Alquran.

se

Sunnafolkets Väg -
I att befalla det goda
och förbjuda det onda
Sheikh Utheimin – Ur Sharh al-Aqida al-Wasitia

Översatt av: S.Beshir

2009-05-24
Sedan, baserat på dessa grunder(1), så
beordrar dem (2) det goda (3), och förbjuder
det onda(4). Baserat på det som
lagstiftningen förpliktigar…

(1) ”Baserat på dessa grunder”: Dem

föregående som nämndes innan det här.
Och dem är att följa återberättelserna om
profeten, må han prisas och välsignas, och
att följa de (fyra) vägledda efterträdarna,
och att man ger Allaahs tal och Hans
profets tal företräde gentemot allt annat.
Och att man följer muslimernas enighet.
Och baserat på dessa principer så beordrar
dem det goda och förbjuder det onda.
(2) ”Dem”: Alltså folket av Sunna och enighet.
(3) ”Det goda”: Allt det som beordras i
lagstiftningen (Allaahs lag), så dem
beordrar det.
(4) ”Det onda”: Allt det som förbjuds i
lagstiftningen, så dem förbjuder det.
För att det är det som Allaah har beordrat att
man ska göra då Han sa:

Och låt det finnas bland er en grupp som

kallar till det goda och befaller det som är
rätt och förbjuder det som är orätt.
[Äl Imran 3:104]

Och likaså har profeten sagt, må han prisas

och välsignas:
”Beordra det goda och förbjud det onda! Och
hindra den som orättvis och tvinga honom att
vara rättvis.”

Så de beordrar alltså det goda och förbjuder

det onda, och dem väntar inte med det.

Men det finns villkor för att beordra det goda

och att förbjuda det onda, att det är saker
som är lagstiftningen förpliktigat och som den
kräver.

Och det finns villkor för det:

Det första villkoret: Att han har kunskap om
vad (den islamiska) lagen säger om det som
han beordrar. Så han beordrar endast det som
han VET att (den islamiska) lagen beordrar,
och förlitar sig inte på vad han TROR eller
tradition.

Baserat på det som Allaah, den Högste, sade

till Hans profet, må han prisas och välsignas:

Döm mellan dem med det som Allaah har

sänt ner, och följ inte deras önskningar då du
har fått sanningen.
[al-Mä’ida 5:48]

Och Hans uttalande:

Och följ inte det som du inte har kunskap om,
både hörseln, synen och hjärtat: alla dessa
kommer verkligen att hållas till svars.
[al-Isra 17:48]

Och Hans uttalande:

Låt därför ingen osanning komma över era
läppar då ni talar och säger detta är tillåtet
och detta är förbjudet, så att ni hittar på
lögner om Allaah. Det kommer verkligen inte
att gå väl för de som hittar på lögner om
Allaah.
[al-Nahl 16:116]

Så om hans ser en person göra en sorts

handling där utgångspunkten i en sådan typ
av handling är att det är tillåtet, då är det inte
tillåtet för honom att förbjuda personen från
att göra det, förrän han VET att det är
förbjudet eller att det har nekats.

Och om han ser en person som har lämnat en

handling som han TROR är en
dyrkanshandling, så är det inte tillåtet för
honom att beordra personen att göra den
handlingen, om inte han VET att (den
islamiska) lagen har beordrat den.
Det andra villkoret:
Att har känner till tillståndet hos den som blir
beordrad: Är han en sådan som plikterna eller
förbuden riktar sig mot eller inte? Så om han
ser en person som han är osäker på den
personen är myndig, då beordrar han honom
inte med dem sakerna som man inte beordrar
sådana som han, förrän han vet mer.

Det tredje villkoret:

Att han känner till personens tillstånd i de fall
han är förpliktigad, alltså har han redan gjort
handlingen som han ska beordras till?

Så om han ser en person gå in i moskén och

sätta sig, och han är osäker om personen bad
två bugningar, då ska han inte säga till honom,
och inte heller beordra honom att utföra dem
förrän han vet mer.

Och beviset för det är Profeten, må Allaah

prisa och välsigna honom, brukade hålla
predikan på fredag, och en gång kom en man
in och satte sig. Så Profeten sade till honom,
må Allaah prisa och välsigna honom: ”Har du
bett?” Han svarade: ”Nej.” Så han svarade:
”Ställ dig upp och be två bugningar, och fatta
dig kort i dem.”

Och jag har fått höra att vissa människor

säger: ”Det är inte tillåtet att spela in Koranen
i kassetter”, för att de tror att det är det att
kränka Koranen! Så han förbjuder folk att
spela in Koranen för att han tror att det är
något ont!!

Så vi säger till honom: Det som är ont är att

du förbjuder dem från att göra en sak som du
inte vet är ond!! Du måste veta att det här är
något som anses vara ont i Allaahs religion.

Och det här gäller alltså handlingar som inte

är dyrkan, men vad gäller
dyrkanshandlingarna så om vi ser en person
dyrka på ett sätt som det inte är känt att
Allaah beordrat så säger vi till, för att
utgångspunkten gällande dyrkan är att det är
förbjudet.
Det fjärde villkoret:
Att han är kan etablera beordrandet av det
goda och förbjudandet av det goda onda utan
att ta skada. Så om han skadas av det så är
det inte obligatoriskt för honom, men om han
är tålamodig och utför det så är det bättre.
För alla plikter är på villkor att man är kapabel
och att man kan, baserat på Allaah, den
Högstes uttalande:
Frukta därföِr Allaah efter måttet av er
förmåga.
[at-Taghabun 64:16]

Och Hans uttalande:

Allaah lägger inte på någon en tyngre börda
än han kan bära.
[al-Baqara 2:286]

Så om han fruktar att om han beordrar en

person med det goda, att den personen ska
döda honom, då är det inte obligatoriskt för
honom att beordra han, för att han inte kan
göra det, och det är snarare förbjudet då. Och
vissa lärda har sagt: Jo, han måste beordra
och ha tålamod, även om han skulle skadas av
det, förutom om det går så långt som mord.
Men den första åsikten är mer korrekt, för
den här beordringen, om den leder till att han
blir fängslad eller liknande, då kan det leda till
att andra slutar beordra det goda och
förbjuda det onda, skrämda av det som hänt,
också i en situation där man inte fruktar
denna skada.

Och det här är så länge saken inte går så långt

att beordrandet av det goda når den graden
att den är en form av kamp (Jihäd), som då
han beordrar att man ska följa Profetens väg
(sunna)och förbjuder nyinförda saker i
religionen (bid’ah), för om han är tyst då så
kommer folket av bid’ah att få överläge. Så i
en sådan situation så måste man manifestera
Sunnan och klargöra vad som är Bid’ah, för att
det hör till kampen i Allaahs väg (Jihäd), och
den som är utsatt för fara ursäktas inte av att
fruktan för han ska skadas.
Det femte villkoret:
Att beordrandet av det goda och förbjudandet
av det onda inte leder till en större skada än
om man skulle vara tyst. Så om det leder till
det så är det inte obligatoriskt, utan snarare
är det förbjudet för honom att beordra det
goda och förbjuda det onda.

Och därför har de lärda sagt: Utan tvekan har

tillsägelsen en av fyra konsekvenser: Att det
onda upphör; eller att det ändras till något
som är mindre ont; eller till något som är
likadant; eller till något som är ännu värre.

Vad gäller den första och den andra

situationen, där är det obligatoriskt att säga
till.

Vad gäller den tredje situationen, den finns

det skiljda uppfattningar om.

Vad gäller den fjärde situationen så är det inte

tillåtet att säga till, för att syftet med att säga
till är att saken ska upphöra eller att den ska
minska.

Exempel på det:

När en person vill beordra en person att göra

något gott, men att göra denna goda sak
innebär att personen kommer att missa att be
med gruppen (i moskén), då är det inte tillåtet
att beordra honom att göra denna goda sak,
för att det leder till att han lämnar det som är
obligatoriskt, för att göra det som är
rekommenderat.

Och på samma sätt när det gäller det onda,

om att förbjuda en viss ond sak innebär att
personen kommer sluta med den bara för att
sedan göra något ännu värre, i en sådan
situation så är det inte tillåtet att förbjuda
denna onda sak, för att förhindra den värsta
av de två med den andra.

Och på detta tyder den Högstes uttalande:

Men förolämpa inte dem som de åkallar i
Allaah ställe. I sin okunnighet kan de vilja
hämnas genom att förolämpa Allaah. På så
vis har vi låtit varje folk sina [dåliga]
handlingar i ett fördelaktigt ljus. Sedan skall
de återvända till sin Herre och Han skall låta
dem veta vad deras handlingar [var värda].
[al-An’am 6:108]

Att förolämpa månggudadyrkarnas avgudar är

utan tvekan något som fordras, men då
nyttan i att förolämpa månggudadyrkarnas
avgudar är mindre än det onda som det leder
till, alltså att de förolämpar Allaah, den
Högste, i okunskap och fiendskap, så har
Allaah förbjudit att man förolämpar
månggudadyrkarnas avgudar under sådana
omständigheter.

Och om vi finner en person som dricker

alkohol, och att dricka alkohol är något ont,
men om vi skulle förbjuda honom att dricka så
skulle han gå och stjäla folks förmögenheter
och råna dem. I sådana fall säger vi inte till
honom att inte dricka alkohol, för att det
leder till något som är värre.

Det sjätte villkoret:

Att den som beordrar eller förbjuder själv gör
det som han beordrar, och att han själv inte
gör det som han förbjuder. Och det här är
enligt vissa lärda, så om han inte gör det, då
ska han inte beordra det goda och förbjuda
det onda, för att Allaah, den Högste, sade till
Israels avkommor:

Uppmanar ni andra till fromhet medan ni

glömmer er själva samtidigt som ni läser
Skriften? Vill ni inte använda ert förstånd?
[al-Baqara 2:44]

Så om personen inte ber, då ska han inte

beordra andra att be, och om han dricker
alkohol, då ska han inte säga till andra att inte
göra det. Och därför sa poeten:
- Förbjud inte en sak fastän du själv gör
likadant. Naken står du om du gör det,
enormt

Så de baserade sig på texterna och på åsikter.

Men majoriteten (av de lärda) håller inte med,

och de sade: det är obligatoriskt att beordra
det goda även om han inte gör det själv, och
att förbjuda det onda även om han själv gör
det. Och Allaah kritiserade inte Israels
avkommor (i versen ovan) för att de
beordrade det goda, utan det vara bara för att
de beordrade det goda och att de samtidigt
glömde sig själva.

Och det är den här åsikten som är korrekt.

Med andra ord så har du två plikter:
1. Att göra det goda. 2. Att beordra det goda.
Och du är förbjuden från två saker:
1. Att göra det onda. 2. Att sluta förbjuda det
onda.
Så lämna aldrig båda plikterna, och gör aldrig
båda de förbjudna sakerna. Så om man
lämnar en av dem så påverkar det inte den
andra.

Så totalt har vi sex villkor, fyra av dem för att

det ska vara tillåtet, och det var nummer 1, 2,
3 och den femte baserat på detaljerna i den.
Och två stycken för att det ska vara
obligatoriskt, och det var nummer 4 och 6.

Och det är inte ett villkor att personen som

beordras eller förbjuds är ens far eller mor,
eller gammelfar, eller gammelmor. Utan
snarare så säger vi: det här lägger endast
ännu mer tyngd på saken, för att det hör till
godhet mot ens föräldrar att man säger till
dem då de syndar och att säga till dem att
göra det goda. Och en person kanske då
säger: Om jag säger till min far så blir han arg
och vägrar prata med mig, så vad ska jag
göra?

Vi säger då: Ha tålamod med det som du går

igenom då han blir arg och vägrar prata med
dig, och utgången hör till de gudsfruktiga, och
följ Ibrahims väg, må han prisas och välsignas,
då han varnade sin far för shirk, och han sade:

Far! Varför tillber du det som varken kan

höra eller se och som är dig till ingen nytta…
(fram till då han sade:) Far! Dyrka inte
Djävulen - Djävulen som trotsade den
Nåderike. Far! Jag fruktar att Guds straff
skall drabba dig och att du då [skall inse att
du] varit Djävulens vän. [Fadern] sade:
"Hatar du mina gudar, Ibrahim? Om du inte
upphör med detta [tal], skall jag se till att du
blir stenad. Ge dig nu av [och låt mig slippa
se dig] under lång tid!"
[Meriam 19:42-46]

Och Ibrahim sade även till hans far Äzar:

Gör ni statyer till föremål för dyrkan? Jag ser
tydligt att du och dina stamfränder har gått
vilse.
[al-An’äm 6:74]

~Slut på boken~
Denna bok är baserad på ett kapitel ur boken:
”Förklaring av: Den Mellersta Tron” av Sheikh
Mohammed Saleh al-Utheimin, där han
förklarar Ibn Teimias bok ”Den Mellersta
Tron”.

Och detta var endast en ytterst liten lärdom

bland alla lärdomar som finns i den boken –
baserade på Allaahs tal: Koranen, och
Profetens väg: as-Sunna, i förtåelsen av de
Första generationerna efter Profeten, må
Allaah prisa och välsigna honom.

Och må Allaah bevara våra lärda och öka dem

i antal.

Och all pris hör till Allaah skapelsens herre…