Om makternas vsen

Genom sanningens Faders ande talade den store aposteln till oss om mrkrets makter: Vr
strid str inte mot ktt och blod utan mot vrldens makter och ondskans andar. Eftersom du
undersker makternas vsen har jag skickat detta.
Allts, deras ledare r blind. P grund av sin kraft, okunskap och hgmod talade han i enlighet
med sin kraft: Det r jag som r Gud och ingen finns frutom mig. Nr han sade detta
syndade han mot Alltet. Men detta tal ndde (87) ofrgngligheten och se, en rst kom ut ur
den och sade: Du misstar dig Samael, vilket betyder de blindas Gud. Sedan frblindades
hans tankar s att han slungade ut sin kraft, vilken r hdelsen som han uttalade nr han fljde
den ned mot Kaos och Avgrunden. Men nd var det hans mor som genom Trons Vishet
insatte hans avkomma i enlighet med det upphjda eviga mnstret, fr genom de dolda
upptcktes de uppenbarade.
Ofrgngligheten sg ned mot marken, mot vattenomrdena s att hennes bild framtrdde i
dem och mrkrets makter frlskade sig i henne. Men bilden som p grund av deras svaghet
visat sig fr dem i vattnen kunde de inte fnga. Fr de sjlsliga kan inte fnga de andliga, fr
de r jordiska medan bilden r himmelsk. Drfr blickade Ofrgngligheten mot marken, mot
omrdena s att den i enlighet med Faderns vilja skulle frena Alltet med ljuset.
Furstarna rdslog och sade: Kom, vi ska skapa en mnniska av lera frn marken! De
formade sin skapelse s att den blev helt jordisk. Men nr det gller sdana Furstar,
[angende] kroppen [allts], r den som har kvinlighet [dessutom] [manlig], ansiktena r som
djurs.
De tog ett [stycke lera] frn marken och formade sin mnniska i enlighet med sin kropp men
ocks i enlighet med Guds [bild] som hade visat sig fr dem i vattnen. Eftersom de genom sin
svaghet inte frmdde att frst Guds makt sade de: kom! Lt oss fnga den genom vr
skapelse p s stt att nr den ser sin partner [nrmar sig den] 88 s att vi kan gripa den
genom vr skapelse. Och han blste in i mnniskans ansikte och den blev sjlslig. Men p
grund av deras svaghet frblev mnniskan p marken i mnga dagar, fr de kunde verkligen
inte resa henne upp. Drfr fortsatte de som virvelvindar fr att de skulle kunna fnga bilden
som visat sig fr dem i vattnen. Allts, de frstod varken dess kraft eller vem han r. Men allt
detta skedde nd i enlighet med Alltets Faders vilja.
Efter allt detta sg Anden den sjlsliga mnniskan p marken. Och Anden kom ut ur det
ofrgngliga landet, kom ned, tog sin boning i henne, s att den mnniskan blev en levande
sjl, den kallade henne Adam, fr hon hade blivit funnen krypande p marken. Drfr kom en
rst ut ur ofrgngligheten till undsttning fr Adam.
Men Furstarna samlade alla markens djur och himlens fglar fr att se Adam ge namn t dem
och fr att se vem som fick Adam att ge namn t var och en av fglarna och t all tamboskap.
De kom till adam och placerade honom i trdgrden fr att han skulle bruka och vaka ver
den. Och Furstarna befallde Adam och sade: Frn alla trd i trdgrden kan du ta, men frn
trdet med kunskap om vad som r gott och ont ska du inte ta, inte heller ska du rra det. Fr
den dag d ni ter frn det kommer ni att ddligen d. Nr detta [sgs till honom Frstr de
inte vad [de sagt.] Tvrtom var det i enlighet med Faderns (89) vilja som de talade p det hr
sttet, fr att den skulle tas och fr att Adam <inte> skulle betrakta dem likt en helt materiell
person.

Furstarna rdslog och sade: Kom och lt smn falla ver Adam! Och han frsjnk. Men den
smnen som de lt falla ver honom r okunskap. Och nr han frsjunkit ppnade de hans
sida ssom en levande kvinna. Och i dess stlle byggde de hans sida med sitt ktt. Och Adam
blev helt sjlslig. Men den andliga kvinnan kom fr att tala med honom och sade: Res dig
Adam!. Och nr han sg henne sade han: Du r den som gett mig livet, du ska kallas de
levandes mor fr du r min mor, barnmorskan och kvinnan och den som har ftts.
Men makterna kom ned till sin Adam och nr de sg hans partner tala med honom sklvde de
i stor bvan och frlskade sig i henne. De sade: Kom, vi ska s vr sd i henne! De
frfljde henne men hon skrattade t dem och deras drskap och blindhet. Och hon blev ett
trd i deras hnder s att hon kunde lta sin skugga snka sig bland dem. Och de besudlade
skuggan med stor orenhet. De orenade ven hennes rsts sigill och p s stt drog de en dom
ver sig sjlva, genom sin form och sin bild.
Men den andliga kom genom ormen, instruktren, och undervisade dem. Ormen sade: Vad
r det som man sagt er? Jo, att ni kan ta frn alla trd i trdgrden, men inte frn
trdet (90) med kunskap om vad som r gott och ont. Den kttsliga kvinnan
sade: Han sade inte bara t inte utan ocks rr det inte, fr den dag d ni ter frn det
kommer ni att ddligen d. Men ormen, instruktren, sade: Ni kommer inte ddligen d.
Det hr sade han fr att han r avundsjuk. Tvrtom! Era gon ska ppnas och ni bli som gudar
nr ni frstr vad som r gott och vad som r ont. Och instruktrisen lyftes frn ormen och
lmnade honom sjlv som en jordisk varelse.
Och den kttsliga kvinnan tog frn trdet fr att ta och hon gav ven t sin man som var med
henne och de sjlsliga t. Och deras uselhet avskiljdes frn deras okunskap och de frstod att
de var andligen nakna. Och de tog ngra fikonlv fr att binda om sina hfter.
D kom furstarnas ledare och sade: Adam! Var r du? Fr han visste nmligen inte vad som
hnt. Och Adam sade: Nr jag hrde din rst blev jag rdd eftersom jag var naken, s jag
gmde mig. Ledaren sade: Varfr gmde du dig om inte fr att du tit av det enda trd som
jag befallt dig att inte ta? nd t du! Adam sade: Det var kvinnan som du givit mig som
gav till mig s att jag t. Och den hgmodige fursten frbannade kvinnan. Kvinnan sade:
Det var ormen som frledde mig s att jag t. S vnde de sig till ormen, frbannade desss
skugga [.] svaghet, fr de frstod inte att det var deras egen form. Frn (91) den dagen var
makternas frbannelse ver ormen, nda till dagen d den fullkomliga mnniskan kom var
frbannelsen ver ormen. De vnde sig till sin Adam, lyfte upp honom, kastade ut honom och
hans kvinna ur trdgrden fr ingen vlsignelse var frn dem. De r ju sjlva under
frbannelsen. Och de kastade mnniskorna in i stor frvirring och livets mda fr att deras
mnniskor skulle bli helt vrldsliga och inte ha tid att hnge sig t den heliga Anden.
Och sedan fdde hon deras son Kain. Kain brukade jorden. Drnst knde han sin kvinna.
ter blev hon havande s att hon fdde Abel. Abel var fraherde. Och Kain frde fram
markens frukter. Men Abel bar fram ett offer frn sina lamm. Gud sg till Abels offer men
inte till Kains. Och den kttslige Kain jagade sin bror Abel. Och Gud sade till Kain: Var r
din bror Abel? Han svarade: Inte r vl jag min brors beskyddare? Gud sade till Ka<in:
Mrk vl att din brors blods rst skriar till mig, eftersom du har syndat med din mun kommer
det att vnda sig emot dig. Vem som n str i begrepp att dda Kain slpper loss sjufald
hmnd och du kommer frbli srjande och sklvande p marken.

Men Adam knde sin partner Eva s att hon blev havande och fdde [Seth] t Adam. Och hon
sade: Jag har ftt en annan mnniska genom Gud som ersttning fr Abel. Drnst blev Eva
havande s att hon fdde Norea. Hon sade: Han har ftt en 92 jungfru t mig till hjlp fr
varje mnskligt slkte. Hon r jungfrun som krafterna inte besudlade.
Sedan brjade mnskligheten att frka sig och frodas. Furstarna rdslog med varandra och
sade: Kom! Lt oss ordna en versvmning med vra hnder och utplna allt ktt frn
mnniska till boskap. Men nr krafternas Furste frstod deras plan sade han till Noah: Gr
en bt t dig av tr som inte brukar ruttna och gm dig i den, du och dina barn och boskap och
himlens fglar, stora och sm och lt den stranda p berget Sir. Men Norea kom till honom
fr hon ville komma med p bten. Men d han inte tillt henne blste hon p bten s att den
brann upp. Drnst gjorde han bten fr andra gngen.
Furstarna nrmade sig Norea fr att frleda henne. Den frmste bland dem sade till henne:
Din mor Eva kom till oss. Men Norea vnde sig mot dem och sade: Ni r mrkrets Furstar.
Ni knde inte min mor. Tvrtom var det er kvinliga partner som ni knde. Fr jag r inte frn
er. Tvrtom r jag ovanifrn.
Den hgmodige Fursten vnde sig med sin makt mot henne och hans ansikte svartnade. Frckt
sade han till henne: Du mste komma till oss p samma stt som din mor Eva. Fr mig har
givits [.]. Men Norea vnde sig med all sin kraft [] och ropade med hg rst till
Den helige, Alltets Gud: 93 Rdda mig frn orttfrdighetens furstar och befria mig genast
frn deras klor! Den store ngeln kom ned frn himlarna och sade till henne: Varfr ropar
du p Gud? Varfr r du hgmodig mot den heliga Anden? Norea sade: vem r du?
Orttfrdighetens furstar hade nmligen dragit sig undan frn henne. Han sade: Det r jag
som r Elelet, visheten, den store ngeln som str infr den heliga anden. Jag har snts till dig
fr att tala med dig och befria dig ur de laglsas klor och undervisa dig om din rot.
Men om den ngelns kraft kan jag inte tala. Hans utseende r som rent guld och hans
kldnad r som sn, fr min mun frmr inte tala om hans kraft och hans yttre. Den store
ngeln Elelet sade till mig: Jag, sdade han, jag r intellektet. Jag r frn de fyra ljusen som
str infr den stora osynliga Anden. Tror du att de hr furstarna kan ha makt ver dig? Ingen
av dem frmr ngot mot sanningens rot. Fr p grund av detta uppenbarade han sig i de sista
tiderna. Och de hr makterna kommer vervinnas och de hr makterna kommer inte besudla
dig och det slktet, fr ni har er boning i Ofrgngligheten dr den jungfruliga Anden r, den
som str ver kaosmakterna och deras vrld.
Men sjlv sade jag: Herre, undervisa mig om de hr makternas styrka, hur de blev till, frn
vilket vsen och 94 frn vilken materia r de, men ven om vem som format dem och deras
styrka? Och den store ngeln Elelet, intellektet, sade till mig: I ondliga sfrer finns
Ofrgngligheten. Visheten, hon som kallas Tron, ville skapa ett verk p egen hand utan sin
partner. Och hennes verk blev en himmelsk bild. Det finns ett frhnge mellan det som r
ovan och sfrerna som r nedanfr frhnget. Och en skugga blev till under frhnget och den
skuggan blev materia och den rmnade och hennes skapelse blev materia liksom ett abborterat
foster. Det tog skuggans form och blev till ett arrogant vilddjur som liknade ett lejon. Som jag
redan sagt var den androgyn, fr den hade ju kommit frn materien. Nr han ppnade sina
gon sg han en stor grnsls materia s att han blev uppblst och sade: Det r jag som r
Gud! Det finns allts ingen vid min sida. Nr han sade det hr syndade han mot Alltet. Men
en rst kom frn det uphjda absoluta. Den sade: du misstar dig Samael! Det betyder de
blindas Gud. Han sade: Om det funnits ngot fre mig s lt det bli synligt fr mig! Och
genast strckte Visheten ut sitt finger och frde in ljus i materien och fljde det nda ned till
Kaos omrden. Men hon tervnde upp till sitt ljus. ter [spred sig] mrkret i materien.

Eftersom den Fursten hade blivit androgyn skapade han en stor sfr t sig 95 med ondlig
utstrckning. Eftersom han tnkte skapa ngra barn t sig skapade han sju barn, androgyna
lika sin frlder. Och han sade till sina barn: Jag r Alltets Gud Men Livet, dotter till Trons
Vishet, ropade till honom: Du misstar dig Saklas! Det r han som ocks heter Jaldabaoth.
Hon blste in i hans ansikte och fr hennes skull blev hennes andedrkt en flammande ngel.
Den ngeln band Jaldabaoth och kastade honom ned i ddsriket under avgrunden. Men nr
hans barn Sabaoth sg den ngelns kraft tnkte han om s att han frbannade sin far och sin
mor materien. Han fraktade henne och sjng lovsnger till Visheten och hennes dotter Livet.
Visheten och Livet lyfte upp honom ovanfr den sjunde himlen, under frhnget som r
mellan det vre och det nedre. Han kallas krafternas Gud, Sabaoth fr han r ver Kaos
makter eftersom Visheten har installerat honom. Nr det hr hade hnt skapade han sig en stor
vagn fr Keruberna som ftt fyra ansikten, drtill orkneliga nglar som skulle tjna honom
samt harpor och lyror. Visheten tog sin dotter Livet och satte henne p hger sida om honom
s att hon fick undervisa honom om det som finns i den ttonde (himlen). Vredens ngel satte
hon p vnster sida om honom. Frn den dagen kallades hans hgra sida 96 Livet. Hans
vnstra har blivit urformen fr orttfrdigheten mot det absolut upphjda. Detta hnde fre
din tid.
Nr Jaldabaoth sg honom i hans stora ra och upphjdhet avundades han honom och
avunden blev ett androgynt verk. Det hr blev avundens ursprung och avunden fdde dden.
Dden fdde sina barn och installerade vart och ett av dem ver sin himmel. Alla Kaos himlar
blev fulltaliga.
Men allt detta hnde i enlighet med Alltets Faders vilja efter hela det upphjda mnstret s att
Kaos mngd kulle uppns. Se jag har lrt dig om furstarnas mnster och om materien i vilken
det avlades och deras frlder och deras vrld.
Men jag sade: Herre, inte r vl jag ocks frn deras materia? Du och dina barn r frn
frldern som fanns frn brjan. Deras sjlar kommer ovanifrn, frn det ofrgngliga ljuset.
Drfr kan inte makterna nrma sig dem p grund av Sanningens Ande som bor i dem. Och
alla som knner den hr vgen finns oddligen mitt ibland den dende mnskligheten. Men
sden kommer inte att visa sig nu utan frst efter tre generationer. Den kom att visa sig nr
den lste dem frn makternas villfarelses bojor.
Sedan sade jag: Herre, hur lnge? Han sade till mig: Nr den sanna mnniskan trder fram
i form av sann [..], den som frldern har snt. D denne ska lra dem 97 om allting. Och
han kommer att smrja dem med det eviga livets salva, den som det kungalsa slktet sknkt
honom. D ska de kasta de blindas tankar av sig. De kommer att trampa p dden som
kommer frn makterna. Och de kommer att vandra in i det grnslsa ljuset dr denna sd hr
hemma. D r makternas tid ute och deras nglar kommer att grta ver deras undergng och
deras demoner kommer att klaga ver deras dd. D kommer alla ljusets barn knna
sanningen och sin sanna rot och Alltets frlder och den heliga Anden. Medn en rst kommer
alla att sga: Rttfrdig r frlderns sanning och Sonen som r ver Alltet. Och frn var och
en till evigheters evighet, helig, helig, helig, amen!
FURSTARNAS NATUR