8 

Chile

  Flamman 30 maj 2013

30 maj 2013 Flamman 

Chile

 9

”Ekonomisk tiger” eller extremt klassamhälle?
”De smälter och förgiftar glaciärerna för att komma åt guldet”

Flammans Latinamerikakorrespondent Dick Emanuelsson fortsätter Flammans reportageserie, denna gång från Chile. Den 11 september är det 40 år sedan militärkuppen som öppnade för ”Chicagoekonomerna” och ”det nyliberala experimentet i Chile”
COPIAPÓ/NORRA CHILE Steg för steg gick de två arbetarna uppåt i centrum av krankroppen. Väl uppe på en höjd av 60 meter hälsade de två sina kamrater på marken med att veckla ut en röd fana med inskriptionen ”CUT”, namnet på Chiles landsorganisation. Innan veckan var till ända hade arbetare tagit över ytterligare fyra kranar och paralyserade bygget under sju dagar. Det blev en av de mest spektakulära fackliga aktionerna i Chile under de senaste åren i protest mot en nyliberal modell som raserar arbetarklassens rättigheter, säger arbetarna. – Kravet handlade i första hand om att arbetsgivarsidan skulle uppfylla vad som stod i anställningskontraktet, betala 750  000 pesos (drygt 10  000 kronor). Inte de 300 000 pesos (4 290 kr) som entreprenörerna betalade för snickare och betongarbetare. De anställdes 200 mil söderut och tvingades gå ut i strejk och ockupera det jättelika bygget för att göra sin stämma hörd. Arbetsgivarens svar på strejken blev avsked av arbetarna. Det säger till Flamman Javier Castillo, ordförande för den regionala avdelningen för CUT i Copiapo och fortsätter: –  Men då exploderade klasshatet och arbetarna ockuperade kranarna och ingången till bygget. Efter en veckas strid och en massiv solidaritet från lokalbefolkningen, till stor del gruvarbetare, tvingades byggentreprenören uppfylla innehållet i anställningsavtalet. Castillo själv fängslades av de utkommenderade karabinjärerna på den femte strejkdagen när arbetsgivarsidan krävde att de uniformerade skulle bryta upp ockupationen av infarten till bygget.

ger på topp. Och med den har byggverksamheten ökat med 30 procent. I flera år har gruvbolagen pressat den chilenska regeringen för att ge tillstånd att bryta guld som finns under Andernas glaciärer. Miljörörelsen har rasat, både i Chile och i utlandet. Men tillstånd gavs av såväl den chilenska som argentinska regeringen med kravet på att glaciärerna inte skulle reduceras. –  Men det motsatta äger rum. Glaciärerna har reducerats dramatiskt. Gruvbrytningen utgår från den argentinska sidan och in i den chilenska sidan av Ander­ na där guldet finns. De smälter och förgiftar glaciärerna och därmed

”Efter en veckas strid och en massiv solidaritet från lokalbefolkningen, till stor del gruvarbetare, tvingades byggentreprenören uppfylla innehållet i anställningsavtalet”
vattnet för att komma åt guldet. Och som gruvinspektör vet jag vad jag talar om. Det sa ”Pedro”, en chilenare som satt bredvid Flamman när han flög med sin fru till Buenos Aires för några veckors semester i Argentina. Han ville inte att jag skulle namnge honom för att inte råka ut för trakasserier från det transnationella bolaget. Men hur är det möjligt att politiker tillåter att existensen för den egna planeten rycks undan? Alla Flamman talar med i Chile, ja till och med personer som jag har familjeband till och som jag har känt i 30 år och som försvarade militärdiktaturen, är oroade och kritiska mot den modell som statskuppen den 11 september 1973 öppnade för. Dick Emanuelsson

Protester från fiskare i kolgruvarbetarstaden Coronel i södra Chile. Foto: Victor Salazar.

Byggnadsarbetarna i Copiapo som ockuperade fem kranar på ett jättebygge i norra Chile.
Foto: Javier Castillo.

Norra Chile betraktas i dag som en chilensk variant av guldrushens Klondike. Det är svårt att tro det för här finns världens torraste öken, Atacamas. Men de transnationella gruvbolagen som utvinner Chiles ekonomiska pulsåder som är kopparbrytningen, gör hisnande vinster eftersom världsmarknadspriserna lig-

Ekonomisk tillväxt för vem?
Det är söndag och parken Padre Andres Hurtado är ett populärt mål för medel- och överklassen i Santiago. Inträdet kostar 500 pesos eller en dollar. Många har bilen och då kostar det 3000 pesos. Allt kostar i parken, toaletten eller hoppmattorna för barnen. Parken är också inhägnad som nästan alla parker i Santiago. Att kunna spendera en dag i en park i dagens Santiago kostar pengar.

1985 gjorde jag ett reportage i La Victoria, ett av Santiagos mest stridbara ”poblaciones”, bostadsområden. ”Olga i soppköket”, en glad veteran från det chilenska kommunistpartiet berättade om hur många fattiga för första gången såg havet, tack vare vänsterns och Allendes valseger den 4 september 1970. – Regeringen sköt till pengar för att
Fortsättning sid 10

10 

Chile

  Flamman 30 maj 2013

30 maj 2013 Flamman 

Chile

  11

Fortsättning från sid 9

hyra tåg eller bussar som varje söndag under sommaren körde tusentals av Santiagos fattiga till havet, en tre timmar lång resa, nära men för långt för de fattiga. Barnen såg med jätteögon vågorna i Stilla havet, sa Olga medan hon portionerade ut soppan till områdets fattiga. – Nu, under militärdiktaturen, är vi tillbaka i samma sits igen, de fattiga har blivit fattigare och de rika rikare. När vi protesterar mot fascismen, som alla fattigområden gör under de nationella protestdagarna, kommer karabinjärerna och beskjuter oss, sa Olga men til�lade viskande att ”här beskyddas vi av FPMR, den Patriotiska Fronten Manuel Rodriguez, en gerillagrupp som skapades av kommunistpartiet 1983.
Nu, 2013 menar regeringen att ekonomin går på högvarv och att arbetslösheten är nere i sex procent, trots internationell kris. Det råder ingen tvekan om att den ekonomiska tillväxten under de senaste 20 åren har varit stark. Men på vems bekostnad har detta skett och vem har gynnats? Samma dag som Flamman landar i Chile publicerade tidskriften Forbes sin traditionella årsrapport om världens rikaste personer. Listan toppas även i år av den mexikanske magnaten Carlos Slim och Microsofts Bill Gates. Men listan innehåller också namn på 14 chilenare. På 35:e plats i världen och med en uppskattad förmögenhet på 17,4 miljarder dollar (ca 115 miljarder svenska kronor) återfinns Iris Fontbona, änka efter kroatättlingen och gruv- och industrimagnaten Andróniko Luksic. På femte plats bland de 14 rikaste chilenarna finns presidenten själv, Sebastian Piñera med 2,5 miljarder dollar (16,5 miljarder kronor) i bagaget. Siffrorna kan jämföras med vad:

Av Chiles befolkning på 17,3 miljoner invånare (2011) skulle, enligt ekonomen Marcel Claude, 5,9 miljoner personer betraktas som fattiga om vi räknade på samma sätt som i USA. Foto Jorge Salomon.

Den belgiske prästen André Jarlan som mördades av militären den 4 september 1984, en hjälte i La Victoria tillsammans med andra hjältar som den störtade presidenten Salvador Allende, El Che och Victor Jara. Foto: Dick Emanuelsson.

Den fattiga arbetarstadsdelen La Victoria, ett centrum för motståndet mot militärdiktaturen. På muren en muralmålning med uppmaning från vänstergerrilan FPMR, Patriotiska Fronten Manuel Rodriguez som hade ett stort stöd i området. Foto: Dick Emanuelsson.

•  76 procent av de anställda i Chile tjänar; 350 000 pesos eller 4 853 kronor. •  Femtio procent av de anställda i Chile tjänar 220  000 pesos eller 3  050 kronor i ett land där priserna nästan är jämförbara med de svenska. •  Inkomsterna för de 14 rikaste företagarna i Chile ökade från 41 till 50 mil-

jarder dollar under ett år (2012) eller 26 procent. [1]
Journalisten Robert Nieri skriver i kommunistpartiets veckotidning El Siglo att regeringens institut för att undersöka ekonomin och fattigdomen, Casen (Caracterización Socioeconómico Nacio-

nal), exkluderar de 14 rikaste i landet i sin undersökning om fattigdomen. Denna visade 2009 att 2  564  032 (15, procent) chilenare var fattiga. Av dessa var 634 328 (3,7 procent) extremt fattiga. För 2012 påstår regeringen att fattigdomen sjönk till 14,4 procent. Men Nieri kritiserar formen för hur re-

geringen kalkylerar fattigdomen i Chile. Regeringen gör en uppskattning av värdet för 2000 kalorier som en person behöver. Enligt Casen uppgår detta till 36 000 pesos per månad eller 500 kronor. Är inkomsterna lägre faller man under denna gräns och är ”extremt fattig”. Mellan 36 000–76 000 pesos är man bara ”fattig”.

Av Chiles befolkning på 17,3 miljoner invånare (2011) skulle, enligt ekonomen Marcel Claude, 5,9 miljoner personer betraktas som fattiga om vi räknade på samma sätt som i USA. Skulle Europas beräkningar tillämpas skulle fattigdomen i Chile uppgå till 7,6 miljoner människor eller 45,7 procent.

–  För att effektivt mäta ojämlikheten måste vi först och främst också dra in inkomsterna från de rikaste i landet. Det är inte alls svårt eftersom de är få och till och med ”Los Gringos” (Forbes) känner till hur mycket de tjänar. Å andra sidan är det nödvändigt att jämföra inkomsterna för den 1 procent rikaste andelen

med 10 procent av de fattigaste. Om vi skulle göra det skulle resultatet bli skandalöst, understryker ekonomen Claude. Dick Emanuelsson
[1] Multimillonarios chilenos. Los dueños de Chile y su contribución a la miseria. Av Roberto Nieri. El Siglo 15 mars 2013.

LO-ordförandens kamp för minimi lönen
Trots att det för årstiden borde vara kallt och småregnigt är det chilensk högsommarsol och rejält varmt. Cirka 200 meter från presidentpalatset som bombades den 11 september 1973, ligger den chilenska landsorganisationen CUT:s lokaler. Arkitekturen och interiören är vackert kolonial och Barbara Figueroa, den 33-åriga ordföranden säger att byggnaden är stämplad av FN som kulturhistorisk. – I Chile är ojämlikheten något som vi lever under konstant, säger Barbara Figueroa när hon tar emot Flamman på sitt kontor. Ut strömmar tio mellanstadieelever som hade sysselsatt LO-ordföranden under nästan en timma med att intervjua henne om vad facket är för någonting i det 21:a seklet. Hon befinner sig mitt upp i samtal med högerregeringen som blygsamt vill höja minimilönerna från 193  000 pesos (2  680 sv/kr) till 205  000 pesos, 2  847 sv/ kr. CUT kräver 250  000 pesos eller 3472 sv/kr. Beslutet tas formellt av landets kongress.
–  I Chile är ojämlikheten något som vi lever under konstant, säger Barbara Figueroa. Foto: Dick
Emanuelsson.

”Om tillväxten ska utveckla landet och vara reell måste den gynna alla, inte bara ett antal multimiljonärer”
för att kunna förändra Chile. Hon säger att det skulle vara absurt att förneka den ekonomiska tillväxten. Men den har skapats på basen av misär och en brutal exploatering av arbetskraften. – Vi har i samtalen med regeringen understrukit att tillväxtssiffrorna är bra men de representerar ingen utveckling. För om tillväxten ska utveckla landet och vara reell måste den gynna alla, inte bara ett antal multimiljonärer. Om ekonomin och siffrorna är så utomordentliga, begriper vi inte varför regeringen regelbundet känner sig tvingade att överlämna en bonus på 40 000 pesos (555 kr) till nästan tre miljoner invånare? Därför

är debatten om minimilönen central för den handlar delvis om regeringens taktik att ”korrigera” men vad den gör är att cementera fattigdomen. Det handlar inte om en värdig lön som går att leva på och som ger livskvalité som ILO:s konvention 131, ratificerad av Chile för 30 år sedan, stipulerar.
Barbara Figueroa kommer från Lärarkollegiet och hälsar med glädje hur student- och elevrörelsen sedan 2011 har visat vägen via jättemanifestationer till vilka också lärarna och föräldraföreningar har anslutit sig. – Vi arbetade 2011 på nära håll med studentledare som Camila Vallejo och andra. Och det är odiskutabelt att det som vi i dag upplever som en accelerering av stora förändringar inom det chilenska samhället, är ett resultat av kampen som studentrörelsen åstadkom. Denna rörelse utgick från konkreta krav men kanaliserades till strukturella krav på samhället. Dick Emanuelsson

Från studentrörelsen till parlamentet
Camila Vallejo är en av dessa studentledare som efter massdemonstrationerna 2011 och 2012 blev en världskändis. När Flamman träffar henne på kommunistpartiets centralkommitté har hennes namn offentliggjorts som kandidat till den chilenska kongressen som väljs i början av december i år. Hon har precis fyllt 25 år men har flera års erfarenhet av massarbete i egenskap av ordförande, 2010 och 2011, för den chilenska Studentfederationen FECH, på det största universitetet i Chile, Universidad de Chile. Trots att högerregeringen satte igång en systematisk antikommunistisk kampanj mot studentrörelsen, som anklagades för att gå ”Kubas och vänsterextremismens ärenden under ledning av Camila Vallejo”, fick det snarare en motsatt effekt. Studentrörelsens för-

elever och studenter från de privata skolorna med krav på en helt ny utbildningspolitik fri från kapitalistiska intressen.
– Debatten om utbildningen som hade förts bland studenterna i flera år, kombinerades också i organisatoriska termer för att massmobiliseringen skulle detonera bland studenterna. Vi lyckades skapa viss enighet i de existerande studentorganisationerna om att problemet var strukturellt snarare än ett ytligt temporärt problem. Det handlade om ta kamp mot den nyliberala utbildningsmodellen som garanterades av diktaturens författning. Diskussionen var faktiskt väldigt ideologisk, trots att det rådde stora politiska och till
Fortsättning sid 12

Vad säger hon inför regeringens påstående om att den är den ekonomiskt mest framgångsrika regeringen?
–  Siffrorna som El Siglo och Forbes presenterar visar att landets invånare lider under en ojämlikhet som är enorm.

Vinster och förmögenheter som slår alla rekord mot en fattigdom som gör ont. Och det handlar om människor som har arbete och inkomster som inte räcker för livsuppehället. Vårt mål, CUT:s mål, är att bryta ojämlikheten och den har ett ursprung som vi måste gå till roten med

–  Det handlade om ta kamp mot den nyliberala utbildningsmodellen som garanterades av diktaturens författning, säger Camila Vallejo. Foto: Dick Emanuelsson.

stärktes och även gymnasieeleverna anslöt sig till rörelsen. Och som en chock för Piñera anslöt sig massor av

12 

Chile

  Flamman 30 maj 2013

Fortsättning från sid 11

och med ideologiska skillnader mellan studenterna och de organisationer de representerar.
Modellen, säger Vallejo, hade öppnat den statliga utbildningen mot marknaden som privatiserade stora delar av den tidigare offentliga utbildningen. – Samtidigt som staten drog in anslag till den offentliga utbildningen delade den ut ”voucher”, subventioner, till privata institutioner som tjänar stora pengar. Modellen i Chile är rätt unik i världen. Här finns den döende offentliga skolan, den privata med statliga subventioner och den helt privata, de två sistnämnda med rätt att göra vinst, trots Unicefs principiella normer om motsatsen. Utbildningen, säger den kvinnliga studentledaren, delas på det här sättet upp inte bara i fattiga, medelklass och en rik överklass utan blir också en tummelplats för en ideologisk penetration, en utbildning utan en civil fostran, individualisering och alienation av individen i samhället, som handlar om personlig konkurrens och framgång. Systemet är klassmässigt eftersom ungdomarna från den offentliga skolan diskrimineras vid inträdet till den högre utbildningen.

lesteros, före det ordförande för studenterna på Santiagos Universitet och ledande kraft i den så kallade ”PingvinRevolutionen” 2006, som blev inledningen till de jättelika studentmanifestationerna 2010-2011.
I Chile som övriga Latinamerika och Karibien är ungdomsproblemen gigantiska. Drogmissbruket är enormt och offensiven från Hollywoodkulturen med sina realityshower passiviserar där drogerna inte gör det.

ANNONS

”Det visas realityshower, dokusåpor som är bokstavligt skräp och de riktas framför allt mot ungdomen samtidigt som den ger en subjektiv falsk bild av vad som händer på den politiska arenan i Latinamerika”
–  Drogerna är en form för att dominera folket. De små hajarna jagas medan de med vit krage och slips från den ekonomiska makten kommer undan. Drogerna har introducerats främst i ”Las Poblaciones” där kampen mot diktaturen var permanent. –  Massmedierna spelar en oerhört stark roll och de riktar sig mot ungdomen. Det visas realityshower, dokusåpor som är bokstavligt skräp och de riktas framför allt mot ungdomen samtidigt som den ger en subjektiv falsk bild av vad som händer på den politiska arenan i Latinamerika som i dag integreras. Här talas det om Venezuela som en diktatur. Men de säger inte ett ord om att i Venezuela är valdeltagandet dubbelt så högt som i Chile. Här ges en officiell bild av att demokratin ryms i en valurna, att vi har rätt att rösta vart fjärde år. Men de säger inget om att demokrati också handlar om ett konstant deltagande i den demokratiska processen.
Kommunisterna och vänstern har genom Pinochets författning effektivt utestängts från parlamentet. Men i det senaste parlamentsvalet i december 2009, ingick partiet en allians med socialistpartiet i tre valkretsar där kommunisterna är starka. Det gav partiet tre ledamöter. Inför valet i december har flera samtal förts med regeringskoalitionen för att nå fram till en politisk miniplattform som kommunisterna kan stödja och som kan bryta med den förda högerpolitiken. Utan en sådan är det omöjligt för kommunisterna att stödja en koalition som bara har som mål att besegra Piñera, menar Vallejo. – Vi har sagt att vi inte står till buds eller är beredda att stödja den politik som förts de senaste två decennierna. Vad vi strävar efter är djupa genomgripande förändringar, inte ytliga kosmetiska reformer över hela det politiska fältet. Bara genom att mobilisera och kämpa kan vi segra och nå resultat. Dick Emanuelsson

Utbildningen, säger den kvinnliga studentledaren, delas på det här sättet upp inte bara i fattiga, medelklass och en rik överklass utan blir också en tummelplats för en ideologisk penetration
– Den billigaste linjen på det statliga universitetet kostar 4  000 dollar per år plus kostnader för böcker och dylikt. Detta har gjort att de privata universiteten med bistånd från banker och kreditinstituten har vuxit starkt. Studenter med en svag ekonomi får lån och blir fast i en ekonomisk fälla under många år. Den chilenska staten ger företagsgruppen Luzi lika mycket i statliga stimulanser som det skulle kosta att finansiera utbildningen kostnadsfritt för 500  000 studenter, på universitets- och gymnasienivå under fem år. Luzi ökade sitt kapital med åtta miljarder dollar enbart under 2012.
Vad kan då Camila Vallejo göra i parlamentet för studenter och vanligt folk i allmänhet, frågar jag henne. – Något som var en slags nyckelkod som vi lärde oss under 2011 är att all social mobilisering måste ha ett politiskt institutionaliserat uttryck. Det går inte att fortsätta köra huvudet i en mur. Studentprotesterna hade stöd av 80 procent av opinionen som gav sitt stöd till en offentlig, gratis och bra kvalité i utbildningen. Men 80 procent av den sociala mobiliseringen hade ingen representation i de politiska institutionerna. Vi tycker inte att det (parlamentet) funge-

”I Kuba är utbildningen gratis. Och i Chile?” frågar sig demonstranten.

Foto: Jorge Salomon.

Fighting Faces of Asia

Vackra foton och inspirerande berättelser från resor bland fackligt aktiva kvinnor i Nepal, Indonesien, Filippinerna och Pakistan. Boka bildvisning eller utställning nu – till din fackförening, organisation eller skola! Kontakta mig på kallelarsson01@gmail.com

Studentkonfrontation med karabinjärerna.

FOTO: JORGE ZUÑIGA.

rar särskilt bra men det är de som finns, vare sig vi vill eller inte. Vi behöver alltså förändra det politiska styrkeförhållandet i parlamentet. Tre ledande ungkommunister är kandidater för partiet till parlamentet i

valet i december. Förutom Camila är det Karol Cariola, ordförande för ungdomsförbundet och före detta ordförande för universitetsstudenterna i Chiles tredje största stad Concepcion. Den tredje kandidaten är Camilo Bal-

Sign up to vote on this title
UsefulNot useful