Chile

 9

22 september Flamman 

”AFP-pensionerna med den här regeringen, med denna kongress och med dessa
borgmästare är oövervinnlig”, säger demonstranterna som underkänner den
nuvarande politiska makten för att inte göra upp definitivt med den nyliberala
modellen som via AFP ger pensionärerna en svältpension. Foto: Esteban Felix/AP/TT.

Chile kan avsluta det
nyliberala kapitlet
med ny grundlag
Det politiska föraktet mot de styrande i Chile uttrycks i ett växande valskolk. Vänstern anser att
det är en konsekvens av den författning som militärdiktaturen påtvingade folket 1980. Den nyliberala modellen institutionaliserades och har privatiserat i stort sett allt. Dick Emanuelsson har träffat Carlos Arrue i Santiago som berättar om dagens kamp för en folkets författning som inte helgonförklarar det privata kapitalet utan sätter folkets rättigheter främst.
Det var den 8 mars, 1980 och på gatorna i Santiago dök de upp. De var
cirka 5 000 kvinnor som hade hörsammat uppmaningen från det förbjudna
underjordiska kommunistpartiets kvinnoorganisation att delta i den första

offentliga utmaningen mot militärdiktaturen. Chile hade upplevt nära sju år
av kyrkogårdslugn sedan militärkuppen
den 11 september 1973. Jag kunde själv
konstatera ”stillheten” under mitt besök
i februari månad 1980. På militärdikta-

turens neonskyltar på offentliga platser
stod det: ”Chile går framåt i fred och
lugn”.
Men den 8 mars 1980 hände det som
inte skulle få hända i detta ”lugna Chile”:
”Moskvas kvinnliga agenter”, som

diktaturens språkrör utnämnde dessa
modiga kvinnor till, backade inte utan
konfronterade de militariserade karabinjära styrkorna när de attackerade
Fortsättning sid 10

Chile

  Flamman 22 september 2016

Chile

  11

22 september 2016 Flamman 

FOTO: EDDIE ADAMS/AP/TT.

10 

General Pinochet och USAekonomen Milton Friedman
(lilla bilden) sammanstrålade
den 21 april 1975. Då lades riktlinjerna upp för att förvandla
Chile till det som i dag är den
mest privatiserade ekonomin i
världen. Foto: dick emanuelsson.

”För en utbildning för folket”, står det på muralmålningen i det stridbara bostadsområdet La Victoria. Utbildningen betraktas av Pinochetförfattningen som vilken handelsvara som helst. Foto: dick emanuelsson.

Carlos Arrue är författningsexpert på
kommunistpartiet och juridisk rådgivare
till partiets sex parlamentsledamöter.
Foto: Miriam Emanuelsson.

kvinnorna. Ett hundratal av dessa greps.
På polisstationerna eller den hemliga
politiska polisen CNI:s högkvarter utsattes många för tortyr och förnedrande
behandling.
Det var i detta statsterroristiska politiska klimat som diktaturen ville skapa
en ”demokrati med auktoritet”. Tiden
från den 11 september 1973 och fram
till den 11 september 1980 hade militärjuntan regerat med militära dekret.
Deras fysiska och synliga sida märktes
i form av massförsvinnanden, mord och
tortyr av många av de 700 000 chilenare
som greps och anklagades för att vara
anhängare till den tidigare vänsterregeringen.
Statskuppens andra ansikte, den ekonomiska modell som påtvingades det
chilenska folket, intensifierades efter
folkomröstningen 1980 i och med diktaturens förslag på ny författning. Den
teoretiska inspirationen för modellen
stod USA-ekonomen Milton Friedman

och hans Chicago Boys för.
De senare var tre chilenare som hade
studerat under Friedmans överinseende
i Chicago och som återvände till militärdiktaturens Chile. Där rådde djup
ekonomisk kris och inflationen uppgick
1975 till 746,2 procent. För att övertyga
Pinochet om förträffligheten i Friedmans chockterapi anordnades ett möte
mellan USA-ekonomen och diktatorn
den 21 april 1975.
För att väcka liv i ”patienten”, som
Friedman kallade Chile, fanns inget
annat alternativ än att minska de offentliga utgifterna med 20 procent, avskeda
30 procent av de offentlighetsanställda,
höja momsen, privatisera och sälja ut de
statliga företagen samt avskaffa sparkassa- och krediter för bostäder och
hus. Chicago-pojkarna togs in i regeringen för att leda chockterapin. Jorge
Cauas blev finansminister, Sergio de
Castro blev ekonomiminister och Pablo
Barahona blev centralbanksdirektör,

alla lojala med deras ekonomiska guru
i Chicago.
Friedman fick Sveriges Riksbanks
pris i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels minne 1976 i Stockholms Konserthus, ett skammens pris så som det
uttrycktes av en ung man som under ceremonin protesterade mot Pinochetdiktaturens ekonomiske instruktör. Kungen
och noblessen bleknade inför protesten
men den unge mannen blev en hjälte
hos stora delar av folket, såväl i Sverige
som i Chile.
För Chile blev ett nyliberalt laboratorium med bajonetterna som försvar mot
alla protester. De sociala och ekonomis-

”Vi vill åtminstone att
känslan och intuitionen för vilket slags
land vi vill skapa ska
komma från folket”

ka rättigheter som folket hade erövrat
under ett sekel av klasskamp slogs sönder i och med den nya konstitutionen.
Vad har hänt med det land som utropades till den globala nyliberalismens
pionjär? Eller som de euforiska ekonomireportrarna i olika näringslivsmedier
i världen döpte till en ”Latinamerikansk
Asiatisk Ekonomisk Tiger”?
Den 21 augusti i år genomfördes
återigen en demonstration på Santiagos
gator. Men denna gång var det inte 5 000
modiga kvinnor utan mer än en miljon
förbittrade chilenare som gav regeringen Michel Bachelet rådet att avskaffa en
av Pinochetförfattningens grundbultar:
det privatiserade pensionssystemet. Arbetare, pensionärer, familjer, yrkesarbetare, ungdomar och kvinnor i alla åldrar
bokstavligen skrek ut sitt förakt mot en
person: José Piñera.
Han är den förre konservative presidenten Sebastian Piñeras (2010-2014)
äldre bror och betraktas som 1980 års

författnings ideologiske fader. Pinochet
utnämnde honom 1978 till arbetsmarknadsminister med ansvar för pensioner.
Piñera blev arkitekten till det förhatliga
AFP-systemet.
Enligt Wikipedia har Jose Piñera kal�lats för ”den mest betydelsefulla banbrytaren i världen för en privatisering av de
statliga pensionssystemen”. Han har en
doktorstitel i ekonomi från Harvarduniversitetet och är för närvarande ordförande för det Internationella Centret för
Reformer av Pensioner. Det vill säga rekommendationer till hur regeringar ska
ta över och privatisera de lukrativa pensionsfonderna. Han är också medlem i
Rådet för Rådgivning för Utbildningsinitiativet i Central- och Östeuropa, en
region som blivit ett nytt experimentfält
för de nyliberala ekonomerna.
Den 8 augusti 1980 hade militärjuntan ett utarbetat förslag till ny författning. Den 11 september fick det chilenska folket ett erbjudande av Pinochet i
vad han kallade för en folkomröstning:

”Godkänn den nya författningen eller
lev vidare med de militära dekreten från
11 september 1973”, var budskapet. På
kvällen den 11 september 1980 konstaterade Pinochet nöjt att 67,6 procent mot
30,17 procent av folket hade sagt ja till
författningsförslaget:
–  I dag har Chiles folk visat sin önskan att fortsätta med militärregeringen
(vid makten).
Men det var ett val var mellan pest och
kolera, som kommunistpartiet kallade
den absurda folkomröstningen. I stället
uppmanade partiet folket att delta i ”la
Rebelion Popular”, ett folkligt uppror för
att störta militärjuntan med alla medel.
I ett kontor på 6:e våningen i centrala
Santiago arbetar Carlos Arrue, författningsexpert på kommunistpartiet och
juridisk rådgivare till partiets sex parlamentsledamöter. Han var nio år när Pinochets författning trumfades igenom.
Hans politiska bana började, liksom för
så många andra, som ledare i den livak-

tiga studentrörelsen (FECH).
Nu arbetar han med att för Bachelets
regeringskansli utarbeta studiepaket i
det som ska bli en landsomfattande studieverksamhet under hela 2016. Under
andra hälften av 2017 ska ett nytt förslag
till författning presenteras och hela folket ska delta i att utarbeta det, har Bachelet sagt. Den ska ersätta det lappverk
som återstår av författningen från militärregimens dagar. Regeringsministern
Nicolás Eyzaguirre sa när författningsprojektet presenterades:
– Vi vill åtminstone att känslan och
intuitionen för vilket slags land vi vill
skapa ska komma från folket. För oss är
det viktigaste att medborgarna engagerar sig. Det här (projektet) kommer inte
uppifrån och ner, det ska komma nerifrån och upp.
Och det är med det riktmärket Arrue
regelbundet reser över det 500 mil avlånga landet. Han fyller stora aulor till
sista plats där studievägledare rekryteras och utbildas. Hittills har 1 700 studie-

ledare registrerats. Intresset är mycket
stort, säger han när Flamman slår sig
ned på det enkla kontoret. Han menar
att författningen från 1980 måste ersättas eftersom det saknar legitimitet av
flera avseenden.
– Ta frågan om suveräniteten. Författningen från 1980 utgår från nationen
och inte från folket. Författningen definierade nationen som dem som ”förkroppsligar fosterlandets traditioner”. I
den definitionen exkluderas ursprungsbefolkningen, för de utgör inte en del av
nationen, säger Arrue.
Det faktum att författningen inte
utgår från folket får också konsekvenser i synen på demokratin. Chile ses som
en ”demokratisk republik”, inte en ”representativ demokrati”, såsom den förra
författningen innan 1980 definierade
Chile, enligt Arrue.
Jose Piñeras inflytande på 1980-författningens ekonomiska karaktär hade
Fortsättning sid 12

12 

Chile

  Flamman 22 september 2016

Armésoldater framför La Moneda, presidentpalatset som samma
militär bombade och besköt vid statskuppen den 11 september
1973 då president Salvador Allende störtades. Foto: dick emanuelsson.

som avgörande syfte att begränsa statens roll i ekonomin. Exemplet Chile bekräftar att varje författning är en spegelbild av de sociala klassernas styrka och
kamp och syn på politikens innehåll,
menar Arrue.
Vänsterregeringen Unidad Popular,
som leddes av socialisten Salvador Allende, nationaliserade Chiles främsta
naturresurs, kopparen, och staten tog
över för samhället viktiga strategiska
uppgifter såsom telefon- och kommunikationsnätet. På landsbygden inleddes
en jordreform och i städerna genomfördes stora och viktiga allmänna sociala
satsningar. På utbildningens och hälsovårdens område fick staten som central
uppgift att värna dessa mänskliga rättigheter.
Dessa djupgående antikapitalistiska
och antiimperialistiska reformer väckte
raseri inom den chilenska borgarklassen men också i Vita Huset. Planen att
genomföra en statskupp redan innan Allende hade installerats på presidentposten, materialiserades av CIA och Henry
Kissinger, utrikespolitisk rådgivare till
president Richard Nixon, i samarbete
med topparna inom den ekonomiska
och politiska eliten i Chile.
–  Det är ingen tillfällighet att författningen är en spegelbild av Milton Friedmans ekonomiska teorier, säger Arrue.
Det var en överlagd politisk operation
som helgonförklarades i författningen
(1980) men som redan hade börjat experimenteras med 1976-77. En av de

första åtgärderna var införandet av den
nya arbetsmarknadslagstiftningen. Ett
annat beslut handlade om förändringen
av penningpolitiken. Centralbanken
gavs ”autonomi” och fick karaktären av
en ”teknisk bank” när vi samtidigt vet att
de ekonomiska besluten i allra högsta
grad är politiska. I det nyliberala Chile
finns det inga politiska beslut, utan bara
tekniska. Författningen 1980 legitimerade den förändring i synen på ekonomin
som ägde rum efter statskuppen 1973,
säger Arrue.
Chile anses ofta vara ett av de mest
privatiserade länderna i världen. Folket är oroligt för framtiden och därför
var en miljon chilenare ute på gatorna
den 21 augusti för att protestera mot
AFP-pensionen. Sedan 2010 har flera
miljoner studenter tagit till gatorna för
att kräva ett stopp för de kapitalistiska
utbildningsföretag som anser att den
fria marknaden står över den mänskliga rättigheten till en gratis och allmän
utbildning. Exakt samma förhållanden
råder inom hälsovården.
Det är en klar produkt av författning-

”Det är ingen tillfällighet att författningen är en spegelbild
av Milton Friedmans
ekonomiska teorier”

en från 1980, understryker Carlos Arrue.
För ett ögonblick tittar han ut på det
dimmiga Santiago där bomberna fälldes över presidentpalatset den grådisiga
morgonen den 11 september 1973, bara
ett par kvarter från där vi sitter.
– Författningen från 1980 begränsar
statens roll. Staten kan bara utveckla
ekonomiska aktiviteter när en lag beslutas med kvalificerad majoritet. Om
staten vill bilda ett försäkringsbolag stöter den på patrull. Om staten vill skapa
ett energibolag är det samma sak. Det
är det privata näringslivet som har det
ekonomiska initiativet. Om en privatperson vill starta ett företag går personen i fråga bara till en Notarius Publicus
där han fyller i respektive blankett och
så är det klart för att inleda verksamhet
i vad som helst.
I de konferenser och studiesammankomster som pågår för fullt över hela
Chile handlar det om att lyssna på folket, dra in dem i arbetet för en ny författning där människorna ska ge sina synpunkter och förslag. Som till exempel på
statens roll eller ekonomin, säger Arrue.
– Denna process ska leda till formulerandet av ”Grunden för en ny konstitution”. I slutet av 2016 kommer presidenten att, stödd på den, lägga fram ett
lagförslag till kongressen om ett nytt
kapitel i författningen som fastställer
hur en ny författning ska utarbetas. Om
kongressen bifaller förslaget sätts processen på ett slags ”standby” till 2018.

Då ska den nya kongressen som valts
2017 installeras enligt det nya proportionerliga valsystemet som gör kongressen
mer legitim och representativ än vad fallet är nu. Kongressen ska sedan besluta
om vilken mekanism som ska användas
för att skapa den nya författningen som
folket i slutändan får ta ställning till i en
folkomröstning.
Det chilenska kommunistpartiet och en
stor del av vänstern menar att det bör
vara folket som i en folkomröstning
bestämmer vilket tillvägagångssätt ska
råda för utarbetandet av ny författning:
om det ska vara den sittande kongressen som ska utarbeta författningen eller
om val ska utlysas av deputerade till
en ny författningsskrivande församling
som i sin tur ska utarbeta författningsförslaget, innan det hela avgörs i en
folkomröstning.
–  Författning och makt är inte samma
sak. Den nya författningen i Chile måste
uppfylla två saker: förbättra fördelningen av makten och förbättra fördelningen
av landets rikedom. I Chile finns en stor
koncentration av rikedom, inkomster
och makt. Om den nya författningen
lyckas skapa mekanismer som tillåter
att bättre distribuera rikedom och makt,
demokratiserar det också landet. Den
löser inte alla problem, men den kan
göra det lättare att avsluta det nyliberala
kapitlet i Chile som författningen 1980
inledde och legitimerade, säger Arrue.
Dick Emanuelsson

Sign up to vote on this title
UsefulNot useful