Está en la página 1de 32

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr.

93

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e. Kr.


Av Bo Grslund

INLEDNING I Gylfaginning i Snorres Edda terges helt kortfattat en tradition om Fimbulvintern (fimbulvetr), den stora, den mktiga vintern. Anders Hultgrd har nyligen ingende diskuterat problemet om Fimbulvintern ur religionshistorisk synvinkel.1 Min avsikt hr r i frsta hand att belysa denna frga, liksom den drtill nra hrande om Ragnark (Ragnark), ur ett klimathistoriskt perspektiv utifrn ett naturhistoriskt kllmaterial. Fr detta syfte mste dock frst de norrna kllorna nrgranskas och jmfras med andra skriftliga kllor. Frgan stts ven i korthet in i ett arkeologiskt sammanhang. Som Hultgrd noterar sgs i tre av huvudhandskrifterna till Gylfaginning att Fimbulvintern skall komma som ett frebud om Ragnark och i alla fyra handskrifterna att Fimbulvintern i sin tur frebdas av krig och allmn mnsklig ondska.2 Trots detta mytiska Ragnarksperspektiv har uppgifterna om Fimbulvintern ibland setts som en rest av ngot som en gng kan ha intrffat. I frsta hand har man frestllt sig en svr klimatsituation i det frgngna med extra kalla vintrar, i Norden eller p annat hll inom indoeuropeiskt omrde. Fr snart hundra r sedan lanserade vxtgeografen Rutger Sernander tanken att Fimbulvintern speglade en traditionsrest frn den frromerska jrnldern i Norden, ca 500100 f. Kr. Med ledning av frekvenser av vxtpollen i torvmossarna kunde han visa att bronslderns relativt varma klimat vid brjan av jrnldern blev kallare och fuktigare. D det fanns frhllandevis f arkeologiska fynd frn detta skede, drog Sernander slutsatsen att det skett en klimatkatastrof Fimbulvintern som orsakat en kraftig minskning av befolkningen.3 Sernanders hypotes fick till en brjan stor respons, men redan vid mitten av 1900-talet brjade man tvivla. Visserligen intrffade verkligen en klimat1 2 3

Hultgrd 2004. Hultgrd 2004, s. 53 ff. Sernander 1912.

94

Bo Grslund

frsmring vid brjan av jrnldern, men den kom inte s pltsligt som man trott och framfr allt minskade inte spren efter kulturvxter i torvmossarna, ngot som talade emot en befolkningsminskning.4 Man hade ocks brjat inse att fyndfattigdomen under den ldsta jrnldern var skenbar och mest en effekt av ett konsekvent tillmpat brandgravskick med f eller inga gravgvor. I dag har vi ett vervldigande rikt arkeologiskt bosttningsmaterial frn den ldsta jrnldern som visar att bebyggelsen d snarare kade n minskade. Nyligen har ocks en kortvarig klimatsvacka under den yngre bronsldern, ca 800700 f. Kr., utpekats som en mjlig Fimbulvinter.5 Ngon tydlig regression i de arkeologiska konjunkturerna just d r dock svr att pvisa. Rent generellt finner jag det osannolikt att de mycket precisa uppgifter om Fimbulvintern som mter oss i de norrna kllorna skulle kunna terg p en muntlig tradition som strcker sig tillbaka till lngt fre Kristi fdelse. Frgan r dock om inte uppfattningen om Fimbulvintern som i frsta hand ett vinterproblem r ett villospr. Tanken tergr i hg grad p Axel Olriks klassiska arbeten om Ragnarksmyten, dr denna premiss bara tas fr given.6 I Europa saknas s gott som helt traditioner om mycket kalla vintrar, ven frn s sena kldperioder som 1600- och 1700-talen. I hela det indoeuropeiska traditionsomrdet tycks motivet med en katastrofal vinterperiod vara belagt endast frn ett omrde p det iranska hglandet.7 Det r egentligen inte frvnande, fr strnga vintrar har aldrig varit ngot stort problem p nordliga breddgrader. nda sedan paleolitisk tid har man i Nordeuropa vl behrskat konsten att skydda sig mot strng kyla, kalla vindar och mycket sn. ven om lngdragna vintrar kunde leda till brist p mat fr djur och mnniskor i lgtekniska jordbrukssamhllen, var strngt vintervder i sig knappast ngot allvarligt problem. Det helt avgrande fr hur man klarade vintern var vdret under nrmast fregende vxtssong under sommarhalvret. Redan dessa allmnna resonemang reser tvivel om att myten om Fimbulvintern skulle terg p en tradition om en klimatsituation i det frgngna dr huvudproblemet var strnga vintrar.

NORRNA KLLOR Som Hultgrd visat r den korta beskrivningen av Fimbulvintern i Gylfaginning (kap. 51) densamma i alla fyra huvudhandskrifterna, medan de inledan4 5 6 7

Bergeron et al. 1956. Widgren 2005. Olrik 1902, 1914; 1922. Olrik 1902, s. 171 ff.; Strm 1956; Hultgrd 2004, 2007.

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr.

95

de fraserna r mer kortfattade i Codex Upsaliensis.8 Nr kung Gylfe under namnet Gangleri kommer till asarna trder han in i en hall och stller dr frgor till tre mn som sitter i sina hgsten. Texten terges hr efter Codex Regius:9
mlti Gangleri: Hver tindi eru at segia fr um ragnarkr? ess hefi ek eigi fyrr heyrt getit. Hr segir: Mikil tindi eru aan at segia ok mrg. au en fyrstu at vetr s kemr er kallar Fimbulvetr; drfr snr or llum ttum, frost eru mikil ok vindar hvassir. Ekki ntr slar. eir vetr fara .iii. saman ok ekki sumar milli. D sade Gangleri: Vad finns att bertta om Ragnark? Jag har inte hrt ngot berttas frut. Hr sger: Mnga och stora hndelser r att bertta om det. Det frsta r att den vinter som kallas Fimbulvintern kommer. D yr sn frn alla hll, d blir det mycket kallt och vassa vindar. Solen har ingen verkan. Tre vintrar kommer i fljd och ingen sommar emellan.10

Dessa uppgifter om Fimbulvintern r inte bara mrkliga i sig. De r ocks frunderligt precisa och mlande p ett stt som mer ger intryck av faktisk verklighetsbakgrund n ngot redan frn brjan sgenartat. Det r uppenbarligen inte heller frgan om ngot mytologiskt allmngods som cirkulerat i germansk och indoeuropeisk tradition.11 Det finns drfr goda skl att inte redan a priori avvisa Gylfaginnings uppgifter om Fimbulvintern som en myt utan verklighetsbakgrund. Tolkningen av de tre sista meningarna som beskriver sjlva Fimbulvintern, drfr snr or llum ttum, frost eru mikil ok vindar hvassir. Ekki ntr slar. eir vetr fara .iii. saman ok ekki sumar milli, brukar uppfattas som relativt okontroversiell. De r ocks tydliga tagna var fr sig. Men hur hnger de ihop och hur skall de tolkas i sitt sammanhang? Fljer man den traditionella tolkningen att den frsta meningen talar om strnga vintrar, d godtar man ocks den motsgelse som ligger i att den sista meningen helt klart handlar om sommaren. Men det faktum att gamla myter ofta r motsgelsefulla br inte leda till att vi inte sker efter den sakliga logik som trots allt kan finnas. Hr kan den mellersta meningen ge vgledning. Av sammanhanget att dma framstr Ekki ntr slar som en kompletterande information till den frsta meningens uppgift om sn, kyla och vassa vindar. S har ocks exempelvis Finnur Jnsson och Bjrn Collinder uppfattat saken nr de i sina versttningar lter denna mening bilda bisats till den fregende.12 Men eftersom meningen Ekki ntr slar samtidigt frklarar den efterfljande upplysningen att det under tv r i fljd inte blir ngon
Se Dillmann 1991, s. 187; Hultgrd 2004, s. 51 ff. Holtsmark & Helgason 1950, s. 68 f. 10 versttning Johansson 1997, som utgr frn Codex Regius i enlighet med Faulkes 1982. Dock har jag, i konsekvens med min uppfattning att traditionen om Fimbulvintern i frsta hand speglar kalla somrar, fr frost mikil valt det klimatiskt ngot mildare uttrycket mycket kallt i stllet fr Johanssons vldig kld. 11 Strm 1956; Hultgrd 2004; Olrik 1914. 12 Jnsson 1902, s. 71 f.; Collinder 1978, s. 81.
8 9

96

Bo Grslund

riktig sommar, mste slutsatsen bli att alla tre meningarna talar om en och samma sak, nmligen det vintriga sommarvder som d skulle vara det karakteristiska fr Fimbulvintern. Ett annat std fr denna slutsats r att det skulle ha varit helt meningslst att upplysa om att solen inte r srskilt framtrdande om vintern. Det vet ju varje nordbo sedan barnsben. n mer ponglst skulle det ha varit att ppeka att solen inte gr ngon nytta nr snn om vintern yr frn alla hll. Det r ju alltid mulet nr snn yr frn alla hll. Lika klart r att sdana klimatiska sjlvklarheter omjligen kan ha fungerat som ett frebud om vrldens och gudarnas undergng. Tamare jrtecken fr man leta efter. Den ganska vanliga versttningen av Ekki ntr slar med solen skiner inte r enligt min mening en ngot fr fri tolkning. Hr str endast att solen inte gr ngon nytta, att den inte har ngon verkan,13 varmed indirekt antyds att solens sken nd p ngot stt r synligt eller kan frnimmas. Det kan vara en viktig distinktion i sammanhanget. En nrlsning av Gylfaginning ger sledes std fr tolkningen att den inledande meningen inte anspelar p traditionellt vintervder som sdant utan p de tv somrar d vintervder rder drfr att solen inte har ngon verkan. Hultgrd har ocks lyft fram en vers i eddadikten Hyndlulj som ett troligt fragment av traditionen om Fimbulvintern och Ragnark. Dr framstlls snfall och skarpa vintrar som ett frebud om Ragnark:
Haf gengr hrum vi himin silfan lr lnd yfir, en lopt bilar; aan koma snvar ok snarir vindar; er ri at rgn um riti.14 Havet slr med stormvgor mot sjlva himlen, stiger ver landen och luften ger vika drav kommer snfall och skarpa vindar d r gudarnas undergng bestmd.

Min kommentar hr r densamma som den till Gylfaginning, nmligen att detta inte beskriver vintern som vinter. Sn och kalla vindar om vintern kan omjligen ha fungerat som ett allvarligt omen, inte ens ovanligt mycket sn, ovanligt stark kyla och ovanligt hrda vindar. Fr att en klimatsituation skall bli s skrmmande och obegriplig att den uppfattas som ett frebud om gudarnas och vrldens undergng mste den strida mot naturens vanliga ordning. Jag menar drfr att denna vers i Hyndluljd rimligen ocks syftar p Fimbulvinterns tv vintriga somrar.
S har ocks frasen versatts av exempelvis Faulkes 1987, s. 52 f. som fljer Codex Regius och av Johansson, 1997, s. 84 som fljer Faulkes 1982. 14 Hultgrd 2004, s. 57 f. som fljer Helgason 1971.
13

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr.

97

Hultgrd har ocks med rtta argumenterat fr att uppgiften i Vlusp om Fenrisulven och dess avkomma kan ha med Fimbulvintern att gra.15 Frst sgs att Fenrisulven som en upptakt till Ragnark skall rva bort mnen och att en av ulvens avkommor skall gripa solen (vers 40). I efterfljande vers heter det att ulven frgar gudarnas boningar med rtt blod, att solens sken frmrkas om somrarna drefter och att allt vder blir oplitligt (vers 41):
Austr sat in aldna Irnvii ok fddi ar Fenris kindir. Verr af eim llom einna nkkorr tungls tigari trollz hami. Fylliz firvi feigra manna, rdr ragna sit rauom dreyra; svrt vera slskin of sumor eptir, ver ll vlynd vito r enn, ea hvat?16 Den gamla satt ster i Jrnskogen och fdde dr Fenres slktingar. En enda av dem alla blir i trollgestalt mnens rvare; fyller sig med dda mnniskors lik, rdfrgar makternas boning med rtt blod. Solskenet var d svart somrarna drefter, alla vindar onda. Fattar ni, va?17

Hr sgs visserligen att mnen och solen rvas bort men samtidigt att solens sken frmrkas under efterfljande somrar och att allt vder blir oplitligt. Jag ser det som en direkt parallell till uppgifterna i Gylfaginning om att solen inte har ngon verkan under tv somrar i fljd. Fimbulvintern omtalas ven i Eddadikten Vafrnisml dr Oden frgar jtten Vafrnir:
hvat lifir manna er inn mra lr imbulvetr me firom?18 Vilka mnniskor lever kvar nr den beryktade Fimbulvintern lider mot sitt slut?19
Hultgrd 2004, s. 58. Efter Hultgrd 2004 som fljer Helgason 1971. 17 Henrik Williams tolkning utifrn Codex Regius, Williams 2007. 18 Efter Hultgrd 2004 som fljer Helgason 1971. 19 versttning Hultgrd. Dock har jag ersatt dennes ryktbar med beryktad. Se vidare s. 118.
15 16

98

Bo Grslund

Det tycks allts ocks ha funnits en tradition som frknippat Fimbulvintern med en befolkningskatastrof. Detta r knappast frvnande. Frstrd betesvxt och skrd under tv r i fljd ledde ofrnkomligen till svr hungersnd i ldre tiders jordbrukssamhllen. P detta svarar Vafrnir:
Lf ok Lfrasir en au leynaz muno holti Hoddmmis; morgindggvar au sr at mat hafa; aan af alder alaz.20 Liv och Livtrasir, och de skall gmma sig i Hoddmimes lund; morgondagg har de att ta; frn dem fds nya slkten.

Enligt Vafrnisml (1112) och Snorres Gylfaginning (9) drogs solen under dagen ver himlen av hsten Skinfaxe fr att sedan g ner i vster. Om natten frs solen tillbaka till ster med hsten Rimfaxe som vid ankomsten lter sin fradga falla p marken som morgondagg. Rimfaxes fradga r nrande drfr att hsten om dagen betar p de underjordiska fltens grs som r bestrtt med honungsdagg, just dr Mimer hller till vid Yggdrasils nedersta grenar. Jag frestller mig drfr att nr man i efterhand poetiskt skulle beskriva den minnesvrda dag d Fimbulvinterns mrker gav vika fr den tervndande solen, den livgivande morgondaggen i [Hodd]Mimers lund var en fr alla begriplig metafor fr naturens och mnniskoslktets pnyttfdelse efter Fimbulvintern. Betraktade p detta stt ansluter uppgifterna om Fimbulvintern i Vafrnisml direkt till dem i Gylfaginning. S lnge Fimbulvintern rder har solen ingen verkan, som vore det natt p dagen. Men s en morgon r Fimbulvintern ntligen slut och solen gr upp lika klar som frut. Scenen fullbordas i de tv efterfljande verserna i Vafrnisml (4647) dr solen just hinner fda en dotter innan hon slukas av ulven, en dotter med uppgift att sedan verta rollen som sol:
hvaan kmr sl inn sltta himin, er essa hefir Fenrir farit? Eina dttur berr lfrull, r hana Fenrir fari; s skal ra, er regin deyia, mur brautir, mr.21
20 21

Efter Hultgrd 2004. Efter Johansson 1997 som fljer Faulkes 1982 som fljer Codex Regius.

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr.


vadan kommer sol p den slta himlen, nr ulven denna sol hunnit upp? En dotter fr Alfrdul innan Fenre frgr henne. Den mn skall rida moderns vg nr makterna dr.22

99

Medan Gylfaginning och Vlusp sledes beskriver Fimbulvintern nr den r som vrst, medan solen inte har ngon verkan, kunde dessa verser i Vafrnisml vara en metafor fr den dag d Fimbulvintern har slppt sitt grepp och solen ter stiger upp med sitt varma sken p en klar himmel. I Vlusp och Vafrnisml r den mytiska frklaringen till Fimbulvintern att solen och mnen slukas av odjur. Men i Vlusp sgs samtidigt att solens sken blir svart om somrarna efter och att allt vder blir oplitligt. Man noterar ocks att Vlusp inte alls talar om vinter, bara om frmrkade somrar. Allt detta motsvarar helt Gylfaginnings utsaga att solen inte har ngon verkan och att sommaren uteblir tv r i rad. Det tycks sledes ha funnits en tradition i Nordvstnorden om att solen varit borta eller frmrkad flera somrar i rad med mycket kallt sommarvder som fljd liksom att detta orsakade en tillfllig befolkningskatastrof. Det talas ocks om att himlen (gudarnas boningar) frgades rd. Sambandet mellan Fimbulvintern och Ragnark r ocks tydligt genom att Fimbulvintern direkt pekas ut som ett frebud om vrldens undergng. KALEVALA Hr vill jag knyta an till finsk ldre folklig tradition som den framtrder i Kalevala. I den 47:e sngen i enlighet med Elias Lnnrots redigering, beger sig solen och mnen ner till jorden fr att lyssna p Vinminens betagande vackra kantelespel. Bda tas dock till fnga av Pohjagumman, som stnger in solen i ett berg och mnen i en sten s att de inte kan skina p jord och mnniskor. Pohjagumman:
Mnen fick ej mera skina, instngd i en brokig berghll, solen lter hon ej lysa, stnger in den i ett stlberg; sedan tar hon s till orda: Jag skall inte slppa ut er Mne, du m inte skina, Sol, du skall ej mera lysa frrn jag befriar eder, kommer hit och hmtar eder ...23 (47:2129)

Fr skerhets skull stal hon ocks elden i bygden. Fljden blev att:
22 23

Johansson 1997, s. 91. Collinder 1970.

100

Bo Grslund

Lnge var det natt i vrlden, nedmrkt utan ljus fr jmnan; det var natt i Kalevala, natt i Vinslktens stugor, liksom ock i hga himlen, dr i himlagubbens hemvist.24 (47:4146)

Ukko grubblar ver vad som hnt:


Ukko, sjlve verguden, som har skapat hela himlen, brjar undra ver detta; Ukko grubblar nu och grunnar vad slags moln det r fr mnen, vad slags dunst som dljer solen, d man ej frmrker mnen, solen inte lngre lyser.25 (47:5158)

Drefter fresatte sig Ukko att tillverka en ny sol och mne och slog fr ndamlet eld. Men elden fll ner p jorden och frsvann. Problemet med solens och mnens frsvinnande bestr drfr nnu i 49:e sngen:
Solen lyser alltjmt icke, milda mnen skiner icke ver Vinfolkets grdar, Kalevalas kulna moar; sden frs p alla krar, krken kunde inte trivas, det var hemskt fr himlens fglar, sorgesamt fr alla mnniskor, d man ej sg solen lysa, mnens sken ej nnsin sknjdes.26 (49: 110)

Efter mnga om och men befrias till slut solen och mnen och terfrs till himlen fr att sedan lysa som frr. Hr terfinns flera av ingredienserna i traditionen om Fimbulvintern. I Kalevala sgs att sol och mne r frsvunna men ocks att solen r skymd av ngot slags dis eller tjocka och drfr inte kan skina. Men ngon vanlig solfrmrkelse r det inte frgan om, det sgs uttryckligen att solen r borta lnge. Genom att solen r skymd blir det ocks kallt p sommaren, grdan fryser p krarna, boskapen far illa och mnniskorna r djupt oroade. Mycket talande r ocks uppgiften det var hemskt fr himlens fglar (outo ilman lintusille),27 en reaktion som r typisk fr eklipstillstnd d solen r skymd.
24 25 26 27

Collinder 1970. Collinder 1970. Collinder 1970. Kalevala 1964, 49:7.

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 101 I berttelsen om solens och mnens frsvinnande i Kalevala r det inte minsta tal om vinter, det hela utspelar sig sommartid. Nr det talas om frost r det exempelvis fr att upplysa om att grdan fryser. Den mytologiska frklaringen till dessa hndelser i Kalevala r att solen och mnen rvas bort av onda makter. Till slut skapas dock en ny sol och mne som kan lysa som vanligt. Bda dess motiv terfinns i Vlusp, dr solen och mnen slukas av ulvar men dr solen precis hunnit fda en dotter som senare fr verta uppgiften som sol. Dessa ptagliga likheter mellan Kalevala och de norrna Eddorna frutstter inte ndvndigtvis ngot traditionssamband. Det kan ha rckt med att man p mse hll haft samma traumatiska erfarenhet av ren utan sommar (se nedan). Fr vrigt r, som Lars Lnnroth ppekat,28 de likheter som i andra avseenden skulle kunna anfras mellan den norrna traditionen och Kalevala alldeles fr allmnna fr att ge anledning att tala om ett direkt samband. Inte heller r berttelsen i Kalevala om kyla och mrker under sommaren som en fljd av att solen r skymd kopplad till ngon undergngsmyt som i myten om Ragnark. Dessutom finns i Kalevala element som saknas i Eddorna men som terfinns i senantikt kllmaterial (se nedan), notiserna om snderfrusen sommargrda, ngot skymmande p mycket hg hjd och mnniskors djupa oro. Det kan synas frvnande att berttelsen om solens och mnens frsvinnande i Kalevala inte brukar anfras som en parallell till uppgifterna i Eddorna om Fimbulvintern. Frklaringen torde vara att Fimbulvintern felaktigt uppfattats som en tradition om kalla vintrar medan hndelserna i Kalevala utspelas under sommaren.

SENANTIKA KLLOR Flera forskare har tagit upp tanken att den nordiska myten om Fimbulvintern kunde ha samband med den lnga solfrmrkelsen ren 536537 e.Kr. som denna framtrder i senantika skriftliga kllor.29 Nyligen har den finske bysantinologen Antti Arjava publicerat en frtjnstfull kritisk genomgng av detta material.30 Kursiveringarna i de texter som citeras i det fljande r mina. I ett brev till en lokal tjnsteman i Ravennaomrdet skriver Cassiodorus (ca 490583), praetorianprefect och hgste tjnsteman i Rom under det gotiska vldet, bl.a. fljande:
But who will not be disturbed, and deeply curious about such events, if something mysterious and unusual seems to be coming on us from the stars? For, as there is a certain security in watching the seasons run on in their succes28 29 30

Lnnroth 1990. Baillie 1999; Axboe 1999, 2004, s. 266272, 2005. Arjava 2007.

102

Bo Grslund

sion, so we are filled with deep curiosity, when we see that such things are changing. How strange it is, I ask you, to see the principal star [the sun], and not its usual brightness; to gaze on the moon, glory of the night, at its full, but shorn of its natural splendour? All of us are still observing, as it were, a blue-coloured sun; we marvel at bodies which cast no mid-day shadow, and at that strength of intensest heat reaching extreme and dull tepidity. And this has not happened in the momentary loss of an eclipse, but has assuredly been going on equally through almost the entire year. How fearful it is, then, to endure for so long what will terrify a people, even when it passes quickly? So, we have had a winter without storms, spring without mildness, summer without heat. Whence we can now hope for mild weather, when the months that once ripened the crops have been deadly sick under the northern blasts? For what will give fertility, if the soil does not grow warm in the summer? What will open the bud, if the parent tree does not absorb the rain? Out of all the elements, we find those two opposed to us: perpetual frost, and unnatural drought. The seasons have changed by failing to change; and what used to be achieved by mingled rains can not be gained from dryness alone. that winter is rendered drier and colder than its wont. Hence the air, condensed from snow by excessive cold, is not thinned by the suns fire; but it endures in the density it has acquired, obstructs the heat of the sun, and cheats the gaze of human frailty. For things in mid space dominate our sight, and we can see through them only what the rarity of their substance allows. For this vast inane, which is spread between earth and heaven as the most tenuous element, allows us to see clearly so long as it is pure, and splashed with the suns light. But, if it is condensed by some sort of mixture, then, as if with a kind of tauntened skin, it permits neither the natural colours, nor the heat of the heavenly bodies to penetrate. In other ages, too, this has often temporarily happened with a cloudy sky. Hence it is that, for so long, the rays of the stars have been darkened with an unusual colour; that the harvester dreads the novel cold; that the fruits have hardened with the passage of time; that the grapes are bitter in their old age.31

Det framgr tydligt att situationen inte ndrats till det bttre nr Cassiodorus skrev brevet, vilket antagligen var p senret 536.32 Ett mer kortfattat vittnesml avger den bysantinske historieskrivaren Prokopios (ca 500554) i sitt arbete Vandalkrigen:
Denna vinter tillbragte Belisarios i Syrakusa och Solomon i Karthago. Det ret (dvs. 536) skedde ett ytterst mrkligt under. Hela det ret lyste nmligen solen som mnen: utan strlglans, liksom i nstan stndig eklips, med matt sken och inte som den brukade. Frn den stund detta fenomen visade sig utsattes mnniskorna alltid fr krig, svlt och andra ddliga gissel.33

Prokopios befann sig vid psktiden r 536 i Karthago men fljde strax drp Belisarios till Sicilien och r 537 till Rom. Tyvrr sger han inget om var detta iakttogs, i Nordafrika eller Italien eller i bda omrdena eller hur lnge
31 32 33

Barnish 1992, s. 179 f.. versatt frn latin av S. J. B. Barnish. Arjava 2007, s. 80. Linnr 2000, s. 131.

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 103 det varade. Men talet om hela r 536 br rimligen tolkas som att frmrkelsen brjade ge efter ngon gng under det r som fljde. Mikael Syriern skrev p 1100-talet men anses nra flja kyrkohistorikern Johannes frn Efesos som verkade p 500-talet:
In the year 848 [536/37] there was a sign in the sun the like of which had never been seen and reported before in the world. If we had not found it recorded in the majority of proved and credible writings and confirmed by trustworthy people, we would not have recorded it; for it is difficult to conceive. So it is said that the sun became dark and its darkness lasted for one and a half year, that is eighteen months. Each day it shone for about four hours, and still this light was only a feeble shadow. Everyone declared that the sun would never recover its original light. The fruits did not ripen, and the wine tasted like sour grapes.34

I stort sett samma uppgifter terfinns hos pseudo-Dionysios frn Tel Mahre som skrev p 700-talet.35 Zachariah frn Mytilene, som troligen var verksam p 500-talet, beskriver en situation i Konstantinopel i mars 536:
And the earth with all that is upon it quaked; and the sun began to be darkened by day and the moon by night, while the ocean was tumultuous with spray, from the 24th of March in this year to the 24th of June in the following year fifteen [537].36

Hos Zachariah specificeras allts tiden fr hur lnge solen var skymd till femton mnader. I sitt arbete Om jrtecken, skrivet omkring 540, kommer Johannes Lydos med en intressant upplysning:
If the sun becomes dim because the air is dense from rising moisture as happened in the course of the recently passed fourteenth indiction [535/36] for nearly a whole year so that the produce was destroyed because of the bad time it predicts heavy trouble in Europe while India and the Persian realm, and whatever dry land lies toward the rising sun, were not troubled at all. And it was not even likely that those regions would be affected by the calamity because it was in Europe that the moisture in question evaporated and gathered into clouds dimming the light of the sun so that it did not come into our sight or pierce this dense substance.37

Lydos sger hr att fenomenet varade knappt ett r. Prokopios, Cassiodorus, Johannes frn Efesos, Johannes Lydos och Zachariah torde alla ha varit gonvittnen till fenomenet, vilket ger deras vittnesml ett srskilt kllvrde. Det r ocks svrt att tnka sig ngon politisk, social eller annan snedvridande tendens i sammanhanget. Intrycket av saklig information frstrks av att kllorna r helt eniga om hur solen uppfrde sig och att den var skymd s lnge som ett till tv r.
34 35 36 37

Arjava 2007, s. 79 o. dr anf. litt. versatt frn grekiska av J. B. Chabot. Arjava, s. 79 o. dr anf. litt. Arjava 2007 s.79 o. dr anf. litt. versatt frn grekiska av J. F. Hamilton. Arjava 2007 och dr anf. litt. versttning frn grekiska av Antti Arjava.

104

Bo Grslund

Antti Arjava har i det nrmaste dammsugit det rika papyrusmaterialet frn Egypten i jakten p uppgifter om denna vderkatastrof, dock utan att finna tydliga spr i texterna. Han kopplar samman detta med Lydos uppgift om att katastrofen frmst var ett problem fr Europa medan omrden som Indien och Persien inte skulle ha haft ngra problem. Arjava antar drfr att det i frsta hand var frgan om ett nordligt fenomen, norr om 35 breddgraden. Som vi sett omnmner ocks Cassiodorus i frbigende fenomenet som nordligt och Johannes Lydos talar om det som i frsta hand ett europeiskt problem. Men Lydos sger inget om att solfrmrkelsen inte iakttogs i Indien och Persien, bara att man dr inte hade ngra problem. andra sidan r detta bara andrahandsuppgifter. Med tanke p att Persien innefattade praktiskt taget alla klimatzoner frn tropiska kustregioner till subpolra bergstrakter br Lydos uppgifter bemtas med viss frsiktighet. Som vi ska se i det fljande har denna solfrmrkelse med stor skerhet orsakats av ett moln av sulfatisk aerosol som under lng tid cirkulerat i stratosfren ver hela jordklotet. Jag anser drfr att Lydos utsaga att Europa drabbades mest och Indien och Persien inte alls, liksom bristen p skriftliga belgg frn Egypten, frmst r ett uttryck fr att de negativa effekterna av frmrkelsen var sjufalt vrre p nordliga breddgrader n i vanligtvis solstekta, heta och torra omrden som Egypten, Persien och Indien. Kinesiska kllor noterar fr r 536 att den normalt ljusstarka hundstjrnan Canopus inte syntes vid vr- och hstdagjmningen och att staten Ching sder om Shandonghalvn drabbades av frost och sn i juli och augusti mnader med svlt och hungersnd som fljd hsten drp. Problemen fortsatte r 538. P andra hll i Kina kom klden tidigt och r 536 rdde torka och hungersnd, r 537 fll det sn p sommaren och r 538 rdde hungersnd. I ett omrde norr om Gula Floden skall 7080 % av befolkningen ha dtt. Klimatiskt sett tycks hela 530-talet ha varit en exceptionellt svr tid i Kina.38 Jag noterar ocks att bde senantika och kinesiska kllor liksom Kalevala talar om felslagen skrd i samband med att solen var skymd. Och medan senantika och kinesiska kllor direkt talar om hungersnd, gr norrna kllor det indirekt. Senantika, kinesiska och norrna kllor omtalar ocks krig och oro. Det rder sledes stor verensstmmelse mellan Gylfaginnings uppgifter om Fimbulvintern och de senantika kllornas notiser om ren utan sommar 536537 e Kr. Medan de senare talar om en tid p tolv till arton mnader, talar Gylfaginning om tv somrar i fljd, Vlusp om somrar i pluralis och Kalevala om att solen och mnen var borta lnge. Om vi utifrn Gylfaginning och Zachariah frn Mytilene stter brjan av solfrmrkelsen till slutet av mars r 536 och dess slut till septemberokto38

Houston 2000.

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 105 ber r 537, fr vi en period p 1819 mnader d vintervder rdde ven p sommaren. Men ven om frmrkelsen hade brjat tona av redan i slutet av augusti r 537, skulle sommaren det ret ha varit helt spolierad fr jordbruk och boskapssktsel. Att den solskymning som omtalas i dessa senantika kllor orsakats av en vldsam vulkanisk eller mjligen kosmisk eruption har man lnge antagit (se vidare nedan). Rimligen mste man rkna med att det skymmande aerosolmolnet varierat i tthet och livslngd i olika geografiska omrden. De klimatiska effekterna i frga om temperatur, nederbrd och vind kan ocks ha varierat efter regionala frhllanden. Dessutom torde aerosolmolnet efterhand ha tunnats ut lngsamt p ett stt som gjort det svrt att avgra nr frmrkelsen egentligen upphrde. S om kllorna i stort sett r verens om nr solfrmrkelsen brjade, r det naturligt att de r mindre eniga om nr den upphrde. Det r ocks rimligt att anta att man p nordliga breddgrader med naturligt svagare solbestrlning uppfattade det som att solskymningen varade lngre n man gjorde i exempelvis Medelhavsomrdet. Jag ser det som en rimlig hypotes att den norrna myten om Fimbulvintern ytterst tergr p nordbors lngvariga och traumatiska upplevelser av de svra klimatiska frhllanden som fljde av en vldsam vulkanisk eller kosmisk eruption i brjan av r 536 e.Kr.

FORNIRANSKA MYTER Religionshistorisk forskning uppmrksammade tidigt sambandet mellan forniranska myter och traditionen om Fimbulvintern, som ofta kommit att tolkas som ett utflde av de frra. Nyligen har Hultgrd utfrligt behandlat forniranska traditioner om frdande vintrar som gjorde slut p de flesta mnniskor och deras boskap och som uppfattades som gudarnas straff fr mnniskors synder.39 Hultgrd r bengen att tolka de nordiska och iranska vintermyterna som ett uflde av i frsta hand en gemensam ldre indoeuropeisk tradition.40 Hr finns dock skl att drja ett gonblick. ven om de olika iranska mytresterna r svrtolkade, rymmer de element41 som p ett mrkligt stt knyter an till Fimbulvintern som i frsta hand ett sommarfenomen. I Pahlavi-traditionen talas sledes inte bara om sn utan ocks om ett evigt regnande och haglande, ngot som snarare hr samman med uselt sommarvder n smllkalla vintrar. Vidare talas om tre p varandra fljande katastrofala vintrar som helt frdande fr mnniskor och djur. Till detta kan lggas Avesta-mytens tal i Videvdad om vinter som varar i hela tio m39 40 41

Hultgrd 2007. Hultgrd 2007, s. 116 ff. Hultgrd 2007, s. 112 ff.

106

Bo Grslund

nader, vilket skulle ge en sommar p bara tv mnader och innebra att det under strre delen av sommaren rdde vintervder. Detta kan jmfras med uppgifterna i Gylfaginning om Fimbulvinterns tre vintrar i rad utan sommar emellan, informationen i Vafrnisml om att mnga mnniskor inte verlevde denna hndelse, skildringen i Kalevala av hur sd och boskap tog skada nr solen var skymd och med senantika frfattares upplysningar om kallt vintervder p sommaren ven i Medelhavsvrlden. Jag anser det drfr motiverat att vcka frgan om inte ocks den iranska mytfloran om frdande vintrar innehller spr av traditioner om uteblivna somrar som kan ha samband med solskymningen r 536537 e.Kr. som denna framtrder i senantika kllor. VULKANISK SVAVELDIOXID I STRATOSFREN Hndelserna ren 536537 har allmnt antagits hnga samman med ngot oknt vulkanutbrott. En av huvudkandidaterna bland knda vulkaner r Krakatau mellan Sumatra och Java i Indiska Oceanen, men saken r nnu oklar. Det anmrkningsvrda r dock att inget av de kraftigaste knda vulkaniska eruptionerna i sen historisk tid som Tambora 1815 och Krakatau 1883 orsakade att solen skymdes fr det mnskliga gat ver stora geografiska omrden en endaste dag trots att solstrlningens effekt dmpades under s lng tid som ett till tre r42 med ptagliga negativa klimatiska effekter. S om solen ren 536537 var s gott som helt skymd under tolv till arton mnader, mste solstrlningen ha varit katastrofalt mycket svagare under hela denna tid n vid ngon knd historisk eruption. Fr ngra r sedan analyserades en serie borrkrnor frn isen i stra Antarktis med ett distinkt lager sulfat som tolkas som spr efter utfllningar efter en kraftig vulkanisk eruption. Lagret dateras till omkring r 540 e. Kr. ( 17 r).43 Fr en datering av sjlva utbrottet mste dock ytterligare ngra r lggas till fr den tid det tar fr svaveldioxid och svavelsyra i aerosolform att cirkulera i stratosfren och efterhand fllas ut p jorden som sulfat. Det leder oss nstan rakt tillbaka till 536 e. Kr., en nstan osannolik verensstmmelse med de skriftliga kllorna. Helt nyligen har liknande lager av sulfat (SO4) ptrffats i flera olika borrkrnor frn den grnlndska inlandsisen som medelst varvrkning med stor skerhet kan dateras s snvt som 533 534 plus/minus 2 r.44 D den eruption som legat bakom dessa sulfatutfllningar tycks ha varit den kraftigaste under hela frsta rtusendet e. Kr. och inga spr av ngot likMcGee et al; Miles et al. Traufetter et al. 2003. Tack till Frands Herschend som uppmrksammat mig p denna artikel. 44 Larsen et al. 2008.
42 43

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 107 nande frn tiden nrmast fre eller efter har kunnat dokumenteras, har forskarna ifrga inte tvekat att peka ut den som ansvarig fr den stora solskymningen ren 536537.45 Sulfatutfllningar av sdana dimensioner som det hr har varit frgan om tyder p att mycket stora mngder svaveldioxid cirkulerat i stratosfren en lngre tid ver hela jordklotet.46 Det r anmrkningsvrt att varken senantika eller nordiska kllor nmner att det som skymde solen hade ngon srskild lukt, frg eller konsistens.47 Denna allmnna tystnad bekrftar att det som skymde solen inte befann sig nra jordytan utan p mycket hg hjd. Det stmmer ocks med den bild som frmedlas av Kalevala, dr det som skymmer solen sgs ligga ovan molnen (sng 47, 5162) och dr mrker rder nda uppe i himlen (sng 47, 4346). Inte heller i de norrna myterna om fimbulvetr och Ragnark finns ngon antydan om ett skymmande stoftmoln p lg hjd. Det enda som skulle kunna tyda p att mnniskor upplevt aska, rk eller grvre partiklar i luften av det slag som kan upptrda p markniv en kort tid efter en stor vulkanisk eruption, r ett ptagligt intresse fr flygande eldeller rksprutande drakar och lindormar i yngre germansk tradition och bildvrld. Men d rr vi oss lngt ute i hypotesernas utmarker. De senantika och nordiska skriftliga kllorna bekrftar sledes indirekt de naturvetenskapliga iakttagelserna om en s kraftig eruption r 536 att ett vldigt gasmoln under lng tid cirkulerat i stratosfren p mycket hg hjd. Att bedma magnituden fr och effekten av historiska vulkanutbrott r frenat med stor oskerhet.48 Men s mycket r klart att inte ens de kraftigaste knda vulkanutbrotten under sen historisk tid ssom Tamora 1815, Krakatau 1883 och Pinatubo 1991 orsakade att solen skymdes nstan helt annat n hgst tillflligt och lokalt. Eftersom eruptionen r 536 kom att skymma solen ganska effektivt under s lng tid som omkring ett och ett halvt r, mste den ha varit av enorma dimensioner och haft lngt vrre klimatiska effekter n ngot knt historiskt vulkanutbrott. Som vi skall se bekrftas detta av dendrokronologins vittnesbrd om kraftigt snkta sommartemperaturer efter eruptionen under s rekordlng tid som tio r. Det vldsamma utbrottet av vulkanen Tamora i stra Indonesien r 1815, vars magnitud berknats till 7 p den 8-gradiga VEI-skalan,49 stadkom bara en kall vinter och en katastrofalt kall sommar fljande r, frmst i nordstra Amerika och norra Europa, med utbredd hungersnd som fljd. nd upplevde man inte att solen var skymd en endaste dag. Det gigantiska vulkanutbrottet som delade Santorini i egeiska havet r 1628 f.Kr. orsakade av
Traufetter et al. 2003. McGee et al 1997; Miles et al. 2004; de Silva 2005. 47 Lydos tanke att fuktig luft skymde solen kan lmnas drhn; dremot kan luftfuktigheten ha frhjts som en fljd av att solen var skymd. 48 Miles et al 2004; Traufetter et al. 2004. 49 VEI = Vulcanic Eruption Index.
45 46

108

Bo Grslund

trdringsserier att dma kraftigt snkta sommartemperaturer under endast fyra r.50 Sdana jmfrelser har inte vgts in i den mycket hypotetiska uppskattning som gjorts av magnituden p 536 rs eruption till 6 p VEI-skalan.51 Mycket talar fr att detta r en alldeles fr frsiktig bedmning. Mycket riktigt har Larsen et al. noterat att medan de antarktiska utfllningarna r ca 15 % mindre n de frn Tambora, de grnlndska r 40 % mktigare n dessa och att euptionen r 536 mste ha varit betydligt kraftigare n Tambora. Man menar ocks att allt tyder p att utbrottet gt rum p tropiska breddgrader.52 Det r vl knt frn historisk tid att sulfatiska aerosolmoln i stratosfren pverkar klimatet negativt bde regionalt och globalt, i frsta hand i form av snkt temperatur som en fljd av att solvrmen inte nr jordytan utan reflekteras uppt, men ocks i form av lga ozonhalter.53 Ju ttare molnet r och ju lngre tid det ligger kvar, desto svrare klimateffekter p jorden.54 Det har spekulerats mycket om vilken vulkan som orsakade utbrottet r 536. Men det vldiga aerosolmoln som det mste ha varit frgan om och det lnga efterfljande temperaturfallet har ocks vckt frgan om inte orsaken i stllet var en komet eller asteroid som slagit ner p jorden eller exploderat p lg hjd eller mjligen att jorden passerat genom ett moln av kosmiskt damm.55 En asteroid kapabel att stadkomma sdana effekter br ha haft en diameter p minst 500 meter.56 Det som mjligen talar fr detta kosmiska alternativ r att inget knt historiskt vulkanutbrott har haft tillnrmelsevis samma fljdeffekter som eruptionen r 536. Solfrmrkelsen ren 536537 under s lng tid som under ett och ett halvt r med tfljande tiorig kraftig temperatursnkning (se nedan) saknar all motsvarighet i de senaste rtusendenas vulkaniska historia.

DE KALLA SOMRARNA 536545 E.KR. Katastrofret 536 kan tydligt avlsas i en nstan obefintlig tillvxt av rsringarna i skogens trd ver nstan hela norra halvklotet. Men det intressanta r att denna effekt gller nstan hela tiorsperioden 536545. rsringsserier p ek frn Irland, Skottland, England, Holland, Tyskland och Polen liksom p tall, lrktrd och andra trslag i norra Sverige, norra Finland, sterrike, norra Ryssland, Sibirien, Mongoliet, sydvstra USA liksom p sdra
50 51 52 53 54 55 56

Grudd 2000,s. 2959. Trautwetter et al. 2005. Larsen et al. McGee et al. 1997. de Silva 2005. Baillie 1994, 1999, Rigby et al. 2004. Rigby et al. 2004; Kasatkina et al. 2006.

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 109 halvklotet i Argentina och Chile r entydiga. Under dessa r var trdtillvxten mycket liten, speglande ovanligt ogynnsamma vderomstndigheter under sommarhalvret, i frsta hand i form av lg temperatur. Vrst tycks det ha varit ren 536, 538, 539, 540, 541 och 545. Eftersom allt brjar med r 536, har man funnit det uppenbart att hela denna till synes globala kldperiod orsakats av eruptionen just detta r.57 Fr Nordskandinaviens del har man utifrn trdringsserierna hypotetiskt uppskattat att medeltemperaturen fr sommarmnaderna juni, juli och augusti under denna tiorsperiod sjnk med 34 grader Celsius.58 Med stor sannolikhet blev ven vintrarna kallare n normalt, men det avsljas inte av trdens rsringar. Fga frvnande har man fr denna tid ocks noterat snkt vattentemperatur i Atlanten utanfr Norges kust.59 Till saken hr ocks att vattenniverna i sjar och vattendrag steg och att mnga mossar vxte till,60 ngot som i sin tur signalerar hgre grundvattenniver och kad luftfuktighet, i frsta hand som en fljd av minskad avdunstning och kanske kad nederbrd. ven om vi sledes har att rkna med en hel tiorsperiod med kalla somrar, br begreppet Fimbulvinter i enlighet med uppgifterna i Gylfaginning frbehllas perioden med solskymning, med andra ord ren 536537. Perioden 536545 kan lmpligen kallas tiorsperioden med de kalla somrarna.

DEN JUSTINIANSKA PESTPANDEMIN En olycka kommer sllan ensam. Det r vl knt att bldpestepidemier kan utlsas av naturkatastrofer som rubbar miljn fr de smgnagare som r endemiska brare av pestbacillen och som d drivs ut p vandring som smittspridare. Den justinianska pesten, den frsta knda stora bldpestpandemin, anses av mnga direkt ha framkallats av naturkatastrofen 536537.61 Den justinianska pesten uppenbarade sig r 541 i Egypten och Frmre Orienten och r 542 i Konstantinopel och Medelhavsomrdet fr att under efterfljande decennier ocks hemska Vsteuropa. Sekundra lokala pestpidemier tycks sedan ha blossat upp gng p gng i Vsteuropa nda fram till omkring r 750.62 Det r svrt att tnka sig att Mellaneuropa under sdana frhllanden kan ha sluppit undan, och man mste tminstone hypotetiskt

Scuderi 1990; Briffa et al. 1990 o. 1992; Baillie 1994 o. 1999; Eronen et al. 1999; Hughes et al. 2001; dArrigo et al. 2001A o. 2001B; Gunn 2000; Larsen et al. 2008. 58 Briffa et al. 1990; 1992; Scuderi 1990; jfr Grudd et al. 2002. 59 Jansen & Ko 2000. 60 Berglund 2003. 61 Stothers 1999; Keys 1999, s. 18 f. 62 Biraben & Le Goff 1969; Lester 2006.
57

110

Bo Grslund

rkna med att pesten kan ha ntt Skandinavien. Goda frutsttningar har funnits.63 I dag vet vi att den svarta rttan, pestloppans speciella vrddjur, var vl etablerad i norra Medelhavsomrdet redan flera hundra r fre Kristus. Det finns ocks en stor mngd skra arkeologiska belgg fr att den svarta rttan frekom allmnt i hela det senromerska rikets norra utkanter, frn Pannonien i nuvarande Rumnien i ster ver Rhenlandet, Gallien, nuvarande Belgien till sdra och norra England.64 Denna omstndighet torde i hg grad ha frmjat spridningen av den justinianska pesten i Europa. De tvivel som emellant framfrts om att denna epidemi inte kan ha varit bldpest har nu ocks slutgiltigt vederlagts. DNA frn pestbacillen Yersinia pestis har nmligen extraherats ur mnniskoben frn kollektivgravar frn denna tid i bde sdra Tyskland och sdra Frankrike.65 Mnga bedmare har uppskattat att den justinianska pesten minskade Europas befolkning med omkring en tredjedel. Sjlv menar jag att det knappast r mjligt att hlla isr pestens och klimatkrisens negativa fljder fr Europas befolkning, ekonomi och samhlle.

KULTURLANDSKAPET VXER IGEN Det r inte sjlvklart enkelt att koppla paleobotaniska pollenskikt till arkeologiska tidshorisonter. Men nr ett mycket stort antal pollensekvenser frn norra och mellersta Europa lggs samman framtrder nd ett distinkt mnster. Vid mitten och slutet av det 6:e rhundradet e.Kr., dvs. vergngen mellan Folkvandringstid och Vendeltid i Skandinavien, vxer skogen i stora delar av Nord- och Mellaneuropa igen p kulturlandskapets bekostnad p ett stt som bara kan tolkas som en kraftigt minskad jordbruksintensitet och drmed ocks minskande befolkning. Detta r srskilt ptagligt i klimatiska marginalomrden som i norra Sverige och p sydsvenska hglandet. Hela den vletablerade jordbruksbebyggelsen i mellersta Norrland sls ut fullstndigt. I vissa delar av det sydsvenska hglandet vxte hela bygder igen. Men ven centrala jordbruksbygder drabbades. Samma ptagliga igenvxning av kulturlandskapet intrffade i Norge och i viss mn i Danmark. Lika uppenbart r det att kulturlandskapet efter ngra generationer ter brjar breda ut sig p skogens bekostnad i samband med en terkolonisering av markerna.66 Allt detta har varit vlknt i snart ett halvsekel. Redan 1974 sammanfat63 64 65 66

Grslund 1973, s. 278284. McCormick 2003. Wiechmann & Grube 2005; Drancourt et al. 2007. Welinder 1974, s. 253 ff.; Andersen & Berglund 1994; Berglund 2003.

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 111 tade Welinder fenomenet s hr: en ver hela Skandinavien pvisbar odlingsstagnation, vilken inneburit en minskning i odlingsintensitet och ett totalt vergivande av grdar och kermarker ruineringen av ldre jrnlderns kulturlandskap r ett hela Skandinavien omfattande fenomen.67 ven i Mellaneuropa, frn Belgien i vster till Polen i ster, brjade vid mitten av 500-talet det tidigare frhllandevis ppna kulturlandskapet att vxa igen p ett stt som allmnt tolkas som ett uttryck fr reducerad bosttning.68 I Tyskland kom p kort tid bortt 90 procent av landets yta att vara tckt av skog.69 Frst ett par hundra r senare brjar kulturlandskapet allmnt att ppnas igen.70 Reduceringen av kulturlandskapet vittnar i frsta hand om ett kraftigt minskat betestryck. Det r orimligt att tnka sig att hela denna vldiga omstrukturering, dr ibland hela bygder vergavs, berodde p en pltslig och samordnad vergng i hela Nord- och Mellaneuropa till mindre boskapssktsel och mer sdesodling. Det krympande kulturlandskapet kan knappast tolkas p annat stt n som ett uttryck fr ett kraftigt minskat betestryck p grund av en ptaglig populationsminskning bland boskap och mnniskor. Allt tyder p att det drjde s mycket som fem till tta generationer innan befolkningsnivn terstllts till ursprunglig niv.

DEN ARKEOLOGISKA BILDEN Att redovisa det arkeologiska material som tyder p att klimatkrisen ren 536545, med eller utan medverkan av den justinianska pesten, hade en starkt negativ inverkan p samhllet i norra Europa vore ett jttefretag. Jag fr hr nja mig med en skissartad framstllning. De arkeologiska kllorna, srskilt d bosttningsmaterialet, lider ocks av att det sllan kan findateras s vl att det tillter sker detaljkorrelation inbrdes eller med historiskt daterbara hndelser; oskerhetsmarginalerna r i regel betydande. andra sidan pverkar detta p intet stt det hr frda resonemanget om myten om Fimbulvintern eller tolkningen av de skriftliga och naturhistoriska kllmaterialen, vilka helt str p egna ben. Folkvandringstiden i Skandinavien, ca 375550 e.Kr., var en av de mest expansiva perioderna i Nordens frhistoria, kulturellt, ekonomiskt och befolkningsmssigt. Vid slutet av denna tid ndde bebyggelsen och kulturlandskapet sin kanske strsta utbredning ver huvud taget fre 1700-talet, p sydsvenska hglandet kanske fre r 1900. Politiskt framtrder en rad vxlande smkungadmen, men tendenser till strre statsbildningar kan
Welinder 1974. Andersen & Berglund 1994; Behre et al. 1996; Verbruggen et al. 1996; Ralska-Jasiewiczowa & Latowa 1996; Berglund 2003. 69 Bork 1998. 70 Berglund et al. 1996; Lang 1994.
67 68

112

Bo Grslund

anas. Socialt, politiskt och i viss mn ekonomiskt var Norden en integrerad del av Europa. Rikedomen p guld och andra prestigevaror var stor. Men vid mitten av 500-talet bryts detta mnster brutalt. Den efterfljande ldre Vendeltiden, ca 550625 e.Kr., framstr p mnga stt som den dunklaste delen av hela jrnldern. I de omrden av Skandinavien dr husen dittills hade byggts p stengrund, som p land, Gotland, stra stergtland, norra Hlsingland, Medelpad och delar av sdra och vstra Norge, finns mngder av synliga rester efter vergivna grdar och byar frn slutet av folkvandringstiden. Numera vet vi att ven grdar och byar i sdra och mellersta Sverige, dr husen byggdes med trstolpar nergrvda direkt i marken, vid slutet av folkvandringstiden praktiskt taget verallt vergavs och drmed i mnga fall flyttades. P fastlandet finns allts i princip samma vergivna fossila bybebyggelse som p de stora arna, om n under markytan osynlig fr blotta gat. En stor del av den ldre jrnlderns byar ute p lermarkerna i stra Mellansverige vergavs allts under 500-talet fr att flyttas till ngot hgre belgen och torrare mark i grannskapet, men d ofta i reducerad omfattning. Tillsammans med grd och by flyttades i mnga fall ocks gravplatserna. De exempel p boplats- och gravplatskontinuitet som ocks finns i stra Mellansverige rubbar inte bilden av ett mycket tydligt mnster. Det var frgan om den mest dramatiska och pltsliga bebyggelsefrndringen i Sverige efter jordbrukets infrande fr sextusen r sedan. Mycket talande r att tidens nordligaste jordbruksbosttning i Sverige, den i norra Hlsingland, Medelpad, sdra ngermanland och centrala Jmtland tycks ha mer eller mindre vergivits vid mitten av 500-talet fr att terkoloniseras frst ett par generationer senare. Vissa andra agrara marginalomrden som vergavs samtidigt kom sedan att ligga fr ffot nda till sen historisk tid, srskilt p sydsvenska hglandet. ver huvud taget tycks man ha vergivit mindre frdelaktiga bosttningslgen och koncentrerat bebyggelsen till de bsta markerna. Sdra Norge uppvisar samma bild av allmn reduktion av bebyggelsen: boplatser upphr eller flyttar, antalet fornfynd minskar och kulturlandskapet vxer igen, srskilt i marginalomrden. Det kan d synas motsgelsefullt att Nordnorge tycks ha klarat sig ganska vl. Men det kan frklaras med att jordbruket i Nordnorge i motsats till i Nordsverige i viss mn var en binring till omrdets enastende rika marina resurser som rimligen inte drabbades nmnvrt av klimatkrisen. Undantaget Nordnorge motsger sledes inte intrycket av en klimatbetingad jordbrukskatastrof. Jmfrt med den mellersta jrnldern utmrks tiden nrmast efter Fimbulvintern i Sverige, den ldsta Vendeltiden (ca 550625 e.Kr.), generellt sett av frre och mer begrnsade bosttningsspr, frre gravar, frre fornsaksfynd, mindre delmetall, frre offerfynd, kraftigt minskad jrnproduktion och ett igenvxande kulturlandskap. Sammantaget kan detta ses som en

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 113 bekrftelse p den befolkningsminskning som Vafrnisml antyder och pollenanalysen tydligt vittnar om. Den danske arkeologen Morten Axboe har hvdat att antalet offerfynd med dyrbara prestigefreml av guld och delsten, inte minst s.k. guldbrakteater, kade dramatiskt vid mitten av 500-talet som ett uttryck fr mnniskors desperata behov under de traumatiska ren 536545 av frsonande kontakt med hgre makter.71 Detta r inte alls otnkbart, men tyvrr tillter inte den oskra dateringen av dessa depfynd en s snv datering som till ren 536545, n mindre till 536537. I Danmark flyttades kanske inte bosttningarna s ofta, men mnga byar frsvann eller krympte i storlek samtidigt som mngden arkeologiska fynd minskar betydligt och kulturlandskapet tillflligt vxer igen. Arkeologiskt framstr tiden nrmast efter folkvandringstiden som den kanske torftigaste perioden av Danmarks enastende rika forntid. Det skymmande aerosolmolnet ren efter eruptionen r 536 och den kraftigt snkta sommartemperaturen under hela den fljande tiorsperioden mste ha medfrt kraftigt minskad avdunstning frn jordytan. Detta bekrftas som nmnts av hjda vattenniver i sjar och kad tillvxt av mossar. Det r svrt att inte koppla samman denna kade fuktighet med att de flesta boplatser, som i stra Mellansverige ofta lg p lermarker i omedelbar anslutning till vtmarker och vattendrag, allmnt vergavs vid denna tid och flyttades till torrare, litet hgre belgen mark i grannskapet. Man kan ha ftt problem med hga vattenflden och frhjt grundvatten i lgre liggande delar av byarna och med fukt och mgel i frrd och bostder. Hr skymtar fr frsta gngen en rimlig frklaring till varfr boplatserna vid skiftet mellan Folkvandringstid till Vendeltid allmnt flyttades p det stt som skedde. Kanske r det att lsa in fr mycket i de litterra texterna, men jag noterar nd att de frut citerade raderna ur Hyndlulj,
Haf gengr hrum vi himin silfan lr lnd yfir, en lopt bilar.72 Havet slr med stormvgor mot sjlva himlen, stiger ver landen och luften ger vika.

skulle kunna vara en metaforisk omskrivning av besvrande hg luftfuktighet. I samma riktning pekar kanske ocks den frut citerade notisen hos Johannes Lydos om att hg luftfuktighet skymde solen srskilt i Europa. Nedgngstiden i Skandinavien vid vergngen mellan Folkvandringstid och Vendeltid har ofta frklarats som en effekt av att det senantika samhllet i Sydeuropa brt samman och drmed det internationella ekonomiska nt71 72

Axboe 1999, 2004, s. 266 ff., 2005. Hultgrd 2004, s. 57 f. som fljer Helgason 1971.

114

Bo Grslund

verk som Skandinavien var en del av. Men eftersom nordborna var helt sjlvfrsrjande p mat och annat fr sjlva livsuppehllet, kan det senantika samhllets kollaps omjligen ha orsakat en allmn frsrjningskris i Norden. Lngt rimligare r att anta att klimatkrisen 536545 bidrog till att resterna av den senantika hgkulturen i vstra och centrala Medelhavsomrdet fll samman. Ett annat argument har varit att jordbruksmarken minskade som en allmn effekt av att man vergick till mer sdesodling p den arealkrvande djurhllningens bekostnad. Men detta r en ren gissning utan std i ngot kllmaterial. Det r fr vrigt hgst osannolikt att en sdan omlggning skulle kunna ske samtidigt ver hela Mellan- och Nordeuropa. Hypotesen frutstter ocks att sdesodlingen litet senare ter minskade och djurhllningen kade i samband med att kulturlandskapet efter ngra generationer ter brjade ppnas. Inte heller r det troligt att krisen allmnt kan ha utlsts av krig eller en pltslig utarmning av jordar samtidigt ver hela Nordeuropa. I sjlva verket skedde dessa scenfrndringar s pass samtidigt ver hela Nord- och Mellaneuropa att generella faktorer ovillkorligen mste tillmtas strre frklaringsvrde n lokala, regionala och sociala. Allt pekar p att hela detta stora samfllda nordeuropeiska krisfrlopp hade en gemensam bakgrund. D framstr den klart belagda klimatkrisen ren 536545 e.Kr. som den mest sannolika huvudorsaken, med eller utan medverkan av den justinianska pestpandemin. Under ldsta Vendeltid tycks samhllet samtidigt ha gtt mot kad stratifiering med en vlmende maktelit som ocks bemstrade ett hgtstende konsthantverk. Jag ser detta som ett uttryck fr att en kraftig befolkningsminskning orsakad av klimatkatastrofen ren 536545 bidrog till att ett stort antal grdar och kanske hela byar vergavs, mark som sedan kvarvarande stormannafamiljer tog ver med hnvisning till slktsansprk eller helt enkelt genom maktbruk. P s stt kan naturkatastrofen ocks ha lagt grunden till den allmnna ekonomiska maktsamling till en jordgande verklass som karakteriserar slutet av jrnldern och den tidiga medeltiden. Hr kan man ocks aktualisera frgan om uppkomsten av den regala godsbildningen Uppsala d i stra Mellansverige, omnmnd redan i den tidiga, apokryfiska delen av Snorres Ynglingasaga men ocks i Yngre Vstgtalagen, Hlsingelagen och Upplandslagen.73 Sdana manifestationer fr ekonomisk, social och politisk maktsamling som storhgarna i Gamla Uppsala, Ottarshgen i Vendel och troligen mnga andra storhgar i Mlaromrdet tycks ocks, som John Ljungkvist vertygande visat, ha kommit till just under den allra ldsta Vendeltiden.74
73 74

Rosn 1964, s. 434 f. Ljungkvist 2005.

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 115 SUMMERANDE TERBLICK Den norrna traditionen om Fimbulvinterns tv kalla somrar d solen inte hade ngon verkan verensstmmer vl med senantika skriftliga uppgifter om en permanent solskymning i Medelhavsomrdet ren 536537 e.Kr. som utjmnade skillnaderna mellan rstiderna. Dessa uppgifter stds av naturhistoriska belgg fr en vldsam vulkanisk eller kosmisk eruption vid samma tid, som mste ha snkt jordens medeltemperatur kraftigt, vilket i sin tur bekrftas av dendrokronologins vittnesml frn bde norra och sdra halvklotet om mycket kalla somrar under hela tiorsperioden 536545. Och samtidigt som senantika och kinesiska kllor talar om felslagna skrdar och hungersnd, talas i Vlusp om en befolkningskatastrof och i Kalevala om frusna grdor och problem fr boskap och mnniskor. Dessa antydningar om en befolknings- och bosttningskris i Nordeuropa bekrftas med eftertryck av det paleobotaniska materialet som vittnar om ett allmnt igenvxande kulturlandskap. Som nmnts har man berknat att temperaturen i Nordsverige under tiorsperioden med de kalla somrarna ren 536545 snktes med 34 grader Celsius. I frening med bristen p solljus under de tv frsta av dessa r mste detta ha haft frdande konsekvenser fr tidens jordbruk, srskilt i klimatiska marginalomrden i norra Europa. D har nd inga andra tnkbara vderanomalier i sammanhanget tagits med i berkningen. Till detta kommer, tminstone fr Syd- och Vsteuropas del, fljderna av den justinianska bldpestpandemin, som i sin tur kan ha utlsts av naturkatastrofen. Hela Nord- och Mellaneuropa tycks ha dragits in i en allvarlig jordbruksoch befolkningskris med en ptaglig ekonomisk och kulturell stagnation som fljd. Fga frvnande finns det frhllandevis litet skriftligt kllmaterial bevarat frn denna tid, vergngen mellan senantik tid och tidig medeltid i Europa, sjlva inbegreppet av The Dark Ages. De samstmmiga vittnesmlen frn de skriftliga, vulkanologiska, dendrokronologiska och paleobotaniska kllkategorierna frstrks av att dessa r helt oberoende av varandra, liksom av det arkeologiska materialet. Det r inte heller sannolikt att den skriftliga traditionen i Medelhavsomrdet influerat vare sig den norrna om Fimbulvintern eller den finska i Kalevala. Det troliga r att verensstmmelserna beror p de gemensamma erfarenheterna av ren utan sommar. Mycket talar sledes fr att de norrna myterna om Fimbulvintern och motsvarande teman i Kalevala har en verklighetsbakgrund i form av en enorm vulkanisk eller kosmisk eruption som frdunklade solen ver hela jordklotet ren 536537 e.Kr. och utlste en allvarlig klimatkris p norra halvklotet under hela tiorsperioden 536545. Tidsavstndet mellan de hndelser som hr angetts som upphov till myterna om Fimbulvintern och tiden fr deras nedtecknande, omkring sjuhundra r, kan frefalla lngt. Men strre delen av den historiska ramen fr den poetiska Eddans hjltediktning gr ju tillbaka nda till 300400-talen,

116

Bo Grslund

trots att de hndelser som dr besjungs haft en mycket mindre inneboende minneskraft n ngonsin Fimbulvintern. I en litterrt s avancerad oral kultur som den nordiska jrnldern torde den frfrliga Fimbulvintern lnge ha levt i folkminnet. Och eftersom ingen mnniska p norra halvklotet kan ha undgtt katastrofen, torde minnet av den lnge ha terberttats, besjungits och frsetts med mytiska frklaringar ver hela Norden. n mer osannolikt lngt kan tidsavstndet frefalla till Kalevaladikterna som ju upptecknades frst i brjan av 1800-talet. Men i andra partier av Kalevala finns beskrivningar av detaljer i drkt och vapen som tycks peka tillbaka mot vikingatiden, ja nda mot sexhundratalet.75 I det ljuset r det inte mrkligt att s enastende och skrmmande erfarenheter som ren utan sommar kunnat traderas som mytisk tradition i fyrtio mnniskogenerationer, speciellt som det skedde i sngform. De kraftiga utfllningarna av sulfat i inlandsisarna p Grnland och i Antarktis efter en vldsam vulkanisk eller kosmisk eruption verensstmmer med att flera senantika kllor talar om att solen och mnen uppfattades som mrka eller svarta ren 536537. Cassiodorus sger rent av att solen hade en blaktig frg vilket, som Arjava noterat, tyder p nrvaron av torra sulfatiska partiklar i atmosfren.76 Det kan drfr tyckas som en mytisk verdrift nr Vlusp talar om att solskenet svartnar i samband med Ragnark. Men detta har sin direkta motsvarighet i Cassiodorus uppgift att just solstrlarna hade en mrk ovanlig frg. Jag terger hr n en gng de strofer ur Vlusp som talar om en av Fenrisulvens avkommor:
Fyller sig med dda mnniskors lik, rdfrgar makternas boningar med rtt blod. Solskenet var d svart somrarna drefter, alla vindar onda.77

Makternas boningar kan knappast syfta p annat n himlen. Till saken hr att mycket kraftiga vulkaniska eruptioner med stor spridning av svaveldioxid i atmosfren under lng tid brukar tfljas av ytterst spektakulra blodrda solnedgngar. Efter utbrotten av Tambora 1815 och Krakatau 1883 blev sdana blodfrgade solnedgngar frevigade av mnga av tidens konstnrer. Frn vra norrna latituder kan nmnas Edvard Munch. Denne har sjlv i sin dagbok berttat om hur han hsten 1883, efter Krakataus utbrott, vid solnedgngen promenerade med tv vnner utanfr Kristiania:
himmelen ble pludselig blodrd jeg stanset, lnet mig til gjrdet, trt til dden over den blsvarte fjord og by l blod och ildtunger mine vnner gik videre og jeg stod igjen skjlvende av angst og jeg flte at det gik et stort uendelig skrig gjennem naturen.78
75 76 77 78

Collinder 1987, s. 7. Arjava 2007, s. 81. Williams 2007. Eggum 2007.

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 117


Det drjde tio r innan Munch kunde befria sig frn den kusliga upplevelsen genom att mla den. Frst kom Skriet 1893 med sin blodiga himmel och under de fljande ren ytterligare flera mlningar med samma vldsamt blodrda himmel, ven de med knslomssigt laddade namn som Frtvivlan, ngslan och Melankoli. Munchs chockartade knsloreaktion ger en frestllning om hur jrnlderns mnniskor i Norden kan ha upplevt den blodrtt flammande himlen efter eruptionen r 536, fr vilken just Krakatau r en het ansvarskandidat.79 Munch och Vlusp tycks tala samma knslosprk. Sannolikheten r stor fr att jrnlderns mnniskor fylldes av fasa nr under lng tid himlen framt kvllen frgades vldsamt rd ssom av gudarnas blod som ett frebud om vrldsalltets undergng. Att Fenris avkomma i detta sammanhang skulle mtta sig med mnniskors lik ter sig motsgelsefullt eftersom vederbrande i frsta hand hr hemma i gudarnas vrld och dessutom r i full frd med att frga denna rd med blod. Min misstanke att manna i strofen Fylliz firvi feigra manna skulle kunna syfta p gudarna tycks ocks sprkligt sett vara fullt mjlig.80 Dessa korta rader i Vlusp om Fenris avkomma r jag sledes bengen att uppfatta som en expressiv gonblicksbild av hela gudavrldens undergng i Ragnark, dr odjuret frgar himlen rd med gudarnas blod och mttar sig p deras lik. I alla tider har ven korta solfrmrkelser tolkats som olycksbdande jrtecken. Tidens mnniskor kan knappast ha undgtt att tolka denna abnormt lnga solskymning och dessa iskalla somrar och blodrda solnedgngar som ett frebud om vrldens undergng. Men nr nu vrlden trots allt inte gick under, blev det naturligt att i stllet lta det skrmmande minnet av fimbulvetr vvas in i frestllningar om en kommande vrldsundergng, Ragnark, som drefter lnge kom att svva ver nordborna som ett reellt apokalyptiskt hot. Eventuella ldre undergngsmyter kom d naturligt att vvas in i denna tankevrld. Fga frvnande inleds Ragnarksmyten om vrldens undergng med att solen och mnen frsvinner och att solskenet svartnar. Det sger sig sjlvt att en s lng och katastrofal skymning av solen som det hr var frgan om skapade misstro mot gudarnas frmga att kontrollera tillvaron och ledde till tankar om att dessa var underkastade samma olyckliga de som mnniskorna, precis som hnde med verguden Ukko i Kalevala. Det mste ha knts ganska sjlvklart att gudarna skulle dras med i den slutliga katastrofen. P samma stt tolkar jag Ragnarksmytens slutscener, de dr bde sol, jord, gudar och mnniskor pltsligt teruppstr i en paradisliknande milj, som en reflex av den lyckliga stund efter Fimbulvintern d sol och vrme ntligen kom tillbaka och en ny, ljus och optimistisk tid ppnade sig fr de mnniskor som hade verlevt.
79 80

Traufetter et al, s. 145. Enligt muntlig information av Henrik Williams 20/12 2007, fr vilket jag tackar varmt.

118

Bo Grslund

Man kunde spekulera i om de vulkanutbrottsliknande scener som inleder myten om Ragnark terspeglar nordbors erfarenheter av ett vldsamt vulkanutbrott p Island r 536. Men inget s stort vulkanutbrott vid denna tid r knt p Island, som fr vrigt d nnu var obebott, i varje fall av nordbor och inte heller finns egentliga vulkaner p andra hll i norra Europa. Jag antar drfr att den atmosfr av vulkanutbrott som omger myten om Ragnark tillkommit sekundrt som en folklig efterrationalisering i samband med traderingen p det vulkaniska Island. Den norrna traditionerna om fimbulvetr och Ragnark och Kalevalas berttelse om solens och mnens frsvinnande m frefalla mytiska. Men insatta i ett brett skrift- och naturhistoriskt sammanhang fr de en prgel av logisk saklighet som kan frklaras med att man utgtt frn en och samma traumatiska erfarenhet dr ingen oenighet kunde rda om vad som hade hnt, bara om hur det skulle tolkas. Frleden fimbul- skulle sledes av allt att dma syfta p en sammanhngande vinterperiod p omkring tv och ett halvt r. En sdan lngvinter vergick all tidigare hgkomst och mste ha haft ondligt mycket vrre konsekvenser fr samhllet n reguljra vintrar ngonsin kunde ha, hur strnga de n var. Nr man i efterhand kom att kalla denna fruktansvrda erfarenhet fimbulvetr, den stora, den mktiga vintern, var det drfr med all sannolikhet just i bemrkelsen den lnga, den ondliga vintern, den vinter som aldrig tycktes vilja ta slut. Uttrycket inn mri fimbulvetr i Vafrnisml br drfr enligt min mening inte tolkas som den bermda eller ryktbara storvintern utan som den omtalade eller den beryktade lngvintern. Ragnark har denna form i den ldre Eddan medan Snorres Edda har ragnarkkr. Som Haraldur Bernharsson noterar har det ldre rk traditionellt ansetts hra samman med feng. racu f., lpande, flodbdd, berttelse och med fsv. raka f. och fht. rahha f., berttelse, tal varfr Ragnark tolkats som gudarnas den. Den yngre skrivningen rkkr har d frklarats som en folketymologisk frvxling med ordet rkr, mrker. Nyligen har dock Bernharsson visat att denna uppfattning inte har std i det sprkliga materialet.81 Rk r sledes inte som antagits en neutral a-stam utan en neutral wa-stam och grundordet r substantivet fisl. rk(k), rek(k), mrker med drtill hrande starkt verb rk(k)va, rek(k)va, mrkna. Ordet rk r semantiskt komplext och kan ocks betyda orsak, ursprung, eller de, och Bernharsson antar att det r denna spnnvidd som kommer till uttryck i att substantivet rk(k)r frutom skymning ocks kan betyda gryning82. I valet mellan dessa alternativ r han bengen att tolka Ragnark som gudarnas gryning, gudarnas pnyttfdelse med hnvisning till att Ragnark avslutas med att gudarna tillsammans med solen, naBernharsson 2007, s. 2630. Ett stort tack till professor Franois-Xavier Dillmann som satt detta arbete i mina hnder. 82 Bernharsson 2007, s. 30 f., 34 f.
81

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 119 turen och mnniskorna till slut teruppstr. Alternativet gudarnas skymning vervger han ver huvud taget inte.83 Men som Bernharsson sjlv noterar, har verbet rk(k)va, rek(k)va ingen annan knd betydelse n mrkna och r dessutom betydelsen gryning fr substantivet rk(k)r belagd endast i ett fall och d frn 1600-talet.84 Med hnvisning till den lngvariga solskymning som enligt Gylfaginning inleder Ragnark, till traditionen om att solskenet drvid svartnar, till den permanenta solskymning som senantika kllor belagt fr ren 536537 samt till det dunklare dagsljus som lnge brukar rda efter vldsamma eruptioner, frefaller det mig lngt rimligare att hr i stllet ta fasta p den fr bde rk och rk(k)r sprkligt vlbelagda grundbetydelsen skymning. Som Ragnark(k)r och fimbulvetr framtrder i Snorres Gylfaginning tycks allts den sprkliga innebrden i det frra begreppet stmma vl verens med den reella innebrden i det senare. Ragnark br sledes enligt min mening rimligen i frsta hand tydas som gudarnas skymning, den frmrkelse som inte ens hgre makter kunde avvrja och som drmed sgs som ett frebud om deras undergng. I s fall r det mjligt att ven mytens benmning Ragnark terspeglar den i senantika kllor s vl dokumenterade solskymningen ren 536537 e.Kr.85 LITTERATUR
Andersen S. T. and Berglund B. E., 1994. Maps for terrestrial non-tree pollen (NAP) percentages in north and central Europe 1800 and 1450 yr BP. Paloklimaforschung 12, s. 119134. Arjava A., 2007. The mystery Cloud of the Year 536 CE in the Mediterranean Sources. Dumbarton Oaks Papers 2005, s. 7394. dArrigo R., Jacoby G., Frank D., Pederson N., Cook E., Buckley B., Nachin B., Mijiddorj R. and Dugarjav C., 2001A. 1738 years of Mongolian temperature variability inferred from a tree-ring width chronology of Siberian pine. Geophysical Research Letters 28, 3, s. 543546. dArrigo R., Frank D., Jacoby G., Pederson N., 2001B. Spatial response to major volcanic events in or about AD 536, 934 and 1258: Frost rings and other dendrochronological evidence from Mongolia and Northern Siberia. Climatic Change 49, 2001, s. 239246. Axboe M., 1999. Medieval Archaeology. Axboe M., 2001. ret 536. Skalk 1,4, s. 2832. Axboe M., 2004. Die Goldbrakteaten der Vlkerwanderungszeit: Herstellungsprobleme und Chronologie. Berlin.
Bernharsson 2007, s. 34 f. Bernharsson 2007, s. 34. 85 Mnga personer har varit mig till stor hjlp vid arbetet med denna artikel. I frsta hand tackar jag Olle Sundqvist, Frands Herschend och Anders Hultgrd, Uppsala, Franois-Xavier Dillmann, Sorbonne, och Heimir Plsson och Henrik Williams, Uppsala, som lst manuskriptet i olika stadier av fullbordan och drvid alla framfrt konstruktiv kritik, gjort vrdefulla ppekanden och kommit med viktig information. Ett stort tack ocks till Bjrn Berglund, Lund, och Bjrn Gunnarson, Stockholm.
83 84

120

Bo Grslund

Axboe M., 2005. Guld og guder. I: Ragnarok. Odins verden. Utg, av Torsten Capelle og Christian Fischer. Silkeborg. S. 41 56. Axboe M., 2007. Brakteatstudier. Kbenhavn. Baillie M. G. L., 1994. Dendrochronology raises questions about the nature of the AD 536 dust-veil event. The Holocene 4, 1994. S. 212217. Baillie M. G. L., 1999. Exodus to Arthur. Catastrophic Encounters with comets. London. Barnish S. J. B., 1992. The Variae of Marcus Aurelius Cassiodorus Senator, the right honourable and illustrious ex-quaestor of the palace, ex-ordinary consul, ex-master of the offices, praetorian prefect and patrician, being documents of the kingdom of the Ostrogoths in Italy, chosen to illustrate the life of the author and the history of his family. Translated with notes and introduction. Liverpool. Behre K.-E., Brande A., Kster H., and Rsch M., 1996. Germany. I: Berglund et al. 1996, s. 507551. Bergeron T., Fries M., Moberg C.-A. och Strm F., 1956. Fimbulvinter Fornvnnen 51, 1956, s. 118. Berglund B. E., 2003. Human impact and climate changes synchronous events and a casual link? Quaternary International 105:1, 2003, s. 712. Berglund B. E., Birks J. B., Ralska-Jasiewiczowv M. (red.), 1996. Palaeoecological events during the last 15 000 years. Chichester. Bernharsson, Haraldur, 2007. Old Icelandic ragnark and ragnarkkr. I : Verba docenti. Studies in historical and Indo-European linguistics presented to Jay H. Jasanoff by students, colleagues, and friends. Ed. A. J. Nussbaum. S. 25 38. Biraben J.-N. & Le Goff J., 1969. La peste dans le haut moyen age. Annales. conomies, socits, civilisations 1969, 24:6, s. 14841510. Engelsk version: The Plague in the Early Middle Ages. I: Biology of man in History. Ed. by R. Foster & O. Ranum. London 1975. S. 4880. Bork H. R., Bork H., Dalchow C., Faust B., Piorr H. P., Schatz T., 1998. Landschaftsentwicklung in Mitteleuropa. Wirkungen des Menschen auf Landschaften. Gotha. Briffa K. R., Bartholin T., Eckstein D., Jones P. D., Karln W., Schweingruber F. H., & Zetterberg P., 1990. A 1400-hundred tree-ring record of summer temperatures in Fennoscandia. Nature 346, s. 434439. Briffa K. R., Jones P. D., Bartholin T., Eckstein D., Schweingruber F. H., Karln W., Zetterberg P. & Eronen M., 1992. Fennoscandian summers from AD 500: temperature changes on short and long time scales. Climatic Dynamics 7, s. 111 119. Cassiodorus, se Barnish 1992. Chabot J. B., 18991910. Chronique de Michel le Syrien, Patriarche Jacobite DAntioche, 11661199. Paris. Collinder B., 1978. Snorres Edda. versttning och inledning. Stockholm. Collinder B., 1987. Kalevala. Stockholm. Dillmann Franois-Xavier, 1991. LEdda. Rcits de mythologie nordique. Traduit du vieil islandais, introduit et annot. Paris. Drancourt M., Signoli M., Dang L.V., Bizot B., Roux V., Tzortis S., Raoult D., 2007. Yersinia Pestis Orientalis in remains of ancient plague patients. Emerging Infectious Diseases Journal, 13, 2, 2007. In press. Duchesne L., 1955. Le Liber Pontificalis. Paris. Eggum A., 2007. Edvard Munch som maler. Munchmuseet. http://www.munch.museum.no/content.aspx?id=15

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 121


Eronen M., Hyvrinen H. and Zetterberg P., 1999. Holocene humidity changes in northern Finnish Lapland inferred from lake sediments and submerged Scots pines dated by tree-rings. The Holocene 9, s. 569580. Faulkes A., 1982. Snorri Sturluson, Edda: Prologue and Gylfaginning. Oxford. Grudd H., 2000. Swedish tree rings provide new evidence in support of a major, widespread environmental disruption in 1628 BC. Geophysical Research Letters 27:18, s. 29572960. Grudd H., Briffa K., Karln W., Bartholin T., Jones P. D. & Kromer B., 2002. A 7400-year tree-ring chronology in northern Swedish Lapland: natural climatic variability expressed on annual to millennial timescales. The Holocene 12:6, s. 657665. Grslund B., 1973. ring, nring, pest och salt. Tor 15, s. 274293. Gunn J. D. (ed.), 2000. The Years without Summer. Tracing A.D. 536 and its aftermath. BAR Intern. Series 872. Oxford. Hamilton F. J. & Brooks E. W., 1979 (1899). The Syriac Chronicle Known as that of Zachariah of Mytilene. New York (London). Harington C. R., 1992. The year without a summer? I: World climate in 1816. Ed. C. R. Harington. Canadian Museum of Nature. Ottawa. S. 523556. Helgason Jn, 1971. Eddadigte 2. Gudedigte. 3. udg. Kbenhavn/Oslo/Stockholm. Holtsmark A. & Helgason Jn. 1950. Snorri Sturluson. Edda, Gylfaginning og prosafortellingene av Skldskaparml. Kbenhavn/Oslo/Stockholm. Houston M., 2000. Chinese climate, history, and state stability in A.D. 536. I: Gunn et al. 2000, s. 7177. Hughes M., Vaganov E., Shiyaton S., Touchan R., Naurzbaev M. and Funkhouser G., 2001. A 2500-year long temperature-sensitive tree-ring record in far northeastern Eurasia. http://www.wsl.ch/forest/dendro2001/abstracts/abs116.ehtml. Hultgrd A., 2004. Fimbulvintern ett mytmotiv och dess tolkning. Saga och sed 2003, s. 5169. Hultgrd A., 2005. Sonnenwlfe. Reallexikon der Germanischen Altertumskunde. Berlin/New York. Hultgrd A., 2007. The mythic theme of the great winter in ancient Iranian traditions. I: Religious texts in Iranian languages. Symposium held in Copenhagen May 2002. Ed. By F. Vahman & C. V. Pedersen. Det Kgl. Danske Videnskabersnes Selskab. Kbenhavn. S. 101120. Jansen E. and Ko N., 2000. Century to decadal scale records of Norwegian sea surface temperature variations of the past two millennia. PAGES Newsletter 8:1, s. 1314. Johansson K. G., 1997. Snorres Edda. versttning frn islndskan och inledning. Stockholm. Jnsson Finnur, 1902. Snorre Sturluson. Gylfaginning. Den gamle nordiske gudelre (frste del av Snorres Edda). Oversat af Finnur Jnsson. Kbenhavn. Kalevala 1964. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia. 14 Osa. 24. Painos. Kasatkina E., Shumilov O. and Lutkina N., 2006. A new proxy of comets events? European Planetary Science congress 2006. Berlin, Germany, 1822 September 2006, p. 178. Keys D., 1999. Catastrophe: An Investigation into the Origins of the modern World. London. Kouroumali M., 2001. Catastrophe and conspiracy: The evidence of the sixth-century Byzantine sources for the AD 536 environmental event. Medieval Life 16, 2001, 2. 25.

122

Bo Grslund

Lang G., 1994. Quartre Vegetationsgeschichte Europas. Jena. Larsen L. B., Vinther B. M., Briffa K. R., Melvin T. M., Clausen H. B., Jones P. D., Siggaard-Andersen M. L., Hammer C. U., Eronen M., Grudd H., Gunnarson B. E., Hantemirov R. M., Naurzbaev M. M. and Nicolussi K., in press. New Ice Core Evidence for a Volcanic Cause of the AD 536 Dust-veil. Geophysical Research Letters. Lester K. L. (ed.), 2006. Plague and the end of Antiquity: the Pandemic of 541750. Cambridge. Linnr, S., 2000. Prokopios Vandalkrigen. versttning samt Inledning och kommentarer. Stockholm. Ljungkvist J., 2005. Uppsala hgars datering och ngra konsekvenser av en omdatering till tidiga vendeltiden. Fornvnnen 2005:1, s. 245259. Lnnroth L., 1990. The Old Norse analogue: Eddic Poetry and Fornaldarsaga. I: Religion, Myth, and Folklore in the Worlds Epics. The Kalevala and its Predecessors. Ed. by Lauri Honko. Berlin/New York. S. 7392. McCormick M., 2003. Rats, communications, and Plague: Toward an Ecological History. Journal of Interdisciplinary History 34:1, s. 125. McGee K. A., Doukas M. P., Kessler R. and Gerlach T. M., 1997. Impacts of Volcanic Gases on Climate, the environment, and People. U.S. Geological Survey Open-File Report 97262; http://pubs.usgs.gov/openfile/of97-262/of97-262.html. Miles G. M., Grainger R. G. and Highwood E. J. 2004. The significance of volcanic eruption strength and frequency for climate. Quarternary Journal of the Royal Meteorological Society 2004, 130, s. 23612376. Neckel G., 1927. Edda. Die Lieder des Codex regius nebst verwandten Denkmlern. I. Text. 2. uppl. Heidelberg. Olrik A., 1902. Om Ragnarok. Kbenhavn. Olrik A., 1914. Om Ragnarok. Anden afdeling: Ragnarokforestillingernes udspring. Kbenhavn. Olrik A., 1922. Ragnark. Die Sagen vom Weltuntergang. Berlin/Leipzig. Ralska-Jasiewiczowa M. and Latalowa M., 1996. Poland. I: Berglund et al. 1996, s. 404472. Rigby E., Symonds M. & Ward Thompsom D., 2004. Comet impact. A comet impact in AD 536? Astronomy & Geophysics 45, 1, 2326. Rosn, J., 1964. Kronogods. Kulturhistoriskt lexikon fr nordisk medeltid frn vikingatid till reformationstid. Sp. 434438. Scuderi L. A., 1990. Tree-Ring Evidence for Climatically Effective Volcanic Eruptions. Quaternary Research 34, s. 6785. Sernander R., 1910. Die schwedischen Torfmooren als Zeugen postglazialer Klimaschwankungen. Die Vernderungen des Klimas seit dem Maximum der letzen Eiszeit. Berichte d. 11. internat. Geol.-Kongr, Stockholm 1910. Stockholm. de Silva S. L., 2005. The volcanic impact on climate. I: The Encyclopedia of world climatology. Ed. J. Oliver. Springer. Solberg B., 2005. Grd og grdsanlegg. Jernalder. Norsk arkeologisk leksikon. Red. Einar stmo och Lotte Hedeager. Oslo. S. 154156. Stothers R. B., 1984. Mystery cloud of AD 536. Nature 307: 344345. Stothers R. B., 1999. Volcanic Dry Fogs, Climate Cooling, and Plague Pandemics in Europe and the Middle East. Climate Change, 42, 4, Aug. 1999, s. 713723. Strm F., 1956. Fimbulvintern ur religionshistorisk synpunkt. I: Bergeron et al. s. 35.

Fimbulvintern, Ragnark och klimatkrisen r 536537 e.Kr. 123


Traufetter F., Oerter H., Fischer H., Weller R., Miller H., 2004. Spatio-temporal variability in volcanic sulphate deposition over the past 2 kyr in snow pits and firn cores from Amundsenisen, Antarctica. Journal of Glaciology, 50, 168, 2004, p. 137146. Vervruggen C., Denys L. and Kiden P. 1996. Belgium. I: Berglund et al. 1996, s. 553574. Wachsmuth C., 1897. Ioannis Laurentii Lydi Liber de Ostentis et Calendaria Graeca omnia. Leipzig. Widgren M., 2005. Fimbulvintern fanns den? I: Arkeologi och naturvetenskap. Red. Carin Bunte, Bjrn Berglund, Lars Larsson. S. 6270. Nyhamnslge. Wiechmann I., Grupe G., 2005. Detection of Yersinia Pestis DNA in two early medieval skeleton finds from Aschheim (Upper Bavaria, 6th century AD). American Journal of Physical anthropology 126, s. 4855. Williams H., 2007. versttning av Vlusp. Manus 2007. Witakowski, W., 1996. Chronicle of Zuqnin, pt 3, Pseudo-Dionysios of Tel-Mahre. Translated texts for Historians, 22. Liverpool.

124

Bo Grslund

Intereses relacionados