Reformation, Nationalism Och Den Andre, Gerle Art 07 I Gunner

elisabeth gerle
Nationalism, reformation och

den Andre i Danmark och Sverige1
Diskussionen om mänskliga rättigheter ser olika ut i Sverige och i Dan-

mark. Vad beror det på? Båda länderna var länge lutherska enhetssam-
hällen där reformationen blev en del i ett tidigt nationsskapande. Gradvis
har båda länderna gått mot större pluralism men ter sig ändå så olika
idag.
I Danmark deltar ofta präster och teologer intensivt i den politiska de-
batten. Den danska folkkyrkan har däremot inte någon som kan uttala sig
för kyrkan. När präster deltar i samhällsdebatten gör de vanligtvis det
som medborgare, inte som representanter för kyrkan. Ändå färgas deras
synsätt av deras teologi. Sören Krarup, kyrkoherde och talesman för
Dansk Folkeparti, är ett intressant exempel. Han har gjort sig känd för sin
främlingsfientlighet och för sin kritik av mänskliga rättigheter.
I Sverige har Sveriges Kristna Råd och Svenska kyrkans biskopar med
ärkebiskopen i spetsen engagerat sig för ett mer humant flyktingmot-
tagande. I alla Sveriges kyrkor kunde man inför påsken 2005 skriva under
det s.k. påskupproret som vädjade om amnesti för de tusentals flyktingar
som fått avslag på sina asylansökningar men ändå vistades i landet, och
där vissa gått under jord för att slippa bli utvisade.2
Min utgångspunkt är att det är omöjligt att helt skilja teologi och kul-
tur. Teologin har hela tiden samspelat med kulturella händelser och ut-
1. Delar av detta kapitel bygger på tidigare arbeten av författaren. Se Gerle 2006a och Gerle
2006b.
2. 2005 tog Sveriges Kristna Råd med dess 27 kyrkor och samfund initiativ till det som kom
att kallas Påskuppropet för att kräva flyktingamnesti. Man samlade in 157 251 namnunderskrif-
ter.
140
64202 Människa ORI.indd 140 06-11-30 13.54.27

vecklas genom att engagera sig i samtiden.3 Detta är naturligtvis särskilt
synligt i enhetssamhällen. Men också pluralismen är en del av en historia.
Den växer fram och tillämpas olika beroende på teologin, vars budskap
framförs genom varje tids politiska, filosofiska and sociala värderingar,
även om den vägrar att helt acceptera dessa.4
Det lutherska tankegodset har i både Danmark och Sverige haft stort
inflytande. Skiftande inhemska eliter har använt det för att homogenisera
kulturen. Strävan efter en enhetlig kultur har funnits i båda länderna. Där-
emot är det mycket tveksamt om man någonsin lyckats uppnå någon en-
hetlighet.5 Det evangelisk-lutherska kan förstås på många olika sätt. Inte
ens de konfessionella lutherska kyrkorna i Skandinavien är helt lika var-
andra utan har formats i relation till sin omgivning och skiftande politis-
ka och folkliga strömningar. Detta framträder vid en jämförelse mellan
den danska och den svenska folkkyrkan. I jämförelse med andra delar av
Europa kan ändå flera likheter ses mellan de skandinaviska länderna som
till en del kan förklaras av det gemensamma reformatoriska arvet. Kanske
går det att tala om en form av samhällelig ”kolonisering” av människors
tankar. Medan viktiga teman hos Martin Luther handlade om en kristen
människas frihet och om det nödvändiga att läsa och tänka själv så an-
vände statsmakterna kyrka och teologi för att kontrollera människor, sär-
skilt under den s.k. lutherska ortodoxin som inte var angelägen om vare
sig tanke- eller trosfrihet. Ända sedan reformationens dagar har olika
människor och rörelser tolkat budskapet både befriande och förtryck-
ande. Viktiga ledargestalter har lyft fram olika drag. Idag betonar både
Danmark och Sverige religionsfrihet. Dit hör rätten att ifrågasätta det
egna arvet.
Min hypotes om varför diskussionen om mänskliga rättigheter ser så
olika ut i Danmark och i Sverige är att det delvis hör samman med hur re-
formationen togs emot och utvecklades i de båda länderna. Min uppgift
blir då att analysera olika idéströmningar och folkliga rörelser och se hur
de samspelat med den danska respektive svenska evangelisk-lutherska
kyrkan.
3. Bernauer & Carette 2004: 3.

4. Bernauer & Carette 2004: 3.
5. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén visar hur Sverige aldrig varit så homogent som det
länge framställts. Se Svanberg och Tydén 1999.
141

Som utgångspunkt väljer jag att analysera några uttalanden från den
danske prästen Sören Krarup som blivit en talesman för Dansk Folke-
parti. Den hållning han ger uttryck för avviker från Lutherska världsför-
bundet (LWF) som i sina uttalanden representerar lutherska kyrkor i
många olika länder. Det visar sig också att LWF har en helt annan syn på
mänskliga rättigheter. Mot denna bakgrund jämför jag sedan med den
svenska situationen som kanske har lika svårt att bejaka ”the multitude”
ett folk som består av en stor mångfald.6
Postkolonial teori och lutherskt arv

Jag väljer att knyta an till post-kolonial teori för att granska den påverkan
det lutherska haft och för att granska förhållandet till migranter från and-
ra delar av världen.
Postkolonial teori utvecklades först inom litteraturvetenskapen som
studier av de koloniala relationerna mellan den koloniserande och den
koloniserade och förknippas med namn som Edward Said, Homi Bhabha
och Gayatri Chakravorty Spivak. Postmodernismen kritiseras för att fort-
farande vara eurocentrisk och sakna motståndsstrategier. Ändå bygger
postkolonial teori på vissa väsentliga inslag i postmodern teori, t.ex. kriti-
ken mot likhetsidealet som utrotar alla skillnader, alltså det dominerande
västerländska imperialistiska idealet som kränker och i förlängningen ut-
rotar allt som är annorlunda. Detta sätt att uppfatta verkligheten och som
riskerar att reducera all olikhet till en uniform likhet, kommer från gre-
kisk metafysik. Men den påverkade den tidiga kristna kyrkan som kom
att uppfatta varandet som något oföränderligt. När kristendomen blev
imperiets religion stimulerade detta tänkesätt till en ”kristen allergi mot
olikhet”. Derrida talar om den som ontoteologi av detsamma. Vidare kny-
ter postkolonial teori an till Foucaults tes om att kunskap och makt är
nära förknippade samt till Lacans och Kristevas kritik av hur subjektivitet
konstrueras.7
Det tvärvetenskapliga angreppssättet inom postkolonial teori proble-
matiserar kulturella, språkliga, historiska och psykologiska gränsdrag-
ningar som skapats i och med den västerländska koloniseringen. Denna
6. För begreppet multitude se Hardt och Negri 2005 och 2000.

7. Keller, Nausner och Rivera 2004: 9.
142

har inte bara skapat en ny ekonomisk och social ordning som systema-
tiskt ”anonymiserar, nedvärderar och marginaliserar människor i den s.k.
tredje världen”. Den har samtidigt upphöjt det europeiska modernitets-
projektet till modell för hela mänskligheten. På så sätt återskapas över-
och underordningsrelationer.8
Det kan verka underligt att använda denna teori för att granska det
lutherska arvet i Danmark och Sverige. Eftersom jag vill undersöka om
det reformatoriska arvet spelar någon roll när det gäller förhållandet till
utomeuropeiska invandrare i dessa båda länder anser jag att teorin kan
vara användbar. I mer överförd bemärkelse menar jag också att man kan
tala om det lutherska arvet i Skandinavien som en sorts kolonisering som
bidragit till att skapa enhet inom länderna och markera gränser gentemot
andra traditioner, länder och folk. Trots detta menar jag att det i detta arv
finns både bra och dåliga inslag. Detta är ytterligare ett skäl till att använ-
da postkolonial teori. Den betonar nämligen ambivalensen, att det för-
flutna, inklusive den koloniala tiden, uppvisar både positiva och negativa
drag. Vidare är begreppet hybriditet viktigt. Hybriditet är något mer än
pluralism. Hybriditet uppstår i mötet mellan människor, kulturer och rö-
relser och innebär att något nytt skapas. Edward Said hävdar att kolo-
nialismens värsta och mest paradoxala gåva var att låta människor tro att
de främst eller enbart var vita eller svarta, västerländska eller orientalis-
ka.9 Det moderna tänkandet organiserades runt motsatta och varandra
uteslutande kategorier som samma/annorlunda, ande/materia, subjekt/
objekt, innanför/utanför, ren/oren, rationell/kaotisk. Inom denna logik
klassificerades också människor som civiliserad/primitiv, kristen/hed-
ning, infödd/främling, vit/svart, man/kvinna, rik/fattig eller som hel/
handikappad.10 Invandrare i väst, liksom många kvinnor världen över, le-
ver i gränssnittet med en erfarenhet av att både höra till och inte. Identitet
blir då inte en statisk uppsättning med särdrag utan något som utvecklas i
en pågående process av interaktion, identifiering och avståndstagande.11
Min utgångspunkt när jag jämför Danmark och Sverige är alltså att det
lutherska gett både positiva och negativa bidrag till ländernas utveckling.
8. de los Reyes och Mulinari 2005: 75.

9. Said 1993: 336.
11. Keller, Nausner och Rivera 2004: 11–12.
143

I mötet med det danska respektive svenska har en blandning av olika
samhälleliga faktorer och särdrag påverkat det kyrkliga livet och hur den
evangelisk-lutherska tron utformats i dessa båda länder. Dit hör ekono-
miska förutsättningar, kulturella särdrag, politiska och sociala rörelser
samt filosofiska trender som varit med om att utforma tron, dess praktik
och inte minst dess organisering.
Idag är detta arv på många sätt ifrågasatt och undanträngt. Samtidens
dominerande ideologi i liberala samhällen betraktar religion och tro som
något privat. Det offentliga rummet fylls snarare av konsumtion än av re-
flektion. Ändå fyller det evangelisk-lutherska arvet fortfarande flera funk-
tioner, socialt, politiskt och religiöst. Vår tid präglas av globalisering, kul-
turmöten och pluralism som skapar ny hybriditet. Vad händer om den
evangelisk-lutherska tron blir en avgörande faktor för en nationell identi-
tet? Om den evangelisk-lutherska tron blir en etnisk markör och tecken
på nationell tillhörighet, vad händer då med förhållandet till mänskliga
rättigheter som kan sägas representera mer republikanska värderingar
om varje människas lika värde oberoende av etnisk, religiös eller annan
tillhörighet. Historiskt sett har den evangelisk-lutherska tron i Skandina-
vien starkt knutits till de nationella projekten. Betyder det att den idag
självklart kan användas för att dra gränser gentemot ”de andra”? Kan den
istället fungera som ett stöd och en inspirationskälla för en människosyn
som betonar alla människors lika värde?
Utformningen av ett ”vi” och ett ”dom”, ett särskiljande av ett vi som
har makt gentemot ”de andra” påverkas av många olika faktorer. Post-
koloniala intellektuella påpekar att när samhällen, strukturer och män-
niskor beskriver ”de andra” som främmande, underordnade och rasifie-
rade ”så (åter)skapas en teoretisk länk mellan den koloniala plundringen
av länder i periferin och den rasistiska ordningen idag”.12 Uppdelningen
av världen i olika regioner och uppfattningen att människor har väsens-
skilda kulturella eller biologiska olikheter, essenser, blir till en ordning
som i sin sociala praktik befäster och vidmakthåller ojämlikhet. Denna
ojämlikhet får betydelse ”när det gäller försörjningsmöjligheter, arbets-
villkor, tillgång till välfärd och förutsättningar för politiskt deltagande i
såväl den rika som den fattiga delen av världen”.13 Globaliseringen gör det
12. de los Reyes & Mulinari 2005: 18.

144

möjligt för kapital och varor att färdas fritt medan människors migration
omgärdas av strikta restriktioner. Den rika världen konsumerar varor och
tjänster som ”producerats bortom arbetsrättens gränser” samtidigt som
ekonomierna i väst lockar ”en växande skara arbetskraftsinvandrare”.14
I denna globala situation blir kön och ”ras” delar av klassformeringen.
Paulina de los Reyes och Diana Mulinari upprepar att:
Det finns inga sociala positioner (eller identiteter) som inte kon-
strueras utifrån klass, kön och ras/etniska asymmetrier.15
Ras/etnicitet och kön samverkar genom intersektionalitet för att skapa

klass. Intersektionalitet lyfter fram att ett antal olika förtryck samverkar.
Då blir det också viktigt att fråga varför vissa asymmetrier i förhållande
till makt är viktigare än andra. de los Reyes och Mulinari varnar för att en
politik som sätter frågan om identitet och erkännande av olikhet i cent-
rum riskerar att förstärka uppdelning och essentialistiska tendenser. Den
interkontinentala migrationen och den ständiga flyktingströmmen från
länder utanför västvärlden gör att den rika och den fattiga världen idag
alltmer lever sida vid sida också i norr.
Flera samtida processer bidrar därför till att vidmakthålla relationer av
över- och underordning mellan individer och grupper. Historiska proces-
ser och samhälleliga förändringar innebär att maktutövning alltid är in-
bäddad i komplexa nätverk av strukturella relationer, institutionella are-
nor och mänskliga handlingar som bildar de intersektioner där makten
återskapas eller där förändring blir möjlig.16 Den ständiga instabilitet som
tidigare kännetecknat den fattiga världen tränger nu igenom välfärdens
murar i den rika världen. Inte heller där kan välfärden längre tas för gi-
ven. Även de som självklart betraktar sig som en del av den rika världen
är oroade av globaliseringen. Detta är en möjlig förklaring till att det fria
flödet av varor, arbetskraft och kapital går hand i hand med ”en revitalise-
ring av nationalism, höga tullmurar och en alltmer restriktiv invandrings-
och flyktingpolitik i västvärlden.”17 Min andra hypotes är att detta delvis

16. de los Reyes & Mulinari 2005: 17 f.
145

kan kasta ljus över den danska situationen där Dansk Folkeparti är ett ex-
empel på en rörelse som på nytt vill återskapa enheten mellan ett folk, ett
språk, en tro och en kultur. Danmark som under de senaste årtiondena
alltmer förvandlats från ett jordbruksland till en global spelare verkar
mer än Sverige vilja betona det specifikt danska. Kan det bero på att man
upplever ett större hot från globaliseringen än vad Sverige gör, eller har
det med språkbruket att göra? I linje med Raymond Williams och Nancy
Fraser och Linda Gordon menar jag att de termer som används för att be-
skriva det sociala livet också är aktiva krafter för att skapa det.18 Detta hör
samman med min första hypotes att reformationen togs emot och utveck-
lades olika i Danmark och i Sverige, något som påverkar samtida politiskt
språkbruk.
Som bakgrund och genomgående samtalspartner för min analys an-
vänder jag en antologi från ett danskt-svenskt samarbete vid Centrum för
Danmarksstudier vid Lunds universitet om Grundtvig som nyckeln till
det danska.19 Den utgångspunkt jag valt är alltså den kampanj mot mänsk-
liga rättigheter och mot invandrares integrering i det danska samhället
som bedrivs av Dansk Folkeparti och av den danske kyrkoherden Sören
Krarup, som också är redaktör för den danska tidskriften Tidehverv.20
Den hållning han ger uttryck för avviker radikalt från Lutherska världs-
förbundet som ser försvaret av mänskliga rättigheter som ett grundläg-
gande kristet åtagande:
Lutheran churches see the protection of human rights as a basic

Christian concern.21
18. Williams 1976 och Fraser 1997: 122.

19. Sanders och Vind 2003.
20. Sören Krarup är kyrkoherde och sedan 2000 representant för Dansk Folkeparti. 1984 blev
han redaktör för den kristna tidningen Tidehverv. Tidehverv har också kommit att beteckna en
riktning inom dansk teologi. Första numret utkom 1926 inspirerat av Martin Luther och Sören
Kirkegaard och deras angrepp mot sin samtids kyrka och idealistiska rörelser. Gud är det helt an-
norlunda och det mänskliga är intet. Mot liberalteologin och den kyrkliga idealismen som man
fann i KFUM och i Indre Missionen hävdade Tidehverv att människan inget kunde göra för sin
frälsning utan bara försöka leva ut nästankärlek på jorden. Däremot kunde kristen tro inte an-
vändas för att utforma ett bättre samhälle. I maj 1988 kom Tidehverv i nytt format och i en ledar-
artikel beskriver Krarup dess nya redaktionella linje.” Med udgangspunkt i kristendom og dansk-
hed vil vi hævde det åndelige grundlag, som det menige folk her i landet lever på.”
21. http://www.lwf-assembly.org/aboutlwf.html (050919).
146

Flera danska teologer som exempelvis Niels Henrik Gregersen knyter an
till detta synsätt och menar att en klassisk luthersk teologi idag behöver
rekonstrueras som svar på de nya utmaningar som möter kyrkan i en glo-
bal, multireligiös värld. Den fundamentala motsatsen mellan ”oss och
”dem”, mellan kristna och icke-kristna som Luther tog för given måste
ifrågasättas.22 Viggo Mortensen menar:
Man kan meget vel argumentere for, at menneskerettighederne har

deres oprindelse i en kristen livsforståelse. Men én gang tænkt og sat
ind i verden, så kan de opfattes og gøres gældende også uafhængigt
af kristendommen. De er universelt menneskelige.23
Sören Krarup däremot beskriver mänskliga rättigheter som vår tids för-
därvsmakt, djävulen förklädd till en humanitär ljusets ängel:
Menneskerettighederne er virkelig vor tids fordærvsmagt, djævelen

i skikkelse af en humanitær lysengel, forfalskningen og sammen-
blandingen af Gud og menneske, himmel og jord.24
Vad händer med den kristna inspirationen till mänskliga rättigheter om

kristen tro framställs som en del av det etniska, nationella? Vilka etiska
konsekvenser får detta för medborgarskap och demokratisk tillhörighet?
Vilka asymmetrier blir viktigast? Är skillnaden mellan Danmark och Sve-
rige så stor som den ofta framställs i Sverige?
Mänskliga rättigheter som en modern avgud

– ett danskt exempel
Den danske kyrkoherden Sören Krarup som sedan år 2000 är represen-
tant för Dansk Folkeparti har länge ifrågasatt invandringen i Danmark
och drivit en fullständig hetskampanj mot allt tal om mänskliga rät-
tigheter. Utifrån Luthers skrift om den trälbundna viljan menar han att
människor är helt oförmögna att göra det goda och att inse vad som är
22. Gregersen 2005: 1–3.

23. Mortensen 2000.
24. Krarup i Tidehverv 2/74: 22.
147

gott.25 Han hävdar att mänskliga rättigheter är en modern avgud som bin-
der och förslavar istället för att frigöra, precis som kvinnofrigörelsen. I en
krönika 2005 skriver han:
Den heliga avsikten eller den goda idealismen träder in i lagens

ställe i människorättssamhället. Det blir en markant skillnad på
onda och goda, vita och svarta. De goda och vita har faktiskt rätt på
förhand. Medan de onda och svarta stämplas och jagas som fred-
lösa.26
Han hävdar att vår tid gripits av en formlig godhets-psykos. Medierna

tävlar om att vara mest god, dvs. politiskt korrekt, och påverkar befolk-
ningen att hålla med de rätta.27 Mänskliga rättigheter beskrivs som en de-
monisk ideologi.
Denna demoniska ideologi kom således att bestämma utvecklingen,

i det att allt som nazismen var emot, skulle efterkrigstiden vara för,
och allt som nazismen var för skulle efterkrigstiden vara emot. Men
därmed blev världen ideologiserad. Därmed blev skillnaden mellan
gott och ont, på svart och vitt lika tydlig och helig som i nazismen.
Det politiska blev därmed demoniserat. Politik blev till en fråga om
världens frälsning. Och när världens frälsning står på spel kan man
inte låta sig hindras av, eller ta hänsyn till, så underordnade saker
som given gällande lag.28
Krarup menar att rättsstaten är hotad av den negativa fanatism som upp-
görelsen med nazismen tvingade fram. För att bli godtagna i det moderna
ska rättigheterna vara både naturliga och universella. Krarup kämpar
istället för dansk lagstiftning och rätten att vara särskild, annorlunda. Dit
tycks också höra rätten att betrakta exempelvis kvinnor och invandrare
som underordnade.
25. Luther 1925.

26. Krarup 2005.
27. Krarup 2000.
28. Krarup 2005.
148

När den absoluta godheten står på spel kan bara absolut och all-
omfattande förhållningsregler komma i åtanke. Om den goda tan-
ken är avhängig av att de onda sätts ur spel, kan en värld dominerad
av mänskliga rättigheter inte låta sig nöjas med att låta gällande lag
tala. Därför är häxjakten en del av nutidens karaktäristik, och därför
påminner de mänskliga rättigheternas värden så mycket om de sam-
hällen som man menar ha lagt bakom sig, med Stalins Sovjetunio-
nen och Hitlers tredje rike.29
Paul Sander Olsen gör en positiv anmälan av Krarups bok, 2000, Dansen
om menneskerettighederne där han härleder tänkandet om rättigheter till
renässansens övertro på människan. På 1700-talet började man dyrka
skapelsen, naturen istället för Skaparen. Nästa steg var att tillskriva sig na-
turliga rättigheter. Men han menar att det som i den amerikanska själv-
ständighetsdeklarationen beskrivs som uppenbart, att alla människor är
skapade lika, kommer i konflikt med verkligheten. Det är ju uppenbart att
människor inte är lika utan olika.
For selv et barn vet jo at det finnes ikke to mennesker som er like.
Rent bortsett fra at noen f.eks. er født som kvinner, andre som
menn; noen hvite, andre svarte eller gule med alle de konsekvenser
det innebærer […] Nei, like er vi mennesker bare over for Gud. Det
innebærer først og fremst at vi alle er syndere i lovens lys. Men det
betyr også at evangeliets nåde i Kristus Jesus er for alle mennesker,
nemlig alle syndere. […] Å ville gjennomføre, eller rettere gjennom-
tvinge full likhet mellom mennesker, er både tyranni og hykleri. Det
er således betegnende at de menn som formulerte disse store ord,
utryddet indianerne og holdt slaver!30
Ändå är det denna övertro på människans fullständiga frihet och likhet

som är vår tids grundlag, menar Sander Olsen i linje med Krarup. Dekla-
rationen om mänskliga rättigheter från 1948 beskrivs som efterkrigs-
tidens trosbekännelse som kom att forma utvecklingen och skapa världen
29. Krarup 2005.

30. Sander Olsen 2000.
149

efter sin ideologiska bild.31 Sander Olsen citerar Krarup och menar att
detta är ett sätt att försöka upprätta ett jordiskt paradis – något som alltid
leder till det motsatta.
Og alltid skjer det samme: Hvor menneskene bestemmer seg for å

frelse verden og opprette paradis på jorden, blir resultatet det mot-
satte. For det eneste middel mennesket har til å oppnå dette paradis,
er makt. […] Som Krarup skriver: ”Hensikten helliger jo midlet –
hos alle besatte, hos jesuitter, socialister og humanisten” (side 112).
[…] ”Humanismen – det vil sige troen på mennesket i stedet for på
Gud – fører i sidste instans til afgudsdyrkelse og dermed til magt-
misbrug og uret, for det selvretfærdige menneske vil ikke vide sig
begrænset af gældende lov. Når man nu er retfærdig! Når man nu
har en vilje, der er absolut god og vil frelse verden og menneske-
heden! Så er det ikke blot overføldigt, men meningsløst, ja, forarge-
ligt, at være bundet af lovens ord. […] Dyrkelsen af menneskerettig-
hederne opstår dér, hvor humanismen fortrænger kristendommen”
(side 53–54).32
Humanismen, som enligt detta synsätt satt människan i Guds ställe, är hu-
vudfienden. Detta polariserade tänkande är tydligt i tidskriften Tidehverv.
Tidehverv är också en rörelse som bl.a. ordnar sommarmöten varje år.
Torben Bramming har skrivit historien om Tidehverv, något som ger en
intressant bakgrund till Sören Krarup och de tankar han för fram. Efter
andra världskriget vänder sig Tidehverv inte längre mot den kyrkliga ideal-
ismen, hävdar Bramming.33 Fienden är nu den moderna kulturen och dess
ideologier positivism och humanism som tror sig kunna frälsa människan.
Den reduktionistiska vetenskapen ser människan som ett stycke natur och
välfärdsstaten har blivit en avgud. Hotet kommer från humanismen som
tror att människan har en god vilja. Mellan 1950–64 sker en uppgörelse i
Tidevherv mellan Knud Eiler Lögstrup och Kristoffer Olesen Larsen. Lög-
strup hävdade att verkligheten är en enda och att det därför är samma
verklighet som kristendom och humanism talar om. Båda kämpar mot
31. Krarup 2000: 135.

32. Sander Olsen 2000.
33. Bramming 1993: 122.
150

människans själviskhet och självupptagenhet. Om man förstår livet som
en gåva så har man också förmåga att uppfatta andras liv som en gåva som
måste värnas. Olesen Larsen däremot utgick från att det kristna kärleks-
budet var dubbelt och både handlade om att älska Gud och sin medmän-
niska. Om man försöker fjärma Gud från budet om nästankärlek så är det
ett uttryck för människans gudsuppror och gör människans tankar om sitt
eget förverkligande till något absolut. Evangeliet är däremot en befrielse
från detta självförverkligande som går ut på att lyckas. Människolivet är
enligt Olesen Larsen egentligen något tillfälligt och meningslöst.34
Från 1966 börjar så Tidevhervs andra generation med bl.a. Sören
Krarup och Margrete Auken. Då råder enighet om att evangeliet inte har
något att göra med hur det borgerliga samhället inrättas. På det kulturella
planet måste därför kristna och icke-kristna mötas på jämbördig fot i dis-
kussionen om hur samhället ska inrättas. I samband med studentupproret
ändrar emellertid Krarup hållning. Nu hävdar han, enligt Bramming, att
kristendom och humanism/marxism är oförenliga. Marxismen tror näm-
ligen på människan som sanningen medan kristendomen tror på en san-
ning utanför människan. Marxismen blir för honom religiös och beredd
att offra människor för mänsklighetens skull.35 Denna kritik mot alla ideo-
logier kvarstår hos Krarup.36 Om lagen utelämnas när kristendomen för-
håller sig till det omgivande kulturlivet leder det till att människan enbart
blir bekräftad i sin syn att allt är tillåtet.37 I citatet ovan menar jag att
Krarup och Sander Olsen ger uttryck för en sådan ideologikritik. Man
kan också se det som att de följer den sene Luthers kritik av alla svärmis-
ka, idealistiska ansatser. Det kommande gudsrikets vision om upprättelse
och helande för alla människor är något som hör framtiden till. Här och
nu gäller synden. Människan behöver lagen för att göra det goda. Idealis-
tiska tankar om människors jämlikhet bör inte påverka vare sig kyrka
eller samhälle. Inte heller leda till nya lagar som slår vakt om alla männi-
skors värdighet, tycks det.
34. Bramming 1993.

35. Bramming 1993. En kritik av marxismen som en konstruktion av verkligheten, ”som en
metafysik” finns också hos den svenske filosofen Axel Hägerström som haft stort inflytande
inom svensk rättsuppfattning. Se Sigurdsson 2000:68.
36. Om Krarup är påverkad av Karl Barth och dennes distinktion mellan kristendom och
religion som ideologi ligger utanför denna forskningsuppgift.
37. Bramming 1993
151

Martin Luther laborerade med distinktionen coram Deo och coram ho-
minibus. Inför Gud, coram Deo, är människan förklarad rättfärdig. Hon
är förlåten. Gentemot andra människor är och förblir hon en syndare som
ibland behöver tvingas av regler och bud att göra det goda. En konserva-
tiv kristendomstolkning har i tidigare skeden, som exempelvis hos Alt-
haus och Hirsch, varnat för att blanda in tankar om jämlikhet i samlivet
mellan människor här och nu.38 Jämlikhet är något som gäller inför Gud.
Det hör därmed det kommande gudsriket till. Inför Gud är vi alla lika.
Inte gentemot andra människor.
Diskussionen om vad som redan nu bör förverkligas och vad som är
en del av det framtida gudsriket har emellertid pågått genom den kristna
historien. Ska Jesu exempel och det eskatologiska framtidshoppet med
rättvisa, fred, kärlek, jämlikhet och värdighet för alla tillåtas påverka re-
dan här och nu eller är det något att skjuta på framtiden? En skarp dis-
tinktion mellan vad som gäller inför Gud, coram Deo, och vad som gäller
inför människor, coram hominibus, kan inom luthersk tradition bli ett
argument för att människor visserligen är skapade till Guds avbild och
därmed lika värda utan att detta blir något som påverkar samhällets struk-
turer här och nu. Upprättelsen, ”rättfärdiggörelsen” och evangeliet fri-
görelse blir då inte heller något som påverkar samhället.
Krarup och Sander Olsen förefaller ligga nära en sådan luthertolkning.
Alla utmaningar från Jesu liv och det gudsrike han gestaltade omkring sig
försvinner då ur politiken och skjuts på framtiden. Mot det universella
anspråket från mänskliga rättigheter för alla här och nu slåss de för det
särskilda, partikulära. Insprängt i deras argument finns den etablerade
modernitetskritiken. Jämlikhet kritiseras för att ha blivit liktydigt med
likhet. Och det kan ju som Sander Olsen påpekar minsta barn inse att
människor är olika. Svarta, vita, kvinnor, män. Det intressanta är det som
38. Martin Lind lyfter fram vad Hirsch skriver om privat äganderätt: ”So möchte ich das
Eigentum mit seinem Ungleichheiten zu den Geschenken der göttlichen Schöpfungsordnung
rechnen, die der Mensch nicht ungestraft zerstören darf.” Emmanuel Hirsch, Deutschlands
Schicksal. Statt, Volk und Menschheit im Lichte einer etischen Gesichtansicht, 2., durchsehene and
um ein Nackwort vermehrte. Aufl. Göttingen, 1922:.122. Althaus resonerar likartat Den enhet i
Kristus som gäller i den kristna tron mellan jude och grek, träl och fri, man och kvinna är inte
något som upphäver den ”biologiskt och samhälleligt bestämda ojämlikheten”. En människa kan
alltså på samma gång leva i en andlig jämlikhet i Kristus och en samhällelig ojämlikhet. Lind
1975:182, f.
152

inte sägs. Bör olikhet leda till uppdelning, skilda roller och uppgifter, till
över- och underordning? Inom Dansk Folkeparti har det danska getts
företräde framför allt annat. Att alla människor i ett land bör behandlas
lika och ha samma rättigheter oavsett etniskt ursprung blir då ett hot mot
danskheten.
Kampen mellan Georg Brandes och Grundtvig, mellan upplysning och
romantik, mellan de kulturradikala och de nationellt kristna har återupp-
stått inom Dansk Folkeparti, menar Hans Hauge som är lektor vid Århus
universitet i Nordiska språk och litteratur. Han hävdar vidare att Dansk
Folkeparti nu ideologiskt bygger på en blandning av socialdemokrati, på
det ekonomiska planet, Sören Kierkegaard, på det existentiella eller pri-
vata planet och Grundtvig på det folkligt-politiska eller det offentliga pla-
net. Tidehverv som tidigare var en ofolklig avantgarderörelse har nu blivit
folklig medan grundtvigianismen som tidigare var folklig nu har blivit en
elitistisk präströrelse med ett nära förhållande till staten. I denna om-
svängning har prästen Sören Krarup varit framträdande.39
För Sören Krarup och hans anhängare tycks motsättningen stå mellan
humanism och kristendom, mellan en internationell universalistisk rätts-
kultur och en partikulär, dansk lagstiftning. I bakgrunden anas tankar
från Grundtvig om ett enhetligt folk som självt ska stifta sina lagar. Hauge
hävdar att Krarup framförallt är patriot, étatist. Folkgräns och statsgräns
bör sammanfalla. På så sätt bevaras största möjliga självbestämmande.
Mänskliga rättigheter och kosmopolitiska värderingar underminerar na-
tionalstaten som den kom att utformas efter den Westfaliska freden 1648.
Självbestämmande förutsätter ett territorium och en stat som kan för-
svara detta territorium med vapen. En deterritorialisering är därför den
yttersta faran.40
En konservativ luthertolkning som starkt betonar människans synd-
fullhet går bra att förena med krav på säkra gränser och statssuveränitet.
Då är det också rimligt att kritisera en optimistisk, atomistisk, nästan fun-
damentalistisk tro på människans rättigheter. Om den s.k. tvåregemen-
tesläran i konflikt med Luthers egna tankar tolkas så att kyrkan bara bör
befatta sig med det andliga uppstår en dualism mellan inre och yttre, and-
39. Hauge 2003: 180 f.

40. Hauge 2003: 188 f. Hauge själv menar att staten redan är underminerad av globalisering-
en inifrån och därför bara utgör en mask.
153

ligt och världsligt som också leder till ett ointresse för människors rättig-
heter. För en kristen tro som i sin etik betonar uppgiften att värna med-
människan uppstår däremot inte denna konflikt. Man bygger då inte på
en atomistisk kontraktsetik där varje människa ses som en ö, oberoende
av andra. Tvärtom utgör bibliska tankar och motiv om gemenskapens och
solidaritetens betydelse en viktig inspirationskälla till arbetet för varje
människas värdighet och livsmöjligheter. En sådan humanism, som ock-
så kan ha kristna förtecken, inser självklart att upplysningens jämlikhets-
krav inte betyder att alla ska vara likadana utan lika värda. Här blir gräns-
överskridande något positivt och ses som ett utslag av en kristen etik.
Tankarna om varje människas lika värde som skapade till Guds avbild le-
der också till att alla över- och underordningsteorier utmanas. Männi-
skors olikhet blir inte något givet, essentiellt. Det givna är gudslikheten
och människans ansvar.
Idéhistoriskt arv från Grundtvig

Sören Krarup som på tidigt 70-tal uttalade sig kritiskt mot Grundtvig och
hans tal om danskhet började alltmer själv tala om dansk kultur.41 I det
sammanhanget knyter han an till en dansk idétradition från N.F.S. Grundt-
vig. Ole Vind, som disputerat på en avhandling om Grundtvigs histo-
riefilosofi 1999, påpekar att denne verkade ”inom en religiös och histo-
risk-filosofisk världsbild som helt skiljer sig från en modern sekulariserad
föreställning”.42 1800-talet var demokratins första århundrade, men ock-
så nationalismens. 1848 föll enväldet och de första stegen togs mot den
danska grundlag som kom 1849. Grundtvig som var med i berednings-
arbetet reserverade sig mot grundlagen som han betraktade som ”odansk
och ofolklig” och därför att han ansåg att parlamentarismen byggde på
strid mellan egoistiska klass- och särintressen. Han menade att ett land
skulle styras av en kung eller ledare som läste av folkets vilja och tog hän-
syn till folkets ”sanna och långsiktiga intressen”.43 Han läste myten om Ba-
bels torn så att Gud instiftat de olika folken var och en med sitt språk. Ett
språk, ett folk och en historia blev för honom en del av skapelseordning-
41. Hauge 2003: 189.

42. Sanders 2003: 9.
43. Vind 2003: 23.
154

en. Folket var en kulturell gemenskap. Det var organiskt framvuxet lik-
som familj och släkt. Ett folk är något man föds in i. Här knyter han an till
de tyska filsosoferna Herder och Fichte med nationalromantiska inslag
istället för till fransk upplysningstradition som betonar universella mänsk-
liga rättigheter, allmän rösträtt och parlamentarisk demokrati. Inom fransk
upplysningstradition består folket av medborgare som deltar i ett natio-
nellt projekt inom en politisk ram. Dansk nationalism, folklighet och
kyrklighet kom att bygga på 1800-talets romantiska och religiösa livsför-
ståelse snarare än på upplysningstidens eller socialdemokratins idéer.44
Det är därför som den senaste tidens ”nynationalistiska reaktion emot ett
multietniskt samfund” i Danmark kan åberopa inslag i tänkandet hos
Grundtvig.45 Grundtvigianismen som rörelse 1860–1940 karaktäriseras
av att det nationella, det folkliga och det kyrkliga blev tre sidor av samma
sak.46 Folkkyrkan blev alltså en del av nationsbygget i Danmark medan
”det svenska” snarare byggdes utanför kyrkan, i och omkring arbetar-
rörelsen. I Danmark betraktades folket av Grundtvig som ett subjekt i
kyrkan medan det i Sverige istället var ett objekt att förhålla sig till.47
Motsättning mellan fransk och tysk förståelse av vad det betyder att
vara ett folk får stor betydelse för möjligheten att höra till eller inte. Enligt
den tyska föreställningen blir det i princip bara den som föds in i folket
som verkligen tillhör det. Men om folk inte tolkas biologistiskt utifrån
blodstillhörighet och släktband så blir ju också nytillkomna en del av fol-
ket. Om barn föds in i en kultur och blir del av ett språk och en historia så
kan man tänka om dem som invandrar att även de blir en del av historien.
Att den mottagande kulturen skulle kunna lära sig något av de nytillkom-
na blir däremot en främmande tanke. De som ska anpassa sig är de nya.
Det är de som ska lära sig det nya landets språk och historia och kultur.
Denna assimilationsinriktade hållning har i Danmark tagit sig uttryck i
lagstiftning om det danska språket och en dansk litteraturkanon vid sko-
lor och universitet. Man kan ha olika syn på värdet av att skapa samman-
hållning genom att slå vakt om att danska ska vara det gemensamma språ-
ket och genom att lyfta fram just danska författare, konstnärer, designers,
44. Sanders 2003:9; Vind 2003: 22.

45. Sanders 2003: 11.
46. Vind 2003:15; Se även Balling 1998.
47. Claesson 2003: 75–76.
155

musiker, filmskapare etc. När självklara demokratiska värderingar som är
grundläggande för ett antal liberala välfärdsstater beskrivs som just dans-
ka blir det emellertid tveksamt. Demokratiska principer och mänskliga
rättigheter knyts på så sätt till en etnisk identitet. Genom detta språkbruk
upprätthålls distansen till de andra. Normen är de danska. Deras värde-
ringar blir på så sätt överordnande.
För Grundtvig var folkandan, fäderneslandet och modersmålet nyckel-
begrepp. Känslan för modersmålet är grunden för det danska. För Grund-
tvig var detta knutet till hans tankar om det ”levande ord”. Ordet var för
Grundtvig levande till skillnad från skrift som var dött. Utifrån sin kritik
av den akademiska lärdomen hävdade Grundtvig att kristendomen inte
utvecklat sig genom tolkning av bibeln utan genom den religiösa prak-
tiken, genom den betydelse folket genom historien tillskrivit ritualer som
dop och nattvard.48 Denna syn hörde också samman med pedagogen
Grundtvig som betonade människors egna liv och erfarenheter. Ett annat
inslag hos Grundtvig är nämligen hans idéer om upplysning för livet. Han
vände sig i sin pedagogik emot ren bokkunskap och menade att kunskap
syftade till ”livsförståelse”. Ingen annan kunskap kan ersätta livets egen
undervisning. Det levande talade ordet och livets upplysning var nära
knutet till hans tankar om folkupplysning Det vanliga folket var upplys-
ningens källa snarare än de lärda. I kontrast mot den franska revolutio-
nen ville han dock inte riva ner maktstrukturer med våld. Risken var då
stor att de bara ersattes av andra. Istället för en våldsam revolution ville
han se en fredlig förvandling av alla element i samhället baserat på ömse-
sidigt erkännande av allas rätt att existera.
Det är uppenbart att man kan läsa och använda Grundtvig på ett natio-
nalistiskt sätt. Speciellt hans idéer om ett folk, ett språk och en historia kan
lätt användas etnocentriskt. Nationsföreställningen i Danmark bygger på
en idé om kulturell och politisk enhet, menar Ola Fransson. Han påpekar
också att vagheten i det grundtvigska arvet haft stor betydelse för både
dess överlevnadsförmåga och dess inflytande.49 Kampen om det danska
folkbegreppet inleddes 1840. Att Grundtvigs tankar om ett folk segrade
kan bero på att hans texter var både svårtillgängliga och oprecisa.50 De är
48. Fransson 2003: 137–139.

49. Fransson 2003: 126
50. Fransson 2003: 143
156

alltså öppna för olika tolkningar. På andra håll ger Grundtvig utryck för
tanken att man blir en del av ett folk genom att delta, en syn som ligger
närmare den franska idén om medborgarskap. Grundtvig verkade också
under lång tid och var aktiv på flera olika områden som diktare, psalmför-
fattare, präst, pedagog och politiker. Idag knyter Dansk Folkeparti an till
hans idéer om kulturell och politisk enhet. Om man tar till sig hans tankar
om samexistens och om allas rätt att existera så skulle de lika väl idag kun-
na vara en bas för ömsesidig respekt också i ett multietniskt samhälle.
Grundtvigs tankar bidrog nämligen också till religionsfrihet och plu-
ralism. På hans tid hade väckelserörelserna börjat bilda gemenskaper
utanför hushållet där de ville ha rätt att välja egen präst. I nästa steg ville
de också ha rätt att välja en förkunnare utanför prästståndet. I det tredje
stadiet väljs både förkunnare och sakramentsförvaltare. Grundtvig hör
hemma i den tredje fasen med sin frimenighetsförkunnelse under 1830–
40-talet. Hans ”magiska upptäckt” från 1825 innebar nämligen att han
fick en syn på de väckta som kyrkans subjekt. Den apostoliska trosbekän-
nelsen blev nu ”ett tecken på dess direktkontakt med den ursprungliga
och tron, i stället för bibelstudiet”.51 Denna väckta menighet blev på så
sätt fri från rationalistiska prästers bibeltolkning och kyrkan blev en ram
runt den sanna och fria väckelsegemenskapen. På så sätt kunde bonde-
väckelsen stanna kvar inom statskyrkans ramar.52 Här blev utvecklingen
alltså en helt annan än i Sverige där väckelserörelserna bildade egna s.k.
frikyrkor. I Sverige var det i princip förbjudet fram till 1860 att bekänna
någon annan religion än den evangelisk-lutherska. Först 1951 blev det
tillåtet att lämna Svenska kyrkan utan att gå in i något annat kristet tros-
samfund. Genom sin betoning av traditionen och den apostoliska bekän-
nelsen blev Grundtvig en bro också till katolsk tro i Danmark. Han av-
vek på så sätt från den protestantiska principen om skriften allena. Hans
människosyn låg också närmare den romersk-katolska genom att han inte
såg människan som helt och hållet fördärvad. Även hans betoning av
gudstjänsten och av riten och synen på sakramenten som förmedlare av
Guds nåd innebar att han bildade en brygga för danskar som konvertera-
de till katolicismen i Danmark.53 Trots sina nationalromantiska inslag var
51. Claesson 2003: 67.

52. Claesson 2003: 67.
53. Werner 2003: 93, 96.
157

han den som öppnade för pluralism. Idag skulle vi kunna tala om hybri-
ditet, eftersom det skapades helt nya former av katolicitet i Danmark.
Grundtvigs tankar om upplysning för livet som måste bygga på egna
erfarenheter är än idag radikala pedagogiska tankar. Hans front tycks föl-
ja den klassiska motsättningen i dansk politik nämligen mellan land och
stad, Jylland och Själland och mellan en folklig och en akademisk kun-
skap. Att de tankarna idag används av den danska majoritetsbefolkningen
mot de nya danskarna, särskilt mot muslimer, går stick i stäv mot hans
tankar om att knyta an till de egna erfarenheterna. Däremot kan främ-
lingsfientligheten hämta näring ur hans idéer om danskarnas och Nor-
dens speciella mission i världen.
Grundtvig framträdde som ledare för en folklig proteströrelse som var
knuten till landsbygdens folk. Där slogs han för erfarenhet och ett fritt
tänkande, en pedagogik som tog sig uttryck i folkhögskolerörelsen.
I grundtvigianismen förvandlades dock hans idéer från fritt tänkande till
indoktrinering. Det som startat som en proteströrelse blev i början av
1900-talet en politisk och kulturell maktfaktor, menar Ola Fransson.54
Det finns alltså en ambivalens i användningen av Grundtvig. Hans tex-
ter kan läsas och tolkas på olika sätt. I den nya intersektionalitet där mus-
limskt och kristet möts används han för att markera en gräns och för att
upprätthålla danskarnas överordning kulturellt, religiöst och ekonomiskt.
I Krarups uttalanden ses islamisering av Danmark och av Europa som ett
verkligt hot att jämställa med antikrist. Martin Luthers bok mot turken
och juden finns med i förlaget Tidehvervs utgivning i nyöversättning av
Chr. Truelsen 1999. I motsats till Gregersen som har ett kritiskt förhåll-
ningssätt till Luthers sätt att dra gränser mellan kristna och icke-kristna
tycks detta polariserade sätt att tänka vara en inspiration för Krarup. För
honom blir det reformatoriska arvet, liksom tankar från Grundtvig, in-
slag i en retorik som drar en gräns mot de andra, särskilt icke-europeiska
invandrare.
Svenskhetens utformning i Sverige

Den svenska nationalstaten kom efter den westfaliska freden 1648 liksom
Danmark att betona enheten mellan folk, språk och religion. Sentensen
54. Fransson 2003: 146.
158

från religionsfreden i Augsburg 1555 cuius regio, eius religio, dvs. den som
regerar, hans religion, blev rådande.55 Denna princip som blev ett sätt att
göra slut på de ständiga religionskrig som 1600-talet dignade under är sam-
tidigt uttryck för ett åsikts- och trosförtryck som alla moderna tiders rörel-
ser för tolerans och religionsfrihet bekämpat. Varför har då ett begrepp som
mänskliga rättigheter en mer positiv klang i Sverige? Hans Hauge hävdar i
sin lätt provocerande analys att det beror på den svenska stormaktstiden
som gjort att Sverige fortfarande har mer imperiala tendenser än det lilla
landet Danmark. Medan nationalstater hyllar idén om ett språk, ett folk, en
religion och en kultur så hyllar imperier däremot enhet i mångfald.56
En annan tes som också framförs i den antologi om Grundtvig som ut-
gör samtalspartner i detta kapitel är att svenskheten formades kring and-
ra rörelser än danskheten i Danmark. Kyrkohistorikern Urban Claesson
menar att Grundtvig ”lyckades formulera den tidiga bondeväckelsen för
ett framväxande samhälle av föreningar och press”.57 Den svenska mot-
svarigheten till detta är den västsvenska väckelsen. Den stannade dock
kvar inom enhetssamhället ramar. De väckta valde egna präster men blev
så småningom samhällsbevarande. När det offentliga livet i Sverige bröt
fram med press, föreningsliv och gemenskaper utanför enhetssamhällets
ramar blev denna västsvenska väckelse exempelvis motståndare till för-
samlingshem. De sågs som en kyrklig anpassning till föreningssamhället.
Här ville man istället behålla kyrkan som enda offentliga plats i polemik
mot senare svenska utomkyrkliga folkrörelser. I andra delar av landet led-
de emellertid väckelsens organisering som folkrörelser till frikyrkor utan
direkta band till bondeväckelsen.
Vidare påpekar Claesson att de självägande svenska bönderna var av
äldre datum än de danska. De hade inte varit dominerade av adeln eller
levat inom feodalsamhällets villkor på samma sätt som de danska. Där-
med hade de ”bevarat en bondrepresentation både lokalt i sockensjälv-
styre och centralt i riksdagens fjärde stånd”.58 De hade därför inte samma
55. Liedman 1997: 419.

56. Hauge 2003: 186. Hauge menar också att det är de som menar att nationalstaten kan över-
leva integrationens dubbelrörelse som ljuger. Med dubbelrörelse menar han dels att länderna i
EU integreras ekonomiskt och politiskt-kulturellt, dels att det integreras människor från andra
kulturer i Danmark.
57. Claesson 2003: 76.
58. Claesson 2003: 77.
159

behov av en nationell frihetlig ideologi som sina danska motsvarigheter.
Förmodligen var de mer tillfreds med sin politiska situation som gav möj-
ligheter till utlopp för politiska ambitioner inom det gamla systemets ra-
mar. Möjligen kan det ha bidragit till att ge enhetsstat och enhetskyrka
större legitimitet inom svensk bonderörelse.59 Den svenska representa-
tionsreformen från 1866 blev inte heller lika radikal som den danska. Li-
beraler och bondeföreträdare delade makten med äldre politiskt-sociala
skikt. Därför fanns inte någon möjlighet för en radikal borgerlig ideologi
att växa sig stark. Claessson konstaterar att en förstakammarskonserva-
tism därmed kunde fortleva till genombrottet för den parlamentariska
demokratin. Sverige fick under sent 1800-tal en höger utan motsvarande
livskraftigt venstre.60
I denna situation framträder flera teologer inom ramen för ungkyrko-
rörelsen som kom att få stort inflytande med sitt lanserade folkkyrkoideal.
Framträdande namn är J.A. Eklund, Nathan Söderblom, Einar Billing och
Manfred Björkquist, som alla med tiden blev biskopar. I en vidare krets
fanns också Siri Dahlquist, Ester Lutteman och Ingeborg Wiklander.61
Mottot, som skapades av Manfred Björkqvist, var Sveriges folk – ett Guds
folk. Ungkyrkorörelsen växte fram ur de nationella och patriotiska stäm-
ningarna efter unionsupplösningen 1905. Den konsoliderades 1907 och
hade sin höjdpunkt fram till första världskriget. Både Eklund och Björk-
quist drev en kristet-idealistisk linje där ”folkets vilja sågs som ett aktivt
element i kyrkan. Eklunds psalm Fädernas kyrka fångade denna natio-
nellt bestämda kyrkotanke”.62 Björkquist var folkhögskolerektor i Ånger-
manland och inspirerad av den tidens folkhögskoleideal. Senare blev han
redaktör för rörelsens tidskrift Vår Lösen 1909 och föreståndare för Sig-
tunastiftelsen som grundades 1917. Där sökte han utveckla och verka för
en kristen humanism fram till dess han blev biskop 1942. Sven Thiedevall
beskriver det som en strävan efter kultursyntes. Björkquist engagerade sig
också i bondetåget som 1914 uppvaktade Gustaf V. Han menade att aktio-
nen var opolitisk, men medgav senare att den var djupt involverad på
59. Claesson 2003: 77.

60. Claesson 2003: 79.
61. Brohed 2005: 26. Här tar jag bara upp männen som trots dessa starka kvinnor ändå inne-
hade mer makt. Att studera dessa kvinnor och deras ställning inom ungkyrkorörelsen ligger
utanför denna forskningsuppgift.
62. Thidevall 2000: 56.
160

högerns sida gentemot den sittande liberala regeringen under Karl Staff.
Istället för att ena folket som var det uttalade syftet bidrog aktionen till att
splittra landet.63
Einar Billing var professor i teologi i Uppsala från 1909 och från 1920
biskop i Västerås. Han lanserade den religiöst motiverade folkkyrkotan-
ken, där han såg kyrkan varken som en samhällsinstitution eller som en
gemenskap av troende utan som en ”gudomlig handling med alla på or-
ten, oberoende av de religiösa kvaliteter som dessa människor på orten
kan ha”.64 Varje person blev då viktig som mottagare av nådens och för-
låtelsens budskap. Däremot tänkte han sig inte individerna som aktiva i
kyrkan, utan som församlingsbor med sin kallelse i det vardagliga livet.
Den mer lågkyrkliga riktning som företräddes av K.J. Ekman fick inte
lika stort genomslag vid den här tiden. Ekman var hovrättsråd i Jönköping
och riksdagsman för högern och verkade för en demokratisering av kyr-
kan och för lekfolkets aktiva medverkan. Om folket aktivt fick delta skulle
förtroendet för kyrkan återställas, menade han. Han sökte också vägar att
överbrygga motsättningarna mellan kyrka och frikyrka. Thidevall beskri-
ver dessa olika aktörer som präglade av sina sammanhang. Medan Ek-
man ville se ett samarbete mellan kyrka och frikyrka ”på grundvalen av
gemensam tro” fanns hos ungkyrkligheten en ”tendens att betrakta kyr-
kan utifrån prästens perspektiv”.65
Einar Billings bild av folkkyrkan förkroppsligad i sockenprästen bed-
jande för sina församlingsbor gör sig påmind. Denna tendens delades inte
av K. J. Ekman. Tvärtom, när han så starkt betonade lekmannens ansvar
fanns där också en viss udd mot klereseriet.66
För liberalteologerna i Lund var en kyrklig enhetskultur fortfarande ett
ideal medan ungkyrkorörelsen uppstod som en reaktion på väckelsens
kritik av Svenska kyrkan, menar Thidevall. Dess bas utgjordes av akade-
miker från Uppsala som såg hur enhetssamhället bröts upp.67 När de
kopplade ihop folk och kyrka var det en reaktion på att ”den svenska kyr-
kan höll på att hamna utanför en framväxande nationell gemenskap i de
63. Brohed 2005: 32–33.

64. Wingren 1968: 15.
65. Thidevall 2000: 40.
66. Thidevall 2000: 40.
67. Thidevall 2000: 38.
161

samtida svenska folkrörelserna”, menar Claesson.68 Svenska kyrkan hade
inte inkorporerat några folkväckelser och hade därför inte som den dans-
ka kyrkan några folkrörelseliknande drag. ”En tidig inomkyrklig bonde-
väckelse hade inte som i Danmark utvecklats till en segrande nationell rö-
relse, som politiskt liberaliserat kyrkan och lett till församlingsfrihet.”69
De valmenigheter som bildats i Danmark tilläts aldrig i Sverige, något
som tvingade väckelserna att bilda egna frikyrkor.
Folket i Sverige organiserades i arbetarrörelse, nykterhetsrörelse och
frikyrka. Arbetarklassen var en starkare social grupp i Sverige som präg-
lades av en starkare industrialisering än Danmark. Detta kan ha bidragit
till distansen mellan kyrka och folk och att Billing såg folket som kyrkans
objekt. Uppsalafilosofen Christopher Jacob Boström, skapare av den sven-
ska statsidealismen som gick under namnet boströmianismen såg sta-
ten som förvaltare av statens idé, bäst företrädd av kung och ståndsriks-
dag. Kyrkan sågs som en spegling av staten. Detta hade redan bidragit till
att:
[…] legitimera givna institutioner utifrån ett ovanifrån-perspektiv.

Försvaret formulerades då gentemot en ny frihetlig sfär, en borgerlig
offentlighet. I Billings och ungkyrkorörelsens försvar av kyrkan gent-
emot det tidiga nittonhundratalets medborgerliga offentlighet ser vi
en liknande tendens.70
Tankegods från den boströmska filosofin framträder dock i nya versioner

utan samma idealistiska utgångspunkt. I svensk idétradition gör en sena-
re uppsalafilosof Axel Hägerström upp med Boströms idealism och meta-
fysik men för ändå vidare vissa tankar om institutionernas betydelse. De
blir bärare av samhällsnyttiga sedvänjor.71 Kyrkan betraktades därmed
som en statsfunktion. Den sågs som viktig samtidigt som man förhöll sig
kritisk till kyrkans företrädare. Detta tänkande fick stort inflytande på so-
cialdemokraten Arthur Engberg.72 Människor tänks mer som ett kollek-
68. Claesson 2003: 80.

69. Claesson 2003: 81.
70. Claesson 2003: 81.
71. Sigurdsson 2000: 52–76.
72. Thidevall 2000: 70, Brohed 2005 :35.
162

tiv som följer den nödvändiga samhällsutvecklingen än som individer
med olika viljor och val som stat och samhälle bör utformas efter.
Begreppet folk hade vid denna tid en positiv klang. Många politiska
rörelser vid 1900-talets början ville, enligt Thidevall, knyta epitetet folk
till sig. Högern ville bli ett mer folkligt parti. Det sammanslagna partiet
frisinnade och liberaler tog namnet Folkpartiet. Så småningom gick ock-
så socialdemokratin in i kampen om begreppet folk. 1929 tonades klass-
kampen ned och istället framsteg visionen av ett samhälle under social-
demokratisk ledning, det s.k. folkhemmet.73 Detta lanserades gentemot
de socialkonservativa just för att erövra begreppet folk.74
De väckelserörelser som bildat frikyrkor ville se den lutherska kyrkan
skild från staten. Tillsammans med arbetarrörelsen såg de den svenska
kyrkan som en representant för det gamla ståndssamhället. Bland väckel-
serörelsens folk fanns s.k. frisinnade liberaler som önskade en intensifie-
ring av det religiösa livet men på egna villkor. Inom arbetarrörelsen fanns
många som önskade motsatsen. De ville få ateism inskrivet i partipro-
grammet. Men omkring 1890 proklamerade Hjalmar Branting neutralitet
i religionsfrågan eftersom det ”inte lönade sig att lägga ner energi på at-
tacker mot religionen”. Man kunde se den som ”en historisk lämning av
vidskepelse som skulle försvinna av sig själv när en gång det nya samhäl-
let hade byggts.”75 Från denna tid proklamerade SAP:s ledning att religion
var en strängt personlig fråga. 1918 drev socialdemokraten Arthur Eng-
berg kravet på skilsmässa mellan stat och kyrka men från 1930 menade
Engberg emellertid att statskyrkan borde bevaras i reformerat skick.76 Nu
var det inte längre frågan om när kyrkan borde skiljas från staten utan
om. Först borde det bli en verklig statskyrka. I den ideologiska kampen
använde man sig av begreppet folkkyrka.
Medan det folkliga inom kyrkan i Danmark tillät stor frihet för grup-
per och församlingar så framstår det kyrkliga livet i den Svenska kyrkan
som organiserat uppifrån. Folket blir ett objekt snarare än ett subjekt i det
nationella projektet. Lite provokativt kan man tala om en överhetsnatio-
nalism i Sverige medan Danmarks nationalism präglats av ett folkligt en-
73. Thidevall 2000: 49.

74. Stråth 1993: 18.
75. Stråth 1993: 17.
76. Gerle 2002 (1999):95; Thidevall 2000: 42.
163

gagemang. I Danmark knöts det danska till folkkyrkan medan svensk-
heten sedan slutet av 1800-talet inte så renodlat knöts till den Svenska
kyrkan. Det traditionella samhället sågs som en enhet där människor till-
hörde två fosterland, ett himmelskt och ett jordiskt. Då var det viktigare
att vara kristen än svensk och det var viktigare att kungen var kristen och
en god lutheran än svensk. Kungen, som inte alltid var svensk, var sam-
manhållande symbol för det svenska riket som var både multi-etniskt och
mångspråkligt. ”Folket fick sin identitet som ett gudsfolk, inte som en et-
nisk grupp”.77 Den nationalism som växte fram under 1800-talet medför-
de emellertid att ”folket omdefinierades från en gudstjänstfirande till en
kulturellt, språkligt och geografiskt avgränsad grupp”. I detta ”moderna
etnisk-nationella folkbegrepp” var det inte gudsrelationen som stod för
samhörigheten utan ”en evig samhörighet genom delaktighet i samma et-
niska folk”.78 Björkqvist knyter an till detta i slagordet Sveriges folk – ett
Guds folk liksom till den boströmska idén att Sveriges folk vilade som en
tanke i Gud.79
Einar Billing företräder däremot en annan syn inom ungkyrkorörel-
sen. För honom sammanfaller inte Svenska kyrkan med nationen. ”Den
evangeliskt motiverade folkkyrkotanken hos Einar Billing saknade et-
niskt fundament” skriver Thidevall. ”Här beskrivs människor hellre som
församlingsbor än som svenskar och hellre i sin gudsrelation än som
medborgare i Sverige.”80 Han undgår därmed kopplingen mellan nation
och religion. Vid prästmötet i Västerås 1937 uttrycker han tydligt faran
med att lägga tonvikten vid att kyrkan ska omfatta hela folket. Detta mås-
te ske i samklang med evangeliet, inte utifrån folkomfattningen.81 Billing
lyfte fram Guds förekommande nåd där dopfunten och sockenkyrkan
blev synliga tecken på att Guds erbjudande fanns där långt före männi-
skans gensvar och medvetna val. Billing förstod upprättelsen, förlåtelsen,
som ett uttåg, i linje med israeliternas uttåg ur Egypten, en exodus, befri-
else från förtryck.82 Hans slagord om syndernas förlåtelse till Sveriges folk
betonade Guds aktivitet. Trots att budskapet om befrielse och nåd gällde
77. Thidevall 2000: 55.

78. Thidevall 2000: 55.
79. Thidevall 2000: 57.
80. Thidevall 2000: 59.
81. Brohed 2005: 28.
82. Wingren 1968: 19.
164

individen, inte ett kollektiv, så betonades inte individens eget handlande
som subjekt. Folket blev på detta sätt ett objekt.
Sambandet mellan medborgarskap och tillhörighet till den Svenska
kyrkan har alltmer tunnats ut. Väckelserna och deras ifrågasättande av
Svenska kyrkans kristlighet slog en avgörande kil mellan kyrkans tro och
folkets. Svenska kyrkans monopolställning ifrågasattes och upphävdes så
småningom.83 Klart är att det idag inte finns några krav på tillhörighet till
Svenska kyrkan för medborgarskap. Kravet på ”svenskhet” är däremot
inte borta. Den lutherska hegemonin avlöstes av det svenska folkhemmet
och av den svenska modellen i socialdemokratisk tappning. Denna mo-
dell var inte heller särskilt intresserad av någon genuin pluralism och
tankefrihet. Nu formuleras den dock snarare som en gemensam värde-
grund med respekt för jämlikhet och demokratiska värderingar.
Medborgarskap och etnisk tillhörighet

Den danska staten har på senare år infört ett antal lagar för att slå vakt om
det danska språket och den danska kulturen uttryckt i litteratur, film,
konst och design. Januari 2006 offentliggjorde kulturminister Brian Mik-
kelsen sin danska kulturkanon. Listan omfattar sju konstarter, nämligen
litteratur, film, arkitektur, design och konsthantverk, scenkonst och mu-
sik. Denna lista har nu presenterats för den som vill kalla sig ”kultur-
dansk”.84 Detta initiativ kan jämföras med ungkyrkorörelsens ambition i
början av 1900-talet att göra Svenska kyrkan till en kulturkyrka med en-
gagemang i litteratur, konst, arkitektur och musik.85 Medan den tidens in-
itiativ handlade om att sammanföra kyrka och kultur finns inslag i tanken
på en dansk kulturkanon som tycks vilja slå vakt om etniska gränser ock-
så för kulturen. Debattens vågor har därför gått höga, dels om man över-
huvudtaget ska presentera just danska verk, dels om just dessa verk är de
bästa. Den svenske journalisten Andreas Brunner som är tveksam till det
specifikt danska i företaget utbrister ändå som slutord i en krönika:
83. Thidevall 2000: 64.

84. Det var i april 2005 som kulturminister Brian Mikkelsen gav 35 kulturpersonligheter i
uppdrag att välja de tolv viktigaste danska verken inom sju olika kategorier. Sedan dess har kate-
gorierna utökats till att inkludera även populärmusik och barnkultur. Denna lista har nu presen-
terats för den som vill kalla sig ”kulturdansk”.
85. Brohed 2005: 33.
165

Och när vi har fnissat färdigt över det naiva i den danska kulturkon-
serveringen (att drömma om en enhetlig kultur år 2006 är mer än
lovligt blåögt), så infinner sig en annan känsla. Fasen, de diskuterar
ju litteratur i Danmark! På största allvar dessutom.86
Tidigare har han resonerat fram och tillbaka:
Den som trodde att kanon var något förlegat – trenden har annars
länge varit att bryta upp kanonbildningen, finna de förbisedda för-
fattarna och konstnärerna – får alltså tänka om. I förordet till Gylden-
dals storsatsning talas om nödvändigheten av en kanon som ”en vej-
ledning til et værdifuldt fællesgods”. Och kulturminister Brian Mik-
kelsen beskrev på måndagen den nya listan omfattande 108 danska
verk som ” en invitation til at gå om bord i den danske kultur”.
Kulturministern ser det som en inbjudan att gå ombord till den danska
kulturen. De nya danska invandrarlagarna talar emellertid mindre inbju-
dande. De innebär bland annat att permanent uppehållstillstånd kan ges
först sju år efter att asyl beviljats. Under dessa år kan tillståndet dras till-
baka efter ”förseelser” som en resa till landet personen flytt ifrån, eller att
situationen i flyktingens hemland förändras. För att få danskt medbor-
garskap kommer det från den 1 juli 2006 att krävas två års permanent
uppehållstillstånd. Totalt kommer det alltså att ta nio år (sju plus två) för
att få danskt medborgarskap. Dessutom måste den sökande genomgå en
rad tester, tala god danska och redovisa tillräckliga kunskaper i dansk kul-
tur och historia. Medborgarskapet kräver också att man svär en lojalitets-
ed till Danmark. Från och med i juli får inte asylsökande gifta sig i Dan-
mark. För att en dansk ska kunna gifta sig med en icke-dansk medborgare
krävs att den senare är 24 år och att tillräcklig anknytning till Danmark
kan bevisas. Rätten till återförening med anhöriga avskaffas för personer
över 60 års ålder. För att återförening i Danmark ska beviljas för exempel-
vis makar måste de båda bevisa att de har tillräcklig anknytning till landet
samt kunna bevisa att de kan försörja sig.87
86. Brunner 2006.

87. http://www.retsinfo.dk, se också
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_2499176.asp, 060330.
166

Inbjudan är villkorad. Gå ombord och dela den danska kulturen. Ac-
ceptera danska värderingar och livsstil. Diskussionen om Jyllandspostens
karikatyrteckningar av profeten Mohammed talar ett liknande språk. Det
som beskrivs som en konflikt mellan yttrandefrihet och respekt för andra
kulturer kan också ses om en förgrovning av främlingsfientligheten i
Danmark. Kanske handlar det mest om aningslöshet. Inom västvärlden
finns inte mycket till övers för någon klerikal hierarki att känna respekt
för. Danska kyrkliga potentater har man länge tillåtit sig att hyckla med.
Det finns inga tabun mot att skämta om Gud eller Jesus. Varför då inte
också driva med profeten och använda karikatyrens självklara överdrifter
som framhäver de semitiska dragen? Islamologen Jan Hjärpe beskriver
karikatyrerna som ”direkt illvilliga teckningar”.88 Han menar att man istäl-
let drabbade vanliga troende muslimer ”som under livets gång haft berät-
telserna om Profeten som mönster, som symbolisk inramning både av li-
vets högtidsstunder och svåra tider”. Detta hade förmodligen ändå ebbat
ut om inte statsminister Fogh Rasmussen vägrat att ta emot de 11 ambas-
sadörerna från muslimska länder som ville träffa honom. Att avvisa dem
uppfattades som en ren förolämpning.89 Många kommentatorer har häv-
dat att teckningarna måste förstås i ett Danmark som blivit alltmer isla-
mofobiskt och att de just därför var olämpliga medan andra debattörer
som hävdar yttrandefrihetens primat menar att man inte behöver eller
bör ta hänsyn till sammanhanget.90
I Danmark råder religionsfrihet. Ändå har det etniskt danska i den ny-
nationella retoriken inte bara knutit an till det danska kulturarvet och
språket utan också till folkekirken. Man kan spekulera över om nästa steg
då blir lättare att ta. Att vara dansk blir då också att vara kristen. Den folk-
kyrkliga hållningen tycks emellertid göra att det går alldeles utmärkt att
vara en kristen sekulariserad dansk. Att vara muslim blir däremot miss-
88. Hjärpe 2006.

89. Ibid.
90. Franska France Soir, tyska Die Welt, italienska Corriere della Serra och La Stampa samt
spanska El Periodico publicerade på onsdagen 060201 Jyllands-Postens karikatyrer av Muham-
med. En del tidningar uppgav att de tryckte teckningarna för att visa Jyllands-Posten sitt stöd,
medan andra uppgav att karikatyrerna publicerades för att illustrera artiklar om den dispyt som
uppstått. Även veckotidningen al-Shihan i Jordanien lät trycka tre av teckningarna och dess chef-
redaktör Johan Momani menade att ”teckningarna inte skapar lika mycket fördomar om islam
som bilder på kidnappare som skär halsen av sina offer” (SSD, 060204, A4). Både han och redak-
tionschefen för France Soir avskedades dock pga. publiceringen.
167

tänkt, i synnerhet om man är praktiserande, utövande religiös muslim.
Men även sekulariserade muslimer blir principiellt främmande för det
danska. Därmed försvåras ett verkligt medborgarskap. Här tycks den
danske prästen Sören Krarup samspela med vanliga sekulariserade politi-
ker som Fogh Rasmussen. Muslimers känslor behöver man inte ta hänsyn
till i Danmark. En viss respekt för folkekirken och dess medlemmar tycks
däremot ingå som en del av det danska. För några år sedan avböjde den
dåvarande söndagsredaktören för Jyllandsposten Jens Kaiser ett erbju-
dande om fem skämtteckningar om uppståndelsen. Motiveringen löd:
Jag tror inte Jyllands-postens läsare tycker teckningarna är roliga.

Tvärtom tror jag att de skulle utlösa ett ramaskri. Därför vill jag inte
publicera dem.91
Människor i västvärlden har ofta en föreställning om att de lever i den

bästa av världar. I Danmark får Grundtvig leverera argument och i Sve-
rige pekas på den svenska modellen. Sverige har länge trott sig vara världs-
bäst på flyktingmottagande och på att integrera invandrare. Arbetslös-
hetsstatistiken, inte minst för utomeuropeiska invandrare talar ett annat
språk. Gapet i sysselsättning mellan utlands- och svenskfödda uppgår till
15 %. Sverige är inte heller så välkomnande för nykomlingar som flyk-
tingar, asylsökande eller som arbetskraftsinvandring visar en nyutkom-
men avhandling av Christina Johansson?92 Också här bedöms nytillkom-
na utifrån etnicitet, språk och kulturell närhet.
Mellanstatliga samarbeten och överenskommelser påverkar national-
staten och de diskurser som utgör dess sammanhållande kitt, menar
Christina Johansson. Men hon ser det som något nationalstaten gör på
sina egna villkor och väljer därför att studera hur nationell identitet ska-
pas och reproduceras.93
Föreställningen om att ”folk har rötter och hör hemma inom ett visst terri-
torium” är viktiga inslag när man talar om nationalism. I teoribildningen
om nationalism betonas också att dessa antaganden tas för givna.94 Bendict
Andersson har fokuserat på att den nationella gemenskapen utgör en ”före-
91. Söderberg 2006.

92. Johansson 2005.
93. Johansson 2005: 33.
94. Johansson 2005: 34.
168

ställd gemenskap”. Alla i en nation känner inte varandra. Ändå är gemen-
skapen reell såtillvida att den har stor betydelse för människors upplevelse.
Men för att den ska ha mening måste den ständigt återskapas. Detta sker
genom ideologier som utgör mönster av övertygelser och praktiker som får
existerande sociala arrangemang att framstå som naturliga och oundvik-
liga. Nationalstatens common sense tar sambandet mellan nationalitet, folk
och hemland för givet på ett sätt som förutsätter ett helt tänkande om om-
världen.95 Här finns ofta tankar om en gemensam härstamning med. Den
historiska myten blir viktig. Inte bara gemensamma minnen och metaforer
som att tillhöra fäderneslandet blir viktiga. Också glömskan har sin bety-
delse. Vissa inslag i historien lyfts fram och bejakas. Andra glöms bort.
Forskare som Henrik Berggren har visat att det varit vanligt att anta att
Sverige inte längre är nationalistiskt. Socialdemokraterna menade att man
gjort upp med 1800-talets nationalistiska retorik genom att fokusera på mo-
dernitet, internationalism och klasskamp. Berggren menar dock att arbe-
tarrörelsen haft en tendens att överbetona denna uppgörelse och att denna
bild är för ensidig. Han hävdar tvärtom att det finns en kontinuitet mellan
delar av 1800-talets nationalism, 1930-talets folkhemsbygge och efterkrigs-
tidens välfärdsstat.96 Begreppet folkhem var ett sätt att ta över begreppet
folk från de socialkonservativa. Genom att knyta samman folket med ett ge-
mensamt hem förenas föreställningar som är viktiga för nationalismen.
Folkhemsideologin innebar att man inte längre talade så mycket om klass-
kamp som om det som var av intresse för hela nationen. Den svenska själv-
bilden handlade om en modern, neutral välfärdsstat som var ett föregångs-
land i fråga om teknik, design, vetenskap, social planering, u-landsstöd,
miljövård, jämställdhet etc. I detta folkhem fanns starka homogeniserings-
tendenser. Detta ledde till att invandring av vissa invandrargrupper mot-
arbetades men också till t.ex. tvångssteriliserig av avvikande. Den svenska
utvecklingen idealiserades och fick beteckningen ”tredje vägen”, en sorts
”välfärdsnationalism”.97 Vad jag betecknade som en ”överhetsnationalism”
på 1800-talet ersattes enligt dessa forskare av en ”välfärdsnationalism”.
I denna process trängdes kyrkan och dess verksamhet alltmer undan
till det privata. Kyrkliga verksamheter välkomnas i samband med natio-
95. Johansson 2005: 35, se vidare Michael Billing 1995: 61.

96. Berggren 2001: 84.
97. Johansson 2005: 46 f.
169

nella katastrofer och i det sociala ansvarstagandet för utsatta grupper. Där-
emot vill staten inte ha någon kyrklig profetisk kritik av det svenska asyl-
mottagandet eller av svensk vapenexport eller stöd till krigförande länder.
Den demokratiska värdegrunden eller talet om mänskliga rättigheter bör
tydligen inte tillämpas av kyrkan i dessa sammanhang. Morgan Johans-
son är den svenska minister som mest utmärkt sig för att kräva att kyrkan
och dess företrädare ska hålla sig till sitt. För honom tycks det betyda att
hålla sig till det andliga och låta staten sköta politiken. Om han här är
påverkad av en missförstådd luthersk tvåregementeslära eller om det sna-
rare är den liberala tanken att tro är något privat är svårt att avgöra. För-
modligen är det mest en senare tids liberala påverkan som tydligt fram-
träder inom dagens socialdemokrati.
Skillnaden mellan Danmark och Sverige när det gäller strävan efter
homogenitet är inte fullt så stor som svenskar ofta föreställer sig. Däremot
kan man säga att det danska mera knutit an till det kyrkliga. Det folkliga,
kyrkliga och det nationella har här gått hand i hand. Det kan vara en or-
sak till det inflammerade motståndet mot muslimer. Medborgarskap för
muslimer har därmed blivit ännu svårare i Danmark. Den Svenska kyr-
kan knyter ofta an till konventioner om mänskliga rättigheter för att fram-
föra kritik mot myndigheter och när internationell politik granskas. Den
motsättning som Dansk Folkeparti varit med om att driva fram mellan
danskhet och mänskliga rättigheter gör det troligtvis svårare för kritiska
röster i Danmark att åberopa den internationella regimen av mänskliga
rättigheter. Kristna röster som vill kritisera dansk flyktingpolitik åbero-
par inte mänskliga rättigheter utan bibeltexter. Ett exempel är den grupp
präster som inför julen 2005 tog initiativ till ett upprop i protest mot den
danska flyktingpolitiken under rubriken ”Der er stadig ikke plads i her-
berget”. TV2 nyheterna i Danmark rapporterar om prästuppropet:
For første gang siden 2. verdenskrig gjorde over 200 danske præster
fælles front i deres juleprædikener. Præsterne talte om flygtninges
forhold i Danmark […] ”Det er en afsløring af manglende kærlig-
hed og barmhjertighed, som spørger efter vores hjerte og medmen-
neskelighed”98
98. Aktionen har i TV2 nyheterna kritiserats av en annan präst och medlem i Dansk Folke-
parti, Jesper Langballe.(http://nyhederne.tv2.dk/article.php?id=3400716) 051224.
170

Gruppen har vänt sig till 120 präster, biskopar och prostar av vilka hälften
ställt sig bakom. TV2 nyheterna rapporterar den 14 december 2005 att
initiativet tagits i reaktion mot ett förslag från Venstres integrationsord-
förande Irene Simonsen om att prov som visar förståelse av danskt språk
och kultur ska vara ett villkor för familjeförening. Prästerna argumen-
terar utifrån bibelns berättelse om Jesus i stallet som visar hur han är en
av de utsatta redan vid födseln och sedan tvingas fly för sitt liv. Simonsen
anser emellertid att prästerna ska låta bli att lägga sig i. Själv ser hon sig
som en kristen människa som inte blandar samman religion och politik.
”De har misbrugt deres embede ved at blande religion og politik. De

klandrer mig for ikke at være en kristen, men jeg er et kristent men-
neske, og jeg vil gerne tage en snak med dem om næstekærlighed.
Men når jeg laver politik, så er det ikke med udgangspunkt i, at jeg
er kristen, men i at jeg er politiker, for jeg blander ikke religion og
politik, siger Irene Simonsen, som i øvrigt ikke mener, at man altid
gør flygtningene en tjeneste ved at give dem opholdstilladelse i Dan-
mark. De mennesker, der ikke har et integrationspotentiale i Dan-
mark, får ikke et godt liv her”, siger Irene Simonsen til Ritzau.99
Liksom Morgan Johansson i Sverige tolkar hon politik som något som
inte ska blandas samman med religion. Det är svårt att avgöra om hon är
påverkad av Martin Luthers tänkande som skiljer mellan person och äm-
bete, Person und Amt, eller om hon helt enkelt ansluter sig till den liberala
uppfattningen att människor har rätt att välja sin religion men att tron
tillhör privatlivet medan statens verksamheter ska hållas fria från reli-
gion. Det kan dock förefalla lite förbryllande när Venstres koalitionspart-
ner Dansk Folkeparti just åberopar det kristna arvet och kulturen gent-
emot muslimer. Det förefaller dock som om just det danska väger tyngre
än både det kristna och det internationella, kosmopolitiska. Allt interna-
tionellt, vare sig det kommer från FN eller EU, blir i denna nynationalis-
tiska retorik något som står emot det danska. Där tycks Sören Krarup haft
en stor framgång politiskt. För Krarup är det också dansk lagstiftning som
är avgörande, inte någon kristen barmhärtighet som han närmast avfär-
dar som idealism och ideologi. Liberaler och konservativa tycks vara eni-
99. http://nyhederne.tv2.dk/article.php?id=3352609 060208.
171

ga om att trons värderingar om kärlek och barmhärtighet inte ska påver-
ka politiken. Den linje som tidigt framträdde hos tidningen Tidehverv om
att kristen tro inte har något att säga i politiken tycks ha fått stor genom-
slagskraft i Danmark medan den Svenska kyrkan tar för givet att det en-
gagemang som finns hos kristna för utsatta människor självklart påverkar
deras politiska hållning. Krarup menar däremot att det är fariseism och
lagrättfärdighet att anföra Jesu ord i Matteus 25 om att allt vad ni har gjort
mot en av dessa minsta, det har ni gjort mot mig. På så sätt avfärdar han
dem som kritiserar politiken för obarmhärtighet.100
I den utveckling som sker i Danmark verkar det alltmer tillåtet att kri-
tisera och provocera muslimer. Krarup gör det genom att jämföra dem
med fariséerna, som enligt Krarup utgör kristendomens absoluta motsats
genom att tro att man blir rättfärdig genom laguppfyllelse.
Farisæisme og islam har jo mange lighedspunkter. Lovretfærdig-

heden, helliggørelsen ved hjælp moral og fromme gerninger, kravet
om straf og dom over de vantro og taktløse. […] En sådan lovret-
færdig offentlighed har i realiteten kapituleret over for islam. De
forskellige krav om undskyldning til islam for de famøse Muham-
med-tegninger, ambassadørernes og præsternes og lægernes og alle
de andre helliges indsigelse mod Jyllands-Posten og tonen og takten
– det er alt sammen dele af kapitulationen over for den totalitære
ideologi og moralisme, der i islam trænger sig ind over Danmark og
vil bestemme adfærd og opførsel. Kapitulationen på forhånd. Kapi-
tulationen i hjertet.101
Krarup ser islam som en ideologi som i likhet med de mänskliga rättig-
heterna håller på att ta över Europa och Danmark. Att delar av hans för-
kunnelse tycks gå hem hos många danskar visar sig i att skämt, karika-
tyrer och nedsättande behandling går hand i hand med allt striktare lagar
och regler för invandring. Sverige intar en försiktigare attityd när det gäl-
ler öppen kritik mot muslimer eller mot utomeuropeiska invandrare. För-
budet om hets mot folkgrupp har också en starkare ställning. Yttrande-
frihet vägs mot religionsfrihet. Tryckfrihet är ett medel inte ett mål i sig.
100. Krarup 2006: 21–23.

101. Krarup 2006: 21–23.
172

Syftet enligt den svenska grundlagen är ”ett säkerställande av fritt me-
ningsutbyte och allsidig upplysning” Medvetna lögner och sådant som
kränker en individ eller en grupp förråder detta syfte.102 Flyktinglagstift-
ningen har inte heller skärpts så drastiskt som i Danmark men tendensen
går åt samma håll. Den nationalistiska retoriken är mindre påtaglig på
ytan, men nationalistiska stämningar tycks ändå påverka myndigheter-
nas beslut. Svenskheten är dock starkare knuten till välfärdsstaten och
den svenska modellen än till den svenska folkkyrkan.
I Sverige finns emellertid också starka kopplingar mellan svenskhet
som etnisk markör och Svenska kyrkan även om ledarskapet inom kyr-
kan länge försökt motverka detta och bredda perspektivet. Det historiska
arvet där den evangelisk-lutherska tron ända sen 1500-talet i båda län-
derna blev sammanhållande kitt finns fortfarande med som en undertext.
Det kan förklara varför de skandinaviska länderna avviker i förhållande
till evangelisk-lutherska kyrkor i andra länder där de inte verkat som ma-
joritetskyrkor i symbios med nationalstaten. Att gränsen gentemot musli-
mer som de andra blir extra tydlig i Skandinavien kan ha att göra med
detta. Tack vare ett internationellt samarbete har dock tankarna om
mänskliga rättigheter som ett kristet ansvar fått allt större inflytande inom
Svenska kyrkan. Att varje människa ses som skapad till Guds avbild har
gett inspiration till ett arbete för alla människors värdighet och mänskliga
rättigheter. Idag kan det vara tid att gå vidare och söka nya teologiska in-
spirationskällor till ett demokratiskt medborgarskap som inte är knutet
till etnicitet och homogenitet.
Ett folk eller en multitude, mångfald?

Både Danmark och Sverige har länge strävat efter homogenitet. Reforma-
tionen har varit ett inslag i det som enat folket. Grundtvig betonade språk,
kyrka, kultur och folk som olika sidor av enheten. Men om den kristna
tron och kyrkan starkt knyts till den nationella och etniska identiteten så
riskerar de gränsöverskridande dragen i kristen tro att försvinna. Med-
människan som oavsett socialt, kulturellt, religiöst ursprung behöver
102. Daniel Sandström, Sydsvenskans kulturchef, anknyter i en tänkvärd krönika ”Frihet un-
der ansvar, Lita på lagarna och håll huvudet kallt när det stormar kring profeten” till ett resone-
mang av Maciej Zaremba i DN för ett par år sedan. Sydsvenska Dagbladet 4 februari 2006, B4.
173

möta omsorg och vara delaktig försvinner ur fokus. Istället blir den krist-
na tron ytterligare ett sätt att markera en gräns där somliga hör till och
andra inte. Tanken att varje människa är skapad till Guds avbild är en ut-
maning som haft en oerhörd betydelse för en människosyn som betonar
allas lika värde. Samtidigt har talet om mänskliga rättigheter länge för-
knippats med upplysningens och det modernas fascination för det enhet-
liga och konforma.
Idag kan det därför vara viktigt att söka nya visioner av samlevnad och
för mänskliga rättigheter som tar till vara människors olikhet utan att an-
vända olikhet som ett sätt att dra gränser, befästa hierarkier och skapa ett
vi-dom där vissa har mer makt än andra.
Grundtvig läste myten om Babels torn så att den bekräftade mångfal-
den av språk och olika folk. Alla folk var för honom särskilda med sina
speciella uppgifter. Den första pingstdagens under har lästs och tolkats
som ett upphävande av språkförbistringen från Babel. Nu kunde alla höra
sitt eget modersmål talas. Detta har ofta framställts som att alla talade sam-
ma språk, alla blev ett. Men Lukas berättelse i Apg 2 handlar inte om att
alla talade samma språk utan om att alla hörde sitt eget språk talas och
därför kunde förstå. Istället för en universalism baserad på likhet och ho-
mogenitet som utplånar olikhet människor och folk emellan handlar
pingstundret om en samverkan och förståelse kombinerad med olikhet
och mångfald. En liknande vision målas i Upp 7 som talar om en ”stor ska-
ra som ingen kunde räkna, av alla folk, stammar och länder och språk”.
Globaliseringen har på många sätt ifrågasatt den gamla folkprincipen
där folk, kultur, historia och tro knyts till ett gemensamt territorium. Den
nationalstat som utgick från religiös eller etnisk homogenitet är på väg att
försvinna om den någonsin har funnits.103 Hur ska då ett demokratiskt
medborgarskap gestaltas? Hur kan globaliseringens krav på konformitet
bemötas utan att alternativet blir en chauvinistisk nationalism där ”in-
födingarna” står för allt det goda och främlingarna blir bärare av det
skrämmande, hotande och onda?
Michael Hardt och Antonio Negri menar att varje politisk strävan efter
förnyelse och befrielse idag måste utgå från mångfalden. Medan ”ett folk”
framställs som enat såtillvida att alla olika individuella olikheter och klas-
ser reduceras till en folklig identitet så består ”mångfalden” av enskilda,
103. Se vidare Gerle 2002 (1999): 90–92.
174

sociala subjekt vars olikhet inte kan reduceras till likhet utan förblir olika.
Medan folket blir en enhet genom att förhandla om och åsidosätta sina
olikheter så förblir mångfalden sammansatt, men utan att bli fragmen-
terad, anarkistisk eller osammanhängande. Den uppgår inte i mängden
som massa eller mobb. Olika grupper som tillsammans blir en massa eller
mängd erkänner inget som de delar eller har gemensamt. Mångfalden där-
emot består av ett antal internt olika sociala subjekt vars konstitution och
agerande inte baseras på identitet eller enhet, och ännu mindre likgiltig-
het, utan på vad man har gemensamt. Den utgör inte någon politisk enhet
där någon leder och bestämmer medan andra lyder utan är en levande
kropp som styr sig själv. Denna vision utmanar de gamla tankarna om
suveränitet. Mångfalden är det enda sociala subjekt som kan realisera
demokrati.104
För en teologi som vill röra sig bort från nationella och etniska be-
gränsningar kan ett tänkande utifrån mångfald vara en väg framåt. Männi-
skorna tecknas i bibelns inledande kapitel som särskilda, i polaritet men i
gemenskap. I den avslutande visionen återkommer en stor skara av alla
folk och stammar och länder och folk som ingen kunde räkna. Om varje
människa får vara särskild och ändå höra till öppnas nya möjligheter för
nationella/transnationella gemenskaper. En teologi som avkoloniserar
mellanrummen i våra ömsesidiga beroenden skiftar fokus från att bevara
gränser till att överskrida gränser.105
Hur ett historiskt kulturarv ska värnas i relation till samtida trender
och krav förknippade med globalisering och mångkulturalitet är emeller-
tid inte någon enkel fråga. Hur mycket särart har ett litet land rätt att vär-
na i en internationaliserad värld? Hur mycket särart har nya danskar och
svenskar rätt att kräva i sina nya hemländer? Utan att på något sätt legiti-
mera Sören Krarups rasistiska och främlingsfientliga hållning måste sam-
talet fortsätta. Som jag ser det har en rättsstat mycket att vinna på talet om
mänskliga rättigheter som lyfter fram människors likhet inför lagen, rätt
till yttrande- och trosfrihet, utbildning, anställning osv.
Medvetenheten om hur koloniala mönster mellan ”the West and the
rest” omedvetet påverkar anställningsförfarande, bostads- och utbildnings-
politik gör emellertid att mer subtila strukturer för att dra gränser gent-
104. Hardt och Negri 2005: 99 f.

175

emot ”de andra” och hålla kvar diskriminerande praktiker ständigt måste
granskas. Där kan vedertagna nyckelord som ett folk, en historia, en kyr-
ka och en kultur få en avgörande betydelse i ett nytt sammanhang.
Självklart finns en ambivalens i förhållande till våra historiska arv men
också i relation till människor med andra livserfarenheter. Om en nation
bejakar och uppmuntrar ambivalens i förhållande till det egna arvet så
bryts det tvärsäkra och svartvita i relation till de andra. Då ifrågasätts den
uppdelning där vi står för det goda och de andra för det onda, just den ab-
soluta ideologisering som Krarup varnar för men själv hänsynslöst ägnar
sig åt. Istället möjliggörs då ett lågmält och respektfullt samtal om värde-
ringar. I den nya hybriditet där kulturer och folkslag möts i nya samman-
hang blir det allt viktigare att tala utifrån en bas som bygger på demokrati
och mänskliga rättigheter. Då kan frågorna om vad som är ont och gott
ställas. Vad är det för samhälle vi önskar? Hur kan det vara gott för många
olika människor? I de nya snittytorna, de intersektioner som bildas, blir
det viktigt att ifrågasätta marginalisering och dubbelmoral som ofta slår
särskilt hårt mot människor med utomeuropeisk bakgrund. I linje med
teologen och filosofen K.E. Lögstrups tankar blir det en gemensam upp-
gift för kristna, judar, muslimer, ateister och humanister att befria och
värna allt mänskligt liv. Om varje människa bejakas som individ och sär-
skild så handlar det inte om att någon ska bli klient för den andres välgö-
renhet eller om att vissa ska anpassa sig till de andra. Istället handlar det
om ömsesidig respekt mellan människor som är på en gång lika och olika,
särskilda. En sådan ömsesidighet öppnar för en gemensam strävan efter
ett gott samhälle där många olika livserfarenheter tas till vara.
litteratur
Bernauer, James och Carette, Jeremy (red.) (2004). Michel Foucault and Theology,
The politics of Religious Experience. Hampshire, Burlington: Ashgate.
Berggren, Henrik (2001). ”Den framåtvända ängeln – Nationalism och modernitet
i Sverige under 1900-talet” i Almqvist, Kurt och Glans, Kay (red.). Den svenska
framgångssagan? Stockholm: Bokförlaget Fisher & Co.
Balling, Jakob (1998). ”Kristen tolkning av nationell identitet og national tolkning
af kristen?” Et oplaeg til samtal” i Brohed, Ingmar (red.). Kyrkan och nationalism
i Norden, Kyrka och Skandinavism i de nordiska folkkyrkorna under 1800-talet:
Lund: Studentlitteratur.
176

Billing, Einar (1963 (1930 och 1942)). Den svenska folkkyrkan. Stockholm: Diakoni-
styrelsens förlag.
Billing, Michael (1995). Banal Nationalism. London: Sage.
Bramming, Torben (1993) Tidehvervs Historie, ANIS.
Brohed, Ingmar, (2005). Sveriges kyrkohistoria, Religionsfrihetens och ekumenikens
tid. Stockholm: Verbum.
Brunner, Andreas (2006). ”Otidsenlig kulturkonservering har överraskande positiva
biverkningar” i Sydsvenska Dagbladet, 060126.
Claesson, Urban (2003). ”Grundtvig, bonderörelse och folkkyrka, En historisk jäm-
förelse mellan Danmark och Sverige” i Sanders, Hanne och Vind, Ole (red.).
Grundtvig-Nyckeln till det danska? Göteborg-Stockholm: Makadam förlag.
de los Reyes, Paulina och Mulinari, Diana (2005). Intersektionalitet, Malmö: Liber.
Fransson, Ola (2003) ”I skuggan av Grundtvig” i Sanders, Hanne och Vind, Ole
(red.). Grundtvig-Nyckeln till det danska? Göteborg-Stockholm: Makadam förlag.
Fraser, Linda (1997). Justice Interruptus, Critical reflections on the ”post socialist”
condition. New York, London: Routledge
Gerle, Elisabeth (2006a). ”Kristen skapelsetro och mänskliga rättigheter – inspiration
eller konflikt” i Gunner, Göran (red.) På spaning … Stockholm: Verbum
Gerle, Elisabeth (2006b). Mänskliga rättigheter för Guds skull; tolka text, tro och
tradition. Nora: Nya Doxa
Gerle, Elisabeth (2002, (1999)). Mångkulturalism för vem? Nora: Nya Doxa.
Gregersen, Niels Henrik; Holm, Bo; Peters, Ted och Widmann, Peter (red.) (2005).
The gift of grace: the future of Lutheran theology. Minneapolis: Fortress Press.
Hardt, Michael och Negri, Antonio (2005). Multitiude: war and democracy in the Age
of Empire. London: Hamish Hamilton.
Hardt, Michael och Negri, Antonio (2000). Empire. Cambridge: Harvard University
Press.
Hauge, Hans (2003). ”Nynationalismen och markedets metafysik; Sören Krarup og
Ebbe Klövedal Reich som moderne grundvigianere” i Sanders, Hanne och Vind,
Ole, Grundtvig-Nyckeln till det danska? Göteborg-Stockholm: Makadam förlag
Hirsch, Emmanuel (1922). Deutschlands Schicksal. Statt, Volk und Menschheit im
Lichte einer etischen Gesichtansicht, 2., durchsehene and um ein Nackwort ver-
mehrte. Aufl. Göttingen, 1.
Hjärpe, Jan (2006). ”Foghs tabbe väckte ilskan” i Sydsvenska Dagbladet, 060201.
Johansson, Christina (2005). Välkomna till Sverige? Svenska migrationspolitiska
diskurser under 1900-taelts andra hälft. Malmö: Bokbox.
Keller, Catherine; Nausner, Michael och Rivera, Mayra (red.) (2004). Postcolonial
Theologies, Divinity and Empire. St. Louis: Chalice Press.
Krarup, Sören (1974). Tidehverv 2/74
Krarup, Sören (2000). Dansen om menneskerettighederne. Köpenhamn: Gyldendahl.
Krarup, Sören (2006). ”Udbyneder” i Tidehverv 2006 (http://www.tidehverv.dk/).
Krarup, Sören (2005). ”Krönika” Dagbladet 050318, http://www.bgf.nu/korrekt/
mr.html
177

Liedman, Sven-Eric (1997). I skuggan av framtiden; modernitetens idéhistoria.
Stockholm: Bonniers.
Lind, Martin (1975). Kristendom och nazism. Lund: Håkan Ohlssons förlag.
Luther, Martin (1964 (1525)). Om den trälbundna viljan, övers Gunnar Hillerdal.
Stockholm: Svenska Diakonistyrelsens förlag.
Mortenssen, Viggo (2000) ”Globalisering og menneskerettigheder” i Kritisk Forum
for Praktisk Teologi nr 80.
Reformationen i Danmark enligt Wikipedia, http://da.wikipedia.org/wiki/Reforma-
tionen, 060317
Said, Edward (1993). Culture and Imperialism. New York: Vintage Books.
Sanders, Hanne och Vind, Ole (red.) (2003). Grundtvig-Nyckeln till det danska?
Göteborg-Stockholm: Makadam förlag.
Sander Olsen, Paul (2000) anmälan av Krarup, Dansen kring meneskerettighederne
i Tidskriftet Shofar. Askim, nr 4.
Sandström, Daniel (2006). ”Frihet under ansvar, Lita på lagarna och håll huvudet
kallt när det stormar kring profeten” i Sydsvenska Dagbladet 060204.
Sigurdson, Ola (2000). Den lyckliga filosofin, Etik och politik hos Hägerström, Ting-
sten, makarna Myrdal och Hedenius. Stockholm: Brutus Östlings Symposium.
Svanberg, Ingvar och Tydén, Mattias (1999). Nationalismens bakvatten, Om minori-
tet, etnicitet och rasism. Lund: Studentlitteratur.
Söderberg, Karen (2006). ”Kollegan på J-P är trött på att bli utskälld” i Sydsvenska
Dagbladet 060206.
Thidevall, Sven (2000). Kampen om folkkyrkan, Ett folkkyrkligt reformprograms öden
1928–1932. Stockholm: Verbum.
Stråth, Bo (1993). ”Kungliga salighetsverket? Socialdemokratisk kyrkopolitik i
Sverige före 1940” i Arbetarhistoria, årg. 17 nr 2–3.
Vind, Ole (2003). ”Grundtvig og det danska-med sideblik til Sverige” i Sanders,
Hanne och Vind, Ole (red.). Grundtvig-Nyckeln till det danska? Göteborg-
Stockholm: Makadam förlag.
Werner, Yvonne Maria (2003). ”Grundtvidg-en kyrkofader för danska katolska
konvertiter runt sekelskiftet 1900?” i Sanders, Hanne och Vind, Ole (red.).
Grundtvig-Nyckeln till det danska? Göteborg-Stockholm: Makadam förlag.
Williams, Raymond (1976) Key terms. A Vocabulary of Culture and Society. London:
Fontana/Croom Helm.
Wingren, Gustaf (1972). Växling och kontinuitet. Lund: Gleerups.
Wingren, Gustaf (1968). Einar Billing. Lund: Gleerups.
http://www.retsinfo.dk
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_2499176.asp, 060330
178

Reformation, Nationalism Och Den Andre, Gerle Art 07 I Gunner

Cargado por

Información del documento

Título original

Derechos de autor

Formatos disponibles

Compartir este documento

Compartir o incrustar documentos

Opciones para compartir

¿Le pareció útil este documento?

¿Este contenido es inapropiado?

Copyright:

Formatos disponibles

Reformation, Nationalism Och Den Andre, Gerle Art 07 I Gunner

Cargado por

Copyright:

Formatos disponibles

elisabeth gerle

Nationalism, reformation och

Diskussionen om mänskliga rättigheter ser olika ut i Sverige och i Dan-

64202 Människa ORI.indd 140 06-11-30 13.54.27

3. Bernauer & Carette 2004: 3.

64202 Människa ORI.indd 141 06-11-30 13.54.27

Postkolonial teori och lutherskt arv

6. För begreppet multitude se Hardt och Negri 2005 och 2000.

64202 Människa ORI.indd 142 06-11-30 13.54.27

8. de los Reyes och Mulinari 2005: 75.

64202 Människa ORI.indd 143 06-11-30 13.54.27

12. de los Reyes & Mulinari 2005: 18.

64202 Människa ORI.indd 144 06-11-30 13.54.27

Ras/etnicitet och kön samverkar genom intersektionalitet för att skapa

14. de los Reyes & Mulinari 2005: 18.

64202 Människa ORI.indd 145 06-11-30 13.54.27

Lutheran churches see the protection of human rights as a basic

18. Williams 1976 och Fraser 1997: 122.

64202 Människa ORI.indd 146 06-11-30 13.54.28

Man kan meget vel argumentere for, at menneskerettighederne har

Menneskerettighederne er virkelig vor tids fordærvsmagt, djævelen

Vad händer med den kristna inspirationen till mänskliga rättigheter om

Mänskliga rättigheter som en modern avgud

22. Gregersen 2005: 1–3.

64202 Människa ORI.indd 147 06-11-30 13.54.28

Den heliga avsikten eller den goda idealismen träder in i lagens

Han hävdar att vår tid gripits av en formlig godhets-psykos. Medierna

Denna demoniska ideologi kom således att bestämma utvecklingen,

25. Luther 1925.

64202 Människa ORI.indd 148 06-11-30 13.54.28

Ändå är det denna övertro på människans fullständiga frihet och likhet

29. Krarup 2005.

64202 Människa ORI.indd 149 06-11-30 13.54.28

Og alltid skjer det samme: Hvor menneskene bestemmer seg for å

31. Krarup 2000: 135.

64202 Människa ORI.indd 150 06-11-30 13.54.28

34. Bramming 1993.

64202 Människa ORI.indd 151 06-11-30 13.54.29

64202 Människa ORI.indd 152 06-11-30 13.54.29

39. Hauge 2003: 180 f.

64202 Människa ORI.indd 153 06-11-30 13.54.29

Idéhistoriskt arv från Grundtvig

41. Hauge 2003: 189.

64202 Människa ORI.indd 154 06-11-30 13.54.29

44. Sanders 2003:9; Vind 2003: 22.

64202 Människa ORI.indd 155 06-11-30 13.54.29

48. Fransson 2003: 137–139.

64202 Människa ORI.indd 156 06-11-30 13.54.29

51. Claesson 2003: 67.

64202 Människa ORI.indd 157 06-11-30 13.54.30

Svenskhetens utformning i Sverige

54. Fransson 2003: 146.

64202 Människa ORI.indd 158 06-11-30 13.54.30

55. Liedman 1997: 419.

64202 Människa ORI.indd 159 06-11-30 13.54.30

59. Claesson 2003: 77.

64202 Människa ORI.indd 160 06-11-30 13.54.30

63. Brohed 2005: 32–33.

64202 Människa ORI.indd 161 06-11-30 13.54.30

[…] legitimera givna institutioner utifrån ett ovanifrån-perspektiv.

Tankegods från den boströmska ﬁlosoﬁn framträder dock i nya versioner

68. Claesson 2003: 80.

64202 Människa ORI.indd 162 06-11-30 13.54.31