4 september 2014 Flamman Spanien 9 8 Nyheter Flamman 4 september 2014

Kommunal valmobiliserar
Kommunal ger sig in i valrörelsen och säger sig vilja mobilisera en
miljon väljare för ett regeringsbyte i valet den 14 september. Nu
startar man en ny webbsida, www.valjvalfarden.se, lanserar en re-
klamfilm och satsar på sociala medier, uppger Kommunalarbetaren.
– Vi vill få svenska folket att välja välfärden. Då måste vi byta
regering och det tänker vi tala om för minst en miljon väljare, säger
Cecilia Eklund, tillförordnad kommunikationschef på Kommunal, i
ett uttalande.
Elever flyr från Waldorfskolor
Waldorfskolor brukar ofta nämnas som ett positivt exempel på
friskolor. Men många som sätter sina barn i Waldorfskolor ångrar
sig. Ungefär hälften av de elever som börjar på Waldorfskolor flyt-
tar till en annan skola inom sex år. Det visar en granskning från
tidningen Faktum.
27 procent byter skola redan inom tre år enligt en stickprovskon-
troll på tio Waldorfskolor som Faktum gjorde. Slutenhet och en upp-
levelse av att problem sopas under mattan är negativa erfarenheter
som före detta Waldorfföräldrar nämner.
Faktum har gjort liknande stickprov i kommunala skolor för
jämförelse och uppskattar att mellan 5 och 15 procent av eleverna
byter skola.
Sekoanslutna vill ha höjd
skatt och mer välfärd
I dessa valtider genomförs alla slags opinionsundersökningar. I en,
som LO låtit göra, framgår att nio av tio medlemmar i Seko vill att
mer resurser ska satsas på vård, skola och omsorg även om det
innebär skattehöjningar, skriver Sekotidningen.
När LO:s medlemmar får ranka vilka frågor som är viktigast i
valet kommer jobben på första plats. Den näst viktigaste frågan är
socialförsäkringarna, som a-kassan och sjukförsäkringen. På delad
tredje plats rankas frågan om sjukvård och om invandring och inte-
gration. Det visar en undersökning som Novus gjort på uppdrag av
LO.
I undersökningen finns också ett antal frågor redovisade på för-
bundsnivå och där utmärker sig Sekos medlemmar på ett par punk-
ter. Bland annat är det fler som säger att de kommer rösta i valet
än snittet. 94 procent av Sekos medlemmar säger att de absolut
kommer rösta, mot 84 procent för alla förbund.
Ny frist för Nevs 500 anställda
Det svensk-kinesiska bilföretaget
Nevs har fått en ny frist till den 8 ok-
tober.
– Planen i går som fick avslag kom-
pletterades och den godkändes av tings-
rätten i dag. Våra löner från augusti
kommer kring den 8 september säger
Stefan Larsson, ordförande i verkstads-
klubben till Flamman.
Han har arbetat på Saab sedan 1987
och har under åren sett hur företaget
har åkt en ekonomisk berg-och-dalbana
med olika ägare och spekulanter från
olika delar av världen.
Produktionsstopp
Men det var först innan semestern som
han blev fackligt aktiv när arbetarna
på Nevs (National Electric Vehicle Swe-
den AB) bildade en lokal fackklubb och
utsåg Larsson till ordförande. Då hade
produktionen avstannat i maj månad.
Löner och andra villkor hade fram till
den månaden styrts helt individuellt
mellan parterna.
När lönerna inte kom den 25 augusti
togs kontakter med Metalls avdelning
29 i Trollhättan som kontaktade förbun-
dets jurist, uppger Larsson.
– Vad rör förhandlingarna och vilka
intressenter som är indragna i en rekon-
struktion så har jag inga svar på det.
500 väntar på sina löner
Fanns namnuppgifterna med i företa-
gets handlingar till tingsrätten?
– Nej, de fanns inte med.
I medierna spekuleras att en kinesisk
och en indisk företagsgrupp ska pumpa
in cirka två miljarder kronor för att
Nevs på allvar ska kunna inleda produk-
tionen av sin elbil. Under tiden väntar de
500 anställda på sina löner.
– Informationen vi har fått från före-
taget i dag säger att den statliga löne-
garantin ska gå in och betala lönerna.
Garantin gäller i tre månader.
Dick Emanuelsson
www.valjvalfarden.se
Nyhetschef: Anne-Li Lehnberg, 08 650 82 14, anne-li.lehnberg@flamman.se
Flammans Dick och Mirian Emanuelsson tar i detta reportage med oss till ett baskiskt kvinnokooperativ, träffar unga kvinnor och intervjuar vänsterns
Clara Alonso i Madrid. Den gemensamma kampen är att slå tillbaka nya abortlagar som för Spaniens kvinnor nästan betyder ”tillbaka till Francodiktaturen”.
Kvinnor på marsch
mot nya abortlagar
BASKIEN MADRID Det finns platser som
för alltid sätter sig på hjärnbalken för
sin otroliga skönhet. Dalen Basaburua
i den autonoma baskiska provinsen Na-
varra är en sådan. Bergen med sina
susande gröna skogar som omger dalen
som nästan gränsar till Frankrike, bara
en timma till Biscayabukten. Det är
ett okänt semestermål för svenskarna
som far till Barcelona eller Madrid men
sällan ger sig in i det som är verkliga
pärlor i Spanien. Kommunen som också
heter Basaburua styrs av det baskiska
vänsterpartiet Bildu som har 1 138 av
totalt 4 472 kommunfullmäktigeposter i
de baskiska regionerna.
Det är lördagskväll och Flamman
är inbjuden till en midnattsmiddag av
borgmästaren Ricardo ”Ricky”Arangoa.
– Stackars levern, säger Mirian som
är naturterapeut.
Levern arbetar mellan klockan ett
och tre på natten och kroppen ska enligt
henne helst inte konsumera något efter
klockan åtta på kvällen. Men i Spanien,
där man äter både gott och mycket serve-
ras middagen sällan innan tio på kvällen.
I bottenvåningen på borgmästarens
hus i byn Jauntsarats finns en liten res-
taurang och affärsbutik. Här är det kvin-
nokooperativet i Basaburua som sedan
tre år håller i trådarna i det som utgör
kommunens sociala referenspunkt. Ko-
operativet lyder under namnet Kvinno-
föreningen i Basaburuadalen.
I restaurangen finns en fotoutställning
som beskriver den baskiska kvinnans
ställning i historiska termer fram till
dags dato, då den kämpar för rätten till
att bestämma över sin egen kropp och
rätt till abort utan att den mäktiga katol-
ska kyrkan ska lägga sig i.
– Många ansträng-
ningar har lagts ned i
arbetet med att skapa
kooperativet och få affä-
ren och restaurangen på
fötter, säger Mikaela Ali-
zalde, en av de drivande i
styrelsen.
– Enligt lagen måste
affären hålla öppet varje dag året runt,
från morgon till sent på kvällen. Och för
det behövs det mycket folk, som så klart
kostar pengar i löner i en liten kommun
”Ingen ska komma
och säga att han
bestämmer över våra
kroppar”
Fortsättning sid 10
Mikaela
Alizalde.
Den 5 april i år ägde det rum stora demonstrationer över hela Spanien. Bilderna är från städerna Bilbao och Pamplona.
Gure gorputza, Gure erabakia betyder Vår kropp, vårt beslut. FOTO AHOTSA.INFO.
Vi såg dem från andra sidan vattnet. De stod
där med sina gula flaggor. Med den största
avspärrningen av Stockholms innerstad sedan
Obamas besökte Sverige. Med 14 000 antirasis-
ter skrikande runt hörnet. De, nazisterna, var
mestadels män. Mörka kläder.
Rakade huvuden. Vita. Kanske
hade de själva beskrivit sig som
riktiga svenskar. Tillhörande det
västerländska kulturella och
genetiska arvet. För det är så de
definierar svenskhet. Den som
föds med västerländska gener.
Nu råkar det vara så att jag själv
faller utanför denna definition
av svenskhet. Det har i alla fall
Stefan Jacobsson, ordförande för
Svenskarnas Parti, talat om för
mig: ”om din mamma kommer
från Finland och din pappa från Irak då är du
självklart inte svensk”. Nu kanske du undrar
varför jag bryr mig om huruvida Stefan Jo-
hansson ser mig som svensk eller inte? Du
kanske undrar varför jag över huvud taget
fixerat mig vid att få bli kallad svensk.
Jag har nämligen fått de frågorna. Eller
som någon uttryckte det: ”Är svenskar
bättre än andra?”
Svaret på den sista frågan är
givetvis nej. Svenskar är inte
bättre än andra. Jag är inte
intresserad av att värdera
människor utifrån na-
tionalitet. Men vissa
är uppenbarligen
intresserade av att
värdera mig utef-
ter nationalistiska
principer. Och det
måste jag förhålla
mig till. Att bli accep-
terad som svensk i Sverige
innebär vissa privilegier.
Att inte bli accepterad som
svensk innebär att bli från-
tagen desamma.
Jag är inte den som
blir påhoppad av rasis-
tiska glåpord dagarna
i ända. Jag har ju ”bara”bruna ögon och brunt
hår. Jag är inte svart, bär inte slöja på huvudet
eller davidsstjärna om halsen och jag tigger
inte på gatorna. Det gör att den fysiska hotbil-
den mot mig är mindre än för många andra.
Men det gör mig inte ignorant
mot det som drabbar mina med-
människor. Däremot har jag ett
namn som få kan uttala. Jag har
en pappa från Bagdad och jag
tillhör inte direkt gruppen blond
och blåögd. Det innebär minskad
chans att få ett jobb. När jag väl
får ett jobb är det stor sannolik-
het att lönen är låg och villkoren
usla.
Att inte ses som svensk innebär
att bära den där ständiga känslan
av att behöva agera korrekt hela
tiden. Aldrig göra fel, aldrig begå
ett misstag. För misstaget blir
inte bara ditt. Det blir hela kol-
lektivets misstag. Hur många
gånger har vi inte hört uttryck-
et ”men så ÄR invandrare”,
som en sorts förklaring till
ett dåligt beteende. Om en vit
svensk gör samma sak är den
bara den individen som gjort ett
felsteg. Att vara blatte innebär
att bära ryktet för hela blat-
tekollektivet på dina axlar.
Alltid. Du går aldrig fri. Det
innebär också att du alltid
vill att alla blattar ska göra
bra ifrån sig för då innebär
det också att du själv blir mer
accepterad. Det hela är givetvis
helt sjukt. Men inte desto mindre
verkligt.
Men för en person vars svenskhet ald-
rig blivit ifrågasatt är det kanske svårt
att förstå detta. Men jag ber dig ändå.
Nästa gång du tänker att jag fixerat mig
vid svenskheten, tänk efter vilka
rättigheter och privilegier du har.
Och fråga mig därefter om jag har
desamma.
Därför har ”svensk”
betydelse för mig
Hur många
gånger har vi
inte hört ut-
trycket ”men
så ÄR invand-
rare”, som en
sorts förkla-
ring till ett då-
ligt beteende
Att inte ses som svensk innebär att bära den där ständiga
känslan av att behöva agera korrekt hela tiden. Aldrig göra
fel, aldrig begå ett misstag. För misstaget blir inte bara ditt.
Seluah Alsaati
naste åren har väckt medvetandet på
framför allt många kvinnor som dragits
in i kampen för ett verkligt människo-
värde och som kvinnor med lika rättig-
heter som männen.
Och att det inte är tomma ord, det
blir vi medvetna om strax innan mid-
natt då vi efter flera hemmatillverkade
pacharan (slånbärslikör) går uppför tre
trappor in i matsalen där borgmästaren
och hans närmaste män har tillagat en
bastant bönsoppa med rejäla fläsktär-
ningar, som sedan följs av huvudrätten
som är kyckling kokad i olivolja. Vid
det avlånga bordet sitter vi tillsammans
med säkert 20 personer. Bara män finns
i köket och som servitörer.
– Åh, vad gott, säger Mirian, men aj,
aj, aj för levern som ska börja jobba när
som helst!
– Ingen fara, säger borgmästaren och
häller upp mer pacharan.
Biskopen i San Sebastian (Donostia),
den näst största staden i Baskien, José
Ignacio Munilla, tillhör den kretsen av
präster som går i bräschen för att slå
sönder den rätt till abort som till och
med Partido Popular-regeringen Maria-
no Rajoy föreslår. Munilla vill inte se ett
enda undantag som kan ge kvinnan rätt
till abort, varken våldtäkt eller deforma-
tioner av fostret, som han sa i en inter-
vju med El País den 5 mars i år, alldeles
i anslutning till debatten i den spanska
kongressen.
– Man kan inte åberopa kvinnans rätt
att bestämma eftersom det finns många
kvinnor som aborterar under tryck av
sin man, sin familj eller sin arbetsgivare.
Munilla beklagar att ”samhället har
anpassat sig till abort” och han påmin-
ner om att ”i försvaret av livet kan det
inte finnas några undantag”. I frågan
om våldtäkt menar biskopen att ”man
kan inte rättfärdiga en orättvisa med en
annan, och i ett sådant fall kan utvägen
bli en adoption, som ModerTeresa i Cal-
cutta gjorde”.
Vi reser till den lilla staden Arrasate,
på spanska Mondragon, med 22 000 in-
vånare i provinsen Gipuzkoa. Där träf-
far Flamman de tre unga kvinnorna
Anaia Etxabe, Garazi Beclatse Barberan
och Itsaso Ruiz. De har precis kommit
tillbaka från ett läger med 1 200 ungdo-
mar som arrangerats av ungdomsför-
bundet Ernai, som på baskiska betyder
det scoutliknande ”Uppmärksam och
Vaken”, men som är allt annat än scout-
mässigt politiskt.
Ernai bildades så sent som den 2 mars år
2013 och är formellt fristående men ses
som ett ungdomsförbund till det baskis-
ka vänsterpartiet Sortu. Det anklagas i
sin tur av högern för att vara det olag-
ligförklarade Batasunas efterträdare. På
baskiska betyder Sortu ”Födas, Uppstå
och Skapa”. Både Sortu och Ernai har
som politiskt mål ett självständigt socia-
listisk Baskien.
– Många unga kvinnor är anslutna
till Ernai. Majoriteten av medlemmarna
i Arrasate är kvinnor och det beror kan-
ske på att vi har inlett ett feministiskt
projekt för att skapa förutsättningar för
ett feministiskt samhälle, säger 19-åriga
Itsaso.
De tre är samstämmiga i att den bas-
kiska kvinnan i dag är mycket mer po-
litiskt vaken och intresserad av att or-
ganisera sig och slåss för sina intressen
och rättigheter.
– Vi ser hur kvinnan deltar mycket
mer aktivt än tidigare. Ernais arbetssätt
och stadgar stimulerar de unga kvinnor-
na att kämpa för sina intressen genom
att föra fram dem till positioner inom
organisationen, ge dem skolning som en
rörelse som säger sig vara revolutionär,
socialistisk och feministisk måste göra
för att uppfylla sin historiska roll för att
ge både man och kvinna en plats i denna
kamp, understryker Anaia, 18 år.
Hur reagerar den baskiska och span-
ska ungdomen inför den djupa ekono-
miska krisen där 54,5 procent av ungdo-
men i Spanien står utan ett arbete eller
möjlighet att studera och där 700 000
ungdomar med hög utbildning har tving-
ats utomlands för att finna ett arbete?
– Krisen i världen för kapitalismen
som Basaburua, med drygt 800 invåna-
re, tillägger Inma Fernandez.
Basaburuadalen är en traditionell
plats för boskapsskötsel där gårdarna
är stora och där bristen på kvinnor har
varit ett historiskt fenomen. Gården går
i arv till den äldste sonen och så fort-
sätter det generation efter generation.
De existerande kvinnorna förblev hem-
mafruar. Naturligtvis får det återverk-
ningar på mentaliteten och synen på
kvinnorna.
– Kvinnorna, om de kunde, for till
Pamplona för att studera eller för att ar-
beta och där förblev de. Här fanns det
ingen framtid för dem om de verkligen
ville förverkliga sig som kvinnor och
som människor. Vad vi har fått här är
många ensamma män med enorma hus.
Men under de senare åren har många
unga barnfamiljer flyttat in i kommu-
nen, säger Inma.
– För fyra år sedan då vi gjorde vår
första årskalender var det lite gnäll.
”Ha! Bara kvinnor i en kalender”, sa en
del medan andra tyckte det var en bra
idé i tron om att det bara skulle vara
lättklädda damer från dalen i bild.
De skrattar vid minnet av den första
kalendern där fotona över de kvinnor
som var publicerade i kalendern kom-
menterades i en dal där alla, mer eller
mindre, känner varandra.
– Men den togs emot mycket bra och
vi distribuerade till alla hushåll i dalen.
Målet var att göra kvin-
nan och allt som rör hen-
nes vardag och drömmar
synlig. Kalendern häng-
er uppe i alla hem och är
ett synligt bevis för att
vi existerar för männen,
pojkarna som växer upp
med den och ser fotogra-
fiet över aktiva och tänkande kvinnor.
Den är samtidigt en agenda där famil-
jen gör sina noteringar för dagen eller
veckan, säger Inma.
– Vi skickade ut en förfrågan till orga-
nisationerna i dalen där vi bad om bi-
drag och synpunkter om kvinnans del-
tagande och hur denna kunde förändras
och förbättras. Nu är kalendern etable-
rad och i slutet av året frågar folk med
iver i rösten: ”när kommer kalendern?”
Kalendern är en vacker samling av
fotografier, månad för månad. De då-
tida baskiska kvinnornas dagliga kamp,
flickor och barnskötare på daghem, flick-
or och kvinnor i den otroligt vackra na-
turen i denna del av Baskien, det enorma
rika kulturutbudet som Baskien uppvi-
sar i form av dans, musik och sång, jord-
bruket, kvinnoföreningens deltagande i
massdemonstrationerna för att få hem de
politiska fångarna, som är utspridda över
den övriga delen av den spanska staten
och vandringarna i de snöklädda bergen
som omger Basaburuadalen.
Arbetet för Basaruadalens kvinnoför-
ening är tufft. Kanske kvinnor oftare
än män inser att hjärnan och kroppen
också behöver avkoppling.
– Vid ett möte med tusen frågor på
dagordningen så var vi så uttröttade
att vi beslutade att lägga allt åt sidan
och resa till en badort vid kusten hel-
gen därpå. Och så blev det och så är det
numera var sjätte månad när vi reser
till ett bestämt resmål. Det förstärker
också samhörigheten mellan oss kvin-
nor i föreningen och dalens kvinnor,
menar Inma.
Men i provinsen Navarra, liksom i
övriga Spanien, finns den vad Mika-
ela och Inma kallar för den förhatliga
lagstiftningen mot abort och ett nästan
fullständigt förnekande av kvinnans
rättigheter. Den ärkereaktionära ström-
ningen inom den katolska kyrkan Opus
Dei, har starkt inflytande i Navarrapro-
vinsen, framför allt inom de högre sam-
hällsklasserna.
Och det handlar inte bara om ett för-
sök att ”föra kvinnans rättigheter till-
baka till stenåldern”, som Mikaela ut-
trycker det, utan i all sin cynism både
stödja den privatiserade hälsovården
som att ge den möjlighet att tjäna peng-
ar på kvinnans rätt till abort.
– Det genomfördes sammanlagt 844
aborter år 2011 i Navarraprovinsen.
Aborterna utfördes till 99,6 procent på
privata sjukhus eller kliniker, bara i tre
fall på ett offentligt sjukhus. Men den
offentliga informationen ansvarade till
86 procent av allmänna inrättningar, be-
rättar Mikaela.
Alla vi talar med säger att Inma och
Mikaela, Laura och alla de andra kvin-
norna i Basaburuadalen under de se-
10 Spanien Flamman 4 september 2014 4 september 2014 Flamman Spanien 11
”Andra tyckte det var
en bra idé i tron om
att det bara skulle
vara lättklädda damer
från dalen i bild” Fortsättning sid 12
Målet med årskalendern var att göra
kvinnan och allt som rör hennes vardag
och drömmar synlig. Omslag och bilden
till maj månad.
Anaia Etxabe, Garazi Beclatse Barberan och Itsaso
Ruiz är samstämmiga i att den baskiska kvinnan i
dag är mycket mer politiskt vaken och intresserad
av att organisera sig och slåss för sina intressen
och rättigheter. FOTO: MIRIAN EMANUELSSON.
Baskien visar upp ett enormt rikt
kulturutbud så som dans, musik
och sång. FOTO: BASABURUA.
Inma
Fernandez.
Utrikesredaktör: Henning S Rubin, utrikes@flamman.se.
För 21 gången samla-
des det så kallade São
Paolo forat i förra veckan,
denna gång i La Paz, Bo-
lovia. Mer än 180 dele-
gater som representerar
över 140 vänsterpartier
och rörelser deltog.
Forat fattade beslut om riktlinjer
för det framtida arbetet för hur
vänstern och kampen för so-
cialismen bör föras. Att det blev
Bolivia som stod som värd var
ingen slump: Regeringspartiet
MAS (Rörelsen för Socialism)
har varit framgångsrika i vad
de själva kallar för ”avkolonia-
liseringen” av Bolivia. Landet
har också i dag den näst största
ekonomiska tillväxten på den
amerikanska kontinenten.
Det är en himmelsvid skill-
nad jämfört med hur läget såg
ut när Bolivias president Evo
Morales framträdde i Buenos
Aires år 2002. Då var han den
bolivianska oppositionens
främste talesman och represen-
terade MAS som i valet 1998
hade fått fyra procent i valet.
Bolivia var då kontinentens
näst fattigaste stat.
Bolivia som förebild
År 2014 kan Latinamerika upp-
visa en enorm utveckling mot
politisk och ekonomisk stabi-
litet jämfört med 2002 då den
nyliberala modellen gick sko-
ningslöst fram mot folk och
stater.
– I detta forum kommer vi
att sätta de framgångar som vi
har åstadkommit under ledning
av president Evo Morales i för-
grunden. De har utgjorts av na-
tionalisering av de ekonomiska
överskotten i de centrala sam-
hällssektorerna, politiska fram-
gångar så som utarbetandet av
en ny författning.Vi kommer att
försvara dessa erövringar, och
det bästa sättet är att fördjupa
förändringarna utan att förfalla
till konformism, sa Bolivias mi-
nister för de sociala rörelserna,
Alfredo Rada, när han hälsade
delegaterna välkomna till forat.
I slutdeklarationen från La
Paz talas det också om Evo
Morales som ”ett obestridligt
exempel för Latinamerika och
Karibien”.
USA oroar
En gemensam tråd i arbetet på
Forat var den latinamerikanska
integrationen och stödet till de
länder som styrs av vänstern,
exempelvis Venezuela, Bolivia,
Ecuador, Nicaragua och Kuba.
Många av dessa länder var ti-
digare länder som antingen ut-
sattes för statskupper eller där
presidenten störtades av upp-
retade folkmassor. Men trots
att Latinamerika och Karibien
uppvisar framgångar i både
ekonomi och sociala framsteg,
uttryckte São Paoloforats de-
batter en stor oro över hur USA
har omgrupperat sina styrkor,
både civila som militära, mot
Latinamerikas integration.
I debatterna som genomför-
des i La Paz uttrycktes ett enigt
stöd till fredsprocessen i Co-
lombia och stöd till Argentina
mot USA:s försök att via de så
kallade spekulativa ”gamfon-
derna”försätta Argentina i eko-
nomisk ruin. Vänsterns forum
fördömde också Vita husets
”belägring” av den demokra-
tiskt valda regeringen i Vene-
zuela och dess Bolivarianska
revolution.
São Pauloforat stöder också
Bolivias krav mot Chile för
sin historiska rätt till en utfart
till Stilla havet. Ecuador fick
stöd för sina anklagelser och
domar mot USA-jätten Chev-
rons ekologiska brott mot lan-
dets ursprungsbefolkning och
amazonregionerna. Även den
60-åriga blockaden mot Kuba
fördömdes liksom USA:s fort-
satta kolonialisering av Puerto
Rico och folkets rätt till själv-
ständighet. Solidaritet i slut-
deklarationen uttrycktes även
till det palestinska, syriska, ira-
kiska och det afghanska folkets
kamp mot imperialismen.
Dick Emanuelsson
Gemensam
polsk-tysk
ceremoni
Polens president
Bronislaw Komorowski
och hans tyske ämbets-
kollega Joachim Gauck
deltog på
månda-
gen i en
ceremoni
till minne
av Andra
världs-
krigets
utbrott.
Kriget inleddes när tyska
örlogsfartyg attackerade
polska kustbatterier
vid halvön Westerplatte
strax utanför Gdansk
den 1 september 1939.
Polens premiärminis-
ter och blivande ordfö-
rande i Europeiska rådet
Donald Tusk passade på
att kräva större insatser
av EU och Nato i Ukrai-
nakrisen.
– ”Aldrig mera krig!”
får inte bara vara tomma
ord. När vi i dag beskå-
dar tragedin i Ukraina
vet vi att september
1939 inte får upprepa
sig, menade Tusk.
Ebolavård-
personal
strejkar
De anställda vid ett av
Sierra Leones största
Ebolakontrollcenter
startade på lördagen
en strejk i protest mot
dåliga arbetsvillkor.
Enligt en talesperson
för de strejkande vid Ke-
nema sjukhus saknas det
skyddsutrustning och
över 20 av de anställda
har redan dött i den på-
gående Ebolaepidemin.
Dessutom har inga löner
betalts på ett tag. Sierra
Leones nya hälsominis-
ter, Abubakarr Fofana,
som så sent som i fre-
dags tog över sitt äm-
bete efter sin avskedade
företrädare, förnekade
uppgifterna.
Hökarna
finns överallt
Det är inte någon ”konflikt” som
splittrar Ukraina, utan ett öppet in-
bördeskrig. Förutom de mest inbitna
försvarare av Kreml har knappast
någon betvivlat att Ukrainas granne
Ryssland har haft ett finger med i
spelet. Ryssland tog i våras snabbt
Krimhalvöns separatister i ett slags
skyddshäkte, och ryska frivilliga
och ryska vapen har tämligen fritt
kunnat strömma till de båda själv-
utnämnda folkrepublikerna Donetsk
och Lugansk som numera kallar sig
”Nya Ryssland”. Om det verkligen
var en reguljär rysk stridsvagnsba-
taljon som bidrog till att de ukrain-
ska regeringsstyrkorna förlorade
kontrollen över Lugansk flygplats på
måndagen kvarstår dock att se.
Innan man stirrar sig blind på den
oförnekliga skuld som Rysslands re-
gering har i sammanhanget bör man
dock minnas att krigshökarna inte
bara finns i Kreml.
Ukrainas president Pedro Poro-
sjenko har lovat att bekämpa ”ban-
diterna” i östra Ukraina med alla
militära medel. Hans försvarsminis-
ter Valerij Geletej skrev i helgen om
ett stundande ”fosterländskt krig”
mot Ryssland med ”hundratusentals
dödsoffer”.
Och USA, EU och Nato backar upp
vettvillingarna i Kiev. Nato vill dess-
utom passa på att sända trupper till
östra Europa, knappast en gest som
kan anses bidra till en fredlig lösning
i Ukraina.
Och Sverige? Olof Palme och
Östen Undén torde vända sig i gra-
ven: Alliansregeringen och socialde-
mokraterna har i förra veckan enats
om att landet ska närma sig Nato.
Hökarna finns tyvärr överallt just
nu. Henning S Rubin
¢ KOMMENTAR
4 september 2014 Flamman Utrikes 13
Bronislaw
Komorowski. C
Z
A
R
E
K
S
O
K
O
L
O
W
S
K
I/A
P
/T
T
.
Ecuador fick
stöd för sina an-
klagelser och
domar mot USA-
jätten Chevrons
ekologiska brott
I slutdeklarationen från La Paz talas det om Evo Morales som ”ett obestridligt exempel för Latinamerika och Karibien”.
Vänstern firar sina
framgångar i Latinamerika
MADRID Den 25 december år 1936
antogs lagen om rätt till abort och den
gav kvinnan rätt att bestämma fram till
vecka tolv. Det var under den spanska
republiken rätten till abort och abortla-
gen trädde i kraft från januari år 1937.
Ur ett historiskt perspektiv är det fak-
tum intressant att den spanska republi-
kens abortlag var klart mer progressiv
än lagen år 2010, som är den som är giltig
i dag. Men när Franco och hans fascistis-
ka allierade Hitler och Mussolini dränkte
republiken i blod, dränktes också denna
vid den tiden unika abortlag och dröm
för miljoner spanska kvinnor.
Under den 36 år långa Francodiktatu-
ren (1939-1975) var abort totalförbjuden.
Under den första hälften av 1970-talet,
då regimen gick in på sina sista år, reste
spanska kvinnor till London när de ville
göra abort. Resebyråer specialiserade
sig på dessa resor och erbjöd ”resepa-
ket” där allt inkluderades, underförstått
logi, abort och resan som gick på en dag,
tur och retur.
År 1976 beräknades mellan 200 och
400 spanska kvinnor ha avlidit i illegala
aborter, enligt uppgift av högsta domsto-
len. Det finns inga uppgifter från andra
år som befarades registrera höga döds-
siffror. År 1986 genomfördes i Spanien
16 206 aborter, en siffra som år 2013
hade gått upp till 112 390 aborter.
Clara Alonso är en av den förenade vän-
sterns, IU, förgrundsgestalter i den fe-
ministiska kampen i Spanien. Vi träffar
henne en solig dag i Madrids utkanter
bara några månader efter att kongres-
sens högermajoritet röstat ned ett för-
slag om att dra tillbaka det nya lagför-
slaget som ska begränsa aborträtten.
Ett förslag som till och med mött visst
motstånd inom PP och författnings-
domstolen.
Men hon ser frågan om aborter i ett
större perspektiv i den djupa ekonomis-
ka och politiska kris som Spanien befin-
ner sig i sedan år 2008. Ropen hörs allt
högre från högern om att kvinnan bör
återerövra sitt moderskap och vara ett
centrum i hemmet.
– Sambandet och alliansen mellan
patriarkatet och kapitalismen har för-
stärkts och moderniserats under krisen.
Det betyder att effekterna av krisen slår
mycket hårdare mot kvinnan i alla sam-
manhang. Av de sex miljoner arbetslösa
i mitt land är mer än hälften kvinnor. In-
förandet av deltid eller timanställning,
som sker nu, slår mot kvinnorna.
Hon berättar om hur sjukvården har
drabbats genom nedläggningar eller
privatisering av sjukhus och äldrevård,
och det innebär att många av de gamla
eller sjuka skickas hem där det är kvin-
nan som tar hand om den sjuke.
– Krisen och massarbetslösheten har
också ökat antalet fall av interfamiljärt
våld och de institutioner som tidigare
omhändertog misshandlade kvinnor har
i många fall lagts ner. Vad det i slutän-
dan handlar om är hur de ska försämra
livet för kvinnorna, antingen via våldet
mot kvinnorna, lagförslaget om abort
eller nedskärningarna inom den offent-
liga sektorn.
Hon menar att lagförslaget om abort är
ett av de värsta uttrycken för ”el mach-
ismo”, alliansen mellan patriarkatet och
kapitalismen. För det handlar inte bara
om att rycka undan viktiga rättighe-
ter för kvinnan utan själva skyddet för
deras liv.
– Lagförslaget handlar i huvudsak
om att revidera lagen från 2010. Den
lagen ger kvinnan rätt att själv begära
en abort fram till vecka 14 med hänvis-
ning till vissa orsaker, men utan större
inblandning från utomstående. I undan-
tagsfall kan hon få abort fram till vecka
22 med hänvisning att det medför risk
för moderns eller fostrets liv.
Rajoy och den katolska kyrkan var
mycket kritiskt till lagen om abort från
år 2010 som infördes av den socialde-
mokratiska Zapateroregeringen.
– Nu presenteras lagförslaget som ett
”skydd för moderskapet”, vilket är ett
paradigmskifte. Från en lag som borde
handla om rätt till sexualitet och repro-
duktion till en lag om skydd för moder-
skapet. Det är inte en återgång till år
2010 utan till tiden efter Franco, en lag
från 1985 som också genomfördes av
PSOE.
I den grundlag som antogs den 5 juli år
1985, avkriminaliserades formellt abort
av regeringen Felipe Gonzalez, S. Men
abortlagen fortsatte att regleras under
en brottsmålsparagaf. Abort tilläts fram
till vecka tolv med hänvisning till tre or-
saker: allvarlig risk för den den gravida
kvinnans fysiska eller psykiska hälsa
(förment terapeutiska), våldtäkt (krimi-
nologi) och missbildningar. Enligt denna
lag kan kvinnan genomföra aborten i of-
fentliga eller privata kliniker under de
första tolv veckorna och i vissa extrema
fall fram till vecka 22. I det andra och
tredje fallet krävdes ett läkarintyg, och
i frågan om våldtäkt en polisanmälan.
– Rajoys lagförslag som fortfarande
är under utarbetande är till och med än
mer restriktivt än 1985 års lag. Abort
kommer att lyda under en brottsmålspa-
ragraf. Och kvinnan kan inte längre av-
bryta graviditeten om det finns en miss-
bildning av fostret, säger Clara Alonso.
Varje abort måste godkännas av två olika
läkare (det är nu bara en) som inte kan
arbeta på kliniken där aborten utförs
(i dag är det möjligt). Efter det måste
kvinnan vänta sju dagar där hon får
information från den offentliga social-
tjänsten om alternativ till abort, och att
”tänka”om du ska göra det eller inte.
– Spanien blir en skamfläck år 2014 i
Europa, menar vänsterledaren.
Dick Emanuelsson
12 Spanien Flamman 4 september 2014
Moderskapet hyllas under krisen
”Sambandet och al-
liansen mellan patri-
arkatet och kapita-
lismen har förstärkts
och moderniserats
under krisen”
”Krisen och massarbetslösheten har ökat antalet fall av interfamiljärt våld och de institutioner som tidigare omhändertog misshandlade kvinnor
har i många fall lagts ner”, säger Clara Alonso. FOTO: MIRIAN EMANUELSSON.
drabbar också oss oerhört hårt, i syn-
nerhet ungdomen. Trots att många
ungdomar har fått en bra och lång
utbildning står vi oss slätt när krisen
slår till med full kraft. Men för oss i
Baskien står det klart att vägen hand-
lar om en befrielse och en egen stat
som är Euskal Herria (Baskien, reds.
anm.). En egen stat ger oss mer in-
strument att forma oss som personer
och att utarbeta nya alternativ. För de
gamla som kapitalismen har tilläm-
pat är utlevade, understryker Garazi.
– Vi måste rulla tillbaka modellen som
har privatiserat så mycket, till exempel
skapa universitet av folket och för fol-
ket, tillägger Anaia.
Jag frågar dem hur de känner inför det
faktum att Rajoy vill frånta dem rätten
att bestämma över sin egen kropp.
Ögonen mörknar.
– Han vill föra oss tillbaka till sten-
åldern eller åtminstone till år 1985 och
upphäva alla de erövringar kvinnor har
gjort i hård kamp, både i Baskien som
i den spanska staten. Ingen ska komma
och säga att han bestämmer över våra
kroppar, säger Itsaso.
Går baskiska och kvinnor i Spanien
i allians för att bekämpa ett lagförslag
som drabbar alla kvinnor?
– Vi deltar i ett gemensamt arbete med
andra feministiska- och ungdomsrörel-
ser från andra delar av Spanien, där vi
skapar nätverk och band för att slå vakt
om och bredda ungdomars och kvinnors
rättigheter, och där är frågan om abor-
ten högst aktuell just nu.
Dick Emanuelsson
F
O
T
O
: J
U
A
N
K
A
R
IT
A
/A
P
/T
T
.

Sign up to vote on this title
UsefulNot useful