir det alltså inte, utan balladinspirerade.

Lena Petersson, Linköping, juli 2008.

17
Balladinspirerat
Domarringen

Hör ulvarna yla Domarna vill höra

se blixtarna slå sanningen de få
över Norra ängar om dråpet vid Norra ängar
Sommarvärme övergår till Någon har Kerstins kniv
kyla med den stal hon fogdens
rykten gå liv
om att lik har hittats i nu hon bekänna må
Norra ängar sig skyldig till mord vid
Norra ängar
Domen kallar Kerstin
till ringen ska du gå Kerstin kan ingenting göra
över Norra ängar döden henne ska nå
Sin oskuld bedyrar Kerstin på brottsplatsen vid Norra
men motstånd hon stöta ängar
på Mördare ska mista sitt liv
det var någon som såg Kerstin blir levande
henne vid Norra ängar begraven
dold av jord i Norra ängar

19
Elli stackars lilla barn

Elli stackars lilla barn Gryningen kommer alltför

Din moder fastnade i fort
syndens garn Om nåd och förbarmande
Skampallen hjälpte ej modern sport
Stackars barn - gud hjälpe Ingen lyssnar på henne
dig mer
Nu väntar ris vid pålen Endast synderskan de ser
Kom Elli lilla kom upp på I underjorden ska du
fålen brinna
Nesa ska du ej behöva Ut ur våran stad försvinna
utstå
Även om det illa för din Elli lilla gråt ej
moder gå Du får bo hos mig
Vad som än med mor din
Skymningen sakta faller sker
Utmattad modern skakar Till Gud vi om förlåtelse
galler ber
Gråter, skakar och svär
Gode Gud hjälp mig ur det
här
Böter kan jag ej betala
Skymforden kommer att
skvala

20
Flöjten drillar

Flöjten drillar
tåren trillar
saknaden är stor
saknar min bror

Sitter vid sjöastrand

kvällssolen sätter himlen i brand
varför skulle du mönstra på
döden nådde dig ändå

21
Guld, silver och sammet

Guld, silver och sammet Borgmästarna läser lagarna

ska pryda mitt hår
ty kungen ska ge mig sin
hand
vi ska vigas i år
Far har sagt att tiden är
inne
guld, silver och sammet
ska pryda mitt hår
kungen kommer ikväll
vi ska vigas i år
Kungen har smekt mig
med röst och hand
guld, silver och sammet
ska pryda mitt hår
imorgon ska vi fara till
hans land
vi ska vigas i år
sina
guld, silver och sammet
ska pryda mitt hår
påstår att jag förrått staden
när jag särat på bena
vi ska vigas i år
Stenarna stänger ute allt
ljus
guld, silver och sammet
ska pryda mitt hår
snart far jag till Gud och
hans hus
vi ska vigas i år

Fogden har sänt hit sina

män
guld, silver och sammet
ska pryda mitt hår
kungens följe har inte synts
till än
vi ska vigas i år

22
Han rider från sitt slott

Han rider från sitt slott

slottet vid havet
Han rider i sin guldsadel
hur illa kunde striden gå

Han rider genom skogar

han rider genom fält
han rider både dag och natt
tills han når död mans stig

Han drar sitt svärd

slår blint omkring sig
men träffar inte en enda en
för de skyddar sig
med stensköldar

De rider genom fält

de rider genom skogar
rider både natt och dag
de når sitt nya slott
- ty det var de som segrade

De tar över slottet

slottet vid havet

23
Herr Cirrians gångar sig i kammaren in

Herr Cirrians gångar sig i kammaren in

han kammar och tvagar sitt hår
sen gångar han sig till sin kära frilla
att fråga om de gifta sig må

Inte ska vi gifta oss nu när vintern står för dörrn

ej heller när våren kommer sen
men till sommarn kan det hända
då är det varmt och gott
så till dess kan du skaffa fram vår ring

Ja nog kan vi vänta tills vintern farit fram

och vårens vindar torkat upp allt regn
när solen åter lyser varmt och gott
då kommer jag till dig
med ringen som förenar oss två

Men när det hade gått både vinter och vår

så kom också pesten i deras väg
då bad de så innerligt att få leva ett tag till
så att de skulle hinna få ringen sin på

Ja nog kan jag vänta tills sommaren tar slut

skrockade liemannen och log
för jag trivs med sol och värme
men se när det blir höst och kallt
då kommer jag och hämtar er minsann

24
Herr Cirrians köpte ringar åt dem båda
ringarna var billiga nu
sedan gick de till sankt Sebastians grav
och förenades där
när sommarens värme drog bort

Liemannen sökte och sökte överallt

Han skramlade, spottade och svor
när han fann dem i helgedomens skydd
där hans krafter ingenting förmår

25
Jag smög när månen lyste
Jag smög när månen lyste
med smärta och med sorg
jag såg i deras ansikte
jag kände deras sorg
Syster kramade min hand
bror kysste mig
far följde mig till Sira
där lämnade han mig
De andra de lyssnade på
Siras ord
om gråsmyg och snöhjord
jag låtsades somna
mina fötter kändes domna
När de andra somnat
sov också Sira sött
allt pratande gjorde henne
trött
jag lämnade dem som
somnat
Jag smög när månen lyste
det blev min stora sorg
står skrivit i mitt ansikte
jag blir mina föräldrars
sorg
26
Vakterna såg mig inte
de hörde mig inte
de kikade över palissaden
mot det som skedde
innanför
Jag såg inte vad de såg
men jag hörde skrik
såg eldars sken innanför
palissaden
visste att mina syskon och
föräldrar fanns innanför
Jag smög in i skuggorna
väntade och såg
människor strömma ut
från palissaden
anade att någon fanns kvar
innanför
Sejden skickade bort
vakterna
jag smög till porten fram
hörde röster inifrån
palissaden
jag stod plötsligt innanför
Mor och far hördes be
Sejden ledde bror min
fram
till altaret längst bort mot
norra palissaden
jag såg dem som skrikit när
jag stod utanför
Den ena var en gammal
man
min syster låg bredvid
min bror knäföll vid altaret
och började att be
jag gömde mig bakom
vedtraven vid palissaden
Bror svor att han
aldrig skulle sova bredvid
någon som var för ung för
att se
sanningen innanför
palissaden
Mor och far följde honom
hem
jag hade ställt till det för
dem
jag var för ung för att
skåda palissaden
och sanningen innanför
Sejden kom och hämtade
mig
jag svalde vid synen av min
systers lik
skulle jag också ligga där
vid palissaden
bli en del av sanningen
innanför
Sejden ledde bort mig
till en håla invid sjön
fiskar födde mig
jag bad en daglig bön
Jag såg fiskare dra upp
fångsten
och falla för vattnets hand
de fick ingen gravsten
försvann i sand
Far blev en av dem
men aldrig min bror
han lämnade ej sitt hem
förrän han blev stor
Jag såg dem vandra med
facklor i sin hand
Sejden ledde dem mot
palissaden
Bror löstes från sitt löftes
band
mor kom aldrig ut – blev
kvar där innanför
27
Sejden kom till mig
lärde mig
liv i lönndom skulle bli
min lön
hellre det än dö innanför
palissaden

Åskan kom och åskan gick

sona med mitt liv jag fick
för mitt besök vid
palissaden
för sanningen där innanför

28
Lilja går på vägen

Lilja går på vägen

hon kammar sitt hår
är på väg till bussen
hon tog studenten igår

idag ska hon in till Steffe

och gosa lite grann
mot vägkorset kommer Peppe
ingen kan köra så tufft som han

Lilja stoppar ner kammen

klockan tickar på
hon rusar emot bussen
Peppes bromsar tjuter då

29
Mare rider allena
Mare rider mot
Marestabroby
vänner och fiender råkar
hennes väg
- Mare rider allena -
hon fruktar varken ulv eller
pack
ty hon vet att
- misstänksamhet och makt
föder ibland mod -
Teje gråter vid grönan lund
Tälje vilar i mörkan jord
Vem ska nu Teje skydda
Mare når den grönan lund
Teje slutar att gråta en
stund
”Oh snälla härskarinna
låt mig få tjäna dig
Min fästman har dött och
jag oskuld är”
Mare lyfter Teje upp
En tärna för mycket kan
hon aldrig få
Vidare mot broby färden
går
30
Främmande ryttare nalkas
Teje grips av rädsla stor
”Oh härskarinna de dräpte
min fästman”
”Tärna göm dig i diket här
Det växer mer än det
rinner vatten där
Nog ska jag hämnas de
mördarna
och tids nog så kommer
jag åter”
Teje lyder order
Mare rider i sporrsträck
fram
Ryttarna river upp moln
utav damm
Hon drar sitt svärd ur
bältet
Ryttarna in på Mare tar
Hon svärdet mot dem
riktar
”Vad är erat ärende?”
”Vi söker en förräderska
En gycklare utan någon
skam
Hon förvrider huvudet på
varje man
vi måste henne dräpa”
”Usch en sådan mara må
ni henne ta”
Ryttarna Mare eskorterar
I broby hon dem på mjöd
bjuder
Fogden ber hon vakta dem
Teje väntar i diket
I mörkret hör hon hovars
tramp
”Tärna stig upp ur diket nu
Tärna kom upp på fålen
Säg mig vad du har arbetat
med”
”Jag har rest rike kring
tills jag fästmannen mötte”
”Vad har du gjort på
resande fot?”
”Oh härskarinna förlåt mig
Jag har rest med
teatersällskap
Med fästmannen slog jag
mig till ro”
”Ditt resande förlåter jag
dig
Om du icke narrar mig
Mot männen ska du vittna
få”
”Oh härskarinna förbarma
dig
Jag kan ej vinna i ord över
dem”
”Om du bara är ärlig
och har rent samvete
så ska jag skydda dig”
Tärnan tiger stilla
I gryningen de Broby når
”Sov tärna du är trygg här”
Teje sover i godan ro
Mare talar med männen då
”Hur har hon förrått? –
kvinnan som ni söker så”
”Hon varskodde vaganter
De undkom vasallerna på
detta sätt”
”Vilka män har hon
förvridet huvudet på,
har de till tinget gått,
Hur vet jag att ni ärligt har
sport?”
31
Ӏdla herrar vid hovet
har hon snärjt i syndens
garn
och i lönndom har hon
fördrivit månget barn”
”Vilka ädla herrar det
måtte va
som beblandar sig med
gycklarpack
Hur mycket betalar de er?”
”De männen är av hög ätt
De tål ej att narras på
sådant sätt
Åtskilligt med daler ska vi
få
när de herrarna henne kan
klå
Att finna henne har vi
svurit heligt på”
”Tärna vakna upp
De har stora anklagelser
mot dig
Säg om du har syndat”
”Visst har jag mången
gäckat
Dock aldrig brutit mot
någon lag
Vad är det de har sagt om
mig?”
32
”De sade att du bedrivit
otukt
Att du foster fördrivit
Att du förrådigt vasaller
och att ädla män har dig
efterlyst
Högt pris är på ditt skinn
satt”
”Oh härskarinna tro mitt
ord
Aldrig har jag någon otukt
begått
Bland vaganterna fanns
min fästman”
”Det var honom du ville
rädda,
var det för din skull som
han sedan dräptes?”
”Ja, härskarinna”
”Du är svart i själen
du kan ej tjäna mig längre”
”Härskarinna förlåt mig
Jag vill sona mitt brott
Döm mig du - om så än till
döden
hellre än att de får tag i
mig”
Mare binder tärnan
För henne till fogden
Männen blir ivriga
Ӏntligen har vi dig fast
Straffas ska du förräderska
Dömas uppå tinget”
”Vid vilket ting ska hon
dömas?”
”Vid varje ting där hon
otukt bedrivet”
”Hon har ingen otukt
bedrivet
för förräderi kan hon
dömas här
och era daler kan ni få utav
mig”
Männen sina daler fick
Till skampallen Teje gick
Mare talte till fogden
”Se till att hon straffet
utstår
och sedan att hon till
Maresta går
ty när brottet är sonat kan
hon tjäna mig”
Teje straffet tar
Fogden Mares ord
upprepar
”Tärna vill jag nog va
men vår härskarinna tycks
klara sig bra
så hellre går jag min egen
väg”
Teje driver längs vägarna
Utan pengar och beskydd
En dag hon en död man
finner
Teje vet ej vad han dog
utav
Kläderna hans duger ännu
till
Hon med honom byter
Till Maresta Teje kommer
Bland tiggarna hon strövar
kring
”Hör upp slyngel dräll icke
här
när du ännu verksam är
Härskarinnan söker nya
vallermän”
Till borgen Teje kommer
Stallkarlen städslar fort
mången man
Teje arbetar så bra hon kan
”Vallerman valla fåren idag
Vallerman vallningen var ej
till behag
Vallerman ska slita spö
ikväll”
33
Teje kommer ej till
kvällningen
”Vallerman ska valla
boskap idag
Vallerman vallningen är ej
till behag
du ska lära dig lyda mästers
lag”
Teje förs till Mare in
”Stallman vem har du
klagomål på?”
”På denne vallerman han
är klandervärd
Han är icke om lagen lärd”
”Vallerman du dåligt
arbetat har
Slöa oduglingar kan jag ej
ha kvar
Vad har du att säga till ditt
försvar?”
”Oh härskarinna jag ej
valla kan
Jag är ej någon vallerman
Utan motstånd ska jag
straffet ta
men sedan vill jag dig tjäna
34
Härskarinna minns din
tärna”
”Stallman kan lämna oss
ifred
Straffa syndare kan jag
göra själv
och straffa ska jag göra
med besked”
Ut ifrån rummet
stallmannen går
Med rätta Mare synderskan
slår
Teje slutligen förlåtelse får
”Tärna nu ska du äntligen
tjäna mig
inom dessa väggar ska du
lyda mig
men när jag någon gång
reser
så stannar du här”
- Mare rider allena -
”Tärna, från och med nu
kan du ej leva som du lär”
så talar Mare ty
- Misstänksamhet och
makt
föder ibland mod -
Stina

Stina hette en flicka i byn O moder, varför ljög du

hon var som en lilja uti hyn för Gud
Stina vallade fåren så snart ska du klädas i
att hon i skogen kunde gå dödens skrud
I skogen låg ett uti dimmor Tig dotter min - säg inte så
höljt berg din far ska aldrig veta få
där budskap ristats i O moder, varför bannar du
blodröd färg mig
Flickan läste budskapet då du ska gå på underjordens
hon önskade att råden få stig
Om hur man unga män Tig dotter min - du bort
snärja kan ska gå
kungasonens hjärta Stina skam och digerdöd ska dig
vann nå
Vigseln kom och snabbt
åren gick
tre vackra döttrar paret fick
Första dottern drunknade i
ån
andra fördrevs under spe
och hån
Tredje dottern i skogen
gick
moderns hemlighet veta
fick

35
Dottern sig då till skogen
begav
mors hemlighet hon skrev
på sin grav
Far i skogen på rävjakt red
fann dotterns grav och
kval han led
Han förde henne till tinget
ner
om barmhärtighet hon
genast ber
För lögner Stina risas ska
och häxbålet ska brinna
bra

Han sporrade hästen och

red hem
fjättrade Stina med bojor
fem

O make min - besinna dig

varför hyser du agg mot
mig
Din kärlek till mig var
aldrig sann
med lömska häxgaldrar du
mig ban’
Ack make vem har sagt dig
så
den borde riset smaka få

36
Taran ulvdräparen

Taran vallade fars boskap Ska du dräpa ulvar -

Matilde hjälpte modern
Far sålde körsbär på torget
- ulvarna flyr skogen -
Taran spelade på sin flöjt
Matilde kom med mat till
skogen
Hon fann Taran och
djuren
Syskonen åt och solen sken
vinden blåste i träden
boskapen betade lugnt
Det prasslar i snåren
ulven smyger fram
Matilde skriker åt Taran
Taran drar sin långa kniv
- den ulven miste sitt liv -
ungersven
Hemma har jag ulven dräpt
och så tänker jag göra igen
Taran genom Östanskog
gå
med kniven han ulvarna flå
och de som undkom
flydde för livet
Taran inbjöds till gästabud
han synades av borgens
herre
Du är för ung för att
dubbas
till väpnare ska du fostras

På torget gick rykten

Far spred dem vidare på
kvällen
Ulvarna härjade i Östan
skog

Den som ulvarna dräpa

kan
den blir dubbad till
ridderlig man
till Östan skog drog Taran
Härolden log mot Taran

37
Tre systrar
Det var den bonden
han som bodde vid
sjöastrand
ni har säkert hört om
honom
och döttrarna hans
- vår sorg den nämner de
aldrig -
Den bonden var också far
min
han gjorde mig en vagga
det var mor min som lyfte
mig ur den
när far min var bortrest en
kväll
- vår sorg den nämner de
aldrig -
Först bar hon mig till
sjöastrand
men jag hörde ej vågorna
slå
jag hörde blott måsarna
som väsnades och skrek så
- vår sorg den nämner de
aldrig -
38
Sedan bar hon mig tillbaka
in
och vankade över
stuggolvet
men vi förblev vakna
långt efter tolvslaget
- vår sorg den nämner de
aldrig -
Fötterna ömmade
hon orkade ej längre stå
benen värkte
hon orkade ej längre gå
- vår sorg den nämner de
aldrig –
Hon lade sig på rygg i
sängen
och lade mig intill sig
sedan somnade hon
och vände sig på mage
- vår sorg den nämner de
aldrig -
Det var den bonden
han som återvände hem till
sjöastrand
med en liten klänning av
siden
den fick jag med mig i
graven och vi glömdes bort
med tiden.
- vår sorg den nämner de
aldrig -

Det var min moder

hon födde honom två
döttrar till
i den sista barnsängen dog
hon
och snart låg vi åter tätt
intill
- vår sorg den nämner de
aldrig -

39
Ulle rid i natt
- Oh Ulle rid inatt...Ulle rid
inatt! -
Vem är hon denna jänta
där nere vid skogens bryn
Vem är det Pållen i stallet
kallar på
Jo Ulle – hennes namn står
skrivet i skyn
Lugn du pålle grå
snart du sällskap får i
stallets vrå
Under skymningstid drivs
Ulle till stallet
I månskenet syns
glänsande hårsvallet
Pållen får ny kraft av
medhavda brödet
Hon känner sig dragen av
sitt kall
bestämt av ödet
Natten ständigt försöker
att suga deras styrka
Darrande av spänning
flämtande andning
Pållen för henne uppför
backen långa
Skogens skuggor försöker
förgäves att dem fånga
40
Varför har hon fått sitt kall
Ulle från Klöverbyns vall?
Jo, för hennes oskulds
skull
och jungfru prakt
För att skapa frid har hon
givits stor makt
Pållen känner den fruktans
rot
som hon ska kämpa mot
Valet har för länge sedan
skett
det har hon insett
Från legender
styrs de skuggornas
händer.
Hjärtat banka och slå
pållen grå går på
Månen på mörk himmel
Ulle rider utan sadel
Tre dagar innan
Valborgsmässoafton och
kampen måste ske i natt.
Skogen är djup och natten
är tyst
de strävar emot målet.
Vid bergets fot kommer
dimman
varken hon eller pållen ser
någonting.
Skogen är fylld av ånga
vilken stiger upp ur
marken omkring dem.
Pållen skriar
ty nu börjar hennes
ensamma färd
upp emot hjässan.
Snart hon inför kampen
ska stå
nere vid bergets fot skriar
pållen grå:
- Oh Ulle rid inatt...Ulle rid
inatt! -
Hennes ögon är fyllda av
tron på det goda
de lyser som stjärnor.
Nu gräset plötsligt gnistrar
av dagg
månen sprider sitt sken.
Där står altaret av sten
med mörka fläckar utav
torkat blod och djurben.
Tyst hon på knä faller
formar läppar tyst i bön
där uppe på bergets krön.
Månen ger henne en gloria
hela naturen andan håller
ty hon är den utvalda
Dimman tätnar igen
en skepnad ur natten
stiger upp bakom altaret.
Betraktar den utvalda sakta
ser att hon icke känner
fruktan utan ler.
Ty hon vet att ifall det bara
går väl
och hennes kall uppfylls
blir natten ljus.
Skepnaden inser hennes
val
lockar till sig henne utan
ett ljud.
Hon vid altaret åter faller
ner
på sina bara knän medan
skepnaden på henne ser.
"Du ljusets mö från byn de
dig sänder.
Ditt ansikte saknar ännu
fruktans ränder"
"Jag äger ej skuld för
någonting och behöver
icke vara rädd"
"Liksom många har du här
fallit ner på knä.
Dina ögon strålar likt det
ädlaste trä"
41
"Ack, du mörkrets
enväldiga
enda härskarinna,
min stolthet kommer
aldrig
att ifrån mig försvinna"
Plötsligt hon märker de
andras närhet
de tvingar henne på altaret
ner.
Skepnaden höjer sina
händer
en offer eld genast tänds
med lågor varma.
Hon känner hettan emot
sig slå
mellan altaret och gestalten
elden står.
Sakta gestalten med
händerna sveper.
Elden sprakar och lågorna
leker tills den blir glöd.
42
Bunden med rep hon på
altaret ligger
håret likt en strimma guld.
Hennes ögon icke
förändrats har
ty sitt öde skola hon utan
någon fruktan ta.
Gestalten ett svepande
över glöden gör.
Elden dånar åter och de
andra sjunger i kör:
- Oh Ulle rid inatt...Ulle rid
inatt! -
Över deras sång gestaltens
skratt klinga
på altaret den utvalda ler.
Vare sig eld eller mörker
henne skrämmer ej heller
gestalten.
Sången i natten ljuder
skrattet slutar och blicken
av ilska sjuder.
På ett tecken sången genast
slutar
mön inser nu vart åt det
börjar luta.
Elden ännu en gång har
falnat
glöder medan gestalten en
kniv nu höjer
dess stål i månens sken
glänser.
Hon på altaret ingen
fruktan känner
ty hennes mod har inga
gränser.
"Du ännu ingen fruktan
känner
vare sig för mig eller mina
vänner"
"Varför skulle jag känna
fruktan inför er
när lyckan ännu emot mig
ler och själv räds jag icke
mer"
"Din sista chans får du nu
ljusets mö ifrån byn.
Hindra mig kan du ej
icke heller rädda andra
ifrån ödets gång.
Om du bara ber mig
lyssnar du sedan på deras
sång och andra jungfrurs
böner"
"Skrämma mig kan du ej
ty de andra känner respekt
inför dig
det gäller icke mig"
"Om du mig ej bekänner
som din eviga härskarinna
ska du straffas
och hånas av de mina"
"De lyder bara för
legendernas ord
deras hot får dina order att
klinga"
"Du dåraktiga mö!
Förstår ej vad som gäller.
Må din stolthet kuvas
innan din själ dig överger.
Ty då har du för ingenting
satt ditt liv på spel"
"Mig kan du aldrig få
månne min kropp
men själen
och viljan kan du aldrig nå"
"Hör nu ljusets mö;
Lyd mina order
eller tag emot ödets
bestämda skede
kanske straffet kan bli din
bane.
Kuvad eller inte må din
stolthet ändå dö
Ditt öde och kall
borde ha fallit på någon
annan
denna skulle ha blivit min.
Nu offrar du dig för många
andra
vilka aldrig når hit"
"Aldrig bliva jag slavinna
och hör det härskarinna!"
43
Av vrede lyser gestaltens
blick
kniven höjs i skyn
de andra är tysta.
Ett svischande innan det
blonda håret faller
en jämmer hörs i natten.
Runt omkring hörs
jämmern stiga
gestalten löser hennes rep
med kniven.
Den utvalda med blanka
ögon ser
tårarna rinner
ty munnen ler icke mer.
Hon vikit för gestaltens
vilja har
ty oskulden symboliserades
av hennes hår.
Därför knäfaller hon åter
vid altaret
inför sin nya härskarinna.
De andra stämmer upp en
sorgsen sång
efterkommande skola
komma:
- Oh Ulle rid inatt...Ulle rid
inatt! -
44
Hon får en välsignelse
de bakbinder hennes
händer
brännmärker sen.
Gestalten låter dimman
åter bli tät omkring dem.
Långt borta hörs pållen grå
skria efter sin förlorade
vän.
Vilken svek sitt kall och
blev tärna åt nattens eviga
härskarinna.
Tre dagar innan
Valborgsmässoafton.
En bindel för hennes ögon
de binder och leder henne
någonstans.
Trots vågor som ryter och
träden som viskar.
Hörs ekot av oskulders
böner:
- Oh Ulle rid inatt...Ulle rid
inatt! –
Sittande på knä
får hon lyssna till sina
mästares ord
alltjämt tyngd av sorg.
Kan hon ej deras regler
rabbla
kommer kännbara straff att
henne drabba.
Dagar kommer och nätter
går
hennes sorg består.
Nu stundar Valborg. Kraften emot Ulle
De nu tager av hennes strömmar.
bindel. sakta signar mön ner
Upp genom bergets tunnel snart det sista utav månen
hon kravlar likt en spindel. hon ser
minns att inga oskulder ska
Snart de alla i skuggan stå bli tärnor mer.
ty inom kort oskulderna Hör hur de sjunger:
berget ska nå.
Plötsligt hör hon pållen grå - Oh Ulle rid inatt...Ulle rid
skria inatt! -
än kan hon oskulderna fria.
De kommer fram emot
altaret.
Böjer knä av vördnad inför
nattens härskarinna.
Precis innan hon dem ska
välsigna.
Stämmer Ulle själv upp
sången:
- Oh Ulle rid inatt...Ulle rid
inatt! –

Plötsligt alla andra följer

henne och hela berget
ljuder av deras sång.

Härskarinnan darrar.
Ser på dem
blicken den glöder och
händerna hon höjer.

45
Utmana aldrig mörkrets makter
Det var den lilla Silje
en tös på tolv år
och hon hade hamnat i en
besvärlig knipa
Det fanns de som kallade
sig
för hennes vänner
- men de var falska likt
ormen i paradisgård -
De lurade med sig Silje till
en kyrkogård
där hånade de henne
och utmanade hennes mod
Stackars lilla Silje
hon förstår ej varför de
skrattar och ler
och kallar henne för feg
Om hon springer runt
kyrkan och inte är rädd
ska hon få bli deras kompis
- det är sant och visst -
den frestelsen gör nog sitt
46
Silje hon springer så
men halvvägs runt kyrkan
står en skepnad på lur
den möter alla som
utmanar ödet
och nu är det Siljes tur
hon skriker av
förskräckelse
vill därifrån men vet ej hur
skepnaden låser in henne
i en genomskinlig bur
- av osynligt glas -
Silje darrar
ber för sitt liv
lovar göra vad som helst
hennes tårar bara rinner
hon känner sig matt
tror sig nästan vara ensam
i denna mörka natt
var hennes så kallade
vänner är
det vet hon ej
- inte kommer de till
hennes hjälp inte…
ånej! -
Vad som sedan hände med
Silje
är det ingen som vet
ty skepnaden förde bort
henne
under ett dygn av evighet
och nu vill hon icke
förtälja
sin hemska hemlighet

47
Silje

Det var denna tösen Ja sådan är våran Silje

hon med sin hemlighet - envis som en tjur -
om den evighetslånga hon bara kniper igen
natten - tiger som en mur -
vars innehåll vi inte vet Kommer vi någonsin att få
ty det inträffade när hon veta vad hon vet?
var tolv år Vad som hände när den
och sedan dess har hon natten blev en evighet
tigit Kommer hon någonsin att
kanske förträngt allt som avslöja sin hemska
går hemlighet
och fastän man henne eller kanske tiger hon i all
pressar evinnerlighet
så tiger hon allt vad hon
förmår ”Snälla Silje
”Säg oss Silje Ge oss bara ett skäl till
varför är du ännu rädd? varför du tiger still
Det var ett bra tag sedan Vi lämnar dig ifred sedan
det hände om du vill”
- nu är du ju femton år -
Vad var det för ”Det är endast min
erfarenheter du fick?” privatsak
Ej någon annans hemlighet
”Era tokiga dårar Sluta förhöra
Vem bryr sig väl om er Ty av mig får ni intet veta”
Inte var ni mina vänner då
Inte är ni det nu heller Nej det har vi alla förstått
Icke tänker jag förtälja Silje ska inte behöva utstå
någonting” mer
Eftersom vi icke vet vad
hon har behövt utstå
Under pinans evigt långa
natt

48
Arkiv
Arkivängel

Vem är du
som åker hiss
ner till källaren?

Har stått så många gånger

och tittat in i hissen.

Dörren öppnas,
men det är tomt inuti.

Drar passerkortet.

Låser upp magasinsdörren.

Först när jag står inne mellan hyllorna
och har ryggen mot utgången
så känner jag att du finns där.

Kanske betraktar du mig?

Håller i pallen så att jag inte ska falla

eller är beredd att hämta hjälp
om det skulle hända mig någonting.

50
Häftklammeri

Svarta, röda, blanka, hårda,

hopkrupna som döda spindlar.

Borrar ner tänderna i papper och plast.

Lämnar två prickar,
eller river upp ett större hål.

Åldras, fäller ut och färgar av sig,

käkar upp viktig information.

Hugg tag,
böj upp,
slit loss dem!
Varför sätta dit några överhuvudtaget?

Sidorna ligger stilla,

numrerade eller inte,
i samma ordning som de lades ned
eller sattes in i pärmen.

Det väsentliga är vad som står på dem,

inte att de sitter ihop.
Forskarna hittar ändå det de söker.

Tiden räcker längre när man slipper lirka

och fingrarna slutar ömma,
när inga nitar stretar emot och sticks.

51
Många inläggstitlar finns det

Många inläggstitlar finns det

i diktbloggens arkiv
men få dammråttor
orden blir inte grå med tiden

52
Skärmsläckartexter (Texter som står på datorns
skärm när datorn inte har använts på en stund,
men fortfarande är igång.)
Allting runtomkring

Allting runtomkring
förvandlas till ett bakgrundssorl,
du hör, tittar, agerar, tänker,
men fokuserar bara på en sak,
slappnar av,
flyter med i flödet.

54
Bakom varje moln

Bakom varje moln

finns ett stycke himmel
som vill hälsa på dig,
det vet bara inte när det hinner titta förbi.

55
Drömmarna drar tålmodigt i tankarna tills du
dåsar.

Drömmarna drar tålmodigt i tankarna

tills du dåsar.
Aldrig anade du att arbetsdagen andades,
förrän du hörde dess snusningar igenom datorns surrande.

56
En tankefontän

En tankefontän,
ett associationsregn,
en handlingsblomma slår ut,
doftar sympati och empati,
solskenssinne.

57
Fnittrar solen

Fnittrar solen,
sjunger regnet,
vyssar snön,
res dig från stolen,
sträck bort lite seghet,
läs vykortet från dagdrömsön.

58
Genomskinliga tankar

Genomskinliga tankar
seglar som moln
på funderingshimlen

59
Gör som datorns skrivare

Gör som datorns skrivare,

gör en paus mellan tankarna ibland och vila,
tids nog blir arbetet klart ändå.

60
Solen skiner

Solen skiner,
somna inte =)

61
Vad gör det om ingen snö faller?

Vad gör det om ingen snö faller?

Vem vill yra runt i väntan på att landa?

62
Vakna, viskar våren

Vakna, viskar våren.

Virvla varsamt,
värmande vante.

63
Det är inga ballader, men de klingar ändå
Andas djupa andetag när smärtan blir för svår
Andas djupa andetag
när smärtan blir för svår
låt röken föra dig till
himlens eviga vår
där hör du inte sprakandet
från lågorna och brakandet
när repen brister och
kroppen faller
Fyll lungorna
och flyg igenom
dimmornas galler
återvänd sedan i fågelhamn
jag känner igen dig när du
kvittrar mitt namn
och blir glad över att se dig
fast det smärtar mig
att inte kunna hålla dig i
min famn
Jag glömmer aldrig vem
som angav dig
en dag ska de sändas till
underjorden av mig
Gud vet att de handlade fel
han kan förlåta en del
om jag gör det för att
rentvå ditt minne
du finns i mitt sinne
även när du är så rädd
att du inte minns vem du
är
jag lovar att jag ska finnas i
folkhopen där
fast maktlösheten slår mig
till marken
den kan inte radera ut vårt
hjärta ur barken
skulle gärna hålla din hand
om jag kunde stå bredvid
dig mitt i bålets brand
65
Bålen brann

Bålen brann
Jag kunde inte sova
stod uppe på Hjässan
Dimman omgav mig

Blodet frös
Tårar rann
Fumlade föll men drogs upp igen
Fick bindel för ögonen

Leddes runt tills gräs blev sten

Satte mig fick synen åter
Månsken lyste upp grottans golv
Såg mot eken och altaret

Drottningen vigde mig

mot att jag svor henne trohet
Tärnor vakade när jag åt
Hjälpte mig med bindeln

Leddes runt och när bindeln försvann

Var dimman också försvunnen
Begav mig hem och somnade direkt
Fruktade ej längre bålen

66
De flydde stadens stank

De flydde stadens stank

gången var rank
bortom bron
låg en stor gård

där skulle de vila

där fick de bröd
vila i skuggan
det ville de gärna

vila i gropen
där skuggan var stor
det skymde
men de märkte det ej

stilla hungern var allt de tänkte på

himlen försvann
luften tröt
de gjorde sina föräldrar sällskap

67
De stred på muren

De stred på muren
utan säkerhetslina
utan stuntmän
utan svärd

De slogs på muren
utan skräck
utan skrik
utan svindel

De förblindades
fångades
frestades
fälldes

Från muren föll de

intrasslade i varann
ner mot stenarna
och kalla famnen

Nere omslöts de
fördes bort
vaknade icke
mindes icke

68
De vandrande barnen

Loppor hoppar kring Varför jagar man

biter svartråttor bort oss, förklara
Råttor biter oss det nu storebror
människor ibland Nog har väl någon
Skepp med lik flyter lite bröd, varför
in till stadens strand ska vi lida nöd
Stan är full av löss Vad tycker de och
loppor och råttor tänker, tror de som
Svultna svartråttor bara skriker och
döden dansar in hotar att börja slåss

Både mor och far Det är nog så här

nu har somnat in syster att döden
Vad ska vi leva följer våra spår
av nu storebror De vet ej att vi
Djuren ligger i är friska, hör hur
svåraste plågor vindarna viska
Hettan kommer i att Gud fader rår
väldiga vågor Fatta mod var ej
Hungern är stor, vi mera så dyster
lämnar vårt krypin

Kom syster min minns

att världen är stor,
vägen blir vårt hem,
trötta vi blir i
varendaste lem
Överallt där folk
bor ska vi tigga
med ynklig min och
trasigaste skor

69
Kommer man aldrig Ack trösten I barn
lita på oss mer var kommer ni från
Måste vi tugga Kom och ät smörgås
barken länge till mjölk och ostsmörgås
Fötterna svider I gropen slipper
och ögonen med ni skuggan ifrån
Var det så här som gå och sätt er där
Jesus led då när Syster sluka ej
ingen förstod vad maten, lugna dig
Gud fader ville Magen är liten
Vad ska hända med tål ej mat så bra
oss då käre bror när den får fasta

Trösta dig vi ska Sluta kasta grus

snart mat äta få på smörgåsbiten
Till Grevamåla Varför skymmer det
gård kommer vi snart O hören I folk
Den gården har jag i Grevamåla
hört ska vara stor gård, I som så raskt
Orädda män barn den gropen fyllde
och kvinnor där bor igen, I som så
Du ska se att det kallblodigt offrar
blir underbart, för barn, för att slippa
säkert får vi mat undan dödens garn
uppå stora fat Skall varje år få
skåda krymplingen
Som födas skall i
Grevamåla gård

70
Det skymmer snälla släpp loss mig

Det skymmer
snälla släpp loss mig
låt mig få tillbringa sista natten inomhus
repet mellan händerna skaver så
och ryggen värker efter skamstocken
jag ska inte rymma
var skulle jag gå
med händerna bundna
jag vill bara sova
men kroppen skakar
av gråten och insikten
imorgon ska bålet brinna
de har vandrat fram och tillbaka
flera famnar fulla med grenar
imorgon ska kroppen bindas fast vid pålen
jag fryser men tårarna värmer
kallsvettas
ingen blick av medlidande kan jag få
förstår ni inte
imorgon kommer jag snart inte att leva längre
står ni närmast bålet då
när lågorna förgör repet mellan händerna

71
Från strand till strand

Från strand Från land

till strand till land
med starka vänskapsband rasar fiendebrand
vi hastar hand i hand klingar svärdshand
från strand från land
till strand till land

Det stormar ibland Från strand

det smärtar ibland till strand
knakar i vänskapsband vi knyta vänskapsband
styrkan går från hand till rentvå blodig hand
hand från strand
från hand till strand
till hand
Det flabbas ibland
Det glöder det gnabbas ibland
det blöder prövar vårt vänskapsband
systrar och bröder värmen går från hand till
elden så röder hand
systrar blir döder från hand
bröder blir döder till hand

Det lindrar
det tindrar
skyddar och förhindrar
från land till strand
från strand
till land

72
Hertig Magnus

Himlen blå
solen steker
står i mitt slottsfönster
ser fiskarna leker
men vad skådar jag då
en jungfru i vattnet simmar
vilken skönhet - jag tror att jag svimmar

Vänta min sköna

du trollbinder mig
med fenorna gröna
jag kommer till dig
- var är du
här är bara vått och kallt ju

Vakter hjälp mig

vattnet vill sluka mig
vakter ni trogna vänner
ni förstår väl hur jag känner
när den ljuva jungfrun i vattnet rår
mitt hjärta likt hingstens hjärta slår

Hur hamnade jag här

hur kommer jag ut
här är mörkt och kallt
ensam i klostercellen jag är
är det så här skärselden ser ut
ilsket grönt överallt

73
I lönndom vi mötas

I lönndom vi mötas
vid gryningen vart år
Förrädare i natten
kval lida får

Se in i eldens sken
djupt in i dess lågor
Ta chansen nu
ställ era frågor

Ska min dotter

hon är ännu mö
Någon fästman få
eller ska hon ensam dö
Se lågorna gnistrar
det flyger små flarn
Hon lär nog få fästman
många barn

Ska jag äldre bliva

leva ännu en höst
Annars i offerbålet
ska jag söka tröst

I lönndom vi fråga
i elden vi spå
naturen över oss må rå

74
Känner blicken i nacken

Känner blicken i nacken kylan kryper in i kroppen

bakom varje träd stenar trycker sig mot den
prasslar det som om någon en skugga skymmer solen
springer undan
jag känner hennes närvaro
jag ser ingen trots att jag blundar
vinden sliter av mig huvan så vet min hjärna att hon
Väser åt mig att visa lutar sig över mig
vördnad
hon förstår att jag lever
Stretar på men lämnar mig
benen tynger för ekens skatter
sulorna värker
hör henne mumla
håller mig för bröstet skratta och skrocka
när andetagen tvingar sig mysa för sig själv
ut
lutar mig framåt och kan inte öppna ögonen
spottar blod kroppen har förstenats
eken kisar kan bara vänta på henne
armlös
men rymlig hjälp mig
lös mig från bergets kedjor
den sväljer min ring hela mig
lovar att förvara den så ska jag tjäna dig
tills gudinnan kommer
vet att det är lögn
himlen bjuder upp jorden hon vet det också
skogen klappar takten
jag blundar känner hennes blick
bränna
kan röra mig

75
tittar upp på henne
men ser ingenting

sörjer min blick

men kan röra mig
utan att stanna och hosta
blod

76
Manteln skyddar mot vind och insyn
Manteln skyddar mot vind
och insyn.
Döljer din kniv.
Blicken skrämmer alla som
speglar sig i den.
Du blundar när du tvagar
ditt ansikte i bäcken.
Det räcker med att känna
grytan som sjuder
inombords.
Himlens stjärnor.
Snart står de i ditt tecken.
Då kommer somliga att
ångra att de någonsin
smädade ditt namn.
Hon sitter med katten i
knäet.
Jollrar och smeker.
Hälsar dig utan att höja
huvudet.
Känner din doft.
Anar din närvaro.
Du lägger kniven på
bordet.
Hon ber dig att skölja av
den.
Du säger att det redan är
gjort.
Hon säger att hon
fortfarande känner
stanken.
Du lovar att köpa en ny
kniv vid nästa marknad.
Hon säger att det inte är de
dödas blod hon anar,
utan det som ska komma
att flyta.
De kommer.
Hovarna slår mot marken.
Svärden glänser i
gryningsljuset.
Hon ber dig att lämna
henne.
Kramar katten tills den
sliter sig loss och flyr.
Du torkar tårarna och
hoppar upp i sadeln.
77
Stjärnorna finns där bakom
molnen.
I vilket tecken står de
månne?
Segrarens eller förlorarens?
Kattens eller hennes?
Du färdas i fienders
marktecken.
Skuggorna sträcker sina
händer efter dig.
Grenar formas till snaror.
Du sover inte.
Drömmer inte.
Hör bara skriken eka inne i
ditt huvud.
De som fallit
och de vars öden du inte
känner.
Ingen vill ta emot din bikt.
Ingen vill ha dig under sitt
tak.
Ingen stig kan någonsin
leda dig hem igen.
78
När mörkret faller,
spelar syrsorna.
Ögon glimmar mellan
träden.
De följer dig tills heden tar
vid.
Du vädras men jagas inte
av dem som skyr eld och
stål.
Din häst hostar.
Sackar.
Lägger sig ner.
Reser sig inte hur du än
slår och ber.
Somnar.
Säcken på ryggen tynger.
Skorna nöts ner.
Blåsorna förhårdnar.
De kommer när du
passerar över bron.
Frågar inte ens efter någon
tull.
De fortsätter att slita dig i
stycken, långt efter det att
du iakttar dem uppifrån.
Vad gör det dig?
När du håller henne i din
famn och hon ser på dig.
Mimmeomeo

Åskan dundrade De kallar det flykt

den dag du kom Jagar och hånar
Vinden vände igår Hotar och lockar
Solen sticker steker Låt dem ha sin tro
ger mig ej en blund Famla, ramla, se
Snälla kom De ser dig icke
Läk mina sår Finner dig icke
Hör vinden leker Fastnar i näten
i högan lind De reträtterar
mina böners sus Mimmeomeo
uti grönan lund Du ser dem och ler
Mimmeomeo Ondskan intet ger
Emot godheten
Guld och pärlor ska du få Drick av dess vatten
Vid min sida ska du gå Skåda dess öga
Inga faror ska dig nå Böj ditt knä för den
Snälla lär mig att förstå Kom ut ur skuggan
Jag lovar att höra på Kom – manar jag dig
Mimmeomeo Mimmeomeo

Min närvaro känns

Bränner ditt sinne
Kom – kämpa mot mig
Övermanna mig
Led mig till ditt land
Låt mig få skåda
Det du talar om
När ögonen sluts
Ansiktet strålar
Visa mig också
Mimmeomeo

79
Vindbryggan fälls ner

Vindbryggan fälls ner

fällgallret upp
hör klappret av steg och hovars tramp

nere i källaren
är förråden fyllda
och fånghålorna är tomma

tjänarna kilar omkring i storhuset

herrskapet håller till i sina gemak
i matsalen är det högt till tak

Gästabud tär på slantarna i penningpungen

men vad gör det när balladerna klingar
och man dansar långt in på natten med fyllda magar

vem tänker då på stavkarlarna

som vandrar genom skogarna där fredlösa och ulvar stryker
kring

när stjärnorna slocknar

och själarna lämnar jorden
då snarkar de alltför törstiga med huvudet vilande i korslagda
armar på borden

80
Natur och naturmytiskt
Den dolda dimmans dal

Se dimmor lätta från dolda dalar

i bergets gömmor
Se älvorna dansa ut i gryningsdiset
Se daggen glittra i gräset
Tillri ta med Mallri
tillsammans svävar ni
iväg genom midsommardagen

Hör Gårras skratt eka

Se hennes ögon blixtra
Alla tystnar där hennes skugga drar fram
Göm er älvor - skynda bort
Trollen har redan flytt
Gårra skyr ej gryningen
skyr ej skymningen
hon härjar hela dagen

82
Dronten

Någonting puffade på mig

Strök över håret
Andades lugnt och stilla
Någonting nuddade pannan
Sträva hårtestar kittlade kinderna

Ögonen öppnades
En dront avtecknade sig mot fönstret
Dess milda blick såg på mig
Hornet gnistrade
Manen var lång
Mulen len
Vad ville den mig
Vem var den budbärare åt
Jag undrade
Den svarade inte
Slöt mina ögon med sin skära tunga
Försvann sedan i natten

83
Fruktar ni aldrig ni älvor

Fruktar ni aldrig ni älvor

att marken ska rämna
att mossen ska suga
att sjön ska dränka
att ni ska fördärva er själva

Vi fruktar ej
vår tid är nu
den har aldrig börjat
den har alltid funnits
vi tillhör den

Då ska ni veta
att jag rår över tiden
över skog och mark
mosse, berg och sjö
lyd mig eller bered er på att dö

Hota oss ej
vi ska lyda dig
var nådig mot oss
vi ska ej slåss
följ oss i vår dans

Akta er
narra ej mig
jag vet nog
hur era danser slutar
håll er stilla tills jag kallar

84
Gå aldrig ut vid fullmåne

Gå aldrig ut vid fullmåne

då vinden susar i skogen
knytten tassar omkring
det knarrar uppe på vinden

Vilse i dimman
klarar ej av att vara trogen
törstar efter kärlek
jagar som hinden
men svimmar i den sena timman

och lider smälek

när man hittas i närheten av hustrappan
känner sig som en fåne
och tror sig aldrig hitta kunna någon att giva sin
förlovningsring

85
Iakttagen

Iakttagen
känner blicken i nacken
vet att jag är ensam
Förföljd
hör stegen långt borta
vet att de inte finns
Glimten
ser saker skymta
sekunden efter är de borta
Sitter på sängen
Känner blicken genom rumsdörren
hör stegen från källaren
någonting fladdrar förbi utanför fönstret
Jag blundar
håller för ögonen
kryper ihop
skriker
Drar täcket över huvudet
mörkret lugnar
mörkret skyddar
mörkret döljer
Det finns krafter
jag vet
Hur de verkar
vill jag inte veta
Kanske styr de mig
hoppas att de har ett gott syfte

86
I månens sken vandrar en gestalt

I månens sken vandrar en gestalt

grå och nästan osynlig
genom nattens skuggor

I skenet av en ficklampa vandrar en kvinna

klädd i mörk dunjacka
genom skogen

I gläntan möts de
kvinnan springer blint därifrån
gestalten fortsätter att vandra

I gräset ligger en ficklampa

den går att laga
och att använda igen

I ett hus ligger kvinnan

hon föder ett dödfött barn
aldrig kan hon le mer

I vargtimmen vandrar en grå gestalt längs stranden

i månskenet möts de igen
och kvinnan som förlorat allt sitt hopp dränker sig i sjön

87
I skogarna lufsar

I skogarna lufsar
rå och troll
över vattnet de spanar
blixtarna far
från Billingen
till Omberg
när gudar slåss
om jordens herravälde

88
Omberg i solens glans

Omberg i solens glans

Omma kläd dig i grönskans skrud
ungefär ett halvår kvar tills
du får din offerbrud

89
Ysa och Rio

Skrattet ekar mot himlen Vittrorna skriker budet om

det fyller hela luften Ysas död
och studsar tillbaka och grådvärgarna dricker
mot Ysa med våldsam hennes blod
kraft Månen fortsätter
Ysa slår för öronen att lysa vandrarens stigar
backar och blundar och solen steka under slitet
Hon kan inte stänga ute på dagen
skrattet Vem saknar Ysa och Rio
det ljuder lika nu?
genomträngande Ingen ristade deras runor
som Rios skrik på altaret De unga frågar aldrig
och Ysa faller bakåt om det som verkar
Hon rullar och stöter emot mystiskt
saker De går inte i skogen då
Stannar och känner blodet skrattet ekar
rinna De låter sig föras av vuxna
Livet följer blodet och erfarna
och bara Vio kan stämma På himlen bland stjärnor
det och skuggor
Ysa somnar och vaknar Dansar Ysa och Rio
aldrig mer Deras glädje är en källa
och sorgen ett såll
Friheten en självklarhet
Sången de sjunger kan
aldrig dö,
men ingen på jorden kan
höra den.

90
Medeltidsmarknader
Inte sker det några torneringar där

Inte sker det några torneringar där,

eller muras in någon jungfru,
men förhoppningsvis
doftar det kanderade äpplen
och solen lyser
över gycklare,
köpmän,
spelmän,
och annat folk.

Inte finns där någon ringmur,

ingen anfaller och brandskattar,
men tiggarna svärmar,
och katterna strövar,
det säljs och skrattas och skojas.

Inte finns det något vanligt krimskrams,

inga klaustrofobiska folkmassor,
smällare
och annat elände,
för det här är annat än den vanliga marknaden i Skänninge,
det är medeltidsmarknad i Skenninge

92
Jag sprang där på kullerstensgatan

Jag sprang där på Han som ser allt

kullerstensgatan känner min lycka
slöjan fladdrade låter mig dansa
kinderna rodnade
Studsa kullerstensgatorna
Nunnan hejdade mig fram
ett gudsord på vägen under solen som steker
gav hon mig medan vinden susar
ballader
Såg hon in i min själ
anade hon var jag hade om livet
varit nuet
tyckte hon månne att dans framtiden
är syndigt
det förflutna
Jag var yr av balladernas som för oss framåt
makt mot det som ska komma
omkväden ringde uti min
hjärna bron trampas
jag lyssnade knappt på vad utan att nötas ut
hon sa vi går tryggt

Hon menade väl

önskade mig allt gott
om jag överlämnade mig i
Guds vård

93
Övriga dikter
Anslagstavlan väcktes

Anslagstavlan väcktes

"Å hu vad många u"

Den gäspade och såg

på folket som trängdes
kikade, darrade
drog osynliga linjer
mellan personnummer och bokstavsbetyg

Den log åt
solskensstudsbollen
som gäckat
underkändgiljotinen

95
Avkoppling

Skönt att slappa

bara vara
och koppla av

Passa på och njut

vem vet hur länge lugnet varar
det skräms så lätt
av tankar på framtiden
döden
eller av en telefon som ringer

96
Bara vara

Bara vara
bara vara och slappna av
ta det lugnt
titta noga och betrakta
se dig omkring
bli lugnare
lär känna din fiende
le mot din vän
le
le
skratta munnen ur led
huvud med
snark
snark
knirk
skriv en rad
bara du blir glad

97
Begrundan
Vargen hör jag icke längre
frestas ej mer av honom
Elden flammar och flämtar
men veken på själens ljus
bleknar ändå bort
ty endast kroppen kan
värma sig
när lågorna leker
Vinden känner jag icke
längre
kyls ej mer av nordan
smeks inte av sunnan
slungas aldrig omkring av
blåstens starka armar
Sitter och stirrar in i elden
medan skuggorna kryper
närmare
ser dem inte men anar dem
hoppas att de vill vara
tillsammans med mig
Hör ett ord, ett av många, i
ett strilande flöde
det smeker mig vaken ur
tankens drömmande
vem vill mig något? vem
vill mig väl?
98
Rätar på mig
det knakar i nacken
ser ögon le mot mig
de glimmar av förväntan
oroas över att jag kanske
glömt
Icke glömmer jag en vän
ej glömmer jag den som
räckte mig handen
aldrig kan mitt hjärta vara
utan den klokhet
som det fick sig förmedlat
av den som brydde sig
Känner vännens armar
runt mig
kramar och önskar frysa
tiden nu
snart är armarna borta
värmen flyr
Jag böjer åter mitt huvud
stirrar in i elden
sjunker ner i mina tankar
och drömmer
sitter och sover
Väntar på vinden
nog borde den susa
Väntar på vargen
han borde yla
Väntar på elden
den borde slockna
borde inte brinna bara för
mig

99
Bön inför prov

Krafter från urtids dar

Hjälp mig att ladda det jag har kvar
Skänk mig förståelse
Skänk mig insikt
Hjälp mig att klara kraven stora

100
Degångest

Degklumpen kletar plattar ut degklumpen

fastnar mellan fingrarna den spricker
på fingrarna knådar ihop den igen
i handflatan plattar ut försiktigt
den är liten och tjock
drar och drar med tomat, ost och skinka
degen kletar men den är min
bildar ett nät mellan
händerna Smyger upp till soffan
skär och stoppar in
Hur gör alla andra? smakar bra
De knådar skriver ner min smärta
plattar ut
pratar och skrattar stoppar sakerna i
snart ser de mig ryggsäcken
och min degklump dags att diska
de andra väntar på sina
Skrapar ena flatan ren pizzor
kladdar ner den andra dags att gå till tåget
rullar kletet mellan kommer nog inte nästa
fingrarna gång
lämnar över närvarolistan
vågar knappt se på dem
Du ser ut att ha problem Dörrarna stängs
Du ser ut att behöva mjöl adjö stad
adjö vänner
sliter loss ena handen hoppas att ni inte glömmer
för den över mjölet kassen
trådarna dras ihop för jag kom ihåg att ta med
bullarna

101
vi ses inte i helgen
vi ses inte på måndag
vi ses inte nästa vecka
kommer ni att sakna mig
fast det inte ska skrivas
något protokoll

102
Ditt hår fladdrar i vinden

Ditt hår fladdrar i vinden

mitt rufsas till
Dina ögon glittrar
mina skelar
Det är inte ofta man oss tillsammans ser
minsann nästan aldrig
Dig tänker jag på
men du tänker ej på mig
inte förrän jag påminner dig
inte förrän jag ringer
inte förrän brevet når din dörr
aldrig kan vi ses lika ofta
umgås parallellt med nyttan
aldrig blir det som förr
våra liv går stick i stäv
du upplever allt först
jag går i dina spår
du tar för dig
jag får resterna
du står i ljuset
jag i din skugga
vare sig solen skiner
eller regnet dugga
kan vi aldrig rymmas i samma rum
längre tider
fast jag önskar
längtar
vill

103
Dröm

Jag drömde i natt om min vän

och jag minns hennes leende än

104
Drömmar

Har mycket att göra Tiden den rinner

tider att passa klockan är fem i halv
ska vara där halv fem jag tar hissen ner
men vännen min jag möter bara en våning
jag vill ej skiljas än vi tog ju hissen upp

Hon sliter och släpar Jag glömmer att trycka

jag hjälper gärna till våningsnummer
möter ännu en frände hissen startar
som också knoga vill skjuter fart upp
vi skrattar och stretar vänder sedan ner
den störtar - ska jag
någonsin se dem mer

Plötsligt är hissen
en tunnelbana
sedan en buss
jag kommer levande fram
men icke i tid

105
Du gav mig inspiration

Du gav mig inspiration

Du tog dig tid
Du lyssnade

Jag förstod
jag stödde
jag lyssnade

Vi måste hjälpa varandra

vi har kämpat länge nog
slagit oss fram

Du vann
men de vägrade inse
jag vet att du var värd vår ära

Du hoppas
att få se mig i ljuset
jag ska försöka för din skull

106
Du hör

Du hör
ser
och känner
vet vad jag bör
och ber
och att min saknad bränner

107
Du ser mig

Du ser mig
även om jag är långt härifrån

Du vet vad jag tänker

Hur kan du veta det?
Syns det på mig
eller är det din erfarenhet?

Du kan ge råd i alla situationer

råden räddar mitt liv

Du är min skyddsängel
fast vi inte har någonting gemensamt
är vi bundna vill varandra
med osynliga band

108
Du snidar fina drömmar

Du snidar fina drömmar

kan du göra en åt mig
så jag slipper vakna och gråta

du snidar i dina drömmar

kan du göra det i mina också
kom och skapa trygghet

du snidar dag och natt

jag vill också snida
men saknar den gåvan

109
En dag kvar

En dag kvar
sedan återstår det att se
Hoppas att det finns en chans

Väntar
hoppas
längtar

Vill träffa dig

En dag kvar
sedan ska det diskuteras
Hoppas att chansen finns

Vill få tillfälle att möta dig

Kanske kommer vi att stöta ihop

Kanske går vi om varandra
Kanske överlappas våra scheman

Den som överlever får se

Kanske kommer de att vara positiva

Kanske kommer de med förslag
Kanske får jag avslag

En dag kvar
sedan får jag veta

110
En lönndörr

En lönndörr till den branta trappan som leder till mitt rum.
Det lugnande och inspirerande gröna med blåa inslag.
Inga telefoner hörs hit - här kan jag slappna av.
Finna mitt rätta jag.

111
Ett grönt rum

Ett grönt rum

med lönndörr
Trappa -
blåa tankars rymd

112
Fast i nätet

Fast i nätet fredlös blir den som

sliter och drar hoppar av
kan aldrig komma loss Sover sällan
vågar ej
Efterlyst hör jämt steg bakom sig
har pris på sitt huvud
kan aldrig mera slappna av Känner efter kniven
enda räddningen
Går under jorden chansen att slå sig fri
byter namn
fruktar sin boss Pressad
desperat och panikslagen
Vet att ryktet går undrar hur döden ska bli
jakten är igång

113
Fick jag springa

Fick jag springa

fick jag gå
då vore jag fri
fri att ta mig för
vad helst jag ville
att råda över mig
och ingen annan
komma och gå
efter egna tider
känna vinden smeka
håret leka i vinden
känna regnet strila
tvaga kinden

114
Fångad av dimman

Vitt Öm
Ekon
Röster Sover
Vad sker? Sover inte
Orkar ej Vad sker
Bly Mycket sker
Öken Minns ingenting
Smärta Minns bitar
Vill fly Minns mycket konstigt
Kan inte Konstigt
Släpp ut mig Ord...
Ser ingenting Kom ihåg
Sugs upp Kom ihåg
Skriker Vad skulle jag komma
ihåg?
Vaknar Glömde bort det
Gråter någonstans
Kan se igen Kan inte återvända
Vet ingenting Återvänder bara i nödfall
Känner ingenting Omsluts
Trött Försvinner
Yr
Omtumlad Mår illa
Utmattad Det är dags att äta
Hungrig Dags att dricka
Törstig

115
Förstå mig då
Sitter framför spegeln
Vem är det som jag ser
Är det jag
Eller mitt uppdiktade jag
Är jag alltid jag
Är du alltid du
Svara på det
Vem är du
Vad speglas i fönstret mot
min värld
Förstå mig då
Jag försöker att begripa
När allting tycks vara dolt i
mystik
Förstå mig då
Förstå mig då
Jag vill bara få en chans att
reda ut
Det är jobbigt i plugget
Själen våndas och vrids
Ständigt stressande
Varje tanke är en pina
Marken börjar att snurra
116
Förstå mig då
Mina sinnen stannar
Jag kan knappt röra mig
Förstå mig då
Förstå mig då
Jag behöver ditt stöd
Solen steker outhärdligt
Regnet vräker ner
I dimman vill min själ fly
bort
Känslorna irrar
Aldrig blir det bra
Fångad i hopplöshetens
cirkel är jag
Du hör av dig
Frågar hur jag mår
Får ett positivt svar
Det går några dagar
Sedan är jag deprimerad
igen
Förstå mig då
Jag är förtvivlad
Letar efter en fast grund
Förstå mig då
Jag lastar över alla
problemen på dig
Dagarna rinner iväg
Tiden räcker ej till
Ibland känns det som att
allting upprepar sig
Att man bara står still
Trampar på en fläck
Sjunker djupare ner i
hopplöshetens träsk

Morgonen kommer
Kvällen går
I nattens långa timma
Skriker min själ
Efter någon som bryr sig
Någon som kan muntra
upp

Jag brister ut i bittra tårar

Anklagar mig själv
Varför föddes jag
Känner mig psykiskt labil
Kan inte sluta gråta
Det gör ont överallt

117
Gråt inte Saja

Gråt inte Saja

lugna dig
jag skyddar dig från alla faror
Är minnena hemska
berätta för mig
jag delar gärna dina plågor
Stäng inte ute
isolera dig ej
det hjälper varken dig eller mig
Såren finns där inne
tårarna måste ut
måste du så gråt ändå
Jag vet att du måste
även om det gör mig illa
att höra din förtvivlan
Så länge du behöver
finns jag här
stanna i verkligheten - fly ej från mig -
försvinn ej i drömmarna där
Tro mig Saja
det finns en ny dag
en framtid ska gry
Det skär i ditt sinne
i mitt hjärta också
Vi älskar dig Saja
stanna hos oss
i verkligheten

118
Hackspettar

Hackspettar hackspettar
stöddiga sprättar
sluta skvätta spotta spe
sluta hacka
på sparvarnas boll

Hackspettar hackspettar
svarta sprättar
sluta strö spikar
mot era likar
när ni förlorar kontroll

Hackspettar hackspettar
solkiga sprättar
sjuder sväller sprängs
när de nått grymhetens gräns
sparvar får åter sin boll

Hackspettar hackspettar
sjunker till dammens botten ner
deras likar fruktar ej mer
hör hur sparvarna sjunga
ömt bollen de gunga

119
Hej vännen min

Hej vännen min

hur mår du idag
ganska bra va
du ler med ögonen till och med

Du glädjer andra
innan oron kommer
vill glädja andra
och få glädje tillbaka

Brevet som du skickar

når fram när eländet är över
då spirar glädjen igen
dubbelt upp

Le, le och lev

Satsa allt
och känn framtiden är din

Stöd och få stöd tillbaka

Håll kontakten
det är det enda raka

120
Hon ser på dem

Hon ser på dem Hör dem försvinna

böjer huvudet en efter en
döljer ansiktet i händerna vet ej vad de tänkte
Axlarna darrar
Huden bleknar och spänds Ligger och stirrar
det rycker i benen Känner att banden är
kapade
De ser henne Ekot av
Blottar sina tänder röster
Skorna blänker ikapp med steg och slag
fickknivarna inuti mitt huvud

Jag ser dem Det värker

ser deras tänder i hals
skor och fickknivar hjärta
och själ
Jag döljer ansiktet
känner kroppen krampa, Blöder i
kämpa ansiktet
det ekar och inom mig
av röster
steg och slag Såg dem
De blottade tänderna
värker i halsen skorna och fickknivarna
hjärtat och själen
Dolde ansiktet
Hon blöder i ansiktet och kände kroppen krampa
munnen
Det blöder inom mig Hörde ekot av skrik och
steg
Ser dem kände sparkar och slag
de försvinner en efter en
vet inte vad de tänker
Hon ligger och stirrar

121
Ekot av
röster
steg och slag
ska det någonsin försvinna
ur mitt huvud
Blodet i ansiktet kan torkas
bort
och koagulera inom mig
men smärtan i själen består
Blodet i ansiktet
och tårarna inombords
Hörde dem försvinna
en efter en
Vet ej vad de tänkte
ej vad de kände
122
Låg och stirrade
kände livet lösas
lät livet löpa
Hörde ekot av skrik
steg, sparkar och slag
inuti mitt huvud
Kände blodet i ansiktet
och inombords
De stannade inte för att se
livet löpa
Hulkandet i min hals
stingen i min själ
Blodet i hennes ansikte
Jag såg dem försvinna
Stirrade och såg
livet lösas
vågade ej stanna längre
För jag hade sett och hört
men ingenting gjort
Såg dem försvinna
vet ej hur eller vad
de tänkte och kände
Visste bara vad de hade
gjort
Ska jag någonsin glömma
ekot av steg och skrik
Huvudvärk

Har huvudvärk
känner mig tung i roten
har spänt mig
varit orolig
nu är det över
ändå känns det krasst
varmt och febrigt
jag längtar hem
bort åtminstone
ut härifrån
vill sova...

123
Hör ditt hjärta slå

Hör ditt hjärta slå

hastiga slag
när du springer
mot min grind

Hör dina steg

över grusgången
du stängde ej grinden
nu knackar du på

Hör dina andetag

flämtande, förtvivlade
du faller i min famn
berätta vad som hänt

Du säger att de slogs

svor och skrek
hotade att pina dig
du darrar och gråter

Stanna hos mig

du kan få arbeta här
lugna dina nerver
här är du trygg

De skriker och skränar

snart ska de dö
av dagg och elektricitet

124
Hör hur det suckar

Hör hur det suckar

snyftar och gråter
du ryggar
hör hur sorgen låter

Hör hur det klingar

magiska spröda toner
nu får tankar vingar
blir till tusen sånger

Hör hur det raspar

hör hur det fräser
uti lönndom ränkerna jäser
vindens stön genom aspar

Skynda dig
Göm mig
Du vet att jag saknar dig
Trösta mig

Sakta
genomtänkta
dolska
tankar spirar
Rädda mig
Skynda dig
Jag längtar

125
Idétorka

Idéer tryta
inget inspirationsriktblod flyta
sucka
prassla med pappret
knacka med pennan
stöna
tigga om ett uppslag
såsa genom dagens uppgifter
dåsa och drömma om en idé
springa till blocket
flåsa medan pennan blöder ord

126
Innan myggen har börjat att surra

Innan myggen har börjat att surra

runt på banan vi snurra
långsamt förvisso men behagligt
ännu är det soligt
Om musiken ändå vore instrumental
texten är kass och låter alltid sentimental
takten försvinner
kvällen rinner

127
Jag lyssnar till skogens ljud

Jag lyssnar till skogens ljud

marken kläds i sommarens skrud
här går jag
ännu en dag
vinden blåser i mitt hår
lycklig den som lyckan får
vit är mössan min
bara min
röd om solbränd näsa
bara ben
nybliven student
det största som mig har hänt
hör hur göken gal
ropar uti lövprydd skogssal
nu är frid
tänk om det kunde vara så i evig tid

128
Jag minns när jag såg dig

Jag minns när jag såg dig

i månens sken
du dansade över ängarna
särken dolde dina ben
du log mot mig
jag såg dig som en av änglarna
Jag minns att jag följde dig
uppför bergen höga
du blinkade åt mig
jag försökte skynda
men det hjälpte föga
gud hjälpe mig att jag tänkte synda
Jag glömmer dig aldrig
du osaliga själ
du ledde mig till ravinen
jag glömmer aldrig synen där
men bad det gjorde jag för din själs väl

129
Kluven vilja

Min vilja är kluven

Jag har en vädjan att framföra
Vet att den troligen får avslag
men ändå går jag och hoppas att den ska beviljas
och undrar hur resultatet av min önskan skulle bli om jag fick
igenom den

130
Längtar

Längtar
ropar ditt namn

Gråter
viskar ditt namn

Önskar
mimar ditt namn

Besvärjer
tecknar ditt namn
uti den tysta natten

131
Många saker på gång

Många saker på gång

hur kommer det att gå med alla projekt?

Många järn i elden

de bearbetas i handlingarnas smedja

Många bollar i luften

somliga får flyga för evigt

132
Måste få sova

Fryser Vill sova

skakar borde få det
huvudet värker
hjärnan arbetar övertid. Ska somna
måste sova
Ungarna tisslar måste få det
borde sova nu sova
de måste somna snart annars
annars somnar inte jag. fungerar
jag
Jag måste få sova inte
annars gråter jag. imorgon

De viskar
borde sova
ska somna
måste det
annars kan jag inte somna

Jag måste, måste få sova

…annars orkar jag inte
med morgondagen

…viska inte…
…sov…

Viska inte – sov!

Ni borde sova
Ni ska sova
Ni måste somna
Annars somnar inte jag

Jag måste få sova

Annars gråter jag

133
Nattvakt
Vandrar bland tälten
Vakar
Vaktar mina steg för att inte snubbla över linor och pinnar
Ser ficklampor släckas
Slinter med foten och faller i alla fall
Ler åt min egen klumpighet
Smyger och lyssnar så att ingen är ledsen
Ledsagar mig själv till tältet när mitt pass är slut

134
När lägerelden flammar

När lägerelden flammar

står solen lågt
och vågorna kluckar emot stranden

Sånger sjungs
dagen sammanfattas
myggen surrar in natten
gitarren spelar
skratt sprids över nejden
och känslorna bubblar inombords

När elden har falnat

dröjer enstaka par sig kvar vid eldplatsen
man sitter och viskar till varandra
kramas och håller handen

Det blir dags att

äta macka och dricka varm choklad
säga godnatt
borsta tänderna
och gå nattvakt

135
När ska mina skor bli klara

När ska mina skor bli klara

de ska vara underbara
hålla fötter varma
hålla för lite dagg
skänka mig ytterligare karma
ej smutsas utav slagg

136
Pilgrimsfärd

Heliga män från främmande land

mycket har de byggt i vårt land
häpnadsväckande
vördande
vackra
ting för hand
Stigar leder till dessa platser
tag din stav och gå
mycket visdom
sinnesfrid och ro
ska du vid målet få

137
Sena tankar

Månen lyser genom fönstret

den lockar
Sakta smyger själar
Klockan klämtar
Fisken flämtar
i bäckens brus
Hör skogens sus
Le av glädje

138
Skakar på huvudet

Skakar på huvudet
tvagar mitt hår
man har sagt att det ska födas många getingar i år

139
Skogen susar och bäcken brusar

Skogen susar och bäcken brusar

Stjärnor skiner inte utan gnistrar
Gnistrar likt lägereldens glöd
Nattfika blir korv med bröd

140
Snart är du hemma

Snart är du hemma
snart finns du åter här
då kan jag dig finna
veta var du är
kanske får jag läsa hur det var där

Snart är du äntligen hemma

hos den som håller dig kär
och du ska aldrig mer försvinna därifrån

141
Sugs inåt mitten av labyrinten

Sugs inåt mitten av labyrinten

blicken vandrar och studsar ut till periferin igen
vill utforska utrymmet igen
på nytt och på nytt

Kroppen är en underlig manick

insjuknar och tillfrisknar på ett litet kick

142
Tänker du någonsin på mig

Tänker på dig och undrar

om du någonsin tänker på mig
jag tänker ofta på dig
väldigt ofta

det är mänskligt
visst minns du mig nog
men tyngs av dagens knog

tids nog får vi höras av

så länge tankar vandra
timmar slår
har vi varandra
medan vänskapen rår
åren går och vi knoga får
på varsitt håll

143
Vatten

Evighetens källa
du väcker mig till liv
piskar huden
smeker håret
släcker törst
sirar ner
porlar underbart
är rent och klart
föder många djur
berikar vår natur
och föder oss
i hopp om att vi det ska bevara

144
Vattnet blänker

Vattnet blänker
vatten i min hand
kroppen krossar vattnets spegel
barnen stojar i vattenland
ute seglar båtar med stora segel
jag njuter av svalkan och tänker

Kalla strömmar
varma strömmar
blir till en blandning av önskedrömmar
vågor hopsydda med krusade sömmar

Våren kommer med solen

Våren kommer med solen

solen kommer i mars
mars är vintermånad
vinter kan ge snö och rusk
ruskig är våren

145
Övervinner rädslan - ringer till slut

Övervinner rädslan - ringer till slut

får inget svar - känslorna måste ut
skriver och får kramp - postar ett brev
ångrar en del ord - var det rätt det jag skrev

Nu finns bara väntan kvar

kan ta en vecka eller några dar
månader och år
innan något svar man får

146