1

Jules Roy

Kriget i Algeriet
Originalets titel: La guerre dAlgerie (1960)
Stockholm 1961
versttning: Malou Hjer

Frfattaren var tidigare verste i franska flygvapnet, som han tog avsked frn pga av att han var
emot det smutsiga kriget i Indokina (han har ven skrivit om detta, i boken Slaget om Dien
Bien Phu)
Red

Till minne av min vn Albert Camus

Med mrknad hud gr jag, fastn ej brnd av solen; mitt i frsamlingen str jag upp och skriar. En
broder har jag blivit till schakalerna, och en frnde r jag vorden till strutsarna.
Job 30 : 28-29

Den vackra rstiden var p vg. Kvinnorna kunde g utomhus i lttare klnningar. I biograferna
vid Champs lyses frhrligades vr jeunesse dore, dessa ungdomar som talar som de tnker
och handlar som de drmmer. Nittiotre mnniskor har ddats p vgarna under pskhelgen,
hundratrettio under Marie himmelsfrds-helgen. Tidningarna framhller att Algeriet-kriget r
billigare. Men de krgalna fransmnnen vill ju bila, ven om det skall kosta dem livet. En vagn,
fin nog att visas upp, kostar en million gamla francs, om inte mera. Hur mnga granater kan man
fabricera fr en sdan summa? Hur mnga meter taggtrd, hur mnga minor eller raketer till att
krossa byarna i Kabylien? Ett rs krig stter ttiofemtusen fordon ur bruk. Det r en sjttedel av
den militra vagnpark kulsprutepansarbilar, jeepar, lastbilar som deltar i striderna.
Jas, ni ska till Algeriet? S konstigt ... r det verkligen s konstigt? Det r ju sant att det i
Algerietkriget har ddats frre fransmn n under tio pingstweekends hr. Men p rebellsidan
rknar man med fem- ttahundra stupade per vecka, vilket skulle betyda tvhundratusen under
dessa sex r. Mrk vl att de srade inte medrknas; inte heller de som ddas av misstag. En av
mina officersvnner har sett de internerade i ett omflyttningslger lgga sig framstupa vid
rnnstenen fr att dricka det vatten som tmdes ur en cistern. Hade de varit djur skulle man ha
ordnat med en vattenho. Det r fr att hmnas sdana frdmjukelser som FLN-mnnen mrdar
och stympar. En organisation inom vr arm, vars namn lever p allas lppar fast det inte fr
sgas hgt, ger rebellerna behandlingar med vatten eller elektricitet fr att tvinga fram
upplysningar, och jag har goda vnner som helhjrtat verkar fr ett franskt Algeriet. Det blev
mig angelget att sjlv fara till ort och stlle och se allt detta med egna gon, eftersom man
hedrar mig med att anse att jag r en rlig mnniska sjlv fara och underska dyngan och
sedan sga vad jag tror vara sanning eller lgn i Algeriet. Bara jag nu kan hitta sanningen. Och
sen d, frgade min son, vad vinner du med det? ...

2
Jag r inte ond p honom. Tvrtom. Vore han i mitt stlle skulle han handla som jag, och det r
av omsorg fr sin far han vill att jag skall slippa ytterligare ledsamheter. Sanningen att sga har
jag sedan barnsben ftt knna p s mnga bestraffningar, s mnga arrestdagar och utskllningar
och jag har s ofta ftt g utan belningar och frmner att jag borde vara en stadgad person. Och
nd greps jag pltsligt av en mrklig lust att fara till Algeriet, drfr att det r det sista stlle
man skulle nska uppska och drfr att sedan min vn Camus dog framfr allt sedan han i
sitt sista vittnesbrd deklarerat att han hdanefter skulle tiga har jag knt att jag personligen
br ett ansvar.
Efter ett misslyckat frsk i detta rende r 1955, d jag hade sagt mina gamla officerskamrater
att jag inte avundades dem deras jobb mildare kan det inte sgas lade jag allt i Camus'
hnder. Liksom han slets jag mellan kravet p rttvisa t muhammedanerna och den bestende
tillgivenheten fr vra rasfrnder europerna. Gng p gng tnkte jag att den enda lsningen var
en riktigare balans mellan rttigheter och skyldigheter, mellan erknnandet av mnniskans vrdighet och respekten fr sjlva livet, mellan hvdandet av ett visst civilisationsideal och frsvaret
av de vsterlndska intressena.
Skulle jag kunna fretaga mig ngot, som inte pverkats av min beundran fr Camus och av hans
auktoritet? Hans pltsliga dd gjorde att alla frgor mste stllas p nytt jag kunde inte lngre
leva i skydd av hans skugga utan att vara feg. I saknaden efter honom mste jag tala i min tur,
med risk att verta en del av hans fiender. O, du obnhrlige vn, som lmnat mig ensam p
vgen i denna stund, du mitt samvetes rst? Och jag fick en knsla av att han sakta skt mig hn
mot ett land dr jag liksom han hade lrt att lska rttvisan, lrt att lska mnniskorna. Men hur
skall jag gripa mig an med denna bok, som jag r tvungen att skriva p en mnad drfr att det
hastar? Vilken form skall jag ge den och vilka frsiktighetsmtt br jag vidta, nr jag handskas
med det explosiva stoff jag har frt hem? Antagligen kommer jag att chockera mnga naiva
sjlar, som fortstter att tro p ... Men lt dem tro! Jag kommer att dra p mig en hel del ondiga
obehag.
Det kan inte hjlpas. Jag tnker skriva som orden faller sig och utan att medvetet vilja chockera.
mnet rcker fr den delen. Indokinafrgan var olustig nog, svida man inte njde sig med
rrande sagor om msesidigt utbyte. Och nu hr man att FLN skjuter ned franska soldater i
uniform. Ett nytt brott en dumhet dessutom ty FLN borde veta att Frankrike, som tycks
befinna sig under narkos, ingenting vet om detta krig och att det enda Frankrike kommer att lgga
p minnet i frga om denna exekution r dess grymhet. Detta hat som fder hat vart leder det?
Lsare, nnu kan du lgga ifrn dig denna bok. Men om du lser vidare, d ber jag dig att
fortstta till slutet, sida fr sida; annars riskerar du att dra frhastade slutsatser. Och om du sedan
inte kan somna i kvll, vet d att ven mina ntter skall vara svra ntter nda till dess freden
slutits.

I
Jag r fdd den 22 oktober 1907 klockan sex p kvllen i Rovigo, en liten kolonialby trettio
kilometer sder om Alger, som har ftt sitt namn efter en seger frn frsta kejsardmets dagar.
Min far var brdig frn Doubs. Vad var det som gjorde att han blev gendarm? Det har jag aldrig
ftt reda p. Han dog ngra mnader efter min fdelse och jag hrde aldrig att man talade om
honom. Jag har en bror som r sjutton r ldre n jag sjlv; men ocks han har alltid varit
frtegen p den punkten.
Familjen har sina rtter i Sidi-Moussa, en annan kolonialby ngra kilometer drifrn; den ligger

3
dr vid ett vgskl med sin miniatyrkyrka, sitt lilla kaf, sin skola, sitt postkontor, sina hus av
kupigt tegel och sina infdingshyddor. Tv kilometer norrver ligger grden, omgiven av
vingrdar; dr frflt min barndom delvis och dr levde jag med min mor, min mormor och
morbror Jules. Och s araberna, frsts. P den tiden kallade man dem nnu inte fr jordrttor
utan fr fikonstubbar. Antagligen drfr att de lskar att sitta vid foten av dessa trd. Efter frsta
vrldskriget tog man fr vana att kalla dem bicots.
Den ldste arbetaren p grden hette Meftah. I en liten koja invid dammen och kkstrdgrden,
en koja med vggar av halm och lera, bodde han med sin familj. Ngon bestmd lder hade han
just inte. S en dag fick jag hra att han dtt. Under trettio-fyrtio rs tid hade han troget sett om
kreaturens strbddar, krt grdens vagnar och plogar. Dag ut och dag in hade han burit otaliga
kannor vatten mellan brunnen och huset. Och vid nyheten om hans dd grt jag, ty jag hade tyckt
mycket om honom. Ofta hade jag ftt flja honom till arbetet. P hemvgen hnde det att han
lyfte upp mig p hstryggen. Och ibland fick jag rida p honom ngot som mor ogillade. Jag
kunde ju f lss.
Gamle Meftah frdes antagligen till grannstammens muhammedanska begravningsplats. Dr
finns inga vackra gravar eller marmorkapell ssom i Sidi-Moussa, utan enkla upprttstende
stenar. De str dr nda tills tiden fller dem till marken. I dag har nog hans ben blivit ett med
jorden. Redan i livstiden hade hans ansikte ngot av jordens frg, dess fror och sprickor.
De andra arbetarna minns jag inte mycket av. Dr fanns dock tskilliga, mestadels kabyler, som
under arbetsssongen brukade komma ned frn bergen och ska arbete gruppvis.
tfljd av en av sina bda brder, som var bosatta i nrliggande byar, gick morbror Jules frn
grd till grd fr att trska. Under en brinnande himmel placerades trskverket ttt intill sdesskylarna. Maskinens gap snappade t sig och slk de sdeskrvar som hgafflarna slungade dit.
Drp rensades den sd som fyllde de svllande sckarna. Allteftersom arbetet fortskred vxte
dr smningom upp nnu en stack, en halmstack. Trskverket hll i med sitt dova mullrande,
timme ut och timme in, och den grundton det frambragte fick ibland besynnerliga variationer.
Dr drev jag nu omkring hela dagarna i ett slags extas, soldrucken och kringvrvd av dammet
som fyllde luften frn gryning till skymning.
Araberna skyddade sig mot hettan med stora mjuka halmhattar. Somliga bar en sorts solglasgon
av fint gallerverk till skydd mot agnarnas rykande stoft. Nr arbetet var tillnda p en grd drog
ngmaskinen vidare till nsta grd, i spetsen fr hela karavanen morbrdernas husvagn
inbegripen. Araberna sneddade ver krarna till nsta sdesupplag.
I september kom vinskrden. Krrorna drp av socker och ur stora kar tmdes de tunga
druvklasarna ner i pressarna; grden drnktes i vinngor. Min mor var livrdd att jag skulle trilla
ned i de stora jsnings karen, som jag grna ville luta mig ver, fascinerad av vinets bubblande.
Vad mig betrffar s har jag d alltid sett araberna arbeta. Och jag har alltid blivit frvnad nr
man har sagt att de inte gr ngonting. P kvllarna slutade de frsts upp. De tnde eldar,
kokade soppa med rd paprika och grddade sina kornmjlskakor i lite olja. Under sng. En och
annan blste vassfljt.
En sak visste jag skert, drfr att man stndigt tjatade om det, och det var att de tillhrde en
annan ras, en ras som var underlgsen min egen. Vi hade kommit fr att odla upp deras land och
civilisera dem. Sanningen att sga mste man nog erknna att de sumpmarker som jag hade hrt
talas om och varav det alltjmt fanns kvar en hel del p grannstammarnas jordlotter, dem hade
mina morfrldrar och min morbror frvandlat till vingrdar och brdiga krar, eller till
apelsinlundar, hrliga som i Kanaan. Lekande ltt? Knappast. I min mors slkt har folk arbetat

4
ihjl sig eller dtt i sumpfeber. Jag minns hur morbror Jules regelbundet blev angripen av dessa
feberanfall och sjlv har jag i min tidiga barndom fallit offer fr dessa attacker, som slog ned som
en blixt, gav en frossbrytningar mitt i sommaren, trots filtar och varma krus, och klubbade ner en.
Febern hrde till grdens ritual.
Araberna led inte av detta, sades det. Frn sin spdaste barndom var de immuniserade. Om de
hndelsevis blev sjuka, gav man dem lite kina eller en kopp kaffe, men man ansg inte att det
gjorde dem ngot. Det r folk som inte lever som vi ... Ett talestt som bredde en finknslighetens slja ver deras fattigdom. Det som borde ha tett sig som ett stort och djupt elnde var
endast en vgran att ligga i ordentliga sngar, att ta sig lika mtta som vi eller att bo under tak, i
hus med fasta vggar. Deras lycka, ja, den fanns vl ngon annan stans. Och frlt att jag
sger det den pminde lite om boskapens; och hemma hos oss tror jag nog att man alltid
betraktade dem mest som oxar, vilka man behandlade vl, men som inte kunde vcka
medlidande. De har inte samma behov som vi ... fick jag hra. Jag trodde det grna; och i och
med det kunde deras situation inte lngre upprra mig. Lider man av att se en oxe ligga p halm
eller ta grs? Araberna kunde mycket vl g barfota hela dagarna, eftersom de inte behvde ka,
n mindre bra skor. Vrme, kyla, hunger var oknda begrepp fr dem. Tnk, ett sdant lyckligt
slkte! Morgon och kvll bad de, vnda mot ster. Oxarna bad inte, och det mste erknnas, att
drvidlag hade oxarna ett vertag. Arabernas gud hade antagligen ingenting gemensamt med de
kristnas gud, som man, inte utan en viss spnd frsiktighet, beskte en gng i veckan, ifrd
halsduk och ren skjorta. Vem var d denne andre gud, som dessa trasiga stackare kallade genom
att kasta sig framstupa mitt p kern, den guden som sysslade med dem och deras angelgenheter
ngonstans djupt ini vrldsalltet? De frkade sig, men mellan barn och frldrar existerade inte
den innerlighet som band oss samman. Eftersom de var totalt ur stnd att knna ngot, kunde de
givetvis inte heller uppleva vr lycka och vr smrta.
Jag blev storligen frvnad d jag smningom kom underfund med att fikonstubbarna var
mnniskor som vi, att de skrattade, grt, att de kunde hysa dlare knslor som hat eller krlek,
svartsjuka eller tacksamhet. En naiv upptckt, kan man tycka. Mina landsmn i Algeriet, som inte
r srskilt ondskefulla, har dock inte gjort den; inte alla.
Jag visste att grden var sld sedan tre r tillbaka och nd ville jag grna se den n en gng.
Frn Mnerville, dr min bror Ren bor, sextio kilometer ster om Alger, kom vi krande med
hans hustru Louise. Citronen hade ftt en frsvarlig last, nra trehundra kilo, och detta inbjd till
lttfunna skmt, nr den sjnk djupare och djupare allteftersom vi klev in. Louise, som har en
viss svada liksom en viss korpulens pstod att man borde haft en riktig kolonistbil fr att
genomfra en sdan hr pilgrimsfrd med vrdighet.
Det var en vacker eftermiddag, och p kullarna vajade vetet i solen. Vi mtte en och annan
pansarbil med kulsprutorna riktade mot krarna. Vid vgkorsningarna hade man mlat slagord:
Frankrike r starkt och hgsinnat, Armn + folket = seger. Hr och var sg man skjul av
korrugerad plt, hopgyttrade med infdingshyddor.
Bergfolk, sade Louise. Ngonstans mste man ju stoppa in dem.
D vi hunnit till Alma och allts tillryggalagt en tredjedel av vgen, frgade jag varfr vi inte
krde sderut genom Le Fondouk och Rivet. Min bror svarade att vgen var dlig. Louise teg. Vi
fortsatte allts nda till Maison Blanche innan vi vek av mot Eucalyptus. Dr stod en liten
trddunge som givit stationen dess namn; och fr femtio r sedan var det hr det stannade, det
lilla tget, som for lngs vgarna p sitt smala spr som en sprvagn. Och hr stod alltid den

5
tvhjuliga vagnen klar att kra oss hem till grden. Gamle Meftah skakade tmmarna och hsten
satte igng.
Hur ms, Meftah?
Tack bra. Frun r lite trtt.
Ordet trtt med arabiskt uttal, frsts. Min mor tryckte mig intill sig fr att jag inte skulle
komma i berring med hans trasor. Lssen, frsts. Det tog lng tid att avverka dessa tta
kilometer i trav. Men nu klarade bilen av det p ett par minuter p den snrrta vgen
tvrsigenom vingrdarna. De frsta byggnaderna borta i byn blev synliga: fabriker som jag aldrig
sett frut.
Kyrkogrden, som frr i tiden mest liknade ett stilla skepp som kastat ankar ett stycke frn husen
och hade cypresser till master, r numera inhgnad av metallstllningar. Dess nrmaste granne r
en idrottsplats; och om sndagarna, nr bollen gr i ml och river ned publikens jubel Ja
ja-a a-a-a d vller skrnet som en vg fram ver kyrkogrden och gravarna. Vi stannade
invid kyrkogrdsporten och jag klev ver jrnplten som sprrar ingngen till skydd mot
vrfloden. Den frsta familjegraven p vnster hand tillhr familjen Plegri; den fjrde till hger
familjen Paris, min slkt. Dr vilar mina morfrldrar Jean-Pierre och Marie Paris, min morbror
Jules, som bar mig till dopet, och min mor, Mathilde Paris, fdd i Sidi-Moussa r 1871 och dd
vid ttio rs lder.
Egentligen behvde jag inte alls komma hit fr att friska upp minnet. Jag har aldrig varit skild
frn min mor. Jag har aldrig upphrt att tala med henne och kalla henne; och jag tycker mig se
hennes vackra, smrtfyllda ansikte, som drmmer. Men det r gott och vlgrande att f lgga sin
hand p de ddas axel d lter man sig inte frledas av tankens blndverk eller hjrtats
frvirrade impulser. Dessa fyra som lg hr och till vilka jag nu kommit fr en stunds betraktelse,
de lt sig inte luras av ngra hgringar. De stod med ftterna p jorden och deras starka sida hade
alltid varit att de kunde se nyktert p mnniskorna och tingen. Jag plockade en liten klverslinga,
som klamrat sig fast vid gravens marmorfogar, och smg ned den i plnboken. Och s sade jag
till min mor: Hr r jag, mor. Jag har kommit fr att se p vrt land och vr by och frska
komma underfund med vad de andra har gjort av den. Vi har byggt kyrkor, banker, skolor, vgar,
sjukhus. Men vi har frsummat att befatta oss med araberna som vi borde ha gjort. Vi har tyckt
att de inte var srskilt begvade och att de borde vara njda med att alltid tjna oss. Hjlp mig att
skilja mellan sant och osant, rttvist och orttvist och att komma underfund med vem som r
skyldig och vem som r oskyldig. Dr du nu r finns inte lngre ngot att frukta av denna
vrlden. Och det kan hnda att tiden r nra, d jag skall terfrenas med dig. Jag hade kunnat bli
kolonist, jag med. Men i din slkt gick jorden alltid till svrdsidan, och det arv du har givit mig
har gjort mig till en vandrande riddare. ran r min egendom, tron mitt samvete, ventyret min
brud, hoppet mitt barn och du min ledstjrna. Och frdenskull, mor du, som alltid har lett mina
steg p rtta vgar skydda mig, gr min ande till ett svrd, mitt hjrta till ett ljus! Och du, som
har lidit s mycket fr att jag gick ut i kriget, hjlp mig att sknka fred t mnniskorna ...
Detta var ungefr vad jag i all dmjukhet sade till min mor. Och sedan tittade jag p min bror
Ren, som stod dr i solen:
Ja, om du vill, s kan vi g nu.
Kyrkoherden har bett mig ta dig med till honom, ifall du dk upp hr ngon gng.
Ni tycks ha varit skolkamrater, tillade Louise; hans morfar var visst god vn med din.
Jag ville mycket grna trffa prsten i Sidi-Moussa. Vi gick till hans hus bakom kyrkan. Louise

6
steg ur bilen och knackade p den stngda drren. Vid foten av ett bougainvilleatrd lg ett brd.
Han r antagligen inte hemma, sade Ren. Louise gick runt huset och ropade:
Kyrkoherden, kyrkoherden!
Han har en Volkswagen, ppekade Ren. Man borde d kunna se honom, var han n r.
Nu kom Louise skrattande tillbaka.
Jag har ropat verallt. Till sist hittade jag min kyrkoherde med prstrocken uppskrtad och
mursleven i hgsta hugg i frd med att arbeta p sin svinstia. Nu kommer han.
Och mycket riktigt hr kom han i sakta mak, barhuvad, och med det svarta skgget, som inte
hade ett enda vitt str, rtt ut i vdret. Han sg beslutsam ut.
Ja visst, ja. Jag ville s grna trffa er fr att f prata om vissa saker. Ni tycks ha mycket
bestmda sikter.
Jag r alltid glad att tjna en god sak.
Det r inte ltt att sga om en sak r god eller dlig. Fr att nu ta mig sjlv som exempel. I
brjan var det bara tv kvinnor som gick i kyrkan om sndagarna. 'Hr vill folk tydligen inte ha
ngon kyrkoherde', tnkte jag. 'Och d ska de ocks slippa.' Jag brjade pyssla med allt mjligt
utom med dem. Men se, de brjade sakna kyrkoherden. Och s smningom blev de kyrksamma
igen. r det inte ungefr likadant hr?
Vi sg brdet och d trodde vi att ni inte var hemma, sade Louise.
Brdet ligger alltid hr fr den som vill ha det. Ja, fortsatte han, jag vill bra grna resonera om
allt detta med ngon som r barnfdd i Sidi-Moussa.
Vi bestmde att jag skulle komma efter mssan nstfljande dag, som var rsdagen av 1955 rs
vapenvila. Det var redan sent, och vi gav oss ivg till grden.
Det var inte ltt fr mig att hitta den. Cypresshckarna hade frkat sig och skjutit i hjden.
Vgen dit hade asfalterats, men jag knde igen logen, valntstrden, huset, stallet, kllaren dr
cementkaren, stora nog att rymma en halv million liter vin, nu stod dr till ingen nytta; dammen,
som samlar det vatten noria-hjulet hmtar upp, apelsinlunden och fikontrdet, som r ldre n jag.
Vi hade stannat med bilen vid brjan av alln, dr smstenen frr i tiden gnisslade under
charabangens hjul. Jag steg ur och brjade g mot huset. En infdd arbetare frde mig till den nye
garen, en arab i min lder, hgvxt, torr och indolent. Jag frklarade anledningen till mitt besk
och han tog emot mig med stor vnlighet.
Mannen visade mig frst kllaren som sttt obegagnad i tjugu r, ty det r lttare att slja
druvorna p rot. Det hade regnat mycket och kllaren var versvmmad. Jag sade honom att vi
frr i tiden hade haft en pump fr att gra oss av med vattnet dr. Sedan frde han mig till stallet
och anfrtrodde mig att han mnade kpa kor. Mjlken r dyr i Alger och fina franska kor
betingar trehundratusen francs. Jag rdde honom emellertid att vara frsiktig med detta ladugrdsprojekt; frst och frmst borde han skaffa sig betesmarker, ska rtt p en kompetent
ladugrdskarl och gra upp kostnadsberkningar fr en mejerianlggning.
Den hga asken, som frmodligen varit fallfrdig, hade nu sgats ned och stubben fick tjna till
sittplats. Men fikontrdet, som jag brukade klttra i som barn, hade skjutit upp och blivit tio
meter hgt; pepparmyntsplantorna och underblommorna nere vid dammen var borta. Just som jag

7
tnkte g och hmta min bror och svgerska, kom de mig tillmtes, lite frsagda. Ja, s var det.
Denne arab var den nye garen. Jordrttan hade kpt egendomen av morbror Jules' barn. Rttan
uttryckte sig p en fullndad franska och bjd in beskarna p en kopp kaffe.
Vi vill inte stra, sade vi.
Ni str visst inte. Min hustru blir frtjust att gra er bekantskap.
Vad mig betrffar fann jag det hela roande. Vi, den verlgsna rasens fretrdare, vi avkomlingar
till nybyggarna som hade varit de frsta att plja upp jorden, gdsla och f den brdig, vi mste
nu erknna att familjen gtt utfr och att pionjrernas barnbarn numera tjnade sitt brd som
jrnvgsarbetare, busskonduktrer, klockreparatrer, militrer eller skriftstllare. De sista som
haft att svara fr jordens sktsel hade givit sig av. Morbror Jules' sner hade bosatt sig i Alger fr
att deras hustrur inte trivdes p landet och det inte lngre var tryggt dr. Pionjrernas verkliga
arvtagare, det var araberna. Kolonister, stigen ned i Edra gravar! Louise trodde inte sina gon.
Och Ren tycktes frkrossad. Dessa beskedliga jordrttor hade brjat kpa saker och ting; man
hade ltit dem tjna pengar och nu hade de brjat bila omkring p vgarna. De kper upp alla
gamla skruttiga bilar, hade jag ftt hra av Ren. Och jag var glad fr det, ty dessa vgar, som vi
hade talat s mycket om (vi har ju gjort vgar t er), kom nu ntligen alla tillgodo, dem svl
som oss. Naturligtvis kunde Ren ej avhlla sig frn att tillgga att de inte kunde kra och att de
hindrade trafiken.
P mormors tid brukade man ta emot besk i matsalen med dess blankpolerade mbler det
lnga rustika bordet, bnkarna, morbrors sekretr, klockan frn Franche-Comt, symaskinen och
grammofonen. Kusinerna mtte ha moderniserat hemmet med hgrestndsmbler av standardmodell och gjort bostadsrum av en del av huset som frr var vagnbod. En korpulent kvinna, vars
seroual och vida skjortblus ndtorftigt dolde det slappa hullet, tog emot oss i en matsal i Henrik
II:s stil. Allt medan hon pratade, plockade hon fram ngra koppar ur skpet och bjd p kaffe och
ugnsvarma kakor.
Hon var dotter till en iman frn Si-Abderrahmanemoskn och hon visade fotografier, dr man sg
hennes far tillsammans med ngra hga herrar frn tredje republikens tid. Louise blev frtjust att
finna ngon som var fylligare n hon sjlv och krusade nu inte mttligt fr vrdinnan; hon avbrt
henne fr att sjlv fylla i meningen och spckade sitt tal med madame hit och madame dit.
En hygglig borgarfamilj, med ett ord, folk som kommit hit fr att undfly den frpestade luften
och ovsendet i Alger, precis som andra lmnar Paris fr att bostta sig i Montfort l'Amaury.
Vad fanns det kvar av min barndoms grd? Murar, som inte frmdde hlla kvar legenden.
Undan fr undan hade marken kpts upp av europeiska grannar, som hade mera ruter i sig n
morbror Jules' sner; inga maskiner fanns kvar. Traktorer och folk att skta dem hyrde man, nr
s behvdes. Kort sagt: det enda som terstod mig var att frsvinna.
Louise insisterade p att vi skulle fortstta till Rovigo. Jag var inte angelgen, ty kyrkogrdarna
brjade ta p mig. Hur tog vi oss ut fr resten, med allt vrt springande efter skuggor? Ren var
en smula kutryggig och tunnhrig, Louise hade svrt att g och sjlv hade jag med tiden blivit
grsprngd och tung. Frn Rovigo mindes jag en vacker flicka, som var min kusin, samt ett litet
hus i fikontrdens skugga. Men kusinen hade nu uppntt min egen lder ... N, vi for i alla fall till
Rovigo. Vi stannade p torget och Ren visade mig p det lilla hotellet, som min mor frestod r
1907. En muhammedan hade nu ppnat en specerihandel dr; jag gick in fr att kpa ett par
vykort. Gendarmeriet och folkskolan, dr den lrare undervisade som min mor senare gifte om
sig med, ja dem skulle jag ju ocks kunnat ta en titt p. Men jag hade ftt nog. Pltsligt ville jag

8
bort frn alltihop. Vid gatan som leder till Arba lg en annan butik, som hette Lyckans
specerier. Hos oss lskar man den sortens namn. P torget strvade araberna. Ungdomarna kte
cykel. Rttyngel ... fnyste Louise fraktfullt. Ren startade bilen.
Det brjade skymma och vi kte frbi kulsprutepansarbilar som intog sina stllningar fr natten.
Som bl kristall reste sig de frbjudna bergen bakom oss.
Lantarbetarna var p hemvg frn vingrdarna med sina sulfatsprutor i hnderna. Nr vi lmnade
Arba, dr jag alltjmt har en morbror och ett par kusiner, som r mig s frmmande att jag aldrig
ens har tnkt p att de tillhr familjen, frgade jag Ren varfr han inte tog genvgen ver
Mnerville. Den hr gngen vgade han inte svara att det var en dlig vg. Han sade: Det r fr
sent. Den r inte sker ... P s stt fick jag veta att man tjugofem kilometer frn Alger kunde
stupa fr fellaghas' kulor.
Det var vrst, sade jag.
Ja, s r det, tertog Ren. S lngt har det gtt. Varfr skulle man gra ngon hemlighet av
det? Man kan inte lngre g vart man vill.
Stackars du! Tnk om din mor hade upplevat detta! tillade Louise.
Nstan i samma gonblick sg vi en appell mlad p en elektrisk transformator: Frankrike segrar
verallt. tervnd till fransmnnen!
Och kolonisterna? frgade jag. Hur kan de odla marken?
Jag hade inte sett ngra brnda hus och inte heller ngra frstrda skrdar.
Till synes rdde lugn och ordning. Ute p sltterna arbetade man ofrtrutet frn arla till srla. Och
nd visste jag att det tidigare hade hnt att kolonister mrdats och grdar utsatts fr verfall.
Numera betalar de skatt till FLN, sade Ren. Du kommer aldrig att f dem att erknna det.
Men de betalar, det r en knd sak. Man sger ocks att flygbolagen betalar fr att deras bussar
mellan Alger och Maison Blanche ska skonas av kulsprutorna. De vet att ordna det fr sig, de dr
mnniskorna.
Men vi! tillade Louise. Det kan inte vi, minsann. P stt och vis r det tur att din mor inte upplever detta. Och du, du kommer att bli ledsen. Ja, du finner nog mngt och mycket frndrat.

II
Sin Citron skter Ren som vore det en tvlingsvagn. Den r ett r gammal, men man skulle
kunna tro att den kommer direkt frn fabriken. Han lter den aldrig st kvar framfr huset. S fort
han kommer hem stter han in den. Ungarna som leker p gatan eller kommer hem frn skolan
skulle ju kunna hoppa upp p den eller peta p karosseriet. Tillsammans med huset utgr den dr
bilen belningen fr fyrtio rs arbete.
Ren har alltid haft en viss svaghet fr det mekaniska. Den cykel han tvlade med i sin ungdom
begagnar han n i dag nr han ker till torget och handlar. Under strre delen av sitt liv har han
varit lokfrare p strckan AlgerConstantine; inte p sdana dr fina lok med dieselmotorer,
som gr lttare att kra n en traktor och dr man fr sitta i en lderftlj, utan p gamla
ngdrivna vidunder, som slukade kol tonvis och spottade gldande kolstybb lngs vgarna. Rk
och koldamm har frvandlat hans lungor till sll och stnkt ansiktet fullt av svarta prickar; hans
hnder som s lnge har hanterat kolskovlar, stlspakar, smrjkannor och trassel kan inte lngre
hlla i en penna. De har blivit till en gruvarbetares nvar, klubbor, hrda och tunga som metall.

9
Kvartal
efter kvartal har han betalat av p trerumsvillan (utan badrum) som han har lyckats bygga tack
vare Loucheurs egna-hems-lag. Likas p trdgrden, trehundra kvadratmeter, dr han har
planterat ngra vinstockar, tv citrontrd, fem apelsintrd och sex aprikostrd. Under en spalj av
kabyliska vinstockar intill kket hller hans hustru och han tv par rapphns, ngra ankor, hns
och kaniner. Hemma hos honom befann man sig inte hos ngon av dessa hga herrar som pstr
sig ha skapat Algeriet med eget snille och andras svett, utan hos en mnniska rtt och sltt. Frn
sin ungdoms fem krigsr har han inte brgat annat n sina styckjunkaregaloner och sitt krigskors.
Det dyrbaraste han ger r Citronen.
Hans hustru och han tog mor till sig, nr hon lg p sitt yttersta. Av barmhrtighet. Min mor
bodde i Alger i en liten lgenhet vid Rue Montaigne, Bab-elOued, dr jag har tillbringat en del av
min ungdom. Min mor hade krfta. Hos mig, i Paris, skulle hon aldrig ha knt sig hemma och
hade skert blivit olycklig. Ngon gng, lngre fram, skall jag bertta om min mors liv och dd,
om hur jag drog sveplakanet ver ansiktet p den kvinna som ftt mig till vrlden. Men inte hr.
Hos Ren fick jag bo i det rum dr min mor led i tv rs tid, dubbelvikt under de smrtor som slet
i hennes kropp. Jag sov i den sng dr hon dog. Jag hrde timmarna sl i klockan under
glaskupan, samma klocka som stod i min barnkammare. Upprrande minnen r ingen trst fr det
vi upplever nu; de gr tvrtom nuet outhrdligt.
Vad tjnar det till att tala om det som skiljer oss t, ifall orden inte frmr befria oss? Vad Ren
och Louise betrffar, hade jag lnge vetat vad de tnker; det r precis vad alla europer i Algeriet
tnker p ngra undantag nr. Araberna r en otck ras och vrt fel har varit att behandla dem
humant. De duger ingenting till. Man kan inte lmna en enda sak i deras vrd utan att bli
bestulen; de r motspnstiga infr varje form av socialt framsteg, och den skolbildning man ger
dem blir endast ett nytt medel fr dem till att skymfa oss. Ngon enstaka gng mter man vl
ocks bland dem en och annan rlig och intelligent mnniska, det vill sga innan fanatismen ftt
grepp om henne och strtat henne tillbaka i det stora mrkret. Men jag visste ocks att Louise och
Ren infr mig ville visa sig frstende och frsonliga, drfr att de betnkte att jag hade rest en
hel del, funderat en hel del och att jag kanske hade en vidare syn p hndelserna. Men vad var det
fr gldje med det? eftersom det gller deras problem och inte mitt, eftersom det r Louise och
Ren som mste leva bland jordrttorna och inte jag? Man fick vnta tills de sjlvmant uttalade
sig i saken. Allts undvek jag alla samtalsmnen som inte rrde vrt gemensamma intresse:
familjen.
Nr det blev mrkt frsta kvllen sg jag Ren frsiktigt pyssla med ngonting egendomligt.
Framfr en del av fnstren med sina nerdragna persienner satte han sdana dr pltar som man
har i kksspisar; han placerade dem i jmnhjd med en sittande mnniska. I matsalen, dr vi
skulle ta middag, i sngkammaren, i kket. Han sg min blick och smlog.
Det r ju klart, ppekade han, att om de har riktiga stridsvapen, s kan ju inte ett sdant hr
pansar ... Men mot jaktgevret kan det duga.
Allt berodde p ur vilken vinkel man kunde beskjuta fnstren utifrn. Somliga, dribland mitt,
satt s att man inte kunde sikta p dem.
Det hr har vi nu varit tvungna att hlla p med i fyra r.
Ja, kra du, instmde Louise. P fyra r har Ren aldrig lagt sig utan sin utrustning inom
rckhll. Se bara hr?
Och frn korridoren pekade hon p sakerna vid sngens huvudgrd: bssan, patronbltet och

10
ficklampan.
Man kan aldrig veta. Det behvs ju bara att Ren frsummar de hr frsiktighetsmtten en enda
natt fr att de ska verfalla oss.
Vem kan vilja er ngot ont?
Ingen. Men man ddar inte drfr att man r ond p ngon. Nu ddar man fr ddandets egen
skull.
P s stt hade en granne blivit skjuten frra ret. Ren tyckte sig ha mrkt precis varifrn skottet
kom; han rusade ivg fr att genskjuta angriparen och fattade posto fr att dyka p honom, medan
alla i grannskapet sprang hit och dit. Ett tag trodde han sig till och med ha ftt sikte p mannen
och lade an fr att trycka av. Men i samma sekund gjorde karlen en rrelse s att han kom mitt in
i en ljuskgla: det var en vn.
Ack, kra du, sade Louise. Det var en liten chock fr din bror, det kan du lita p. Det var s att
han nstan skakade.
Alltsedan den tid d de nattliga attentaten brjade barrikaderar man husen vid nattens inbrott i
smstderna runtom Alger. Man undviker att stlla sig framfr fnstren; man drar borden bort
mot hrnen och placerar om sngarna. Vid minsta knpp slcker man, tar fatt p vapnen och
trycker rat mot persiennerna, redo att ingripa.
Vad r det fr ett liv vi lever! Det mste bli ett slut p det. Men hur? utbrast Louise.
Hennes ansikte blev pltsligt sorgset, som nr ett landskap fylls av skuggor.
Hon tnkte nog att detta inte kunde sluta p mer n ett stt: med nederlag fr oss. Hon skulle bli
tvungen att flytta. Fr att bostta sig var? Och med vilka kontanta tillgngar? Och fr att gra
vad? Man brjar inte ett nytt liv vid sjuttio r.
Vet du vad, tillade Ren. De kommer aldrig att sluta, det r ett som r skert. Man kan ta dd
p en, ifall man lyckas f fatt p honom. Men nsta dag brjar dansen p nytt. De vill ha bort
oss.
Dagen innan hade granngrdens logar blivit nerbrnda. En misstnkt hade arresterats och frts till
brottsplatsen fr frhr. Dr hade han frskt fly. Detta var i varje fall den officiella versionen. I
tidningen stod det: Efter de freskrivna uppmaningarna att stanna blev mannen skjuten.
Jag tror att de helt enkelt vill f rttvisa, sade jag. Det r en gammal historia, det vet ni. Och
de r mnniskor som alla andra.
Man skulle inte ha trott det, sade Louise. Nej, man skulle aldrig ha trott det. Folk som levde s
annorlunda n vi. Och s har man antagligen retat dem, och nu ska de hmnas.
Det r de rikas fel, sade Ren. De dr typerna som sitter med tusen hektar p sltten. Tusen
eller femhundra. Eller bara hundra. De har blivit frmgna s fort och hur har det gtt till
egentligen? Hur mycket betalar de sina lantarbetare? Det r sttet att gra sig frtjnster. Och nu
r det just de dr rika som kommer lttast undan. De har placerat sitt kapital i Schweiz och kpt
sig mark i Frankrike och bor inte lngre p sina grdar hr.
Vart har rttvisan tagit vgen? frgade Louise. Fr att deras vinstockar inte ska bli nedhuggna
och fr att deras daglnare ska kunna f arbeta i fred betalar de skatt till FLN, det har du redan
ftt hra. Vad har de att frukta? De bara sitter och vntar att allt ska ordna sig. De ger ju allt.
Himlen ocks. Ifall regnet drnker deras vingrdar eller sirockon brnner upp dem, s fr de

11
skadeersttning. Men vi, vi sitter dr vi sitter.
Jag invnde, att det var deras sak att ordna sdant och inte de rika kolonisternas, som bara
utgjorde en frsvinnande del av den europeiska befolkningen.
De har pengar, fortsatte Ren. I Frankrike berttar de vad som passar dem, och blir trodda till
p kpet. Om det bara berodde p oss, s kan jag lova att vi skulle komma verens med de
andra.
Hur s?
Jo, man skulle sga som s: ni vill leva hr som vi, eller hur? Det har ni rtt till. Ni vill f lika
mycket betalt fr arbetet som vi? Lt g fr det. Ni vill rsta p dem som frsvarar er? Rsta d!
Ni vill hlla era barn i skolan och att de ska f ta examen, bli mbetsmn, lkare eller ingenjrer?
Examen r lika fr alla. Ni vill ha jord? Den kan tas frn dem som har fr mycket och ges t dem
som har fr litet. Men om ni vill vrka oss i havet, d ska jag tala om fr er att det inte gr i frsta
taget, drfr att vi kommer att frsvara oss och drfr att det r orttvist. Bilar? s mnga ni
vill, om ni har lust att kra och bli kvaddade som vi. Men vi r fdda hr liksom ni. Och hr r vi
hemma; vi har ju inte stulit jorden frn ngon. Ja, du kan vara sker p att jag skulle komma
verens med dem.
Du ja, inskt Louise. Men de? De r obegvade.
Ja, du sa ett ord, medgav Ren.
I skolan till exempel du vet hur hrt de mste ligga i fr att hlla europerna stngen.
Kanhnda drfr att de talar tv sprk, sade jag.
Nej, drfr att de inte kan. Det verstiger deras frmga. Det r ingen ruter i dem fr resten.
En kusin var bjuden till middagen, en folkskollrare som undervisade i Mnerville. Jag sg p
honom.
Jag r inte ense med dig, Louise, inskt han lite motvilligt. De fem bsta eleverna i min klass
r araber. De fattar alldeles utmrkt. Och jag skulle vilja tillgga att de r vetgiriga.
Avundsjuka mot fransmnnen frsts, sade Louise. De skulle kunna arbeta ihjl sig
frdenskull.
Jag frstr inte, inskt jag. Du frskrar ju att de r lata.
Av naturen ja. Men om det gller att visa att de r bttre n vi ...
Vet du vad, sade jag. Du ska inte inbilla dig att de r ensamma om en sdan relystnad. Den
har vi alla.
Ja ja, det kan hnda, medgav Louise, lite stukad. Det r mjligt att de kan hlla bilarna lika
fina som vi, att de har strre begvning n vi. Den fr de kanske av lssen.
Ingen skrattade. Jag knde mig olycklig. Jag gick med p att sorgen till en viss grad kan gra en
mnniska orttvis, men jag hade svrt att frst att den kan gra ngon s blind. Louise r nd
vad man kallar godhjrtad. Jag har ofta sett henne grtfrdig drfr att ett barn var sjukt eller
Ren kom hem uttrttad av arbete; men det verkar som hon vore ur stnd att knna ngot infr
arabernas olycka. Hon sger inte: De r fattiga ..., utan: De har lss ..., drfr att hon i sin
ungdom sg arabernas barn fulla av ohyra. Hon tycks tro att lss r ngot som inte kan hlla till i
en europeisk kalufs. P morgonen, nr hon talade om de arma mnniskorna i omflyttningslgren,
sade hon: Det finns de som inte har annat att ta n grs ... Rtter eller nsselsoppa. Och hon

12
sg totalt oberrd ut: man mkar inte boskapen.
Men hon var knappast ansvarig. Fr femtio r sedan tnkte vi alla p samma stt, och fr mnga
har ingenting ndrats sedan dess. Om araberna skickar sina barn till skolan, s r det fr att f
barnbidrag. Pengar r det enda de tnker p, sger Louise. Och vi d, i Herrans namn? Ni
skulle allt ha ftt er ett gott skratt, ni specerihandlare, charkuterister, slaktare, alla ni som har med
kk att gra, ifall ni hade hrt Louise frkunna att jordrttorna inte har annat i huvudet n pengar.
Dessa pengar, som tmmer era butiker och fyller era fickor.
Hela staden blev chockerad nr man fick hra att en europ slde mat till fellaghas, rebellerna.
Mannen blev arresterad. Louise anmrkte helt oskuldsfullt: Hur var det mjligt, en man som var
s god mot de fattiga? Den tanken fll henne aldrig in att det mjligen fanns ett samband mellan
den godhet som alla var ense om att tillskriva denne man och hans uppfrande gentemot
fellaghas; nr allt kommer omkring r det kanske frklarligt att Louise, som avskyr vldet och
som gr i stndig ngest fr alla som hon hller av, betraktar fellaghas som mrdare, utan att ska
orsaken bakom morden. Inte heller kan hon fatta att arabiska kvinnor tar s stora risker fr att
hjlpa sina sner och sina mn, som har flytt till maquis'n. O, heliga enfald! Jag som knner
Louise, och som tycker om henne, jag vet att det fr henne aldrig kommer att existera ngon
frga som inte kan besvaras av den eviga principen: Frankrike kan inte beg misstag drfr att det
r Frankrike; araberna kan inte frsvara en rttvis sak, drfr att de r araber. Kapa svansen p
ett svin, heter det drborta, och det blir nd aldrig annat n ett svin ...
Jag reste mig och brjade nervst g av och an i rummet; varje gng jag gick frbi fnstret
kastade jag en blick p den ynkliga plten, som skulle skydda oss fr beskjutning. Jag undvek att
stanna ngon lngre stund inom det eventuella farliga omrdet. Jag skmdes, skmdes fr mina
dla knslor. Snart skulle jag hem till ett fredligt land, dr lamporna kan hllas tnda om kvllen
utan att dra till sig ngot annat n nattfly, och dr man kan ge sig ut i markerna utan att bli
ihjlskjuten.
Louise och Ren skulle stanna kvar hr i stndig oro fr framtiden. Men jag vet vad det r som
hjlper dem att leva: hoppet som fds p nytt var morgon, ljuset som ger illusion av att dden
sjlv r besegrad och att det inte finns ngot annat i vrlden n solen, barnens stoj och himlens
hrlighet.

III
Ngra dagars vistelse i Alger rcker fr att man skall frestas tro att problemet r olsligt. Drfr
att problemet inte syns i Alger. Staden r en fransk stad, sjudande av liv och rrelse, av handel
och industri. t alla hll vidgas den och sprnger sitt skal. Femton vningars bostadskomplex
klttrar uppfr kullarna och i stadens utkant vxer nya stder upp och gr den nnu strre.
Lossningskajerna blir fler och fler; de nya fabrikernas byggnadsstllningar strcker sig nda ned
mot Cap Matifou. Hotellen r alltid fullbelagda. P tv timmar avverkar Caravellerna strckan till
Paris. Det enda man mrker av kriget r den intensiva verksamhet som det har framkallat hos
denna huvudstad en detroniserad huvudstad r 1944, numera terinsatt med all den vrdighet
som frlnas av det internationella intresset, de fulla btlasterna med hgljudda ungdomar frn
moderlandet och de stora penningtransaktionerna.
Det r inte bara det att Frankrike ftt fast fot dr, utan dess styrka lyser igenom verallt. Elndet
gmmer sig i dalgngarnas djup eller p kullarna i periferin, i dessa stder av pltdunkar som
landsortens flyktingar fogat in i frstderna. Numera kan man inte lngre knna igen
muhammedanerna p deras rda fezer, som frr i vrlden de flesta gr barhuvade men vl

13
p torftigheten i deras kldsel. Och besker man Casbah-kvarteret, som r livligt patrullerat av
polisen, snks blickarna och ansiktena vnds bort. Sedan 1954 har inget brllop, ingen
omskrelse firats med musik, inga blomster- och bandprydda fr har offrats fr At-el-Kbir i
enlighet med hgtidsritualen.
Det r dr de fr sin mening och sin tyngd, de ord som har framkallat revolten, och det r endast
dr som man kan f hra dem: Varfr ville man att vi skulle frbli andra klassens mnniskor?
Varfr frvgrades vi att tillhra svl arabernas vrld som vsterlandets? Varfr krvde man att
vi skulle arbeta fr nedskurna lner, att vi skulle vara och frbli fraktade?
Lik en lidande Kristus ledde guiden mig till de klibbiga och mrka gatorna, visade mig p de
fattiga bostderna, de soliga terrasserna mot havet, dr tiggarna ligger utstrckta, och p
helgedomen bland gravarna, dit han dagligen gr fr att bedja. Han sade: Jag skulle tminstone
sjlv vilja vlja min dd och d i den sng dr jag har lskat och dr mina barn har ftts ... Vilka
pretentioner) Tanken att man borde bli herre ver sina motgngar har aldrig fallit honom in;
mnniskorna hr famlar frtvivlat efter en fast punkt. Nr vi stod p en balkong sade han vidare:
Hr r Bab-el-Oued ... ungefr som han skulle sagt: Hr r de rttrdigas land ... Och jag sg
andra stder under byggnad, intill kullarna; sedan gick han in till en juvelerare, en vn till honom,
och valde ut en blomma en prstkrage av gammalt berbiskt silverarbete som gva till min
hustru och en liten ring t sig sjlv. Vad skulle vi ha kvar, utbrast han, om vi inte kunde ge
lngre ...? Och efter sitt majesttiska vredesutbrott vergick hans rst till ljuva fljttoner ssom
hos en andans man.
Men sdant tal passar inte i Htel Saint-Georges' salonger, dr man kan se de sista bachaghas,
ifrda sina rda skinnstvlar och kldda i burnus och turban, uppvakta turistande parisiskor p
sitt sammetslena stt.
Alger har frlorat sin harmoniska tillvaro under den skrck som attentaten spritt och som har
ndgat de militra myndigheterna att ptvinga staden sin lag. Den personliga skerheten r
terstlld, men sorgen besljar ansiktena. Livets stma har ftt vika fr tvnget. Alla misstnker
alla. Jag har sett redaktionschefen p en tidning avhlla sig ifrn att telefonera av fruktan fr att
chefredaktren kunde rka hra samtalet. Det r i hemmen man trffas fr att diskutera
situationen. Liberalerna r misstnksamma mot extremisterna, extremisterna mot militrerna; och
endast inom sin egen krets knner militrerna sig obesvrade; muhammedanerna vntar och tror
inte lngre p ngonting. Man vet att generaldelegaten, som dignar under rendenas mngfald,
aldrig kan gra en mbetsresa utan en veckas varsel. Man vet att personalbristen inom administrationen r skrmmande bakom den lysande fasaden och att den mbetsmannastab fyra
algeriska departement gemensamt frfogar ver inte r strre n ett enda departements i
Frankrike; att man fr att trffa en mbetsman i de dsliga omrdena ofta r tvungen att offra
fyrtiotta timmar p sjlva resan. Man vet slutligen att Algeriet, som redan tnjuter en privilegierad stllning eftersom skatterna dr endast r hlften s stora som i moderlandet, genom
passivt motstnd gr allt fr att frhindra att de franska lagarna tillmpas inom det egna
territoriet. Alger, som aldrig ngonsin respekterat ngra lagar, tnker inte ndra sig p den
punkten.
Att man har burat in ngra hga herrar har gjort atmosfren kyligare; den som sett den ohljda
nonchalans som frr rdde drborta mrker det snart. Man r inte lngre s sker p sig sjlv.
Man ser inte lngre p armn med samma mma gandertt som frr. P barerna hr man inte
lngre de spontana tillropen gster emellan. Med en viss tankfullhet ser man armns lastbilar ka

14
frbi. Alger har ftt en ny herre och var och en frgar sig oroligt vad han kan ha fr avsikter. Man
iakttar, man viskar, man telefonerar bittra ord. Med sitt tomatkastande frmr inte lngre en
handfull unga mn ptvinga andra sina fanatiska ider.
Alger r nnu bedvat av slaget. Staden erknner att extremisterna har lidit nederlag, ven om de
inte givit upp tanken p slutsegern. Den tillstr ven att nr muhammedanerna beklder samma
mbeten som moderlandets folk klarar de uppgiften lika bra, att det inte finns flera idioter p ena
n p andra sidan, och att det rcker med lmplig utbildning och fostran fr att frvandla en
muhammedan till en mycket anvndbar mbetsman. Alger vet ven att det franska stilprovet med
dess hga pongvrde alla muhammedaners sttesten vid hgskolornas intrdesprov inte
lngre utgr ngot strre hinder.
Man skulle kunna tro att Alger aldrig ngonsin har velat inse att det endast r en stad, och att det
inte ensamt tcker de tvhundratusen kvadratkilometer som utgr Algeriet, det vill sga nra
hlften av Frankrikes areal; rknar man in Sahara blir omrdet fyra gnger s stort som Frankrike.
Alger vgrar att rkna med det vriga landets och den vriga vrldens problem. Man sker
frgves efter ngra tecken p integration. Folkgrupperna lever sida vid sida utan
sammanblandning. Gifterml mellan europer och muhammedaner frekommer inte i Algeriet, s
nr som p ngra f undantag. I Bab-el-Oued umgs den muhammedanska ungdomen inte med
den europeiska. I de sm restaurangerna, dr de brukar ta vid samma bord, kastar de i sig maten
och undviker att se p varandra. Ngot skiljer dem t: fruktan. Alla vet att vilket gonblick som
helst kan ett tillbud f sinnena att koka ver.
Alla Algerbor r anhngare av integrationen, men detta ord har inte samma innebrd fr alla. Fr
de flesta innebr integrationen att man ger muhammedanerna rtt att rsta p en europeisk
kandidat. Denna tes r mycket enkel: muhammedanerna har godknt konstitutionen och drmed
ocks det gamla systemet med ett stndigt nrvarande Frankrike; teoretiskt har de blivit
europernas jmlikar, och allts r det enda de har att gra att tiga och samtycka.
Man frstr att denna sorts integration, denna tanke att en rstsedel fr erstta allt, inte kan utlsa
ngon stormande hnfrelse hos de integrerade, utom bland dem som blivit gynnade och frvandlats till ledare p samma stt som man stter oxar i spetsen fr en flock tjurar. En av de senast
valda mrerna i Alger var muhammedan, och han snde de upproriska europerna p barrikaderna en patriotisk hlsning frn sig sjlv och vissa folkvalda representanter.
Eftersom det r i denna anda som Alger tnker gra de fre detta koloniserade till vra jmlikar i
politiskt hnseende och stta dem p ansvarsfulla poster, kan man frst europernas besvikelse
gentemot Frankrike. Jo visst, mina herrar, Gud ske lov har hr blivit en ndring: lagen har ntt
tvrsver Medelhavet och jmlikheten r p frammarsch. Om denna moderlandets lag talar Alger
med frtrytelse. Vi har blivit andra rangens fransmn, sger de gng p gng. Frsta rangens
fransmn, vilka var de d? Jo, de som skapade Algeriet naturligtvis, fr hundra r sedan; och
givetvis deras sner. De trffas skrast p kyrkogrden. Deras barnbarn lever p sina minnen eller
sina bankkonton. Vad deras barnbarnsbarn betrffar, r det lrorikt att studera dem, nr de
kommer ut frn Lyce Bugeaud och stiger upp i sina Jaguarer, sina Mercedesar eller DS-k och
sedan roar sig med att stryka ttt inp jordrttorna.
Vad var det lantbrukskammarens ordfrande sade mig? Jo, att innan sociallagstiftningen
utstrcktes till att glla Algeriet hade han sex, sju infdda arbetare p sin grd, men att han
numera bara hller sig med tv, drfr att han mste betala frskringsavgifterna. Och man br
betnka att det mesta en lantarbetare kan tjna per dag motsvarar vrdet av tv kilo brd, en liter

15
olja och ett kilo socker. I Frankrike uppgr den lgsta daglnen inom denna den minst gynnade
av nringslivets branscher till mer n det dubbla. Hur mnga lantarbetare i Algeriet r inte
tvungna att hlla till godo med lner som ptvingats dem utanfr all kontroll svida de inte vill
svlta ihjl? Det finns inte bara europer bland arbetsgivarna; de muhammedaner som ger strre
eller mindre fretag har inte varit sena att efterlikna exploatrerna, p ngra hedervrda undantag
nr. Pengar har varken Gud eller fosterland. ven om sociallagstiftningen i allmnhet respekteras
i stderna, s kan man lugnt pst att landsbygden frblivit i samma gamla anarki som fr femtio
r sedan.
Jag har ven trffat en man som just kom ut frn fngelset; han hade blivit straffad fr att han
deltagit i en komplott mot staten. Han ansg att algerierna genom folkomrstningen beslutat sig
en gng fr alla det var ju fullt frivilligt de rstade ja.
Jag inser inte, tillade han, vad som skulle kunna tvinga en mnniska att rsta om hon inte sjlv
vill.
Eftersom han resonerade sakligt lt jag honom tala ut och njde mig med att slutligen stlla en
frga:
Om ni var fdd i Casbah, sade jag till honom, om ni nnu bodde dr med era frldrar, om
ngon av era brder eller rent av er son hade ddats d upproret kvvdes nittonhundrafemtiosex,
och om ni var till exempel busskonduktr, p vilken sida skulle ni d stlla er?
Jag skulle vara fr den regim som kunde ge mig och mina barn brd fr dagen. Jag skulle
fredra att f familjebidrag framfr FLN:s vackra fraser.
Av kyrkoherden i Sidi-Moussa hade jag nd hoppats en del. En prst, det r i alla fall en man
med god vilja. Han hade ltit mig frst att jag, tillika med Jean Plegri, var traktens stolthet, ty
Jean Plegri r frfattare till en fin och del bok, Les oliviers de la justice (Rttvisans olivtrd),
i vilken han frklarar fr sin dende fader hur Algeriet har kommit drhn genom underltenhetssynder. Och Jean Plegri och jag, vi r bda tv fdda i Rovigo och vi har vuxit upp i SidiMoussa, p var sin grd.
Att tv intellektuella kommit frn samma flck p jorden r egentligen tankevckande. Och i
synnerhet nr det gller tv barn eller barnbarn till kolonister, som utan att ngonsin ha haft
kontakt med varandra kommer till samma slutsats. Hos Sidi-Moussas kyrkoherde brjade jag ana
en nskan om ett nrmande mellan hans frsamlingsbor och oss. Hur skulle jag ha kunnat dra
mig undan?
Jag infann mig p utsatt klockslag. Framfr kyrkan pgick tydligen en militr ceremoni, som
aldrig tog slut. Utanfr kyrkoherdens bostad vntade jag tligt p att man skulle slppa in mig.
Nr s skedde fick jag stiga in i ungdomens frsamlingssal, om man nu
kan ge ett sdant namn t en oordnad hall, dominerad av en tom bar och ett pingpongbord intill
en estrad fr trning i judo. Nervst fktande sprang kyrkoherden omkring. Det var tydligt att han
vntade frstrkningar, som hade blivit frdrjda av det patriotiska uppbdet drute. Frbindligt
leende kom ntligen den unge mren mellan doktorn och kyrkoherdens lskvrde svger. De
talade med mig om byns ekonomiska framtid, om de fabriker som snart skulle ge arbete t hela
traktens befolkning, om yrkesskolan, om den avgiftsfria sjukstugan, om sjukhusen, om de nya
vgarna.
Jag var trtt. Jag lutade mig mot pingpongbordet, som var versllat av fettflckar. Jag hade

16
redan sett en del av Algeriet och tillrckligt med elnde fr att inte gitta gna ngon strre
uppmrksamhet t sdant lst tal om vlstnd, t dessa resonemang som inte rknade med den
politiska situationen. Vad frgade jag vl efter att fabriker byggdes upp p sltten, d bergen
sder om den samtidigt tjnade som tillhll fr de mn som lngre fram skulle frstra
fabrikerna?
Vad frgade jag vl efter ett allmnt vlstnd, nr jag helt nyligen hade sett alla dessa klungor av
hopgyttrade skjul, prglade av fruktan, ngest och svlt!
Detta antydde jag ocks, medan vi sakta gick mot det vergivna torget. Jag sade rent ut att det
enda som betydde ngot fr mig var att det blev slut p kriget; allt det vriga var mindre problem.
Hpna stirrade herrarna p mig. Vad var det fr krig jag menade? Hr rdde fullstndig fred.
Motstndaren visade sig inte. Snart skulle man kunna bada vid strnderna utan vpnat skydd.
Jag hade mest av allt lust att vnda p klacken och vandra tillbaka t Algerhllet. Jag tog ngra
steg, men kom sedan tillbaka. Fullkomligt lamslagen stod kyrkoherden och sg p sin slocknade
pipa.
Nej, vi hade verkligen ingenting mer att sga varandra, det insg jag; jag ngrade nu att jag hade
talat ut s pass. Det enda jag hade stadkommit var att sra utan att vertyga, s fast frankrade
var de i sina stndpunkter, dr de stod likt en stridsberedd trupp som vlsignats av fltprsterna.
Med vgar, sjukstugor och fabriker kunde alla problem lsas, det var mren sker p; och det r
ju sant att en hel del problem kommer att frsvinna, nr marken ger arbete t alla. Men ingen
ville tillst att den sociala orttvisa som varit frhrskande hr hade berett vgen fr upproret och
gr s n, i vissa trakter. Ingen ville erknna att det fanns orttfrdigheter att gottgra, tminstone
betrffande mnniskovrdet. Vi har ingenting att skmmas fr och var och en har ftt vad
honom tillkommer ... Och kyrkoherden tillade: Det r Islam som r olyckan ...
Och nd, hur frblindade de n m vara mse hll borde ju dessa mnniskor kunna frst
varandra, eftersom de alla trstar s efter rttvisa och ra. I Alger bodde jag i tio r i en liten
lgenhet vid Rue Montaigne i hjrtat av Bab-el-Oued. Min mor satt ibland hela dagar p
balkongen och vntade p att jag skulle komma hem. Jag har tersett huset, vars gula rappning
inte p lnge har blivit pbttrad och nu flagar av. Jag har trampat i mina gamla fotspr p de
platser dr jag frr har levat.
Denna stad, som inte lngre vet var den skall hysa in sina mn, sina barn och sina bilar, den skall
en dag bli en huvudstad, bebodd av brder med samma rttigheter och samma maktbefogenheter.
Som vanligt ruskas staden vaken i gryningen av sirenernas ronbedvande tjut, redo fr lyckan.
En dag kommer man terigen att slja jasmingirlander vid trottoarserveringarna, och gatorna i
Casbah skall nyo genljuda av orientaliska toner. Jordrttorna kommer att bli mnniskor som alla
andra och fransmnnen skall inte lngre ha ngot att frukta. Vi r mnniskor, ingenting annat n
mnniskor. Vi behver vnskap, mhet, broderskap. gde vi detta skulle vr kropp inte hungra,
vr ande inte trsta; vrt hjrta skulle sl som alla andras ... Det r en algerisk frfattare som har
skrivit detta. Olyckan har tyngt s hrt p honom och hans samtid att han inte har vgat underteckna sin skrift; och jag anser mig nnu inte ha rtt att namnge honom. Olyckans namn r krig.

IV
Se, rmrken flyttar man undan, rvade hjordar driver man i bet; de faderlsas sna fr man bort och
tager nkans ko i pant. Man trnger de fattiga undan frn vgen, de betryckta i landet mste gmma sig

17
med varandra.
Job 24:2-4

Jag kan inte vnta lngre med att bertta om Toudja. Jag har en knsla av att jag kommer att f
bttre samvete sedan. Man invnder kanhnda, att Toudja inte r Algeriet. Likavl skulle man
kunna sga att byn Ascain i Basses-Pyrnes inte r Frankrike.
Jag kom till Toudja mest av en slump. Jag skulle ocks ha kunnat fara till Tizi-Oughni eller till
Tou-gana. Det fll sig s att jag beskte Bougiesektorn. Jag ndde fram till en av de militrposter
som frefll lugnast. Jag skte inte efter mrkvrdiga orter eller situationer, just drfr att jag d
skulle ha kunnat tro att verkligheten var frvrngd. Jag bad att f se en by som alla andra byar,
och det fick jag ocks.
Toudja r belget tolv kilometer norr om Soummamflodens brdiga dal och ligger bland skogkldda kullar, som sakta hjer sig upp mot bergstrakten vid havet. Ett femtiotal kilometer t
sydst reser sig Djur-djuras toppar, snkldda nstan ret om. Den lngstrckta byn r belgen
ra ett bergpass ovanfr Arbalous tvrbranta vgg [i 317 meter) hgt uppe i en sluttande svacka,
omgiven av korkekskog som skogsbrnderna marmorerat i koppartoner. Det r en typisk kabylby,
med husen ttt intill varandra och tak av kupade tegel. Uppfr branterna klttrar olivtrd,
fikontrd, johannesbrdtrd; kornkrarna brjar skifta i gult. Mktiga askar har vxt upp lngs
den trearmade bcken som brusar vid foten av Arbalou och vars vatten romarna ledde till Bougie.
Kllans vattenfring vxlar mellan trettio och sextio sekundliter. Tack vare denna rikliga tillgng
str frukttrdgrdarna frodiga som oaser. Potatisen skrdas fyra gnger om ret. Vattnet fldar ut
i sm kanaler, bevattnar trdgrdarna och drev till och med kvarnar frr i tiden. Nr jag kom dit
stod granattrden i blom. P apelsin- och citrontrden lyste frukter.
Fr ett och ett halvt r sedan var alla butiker i byn stngda och inga fordon kunde kra p vgen
annat n i konvojer och med skydd frn luften. I dag har livet brjat p nytt. Allt r lugn och
ordning och det rcker med en enda kulsprutebil framfr bussen som tre gnger i veckan gr till
Bougie. Vgen slingrar sig uppfr ett bergmassiv med s ymnig vegetation att det inte br
erbjuda ngra svrigheter fr fellaghas att dr frflytta sig och grva ner sig. Militrposten ligger
p ett utskjutande klipparti vid byns utkant. Och en mur omger det hus dr chefen fr specialsektionen fr det administrativa teruppbyggandet (SAS) bor med sina medhjlpare. Vid foten av
en terrass som r vervuxen av sedumarter och andra blommor ligger en envningsbyggnad, som
innehller sjukstuga och expedition. Dr gr Frankrikes flagga i topp och p lngt hll kan man se
den vaja. nnu lngre ner har man rest baracker med administrationslokaler p ngot avstnd
frn frlggnings- och kksbarackerna. En inhgnad skyddar kulsprutebilarna och vriga pansarfordon. Invid det sorlande vattenfallet med sin tvttbrygga str ambulansen och lastbilarna
uppradade p en terrass.
Drifrn behrskar man dalen kring Oued Ghirfloden, som frenar sig med Soummam, en dal dr
storkarna bygger bo p kyrktornen. Lngre bort reser sig Lilla Kabylien-bergen, sammantrngda
till ett massivt postament fr molnen. P dagen gr den ett fridfullt intryck, denna plats, som i all
sin sknhet och pastorala stillhet liknar Kanaan. D och d skriar en sna.
Jag hade frst tnkt vara hnsynsfull och frtiga byns namn. Fr att man skulle kunna tro att jag
verdrivit, nr allt kom omkring, och fr att inte de mnniskor som tagit emot mig och visat mig
frtroende skulle behva knna sig besvrade. Men ifall denna bok ngonsin kommer i deras
hnder kan de bttre n ngra andra konstatera att jag talar sanning, och de kommer att frst, att
eftersom det r sant vad jag sger s var det ocks min plikt att tala rent ut. Kanhnda kommer de
inte att finna ngonting anmrkningsvrt i det: detta r ju vad de dagligen har fr gonen, detta r
vad de gr, vad de hoppas p hederliga och rttrdiga som de r.

18
Hos dem har tiden redan gjort sitt verk och suddat bort det fasansfulla i situationen utan att de
frsttt vad som skett. Officerarna vid jgarfrbandet, som tillbringar tjugunio mnader i Toudja,
sedan vistas i Frankrike i tjuguen mnader och drefter ter far tillbaka till Toudja, liknar alla
andra officerare i franska armn. De fullgr sin uppgift med vrdighet; de gr sitt bsta fr att
hindra rebellernas verksamhet i ett omrde, stort som en fransk kanton; de ansvarar fr friheten i
kommunen och i de angrnsande byarna, som nstan alla ligger i ruiner. Varje kvll ordnar de
bakhll fr att verraska fellaghas som kommer dit fr att proviantera eller trffa sina hustrur.
Vid fltradion str kaptenen p vakt. D och d kan han f hra en viskning i hrlurarna; det r
patrullchefen som rapporterar: allt vl. I allmnhet r det endast enstaka skott eller en
kulsprutesalva som slr larm. D r pausen bruten. Hnder det ingenting mer, och s brukar vara
fallet, gr man inomhus vid midnatt.
Frn Bougie kte jag upp i en jeep efter en kulsprutebil, och det enda bagage jag hade med var en
ryggsck, dr jag stoppat in en pyjamas, lmpliga marschskor, ngra toalettsaker och mina
anteckningsbcker. Det r alltid en smula genant att dyka upp vid en militrfrlggning. Man
knner sig lika bortkommen som i ett kloster. Man trnger sig p en sluten krets, som har sina
egna riter, sin egen livsfring, sin religion och sina hemligheter. Ibland knner man ett visst
obehag nr man mter ett ansikte som har ngonting frnsttande ver sig. Man kan gissa sig till
att ngot otrevligt har intrffat eller kommer att intrffa. r man inte bekant med ngon dr, fr
man inom kort svrt att andas och tycker sig g runt runt p en fnggrd; och detta att bevittna
hur ett gerillakrig drivits till sin spets blir en vermktigt.
Man bjd mig en cell med en fltsng och ett bord. Och eftersom jag inte vntat mig ngonting s
fint blev jag frtjust. Jag frhrde mig genast om situationen i byn Toudja.
Toudjas tv kommuner bestr av tjugutv smbyar, utspridda ver ett omrde p 4 262 hektar,
varav I 825 utgrs av statliga skogar. 1954 var invnarantalet 7 230. Numera finns bara 3 800
invnare, varav niohundra r flyktingar frn angrnsande trakter. Fr att rdda sina familjer
undan misr har sexhundra mn blivit fabriksarbetare i Frankrike, ty det vlstnd jag nyss
nmnde r konstlat; det tycks finnas dr enbart till prydnad. I sjlva verket r Toudjas jordbruksproduktion medelmttig och avkastningen nra noll. Under sommaren r marken uttorkad och ger
ingenting annat n fikon och johannesbrd. Under vintern r den tckt av sn. r 1959 snde de
sexhundra mn som arbetade i Frankrike femtio millioner gamla francs till sina familjer.
Befolkningen bestr av kabyler. Det finns endast tv arabfamiljer, bosatta hgst upp i byn.
Vad sjlva byn Toudja betrffar har man 1959 kunnat rkna 2 331 invnare, varav 796 kvinnor,
251 mn och 1 284 barn.1 Mnnen arbetar i Frankrike eller ocks r de dda eller har givit sig ut i
maquis'n. Det finns inte en enda europ i byn. nda till 1955 knde Toudja utver
folkskollraren inte till andra fransmn n uppbrdskommissarien och skatteindrivaren. Jag
vet inte hur och nr den franska magistratspersonen beskte platsen. Man har frskrat mig att
han brukade verlta sina befogenheter till caden, men det har jag inte kunnat f bekrftat.
Vad yrkesfrdelningen i Toudja betrffar s finns det ett tiotal mycket skickliga murare, tv
snickare, en smed, tv busschauffrer och ett korgmakeri med kvinnliga arbetare. Jag kan tillgga
att Toudja har bidragit med nio lrare, en muhammedansk domare, en advokat, en deputerad, en
senator och tv officerare.
1

Antalet barn i skolldern uppgr till 841. Ar ig6o var det dock endast 450 barn inskrivna.

19
Vad levde man av i Toudja tidigare? Av de postanvisningar som skickades av dem som arbetade i
moderlandet, av vad ssongarbetarna frtjnade de dr som kom ned till sltten vid sdes- och
vinskrdarna av de arbeten som myndigheterna hade satt i gng, nmligen vgarbeten och
korkskrd, och slutligen av fruktskrdarna: oliver, fikon och johannesbrd. I Toudja finns det 10
000 olivtrd, 17 000 fikontrd, 2 000 johannesbrdtrd. Kommunen disponerar ver ett anslag p
tjugo millioner fr olika arbeten.
Och vad lever man av nu? Arbetsplatserna i korkekskogarna har vergivits; av de 17 000
fikontrden kommer 15 000 inte att bra ngon frukt alls, ty nr de inte blir sktta och deras jord
inte luckras, tynar de bort och blir sterila. I r hoppas man emellertid kunna skrda oliver. 1954
fanns det 238 ntkreatur; nu finns det inte ett enda kvar. Utan ordentliga betesmarker kan man
inte fda upp dem. Av 150 par oxar finns ett enda kvar. Av 31 mulsnor r det sju som verlevat.
snorna r de enda djur som klarat kriget; det finns nnu kvar 174 av de 237 man hade r 1954.
Det finns inte en enda telefon- eller elektricitetsstolpe kvar. Kriget har delagt allt. Fr att lindra
nden delar myndigheterna ut 6 000 kilo semolinagryn per mnad; inte fullt tv kilo per invnare.
Jmfrt med vad jag senare fick se, r Toudjaborna lyckligt lottade, det kan jag frskra.
Det gr att plantera nya fikontrd, ljusa eller mrka, med runda eller ovala fikon; efter fem eller
sex r br de frukt och bestndet kas genom sticklingskultur eller ympning. Ett fint fikontrd ger
25 till 100 kilo frukt per r, ett stort johannesbrdtrd 400 till 500 kilo johannesbrd, som fretagen i Bougie kper upp. Elektricitet och telefon kommer att installeras p nytt. Barnen kommer
att erstta mnnen, men det tar tminstone en generation att utplna det hat som kriget har ftt.
Egentligen kom fransmnnen inte till Toudja frrn 1956, och d var det fr att kvsa upproret.
Bevpnade fransmn, med stridsvagnar och flygplan: armn. Och armn har satt repressionsplanen i verket. De siffror jag skall lmna stammar frn sker klla och jag har kontrollerat dem
vid samtal p ort och stlle. Man har inte bett mig behlla uppgifterna fr mig sjlv. Man har
lmnat besked genom att svara ja eller nej p mina frgor. Vad jag sger r korrekt.
Jag trodde mig ha tagit till i verkant nr jag frst framkastade siffran femhundra dda eller
frsvunna; men jag r ganska frtrogen med folket och frhllandena hr och frstod varfr de
skakade p huvudet.
Fr mycket?
Nej.
ttahundra?
Nej.
Tusen.
Tystnad.
Tolvhundra?
Ungefr.
ldersfrdelningen i Toudjas kommun var tankevckande. Jag granskade alla siffror. Vad de
avsljar r skrmmande: av dem som var fdda mellan 1944 och 1956 och som allts var hgst
tolv r gamla vid tidpunkten fr repressionen, var 49,2 procent kvinnor och 50,8 procent mn;
bland dem som var fdda mellan 1915 och 1943 och som allts r 1956 var mellan tretton och
fyrtioett r, blev proportionen tta kvinnor p tv mn. Kan det sgas tydligare?

20
Nr man vet att FLN drper sin sida p dess konto stter man sexton mord under de sex
senaste ren frstr man i vilken sinnesstmning invnarna i Toudja lever sitt liv. Sexton mord
p den ena sidan, och redan det r en hel del. Tolvhundra p den andra. Sdant behver inga
kommentarer.
I Toudja finns inte en enda familj som inte r splittrad och som inte r tvungen att dagtinga med
bde FLN och den franska armn; inte en familj som inte frlorat tminstone en medlem p
grund av repressionen och som inte behver hjlp eller tminstone neutralitet frn
myndigheternas sida. Somliga familjer har en man bland rebellerna och en i armn, antingen som
harki, det vill sga enrollerad i en stridsenhet, eller som moghazni, det vill sga anstlld i den
frvaltning som organiserats av militrmyndigheterna, eller ocks som civil vakt vid
hemvrnsgrupperna. Varfr gr de in i vr tjnst? Drfr att man fr betalt dr och kan ta sig
mtt. Andra familjer dremot r knda fr sina utprglade fellaghasympatier.
Mrens far blev mrdad av FLN. Hans bror, kapten i franska armn, deserterade. Han har Ferhat
Abbas till farbror. Sextio kvinnor har sina mn i maquis'n, lika mnga har begivit sig till Bougie,
dr de lttare kan f kontakt med rebellerna. Det r de kvinnorna som tar upp skatten och
befordrar hotelsebreven. Rebellerna krver en skatt p 200 francs per familj och mnad; 1 000
om en familjemedlem har arbete. Det r inte ovanligt att kpmnnen fr skattsedlar p 40 000
50 000 francs per r eller mera. Somliga betalar, andra inte. I det senare fallet preciseras
hotelserna, och d ger vederbrande vanligen vika.
Kommer denna sndring att frsvinna nr det blir fred? Armn tror tvrtom att den kommer att
frvrras och att det blir ohyggliga uppgrelser. Hur skulle man kunna undg att frukta det? I
Toudja tjnar trettio mn i franska armn och ordnar varje kvll bakhll fr sina brder. Svida
inte en dag ... Den officer infr vilken jag gav uttryck t mina farhgor svarade:
Jag litar inte p ngon. ven den bste r i stnd att dda mig.
Vart vill ni att vi ska g? frgade kaptenen.
Dit dr ni har svrast att orka med det hela.
Vad vill ni se dr?
Det som ni inte skulle visa generaldelegaten.
P bortre sidan bestr Arbalouberget enbart av klippor, dr vitaktiga block sticker upp hr och var
lngs sluttningarna. Inget vatten rinner lngre i den dal som urholkats dr. Allt r redan uttorkat.
Piskad av vindarna, hudflngd, har marken vittrat snder till vassa flisor och r brnnande het. I
detta kaos av kullar klnger sig andra byar fast vid sluttningarna som r kldda med ormbunke,
trnsnr, ljung, sterila fikontrd och olivtrd. Vintertid begravs husen i sn; under sommaren
gjuter himlen sin eld ver dem. Detta landskap, som jag nu vandrade igenom och som vckte
minnen frn min tid som ljtnant vid Tirailleurs algriens, r ett andarnas och fernas rike.
Kyrkogrdarna blir till ett med byarna, d ingen skiljemur avgrnsar dem. snorna och fren gr
i bet dr. Flera ntter rad vakar mnnen vid gravarna fr att de ddas frid inte skall stras. Den
kta sngen str bddad ver kistan med utsde, och innan pljningsarbetet brjar gr byhvdingen eller kanske smeden eldens hrskare omgjordad med ett lderblte fram till tjuren
och sticker kniven i dess strupe, tjuren vars blod skall gra jorden brdig.
Morgonbrisen med sina tunga dofter av lavendel och mastix gjorde mig yr av lycka. Hur kunde
jag knna mig lycklig, nr mitt fosterland led under krig och onda tider? Ty detta landskap
bortom bergen vilket jag i min barndom blott kunde ana mig till, detta landskap som var befolkat
av mn med blonda mustascher arbetarna som kom ned till vra sltter fr att skrda sd och

21
druvor det tillhrde mitt fosterland. Samma skyar jagade ver himlen dr, samma lidelse fr
kvinnor och rttvisa flammade i mnnens hjrtan; vid brunnarna hade jag stillat min trst och
brutit mitt kornbrd med vlbehag. Och nu tervnde jag hit med militr eskort. Frlt, ni
hyggliga kamrater, bretagnska trdgrdsmstare, normandiska bnder och ni jrnvgsarbetare
frn Suresnes! Och frlt, kapten, ni som s mnga sekler efter de romerska centurionerna frskte f freden att rda bland dessa desperados frn bergen! Frlt mig att jag sger det: era
uniformer gjorde mig illa till mods.
Den frsta by vi ndde var vergiven. Den hade blivit frstrd, men flygvapnet hade inte blandat
sig i saken och murarna stod kvar. Ngra tak hade verlevat, men de flesta hade strtat in och
bjlkarna var svartbrnda. De vansktta spaljerna bar inga druvor och p stigarna vxte grset
hgt. P en av dessa upptckte vi spr efter en man som hade vgrat att hrsamma den franska
appellen om anslutning; han levde bland ruinerna och flydde s fort fransmnnen visade sig. Han
heter Cherib Kaci och r sextio r gammal. Han hade nog varit dr p morgonen samma dag. P
fnsterbrdet under de sprckta rutorna lg sm gulnade lappar med meddelanden, ditlagda under
senaste ronden och fasthllna av stenar. Vad skulle det tjna till att nyo kalla p denne gamle
vildgalt eller att ska efter honom? Antagligen hade han ntt en annan bergskam, skild frn oss
av en trng ravin, dr man kunde urskilja murrester frn en annan utdd by.
Det omrde dr det r srskilt svrt att kontrollera rebellerna har armn skt frvandla till ett
tomhetens och misrens omrde. Invnarna har evakuerats och husen raserats fr att FLN inte
skall f en tillflyktsort dr. Detta r anledningen till alla dessa bedrvliga omflyttningar av
befolkningsspillror kring stder och byar, och till uppkomsten av dessa konglomerat av pltskjul
och infdingshyddor. Uppskattningsvis kan man sga att det i hela Algeriet finns en och en halv
million mn, kvinnor och barn som har ryckts loss frn sina hem med vld eller som flytt i
skrck, och som nu lever under mer eller mindre vedervrdiga villkor. Lgger man hrtill de
hundrafemtiotusen flyktingarna frn Tunisien och de hundratjugotusen frn Marocko kommer
siffran upp till nra tv millioner.
r 1956 och 1957 flydde tretusen Toudjabor ned mot Soummamdalen och Bougie ett nytillskott i de elndigas led. Niohundra invnare frn angrnsande byar, som inte lngre hrdade ut
med att vara som jrnet mellan hammaren och stdet, har skt sin tillflykt till militrerna i
grannskapet och installerat sig i de vergivna bostderna i Toudja.
Det var ngra sdana familjer vi trffade i den andra by vi beskte. Kaptenen hade givit dem lov
att g hem p en dag fr att hmta potatis och bondbnor. De var nu p tervg snor och
kvinnor lastade med frskt foder och ved; de hade ocks tagit med sig sm ynkliga klenoder som
de glmt kvar: en stekpanna, ngra pltar, ett par tegelpannor eller brder. P de gropiga gatorna
sg man ngra mn planlst strva mellan de omurade stenvggarna. En kvinna grt och snyftade
drfr att en bit av hennes hus hade strtat in under fregende veckas regn; d och d vergick
rsten i en hjrtskrande jmmer. SAS-officeren stannade bredvid henne. Grt inte, sade han
farbroderligt med sin brummande stmma. Vi ska bygga om det, och ditt hus blir mycket finare
n frut ... Men kvinnan hrde inte p honom utan fortsatte med sin sorgelt, som frfljde oss
lnge. Blev ngon annan n jag rrd av den? Utan en tanke p att trsta sin granne fortsatte de
andra kvinnorna att hacka i sina trdgrdsland och sticka ned spda tomatplantor, som fellaghas
skerligen skulle plundra lngre fram.
Vid tolvtiden kom vi fram till en tredje by, som hade rykte om sig att ha kommit lyckligare undan
n de andra. Det frskrades nmligen att den hade blivit relativt skonad frn prejeri och
repressionstgrder; den stora skrckens flyktingskolonner och familjernas ebb och flod hade den
inte upplevt. Mnnen och barnen tog oss i hand, men kvinnorna sg p oss med misstnksamma

22
blickar och en del vnde sig demonstrativt bort. Somliga var orrliga som lerstoder verkade som
om de inte alls mrkte vr nrvaro; med stel blick sg de ut i tomma intet.
Vilken frtvivlans nd var det som dolde sig bakom de blickarna? Gtan var ltt lst. Fr mig
stod det klart att en by som blivit ngorlunda skonad var den dr kvinnorna vgade komma ut ur
husen fr att hlsa p soldaterna; mnnen har ju s mnga skl att visa sig hvliga. Ofta alltfr
mnga, alltfr goda. Det r de som blir vervakade och misstnkta; det r de som blir bortfrda
och misshandlade och som mste besluta hur man br upptrda. Som alla mn r de grna fega
och glmmer ltt; angelgna om sin egen skerhet driver de ofta nog en rtt slipad politik. P
kvinnornas ansikten har trarna grvt fror s att de har kommit att likna ntta landskap. Vilka
sorger gr de och br p? De inkarnerar det krnkta livet. Allt som rr hemmet kan trsta eller
sra dem. De varken frrder eller frlter. Lttare n man skulle tro kan mnnen utlmna sina
brder, ge tio gnger s mnga upplysningar som man hoppats f ur dem. En enkel diskussion
med en verordnad, en liten slng av misshumr eller avund kan stundom f dem att byta sida, lt
vara att det hnder att de lngre fram ndrar sig igen, ansatta av nger eller ny fruktan. Inte s
med kvinnorna, som r ofrmgna till detta slags spel, utom i krlek.
Liksom p andra hll frsker man i Toudja pverka kvinnorna och f dem att vertala fellaghas
att tervnda hem. De fr lfte om att allt skall vara frltet. Om de r unga och vackra frsker
man ibland locka dem med erbjudande om en bttre tillvaro, en laglig skilsmssa och omgifte
med en man som har ett bra yrke. Ffng mda! Sdant gr man inte, det vet de. Det finns
rebeller som ansluter sig till fransmnnen nr de r lngt borta frn sina familjer och tror att
hustrurna har det svrt. Men om de trffar hustrun blir det ingen anslutning. ven om mnnen
vore bengna att ge efter, skulle kvinnorna med fast hand driva dem tillbaka till plikten. En Antigone finns i var och en av dem.
Vid nattens inbrott blir det oro i Algeriet. Bilarna tervnder till stderna, de fgelfria smyger sig
in i byarna, posteringarna ordnar bakhll. I sm grupper p fyra eller fem lurpassar mnnen p
varandra fr att drpa. Generatorerna surrar, kaptener med tio femton rs kolonialtjnst tervnder till sina radiolurar, frdiga att rusa till sina kamraters hjlp vid eventuell verrumpling;
rebeller som gmt sig i maquis'n, likt vargen i sin hla, brjar rra sig om natten.
Bortt Oued Ghir-dalen lyses himlavalvet upp av ett sken som kommer stjrnorna att blekna. Det
r kpingen La Runion. Den upplysta himlen bakom bergen rjer att dr ligger Bougie med sina
upplag av Saharaolja i kolossala cisterner p trettiofemtusen kubikmeter vardera, och sina tankfartyg. Med ett helvetiskt oljud hller mudderverket i med sitt skrapande dygnet om, fr att rensa
upp Soummams botten; och drnere vid hamnen sitter folk vid sina mint-drinkar och tnker p
forna dagars lycka och frihet. Och vad leder sdana funderingar till? Till en knsla av att ingenting hnder, att man mste fortstta i hundra r till med att varje kvll ordna bakhll fr FLN.
Ett skott brinner av och i tystnaden ekar ljudet mellan dalar och klippor. Man stelnar till och
lyssnar. Ingenting hnder. r det en mans blod som nu fuktar den solvrmda marken, varm som
en kvinnas brst? En frlupen kula eller kanske en frrdare till harki som varnar sina brder?
Fr dem tycks glla samma evinnerliga lag som fr de frtrampade djuren i en avgrund av
frtvivlan. I rhundraden kan de hlla p att vnta p kineserna och p de egyptiska flygplanen,
ty den militra situationen tycks vara fastlst. Fellaghas r numera tvungna att skingra sig under
dagen fr att undg att bli pepprade s snart de sticker upp huvudet, och de har s knappt med
ammunition att de r frbjudna att i ondan inlta sig p ngra skrmytslingar med trupperna;
deras makt tar sig uttryck uteslutande i terrordd och minutlggning varje morgon mste

23
minorna tas bort av specialtrnade arbetslag. Armn sin sida kan knappast frbttra sin stllning. Den kontrollerar vgarna, ttorterna och de omrden dr det r ltt att frflytta sig snabbt,
men fnga detta dammoln till rebeller, det kan den inte. Ingenting kan ngonsin hindra enstaka
individer att i skydd av mrkret och med befolkningens medverkan smyga in i byarna fr att
snappa upp nyheter och komma ver livsmedel; och ingenting kan heller hindra armn att
upprtta nya stdjepunkter, bygga nya vgar och fullflja sitt pacificeringsverk.
Vad tjnar det till att sprja natten? Ngon hostar i nrheten. En hund ger till ett krvt, ilsket skall
och tystnar sedan. P andra sidan byn har en underljtnant i reserven beflet ver en pluton, som
bestr av bde vrnpliktiga frn moderlandet och harkis de senare r till strsta delen fre
detta fngar, som jag inte har velat kontakta, liksom jag har vgrat att tala med dem som
hrsammat den franska appellen och som numera arbetar i kken.
Vad skulle de ha kunnat bertta fr mig? Jag tycker inte om lgner. Under de samtal jag hade p
andra berg och med andra mnniskor hade jag ftt en knsla av att jag blev frd bakom ljuset. Det
hela var alldeles fr fint, fr hederligt, fr glttat. verallt var befolkningen lojal, alla mn var
Frankriketrogna och den muhammedanske officeren som frde beflet var alltfr sker p sin
sak. Inte fr att jag vill frntaga muhammedanerna rtten att st vid vr sida, tvrtom; men
framfr de muhammedaner som inte tvekar alls fredrar jag dem som r lite betnksamma nr
det placerat dem p vr sida. Drfr att detta krig r ett inbrdeskrig. Vilket lysande tillflle
hade det inte varit fr mig att f en harki att tala och att f prisa en Frankriketrogen! ven i
Tunis avstod jag frn att trffa fellaghas, som var dr fr att vila upp sig. Kanske klibbade mina
landsmns blod vid deras hnder.
Trots allt tycker jag om kaptenen vid frlggningen, fastn han inte grubblar ver det yrke han
utvar liksom han andra sidan inte frsker komma med ngra sknmlningar. Han lyder
och blir tlydd. Ett fruktansvrt redskap fr den franska rttvisan. ven om han frlorade allt
hopp skulle han st fast vid sin tro.

V
Jag har fllt s mnga trar utan att ni grt.
Jag har frsttt: jag r en frmling.
Jean Amrouche:
Berbiska snger frn Kabylien.

Om morgonen r det lugnt i byn. I tre sm bckar strtar kllans vatten ner i dalen. Vid den
klara kllan ... unga kabyliska rster sjunger i skolan. Med melankolisk och besviken uppsyn
gr mren omkring i sitt rike. De vnskapsbetygelser han fr frn sina bybor tycks bara g honom
p nerverna. Var gng ngon omfamnar honom verkar han obehagligt berrd. Mriets sekreterare
heter monsieur Nasser och bypolisen, som inte grna gr utanfr byns knutar, stoltserar i ny
uniformsmssa. Mnnen de flesta till ren komna reser sig upp fr att hlsa p oss. Solljuset silar utmed kullarna, som bljar upp mot Arbalous gr och rdgula jttesten; ver trdgrdarna kretsar rovfglar. Lyckan tycks trivas i denna idyll, som dsar i vrmen; dalen fylls av
ett svvande soldis. Har slaktandet lmnat ngra spr hr? Fastn jord och himmel utplnat dem,
har lidandet satt sitt mrke i mnniskornas ansikten. Tiden r nra d barnen kommer att besluta
om Frankrike r deras vn eller deras fiende. Fiende? Kaptenen r ju en god och rttrdig man.
De vrnpliktiga ser hyggliga ut, deras bataljon utfr sitt pacificeringsverk med bttre omdme
och mera vidsynthet n p andra hll, och jag nskar bara att mina ord kunde tvtta bort allt blod
som har flutit hr.

24

Vi gick vidare, eskorterade av en handfull mn, och kom fram till ngra ruiner, halvkvvda i de
jttelika nsslornas famntag. Under de instrtade taken lg det ngra trplogar och oljekvarnar.
Fr halvtannat r sedan behvdes ett helt kompani med pansarfordon fr att vga sig dit. Men nu
rckte det med en kulsprutebil framfr den jeep som frde oss lngs en slingrande vg till
nrmaste militra stdjepunkt, som var inrymd i en slags borg, skickligt uppfrd av omurad sten.
Hr r allt stenigt och vasst, till och med mnniskorna. Likt de sterila sluttningarna tycks dessa
krva mnniskor ha blivit frmenade gudarnas ynnest. Deras blotta nrvaro framkallar en svrfrklarlig olust. Kanhnda beror det p det skarpa ljuset, som trffar som ett svrdshugg? Eller
ocks p denna frdmelsens fstning i bakgrunden, vars frsvarare mste g tio kilometer efter
vatten? Eller mjligen p kaptenens person? Han str dr och moltiger med pipan i munnen, mest
lik en tjurig baron frn korstgens fria kungadme Jerusalem, som blivit instngd i ett knens
grnsland; misstnksamt granskar han de hr resenrerna som kommit hit till denna casbah, som
r hans rike. Till slut tar han emellertid sitt parti och gr med lngsamma kliv runt bordet, dit han
bjudit oss att ta lunch. En egendomlig stmning rder, kanske drfr att de nrvarande underofficerarna tydligen inte riktigt vet hur de skall upptrda, eller p grund av den anstrngt familjra ton kaptenen anslagit gentemot dem. Jag blir lite rdvill och undrar hur jag skall brja. Och
d jag slutligen blir tillfrgad, terger jag frsiktigt de ord som jag har hrt yttras ngra dagar
tidigare av en numera frflyttad verste: Om trupperna som har kontakt med maquisrebellerna i
Constantinetrakten fick veta att general de Gaulle gjort upp med FLN om eld upphr, skulle de
hlsa ett sdant budskap med lttnad ... Av den misstmning som fljer p mina ord frstr jag
att jag har gissat rtt. Kaptenen lgger pipan t sidan och frklarar att om FLN kommer tillbaka
hit skall han ge sig ut i maquis'n med byborna.
Och nd, invnder jag sakta, mste man vl acceptera det som har tillknnagivits. Man kan
inte ta tillbaka det som en gng har givits.
Nog kan jag ta mig att klara situationen, svarar han. Hr kommer man att rsta fr
Frankrike.
Och jag kan frst kaptenen. Han r frn trakten och hans mors slkt bor nere vid kustremsan.
Han har snart fullgjort sin andra kommendering och jag har sett hans lilla cell, dr han har tillbringat tjugosex mnader, medan officerarna i Alger, som lyfter samma lnetillgg som han, har
suttit p bio eller legat p badstranden. Fr att kunna st ut hr borde man vara ett helgon som
Charles de Foucauld. Och nd visar han sin fientlighet p ett sympatiskt stt; han visar sig
endast utled p det hela. Man kan knappast begra av en sdan vit infding att han skall tro p
rligheten i revolten eller p att det r fr tankefrihetens skull som vissa intellektuella i moderlandet r emot Algerietkriget. Allt framgent kommer han att tro att de muhammedaner som under
tv krig offrat sitt blod fr Frankrike endast har avbrdat sig en tacksamhetsskuld. Han tillhr
inte de frsonliga, men vad han n sger kommer han att st bland de lydiga. Morgondagens
republik kommer att danas honom frutan, danas med hjlp av mnga andra kaptener som liknar
den som nu sitter tigande bredvid mig och som jag har fst mig vid. I kvll, nr jag har gtt, vet
jag mycket vl vad vr tjurige kapten kommer att sga. Men det gr mig detsamma. I hans klder
skulle jag kanske tnka likadant; och vid hans lder skulle jag kanhnda vara nnu mer uttrttad.
Medelldern fr kaptener i franska armn r fyrtiofyra r. Hoche, verbeflhavare fr den franska
revolutionens armer, dog vid tjugunio r, och Alexander den store blev blott trettiotre.

25
Denne kapten, som borde vara versteljtnant, vad har han vl fr uppfattning om sina mannar,
om terrngen och om sig sjlv? ldre officerare frmr inte elda sina trupper som det vore
nskvrt och ldrandet inom staberna fr armns fogar att rosta. Det vore enfaldigt att sga att
den spar sina krafter det vore bde lgnaktigt och plumpt; jag skulle vilja sga att den sliter ut
sig fr fort, ty det fordras nya maskiner och unga sinnen fr att klara kriserna, och hr tror jag att
man skulle kunna tillmpa evangeliets ord: Man hller inte nytt vin p gamla lglar. Det nya
vinet? Nog finns det. Det sjuder i skolorna, dr apostlasoldaterna undervisar i franskt sprk och
fransk historia p Kabyliens hjder dr man nda till 1955 inte hade sett andra franska
ansikten n uppbrdsmnnens; det nya vinet strmmar genom de trnga bygatorna, som regnet
frvandlat till trsk, det sprutar frn varje hus, versvmmar de kommunala inrttningarna fr
ungdomen och hver sig som en mktig vg mot framtiden; femtio procent av befolkningen r
under tjugo r. Vi har inte lng tid p oss att utnyttja energin hos ett ungt folk och att frm det
att tro p oss. Fyrtiofemriga kaptener r inte i stnd att vinna bde kriget och freden.
Jag ville ven beska en annan by den r utdd just nu, men teruppbyggnadsarbetet har brjat
och i morgon kommer den att leva upp. I morgon, det borde betyda i morgon och inte om tio r.
En postering har installerats dr under befl av en fanjunkare, vars strsta bekymmer r att
rterna i fltkken kan vara maskstungna; han hrskar ver denna dda stad utan strre besvr.
Frr i tiden fanns det trehundra hus dr, det vill sga femtonhundra sjlar. Tio hus r teruppfrda, men av brist p pengar har man avbrutit arbetet i det gonblick frvaltningen vergick frn
de militra till de civila myndigheterna. De kabyliska byggnadsarbetarna reparerar murarna och
soldaterna lgger taken. Ett berg av tegelplattor reser sig vid sidan av posteringen, dr man byggt
skolans nya baracker. Den frsta etappen i teruppbyggnadsarbetet omfattar ttio hus: hundratusen tegelpannor, tvhundrafemtio ton som mste kras upp i lastbilar p de frstrda vgarnas
berg- och dalbanor. Men dr ligger de nu. Om pengar till arbetslnerna inte kommer s kan det
hnda att teglet blir liggande i en hg hela sommaren och hela nsta vinter. Om jag vore chef fr
denna postering skulle jag inte kunna leva med den hr tegelhgen fr gonen; om jag vore den
kapten som posteringen sorterar under skulle jag stta fart p befolkningen fr att bygga upp byn.
Utan att frlora en enda dag och utan att vnta p order som inte kommer skulle jag f nytt liv att
spira ur dessa ruiner, ur denna jord, vars frukter nu kommer att ruttna bort. S skulle ven en
tjuguttarig kapten kunna handla, ty allt finns till hands fr att infria frvntningarna: tegelpannor, stenar, brunn. Barnen skulle alltid minnas att deras liv brjat med ett arbete i fredens
tecken.
Ja, kllan svmmar ver och vattnet gr till spillo drfr att ingen utnyttjar det. I detta land
bygger man inte dr man vill. Man mste sl sig ner i nrheten av en klla, eller ocks finna sig i
en besvrlig tillvaro, lta kvinnorna nstan kncka ryggen fr att hmta vatten i bergen. Det hnder att gamla brunnar sinar och d slr frdelsen ner p byn. En by utan brunn r en utdmd by.
Jag har vandrat igenom en del av Stora Kabylien med en man som har till yrke att med slagruta
leta efter vatten och att mura brunnar. Ibland sker han upp vatten kilometervis frn byarna och
leder det till dem genom att bygga underjordiska ledningar. Vid vgkanterna och i bergsbyarna
har jag sett molnen spegla sig i de vattningsstllen han murat, jag har druckit ur hans brunnar och
baddat ansiktet dri. Han har upprttat arbetsplatser nda inp de frbjudna omrdena och ingen
tnker p att stra hans arbetare, liksom man inte skulle vga frstra en brunn i knen av fruktan
fr himmelens vrede. Denne man berttade: Jag brjade med att bygga hus. I brjan kom folk,
som jag arbetade t, med apelsiner, blommor och honung. Sedan begrde de att jag skulle gra
saker och ting som inte var avtalade. Nr huset var frdigt kom jag tillbaka dit, fr jag r svag
nog att fsta mig vid det mina hnder har skapat; de drrar som jag klappade p frblev stngda
och hundarna skllde p mig. Och d beslt jag att gna mig uteslutande t brunnar, fr det

26
sjunger om dem, och kvinnorna som kommer fr att hmta vatten hlsar mig och sger: 'Hr
kommer mannen som byggde brunnen. Vlsignad vare han i evighet.'
Han r en from man, som anser alla sina handlingar vara frsynens verk; den hjlper honom att
genomfra allt och i hans ddsstund skall den vga honom p rttvisans vg. Denna instllning
hjlper honom att handla rtt och att se med fattning p jordelivet, vl vetande att allting r
relativt. Vi fljdes t till en by, som jag ofta flg ver, nr jag fr nra tjugo r sedan var chef fr
en flygdivision i Stif. Jag var nyfiken p den plats dr en av mina vnner r fdd, och jag hade
kvar minnet av ett rnbo som hngde mitt emot Lalla Khedidjas snvidder, dr Soummam-dalen
och Jrnportarna mts. Men vad jag aldrig hade sett, det var barnens sknhet, flickornas madonnaansikten, det mognande kornet som bljade fr vinden, gatornas djupa lpgravar mellan
stenmurarna, den polerade skiffern p djemaas stolar; inte heller hade jag sett det hus dr min
vn r fdd den hga fasaden, grden, trbalkongen, gipslisterna, pelarna eller hans fars
hus med dess vinspaljer ovanfr dalen som strcker sig nda till havet.
Ruinerna frfljde oss hela vgen, trupperna hade som repressalietgrd frstrt de hus som inte
brnts av fellaghas. Dr vi nu kom, bakom kulsprutebilarna som kontrollerade vgarna frn
Alger, tedde vi oss som skamsna resenrer vilka utan tillstnd smyger sig genom kontrollerna och
uppger falska destinationsorter under acceptabla frevndningar. Med kraftiga penseldrag stod
det mlat: Det r klippt fr FLN, FLN = elnde, mord, Frankrike = fred, vlstnd
slagord som kantade vr vg, dr de militra stdjepunkterna terkom med jmna mellanrum, tillsynes s brckliga att de borde vackla vid minsta knuff. Slunda hade vi klttrat upp fr en med
minhl versllad smal vg nda till byn, dr brunnsmuraren hade tagits emot med lnga
omfamningar.
r allt lugnt nu?
Allt r lugnt.
Och frut? frgade jag.
Det kom inte fler svar. Munnarna kneps ihop. gonlocken sklvde till och hnderna strk ver
mustascherna. Det var en frga som inte borde ha framstllts. Jag befann mig i en tvillingby till
Toudja och det finns tusen likadana i Kabylien. Och frut ... Och jag, vem var jag? En frgvis
person? En man frn Alger?
En man som kommer direkt frn Frankrike. Jas, det var en annan sak.
Sittande vid mrens skrivbord kopierade jag listan ver de livsmedel en familj p fyra personer
fr kpa per mnad i denna by, dr det inte lngre finns ngra affrer och dr alla livsmedel delas
ut genom myndigheternas frsorg: 4 burkar mjlk per barn, 2 kilo socker, 1 kilo konserverat
ktt, 2 burkar sardiner eller tonfisk, 7 kilo semolinagryn per person, 4 kilo potatis, 4 kilo kikrter
eller bnor, 30 kilo brd, 4 liter olja, 250 gram grnt te, 3 kilo dadlar eller fikon.
Fr ni ut det hr regelbundet?
Ibland.
Jag kom ihg mannen frn Alger som trodde p fria val, nr jag tnkte p att det r myndigheterna som, hur vlvilliga de n r, kontrollerar livsmedelskort och ransoner. Frr fanns det
tretusen invnare i byn; nu finns det femtontusen, ty ett tiotal byar har slagits ihop med denna.
Omflyttade det ordet har nu ftt en srskild innebrd fr lsaren. Lmna platsen? Men hur?
Vid byns utkant finns det en garnison, taggtrd, en bevpnad vakt och dessutom rkar man ut fr
allskns trakasserier dr. Vart skulle man ta vgen fr resten? Marken r uttorkad. Ngra lkar

27
vxer i de fuktiga wadi-bddarna.
Vattnet var tminstone inte ransonerat. Tack vare min guide forsade det ur alla de brunnar han
byggt och varav ngra inte var frdiga. Kvinnorna gick dit fr att fylla sina kaggar och lglar. Jag
tnkte p min vn El Mouhouv. Jag skulle ha velat sga honom: Jag har sett olivtrden och de
gr stenmurarna i din hembygd, jag har andats in vinden som kommer frn bergen, jag har rrt
vid din fars och din farfars och din farfarsfars husdrr, och de kvinnor som bor dr har kysst mina
hnder. Jag har sett snorna beta p gravarna. Tvrsver de bentorra kullarna, dr frut brstbrsbuskarna klngde, lper det taggtrd numera; ty olyckan har slagit ner p din by och jag besvr det onda att vika undan, jag frmlingen, som har kommit de lidande mnniskorna s nra, att
jag vet vem som r min mor och vilka som r mina brder. Blodbestnkta nsslor har skjutit upp i
soldaternas spr och nd gr kvinnorna nnu i sina hgtidsdrkter drfr att det r de enda de
har; de liknar vissnade blommor och flickorna ger himlens otmda sknhet. En natt fylldes
kllorna av trar och alltsedan dess har de inte upphrt att sklja ansiktena; nstans egendom
plundras och ingen r lngre sker att den sna som man lastar med fikon eller druvor kommer
fram till sin herres hus. Dr mindes jag de visor som din mor sjng:
'Mina trar blandades med edert skratt
Mitt sr bldde i mig, ensam.
Mitt hem har blivit mig ett rovdjur
Och utan vila irrar jag p vgarna.
Om ni har gon
M era gon fyllas av trar.
Jag skulle knna lttnad
Om jag kunde grta blod.'

Man har tagit fr vana att i gryningen sparka upp

drren med stveln, men den dagen kommer, nr allt
blir som frr och nr vi tillsammans tervnder fr
att stta oss vid gldjens bord.
Det var romarna som byggde brunnarna i Toudja, och en del av akvedukten som ledde vattnet till
Bougie str nnu kvar, tre kilometer frn byn. Den har murats av Arbalousten, som under
rhundradenas lopp antagit middagssolens frg. Ofruktsamma kvinnor kommer dit fr att hlla
olja vid foten av en skulpterad dubbelfallos, under en kornisch. Intill den utdda by, dr vi hade
funnit spr efter den gamle vildgalten som vgrat tervnda till de sina, porlade en annan brunn,
som byggts av min vn guiden hundra meter frn husen. Vid den brunnen hade soldaterna sett
avtryck av fellaghas' skor spren hade blandats med deras egna. Ocks hr sg man
meddelanden, avsedda fr rebellerna; troligtvis bespejade dessa oss p avstnd, dolda i maquis'ns
tjocka pls. Invid detta vatten, som frsrjde alla utan tskillnad, hade vi vilat en stund, druckit ur
handen med samma tbrd som rebellerna, vra fiender; och jag var sker p att den dag skulle
randas, d bda parter mttes p nytt fr att tala lidelsefritt om allt som skilt dem t. Varfr
behvde man d vnta? Varfr spilla blod och trar?
Det var de som brjade, sade kaptenen.
Vad annat kunde de gra, kapten? Hur skulle de annars kunnat dra uppmrksamheten till sig, d
de enda mnniskor som kom ihg dem var uppbrdsmannen och vrvaren? Jag vet mycket vl att
alla ockupationsmakter har haft svrigheter med dem. Numidienkriget har inte passerat ofrmrkt
i Roms historia. Jugurthas stolta och fria slkte bjer sig lttare fr vnskapen n fr styrkan.
Hngivna det absoluta, ansatta av en exaltation som de inte kan behrska, besatta av drmmar om

28
stora och underbara ting, trstar dessa mnniskor efter aktning och blir ytterst vldsamma om de
drivs till frtvivlan. Hr har orsaken till vra olyckor legat. Men nr nu detta slkte har ftt den
likstlldhet som det inte lngre dagtingas om, varfr ska man d fortstta att slss?
Kaptenen skakade p huvudet. Antagligen hade han redan tnkt ver allt detta. Antagligen var
han ense med mig, men det tillkom inte honom att ge order om eld upphr. Vad rebellerna
betrffar s tvekade de att lgga ned vapnen av fruktan att anses vara besegrade. Fredens frukt var
nnu inte fullmogen. Och nd visste jag att man redan kunde plocka den och lta den mogna i
visthusboden och att maningsropet: Fellagha, ge dig! Du har frlorat ... var felaktigt. Varfr
vgade man inte ndra p det och sga: Fellagha, kom tillbaka. Du har vunnit, nr det nu var
sant? Algeriern har vunnit den vrdighet han lngtat efter och stadkommit den sociala omvlvning han trtt. Han frvaltar sina byar; i morgon kommer han att se sina representanter deltaga i
landets styrelse. Och drfr fruktar jag att kaptenen och alla dessa bnder och metallarbetare frn
Frankrike kanske stupar en vacker kvll i de kabyliska bergen i ondan.

VI
Varfr r jag besatt av detta skande efter sanning?
Och svaret kom till mig spontant, klart och skarpt: drfr att det enda som finns r sanning och
ingenting annat n sanning.
Henry Miller

Algertraktens kolonister frskrar att det inte finns ngot krig. Fr att det ska vara krig mste
man vara tv, sger de. Men hr? p den ena sidan str armn, p den andra ett ogripbart
dammoln. Man krigar inte mot dammoln. Det hr mste kallas fr ngonting annat.
I stderna lider man inte av sjlva kriget, utan av terrorismen och av de mottgrder den
framkallar. Utan urskillning ddar FLN de muhammedaner som har frrtt folkets sak och inltit
sig med fransmnnen, kastar in handgranater i kaferna, placerar bomber p offentliga platser
eller beskjuter bilarna lngs vgarna. I de flesta fall r det inte bevpnade soldater som drabbas,
utan oskyldiga mnniskor, kvinnor och barn tillhrande bgge befolkningsgrupperna. Fr att
avslja terroristnten kidnappar DOP-organisationen mnnen och torterar dem. FLN gr likadant
med de trosfrnder som inte betalar skatt eller som vgrar att flja dess direktiv.
Lt g fr att terrorism inte r krig. Det r vrre. Det r ohyggligheten satt i system och betraktad
som ett normalt stridsstt. Det r hatet som erstter de lagar som i allra sista hand garanterar
respekten fr liv och dd. Att man inte kan kalla dessa krafter eller den blinda repressionen fr
krig r fullt begripligt. Man ger dem ett annat namn som tcker en skam, en smrta och en skrck
som alla har del i: hndelserna. Och vad betrffar de offentliga och individuella olyckor som de
har framkallat hur skall man f ngot grepp om dem, om man inte ger sig in i slumkvarter en,
de beryktade pltdunkstderna?
Kyrkoherden i Sidi-Moussa frkastade med indignation mitt frsk att stta fast honom med
pltstderna fr att stdja min teori om en alltfr skriande orttvisa. Enligt honom kommer det
alltid att finnas fattiga. Men kyrkoherden i Sidi-Moussa har aldrig satt sin fot i en pltstad. Inte
utan ett visst frakt verlter han det bestyret t fellagha-prsterna, vilkas kristliga grning inte
begrnsar sig till frsamlingsborna utan strcker sig till alla lidande mnniskor. Man kallar
rkebiskopen i Alger Mohamed Duval, vilket jag tycker r en stor heder fr honom. Den dag man
kallar Ferhat Abbas fr Fernand Abbas kommer det algeriska Algeriet att vara ett faktum. Enbart
i frsamlingen Hussein-Dey, nra Alger, lever ttiotusen sjlar i fyra pltstder. S r det

29
visserligen. Men vad har de dr att gra, dessa mnniskor? Vem har bett dem sl sig ner s dr
och bli till en styggelse fr gat genom att sjlvd? Lt dem flytta in i Htel Saint-Georges och
ni ska f se att en vecka senare r Saint-Georges frvandlat till en pltstad. Vildar, det r vad de
r ... Burnus-kldda bachaghas i rda stvlar skulle hlla sig fr nsan. Och nd ynglar de
av sig drinne ... Muhammedanernas reaktion infr fdelsekontrollpropagandan r i grund och
botten en motstndsreflex: Eftersom det tycks misshaga fransmnnen att vi har barn, s ska vi
fortstta med det. Skrckslagna har de flytt undan kriget och omflyttningslgren, blivit tiggare
och understdstagare. Hela dagarna sitter deras hustrur framfr mrierna eller prstbostllena i
vntan p mat- och kldesutdelningen. Barnen hller till i damm eller gyttja. Mnnen idisslar sitt
elnde. Hur skall man f ett slut p detta?
I Souk-Ahras, som har trettiofemtusen invnare, har kyrkoherden kortsystem p tusen familjer
som r berttigade till socialhjlp. Jag har sett dem vid sina jord- eller diss-hyddor, som r
toppformiga fr att regnet lttare skall rinna av. Utan vatten, utan avlopp, utan minsta jordbit att
odla och fr det mesta utan arbete eftersom inte alla mn i staden har arbete. Vad lever de av?
Av ggen, som ngra stycken hns vrper t dem, av lite semolinagryn, som myndigheterna delar
ut, av allmosor som Europa och Amerika skickar; de som saknar allt lever av rtter. Redan r
1945 skrev Albert Camus i Combat: Nr man far igenom dessa trakter kan man hr och var f
se krar som r uppgrvda och tillkrafsade p ett egendomligt stt. Det beror p att hela grupper
av nomader har varit dr och letat efter 'tarouda', en bitter men tlig rot som de mosar snder och
som tminstone ger en viss stimulans, ven om den inte r nrande.
verallt dr man inte har hindrat dem har de byggt hyddor, som inte skulle duga t djur i
Frankrike. Vid Souk-Ahras finner man slunda tjugu elndiga byar. I en av dem trffade vi en
gammal tandls gumma, som ville truga p den unge franske missionsprsten som ledsagade mig
tv stycken gg, vilka han nekade att ta emot. Tack vare honom var man vnlig mot mig verallt.
Vi kte runt bland spetlskebyarna i Citronbilen, men ibland njde sig prsten med att klttra
upp med mig p ngon hjd och peka ut andra patetiska mnniskogytter. Alltfr mnga. Vad
flyktingarna frn rebellomrdena betrffar, s hade de blivit utvisade.
Efter en sdan dr furstlig njesrond lngtar man efter att f tvtta hnderna vid terkomsten
till staden. Man blygs fr det, men s r det. Man blygs fr att kpa ett paket cigarretter, som
motsvarar en dags uppehlle fr en familj och brd fr dagen t dessa barn med blomlika
ansikten och fullndade kroppar som man sett och som nu r dmda att ruttna och d. Ett fortsatt
krig, kan det ge brd t dem som hungrar? En dag var jag gst hos ett par prster som brukar
hjlpa dem, och jag hrde den ene lsa fljande bordsbn: Gud, lr oss att ge brd t dem som
intet hava.
Vid landsvgen nummer 3 mellan Constantine och Bne finns det mellan Bizot och Jemmapes
hr och var ofantliga hyddsamhllen, inhgnade av taggtrd och bevakade av vpnat manskap i
blockhus. Bitvis lper vgen genom de trakter av en vild och storslagen sknhet, som vanstlls
av dessa samhllen. Nr jag sg de tiotusentals kaninburarna till mnniskoboningar i Fusan i
Korea eller spetlskehemmen utanfr Nouma i Nya Caledonien, knde jag bde vmjelse och
medlidande, och detsamma var fallet nu; skillnaden var bara att det lyste en liten gnista av hopp
hos de spetlska vid Nouma. Soldaterna gnade hyddorna ingen som helst uppmrksamhet,
avtrubbade av vanan som de var. Vgarna fylldes av militrtransporter. I den grkalla morgonen
sg man gendarmer med kulsprutepistol i handen kontrollera trafiken. Lngst ut vid vgkanten
stod en cirkuskaravan fastkilad, och p baksidan av en av dess slpvagnar stod det i jttebokstver: Transport av vilda djur.
Vi mtte grupper av hemvndande kvinnor som hade samlat ved och gick dubbelvikta under

30
brdor som snor skulle ha vgrat ta. Pltsligt dk La Bruyres ord upp fr mig, och slagen av
det trffande i bilden lste jag tyst fr mig sjlv: Man ser en del skygga vilddjur, hanar och
honor, som strvar i markerna, svarta, blygr, uppbrnda av solen, och fjttrade vid jorden i
vilken de grver och krafsar med okuvlig envetenhet; de har ngot slags artikulerat lte, och nr
de reser sig visar de upp ett mnniskoansikte. Och sannerligen: det r mnniskor ...
Dessa varelser, som nattetid drar sig tillbaka i sina hlor, dr de lever av svart brd, vatten och
rtter, det kunde vara kabyler som armn evakuerat frn byarna och som inte ens kan f d,
drfr att de som arbetar i moderlandets fabriker lyckas snda pengar till dem. De r mindre
lyckligt lottade n La Bruyres bnder, ty de saknar det brd de sjlva har stt. Modet svek mig
och jag krde vidare den dagen, det erknner jag. Det fordras en viss spnst fr att st rycken
infr sdana chocker. Och den hade jag inte. synen av ruiner och olycksdrabbade mnniskor tar
p en i lngden. Jag frgar n en gng: r det kriget eller freden som skall stta punkt fr allt detta
elnde?
Har jag psttt att alla ruiner uteslutande r vrt verk? FLN har sin sida frstrt tskilligt. Bland
annat beskyller man det fr att ha brnt ner skolor. Men det var vid en tidpunkt d soldaterna
inkvarterades i skolorna och FLN rttfrdigade sig infr byborna genom att frklara: De
kommer skert att ockupera skolorna och vldta era dttrar ... Varfr skonades de katolska
missionrerna? Och den av alla respekterade folkskollraren har sin prestige kvar helt och hllet.
Man vet att han skall komma tillbaka; och han blir vlkommen.
nnu har jag inte sagt varfr det har gtt mig s hrt till sinnes att vi har varit orttvisa mot
muhammedanerna. Det beror inte bara p att de har hjlpt oss att omdana den mark vi ockuperat;
inte bara p att de har arbetat fr att vi skulle bli rika. Utan det beror ocks p att vi har enrollerat
dem i vr arm, p att de har sktt sig bra och dtt fr Frankrike under fyra krig: frsta vrldskriget, kriget i Marocko, andra vrldskriget och Indokinakriget. Vid Souk-Ahras drev nyfikenheten mig att stanna och se p krigsmonumentet. Det var frsta gngen den tanken fll mig in.
Den bl mosaikpelaren vilar p en sockel av marmor som man funnit i Thagasteruinerna, och dr
kunde jag rkna de stupade.
Kriget 1914-18 hade krvt 385; av dessa 385 bar 250 arabiska namn. 81 under kriget 1939-45,
varav 39 var araber. Av 466 dda under dessa tv krig var inalles drygt hlften araber. 289
fikonstubbar hade i Souk-Ahras givit sitt liv fr Frankrike. n en gng fr jag kanske hra, att de
blott har betalat en skuld till Frankrike fr alla de vgar, skolor och sjukhus vi har byggt. Jag
undrar just om det var fr deras skull vi byggde dessa vgar och om de fr egen del lngtade s
vrst mycket efter dem. P den tiden tyckte de att vgarna var vrdefulla fr dem som begagnade
dem, att det r Gud som botar sjukdomar och att dden r jmlikhetens fullndning. I verkligheten har vi hjlpt dem att n hgre lder, men ngot frsk att gra deras liv drgligare har vi
inte gjort.
Skall jag d frneka de fransmn som har sett klart och frsttt att lska dem? Skall jag pst att
de inte finns? Min morfar var en sdan och mnga med honom; de blev aldrig rika eller mktiga,
och i Tazmalt, i Kabylien, har jag trffat en gammal kolonist, som efter ngra dagars vistelse i
Alger under terrorn for tillbaka till sin by, dr han och hans hustru var de enda europerna. Vad
hade han att frukta av jordrttorna? Ingenting. Han hade alltid behandlat dem rttvist och humant.
Han ansg att man borde se med strre aktning p dem som kommit hem med ett par medaljer
eller ngra ansprkslsa gradbeteckningar frn det krig de hade utkmpat fr Frankrike. Han r

31
en god mnniska. Han talar kabylernas sprk som en kabyl. Man hlsar p honom och omfamnar
honom, nr man mter honom ute.
Vi kom till hans hem vid tolvtiden utan fregende varning, min vn Abderrahmane och jag, och
han tog emot oss med gldjerop drfr att Abderrahmane var hans vn och jag var
Abderrahmanes vn.
Varfr har du inte ringt, Abderrahmane? Ni skulle ha ftt lite god mat, och nu mste vi
improvisera i stllet.
Hans vderbitna ansikte, dr mnga dla rynkor var ristade, pminde mig om min morbror Jules.
I hans hem terfann jag samma sorts frstoringar som pryder nstan alla franska hem hr ute:
zuaven frn 1914 med tummen instucken i det breda skrpet under boleron, Mdaille Militairediplomet, fotot av en tung artilleripjs p jrnvgsrlsen. Chiffonjn var fullproppad med papper
och p dess nedfllda klaff stod ett par skor som skulle lagas. Genom de ppna drrarna kikade
sm kabylungar in fr att se efter vilka vi var. I glasen vntade redan den dunkla, opalskimrande
anisetten.
Jag ser att ni har kommit hem igen, monsieur Cartallier?
Det har jag, Abderrahmane. Jag stod inte ut i Alger, instngd p ett hotellrum. Och d tnkte jag
som s: jag far tillbaka till Tazmalt. De fr gra som de vill med mig.
De kommer nog inte att gra er ngot.
Det kan man aldrig veta. De har slagit snder alltsammans p grden. Alltsammans har de slagit
snder, Abderrahmane. Men jag frstr dem. Det var inte p mig de var arga, utan p de andra.
De har inte kunnat skilja p det ena och det andra. Jag frstr dem. Det r bara det att jag inte kan
leva ngon annanstans n hr. En dag, d jag har ftt ut skadestndet, ska jag kpa mig en liten
lgenhet. Och d kan jag kanske resa lite under vintern. Men jag blir inte borta ngon lngre tid.
Hans far var fdd i Constantine och sjlv fddes han hr fr sjuttio r sedan. Hans hustru gjorde i
ordning mltiden. Han reste sig, skickade ut ett barn fr att kpa en konservburk och lite brd.
Den kabyliske folkskollraren gick tvrs genom huset fr att komma in till sin bostad ver
grden.
Monsieur Cartallier, vi har upplevt svra stunder. Du har rtt, Abderrahmane, du har rtt.
Hur har ni det hr?
D och d hrs gevrseld och kanondunder. Militrerna gr livet surt fr fellaghas. Men annars
r allt lugnt. Vet du, om man jmfr med vad vi har upplevat ... Tnk att det fanns en tid d det
skts verallt om ntterna. Man var tvungen att gmma sig i kket. Man krp ihop fr att frska
undvika kulorna. Man skmdes men gjorde det nd, drfr att livet r krt. En vacker dag under
den dr tiden gav fellaghas order om att byborna inte fick tala med mig. Jo jo, just det: inte tala
med mig. Inte ett ord, inte ens 'Sbah l'khir'. Goddag.
Sorgligt, monsieur Cartallier.
Det r s sant som det r sagt. Inte en gng goddag. Jag fortsatte att hlsa p alla som frut.
Ingen besvarade min hlsning. Jag frgade varfr. Ngon vgade erknna att det var frbjudet att
tala med mig. Jag sa till honom: 'Om du tycker att du inte br tala med mig, s gr som du tror r
bst. Du har rtt.' Och vet ni, smningom nrmade de sig igen och brjade tala med mig, och de
andra protesterade inte.
Det r frskrckligt, monsieur Cartallier.

32
Jag frstr allt, Abderrahmane. Jag frstr att man har frdmjukat och misshandlat er och att ni
hade anledning att gra uppror. Men jag frstr ocks att jag har rtt att stanna hr, drfr att det
r mitt land. Vart vill du fr resten att jag ska ta vgen, Abderrahmane?
Allt emellant kom hans hustru in, dukade bordet, skar tomaterna; hon skakade p huvudet vid
vissa repliker. D och d reste sig den gamle mannen, lmnade bordet, drog i skrmmssan, gick
ut i kket med sm trippande steg och kom in igen.
Och nu r allt som sig br. Det r inte slut nnu, men det r bttre. nnu kan man inte g utanfr
byn och militren betraktar mig som ett gammalt original, men de lter mig hllas. Mer begr jag
inte. Om du vill veta vad jag nskar s vill jag bara sga det, att liksom du sjlv och som ni alla,
liksom soldaterna och de andra nskar jag fred. Och att kunna arbeta, eftersom allting hller p
att frfaras. Olivtrden har militren fllt fr att ingenting ska skymma vgarna, vinstockarna r
nedskurna av de andra och Soummam skter resten. Och d tycker jag att man mste arbeta fr
att det hela ska ordnas upp. Inte p samma stt som frr. Jag erbjuder inte lngre mina arbetare
ln i kontanter fr olivplockningen, utan hlften av skrden. Och det r det enda riktiga.
Ett snt otckt anhang, sade hans hustru.
Du hr vad hon sger, Abderrahmane? Frlt henne. Du mste frst henne. Hon har haft det
svrt. Det gr inte p en dag. Men allt kan ordnas, ja, tack vare mnniskor som du och jag ...
I staden X nra den tunisiska grnsen talar man inte samma sprk. Fyrtio familjer europeiska
kolonister lever dr bland tretusen muhammedaner, som oftast r fattiga. P det gassiga lilla
torget frsker ngra akacior verleva bakom taggtrden. Inte lngt drifrn finns grnssprren
dold i skogen, och kullarna r tckta med gulnande sd, som vajar fr vinden mellan de nypljda
krarnas mrka band. Tunga kerbruksredskap, harvar, sningsmaskiner, skrdemaskiner, trskverk belamrar gatorna. Man har anlagt en boccia-bana som kostat kommunen en halv million
francs. Inte fr muhammedanernas skull frsts. Nr situationen fr tre r sedan brjade se hotfull ut, bjd kolonisterna jordrttorna ka i sina bilar. Broderskapet blev pltsligt allenardande.
Man bad dem sitta i framstet, s synliga som mjligt. Man mste ju hlla sig vl med dem, eftersom det verkade som om de hade vunnit. Men sedan, nr sprren vl var uppmonterad, blev
fellaghas mera sllsynta gster och saker och ting blev ter som frr. Brdraskapet bleknade och
frsvann.
I dag tror man ocks att allt skall ordna sig. Kolonisterna stiger upp i ottan, frdelar arbetet och
stter sig sen framfr drren. I april, mot jakttidens slut, stller de till med kolossala festligheter,
varvid herrarna inbjuder varandra till lukulliska middagar, dr det nojsas och smusslas med
fotografier av nakna flickor.
Den kristliga krleken? Ett oknt begrepp. De tnker inte p det. Det enda de har respekt fr r
pengar, som fr dem betyder allt, och de kper DS-bilar fr att de r prliga utan att vara alltfr
dyra. Det skulle se illa ut att komma farande i en Cadillac. Efter fyrtio rs arbete ute p grdarna
frtjnar de gamla infdingsarbetarna 595 francs per dag. Inte sexhundra. Och ingenting p vilodagarna. Kolonisterna betalar inte mnadsvis och de i X som inbetalar folkfrskringsavgifterna
r ltt rknade. En gammal infdingskvinna, som mjlkar sex kor hos europerna morgon och
kvll, frtjnar femtio francs per dag. I Constantine betalar man alltjmt arbetare fyrtio femtio
francs i timmen; i lantbrukssektorn trehundra fyrahundra francs per dag. Blir en gammal
arbetare sjuk r man visserligen orolig, men man kostar inte p ett telefonsamtal fr att kalla p
lkaren. Man gr inte heller och besker den dende p sjukhuset. I X faller det ingen in att tnka
p ngot sdant. Hellre n att dela ut mjlken bland infdingarna ifall mjlkvagnen inte har

33
hmtat hller man ut den i rnnstenen. Att sknka bort mjlken skulle vara obetnksamt och
skapa ett hgst olmpligt prejudikat. Vad har man fr tankar i X? Inga. Vad lser man? La
dpche de Constantine. Och knappt det ...
Nr folkskollraren kom dit fr tio r sedan var det nnu brukligt att arabpojkarna bar de europeiska barnens skolvskor. Detta har i varje fall ndrats och ingen skulle numera vga hja
handen mot en jordrtta. Hittar jag p dessa detaljer kanske? Eller var det oturligt att jag kom just
till X? Det r alla samhllen av typen X i Algeriet, som har framkallat revolten. Det r alla dessa
kolonister i X-samhllena i Algeriet som har gjort armn utled p att frsvara dem. Men liksom
verallt finns det i X rttvisa mn, som om man hade fljt deras exempel skulle ha stadkommit
ett franskt Algeriet: verlrarna i folkskolan. En man och en kvinna, som har frsttt att till andra
folkskollrare frmedla sin tro och sin krlek och som blivit den muhammedanska befolkningens
uppfostrare samt garanter fr deras nyvunna medborgerliga rttigheter. r det verkligen s
enkelt? Den som tror det knner inte X-bornas mentalitet, varom det minsta man kan sga r att
den r oslipad. De bda lrarna har varit hotade, hllits p avstnd av det europeiska blocket, som
anmlt dem fr myndigheterna. Ingen har ngonsin vgat ge sig p dem. Men en dag sade en
gammal arabkvinna till folkskollrarinnan som hon arbetade hos: Bry dig inte om araberna. Araberna, de r skapta fr att ddas av fellaghas eller av militrerna, eller ocks fr att svlta ihjl.
Araberna, de r Afrikas lastsnor. Bry dig inte om dem. Det r bra som det r. Annars kommer
kolonisterna att skra halsen av dig ... Folkskollrarna har inte givit tappt, och jag tror att de har
vunnit.
verdriver jag? Det tror man kanske. Och kolonisterna i X har nog rd att betala folk som
sjunger deras lov. Varfr skulle jag bry mig om dem egentligen? Fr att kringg den sociala
lagstiftningen och inte behva punga ut med avgifterna anstller de arbetare p fyra dagar, inte
mer sedan avskedas de. Det r modellen, sger arbetsgivarna. Nr de anstller arbetslag fr
vgarbeten och stenkrossning mitt i sommarhettan, gr de och kontrollerar att arbetet terupptas
klockan tv; sen gr de hem, stter sig i skuggan och flinar: Skulle ni gra det dr fr tvhundrafemtiosex francs om dagen? Det hnder ngon gng att de ger en fattig sate ett stycke brd, men
d letar de ut det torraste stycket bland resterna. Hunden vill nd inte ha det, sger de fr att
urskulda sitt slseri. Vad betrffar deras lojalitet mot fderneslandet slutligen, s verskrider den
inte det normala Fr att rdda sina skrdar har de lmnat bidrag till FLN och gr det n i dag;
precis som andra gr, fastn alla utom muhammedanerna har ftt skadestnd fr sina frlorade
hjordar, sina ddade kreatur och sina frstrda lantbruksredskap. Men rtt skall vara rtt: folk r
inte s vrst mycket bttre p andra hll, och mnniskor som Cartallier rkar man inte varje dag.
Det r drfr tgen sprngs, elektricitetsledningsstolparna flls och handgranaterna slungas in i
kaferna man frsker komma t X-fransmnnen. Det sorgliga r bara att min bror riskerar att
trffas av en kulsprutesalva som missat sitt ml. Varfr fortstter denna vettlsa terrorism?
Drfr att det r den sista och vidrigaste mjlighet FLN har att visa att organisationen
existerar, drfr att terrorismen bde hr och i moderlandet r det sista eller nst sista vapen den
hller i sina frtvivlade hnder.

VII
Att se denna misr, inramad av ett uppbd konvojer och ordningsvakter, blev i lngden nedbrytande. Jag tyckte mig vandra omkring i en vrld, dr mnskligheten var tudelad: p ena sidan
stod de som hade mat och vapen, p den andra de som mste d. I Bne, dr jag var tvungen att
anska om tillstnd att komma in i omrdet nrmast sprren, blev mottagandet ngot kyligt och
jag fick utst en del misshumr. Jag skyndade till staden och slog mig ner p Htel d'Orients

34
terrass, som vetter mot Bertagna-alln, dr stadens beryktade jeunesse dore brukar spatsera under de tvrklippta ficustrden. Vid apritifdags brjade fallskrmsjgarna flanera dr, utstyrda
som Marsinvnare i tunga stvlar, kamouflagemnstrade uniformer och bandprydda alpjgarmssor de sg ut att sakna varje samband med vr planet. Till och med deras stt att granska
flickorna och blinka t dem var blottat p varje mnskligt drag.
Vad invnarna i Bne betrffar kan de konsten att skyffla undan de sm skoputsarna frn
kafborden med en barskhet, som de kanske inte var ensamma om frr, men som numera r dem
frbehllen: Ramla p, dr! eller: I vg! dessa ord, som har haft en makals frmga att
skaffa oss vnner. Bneborna r herrekarlar. Kort sagt jag fick brtt att slippa frn dem.
I allmnhet r det inget annat som tyder p att krig rder n frekomsten av alltfr talrika
soldater, kulsprutevagnar och taggtrdsanhopningar, men man fr intrycket att hr r det frga om
ett krig, vars direkta verkningar inte kommer till synes. Att det frsiggr ngonting r man
vertygad om, men man vet inte vad det r. Det r frst om natten som allt sker. I Souk-Ahras
dremot var allt tydligt nog. Vgen dit och den jrnvg dr niotusen ton jrnmalm dagligen
transporteras frn Ouenzagruvorna till Bne fljer den elektrifierade sprren lngs grnsen till
Tunisien.
I den lilla staden brjade ovsendet i skymningen, nr ett regemente frflyttade sig. I en gatukorsning lade lastbilarna om vxeln och satte full fart uppfr backen med helljuset pslaget. I
bilarna sjng fallskrmsjgarna. Spanska ryttare blockerade somliga gator och i frstdernas
utkanter stod taggtrden upp som trdkronor, formade sig till portaler, klttrade uppfr kullarna
eller smg sig ner i ravinernas botten. Det enda som vxer och blommar hr, det r taggtrden
som en mardrmmarnas kvickrot. Bakom frskansningarna till en kasern som byggts p ett fre
detta turkiskt fort och vid foten av det olivtrd som utmrker den plats dr den helige Augustinus
fddes, stod en hjlmprydd soldat med oskrat kulsprutegevr och sg till att ingen kom t detta
fridens trd. Lastbilarnas vinande, som stundtals skanderades av skskrllar och kanondunder,
fick omttliga proportioner i nattens tystnad. Och i detta ovsen mste staden leva, andas, vila.
P Thagaste-torget str en musikpaviljong av betong, inramad av fyra kafer, en bensinstation, ett
konditori, ngra speceributiker, en frisersalong, en frghandel, en radioaffr, varifrn tonerna av
den efterhngsna Mustaphavisan:
Jag lskar dig,
Jag lskar dig som synden ...
strmmar ut, samt ngra stycken skumma bodar. De sm skoputsarna knuffas i sina hemgjorda
vagnar av tvlldor, araberna driver av och an, iakttar och pratar. D och d gr en flicka med
gungande hfter frbi kafet, och gsterna granskar henne med knnarblickar.
Jag erfor ett visst obehag, liksom infr en hotande fara. Och nd lpte jag ingen fara, det visste
jag.
Vid Bnevgen vajade en flagga ver en metallskylt: Klubbrum fr officerare. Skerhetspolisen hade installerat sig dr. Och nr drren stod p glnt sg man en skymt av en bardisk med
ngra flaskor. Tunis: 256 km. stod det p en annan skylt i gatukorsningen. I muhammedankvarteret, som frst fr tv r sedan fick vattenledning, lekte barnen i dammet och hoppade i
groparna, ty ngon riktig vgbana finns inte nnu. En ngot isolerad villa, som DOP-sektionen
just hade flyttat ifrn, pekades diskret ut fr mig. Dessa initialer hrde jag nu allts talas om n en
gng; i Frankrike, dr man inte vet ngonting om vad de innebr, framkallar de bilden av ett
schamponeringsmrke. Av en hndelse hade jag sttt p freteelsen i Indokina; d hade den
emellertid inte hunnit f ngot namn, precis som sdana dr dossierer utan beteckning dr man

35
frvarar familjehemligheter. Men hr uttalades namnet i en viskning. Det gllde den organisation
som har till uppgift att genom hot och tortyr pressa fram upplysningar. Tusentals vittnen skulle
vid behov kunna ptala dess verksamhet.
Hr ni, sade jag lite spnt, det tycks frvna er att jag vill stta mig in i de problem som finns
hr, och nd gr det inte en vecka utan att vi fr lsa om dem i tidningarna. Nr man hr er
skulle man tro att det inte finns ngra problem alls. Och vi som under tiden darrar vid blotta
tanken p det draktiga anfall mot Tunisien som ni eventuellt skulle kunna stta igng! Att ta
emot trnar utan att ge igen, r det inget problem fr er? Urskta, men jag brjar undra om ni tar
mig fr en idiot.
Det var frsta gngen efter min lilla ordvxling med kyrkoherden i Sidi-Moussa som jag gav efter
fr min otlighet. Det kndes befriande! Jag skulle ha fredragit att man kort och gott hade sagt:
I vra gon r ni en suspekt person ... Eller ocks att man hade avbjt mitt besk. Men denna
hycklade menlsa ppenhet, den tlde jag inte. Armn som lever i stndig fruktan att dess tnkestt skall frrdas eller dess ord frvrngas och av den orsaken r misstnksam mot allt och
alla som har med intellektuell verksamhet att gra kunde gott misstnka mig fr att vidarebefordra konfidentiella uppgifter. S fort jag satte foten i en expeditionslokal tckte man ver de
kartor som var frsedda med anteckningar, precis som om jag hade kunnat fotografera dem och
lmna ut texten till fienden.
Skuggan av ett leende for ver officerens ansikte.
Hr ni, fortsatte jag, redan i Vignys 'Krigarlivets tvng och storhet' var det ett problem fr
kapten Renaud att hlla sig lugn under folkets smdelser och att helt obesvrat spatsera med
kppen i hand under den strtskur av stenar och skott som avlossades frn husfnster och kafer.
Det mste vara ett problem fr era kaptener att angripas frn tunisiskt omrde. Det r det jag har
kommit fr att se.
S kom det sig att jag en kvll befann mig vid sprren, fr ett avtalat mte. En kapten stod dr
och vntade p mig. Jag klttrade upp i kulsprutevagnens torn bredvid honom och satte p mig
hrlurarna som han rckte mig. Fordonet satte spinnande igng. Det brjade med ngonting som
somliga kallar att harva och andra att polera golv. Med det menas att hundra kulsprutevagnar
frn skymningen till dagbrckningen rullar fram och tillbaka p vgarna bakom en elektrifierad
sprr om fyrahundra kilometers lngd, liksom traktorer drar en harv fr att krossa jordklumpar
eller liksom betjnter polerar golv. Frn skymningen till dagbrckningen rullar hundra bemannade vagnar med strlkastarna p hel- eller halvljus, observerar frsvarsanlggningarna och det
sista stltrdsstngsel som soldaterna i den s kallade befrielsearmn skulle ndgas klippa sig
igenom; och ibland stannar de, tar skydd och slr av motorerna fr att kunna lyssna bttre.
Frst vid nattens inbrott vaknar omrdet intill sprren till liv. Vem skulle vga sig dit p dagen?
Vaktema str p post. Planen flyger av och an ver grnsen, radaranlggningarna surrar. Man kan
inte snudda vid en trd utan att rja sig. Nattetid dremot kan fienderna komma fram nda till de
frmsta frsvarsanlggningarna; visserligen kanske de inte verskrider grnsen, men de kan g i
stllning dr fr att beskjuta de kulsprutevagnar som kr med helljus och som kan sprngas i
luften av ett skott frn en rekylfri femtiosjua. Fr att f granaterna att brisera innan de nr mlet
har man strckt metallnt lngs vgarna; tndrren r s knsliga att de trder i funktion vid
minsta stt. Det kan hnda att vagnen fr en smll av splitter, men den mosas inte snder av
ngon fulltrff.

36
Den hr kvllen var det ngot fel p belysningsanordningarna, som i vanliga fall brukar frvandla
sprren till en blndande mur. Det beklagade kaptenen djupt.
Nu nr det hr systemet har installerats kan man tro sig rulla uppfr det glada Champs lyses.
Lite dmpad r gldjen frsts. Det stmmer inte, nr jag tnker efter, tillade han. Gldjen r
kanske lite dmpad genom att stltrden inte r srskilt dekorativ; men andra sidan hindrar den
fellaghas att komma igenom, under det att p Champs lyses ...
Alltifrn den frsta kontakten med armn hade jag erfarit vilken bitterhet som rdde inom den
kaptenen i Toudja var ett undantag. Armn beskyllde oss mer eller mindre fr att arbeta
rebellerna i hnderna; orsaken var att vi, som inte var engagerade p samma stt som trupperna,
hade strre mjligheter att komma underfund med var sanningen lg i detta krig.
Det str mig inte att fellaghas promenerar p Champs lyses, genmlde jag.
Men jag ngrade mig genast. Kanske srade jag nu denne man som tagit emot mig och frde mig
genom sitt av taggtrd skyddade rike. Jag har en viss frkrlek fr kaptener, ty jag minns den
kapten jag sjlv var en gng och mnga andra, som jag fljt till graven under fltprsternas vlsignelser, bakom en kista hljd i trikoloren, eller dem som havet tagit under ntter som var
mindre vackra n denna.
Frlt mig. Vad jag menar r att den dag kommer, nr ni p Champs lyses trffar fre detta
fellaghas, som kan bertta fr er vad de knde nr ni var motstndare till varandra. Och ni
kommer att tmma en bgare tillsammans.
Det r inte den sortens folk jag fruktar och det r inte dem jag har i tankarna, utan alla dem som
inte frstr att vi frsvarar Vsterlandet.
Vet ni, det dr fattar jag inte, svarade jag. Vi kan fortstta samtalet lite senare. Just nu sitter
jag i en kulsprutevagn som rullar lngs sprren frn B 18...
... till B 29.
Tillsammans med en kapten som harvar.
Ngra kilometer drifrn, borta p de i mrkret insvepta kullarna, hade en strlkastare just tnts,
och den lt nu sin bl strle spela ver skogspartierna, kornkrarna, de spruckna klipporna,
liksom ljuset vid en nattlig frilufstsfrestllning pltsligt riktas mot den fstningsvall dr Hamlet
strax skall trda fram.
Yankee 31, Rd Rubin kallar. Hr ni mig?
Officern lutade sig in i tornet fr att kontrollera instllningen och i ljuset av en ficklampa sg jag
hans ansikte: ungt, skarpt, livligt, med ett ironiskt veck ver kinden. Jag tyckte om hans distinkta
stmma. Kaptenen upprepade sitt meddelande. I radiolurarna rasslade det ronbedvande:
Rd Rubin, Rd Rubin, Yankee 31 svarar. Var r ni?
Bernard 21 p vg mot er. Lite mera 'Wonder', tack.
Ett nytt strlkastarljus dk pltsligt upp p vnster hand. Det belyste gr bergvggar som liknade
hga strandklippor bergets kam hngde ver oss slppte dem igen och brt fram lngt borta
vid en ravin, belyste en by som hade varit frsnkt i mrker, blottade dess lga tak och snorna
som sov vid murarna. Som ett flammande svrd sklvde strlknippet ver firmamentet och
stannade p bergstoppen mitt emot, som det lngsamt sopade det plockade pltsligt ur mrkret
fram andra skogspartier, en sandgul remsa, tre upphjningar i terrngen, som av artilleristerna

37
kallades De tre jungfrurna, och slocknade sedan. Dr gick den tunisiska grnsen, inom rckhll
fr ltta automatvapen, skild frn oss av en avgrund av sjlvstndighetsfrklaringar, tal och
ambassadtrakasserier.
Ja, sade kaptenen, jag skulle s oerhrt grna ha velat att ni hade ftt se den normala
belysningen och inte de hr tillflliga anordningarna.
Nr belysningssystemet fungerade i motsats till vad fallet var den hr kvllen kunde kulsprutevagnarna numera rulla med slckta strlkastare i skydd av ett ljusblte som skerstllde
dem mot bazooka-elden. Sprren br d ha tett sig som en starkt belyst kornischvg lngs Italiens
klippiga kust och den omgivande marken som en ljusdrnkt gyllene strandremsa, dr det lyste
hela flt av femtusenvolts taggtrdsnt.
Det kom pltsligt anrop i radion och inne i tornet blandades telefonrster med telegrafens
pipande. En hand rrde vid kaptenens axel. Svaga ekon, meddelar Albert 3.
Detta meddelande fick hela sprren att hlla andan. Betydde det mjligen att en grupp fellaghas
hade placerat en bangalore under ntet eller kommit t det med sina specialisolerade avbitartnger? Eller var det kanske vinden som kom trden att svaja, eller mjligen ngot djur? Ibland
kunde man hitta ett vildsvin eller en hare som hade fastnat i ntet.
Stekta, upplyste kaptenen.
Signalisterna mste d koncentrera sig p radarskrmarna och variometernlarna, ungefr som
nr fiskaren skrper sig vid det frsta rycket i metreven. Om det visade sig att ngot var i
grningen skulle larmet g i hela sektorn. Inbrytningsstllet skulle lokaliseras p hundra meter
nr, strlkastarna riktas in och pansarfrbanden anfalla. Om rebellgruppen lyckades n fram till
vgen skulle den snart tvingas ut i krarna, dr minor och nya frsvarsanordningar vntade. De
som verlevde skulle utsttas fr 10,5-centimetersbatteriernas koncentrerade eldgivning, och
lngre bort skulle de stoppas av en utlpare i den elektrifierade sprren.
Kaptenen log. Den ofantliga och sinnrika fllan, som varje dag frsgs med nya finesser, vntade
p sitt byte, detta villebrd som sedan skulle plockas upp, bldande och tiggande om nd, eller
brnt till dds.
Vid den stabsplats som vi beskte vakade officerarna, liksom ombord p ett fartyg, grupperade
kring en radiocentral dr olika rster blandades om varandra. Det blev tyst var gng signalisterna
uttalade orden svaga ekon, och d sattes hela stridsapparaten igng. Men det var sllan man
hrde de orden och ntterna frnttes med ffnga alarmsignaler, som ekade i detta vidunderliga
maskineri. I den sal dr man kontrollerade operationerna fick man p de storskaliga kartorna flja
kulsprutevagnarnas rrelser, och jag kunde frestlla mig hur radarposterna manvrerade sina
skrmar, som tycktes avbilda stjrnmoln, kunde nstan se de sklvande nlarna, som liknar
syrsans antenner. Skyddade av sandsckar och trdstubbar surrade generatorerna p andra kullar.
Efter tolv brukar man f vara i fred, sade kaptenen. Dr borta vet de att de mste bryta igenom
tidigare, om de ska hinna utnyttja ett genombrott innan dagen gryr. Och i soluppgngen startar
flyget d vill de helst vara hemma igen.
Han sg ut som en Saharaofficer med sin lnga cheche-scarf mjukt virad kring halsen och slngd
ver axeln. Eller kanske var det jag som inbillade mig det, p grund av omgivningen: stenknen,
den stjrngnistrande natten och plutonen som vntade p honom med alla motorhuvarna
ordentligt uppradade.
Jag tittade en gng till p honom. Nej. Denne man tillhrde den sortens mnniskor som tycks

38
vara skapta fr ett liv i den stora dsligheten, drfr att de inom sig br den jagande oro som
tvingar dem att antingen leva p livets egg eller d, eller som kanske hungrar och trstar efter ett
broderskap som inte r av denna vrlden, och som de inbillar sig kunna finna i krigstjnsten.
Kaptenen trodde att han frsvarade Vsterlandet hr, liksom han hade trott sig frsvara Vsterlandet i Indokina. Och det var ju sant att Vsterlandet p stt och vis hade drabbats av ett nederlag i Asien. Men den stora sak han frsvarade var gan ska diffus. Man br gra klart fr sig om
det r Vsterlandets gummi och olja, folkens sjlvbestmmandertt eller ngra strategiska baser
fr raketvapen man frsvarar. Mlen mste definieras.
Vi gick ut p terrassen. Allteftersom gonen vande sig vid mrkret kunde vi urskilja Tunisiens
kaotiska bergskammar p andra sidan den djupsvarta dalen. terigen blev vi ett med natten.
Detta Vsterland ni talade om, sade jag, varfr vill ni vara den ende som frsvarar det?
Inom armn tnker alla som jag.
Hur kan ni d frklara att Vsterlandet inte frsvarar denna arm infr FN? Varfr vill ni vara
Vsterlandets frkmpar, nr detta Vsterland vgrar er sitt std? Varfr vill ni tro att det r
marxismen ni kmpar mot? r det inte mjligen s att ni inte kan slppa tanken p Indokinakriget? Fr min del tror jag att den algeriska revolten endast r uttryck fr en vgran att finna sig i
kolonialismen, inte en vgran att ta emot Vsterlandet. Jag r till och med vertygad om att ifall
Frankrike hade avskaffat varje spr av kolonialism hr efter andra vrldskriget, s hade vi kunnat
frvandla dessa nio millioner muhammedaner till nio millioner fransmn. Dr ligger det som
skiljer oss t, er och mig. Ni fruktar att Nordafrika ja hela Afrika egentligen ska bli ett byte
fr marxistiska doktriner, och jag tror att Nordafrika, som ju r genomsyrat av vsterlndsk
kultur, inte p ngot stt knner sig frestat att slcka sin trst vid marxistiska kllor bara vi
inte tvingar det till det.
Hur skulle vi kunna gra det?
Genom att fortstta kriget hr. Varfr kmpar ni?
Vra motiv r dlare n oljeintressen. Vi kmpar fr en viss uppfattning om mnniskan. Fr att
hja dessa mnniskors levnadsstandard, fr att dela upp jorden till deras frmn, fr att de ska
frbli frenade med oss, andligen och materiellt, s att vrt inflytande bestr.
Ni tror inte att Algeriet kommer att bli sjlvstndigt en gng i framtiden?
, svarade han, bara jag kunde vara sker p att Frankrike kommer att behlla sin plats hr, att
detta land inte kommer att frneka oss och att ingenting av det vi har stadkommit gr till spillo,
skulle jag grna g med p att Algeriet blev fritt, eftersom vii alla fall inte har lyckats rdda ngot
av imperiet.
I s fall slss ni fr samma sak som mnniskorna dr borta.
Han vnde sig mot mig och tittade p mig. Hans ansiktsuttryck var antagligen mycket ironiskt,
men rsten frrdde ingenting nr han sade:
Jag tycker att ni gr lite fr lngt. Mnniskorna dr borta, de vill slnga ut oss i havet. De vet
mycket vl att de aldrig kommer att lyckas med det, och d vdjar de till utlandet.
De vdjar till dem som de kan f hjlp av. Vi var ju sjlva allierade med Sovjetunionen under
andra vrldskriget. D utpekades inte Sovjetunionen som marxismens frkmpe. Vi talade om
'vrt kra heliga Ryssland ...' FLN begr inte att vi ska lmna Algeriet, utan att vi ska tillerknna
araberna det som vi har frvgrat dem nda tills de grep till vapen och vnde sig mot oss: en viss

39
uppfattning om mnniskan, som ni sger, ett erknnande av deras rttigheter de fysiska, de
medborgerliga och de moraliska, med allt vad det innebr. De som kan tnkas vgra att komma
verens med dem r det slags mnniskor som alltid har vgrat g med p att araberna kunde vara
deras likar. Araberna vill hellre dela sin jord och sitt brd med oss n med kineserna.
Men fr att n detta mste man sluta fred; och blotta tanken fick kaptenen att resa borst. Tanken
att kineser skulle installera sig i Tunisien tyckte han dremot inte s illa om.
Lt dem komma bara, de dr kineserna! Man skulle ta emot dem med varma servetter raketer
och napalmbomber.
Det fll honom inte in att kineserna kunde visa sig ga flygplan, disponera ver vlfrsvarade
flygflt i Lybien eller annorstdes kanoner, stridsvagnar, och att allt detta kunde utmynna i en
internationell storkonflikt. Enligt min uppfattning gick det helt annorlunda till att frsvara Vsterlandet. Kaptenen var utled p att leka jgare som snarade villebrd och p att d och d bli utsatt
fr attacker frn tunisiskt omrde som han inte fick besvara. Ngot sorts lek kanske, men
knappast njutbar fr dem som det gick ut ver. Lngs sprren fanns det folk som hade till uppgift
att ta emot alla trnar, och inte lngt drifrn andra som gav igen, under helt andra villkor:
kavalleriskvadronerna, som gillrade fllor fr rebellerna.
Varfr inte sluta fred?
Drfr att de r s gott som besegrade vi skulle sknka dem en seger. Kan ni inte frestlla er
hur stolta de skulle vara, nr de tervnde till Algeriet insvepta i frihetskmpens rorika mantel?
Och hur de skulle ta ledningen i de byar som vi har haft ett snt besvr att f ordning p, och gra
upp rkningen med dem som har tjnat oss troget?
Ur rent militr synpunkt kan det onekligen vara berttigat att anse FLN besegrat. De sista katybafrbanden p hundra man har flytt till ointagliga klipphjder, dr de r omringade. P andra
stllen r situationen ganska lik den i Toudja: lokala fellaghas ockuperar maquis'n och katybafrbanden byter hemvist varje natt, uppdelade i smgrupper p tio man. Det enda de avser med
sin verksamhet r att vidmakthlla en otrygghetsknsla. Det man kallar FLN-armn r koncentrerat i tunisiska och marockanska omrden som grnsar till Algeriet. Vad kan dessa enheter gra ur
strids- eller vningssynpunkt? De smyger sig nattetid intill sprren och anstter de franska posteringarna eller kulsprutevagnarna som patrullerar vgarna. Genombrytningsfrsken r praktiskt
taget dmda att misslyckas, och endast isolerade individer som ltt smlter samman med omgivningen kan hoppas hinna klippa av hgspnningsledningarna och taggtrden innan de upptcks,
sedan smyga sig igenom minflten och till och med komma undan den samlade eldgivningen och
de inre avsprrningarna. Stridsenheterna gr vilse, kan inte gra sig tillrckligt osynliga och
tillintetgrs undan fr undan.
Lika svrt r det att trnga in lngre sderut, dr sprren strcker sig ver hundratals kilometer.
Flygvapnet kontrollerar oavbrutet betydande strckor kenland dr trupp-, vapen- och
ammunitionskonvojer r obnhrligen dmda till frintelse. Marinen bevakar kusten dygnet runt.
FLN:s rent militra verksamhet avtar fr varje dag och den franska armn r sker om att kunna
eliminera den.
Varfr frhandla med en fiende nr man nyss har konstaterat att han r besegrad eller snart blir
det? Drfr att i ett inbrdeskrig kan inga vapen bli avgrande, om inte det segrande partiet
stdjes av den djupgende anslutning som r en frutsttning fr att ngonting bestende skall
skapas. Vrt samarbete med Algeriet mste vila p ett fritt val, inte p skyldigheter som r

40
ofrenliga med ett folks vrdighet. Det finns andra folk i Nordafrika som vntar p en gest frn
vr sida fr att helt och hllet kunna tro p vr mission om inte p den vi mjligen nnu har i
dag, s tminstone p den de tror att vi har en mission som r en hjrtats angelgenhet, inte
den militra eller ekonomiska maktens. Kan ngon mnniska tro sig vara fattig nr hon har
vnner? Kan en nation grma sig ver att ha frlorat ett imperium, om den i stllet har ftt ett
frbund av vnner? Och vad betyder en militr seger i ett sdant krig? Den franska armn vill
visa p en revolutionerande krigfring och likvl bedma dess resultat utan att lmna det traditionella planet. Har avsprrningar ngonsin kunnat hindra ider och lsenord att n fram?
Kommer terroristhandlingarna att hejdas av taggtrdsstngsel? Fr att detta krig skall f ett slut
mste ocks FLN vilja f slut p det. Annars kan det g hundra r till, innan Frankrike slipper
hlla dessa fyrahundratusen man i Algeriet. En tid efter min avresa frn Toudja blev tio av de
vra ddade i ett strre bakhll och tget till Bougie sprngdes tv gnger. Otryggheten har
tilltagit i hela Algeriet. Hur mnga automatvapen har fallit i rebellernas hnder under alla dessa
r? Tydligen r den frebdade militra segern inte fullstndig.
Ngon gng mste det ju bli fred, sade jag.
Ja, men frst nr de ber om det. Vi har gtt med p att Algeriet ska f vlja. Men vi vill att det
sker i vr nrvaro och inte under FLN:s hot. Vi vill st som garant fr det. Jo, jag vet. I moderlandet har ni blivit fredsgalna allesammans. Den franska intelligentsian vill att det ska bli fred. Vi
tror inte lngre s vrst mycket p den franska intelligentsian den har alldeles fr ltt att slppa
taget.
Ett egendomligt samtal mellan oss bda, dr vi stod i nattmrkret och talade med dmpad rst fr
att inte hras av mannarna i pansarfordonen, och mitt emot fienden alldeles intill. Kaptenen
ppnade sitt hjrta fr mig och jag anade hur rdvill och frtvivlad han var. Hade jag pressat
honom ytterligare skulle han skert av egen vertygelse ha upprepat vad som nu i tv rs tid har
sagts d och d i officersmssarna: att han i sin tur skulle ge sig ut i maquis'n och dr frsvara sin
heder, ifall Frankrike avstod frn Algeriet. Det tragiska med denna sanningslskande sjl var att
ingenting lngre kunde n honom. Vad betydde det egentligen att avst frn Algeriet? Vad betydde det att rttvisa skulle rda igen? Tnk om rttvisan visade sig best just i att vi mste lmna
ifrn oss jord som inte var vr, eller dela med oss av de rikedomar som inte var enbart vra?
r det d ndvndigt att offra fler mnniskoliv, drfr att det finns kaptener som inte vill ha fred?
Var freden inte lngre en angelgenhet fr de levande? Dessa mn dr borta, de ville ocks ha
fred, men p villkor att det inte blev en nederlagets fred.
Om ni inte sluter fred med dessa mn, fortsatte jag, vem ska ni d sluta den med? Ska det bli
med dem som inte vgade gripa till vapen, eller med dem som hellre ville lyfta ln som
deputerade eller borgmstare? De enda ni egentligen hgaktar, det r mnnen dr borta.
Vi hgaktar dem s lagom. Modiga r de bara nr det gller att slakta trosfrnder eller civilpersoner som inte kan frsvara sig. Men hrute visar de sig inte srskilt bengna att riskera sina
liv.
Jag vet. Viet Minh-rrelsen demonstrerade en strre beslutsamhet i sin terrorism, och nr vra
posteringar skulle anfallas fattades det aldrig frivilliga, som var redo att sprnga sig sjlva i luften
med dynamitladdningar fr att kunna sl en brsch i taggtrdsntet. Viet Minh stod ut med det
marxistiska greppet p ett helt annat stt, det erknner jag. Dess mn lydde blint budet om att
man skall d nr Saken krver det. Om FLN-anhngarna inte var lika hgade att utstta sig fr
dden framfr sprren, s berodde det kanske p att de inte var s inpyrda med marxism som man

41
hade trott. Vad betydde detta egendomliga frakt fr motstndaren?
Skulle ni sjlv i deras stlle ha lust att ge er p sprren med de vapen de har och mot de vapen ni
har? frgade jag. Det skulle inte jag.
Pltsligt knde jag att jag frs. Det blste. Jag kunde frestlla mig hur vindarna om vintern
tornade upp sndrivor i passen och hur yrsnn skymde sikten fr chauffrerna. Vr kulsprutevagn rullade lngsamt ner med slckt ljus och avkopplad motor, fr att bttre kunna observera
sektorn.
Det var vl nd inte mjligt, tnkte jag, att kaptenen var s till den grad fngen i sina ider! Han
mste ju frst att han inte hade ngot att vinna genom denna vgran att sluta fred, att Frankrikes
sanna vsen och rttfrdigande infr vrlden inte kunde bero p den energi landet uppvisade d
det fortsatte ett krig som blivit meningslst, nu nr det stod klart fr alla att pretentionerna p ett
kolonialvlde hade uppgivits. Denne kapten som vgrade slss fr oljan, han kunde vl inte
drmma sig kvar i glansen av sdana krig som pbrjas fr att frsvara en frkastlig sak och som
frn begynnelsen r frlorade.
En frkastlig sak? Lt oss lmna dessa rosaskimrande halvsanningar, som Sartre ptalar! Lt oss
stlla oss mitt i strlkastarljuset! Lt oss tala rent ut, kapten: har inte vr arm undanrjt tolvhundra mn enbart i Toudjas kommun? r det inte s att DOP-organisationen r i armledningens tjnst? Har den inte gjort sig skyldig till tortyr, hr liksom i Indokina? Fr den inte
direktiv frn staberna? Och det skulle allts vara fr att frsvara Vsterlandet som alla dessa brott
begs? I s fall m Vsterlandet utplnas, tillika med de kaptener som inte vill ha fred och tillika
med mig sjlv, som anger dem! Utplnas skall ven ran som tillkommer de martyrer som har
torterats av nazisterna och alla dessa mn som har kmpat i frmmande land eller p sin fosterjord fr att frtjna rtten att fritt f sitta vid eget bord, tillsammans med vackra flickor och goda
vnner! Om vi slr in p era vgar, kapten, mste vi bereda oss p ett nytt hundrarskrig; och det
finns nog generaler bland era verordnade som redan drmmer om att upprtta ett nytt Dien
Bien-Phu, p en ny Plaine des Jarres i Kina denna gng fr madame Chiang Kaisheks
vackra sammetsgons skull.
Leve armn, kapten! Leve armn, vars son ocks jag har varit en gng, armn som visste att
sparka tiraljrerna i ndan p den tid d jag var underljtnant. Leve armn som slss med stackars
satar, som varken har flyg, pansarfordon eller kanoner! Vi som under andra vrldskriget inte fick
risktillgg p vra lner, vilket Algerietverstarna fr, vi hlsade slutet p fientligheterna med
versvallande gldje, drfr att vi var trtta p att f granater i ansiktet eller bli frvandlade till
levande facklor i vra flygplan. Att varje kvll vnta sig en sker dd, det var den risk vi tog
och detta utan betalning. P den tiden blev inte de flygbolag och industrier som arbetade fr det
franska frsvaret rika p kriget. Alla var ense om att det mste stoppas.
Vad r det egentligen vi tar ifrn er, nr vi ber er ge oss freden? Era leksaker? Ni kan ha dem
kvar i Chlonslgret. Era lner? Vi vidhller att de inte skall snkas. r det slaktandet? Hr p
nu: alla har ftt nog av slaktandet. Ni strvar att bli omtyckta av araberna och ni kan inte frst
varfr de visar sig till den grad reserverade. Orsaken r att de kommer ihg de kaptener som har
vistats i deras byar fre er, och som har frsvarat Vsterlandet med rent sinne och blodiga stvlar.
Eller ocks de flygmaskiner som har krossat deras hus.
Av en pilot har jag hrt att nr en raket trffar ett hus, s brukar taket svva ett gonblick i luften
ovanfr de urblsta vggarna, innan det rasar ner i ett dammoln. Han ville krkas nr han utfrde
det jobbet. Med kraftigt brummande motorer brukade han kretsa lnge ver platsen p lg hjd

42
fr att ge invnarna tid att fly undan dden. Frst efter det kunde han frm sig att utdela slaget,
till Vsterlandets frsvar. Men den dagen kan komma d kineserna beskjuter era mssar och era
posteringar, Algers eller Constantines stolta byggnader, eller statyn av Lamoricire som med
lyftad sabel gr till storms mot araberna. Vore jag muhammedan skulle jag ha sprngt denna
symbol i luften i stllet fr att ta dd p levande mnniskor. Skulle inte invnarna i Alesia ha
vrkt ikull Julius Cesars staty, ifall romarna hade haft den tvivelaktiga smaken att dr resa ett
monument ver gallernas besegrare?
En kraftig inbromsning terfrde mig till verkligheten. Jag hade ett diffust minne av att vi hade
krt nerfr en slingrande vg, att vi hade stannat ett tag intill en krk fr att observera en ravin,
likt vaktposter som tyst smyger fram fr att spana. Som barn brukade jag g p det sttet i morbror Jules' sllskap, och i timmar kunde vi st p lur i skymningen, spejande efter harar.
Kaptenen stod p lur fr att fnga jordrttorna, och p andra sidan taggtrden frskte rttorna
beskjuta hans kulsprutevagn.
Nu r vi hr igen, sade kaptenen.
Jag steg ur vagnen och sg p honom. Han verkade mindre spnd, tyckte jag. Jag nskade jag
hade ftt dela hans tillvaro under en veckas tid, fr att vinna hans vnskap och f honom att dela
min vertygelse. Men det var omjligt. Han hrde samman med sprren som om han var
innesluten i en fstning, och jag hade inte tilltelse att vistas dr lngre.
Emellertid, sade jag, om denna fred blev er ptvingad drfr att staten anser att det br bli
fred, eller drfr att de segrar ni redan har vunnit rcker, vad skulle ni d gra?
Ni betraktar mig tydligen som en fara fr fosterlandet, svarade kaptenen med ett leende. En
hedersam fred skulle jag nr allt kommer omkring kunna uppskatta. P villkor att FLN inte tillts
verskrida grnsen ...
Och om FLN vid folkomrstningen ppet begagnar sig av den utlovade rtten att utva
propaganda vad kommer ni d att gra?
Han svarade inte genast.
S lnge armn har funnits har den drmt om att vara ohrsam. Bland oss finns det officerare
som frklarar att de kommer att motstta sig att den rttighet som ni talar om fr utvas. nd
tror jag att armn skulle lyda, drfr att lydnaden r dess lag. Men jag tror ocks att det hdanefter blir lnlst att begra ngonting av mig fr Vsterlandet, eller fr vad det vara mnde. Man
kan gott f skicka Republikanska gardets musikkr att spela 'Marseljsen' under mina fnster.
Med intresse kommer jag att se p nr ni drar ut i krig i mitt stlle.
Nog vet ni vad som hnder, ifall ni anvnder era krafter till att uppresa er mot nationen och dess
vilja, fortsatte jag. Fr det frsta s kommer inte hela armn att flja er. Och vad kommer de
utbrutna enheterna att gra d? Ni fr inte vara ett enda partis arm. Er stllning ger er inte
befogenhet att upptrda som skiljedomare i nationens angelgenheter, och inte heller att ptvinga
majoriteten era egna synpunkter. Era landsmn kommer inte att tillta det. D blir det era landsmn som ni mste bekmpa. Jag tycker bra om er, tillade jag, och rckte honom handen. Helst
vill jag slippa slss mot er.
Och trots allt skulle jag bli mycket olycklig och ngra mina strnga ord, om jag i morgon fick
hra att kaptenen blivit allvarligt srad av en FLN-kula. Hos honom skulle den kulan framkalla

43
ett starkare hat mot fienden och vidga klyftan mellan dem. Jag dremot skulle knna mig nnu
mera manad att frska mkla fred, denna fred som kunde hindra blodsutgjutelsen att fortstta, p
mse hll.
Ett inbrdeskrig, kapten, det r den strsta olycka som kan drabba ett folk. Kom inte med det
argumentet, att om det hela slutar med den fred vi nskar, s har alla era lidanden varit frgves.
Hur s, frgves? Och varfr skall man tro att det r frgves de har lidit, dessa familjer som vi
har frintat med vra bomber? Ingenting har skett frgves som kan tjna till att bygga upp
framtiden, och drvid blir blodet som har flutit mellan folken till ett mktigt band. Hur mnga
blodsutgjutelser mellan England, Tyskland och vrt eget fosterland har inte vrlden ftt bevittna?
Var det frgves? Nu r vi allierade fr all framtid, och vra intressen har blivit ett. Jag bnfaller
er: lt etapperna avverkas snabbt mellan rebell-Algeriet och oss!

VIII
Varfr skulle den olycklige skda ljuset? J
a, varfr gives liv t dem som plgas s bittert,
t dem som vnta efter dden?
Job 3:20

Sprren, det var ngonting som kaptenen vrdade mt. Han fejade sin sprr, putsade den, kelade
med den. Varenda vecka hittade han p ngon ny sorts flla fr att gra den mera svrforcerad.
Han spckade varje meter med minor och taggtrd som fastgjordes ordentligt vid marken;
skjutflten framfr automatvapnen frilade han, han hgg ned trden och raserade hus som var till
hinders. Nr han tryckte p en knapp tndes lysraketer och sprngmnena exploderade. Man
mste vara galen fr att vga ta ett enda steg in i hans sprrsystem, vilket inte hindrade att
kaptenen beskyllde sin fiende fr bristande mod.
Hade det sttt kineser p andra sidan skulle de nog ha kunnat kvadda hans ntverk och ftt hans
fina frsvarsanlggning att springa i luften med sdant som araberna saknade: hundratusentals
granater varp deras pansarfordon skulle stormat fram. I kaptenens stlle skulle jag akta mig
fr kineserna. Vad han hade stadkommit var en flla fr vildsvin. Men knappast fr elefanthjordar. Och jag fruktade att hans sprr, hans kornischer och hans ljusstrk la Champs lyses,
hans plutoner av kulsprutevagnar, hans generatorer, hans radio- och radaranlggningar hade ftt
honom att glmma bort att det var mnniskor han hade att gra med, och att det allra viktigaste r
att komma till ett samfrstnd med dem.
P det skulle kaptenen ha svarat att det inte var hans sak, att han hade blivit placerad dr fr att
bevaka grnsen och att det var just det han gjorde. Kaptenen talade mot bttre vetande, han visste
att han hade del i hndelserna och att han befattade sig med framtiden genom sina hotfulla
antydningar om vad som skulle hnda, ifall sakerna inte utvecklade sig s som han nskade.
Vilka nskedrmmar hgrade fr honom i gryningen, d han ntligen fick vila? Inbillade han sig
kanske att det var mjligt att skapa det nya Algeriet utan medverkan av mnnen dr borta, s
lnge de vgrade?
Nr det gller detta land r det svrt att komma med skra siffror. Kolonisterna tror inte att de
verdriver nr de frskrar att vi inte har mer n tjugu procent av muhammedanerna emot oss.
Andra pstr p fullt allvar att det r nittio procent. I sjlva verket finns det ett otal
muhammedaner som slits mellan sin nskan att inte bryta med Frankrike och sin lngtan efter
frihet. Det finns mnga som vid enskilda samtal ger uttryck fr sin franskvnlighet men som
ngra timmar senare, nr de talar med sina trosfrnder, hller med FLN. Sdant skapar ett labilt

44
psykologiskt tillstnd.
I de breda lagren finns det inte en muhammedansk familj som inte har haft anledning att klaga p
Frankrike; det finns mnga som fr lida fr upprorets skull. Eftersom de inte lngre vet vad de
skall gra eller sga tiger de och frhller sig passiva, ty de har ingen handlingsfrihet. Frankrike
vervakar dem och FLN:s tvngsmedel r fruktansvrda. Misstnksamheten r msesidig.
Pacificeringens framsteg r ljligt sm. ven om FLN har dragit tillbaka sina trupper frn vissa
omrden behller den i alla fall kontrollen, vakar och hotar. Varje fransk officer som svarar fr en
sektor praktiserar en politik som hans eftertrdare inte ndvndigtvis anammar; de muhammedaner som komprometterar sig med den ene ser sig vergivna av den andre; det finns gott om
angivare, som har frrderiet att tacka fr sina liv, och de unga mnnen, som aldrig har upplevat
fredliga frhllanden, frvnas inte ver krigsfrhllandena utan finner sig till rtta i dem. En
missionr berttade en gng fr mig hur ett arabiskt barn hade besvarat en kamrats frga rrande
taggtrden kring ett interneringslger fr politiska fngar: Det r dit vi ska om ngra r ...
Det r drfr, kapten, som vi mste f fred. Jag blev lite hftig nyss. Kanske hade jag fel, men
den hftigheten, den str jag fr nr jag tnker p Toudja, som liknar s mnga andra byar i
Kabylien och dr man kanske alltjmt sjunger den gamla visan som min vn El Mouhouvs mor
brukade sjunga:
Man kallar mig en fredls.
Allt det jag ter
har hundklens bitterhet,
och vinet har surmjlkens smak.
Lt oss g vidare. Somliga kommer att sga att jag nedvrderar de krigsfrbrytelser som har
begtts i repressionens namn. Nej. Lika vl som jag frdmer terrorismen frdmer jag dem av
hela min sjl. Jag tillskriver dem otaliga olyckor. Jag vet att de har skett i kraft av direktiv som
har inspirerats av ett absolut mnniskofrakt och av den raste djuriska styrka.
Men skall vi behva dras hela livet med ett samvete tyngt av de skndligheter som mnniskor
begtt fr att hmnas eller drfr att de var rdda? Om man inte har hllit det tyska folket
ansvarigt fr nazismens ohyggligheter, med vad rtt skulle man d hlla hela Frankrike ansvarigt
fr brott som har begtts av en hop galningar?
Lt oss inte lasta kaptenerna fr andras synder. Kaptenerna br ju frst att skam och heder r
saker som mnniskorna har gemensamt och som alla har del i, srskilt snerna av ett och samma
fosterland. Drfr fr man inte glmma ngonting av det som har skett, drfr fr man inte upptrda alltfr hgmodigt i nesans stunder, ej heller alltfr dmjukt i rans. Den kapten som avsljade Melouzamassakern har kanhnda ngon gng tryckt mrdares hnder och tit vid deras bord.
En missionr har fr mig refererat vad en officer sagt honom: Jag r rasmedveten och rknar
mig till drparna. Jag har slagits fr mitt land genom att frinta rebeller. Jag trodde att det rckte
med att slakta tio eller femton procent av ledarna, och det har jag gnat mig t utan rast eller ro.
Med mina egna hnder har jag drpt och jag vet att jag har frlorat spelet. Av de femtusen
jordrttorna i omflyttningslgren hr intill finns det inte hundra som str p min och Frankrikes
sida. Men jag kan inte handla p annat stt och jag kommer att fortstta nr jag tervnder. Jag
frstr mer n vl att denne fransman inte frgar efter om han har vnner eller fiender, och att han
aldrig har reflekterat ver huruvida han tjnar dla syften; det r mjligt att denne fransman
lskar de sina, en kvinna kanske, eller en pudel, men vi kan inte lngre vga de mn som drper
och torterar p olika vgar. Vare sig de tillhr oss eller FLN mste vi frdma deras handlingar
p ett och samma stt.

45
Med sorg i hjrtat frgar man sig vad fr gagn de dr mnnen gr sitt land genom sina vldsdd.
Jag har hrt sgas att 1945 rs repression i Stifomrdet kostade femtiotusen liv. Lngt ifrn att
befsta Frankrikes auktoritet har dessa tgrder tvrtom skrpt hatet mot oss. Ett utmrkt resultat,
eller hur? Och jag kan ltt frestlla mig hur fresprkarna fr tvngsmetoderna kommenterar
saken: Egentligen har vi varit alldeles fr genersa. Man borde ha tagit dd p allesammans.
En framstende person efterlyste hos en av mina lkarvnner ett bra virus som endast angrep
araberna och som man kunde slppa ut ... Det var frsts ett skmt. Det var denne elegante
herres humoristiska stt att uttrycka sin nskan att se kriget avstanna av brist p krigare.
Tror de verkligen, dessa blodsmn, att det blir ltt att tvinga oss p kn? Inbillar de sig att de kan
terrorisera oss och bryta ner oss ifall vi tredskas, liksom de har brutit ner jordrttorna? Det skulle
bli ett fint land som de dr herrarna d skapade av Algeriet: det franska Algeriet enligt DOP:s
modell, med stder som beboddes av slutgiltigt omflyttade mnniskor, med genomgngslger dr
internerna satt insprrade p livstid, med frstadsvillor i vilkas badrum man gav elektriska
behandlingar och tog upp frivilliga beknnelser p band! Och varfr inte utstrcka verksamheten
till hela Frankrike, om det nu r meningen att denna organisation skall utnmnas till Vsterlandets uppfostrare, detta Vsterland som kaptenen vid sprren tror att han kmpar fr i Algeriet?
Vad r Vsterlandet, kapten? Hur skall man kunna frsvara de vrden som det i era gon representerar med de vapen som delas ut till somliga av era vapenbrder? Hur skall man kunna sl
vakt om mttfullheten genom massakrer, om rttvisan genom orttvisa handlingar, om tankefriheten genom dogmatisk fostran, om folkens sjlvbestmmandertt genom ett slags diktatur?
Kapten, vet ni inte att nr ni tjnar ert land s r det fr att sknka det fred? Vet ni inte vem ni r?
Om jag min sida hade glmt det, s skulle de lidanden ni har stadkommit ha friskat upp minnet
p mig. Jag skall tala om fr er p vad stt.
Ngra dagar efter vrt sammantrffande befann jag mig p andra sidan grnsen. Eftersom det inte
finns ngonting annat av intresse att se fr den som kommer frn Algeriet, beskte jag ett par
flyktinglger. Den stora skrcken hade slagit ner p befolkningen, nr den franska armn vllde
fram ver rebellomrdena med fasan till frelpare och dden i slptg.
Nra Sakiet-Sidi-Youssef fick jag se ett hundratal familjer frn Tebessa, som kan rknas till de
mest ndstllda i Nordafrika. De som har det bst av dessa mnniskor fr mindre att ta per dag
n vad en fransman vanligtvis ter som entrrtt vid en enda mltid. Fyrahundratjugufem barn
levde dr, i stenskjul som hade byggts p bara marken denna av sol och vindar uppbrnda,
avskalade mark dr endast tistel kan vxa. Det r Internationella Rda Korsets sndningar som
hller dem vid liv. nnu en gng skmdes jag fr de klder jag bar, de skor jag gick i och fr min
utmrkta kondition. Vrmen och trttheten hade klubbat ner snorna och de sov, utstrckta p
marken, som om de hade varit dda. Man bjd mig komma in i ett par skjul, och dr kunde jag i
halvdunklet urskilja utmrglade, vanskapta varelser, som stillsamt tycktes vnta p att en
budbrare skulle komma och tala om att kriget hade tagit slut. Fick de fr sig att det var han som
kom, nr de sg mig? De gjorde en ansats att resa sig, men sjnk snart tillbaka i sin apati.
Gumman dr, meddelade ngon, har ftt rsnibbarna snderslitna nr soldaterna ryckte bort
hennes rhngen.
Ni genmler kanske att detta skrckmuseum r inrttat med tanke p mhjrtade beskare, att
man skickligt hller det vid makt och att det inte gr ngon nd p den s kallade befrielsearmn
ALN, som inte lngt drifrn trnas i konsten att dda vra sner. Ni kommer att ppeka fr mig
att de FLN-politiker jag har mtt i Tunis ser blomstrande ut. Ja, kapten, vi sger vl det d.

46
Drp gick jag in i ett annat skjul med ppet tak, dr lgrets unga och friska mn hade samlats,
som de gr i byarna nr de knner behov att utbyta tankar. Hopkrupna lngs murarna satt de i
sina trasor, ttt intill varandra, och sade inte ett ord. Jag hlsade p dem, och ett otydligt lte kom
till svar. Jag sg p dem.
De rrde sig inte. Med upplyfta ansikten sg de p mig. De begrde ingenting, de vntade
ingenting. Dr satt de sdana kriget hade gjort dem, kapten: utan arbete, utan hem, utan pengar,
utan hopp, med hjrtat tomt p allt utom krleken till dessa barn, som irrade kring drute, och
med magen tom endast hungern levde, hungern som bervar en smnen och tvingar en att
tnka. Allt vad de gde var ngra stycken dammiga och skabbiga snor, som antagligen var fulla
av ohyra. De sg p mig, de betraktade denne vlfdde man frn Europa, som hade klder och
skor, som var nyrakad, som skyddade gonen mot det blndande ljuset med mrka glasgon och
som sysslade med frnmligare problem: den snabba folkmngdskningen, atombomben,
relationerna mellan st och Vst, frfattarroyalties, resecheckar, bestllning av flygbiljetter.
Kapten, jag har ocks riskerat skinnet, inte p samma stt som ni, men lika draktigt. Mer n en
gng har jag varit p vippen att bli nedskjuten. Jag har upplevt att mitt plan fattade eld, jag har
varit med om en kollision i luften som gjorde att jag mste lta besttningen ta till fallskrmarna;
ovanfr de tyska stderna har granaterna visslat omkring mig som pisksnrtar och frvandlat
vingarna p mitt plan till sll; mer n en gng har jag tervnt till basen med en av motorerna
skadad, och med knapp nd har jag undkommit nattjaktplanen. Jag har knt skrcken hugga i
mina inlvor, rista mina ben och berva mig talfrmgan. Detta talar jag om fr att ni skall frst
att jag inte r ngslig infr tillvarons sm besvrligheter. Och tro mig nd kunde jag inte
uthrda dessa mns blickar. Inte s att de verkade hotfulla. Vrre n s. De stirrade p mig som
jag minns att jag en gng stirrade p ngra frnma beskare, som frgade oss om vi inte knde
oss stolta ver att vara frihetens frkmpar, och som beundrade den perfekta ordningen vid
flygdivisionen, vra tunga bomber, vr lediga flygstil i dimman. Sdana beskare framkallade
hos oss en enda nskan: att se ryggen p dem fortast mjligt. Det fanns inget hat i dessa
frnedrade mnniskors blick. Endast en uppmaning att jag skulle frsvinna. Jag sg mig om i
kretsen, i hopp om att f lsa frltelse i ett enda gonpar. Frgves. Jag teg och gick ut. Jag
mdde illa. Jag gick till bilen och flydde drifrn.
Skall detta anses vara krig? Jovisst, kapten, jag har ocks ddat. Mitt stt var kanske inte riktigt
lika fegt som ert, drfr att det var farligare att dda d, men jag har mnga tyska kvinnors och
barns dd p mitt samvete. Vra bomber var inte avsedda uteslutande fr den manliga
befolkningen. Jag har slagit snder fler hus n ni, pljt och vnt upp och ner p ruiner fr att sa
eld ver dem. Men det krig vi frde kunde vi inte hejda. Ert krig dremot, det kan ni f ett slut p:
det behvs endast att ni gr med p det. I somras, d dessa karikatyrmssiga frhandlingar
brjade, fick jag ett brev som handlade om er och era vapenbrder. De r frtvivlade ..., stod
det. Lika frtvivlade som de mn jag sg i det dr lgret? Tillt mig le, kapten!
I nrheten av en vergiven blygruva i Touireuf, femtio kilometer drifrn, lngt borta frn huvudvgarna, hade man fst ihop niotusen andra flyktingar frn Souk-Ahras och X i en pinjeskog.
Varje dag gick ttahundra barn till gruvans fre detta huvudkontor fr att hmta sin dagsranson
mjlk och soppa. Deras utbildning till auktoriserade tiggare och statliga luffare hade brjat tidigt.
Tv engelskor reporters beskte lgret samtidigt med oss. De skuttade glatt omkring,
hnfrda ver att ha ftt fatt p s fina motiv. De fotograferade allt: barnens gamla utntta rockar
som rckte dem till hlarna, deras alltfr stora skor, skrmmssorna som gick lngt ner p
ronen, kvinnornas ddsstela ansikten, dr nnu ngra berbiska smycken glimmade, de nyfdda,

47
som lg insnrda i sina lindor och fick gonlocken upptna av flugor. Barnen begapade dessa
fruntimmer, som gick runt bland dem som i en zoologisk trdgrd med sllsynta och ofarliga
djur, och som d och d arrangerade en grotesk tabl. Kan ni frestlla er detta, kapten? Uppskattar ni till fullo propagandavrdet av det hela och den prestigevinst dessa bilder kommer att
tillfra vrt land?
Det rckte mer n nog fr mig och jag vnde mig bort. Lngsamt frflyttade jag mig mot en
grupp mn som med ogillande blickar fljde frestllningen. De skmdes inte ver sitt elnde,
utan ver hustrurnas och barnens beredvillighet att lna sig till denna oblyga uppvisning. Jag gick
fram till dem och sade:
Salam alekum, frid vare med er.
Salam.
Tv av dem stdde sig p kryckor. Jag vnde mig till den ldste, och med flit brjade jag tala
franska med honom, i stllet fr att begagna det lilla arabiska ordfrrd jag har kvar frn min
barndom.
Har ni bott i Souk-Ahras? Dr var jag fr tre dagar sedan.
Hur har man det drute?
Elndigt, som hr. Men ngon gng kommer elndet att ta slut. Ngon gng fr ni komma hem.
Om Gud vill.
Det var d jag lade mrke till en flicka p ungefr tolv r som stod intill ett skjul inte lngt ifrn
oss hon hade bara en trasig skjorta p sig och hret var kortklippt. Hon var fastbunden vid en
pinne med en sprnglina som knutits kring vristen, som om hon hade varit en sna. Hon jmrade
sig, lyfte armarna mot himlen i bn, skakades av snyftningar som hon d och d tvrt avbrt fr
att brista i skratt och sl sig p magen; och s brjade hon om. Fastbunden som en sna bland de
orrliga frstenade snorna, som endast orkade klippa med gonfransarna under flugornas
ihrdiga angrepp, stod den snaggade flickan, och det skulle inte ha frvnat mig om jag hade ftt
se henne krypa p alla fyra och brja ta av halmstrna och av barren som fallit frn pinjerna.
Vad r det fatt med henne? frgade jag.
Den gamle mannen antydde med en gest att hon hade mist frstndet.
Det finns flera drborta, sade han och tillade:
Bombanfallen nra Souk-Ahras. Fr tv r sedan.
Jag kunde inte lta bli att titta p flickan. Ironiskt nog pminde hennes ansikte om Jeanne d'Arcs,
p blet. Hon gav till ett jmmerskri, kastade sig grtande p marken och lg dr och vred sig; s
reste hon sig igen och med utstrckta armar brjade hon g fram mot oss, tills repet fick henne att
snava. D tycktes hon tala till mig, vdja till mig p ett obegripligt sprk som vi med upprrda
knslor lyssnade till, utan att uppfatta ngonting. Ingen ingrep. Vad var det hon bad mig om,
kapten? Att hindra flygplanen
att skjuta raketer p henne, otaliga raketer som exploderade i eldkvastar? Eller att tysta
kanonerna? Att hejda soldaterna? Men de vpnade skaror som hennes sjuka fantasi var besatt av
mste utan uppehll fortstta att lta granaterna regna ver skjulen, jaktplanen mste fortstta att
dyka ner p henne, hja sig mot skyn och ter dyka ner, tills hon lg avsvimmad p marken. Och
detta fr Vsterlandets skull, kapten?

48
Jag vnde mig mot mnnen. Jag fruktade dem inte lngre. Den dr flickan hade lrt mig hur jag
skulle tala med dem.
Varfr har du inte anslutit dig till FLN? frgade jag en yngling p tjugu r.
FLN har inte hmtat honom nnu, svarade den gamle mannen. Den dag FLN kommer ska han
g.
Han var mycket olik en annan gammal man som jag hade trffat i Toudja och som med klangls
stmma berttade fr mig om sina tre sner som soldaterna hade ddat i krarna; han lt ungefr
som om det gllde fr, ty hans frmga att lida var uttmd. Den hr mannen dremot tittade p
mig med vredgad blick och tillade:
Och om FLN vill ha mig, s gr jag ocks. Kommer att stupa p det. Men gr nd. Nr
Frankrike har behandlat oss s som det har gjort, gr jag.
Det jag nu skriver kommer att chockera er, kapten. Jag tryckte deras hnder, tog alla dessa
stackars mnniskor i hand. Frankrikes och Guds bastarder. Jag sade till dem att jag skulle gra
allt vad som stod i min makt fr att f slut p elndet och vertyga er om att det var ndvndigt
drfr att Frankrike fr bra skulden fr vad ni har gjort. Frr i tiden sade man i Tunisien och i
Stif: Det r Frmlingslegionen ... Man uttryckte sig nnu s dr frsiktigt, men den
frsiktigheten har blivit meningsls. Den gamle araben med de ruttna tnderna och det gr
skgget sade inte: Nr armn ... utan: Nr Frankrike har behandlat oss ...
Mellan oss r allting slut. Vi har ingenting gemensamt lngre, kapten. Aldrig ngonsin kan jag st
vid er sida i Algeriet; och om ni en vacker dag i kollimatren i ett pansarfordon eller ett flygplan
fr syn p en lng, vithrig figur bland de trasiga jordrttorna, en figur som ser ut att tillhra ert
folk, s vet att det r jag. Tveka inte d. Tryck p knapparna och lt kulsprutorna knattrat Den
dagen kommer ni att p ett delt stt ha tjnat Vsterlandet.

IX
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig!
Men vore jag n oskyldig, s finge jag
ej lyfta mitt huvud, jag skulle mttas
av skam och skda min ofrd.
Hjde jag det likvl, d skulle du ssom
ett lejon jaga mig och alltjmt bevisa
din undermakt p mig.
Nya vittnen mot mig skulle du d fra
fram och alltmer lta mig knna din frtrnelse;
med skaror efter skaror skulle du anstta mig.
Job 10:15-17

En kvll fick jag trffa en tmligen stupid fransk myndighetsperson, som frklarade att vi borde
fara ifrn Afrika helt enkelt och endast lmna kvar en skylt med pskrift: Hr tar civilisationen
slut.
Detta har jag inte heller hittat p.
Den gode mannen hade gissat fel. Fr honom var det sjlvklart att en fre detta verste som jag
mste ha samma uppfattning som de hga herrarna i Algeriet om hur Vsterlandet skulle frsvaras. Min tystnad frbryllade honom. Frmodligen befarade han att han hade varit ofrsiktig.

49
Hans gster avhandlade vdret, de olika badstrnderna och dagens ditt och datt, medan Touirefflickans grt och skrik nnu genljd i mina ron. Vid mltidens slut vnde sig denne framstende
man till mig och lttade sitt hjrta. Jag frstod att man hade talat om ovsentligheter vid bordet
fr att undvika ett visst mne, och det m erknnas att det kan ha sina sidor att leva kvar i ett land
dr man har frlorat herravldet.
Den man r vl inte fdd som skulle tla att se sina egna arbetare ta i besittning den grd eller
fabrik dr han sjlv har hrskat i femtio r. Den enda rimliga lsning som terstr honom r att
lta nya mn trda i hans stlle. Ingen kan acceptera att arbetsmetoderna frndras p ett s
vldsamt stt, att man tycks vgra att ta ngon som helst notis om ett halvt sekels anstrngningar.
Men ven fr dem som inser att expropriationen r en rttvis tgrd r det svrt att tla de bittra
tankar som aldrig slpper taget. Vi hade allts ingenting att sga varann och jag tog avsked av
mitt vrdfolk, med inte s lite vemod. Och nd kunde ingenting f mig att ndra sikt. Jag hade
trffat mitt val mellan dem som hungrade och dem som inte orkade ta allt de fick, mellan dem
som fllde bomber och dem som frlorade frstndet under bombningarna.
Jag knner andra insiktsfulla personer som ser s mrkt p framtiden, att de tror det blir omjligt
fr oss att stanna i Nordafrika nr en gng vra jaktplan, stridsvagnar och pansarbilar r borta.
Gud frbjude att ett folks inflytande fr st eller falla med denna utrustning) Tillsammans med de
tv brittiska journalister jag har talat om beskte jag under Tunisienvistelsen ett par skolor i
grnsomrdet. Tack vare att de var kvinnor behandlades de med stor aktning, trots sina grova
skor, sina pincener och sin finniga hy. Efter lunchen, dr de visade en imponerande och fullt
maskulin aptit, vnde sig en av dem till frvaltningsrepresentanten och sade, utan att p minsta
stt ta hnsyn till mig:
Jag har lagt mrke till att undervisningen skedde p franska i de klasser jag tittade in i. Varfr
inte p arabiska? Som Frankrike har behandlat er undrar man hur ni kan fortstta med att lra
barnen franska.
Tjnstemannen svarade:
Mademoiselle, i ett litet land som vrt mste man kunna tala ett sprk utver modersmlet
som vi naturligtvis undervisar i.
Varfr inte engelska i s fall? frgade hon.
Drfr att vi bor lngt frn England och drfr att det franska inflytandet nnu gr sig starkt
gllande inom alla omrden. Ni nmnde ngot om det som har skett mellan Frankrike och oss.
Jag vet vad jag talar om, ty Frankrike har en lngre tid hllit mig insprrad i fngelse. Men sdant
glmmer man nr man har brjat tro att det mesta berodde p missfrstnd.
Redan hos vra barn r det hela bortsuddat. Vi lr dem franska drfr att det r det naturliga och
vi vill grna att de ska lska Frankrike. Det riktiga Frankrike, tillade han med ett leende.
Frlt ett ppekande till. De franska bckerna sljs alltjmt i Tunis; de franska filmerna visas;
verallt i Tunisien kan man ta sig fram med franska sprket. Jag tror att detta stt att n folk
befrmjar det franska inflytandet bttre n kulsprutevagnarna. Mot detta pstende kan
framhllas det faktum att de europeiska kolonisternas jord har exproprierats. Jag beklagar, men
jag mste erknna att jag inte finner det obilligt att Tunisien vill besitta sin egen jord. Och om
man vill dra slutsatser angende Algeriet av den saken, vill jag bara ppeka att den franska armn
i ett flertal sektorer hller p att utarbeta precis samma sorts expropriationsplaner, till fromma fr
den muhammedanska befolkningen. Antagligen drfr att armn har insett att kolonisterna i X

50
inte hade gjort sig frtjnta av att behlla sitt fdernearv.
Hrda ord, kan man tycka; det r meningen att de skall klinga hrt. Jag anvnder de orden, drfr
att jag knner att jag mste. Varfr skulle jag, som sjlv r barnbarn till kolonister och vars son r
algerier i fjrde led, vilja fra mina landsmn bakom ljuset?
Vad skulle jag vinna med det? Vilket sjlsligt lyte skulle kunna driva mig till det?
Jag kommer att beskyllas fr frrderi, det vet jag. Jag kommer att hotas till livet det har fr
resten redan skett. Anonymt. n sen d? Skall jag anses som en fhund drfr att jag i min tur
ptalar de vergrepp och misstag som begtts av en samhllsklass, vars synder och stupiditet
lggs hela nationen till last? M jag d vara en fhund, utan krumbukter. Jag lngtar varken efter
makt eller pengar. Jag har aldrig ngonsin fikat efter befordran eller hedersbetygelser; oftast har
jag tvrtom slagit in p vgar som ledde t motsatt hll. Vad r det d jag sker? Ngot stt att
slippa skmmas ver mig sjlv. Det mynt fr vilket man kan kpa sig fri frn sdan skam r
oknt bland kolonisterna i X. Tror kolonisterna i X p Gud? I s fall borde de se till att de den
dag de trder infr sin domare inte visar sig alltfr ovrdiga sin tro.
Emellertid tror jag mig frst att de flesta fransmn inte bryr sig det bittersta om huruvida de har
vnner eller ej p det internationella politiska planet, huruvida de frtjnar andra mnniskors
aktning eller ej. Vi fr vl hoppas att de i varje fall inte har alltfr mnga fiender. Har det
algeriska upproret frskaffat oss uteslutande vnner? Jag skulle grna vilja veta vilka de r.
Dremot framkallar det allt fler fientliga knslor emot oss.
Den framstende svensk som jag hade sllskap med nr jag beskte flyktinggrupperna i Tunisien
frgade mig hur det var mjligt att Frankrike fortsatte ett sdant krig. I tur och ordning
omnmnde jag alla de goda skl Frankrike har att handla s, alla de skl som i FN anfrs till vrt
frsvar. Han tycktes inte bli srskilt imponerad av dem. Hos oss var fransmnnen mycket
omtyckta frr i tiden, sade han. Numera r ni hatade. Han frgade mig ocks hur det kommer
sig att den franska intelligentsian inte har lyckats genomdriva sina synpunkter. Jag svarade att det
ingalunda r s att alla intellektuella i Frankrike har tagit stllning mot kriget i Algeriet, och
dessutom nr de intellektuellas rst endast en liten del av opinionen. De stora informationsorganen lmnar ett obetydligt utrymme t de intellektuella, och de tidningar som ppnar sina
spalter fr dem har en mycket blygsam upplaga. Han verkade frvnad. Ni r nd typen fr en
intelligent nation, svarade han, och hitintills har er prestige vilat p att ni var de frsta att frsvara de mnskliga rttigheterna ...
Precis detsamma tycker jag. Vr prestige grundas p en hgtidlig frklaring om de mnskliga
rttigheterna, inte p vr industriella eller koloniala makt. Vr prestige slutar inte vid en viss
grns.
Grnsen, kapten, den knner ni till bttre n ngon annan; ni har frvandlat den till en barrir av
eld och jrn. Inte ens vildsvinen lyckas forcera den numera; hararna brnns till dds av den
elektriska strmmen. Och nd om ni visste hur obetydlig den ter sig frn luften, nr man
flyger frn Bne till Tunis! En brun rispa bara, som lper lngs en vg och slingrar sig fyrahundra kilometer sderut. P ena sidan ser man T6-planen glimma som blanka flugor och de
grvre Maraudeur-planen som snarare liknar humlor, och p andra sidan ligger de stora sandstrnderna och krar dr vetet, som stts tidigare n i Algeriet, redan har brjat mogna och ftt en
rdgul skiftning.
Den algeriska grnsen har jag ocks sett frn tunisiska sidan, i Sakiet. Mitt emot oss, p fyrahundra meters avstnd, reste sig den franska posteringens stenmurar bakom taggtrden, bredvid
ngra hyddor; p andra sidan sg man ngra popplar som kantade en wadi. Dr fanns inte en

51
levande sjl, utom kanske den osynlige mannen som hll p att fjrrfotografera oss. Bortom de
skymmande kullarna lpte sprren. Invid en liten raserad bro kunde man se en skylt med inskrift:
Souk-Ahras, 60 km. Ngot kvickhuvud hade kompletterat upplysningen med: Frbjudet att g
ver bron.
Precis som i Korea, nr vi bevakade de kinesiska stridslinjerna frn de amerikanska stllningarna,
letade jag nu frtvivlat efter ngon antydan till kontrast mellan de bgge lnderna. Bergen var
lika bl p mse sidor, vinden blste frn vster och hade nstan kunnat bra er rst ver grnsen,
eller kolonisternas i X. Frn planet hade jag dock lagt mrke till en liten skillnad: alltifrn wadins
lga strand var vetet smaragdgrnt p den algeriska sidan, under det att skrden just skulle brja
p den tunisiska.
Vad r det som anger skillnaden mellan mnniskorna utver det som str skrivet i ljliga
konventioner? Dessa mn som fr en ddsstt s fort de frsker komma igenom era nt, kapten,
det r samma mn som ni fr inte s lnge sen frde befl ver i Indokina eller vid Cassino. Det
hade inte behvts mycket fr att f dem att stanna fr alltid hos er; det hade rckt med att erbjuda
dem det slags medborgarskap de nskade och att upphra att betrakta dem som jordrttor. Vem
hade bett oss fransmn att upptrda som frkmpar fr folkens sjlvbestmmandertt, fr
rttvisan och broderskapet? Ingen frebrr en fhund fr att han r en fhund. Man hatar honom.
Men nnu mera hatar man den fhund som spelar del.
Vi har ansett jordrttorna vara idioter, och med vr enastende frmga att frlta och beundra
oss sjlva blev vi snarare indignerade n frvnade ver upproret. Att folk griper till vapen mot
engelsmn, belgare, tyskar eller spanjorer, det m vara hnt tycker vi. Men mot oss? Den
nationella sjlvstndighetens hjltar! Vi som alltid str redobogna att likt korsriddare kmpa fr
de hga idealen, vi som inte smusslar med vare sig slavhandel eller skumma oljeaffrer? Vi som
frst av alla nationer frigjorde negrerna, lagfste strejkrtten, hgtidligt deklarerade att infr
lagen r alla lika? Och nd reser sig folk emot oss, och vi upptcker att s snart vi har tjnare
beter ven vi oss lika sniket och lgsinnat som andra vi anser det vara alldeles i sin ordning att
vra tjnare inte ter som vi, inte vilar som vi, att de morgon och kvll tackar Gud fr att de har
ftt sdana storsinta herrar som vi. Men frr n man anar kommer en tid d tjnaren, som arbetar
t sin herre, anser att han har vissa rttigheter gentemot sin herre och ver den mark som hans
arbete gr brdigare. Den tid kommer ven d tjnarens barn kan visa sig vara bttre mnniskor
och kanske mer begvade n husbondens sner, och d r stunden kommen att till deras frmn
skifta jordens och husets rikedomar, svida inte bde herre och drng skall g under.
Var vi s till den grad skra p oss sjlva att vi ansg oss ha rd att s som skedde i Algers
frstder till allmnt beskdande utstlla liken av de fellaghas som ddats med vapen i hand?
Med hpnad frgar man sig vad de ansvariga tnkte p, nr de vidtog denna huvudlsa tgrd.
Den enda frklaring jag kunnat finna r den att man ville visa de tolvhundra barn som gick i
skolan strax intill och de tusentals mnniskor som bodde i pltstaden, att Frankrike var
overvinnerligt, att det var lnlst att gra revolt, att alla som frskte sig p det skulle rna
samma nesliga de: deras bldande lik skulle f ligga till allmnt beskdande p ett ppet torg, i
sina sckvvsuniformer och med handgranaterna vid bltet.
Barnen stannade framfr liken, frgade vad som stod p, och alltid fanns det ngon till hands fr
att svara: De har dtt fr det algeriska fosterlandet ...
Det fanns inget algeriskt fosterland p den tiden, kapten! Italienarna romarnas avkomlingar
judarna, turkarna, grekerna eller berberna skulle med lika stor rtt som araberna, vilka
ockuperade omrdet nrmast fre oss, ha kunnat krva att f hrska ver landet! Mot oss har vi

52
skapat ett algeriskt fosterland eller hller p att skapa ett; denna mosaik av folk som hatade
varann inbrdes, splittrades av avund, mrdade varann den hller p att svetsas samman mot
oss. Om en mosabit r efterspanad av den franska polisen, fr han numera hjlp och skydd hos
kabylerna. Det r mjligt att det algeriska fosterlandet nnu inte existerar p det stt FLN vill
pst, men det hller p att byggas upp, stenarna fogas ihop och taket vilar redan p de brckliga
murarna. Skadan r redan skedd, det tjnar ingenting till att se tillbaka.
Vad som mste ske nu, det r att ni frsonar er med dessa mn, som sin sida ingenting hgre
nskar, frsonar er med dem drfr att ni och de r ense om hur vi skall frenas kanske inte
om utformningen, men i varje fall i sak. Och drfr att detta folk trots allt blod som flutit, trots de
otaliga lidandena, folkomflyttningarna, tortyren och dden, mrkligt nog nnu r i stnd att
frlta, drfr att dessa mnniskor lskar oss. Varfr? Drfr att alla de ord vi sagt dem under s
mnga r har skapat en bild av ett Frankrike som de drmmer om, ett Frankrike som hgrar fr
deras inre syn. Inte ett imperialistiskt Frankrike, utan ett broderland, ett ungt och lite draktigt
Frankrike som stadkommer underverk och sociala revolutioner vart det gr. De mn som har
tvingats ner frn sina berg och bort frn sina byar fr att frtjna pengar s att familjen inte skulle
d av svlt, dem har vi kltt ut till fabriksarbetare i Frankrike och stoppat in i slummar, men trots
detta har de tagit nya drmmar med sig hem, nr de har lmnat vrt land; de tror att deras barn en
dag kommer att ha samma rttigheter som den franske arbetaren, de kan inte frestlla sig ngot
vackrare i hela vrlden n Eiffeltornet eller Montmartre, och Paris' gator frblir fr dem det rike
dr alla mnskliga rttigheter existerar. Hur skulle de kunna vara utan allt detta?
Vem tror p vad de sger, dessa mnniskor? Jag naturligtvis. Frlt att jag gr det, alla ni rade
gster p Fouquet's och Maxim, ni som tillhr vr lskade parisiska elit, denna vlnrda,
vlputsade, sltrakade, badsaltsdoftande elit som inte brukar trffa ngra jordrttor p de stllen
den besker.
Om mig har det skrivits att jag for till Algeriet med en fullmakt frn Paris p fickan. Nej. Det
enda jag hade var ett brev som lttade p vissa frbud. Om jag inte hade haft det hade jag blivit
tvungen att tervnda hem s fort jag ntt Bougie. Men detta brev har jag aldrig begagnat mig av
fr att f ngra frmner eller fr att skaffa mig strre mjligheter att frdas omkring. Jag ville
inte ta emot frmner som jag senare skulle bli bunden av. Min resa r inte det minsta gtfull.
Har jag skt upp generaldelegaten eller ngon av hans underlydande? I grnsomrdet var jag
tvungen att ta kontakt med myndigheterna. Det gjorde jag ocks. En general tog emot mig i ett
fre detta arabiskt palats fr att ska lista ut varfr jag hade kommit. Inte av ngot srskilt skl;
orsaken r helt enkelt kriget i Algeriet, tillika med det faktum att jag r fdd i landet och har
blivit frfattare. Folk frgade. Jag svarade och stllde nya frgor.
Tycker inte generalen att det br bli slut p kriget? Och hur ska det ngonsin kunna sluta om
inte FLN och franska republiken gr upp med varandra?
Blotta tanken p ett mte mellan dessa tv fick honom att resa borst. Naturligtvis. Den dr generalen intar sina mltider tillsammans med generalskan, prefekten, ngra hgre civila tjnstemn
och ett par andra generaler. Hur skulle han kunna veta ngonting utver det som de konfidentiella
rapporterna har att frtlja? Helst skulle han vilja se att ordern om eld upphr gavs som en fljd
av att FLN lidit moraliskt nederlag genom att bli vergivet av sina egna trupper en omhuldad
illusion, som man pysslar med lite varstans. Dessutom, sger man gng p gng, kan armn aldrig
g med p att FLN fr propagera p ort och stlle fre folkomrstningen. Armn skulle inte heller
acceptera sdana frhandlingar som oundvikligen mste bereda vg fr nya uppgivanden.
Jag frstr precis. Men tnk om det franska folket anser att detta krig inte r ett folkets krig, inte

53
mer n Indokinakriget? Tnk om det franska folket sger ifrn att nu fr det vara nog! Om den
franska ungdomen, alla dessa Dupont-duger-till-allt som armn klr i uniform, ocks vill komma
till ett samfrstnd med den algeriska ungdomen? Armn har ftt sin seger. Vad vill den ha
drutver?
Alla r ense om sjlva principen att det arabiska folket skall f en hgtidlig upprttelse. Men s
fort man diskuterar vad en sdan upprttelse skall kallas gr meningarna isr. Drfr dr folk
alltjmt i Algeriet, fr en formfrgas skull. Fr inte s lnge sen var det nnu vrre. D dog man
drfr att en delegat vgrade att komma till Paris ifall han frst mste uppska franska
ambassaden i Tunis, och drfr att en statschef vgrade att ta emot honom ifall han uraktlt detta.
Alla kommentarer som tenderade att nedvrdera det fredsfrmjande syftet i statschefens tal
analyserades och granskades i detalj. Fre de Gaulles 14-juni-tal sg jag algerierna ha svrt att
behrska sin nervositet, nr jag frskrade dem att Frankrike nskade fred. Till slut kom
diskussionen att rra sig om vad slags pass de skulle ha med sig nr de for.
Var det verkligen detta det gllde? Var det passen som var problemet? I algeriernas stlle skulle
jag gott ha kunnat g till fots, om det hade varit mjligt. Vad skulle de med pass till, nr de steg
ombord p det plan som stlldes till deras frfogande? Och ifall de ftt knnas vid ett misslyckande, ifall deras stolthet blivit srad n en gng, d skulle i varje fall vrlden ha ftt vetskap
om att de hade infunnit sig fr att besvara en appell om eld upphr, och om att de blivit avvisade.
Att vinna vrldsopinionen var vl vrt risken om det nu innebar ngon risk att sluta fred,
eftersom det var den enda risk man kunde ta. Vad politiker och generaler skulle tycka och tnka
vad betydde det? Man har hrt FLN-folk sga mycket vrre saker i utlandet och i arabiska
radioutsndningar. n sen d? Jag kan ltt frestlla mig vilka verdrifter man kan gra sig
skyldig till, nr man talar till en trupp eller infr ett exalterat auditorium, eller drfr att ens bror
har blivit skjuten. Men det r inte det man skall lyssna till, utan till den rst som under nattens
frsta timme eller i den tidiga gryningen stiger upp ur sanningens brunn och talar till en i frtroende.
Dessa ord upprepas nu av de bda folkgruppernas tio millioner mn, kvinnor och barn; de ropas
ut till de algerier som sitter i Tunis. Utan att skymfa detta folks lidanden hade de inte kunnat neka
att besvara appellen, dessa mn som delar sin dag mellan hemliga kontor, kaferna och
planteringarna vid Bourguibaavenyen. Har de inte trttnat p att bo hos sina slktingar? Ni vet
hur det r med slkten, fick jag hra av en av dem. Man blir trtt p den i lngden. Vi lngtar
hem. De olycksfdda mnniskorna i Touireuf led ocks av att vara borta frn sina hem, fast de
befann sig endast sextio kilometer drifrn. ver sina huvuden hade de en och samma himmel.
Men deras egen mark frefll dem ljuvare. Ni har svrt att vara hemifrn, ni algerier, och sedan
lnge har man i Kabyliens byar besjungit er lngtan.
I jorden har jag satt sticklingen av ett granattrd;
om jag ftt se hur det vxte
hade mitt ga fyllts av ljus.
O mor, o min lskade mor,
att leva i frskingringen r att lida.
Nr jag anlnde till Tunis tittade folk p mig som p ett egendomligt djur, drfr att jag kom frn
Bne. Man rrde vid mig. Man frgade hur det var drborta. Som souvenirer delade jag ut tndsticksaskar och de algeriska slantar jag hade p mig. Jag gav en lavendel t en man, en blomma
som jag plockat i bergen, och han lade varsamt in den i plnboken. Man undrade hur det sg ut i
Bressonplanteringen och p badstrnderna. I vrldens vackraste land. Och alla stllde de samma
frga:

54
Finns det ngra utsikter? Kommer vi att f terse Alger?
Och nr jag svarade jakande lyste deras ansikten upp.
Kommer det att ordna sig?
Det berodde p dem. De mste svara de Gaulle, sade jag. Det duger inte att sga: 'Du bkiga
valfisk, du r fr stor och klumpig, du r fr hgljudd dr du frustar omkring. Du r inte den
smckra fgel jag har vntat p. Du skrmmer mig och jag vgar inte klttra upp p din rygg.' r
det en valfisk som kommer till er med fredsbud, far d med valfisken och vnta inte p fgeln
som inte kommer ...
Men ifall de frdmjukar oss?
Enda sttet att undg risken att bli frdmjukad skulle ha varit att vinna de militra segrarna. Jag
r glad att ni inte har vunnit dem, ty ni skulle inte ha kunnat bemstra dem. Om ni blir frdmjukade, s se till att ni bemstrar er frdmjukelse. Rebeller, vad mera begr ni? Rtten att bestmma ver ert de har ni ftt och vrdigheten i er revolt har blivit erknd. Sluta med bombattentaten, dolksttarna, kulsprutesalvorna p badstrnderna! Att frlora ett krig r ingen skam,
nr man tror sig om att kunna vinna freden.
Under min vistelse i Tunis sade jag till Boumendjel ngra dagar fre 14-juni-talet: Tnk bara p
vilka konsekvenser det skulle ha ute i vrlden om de internationella nyhetsbyrerna telegraferade
att FLN har bett de Gaulle om ett sammantrffande ... Hade ingen tnkt p det? Jo, man hade
tnkt p det, men man fruktade att det skulle verka som en kapitulation. Och mycket riktigt har
man p motstndarsidan sedan inte nekat sig njet att sprida ut att FLN kapitulerat.
Det som jag inte sade till Boumendjel, men som jag gott kan avslja fr honom nu, r detta: den
dag d fredsfrhandlingarna har brjat kan ingenting f det franska folket att tro att de kan
saboteras ... Ingen och ingenting, ingen makt i vrlden. Jag inbillade mig att det rckte med ett
mte, p samma stt som det rcker med ett sammantrffande fr att frsona mnniskor som
skilts i vredesmod. Det r frga om ett krlekshat mellan Frankrike och Algeriet. Och ngra barn
finns det ju inte, som kan hlla ihop dem, sger ngon. Men det finns ett lika starkt band: jorden.
Man har gtt ifrn varann. Man vill inte tala med varann. Den ena av de tv har redan packat sina
kappsckar. Men bda vet att de blir djupt olyckliga utan varann. De kallar varann omvxlande
fr usling utan lag eller tro, lgnare, avskum, kolonialist, jordrtta, pederast, mutkolv, vilde. n
sen? Kom ihg vad monsieur Cartallier sade till sin vn Abderrahmane: Allt kan ordnas, tack
vare mnniskor som du och jag ... I Tunis sade jag till min vn Sad, som hade ppnat ett litet
kaf efter att ha tillbringat tv r i maquis'n: Om det bara var s att du och jag fick klara av
problemet ... ver- och undertoner accentuerar skillnaderna, men de mnniskor som bor i detta
land r lika. Vi sger allt detta, allesammans, och s skulle ni vilja hindra ... Nej. Ordna ett
sammantrffande utan vapen mellan fransmn och algerier, s blir det slut p kriget. Det var
precis vad min bror Ren menade, nr han sade: Ja, du kan vara sker p att jag skulle komma
verens med dem ... Han kan komma verens med araberna, om araberna r villiga att komma
verens med honom, och nog har jag sett att hans hustru Louise inte var avogt instlld mot
arabkvinnorna och att hon kunde umgs med dem lika bra som med fransyskorna, om inte bttre.
Hon begr inte mer av den ena gruppen n av den andra: en smula lskvrdhet, hvlighet,
vnskap. Men min bror hr liksom jag inte till dem som krusar fr de mktiga fr att f behlla
ett fast grepp om Algeriets rikedomar verallt och under vilka lgnaktiga frevndningar som
helst. Bde generaler och politiker skulle snabbt sadla om, ifall tre fjrdedelar av fransmnnen i
Algeriet insg att de inte skulle frlora ngot p ett samarbete och inriktade sig p det.

55
Ja, s tnkte jag helt naivt, utan att ana att man nnu satt fast i etikettsfrgor, hrklyverier och
procedurer som hr hemma i ett tidevarv som har gtt i graven. Hos oss finns det mnniskor som
hellre vill stta eld p hela landet, ja, p hela vrlden, n sluta fred, och inom FLN finns det
galningar som tror att det r skicklig taktik att besvara exekutioner av nationalister med
avrttningar av fngar.

X
Se, ej ens p sina tjnare kan han frlita sig, jmvl sina nglar mste han tillvita fel; huru mycket mer
d dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet!
Job 4:18-1g

Religionskrigens tider tycks ter vara hr; vi slits mellan olika krav, utstts fr hot och angivelser,
om vi tnker sjlvstndigt och vgrar att tjuta med ulvarna. Och vi kan nr som helst brja mrda
varandra i den fria viljans namn.
P bda sidor vgrar man att rkna med obekvma fakta, bgge parter stirrar sig blinda p det
egna ljuset och kan drfr inte se det som skulle mjliggra en allsidig uppfattning av problemen.
I sitt hat till FLN betraktar armn det som ovsentligt att rebellerna fr std utifrn, fast detta kan
krossa armns grnssprr, och lika ovsentligt anser armn det vara att ingen vgar sig ett par
kilometer utanfr Alger nattetid. Hellre n att erknna att det r lttare att sluta fred med FLN n
det kan bli att gra det med kineserna, invaggar armn sig i den illusionen att rebellarmn skall
uppluckras inifrn och att muhammedanerna i ren trtthet eller brist p motstndsvilja kommer
att samlas kring den franska fanan. Och nd har en muhammedan, som jag hller fr bde klok
och liberal i sina sikter, frskrat mig att FLN slogs fr en sak omkring vilken alla araber har
slutit upp och till vilken ingen kan stlla sig osolidarisk. ven hrvidlag bedrar armn sig sjlv,
nr den tror sig efter hand kunna samla det muhammedanska blocket. I Toudja till exempel
frskrar officerarna att de har lyckats med detta, och till slut har de intalat sig sjlva att det
frhller sig s. Men nr de ngon gng blir tvungna att flla ett frpliktande omdme om
sektorn, vad sger de d? Toudja: avvaktande.
Kringliggande byar: fientligt instllda.
Armn menar att den inte vill offra sig fr materiella intressen, utan fr jmlikhet, fr en frn alla
synpunkter respektabel social revolution och fr en framtid i vilken Frankrike kommer att frbli
vgvisare och garant fr de erknda fri- och rttigheterna.
FLN sin sida bestrider att det har frlorat den militra kraftmtningen och ger sig allt lngre in
p den enda vg som str det till buds: terrorismen. Det bryr sig inte om att frskona sina trosfrnder och fransmnnen i Algeriet frn ondiga lidanden, det skriver de pfljande repressionstgrderna p armns syndaregister och vill inte tillst att terrorismens enda konsekvens r att
oskyldiga mnniskor tillintetgrs; attentaten kommer inte att hindra tgen att rulla och ordergivningen att fungera, och Frankrike kan utan strre olgenheter fortstta lnge med detta slags
krig, vars tyngd huvudsakligen drabbar den muhammedanska befolkningen. Bervat alla utsikter
till framgng p det taktiska planet drivs FLN allt lngre mot en strategi som det snart inte
kommer att kunna behrska; FLN tvekar inte att rkna med mjligheten av en internationell
konflikt som n en gng skulle stta Nordafrika i brand och vlla oss svrigheter som inte str i
rimlig proportion till problemet. Och detta drfr att vi vgrar erknna att FLN r den enda giltiga
representanten fr muhammedanerna. Jag har svrt att fatta en sdan lttretlighet. Drfr att FLN
vgrar att frdmjuka sig? Eftersom det tycks vara s skert p sitt inflytande kan det ju lta sin
seger bli bekrftad vid den frestende folkomrstningen. Tror FLN att man segrar genom att

56
skjuta fngar? ven om FLN ur den mnskliga rttvisans synvinkel skulle ha rtt till det, begr
det dock drmed en av de ohyggligaste och allvarligaste missgrningarna i detta krig; FLN
handlar som om det trodde sig drigenom kunna vcka det franska folket, ett folk som inte inser
att det har ngon skuld i vad som sker och som inte kan frst varfr man anklagar det och ddar
dess sner. En sdan brist p konsekvens stryper alla frsk att stadkomma en frsoning och
stdjer med fullgoda argument den frkastliga sak som fredens motstndare frsvarar. I sanning
en sttlig bedrift, som slr en med hpnad.
De bda parterna r lika goda i sin fanatism att frinta varann, och ingendera vill ge efter en hrsmn. FLN skulle vara i stnd att fortstta att slss fr ingenting, eftersom det algeriska folkets
rttigheter redan har blivit erknda; armn sin sida frnekar principen om det befogade i revolten och skulle vara i stnd att lta nationen riskera att konflikten utvidgades. Enda mjligheten att
stta punkt fr detta krig r att frhandla, frutsatt att bda parter kan frm sig att erknna de
fakta som talar fr motstndarens sak och blir villiga att sl av p de egna kraven. Eftersom den
algeriska folkopinionen inte kan gra sin stmma hrd beror frlikningens framgng hdanefter
uteslutande p den kraft med vilken den franska folkopinionen frmr gra sig gllande.
Nr detta skrivs frefaller det emellertid som om freden inte skulle kunna komma till stnd,
frrn nya och strre olyckor har drabbat bde Frankrike och Algeriet.
Folk har ondgjort sig ver att FLN-delegaterna var s naiva att de hoppades slippa bli mottagna
som fiender av oss. Man har beskyllt de Gaulle fr att vilja inleda en kapitulationsfrhandling la
Montoire, ifall han tog emot Ferhat Abbas. Och nd r de algeriska rebellerna varken vra arvfiender eller vra besegrare, vilket tyskarna var: mnga av de mn som nu tjnar det algeriska
oberoendets sak har ftt utmrkelser fr att de deltagit i vra krig som franska soldater. Hnder
det d aldrig att brder frst strider med varandra p kniven och sedan frsonas? Nr vi fransmn
tar emot FLN-delegaterna mste vi visserligen behandla dem som rebeller, men eftersom
Boualam, liksom alla algeriska muhammedaner, r vr broder, gller det att inte berva alla andra
den vrdighet de gr ansprk p. r de vra fiender? Javisst. Fr gonblicket. Men de r ven
vra brder, och detta fr alltid. Bara vi inte fr ett sdant broderskap stller som villkor att de
reservationslst skall dela vr uppfattning. Eftersom det algeriska folkets frunderliga frmga
att glmma och frlta nnu inte r uttmd, s blir det den franska opinionens liknjdhet som helt
och fullt kommer att bra ansvaret, ifall kriget fortstter.
Hur lnge kan vi nnu rkna med denna frmga? Tills barnen drnere vuxit upp till mn och
kvinnor. D kommer vi att se hur nya krafter reses mot oss, ty de nya generationerna har i vrt
rhundrade ett vaket sinne fr sin heder och sina rttigheter. De fjortonhundra eleverna i Clos
Salembier-skolan i utkanten av Alger av vilka en enda r europ kommer inte att st p vr
sida, om vi inte har slutit fred med deras frldrar. Vilket starkt intryck fr man inte av
morgondagens Algeriet, nr man betraktar detta barnsamhlle, som bestr av bde barn frn moderna bostder och barn frn pltstderna? De har europeiska och muhammedanska lrare, vilka i
sin tur lyder under en av mina kabyliska vnner, som r fransk frfattare. Den stund p dagen d
skolorna slpper ut sina lrjungar i Algeriets stder och byar, d br man inte stanna inomhus,
utan lta sig kring-vrvas av denna flodvg som sveper fram under skrik som pminner om
tornsvalornas uppe i skyn; st och se den levande vgen rulla fram och frdela sig i grnderna fr
att slutligen virvla in i husens portgngar. Dessa barn som i skolan har hrt talas om Frankrike,
om dess makt och ra, jmfr undervisningens frnmliga mnster med livets lumpna verklighet;

57
och ndock har de hoppet kvar.
Under den dda middagstimmen sg jag ett par barn leka med vattnet vid ett vattningsstlle strax
intill en militrpostering. En soldat skllde ut dem p det raste stt. Och om jag inte varit dr, r
det mjligt att han skulle ha misshandlat dem. I skolan fanns det en annan soldat, en frivillig
lrare, som av hela sin sjl strvade att gra eleverna frtrogna med den franska hgsintheten. I
Souk-Ahras berttade en av de lrare som undervisar den lilla stadens femtusen skolbarn, att det i
hans klass fanns ett tiotal barn som aldrig ppnade munnen nr Marseljsen sjngs. nd hade
han frklarat att det var en revolutionssng, som passade inte bara fr Frankrike p konventets tid
utan fr alla frtryckta folk. Men ingenting hjlpte. Numera respekterar han deras motspnstiga
attityd och frsker inte pverka dem.
Nu har jag sagt mitt.
Algerkafernas juke-boxes lt hra sin eviga Mustaphavisa:
Jag lskar dig,
Jag lskar dig som synden ...
Endast ett erfaret ga kan upptcka ngon skillnad mellan de europeiska kvinnorna och de
muhammedanska kvinnor som gr obesljade. De ger ungdomens hrliga gva, den vilda
sknheten, den givmilda solen. Havet? Strnderna r redan avsprrade med taggtrd och tydlig
social diskriminering. Men i nrheten reser sig de ljungkldda och lavendeldoftande bergen likt
bl isblock i den klara morgonluften. Det r dr som friheten kommer att brja fr mnga ifall vi,
som r de starkare och de rikare, vgrar att frst och att ge. Men om vi ntligen beslutar oss fr
att lska vra brder str mjligheterna nnu ppna. De mn som har suttit fngslade kommer att
glmma sin cell och sin nesa; de som har hungrat kommer att uppleva lyckan att f ge brd t
sina barn, de som har varit frfljda fr sina ideals skull kommer paradoxalt nog att prisa
vr generositet, och de ddas viskningar om hat och hmnd kommer ej mer att hras om natten i
de levandes ron.
Om kaptenerna inte tnker brja ett nytt hundrarskrig och lta pansarfordonen erstta de
skrdemaskiner som rullade fram ver Tunisiens sltter i somras, vem skall d dessa kaptener
sluta fred med, om inte med sina fiender? Och om de vill trycka ner dessa mnniskor som de har
besegrat, vad kommer de att uts i segerns spr annat n en ny revolt? De tunisiska hyddorna r
knappast mindre fattiga n de algeriska, men herdarna som i Tunisien driver sina snor och getter
till vattenstllet ger en ovrderlig skatt som gr deras ansikten ljusa och ppna.
Kaptener, ni som jmte alla de andra som arbetar fr ett osjlviskt ml representerar en stor del
av mitt fosterland, nr jag nu riktar mina ord till er, s r det drfr att det r ni som br hela
tyngden av detta krig och drfr att generalernas sikter r beroende av era. I sjlva verket r det
ni som fr beflet. Lmna d fr en stund de upphjda regioner dr ni vistas och g obevpnade
in i de slumkvarter dr era brder lever. Smaka p den kaka och det te de vill bjuda er. Titta noga
p dem och se efter om de inte r mnniskor som ni och jag, om de inte i sin tur frtjnar att ga
ett fosterland, de dr bastarderna. Ett fosterland, kaptener, det r nnu viktigare n brd. De
intellektuella, som ni s djupt fraktar, de har lnge vetat det.
Det r mjligt att ni kommer att hata mig drfr att jag har vgat skriva detta. Om jag inte har
lyckats vertyga er kommer ni att rkna mig till frrdarna. Skulle jag vara frrdare? Kommer
kolonistavkomlingarna, som ker till Lyce Bugeaud i Mercedesbilar, att hota med att skjuta ner
mig, ifall jag ter stter foten i Alger?

58
Nr general de Gaulle kom till makten drmde jag dagdrmmar. Berusad av ett oresonligt hopp
sade jag ideligen till mina vnner: Med ett enda tag kommer han att vervinna de hinder som har
hejdat alla andra regeringar. Han kommer att sga till armn: 'Ni har vunnit den svraste av alla
segrar i vr historia, segern ver oss sjlva, ver vr sjlviskhet, vr kortsynthet och vr osunda
fetma. Ni har sknkt det algeriska folket en frihet och en vrdighet som det aldrig hittills har ftt
sig beskrd, inte ens av sina egna. I broderlig frening med detta folk och dess stridskrafter skall
ni nu sluta fred ...' Ni kommer att f bevittna, yrade jag vidare i min hnfrelse, hur Algeriets
fransmn och araber, som i fyra rs tid har mrdat varandra, kommer att skapa en gemenskap av
oerhrd styrka. Nsta fjortonde juli kommer fallskrmsjgarna tillsammans med fellaghagruppen
och tunisiska och marockanska truppavdelningar att marschera uppfr Champs lyses ...
Det minsta man kan sga r att jag var fre min tid.

XI
... De som inte knner till den situation jag talar om kan svrligen bedma den. Men de som knner
den och nd fortstter att helt heroiskt tnka att det r bttre att se sin broder frgs n principen, dem
njer jag mig med att beundra p avstnd. Jag tillhr inte deras slkte.
Albert Camus

Frlt mig, Camus! Du mste framfr allt frlta att jag lever, ty om du hade levat hade jag tigit,
av hnsyn till dig. Jag r sker p att du inte skulle ha stannat vid ditt sista ord i denna frga, nr
du i april 1958 frklarade: Hr r mitt vittnesml och jag kommer inte att tillgga ngonting.
Det har hnt att lika stora mn som du har ngrat sig och inte tvekat att sga det.
Jag r ven sker p att om du liksom jag hade knt att allt brast under trycket av mnniskornas
olyckor och smrta, s hade du gett dig ivg en gng till, och inte stannat i Alger. n en gng
hade du trngt in i Kabylien varifrn du, frst av alla, r 1935 vgade skrika ut din indignation,
vilket misstnkliggjorde dig i myndigheternas gon. Redan d svalt man ihjl i bergstrakterna.
Inte heller i dag hade du kunnat uthrda allt det som kriget skulle ha bjudit dig att skda. Vad ditt
val betrffar tvivlar jag inte p att det skulle ha blivit detsamma som mitt, hur smrtsamt och
grymt detta val n var.
Vem skulle kunna finna sig i att ens bror mste d? Jag svr att jag skulle skynda till min brors
undsttning ifall den lilla stad dr han bor med sin hustru fll i mrdarehnder. Jag tror att denna
princip r erknd ven bland FLN-mnnen. De har sjlva insett att det med tanke p landets
framtida vlfrd r ndvndigt att respektera samtliga algeriska fransmns liv och den egendom
som tre fjrdedelar av dem besitter.
Hade du reagerat annorlunda n jag infr den sinnesrubbade flickan i Touireuf, eller infr den
gamle mannens ord: ... s som Frankrike har behandlat oss, s ... Skulle du d inte i denna
sanningsmttade stund ha knt att du stod dem nrmare n din broder? Skulle du d inte ha ftt
klart fr dig att det mste bli ett slut p detta elnde?
Nr jag tar parti fr de olyckliga i Souk-Ahras eller Toudja har jag inte ett gonblick ngon knsla av att jag drigenom accepterar att min broder mrdas. Jag vill att man skall gra den ena parten rttvisa utan att vara orttvis mot den andra. Men frst vnder jag mig till det som r mest
angelget; frst vill jag rda bot p den skriande orttvisan, eftersom den andra nnu blott r en
hypotes.
Vra brder bestr inte uteslutande av dem som tillhr vr slkt utan av alla dem som lider
ofrrtter; och vi fr inte ta strsta hnsynen till vra kttsliga brder, nr dessa ter sig mtta och

59
r relativt lyckliga medan de andra dukar under i sin frtvivlade kamp mot olyckan.
Inte heller kan man pst att jag mrdar min broder nr jag krver att brd och fred skall ges t
dem som hller p att d. Ingen fr utnyttja en tankeglidning som ligger s snubblande nra till
hands. Och om det senare skulle visa sig att FLN frnekar de lften det kan vntas ge under
kommande frhandlingar och slpper ls terrorismen igen, d skall jag bist min broder mot
FLN, och den ppna striden kommer att terupptas. M detta vara fullt klart och tydligt. Men jag
vgrar att lta olycksprofeterna frutsp katastrofer som vi nnu inte har sett till. Fr gonblicket
finns det en enda katastrof: kriget och de brott det p mse hll legitimerar.
Jag har farit igenom din fdelseby, i Mondovi, nra Bne. Om du hade varit i livet skulle jag
stannat dr och skickat dig ett vykort, p skoj. Jag hade inte mod att g in i den skra leksakskyrkan dr du antagligen blev dpt, eller att g och be mriets sekreterare visa mig det hus dr du
fddes: troligen en av grdarna i nrheten av byn. Jag var sker p att ingen visste ngonting om
det. Askarna, vingrdarna, blluzernen och eukalyptustrden med sin blnkande fjderskrud liknade vegetationen i Sidi-Moussa; samma likhet fann jag hos mnniskorna. Barnen gick ver torget p vg till skolan. Vid infarten till din by stod en grupp kulsprutebilar. I andra ndan av byn
fanns la tabacoop om vilken alla vet att den fungerar enbart genom utnyttjande av arbetarnas
godtrogenhet och slit; ett mera fullndat livegendomssystem n det finns inte i vrt rhundrade.
Edoughs bl bergmassiv trdde fram i morgonljuset och vid dess fot vidtog Bnes yppiga sltt.
Men hade du sttt dr, mellan la tabacoop och kulsprutevagnarna, hade du inte kunnat njuta av
den skenbara lyckan i detta landskap, det nrliggande havet och de vida badstrnderna. Det kan
sannerligen inte bli ngon lycka fr oss dr, och inga fester heller, s lnge tragedien pgr. Vi
kommer inte ens att kunna se att flickorna r vackra, vilket vi tyckte nr vi var unga, och samma
ngest kommer att om kvllen fra oss tillsammans kring lampan. I Mondovi liksom i SoukAhras blir natten antagligen strd av det pltsliga vrlet frn ngon pluton som rusar stad till nya
slaktningar. Nr du efter det frra krigets slut tervnde till Tipasa, en av de platser du lskat
mest, mttes du av strilande regn, en edsvuren vakt och en hel del taggtrd; och du flydde. Du
frstr varfr jag stannade s kort stund; jag orkade inte med tanken att blanda hop min gamla
krlek till vapentjnsten med inbrdeskrigets fasa.
Om vi hade gjort denna resa tillsammans kunde du ha hjlpt mig. Vlkommen knde jag mig
endast nr jag beskte muhammedanerna eller prsterna i pltstderna; de enda hos vilka jag
knde mig vl till mods var min bror och monsieur Cartallier. Du hade bttre kunnat skilja
sanningen frn blndverket i denna dal dr de nnu r sammanvuxna och inte gr att hlla isr,
utom nr en flod skapar en tydlig grns. Det gr alltfr ltt att frvandla illusion till sanning, nr
hjrtat s vill; det gr alltfr ltt att kl verkligheten i lgnens narrkpa, nr frstndet vgrar att
se de fakta den inte vill ta upp kampen med! I det fallet har du garderat dig genom att sga: Det
kan hnda att jag tar fel eller fller oriktiga omdmen i denna sak, som berr mig alltfr nra.
Detsamma gller mig. M Gud hjlpa mig i s fall! ndock knner jag mig sker p att jag inte
har lmnat ngot kvar i skuggan, inte har vgrat att ta upp ngot av det som jag fann p min vg,
inte har frkastat ngot utom de mktigas syn p saker och ting.
Vgar jag pst, d jag nu avslutar den hr boken, att jag vet var sanningen ligger? Jag vet vilken
lsning jag vill satsa p; p bda sidor vet jag vilka jag lskar, och jag vet ocks vad jag nskar,
men jag vet inte var Vsterlandets vlfrd ligger fr att tala med kaptenen. Hur skulle jag
orka hra talas om Vsterlandets vlfrd, nr det gller mnniskor jag lskar? S som floden
rinner fram till havet ilar jag sjlvklart till min broders hjlp om han rkar illa ut, utan att man

60
behver beropa Vsterlandet fr att f mig att frsvara honom. Jag r rdd fr stora ord, nr det
gller sdana brutala sanningar som det hr r frga om. Hemma hos oss, i Algeriet, tar man inte
emot folk i de mnskliga rttigheternas namn. Man sger helt enkelt: Stig in. Var s god och
sitt. Och man slss inte i Vsterlandets namn. Man vrker ur sig skymford och flyger p varann,
som p Iliadens tid. Det r litteratrernas sak att stoffera ut det hela.
Jag ger inte heller den sinnesfrid med vilken du, Camus, tycktes installera dig i evigheten, ocks
nr det gllde de enklaste saker. Du visste alltid vad du ville. Fr att vara mer lik oss andra
tycktes du tveka ibland, ett gonblick, men mycket snart fattade du ditt beslut. Om jag tog ett helt
r p mig fr att skriva den hr boken, skulle jag inte lngre veta hur jag skulle avfatta den. Den
vg jag har slagit in p skulle bli otydlig, umgnget med sknandar skulle frvirra mig och till
slut skulle jag frga mig om jag verkligen har rtt. Men jag vill inte lngre frbli enbart vittne, jag
funderar inte lngre ver om jag har rtt eller inte. Jag slss. Jag kommer att f ta emot trnar,
men jag kommer ocks att ge igen. Kommer att stupa p det. Men gr nd som den gamle
araben sade. Du hade besparat mig mycket ifall du hade farit hem med tget den 5 januari, som
du skrev att du skulle gra, och inte kt bil en dag tidigare. D skulle jag ha kvar en broder att
anfrtro mig t i denna djungel, i stllet fr att som nu vara ensam.
S snart mitt plan har hunnit till kusten och dess silverfrgade motorkpor skjuter fram ver
havets vattrade yta som liknar ett skimrande snckskal, avlgsnas jag alltmer frn millioner mn,
kvinnor och barn, kldda i trasor, liksom frn deras hyddor av lera och halm, deras snor vilkas
hud liknar bark, deras ansikten som frtvivlan har klst under elndets sol. Utan att klaga har de
lyft blicken mot mig, fljt mig som vlnader, bett mig komma in i sina kulor dit jag inte tordes
g, och efter att ha tagit dem i hand har jag undvikit att rra vid mitt ansikte, liksom i fruktan fr
spetlskesmittan.
Att de var hungriga har inte frtagit mig aptiten, kulsprutepistolerna och knivarna som hotar dem
har inte hindrat mig att sova, efters0m jag r en resenr frn Europa, men nu vet jag vad ordet
skam betyder; och det r drfr jag hr har frskt f andra att lystra till det klagoskri som aldrig
tog rst i deras strupe, drfr att deras smrta ligger bortom klagan och uppror, drfr att de inte
lngre vntar sig ngon annan befriare n dden.
Skam ver dig, du mitt frodiga fosterland och din vlmga, skam ver er, ni grnskande ngar,
som ger mjlk t dess barn, skam ver er alla, ni som tillhr den sociala grddan, ni trogna lsare
av den kolorerade veckopressen, ni parisiska skkor, stora och sm, ni befullmktigade ombud,
skam ver er, all vrldens herrar! Vilket ktenskapsbrott skapade er, ni som har gjort avkall p
Frankrikes sanna vsen? M ni frfljas i evighet av de mrdades sista skri, av kvinnornas grt
nr deras barn dr och av ljudet frn hus som raketerna krossar i de kabyliska bergen! Och ni utlndska reporters, slit inte ut era kameror med att fotografera vra skamflckar, nr ni har er egen
smuts att vada i!
Om mina landsmn i Algeriet har sina fel ger de tminstone en frnmlig egenskap: nr de blir
rrda ver det direkta tal som de tycker om, kan de visa sig frikostiga p godhet lika vl som p
vldsamhet, precis som jordrttorna; det r ju samma jord som har ftt dem och samma jord de
skall tervnda till.
Jag kommer alltid att vara beredd att frlta mina landsmn i Algeriet, ty blodet rinner hett i
deras dr0r. Det r sant att lidelserna kan frblinda dem, liksom mig, men de vet tminstone vad
lidelse r. Eftersom jag tillhr dem har jag rtt att anklaga dem fr grova misstag eller orttvisor
och att utstta mig fr deras vrede. De r produkter av ventyrslystnadens och revoltens ande, och

61
drfr reagerar de mot skymfer och r i stnd att ge sig ut p gatan, hrja och skrika p ett forum
eller gripa till vapen fr att frsvara sina rttigheter. Och jag frstr verkligen inte varfr de nnu
till varje pris vill ha ett franskt Algeriet. Antagligen har man skrmt dem genom att beskriva
FLN-mnnen som mnniskor som hatar dem och trstar efter deras blod.
Den dag d de ntligen fattar att alla i Algeriet kan frenas fr att bygga upp ett verkligt algeriskt
Algeriet, som str i kontakt med sin gamla arvtant Frankrike, denna dam som r beredd att betala
kostnaderna fr deras ungdomliga upptg och som kommer att inbjuda dem till sitt fdelsedagskalas, den dagen kommer de att sluta frbund.
Och ni fransmn i Frankrike, som har bde hedersknsla och frstnd, ni mnniskor frn stad och
land som kmpar mot livets stormar, mot de allmnna transportmedlens strejker, mot trttheten
och skatteuppbrdsmnnen, ni som arbetar fr att frsrja bde er sjlva och era barn, ni som
funderar p de stora frgorna och lider av detta problem sedan det brjat sluka era sners liv,
hjlp mig fr Guds skull att hindra att det dr nnu fler?
Vad mig betrffar s vet jag inte om jag r i stnd att stlla min mor ovan rttvisan, som du gr,
Camus. Hur skulle jag vga tala om det? Din mor lever nnu, under det att min ... Det r inte
frga om att lska sin mor hgre n rttvisan. Det r frga om att lska rttvisan lika mycket som
sin egen mor.
Det enda jag vet r att ovan rttvisan kommer jag alltid att placera Guds rike, dr legitima barn
inte ndvndigtvis har fretrde framfr bastarder.
Juliaugusti 1960.