Está en la página 1de 39

Svarta ballader

Page1

Project Runeberg--Nordic literature on the Internet since 1992

Svarta ballader <<


Table of Contents / Innehll Dan Andersson

Start Catalog Tema Search About Comments?

This is a special version of Svarta ballader, with the entire text in one long file. The purpose is to simplify download for offline reading and browsing. We want your comments to runeberg@lysator.liu.se Project Runeberg publishes electronic editions of Nordic literature and art, such as this one, which are created or compiled by unpaid volunteers. You should consider to join our team! Working with Project Runeberg is highly interesting and a serious hobby. You are welcome to visit us at http://www.lysator.liu.se/runeberg/ [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index.html]

av Dan Andersson
Diktsamlingen utgavs 1917. Omkring tiggarn frn Luossa En spelmans jordafrd Spelmannen Karis-Janken Tiggar-Stinas middagssng Jgarns vaggsng Ung Harald Tiggaren Simons sng Hemls Visa Vaknatt Nr mor dog En strof till Huck Finns minne Minnet Till min syster En gamling Syner Predikaren

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page2

Fngen Den druckne matrosens sng Vr dde vn Purgatorium Angelika Kvarnsngen En trstesam visa till idealisten och lraren Angelman Jag har drmt... Vaggsngen vid Kestina Gillet p vinden [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/01.html]

Omkring tiggarn frn Luossa


Omkring tiggarn frn Luossa satt allt folket i en ring, och vid lgerelden hrde de hans sng. Och om bettlare och vgmn och om underbara ting, och om sin lngtan sjng han hela natten lng: "Det r ngot bortom bergen, bortom blommorna och sngen, det r ngot bakom stjrnor, bakom heta hjrtat mitt. Hren - ngot gr och viskar, gr och lockar mig och beder: Kom till oss, ty denna jorden den r icke riket ditt! Jag har lyssnat till de stillsamma bljeslag mot strand, om de vildaste havens vila har jag drmt. Och i anden har jag ilat mot de formlsa land, dr det kraste vi knde skall bli glmt. Till en vild och evig lngtan fddes vi av mdrar bleka, ur bekymrens fdselvnda steg vrt frsta jmmerljud. Slngdes vi p berg och sltter fr att tumla om och leka, och vi lekte lg och lejon, fjril, tiggare och gud. Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjrta var som mitt, redde hon med mjuka hnder mt vrt bo, hrde jag mitt hjrta ropa, det du ger r ej ditt, och jag frdes bort av anden att f ro. Det jag lskar, det r bortom och frdolt i dunkelt fjrran, och min rtta vg r hg och underbar. Och jag lockas mitt i larmet till att bedja infr Herran: 'Tag all jorden bort, jag ga vill vad ingen, ingen har!' Flj mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder, dr allt havet somnar lngsamt inom bergomkransad bdd. Ngonstdes bortom himlen r mitt hem, har jag min moder, mitt i guldomstnkta dimmor i en rosenmantel kldd. http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page3

M de svarta salta vatten svalka kinder feberrda, m vi vara mil frn livet innan morgonen r full! Ej av denna vrlden var jag och ondlig vedermda led jag fr min oro, otro, och min heta krleks skull. Vid en snckbesllad havsstrand str en port av rosor tunga, dr i vila multna vraken och de trtta mn f ro. Aldrig hrda hga snger likt fiolers ekon sjunga under valv dr evigt unga barn av saligheten bo." [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/02.html]

En spelmans jordafrd
Frr n rosig morgon lyser ver Himmelmora kam, se, d brs dr ut en dd frn Berga by. ver backarnas sm blommor gr det tysta tget fram, under morgonhimlens svala, gra sky. Tunga stvlar taga steg ver rosensllad teg, tunga huvuden sej bja som i bn. Bort ur demarkens nd brs en drmmare som dd, ver ng som under daggen lyser grn. Han var underlig och ensam, sja fyra svarta mn, han led ofta av brist p husrum och brd. Se en konung, sja rosorna, och trampas p igen, se en konung och en drmmare r dd! Det r lngt, sja brarna, det knns som mnga mil, och nr hetare blir dagen gr man trtt. Gngen varligt, talen sakta, susar slg och sjunger pil, det r kanske ngon blomma som har dtt. Men nr kistan vaggar svart genom vrens grna skog, gr en tystnad genom morgonvaknad teg, och d stannar vstanvinden fr att lyssna vem som tog mitt i rosorna s tunga steg. Det r bara Olle spelman, susar tall och sjunger gran, han har lyktat sina hemlsa r. Det var lustigt, svarar vinden, om jag vore en orkan, jag skulle spela hela vgen dr han gr! ver ljung och gula myrar gungas hrda dda ben, gungas trttsamt genom skogens bleka ro. Men nr kvllen svalkar hrlig ver lingonris och sten, hrs det tunga tramp i Himmelmora mo. Tramp av fyra trtta mn, som i sorg g hem igen, och de bja sina huvun som i bn.

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page4

Men djupt i djupa grova spr trampas rosorna till sr, mitt i ng som under daggen lyser grn. Han r borta, sja fyra, det blir tungt fr hans mor, som p fattiggln i Torberga gr. Varfr trampas vi av klackar, varfr slitas vi av skor? jmra rosorna och visa sina sr. Det r dden som har dansat genom Himmermora mo, susa tistlarna p klvervallens ren. Han har slipat er till trck med sin gamla grova sko, nr han dansade med drmmarens ben. ver grs och gra hus flyger natten som ett sus, bleka stjrnor blinka fattigt frn sin sky. ver heden ifrn vster nedt tjrnen gr ett ljus, gr en sng ver nckrossllad dy. Och stormen sjunger svart och vitt och i skum kring Hrnan sjunga vgorna om demarkens nd. ver svarta vreda vatten spelar natten upp till bn, ty en spelman och en drmmare r dd. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/03.html]

Spelmannen
Jag r spelman, jag skall spela p gravl och p dans, i sol och nr skyar skymma mnens skra dans. Jag vill aldrig hra rd och jag vill spela som jag vill, jag spelar fr att glmma att jag sjlv finnes till. Jag vill inte trska rg och jag vill inte repa lin, ty den hand som strken sklver i skall hllas vek och fin. Ni fr inte ge min bannor eller kalla mej fr lat, fast jag stundom hellre hungrar n jag spelar fr mat. Jag vill inte grva jorden, jag vill inte hugga ved, jag vill drmma under hggarna till solen hon gtt ned. Och i kvllens rda brand ska jag st upp med min fiol och spela tills ert ga lyser hett som kvllens sol. Jag ska spela nr ni grva era kra ner i jord, jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord. Och det svarta som var dden och som hlsat vid er sng, det skall forsa som en strmmande sorg frn min strng. Jag ska flja genom dalarna i hstens hga natt, och i rk frn hundra milor ska jag sjunga som besatt.

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page5

Och nr natten bljar becksvart ver skogstjrnens skum, mina basar skola ropa djupt ur mnskosjlens rum. Tre sorgens strngar har jag - den fjrde har gtt av, den brast i en sklvning p den bsta vnnens grav. Men nda in i dden vill jag flja er med sng och jag vill d och jag vill spela till uppstndelse en gng. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/04.html]

Karis-Janken
I.
Det var bara ett hybbel av klumpar kring rset dr elden brann, det var nd en kula att bo i fr en ensam och galen man. Nr han skar sin tobak vid glden, och t sitt svarta brd: det var nd en trst och en hugnad i livets blekaste nd. Och av trasor sydde han dockor, med gon av talgig glans, och nmnde dem Greta och Lisa, och de voro hustrurna hans. De vaktade hus och hemfrid fr troll och folk och f, de sutto och sgo om kvllen hur han skar sina slevar av tr. Och tyst var himlen den hga, dr fullmnen leende brann, och tyst var skogen p berget, medan natten i stillhet svann. D sjng han sin galenskaps visa, han sjng fr obygdens natt, och hustrurna Greta och Lisa de skrattade tokiga skratt. D sjng han och gned p fiolen vilt s strngarna sprang, han sjng den konstiga visan om kung Tingi - Ring - i Tang.

II.
Och konung Tingi - Ring - i Tang http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page6

har mantel himmelsbl. Hans hatt r gjord av kristet skinn med rda djvlar p. Och konung Tingi - Ring - i Tang han har en ugn av sten. Dr steker han sina kpta barn, och bygger sin mur av ben. Av sommar och vinter r hans land, dr rda sjar sl mot strand, och tistlar blomma i snn. Hans vinst r frlust och hans krona rd r brnd och kolad p stekarerns gld vid den evigt brinnande sjn. Fr hej och h, fr hej och h! Fr svarta syndares ln, fr hej och h, fr hej och h, fr den brinnande - eviga sjn!

III.
Det var Karis-Janken som natt efter natt p en stupande hll ner i Pallao satt, det var han som sjng hela hstnatten lng fr dimmiga dalar sitt vansinnes sng. "I de svartaste ntter vid det rdaste ljus, i de gungande skogar vid de graste hus skall jag hamra mina klippor, skall jag leka med mitt ler, och jag somnar vid min slgga nr solen gr ner. Jag har svurit mj t satan vid psalmbok och kniv, och jag br p min slgga fr att freda mitt liv. Och ingen kan mj skada och allt skall g mj vl, men satan har ftt lfte om min pinade sjl. Han var husbond min som p bockfot stod, nr jag svor vid kyrkljus, nr jag svor vid blod, men aldrig i ugnen till plgan gr jag in, och jag slpper aldrig taget kring slggan min.

*
Alla mina hga skogar ro skrattande glada, alla mina klara stjrnor mnde dansa i natt. Trollmn och onda tider kunna intet mj skada djvulen sjlv r rdd fr mitt skallande skratt!

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page7

Kall som den klara kvllen och svart r min visa, br den ej ut i bygden, dr skrattas den t, sjungen den r i natten fr Greta och Lisa slocknar hgt upp i himlen och slutar som grt."

IV.
Han slpade med sig p lek och till vrn en sliten slgga av blnkande jrn. Den glimmade lustigt i svartnande skog, nr han takt till sin visa mot stenarna slog. Och han grt och log och rasade vred, tills han sansls och sjuk fll till jorden ned. Och nr skolbarnen skyggt gingo vgen till byn, satt han stilla och sg mot den leende skyn.

*
Han hittades dd och kall en dag, med slggskaftet fast i ett jrnhrt tag. Och en solstrle dansade spelande fin kring munnen som stelnat i drens grin. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/05.html]

Tiggar-Stinas middagssng
Vem snuddade vid din vagn, herre, vem knackade husvill p? Trasig skalv jag i din lada, tills morgonen lyste gr. Du undrade vem det var, herre, men lugna dj nu jag minns din barndom p Hrns, jag r dubbelt s gammal som du. - tungt trycker brdet, jag har tiggt, p min arm, och min gula och skrumpna kind knns s varm, och s trasig och slafsig slnger kjolen. Genvgen tog jag ver Hagberga fall, skuggan dr r ljuvlig under gran och tall mellan rda enar brnner solen. Jag snuddade vid din vagn, herre, dr mjukt du slade fram Tiggar-Stina har bannat din rygg och spottat i hjulens damm. En sndrig skugga var jag, ett nnting som gick frbi: ett stinkande trasbylte bara, med ett sklvande hjrta i. Genvgen tog jag ver Krrmyra fall, skuggan dr r ljuvlig under gran och tall trasig och slafsig slnger kjolen. http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page8

Gamla stela ben vilja helst g svalt och mjukt, svalka vill mitt huvud ha fr det r hett och sjukt mellan rda enar brnner solen. Jag minns nr du byggde, herre, sm hus vid Trnsjns strand, hur den bldde av skarpa stenar din lilla vita hand. Hur du grt dig i smn den kvllen, nr Nero fick stryk fr stld, har du kvar det hjrtat nnu, d br du det som en bld! Om du visste hur solen brnner en tiggerskas vissna kind, d bad du vl till din barndoms Gud om en sval men skonsam vind? Du minns vl den gamla guden? Han som amman trodde p han som orkar s mycket och vill oss s vl s lnge vi r sm. Han var ljuvlig att ha, den gamle alla barnens skggiga, kronprydda Gud sen blir han en psalmboksgubbe fr barndopskvinna och brud. Sen blir han en strng en herre, ver stora, otcka barn, som han maler sakta och skert p sin gamla skrikande kvarn! Byltet r tungt och solen r het. Brd har jag ftt i Hagberga grd hrda gamla kanter vart mitt byte. Men ingen enda kant r vl s jmmerligt hrd att jag inte kan blta den i Vstnora krr brdet, som har hrdnat i mitt knyte. Det r tungt att g och knna sj som en trasig gammal lump, som bst kunde bindas och stenas ner i nn dslig, gungande sump, det r svrt att veta vad som r vrst, att d i ett bltt moras, eller hnga i ett trd eller g omkring och skys som ett gammalt as! Och nu har jag sett i sjutti r - och hrt och knt en del och folk ska en aldrig frbanna, fr ingen r utan fel, men jag sjer nd: det r inte vrst nr en grd r granrisstrdd, det r ruskigt hra att nn r dd, men vrre att nn r fdd. Det svartnar kring skyn, det skymmer, det mrknar ihop till kvll, det rumlar av ska och blixtrar vitt bakom Skambergets rda hll. Jag ska lgga mitt brd till huvudgrd och vnta p allas trst kanske kommer han ner ur skbyn och klmmer ihop mitt brst. http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page9

Stort r mrkret kring mitt hjrta hrd r dagen, svart och kall! Kall gr skuggan kring mitt huvud ljuvlig r skuggan p Hagberga fall! - hur jag styvnar i en svepning av trasor ingen i byn vet hur det r fatt - strck er raka, ben som brinna ensliga vgar - godnatt! [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/06.html]

Jgarns vaggsng
Vr eld r rd som kvllen som brann bakom Dombergets vgiga ked, rd som lgblod som ngande rann i sanden vid Hautana hed. Vi drmma och drmmen r het och rd, r drm om koppel och flmtande nd, r brak och rassel av skrapande horn och smllar som sjunga om en dd. En lgkalv kom lpande frn Vstmora nor och fick nd och fick lpa igen, men i mrkret vid Brhllen stupade hans mor, tre mil ha vi sprungit fr den! Vi slaktade glada vid Stormyrens skr, efter drevturen ndlst lng, och ktt ha vi stekt vid riselden dr och sova p granris p klippdalens botten, svda av skogarnas sng: "Somna in, somna in, vila seniga ben! Drmma ktt, drmma blod, drmma dd! Vi ha gamla, gamla anor frn kastspjut och sten, vi r stora, starka jgare och dda r vrt brd." Och i drmmen spnna vi musklerna av stl, och vi bita vra tnder var och en! Vra halsar strckas stelt, vra naglar grva hl, bredvid elden, den rda, och natten r s sen! Tyst, p huk! Spnn din rygg! Slunga skert din lans! http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page10

Lilla vilde i din blodiga drm! Borra kniven din i ben, och i blodets rda glans skall du spegla dig - spegla dig s skinande blir aldrig din yxa av sten! Du skall dansa alla jgarnas dans, sen du tuggat p din lever, och srplat ditt blod! Med din mage full av djurblod skall du ligga hos din kvinna, som ska fda dig sm jgare om lyckan r dig god. Sm jgare som dda, av fruktan och fr nje, fr magen och fr honan sig sjlva och varann. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/07.html]

Ung Harald
Ung Harald han vndas - "Guds pina och dd! Jag ville sjunga vid tennstop till luta, men ngon m sknka mig vatten och brd, och en sck dr jag gonen m sluta." Och Haralds moder hon ber fr hans vl: "Jag kan ej sova om han vaken mste vara! Frgr hans kropp, o, Gud, men hans sjl fr det yttersta av mrkret bevara! Ty folket vill ha narrar och visorna hans, p en svart grammofon fr han veva. Hans ga har den hstvta malrtens glans o, Herre, han har svrt fr att leva! Sm lappar har han klippt av en tatterskas schal, och pyntat sm trasdockor fina. Men gon har han gett dem som spruta av kval och hnder frvridna av pina. Nr han vevar, d dansa alla dockorna sm och han suckar och skrattar av smrta. Han sjunger: 'Om jag finge frn marknaden g, jag ville ge er en bit ur mitt hjrta.' http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page11

Jag r bunden av billiga jordiska band och varje dygn r en fil p min kedja. Flj mig, nr den brister, till Ditt tidlsa land, ung Harald r fr rols att bedja. En femring, herre, fr en vansinnigs sng jag r en fluga som surrar mot en ruta. , vad solljus gr ont och vad natten r lng Herre Gud, att f stupa och sluta!" [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/08.html]

Tiggaren Simons sng


Jag r tiggaren Simon - vill du hra mj predika? Jag r skapt att mssa en sknatt, eller hur? Min mor var en stickerska som stack t de rika, hennes hliga kindben hade hungern grvt ur. Min far var en fattig man med darrande hnder, om jag sluter mina gon jag nnu honom ser: P kn p golvet str han, vid brasans sista brnder, och som stjrnor som slockna r hans blick nr han ber. @c Frlagan r inkonsekvent nog att skriva mj och mig i samma dikt. Min mor ville slita sig till dds fr att ge mig en brdbit litet strre n hon sjlv hade ftt. Som boklrd herreman ville hon se mig, det var drfr hennes hr s fort vart s grtt. Och min far var ett helgon som led alla fasor, och brottades med Gud om min mrknande sjl, och jag r en vandrande benhg i trasor, och frr n jag arbetar vill jag svlta ihjl. Du tl inga drnare - du sger, bed och arbeta, du vrderar bara arbete och krlek, min bror, men min far, han bad sig till dds skall du veta, och sjlvmord av krlek gjorde min mor. Och hr ser du bnerna vr Herre skulle hra, hr r vven som valkat en modershand hrd, och hr har du sngerna som sjungits i mitt ra: Fr jag svlja mitt sista brnnvin p din stormrivna grd? Min mor hon dog av arbete och sorg om vren, och det var inga stjrnor som lyste hennes sng. Med gonen dimmiga av brnnvin sg jag bren, dr hon kallnade bland rosor, s mrk och strng. Och jag bytte mig ett veckolngt rus fr det hon lmnat t sin son till vlsignelse nr en gng han vart stor. http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page12

t tiggaren Simon var arvet mnat, och i ruset var jag tacksam mot mor. Jag har tiggt - en ska antingen rna eller tigga, ej vackla av hunger framfr hga hus. I ett dike en stormnatt med en liter ska en ligga, och se mnen gunga i moln nr en smlter sitt rus. Utan far, utan mor, utan slkt vill jag vara, se trden piska varandra, hra grenar gnissla som hat. Se moln som vnlsa mn i ndlsa knar fara, nr alla de snlla sova med sin Gud och sitt krleksprat. S underligt - i natt fr jag vrma mina hnder, vid din brasa fr jag sitta som en svaggd gammal hund som jagat t sig sjlv tills han mist alla tnder, och utan att veta det vntar det vinande blyets stund. Men jag vet att Han skall komma, Han som drper fr att hela, ur natten skall jag hra hans vingars sus. Min daggiga bdd av jord skall han dela, hans andedrkt skall slcka mina gons ljus. Jag lskade - ja, jag var frn mina sinnen, att minnas mina kvinnor r att rra i str. Du ber mig att vekna infr gamla, gamla minnen bara ett r hrt och heligt: nr far skulle d. Det var bara mor och jag som hll vakan, och satt dr och lskade vad som fanns kvar. Genom gluggen fll stjrnljus p slitna lakan, och ute sjng stormen avsked t far. En bror har jag haft - han var blek om kinden, och hans gon voro ljumma som utbrunna ljus. Han lg p ett fattighus och lyssnade p vinden, och yrade om solen och hedarnas grus. Han vntade p vilan, fr sjuk fr att vandra, fr vek att bli min lustiga tiggarkamrat. Och en gumma med rinnande gon satte fram hans skl med mat. En drm har jag kvar - jag kan nnu drmma p en myr vill jag ligga, mjukt mot dyn. ver bdden av pors skall stjrnljus strmma, och mina brustna gon skola se mot skyn. ver bittra rter skall vinden vina som en mask skola vandrande moln mig se. P mitt beniga brst skall mnen skina, och min puls skall stanna och min mun skall le. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/09.html]

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page13

Hemls
I natt har jag vandrat frn Hedsunda by, dr jag ffngt bnfll om hgn, mina glappande skor ro tunga som bly av trckstnk och midnattsregn. Jag kom frn tjuvarnas grstensborg, dr min skugga var min kamrat. Dr var r av grubbel och mnaders sorg och ntter svarta av hat. Ty jag lskade strid med sten och kniv, och log t jmmer och sr och till sist s tog jag en kvinnas liv, och satt fngen i lnga r. Och vid Kersnas tjrn, nedom Hvamo brant jag ville ur livet fly, nr den drivande mnens guld fll grant ver strndernas gungande dy. Men inom mig r ngot som icke vill d, och som hatar att leva nd det r bittert att kvvas i kvllssvart sj, och bittert att levande g, och knna hur elndet suger en ner, tills man andas med bara hat fast solen lyser - fast sommaren ler det r bittert, bittert, kamrat! [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/10.html]

Visa
Min krlek fddes i lustfylld vr, p strnder av lekfullt dansande vatten, och vildhonung drack jag i ungdomens r p ngar vta av dagg i natten. Min krlek fddes vid Paiso lv, dr laxarna hoppa och gddorna jaga. Dr vart den en visa som sjng sig sjlv, en vildes rus och en spelmans saga.

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page14

Den sjd i mitt blod varje svallande vr, pnyttfdd att locka och vinna, den sjng dr all vrlden i vinrus gr och jord och himlar brinna. Men aldrig mera lskar jag s som i rosornas r, som vid Paisos vatten, min krlek r gammal och brjar bli gr, och hittar ej vildhonung mera i natten. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/11.html]

Vaknatt
I kvvande vakntter ndlsa lnga, nr minnen sticka som retade bin, jag ber om en vrnatt igen av de mnga, som eldat mitt blod till ett brinnande vin. Jag ber om en vrkvll p rusiga ngar, en enda - en lustarnas jsande kvll! En handfull av eldgrs frn vildsdda sngar, en sngplats av mossa p Vagnbergets hll! Bakom mig g vallarevisorna hga, och hos mig r ingen och ingen mig ser. Frbrunnet r det som har trstat mitt ga, och lngesen r det som solen gick ner. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/12.html]

Nr mor dog
Stor sorg! sjng vakan och flg mot skog, nr solen snkte sig rd, om sorg skrek ugglan och bort hon drog frn grden, dr mor var dd. Tolv slag slog klockan i bondens grd, dr husfolk med knppta hnder hll bn till Herran som vred och hrd sina bittra prvningar snder. Sov ut! sjng gken i daggvt lund, nr solen gick eldrd opp. Och hrlig var ngen i dagningens stund, och vt varje rosenknopp.

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page15

Men tungt sov mor i skumhljd sal, och aldrig mer skall hon vakna, och lemmar som vridits i kampens kval f ntligen kallna och rakna. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/13.html]

En strof till Huck Finns minne


Jag har rett ett lger och tnt en eld p lvstrdd lera och gulnat grus, och nu rknar jag himlens stjrnor och Illinoisstrandens ljus. Jag har tnkt p domaren Thatcher som har hand om mitt gula gull, och lett t Toms tant Polly, och drmt tills mnen var full. I en paradisflkt gr vinden kring Missouris frtrollade land, och kring timmer och drivved porla sm vgor mot bokvxt land. Det r natt kring gul Mississippi, dr de blommande bokarna str sitt frstoft p strm som svallar det r rosor p Jacksons . [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/14.html]

Minnet
Vi gingo ver Raiskis frusna, vida vatten, och sgo masugnsflammorna frn Romebergabron. Och solen sjnk s sakta, i stnk av guld mot bergen, och sakta krpo skuggorna bland enarna p mon. Som eld och ljus mig smekte dina mjuka jungfruhnder, i himlens kalla stjrnglans sg jag ditt mrka hr.

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page16

Och het av lust jag smekte ditt brst och dina lnder, och fick av dig det heliga som endast mannen fr, och nu r allt ett minne, en saga frn i gr. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/15.html]

Till min syster


Nu spelar vrens ljumma vind i myrens gula starr, och sakta stiga sagorna kring n i Berga fors. Frlt ett stnk av bitter frjd, en visa till gitarr, det starka oss till lkedom likt strandens unga pors. En sng till dej, min syster, nr all marken vntar vr! Luossas ljunghed surrar yr av vind och vilda bin. Dr lrde vi oss tunga steg i vra yngsta r, och ingen vet hur djupt vi drack vr barndoms beska vin. Men hrlig, hrlig vren kom vart r i rosor kldd, fast sorgens skymning skte oss och blekte kindens frg. En dag p kn fr Konungen, en natt fr skuggan rdd, och sedan drack du salighet ur flod och fjll och berg. Kom ut, nr stormen viner vild i apel, pil och hgg! Se, vrens himlar brinna till Guds och stjrnors lov! Och nr du svts till drmmar av resedan vid din vgg, all ngens rosor ropa, kom ut till oss och sov! [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/16.html]

En gamling
Jag fick brd, man jag vet icke huru, det kom liksom ovanifrn, och jag byggde av otljd furu ett prte vid Savonan. Jag t bark med de mina om vren, och till drick jag tappade sav, jag timrade giller i snren och var njd med vad Herren gav.

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page17

Och min ende son han vart bonde, och tog kvinna han liksom jag, han regerade mest som den onde, och drev drngar med hugg och slag. Och t mj, som var gammal och styvbent, sa han aldrig ett hugnesamt ord, fast jag timrat de hus han ftt ga, fast jag rjt varje tum av hans jord. Och hans kvinna var vass som en skra, och hans kvinna var kall som is, och hans kvinna var trttsam att svra, och hon vart min lders ris. Och en dag stod en krra p backen, med en hsck och brde fr tv, och fr krran stod tjugurs Blacken, och hans man var som aska gr. Och jag tnkte, jag kan vl frga, vart frden gller s dags, men jag ville nd inte vga att tiga r bst till lags, och jag teg och frgade icke, och jag t min vlling i vrn, och jag hrde p hela timmen ej ett ord av min ende son. Det var tyst med svra och trta, det var ovant mot andra dar, och nr pojken min slutat att ta s sa han, nu ker vi, far! r det hgtid? Ska gamlingen ka? r det andra tider igen? Men en vill inte frga och brka en fr veta - fr veta sen. Vi stannade hr. Jag r gammal, jag orkar ej tala mer, jag r liknjd hur dagarna vandra, och hur solen gr upp och ner. Men gott r vid fattighusborden f ha som en orubblig trst: hr r nrmare den djupa jorden, och den fattiga skrdens hst. P min trbrits drmmer jag vaken, p min trbrits med sparsam halm och tung r luften som livet, som en mara r nattens kvalm. Och fast han var hrd mot far sin, http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page18

s lngtar jag hrifrn, jag lngtar att grva i jorden, t min hrde, min ende son. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/17.html]

Syner
I.
Hon r rank som Hajsnas granar, och som vgorna i Slomlam gungande r hennes gng. Hennes brst har bckens oro, alla skumma skogars dunkel sklver vekt i hennes sng. Vit r hennes vg av solen ver bergen genom blommor, genom ris p ljungrd hed. Hett gr hennes brst av lngtan, gamla vilda vilsna visor stiga vekt drur nr solen bakom Mattnas kamm gr ned. Och nr jag r sjuk av oro, och nr natten kryper sakta kring min bdd i Savos koja, br hon till mig hedens ljung. Strr mitt golv med gula rosor, lv frn strnderna av Slomlam, smeker mjukt mitt tunga huvud med sin hand och viskar sjung!

II.
Nej, jag kan ej, Marja-Lisa, jag har glmt Kersandros snger, jag r icke vrd din krlek och en dryck ur Savos sj! Jag har druckit bittra vatten, skkors gift har jag i blodet, jag har slt mitt arv t satan smek mig, Marja, jag skall d! Marja! Hr du mig? Var r du? Fattigt kldda Marja-Lisa, har du redan gtt ifrn mig? Hr r mrkt vid furans fot. http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page19

- din rst var mjuk som ngsgrs kvar r natten - kvar r berget kvar r mrkret kring min panna, tomt och grymt och svart som sot! Marja - hr du dem - de komma! Hr - de hetsa mig som hundar, gra, grova, lmska hundar nosa efter mina spr! Hr dem flsa! Hr du kopplet de ha fljt mitt spr frn Tanra, de ha snokat lystet hungrigt genom alla dalens snr. Lisa - sjung en herrens visa! om du sjunger bli de rdda gm mig - hr i skrevan - gm mig! Hlj mig, barn, med ris och grus! - du har gtt bort att grta du vart rdd fr mina gon ensam r jag - Marja-Lisa, ge mig vatten - ge mig ljus!

III.
Vem r du i vita klder? Du r inte Marja-Lisa du r prins i ngon saga kom du kanske hit p spe? Tog du Marja-Lisa frn mig - nu vet jag, det r du som botar synd och bor i kyrkor g ifrn mig - Nasar! Tag ej mig till livets rike! Jag r sjuk och spetlskten, nda in i iskallt hjrta multna mina svarta sr! Man skall kasta mig i mrkret, man skall frukta mina gon, man skall ropa oren! oren! framfr mig varhelst jag gr. Har du rum i himlen hga fr ett barn av onda ntter, rus och rosensmyckad trolldom har du livets brd och vin? r du Gud och dock min broder, mnska och nd barmhrtig har du kraft nnu att driva djvlarna ur n ett svin? http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page20

IV.
Han r borta, kvar r natten, kvar r jag som ingen lskar. Sren svida. Dden stiger fram med handen lyft till slag. Skogen mumlar. Mrkret tynger, vinden viskar mulna minnen, viskar sina sista tankar: ingen dog s arm som jag. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/18.html]

Predikaren
Rubinsllad glnser brokaden framfr Ozmas bddade rum men den vise r full av leda, och hans blick r kall och skum. Bakom frhngets rda skuggor vntar nordlandets vitaste famn vntar Syriens sknaste skka p en konung som glmt hennes namn. ver bordet av guld och rosentr darrar handen slapp och fin predikaren, Israels konung, r trtt av kvinnor och vin. Kring kropp som tumlat i synder, och trstande druckit allt, faller manteln i hngande tomma rum, och hjrtat slr sakta och kallt. Hans slavar slumra stende: han r vaken fr lnge i natt han skriver den vises ordsprk, med ett stillsamt ddskallt skratt. Predikaren r han - och konung det r allt den vise vet och om fgnadens ande gr sllskap med hans, det r ock ffnglighet. Det r gott fr det myllrande folket att akta Herodes bud.

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page21

Och den som har hedniska hustrur fr offra t hedningars gud. Kring pannan gul g skuggor som regntorra moln kring frtorkad kust bakom huden en ddskalle grinar sitt spe ver mnniskors lust. --Att vara en vis och att vara en dre, att vara en syndfull, en alltfr rttfrdig, r farligt och tokot: min son, du skall skda p Herrens verk! Ho r som kan rtta, vad han har gjort krokot? [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/19.html]

Fngen
Tre trappsteg till solens port, tre trappsteg av fuktig sten Jag fr vandra dem en gng nr bot jag gjort genom drren av jrn skall jag blek g ut och grta i solens sken. I min kllarhla jag talat med Gud han var s hg och hrd, han gav oss vreda och strnga bud, men blndar med glansen av kldnadens fll in i ndens och brottens grd. Tre trappsteg av synd har jag lngesedan gtt, tre trappsteg av bot ro ej mer jag skall vandra dem sakta r efter r, och en gng skall jag bada mitt grnande hr i en sol som aldrig gr ner. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/20.html]

Den druckne matrosens sng


Sjmanskrog i Hull vid H...street. Frsta och andra styrman p ngaren Dana sitta vid var sitt bord med var sin kupa whisky. I ett hrn en drucken matros som sjunger fr sig sjlv med rosslande rst.

Frste styrman, sluddrande:


http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page22

Lyft glaset frn bordet och sjung, Tore Johnson! Varfr sitter du stendv och tyst? Jag har verkligen tnkt sl ihjl dj, Tore Johnson, fr det du min hustru har kysst! Tore Johnson, bertta, bertta, hur det var nr du kom till min hustrus hus! Satt hon ensam och lngtade, liten? Var hon krnglig frst - var det bara en gng? Var hon het, var hon retsam mot dj? Och en sak vill jag veta, Johnson: fick du kyssar dr fr helvete, sj!

(Grtande, med huvudet i hnderna.)


Varfr tog du, Tore Johnson, min hustru frn mj? Jag som slitit fr min sngplats frn Kap till Hull Minns du natten vid Holy Hook fyrskepp? Hg sj - hunger - och mnen var full la - la - la - och du var d min tappraste vn och tnker jag efter, Tore, s kanske du r det n.

(Snyftande vldsamt)
Och jag skall nog bli glad t henner kropp, du vill vl ha det s? Men det blir vrst att f lov se in i hennes gon nd!

Den druckne matrosen sjunger:


Hon har s bla gon, s djupa bla gon, hon vart min stackars hustru nr natten den fll p. Hon sg p mj med gon, s vta, vilda, vilsna, hon svor mj tro med gonen, med gonen de bl!

Frste styrman:
Tig - fr helvete!

Andre styrman:
Och s har han frltit mj och kallar mj sin vn men det r vrst att jag inte trs se in i gonen!

Frste styrman, vldsamt skakande:


Men varfr ser du ner, Tore Johnson? Dina gon trs jag se, nd! Men din blick r ju sjuk som tyfus,

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page23

och pannan som malaria gr! Nu finns det fyra gon i denna lustiga vrld, som jag aldrigi trs se in i mer Tv stirrar mot krogens slaskiga golv, och tv drmmer vid egen hrd. Fyra sjuka gon, och min enda vn har jag mist, och allt har gudarna skickat mj sen jag var lskad sist! Du hav som tar vra krafter och saltar vrt fattiga blod, om du vill ta mina vnner, d vore vrlden god! Men min hustru tar dem i stllet, och jag r en ensam man, som fr lska whisky och hamnhotell och skkor s gott jag kan.

Den druckne matrosen sjunger:


S flj mj bort i hagarna och lska mj som fordom, och lska mj med gonen, men gonen de bl! Ditt hr r svart som natten, men tron i dina gon skall lysa mj p vgarna varhelst jag ensam gr.

Frste styrman:
Tig - fr helvete! (En klocka ringer. En uppassare slcker alla gaslgorna utom en. De tv stiga upp och ragla ut frn krogen. Den druckne matrosen fljer efter dem.)

Den druckne matrosen sjunger:


Och stjrnor och sol skall slockna frrn min Anna sviker mig, hon har lovat evig trohet p livets tunga stig - -

Frste styrman:
Se hit, Tore Johnson, fr jag se dina gon, r du rdd, din stackare, fr fan, se hit!

Andre styrman stirrar fnigt in i kamratens gon:


Hr har du - de ser jag trs, och sj, hur ser dom ut? r dom inte som vanliga gon och r inte vitan vit?

Frste styrman:
, som sjuka sumpar, dr tidvattnet runnit ut, frbannade kvinns som ej vntar ens tills en femveckors resa r slut!

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page24

Den druckne matrosen sjunger:


Hennes gon kan ej ljuga, hennes blick r ren som guld, och bl som vrens himmel, en sjl frutan skuld!

Frste styrman:
Tig - fr helvete! (De frsvinna i en grnd. En trasig och ensam gatflicka ser lystet och vljande p dem, och frsvinner nedt en tvrgata arm i arm med den sjungande matrosen.) [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/21.html]

Vr dde vn
Skyggt sg du ofta omkring dig, du som fruktade ingen, bottenls blick ville borra sig genom och bakom tingen. Frgande log du t det som fromma och hdare trodde, hemls log du t hem dr mtta beltna bodde. Bar vid ditt hjrta i ntterna de hemlsa sjlarnas fasor, log mot det vlkldda lugnet, sjlv kldd i trasor. Allt som vxt brett blev smtt fr gon avgrundsdjupa, skande irrade du dr starka i vansinne stupa. Skrnande skrik av narrar hrdes dig livet i drmmen, dr mot dden du gungade, str bland andra i strmmen. Drevs bortom vrldarnas grns, till hav som ingen knner, ser med gon som frga nnu p oss dina vnner. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/22.html]

Purgatorium
I natt har jag drmt att allt gott jag glmt och mrdat min bste vn, och den hand som slog, tills klibbig av blod, kunde aldrig bli vit igen. Det som slumrat djupt, slagit vldsamt ut i giftig, stinkande blom, och jag fruktade allt, men fruktade mest den bste vnnens dom. http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page25

Jag handlat hrt, mitt fel var svrt, och jag kallades hoppls bov, och av hatets kld min sjl sgs ut, som en spindels sprittande rov. Och nr alla sport, hur ont jag gjort, och hopen trtte vred, d gick jag allen i stjrnornas sken, och sg mot jorden ned. Som vi minnas lek och krlekssmek i vr ungdoms vita vr; som vi minnas skratt ur det gngnas natt i lskandets heta r; s mindes jag alla glada lag i timmar av drucken frjd, d den dag vart natt i vin och skratt under stjrnor i himlens hjd. Och en rst av en man frn ett oknt land kom till mig i vindens vin, och jag sg hans blick och den var s hrd och s bittert ond som min. Och ansiktet var som mitt ansikte var p min grnings frbannade dag, och jag visste d att ktt av hans ktt och ben av hans ben var jag. Och han sade: allt hederligt smtt och gott hr endast vardagen till, men den vilja r stor som trs vilja tvrs emot vad mngden vill. Och du som haft mod, att ej vara god, och som hellre r svart n gr, du ensam bor, i ondska stor, och ditt namn skall aldrig frg. Du skall leva nd under himmelen bl som ett nummer i mrkrets hr, dina vnnersom skuggor irra kring dig och synda hr och dr. De synda med gldje, synda av lust i villsam och de natt, de avla av hat och frgiftat blod sina barn under ondskans skratt. Och jag svarade strax: det r lgn vad du sagt, det onda var aldrig sant, din rst r ej trst fr darrande brst p helvetets ytterkant. Jag drmmer om reningens vita eld, http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page26

att dej sjl m brnnas stor, som bannad av mngdens kvinnor och barn till ddens rike for. Jag tar hellre emot hela hopens hot, och jag grter hellre n ler, och jag lngtar att d men att straffas hrt jag lngtar nd mer. Och jag tror att nr straffet stoftet strtt ver mrdarens multnande ben, r det hopp nd, r det trst ocks att hans sjl skall brnnas ren. Din trst r en lgn, ditt land en sump, som rinner till elndets ng, din trst r ett sken frn en evig eld, och din bdd en gldande sng. Men jag gr till en plats som du aldrig sett, och dit vgen br emot jag gr att bikta min innersta synd i natt vid korsets fot. Jag gick och vgen var hrd och lng, och jag knde jag lidit nog, nr vid nattens slut jag irrat mig ut ur berglandets suckande skog. Och allt var frid och ny var all tid, i en morgon av glimmande ljus, och min vg var en ng dr i rosor hljts allt grovt och besudlat grus. Och korsets herre regerade dr med sin vithets lgande hand, hans kldnad lyste var syndares vg i sol ver paradisstrand. Och min mrdaredrkt fr en vrens flkt i trasor revs och fll ned och konungen lyfte sin hrlighets hand och sade stilla: bed! Och jag bad och sg upp mot en vrld av ljus med gon utan skuld, och en eldslga ren genom rymden ven, och jag brann i en sky av guld. Och en grav blev grvd p en blommande ng, t min aska byggdes ett hus, och min kropp brann ut och jag vart fri, och frsvann i ett hav av ljus. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/23.html] http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page27

Angelika
Jag hrde basunen ropa, jag hrde orkanens sus, och jag gjordade mina lnder och steg upp ur gravens grus, i glansen av solen svllde mitt brst, min arm vart stark och fin, och sterlandets ljuvliga vind gt i mina dror vin. Frn valven ste de varma regn, mina trasor skljde de, och nya gon ppnade jag att domedagsglansen se. Och med mig var min Angelika, som jag lskat och lskat s, men som p grund av ringa stnd jag ej var vrd att f. I trettio dagar vntade vi, men turen drjde nd, och vi njto av jordens nya vr och av himlens gamla bl. Till sist tog jag mod och stegade fram, och lyfte min nya hand: "Mitt namn r William Andersson, och min synd som havets sand. Och det hr r min Angelika, som jag lskat och lskat s, men som p grund av ringa stnd jag ej var vrd att f. Vi var vl s gott som gifta, fast i djupaste hemlighet, och vi sveko vl inte varandra, tminstone som jag vet. Men all vr synd var av kttet, det ktt, som r ej mer, och anden dmer ej ande, fr det som av kroppen sker. Och dina de minsta brder jag ofta, ofta mtt. Jag var hungrig med dem, som hungrade, och med de trtta trtt. Vi ville ibland ej ta brd, nr ej alla brd kunde f, och det var av anden, Herre, det medger du nd? Vi lyssnade efter nglars sng och hrde de dendes rop Ja, Herre, vi hjlpte varandra, och vi svulto allihop. Och ibland kom sm, sm kvinnor till oss i ndens natt, och sdde i lgret som hungrade sina blommande sm skratt. Och vi togo dem, och med dm vi klmdes i armod ner, men det var av kroppen, Herre, den kropp som r ej mer." Men ur rostrd gata vid Ebals port, nu satan nrmade sig: "Ja, Herre, de grto och gvo nog, men det var av fruktan fr mig. Men jag ber dig, frga dem, Herre," sade satan och djupt han neg, "vad de gjorde de ljusaste ntterna, nr all deras fruktan teg." Jag ropade: "Herre, vr fruktan lg under och morrade dov, den t oss nr vi to och skrmde oss nr vi sov. Av ngest vi drpte varandra, av fruktan fr svlt vi stal, och vi levde ibland frsakelsens liv fr lftet om himlens sal."

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page28

Men Herren sade: "Jag vet det dr, kanske vet jag bst till slut man lr sig ngot en rmillion, nr man visste det mesta frut. Er krlek var av feghet, en rttfrdighet fr gunst, och det enda ni gjorde nr fruktan teg, det gjorde ni av brunst." Och jag svarade: "Anden ville nog, men kttet ropade nej, och sllan nr kttet syndat ville anden ngra sj. Jag tror de hjlptes t, de tv, att dra oss till Ebal ner, men det mesta var nog av kroppen, den kropp som r ej mer. Vi var p det hela taget ett lortigt och underligt pack, och kroppen lg om vr andes fot som en tung och skavande black. Och nu ber jag om domen, Herre, om ditt eller skammens land Mitt namn r William Andersson och min synd r som havets sand." Men Herren sade: "Tag din m, som du lskat och lskat s, men som p grund av ringa stnd du ej var vrd att f. Jag tror jag prvar er n ett tag under sommarhimlen bl, och nu s r jag trtt p er, och ber er alla g." D gingo vi alla bort igen och domen frsvann som rk, vi slogo oss ner i Mamres lund att gra ett nytt frsk. Men jag hrde satan skratta vid rostrd gatas port, och han skrek: "Du fick Angelika fr allt du av feghet gjort!" [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/24.html]

Kvarnsngen
I. Spinnerskan.
I stugan vid Raisos svarta berg jag gstat en enda gng dr sitter en gammal kvinna och spinner dagen lng. Hon spinner t folk som i Storbyn bor, medan dagen i skymning gr med skrumpen fot hon trampar sitt hjul, och rullen smller och slr. Nr den gula frtvinade handen r av darrande spnad full, g minnen som gra av drmmar dit och tvinnas bland brokig ull.

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page29

Och dit g varma vrar och somrar med rdaste frukt, och blandas om till snyftande grt i rummets unkna fukt. Jag hr hur plankdrren ruskas hrt, nr vstan larmande gr, och ser den dende dagen kring den gamlas vita hr. Jag hr ett tal frn darrande ben, en sng frn surrande hjul, en sng om en slipande kvarnsten i spinnerskans mrka skjul. Och ven jag har en surrande sng, som jag sjungit sen jag var barn. En sng om en rols dre, som slipar sig sjlv p en kvarn.

II. Kvarnsngen.
"Jag r ensam och tungt str mrkret som en skuggornas mur kring mig. Gamla benkvarn, sjung fr en vnls jag vill tala med dden och dig! Men du kan bara visor om ben och blod och jag ligger hr sjuk vid din skakande vgg jag vill minna mig jorden och himlen bl - hrlig var jorden nd! Du kvarn - du r vis och av ren skorrar din rostade rst jag skall hra din visa och vila mitt stackars slocknande brst. Jag har lekt i den blommande dalen jag har byggt - sm kvarnar ocks och dansat bland fjrilar ngarna fram - hrlig r jorden nd! Och nu frstr jag din sng - din sng fr en som dr s lyssna d - svarta skuggor nu sjunger hon - - hr - hr!" Bullra runt och darra hrt i pina benen dina damma ut och blsa bort i skyn! Rulla runt med ben som vita skina, http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page30

benen mina rullas bort och grvas ner i byn! Dansar du en gng i solen fina nr vindar vina, ter, hungrar, ler och grter ut, s slipas du till sist p stenarna mina, suges in att malas utan slut. "Du r grym och din sng r av satan jag orkar ej hra dig mer - hur kom jag sjungande solbarn i det bitande ddsmrkret ner? O, herre, om dagen r liden, s slck mitt rykande ljus lt mig slippa allt liv - lt mig sluta i de ddas multnande hus! Tig, kvarn, du borrar mitt huvud med ditt hamrande helveteshn och En har ju dtt fr syndare jag kan ropa p jungfruns son! Men han hr ej min rst fr ditt gnissel, jag skall be - nr du trttnat att g - - - jag minns nr jag frst var lskad och hrlig var jorden d!" Tumla runt och rulla blint i pina, synder dina dansa ddens dans tills du r all, stampa, tjuta, skra tnder sina - glfsa ver granen hesa skall. Slipas hrd och rulla runt och rasa, stackars trasa! Vilja andra ting n kvarnen din. Dmd att rullas om och in i fasa, i slamsor frasa - veta vart du skall och inte vilja in! "Tyst, gamla - ty hrlig r jorden, i den hga himlens glans! Dr gunga de rda rosor i den glada vstans dans. O, sol ver rusiga ngar, lys dem som dansa i byn! Se - p senigt spnda vingar dr flyger en rn mot skyn!" - - slita snder alla krk som drmma, som kvarnen glmma, http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page31

yra feberhett om himlen bl - "! hrlig r jorden nd!" - - surra hjul och fors, du grymma, strmma, inte mma dda ben som utan oss ej g! Slunga kring dem, gnissla, sl och stta fl och nta, knacka dem till jord i hjlpls natt! Hamra skallar, ve, av trar blta, skratta bort dem med vrt vassa skratt! "Men barnets lekar i hemmets hgn, ha stnkt mitt hjrta med vrens regn och hrlig r barnets sng - -" Skramla gamla stenar mot varandra, vandra, vandra! Vi suga in och slita av! Jmra, bita vasst och morra, sklla, tjuta som schakaler p en grav. Bullra hrt och darra runt i pina mala hjrtan, hnder, mala gon dina. Stna du i ngest, skallra tnder! Ropa du till Gud och strck du dina hnder! Strcka ben du skall och dansa kring och bli till jord igen och rullas bort och grvas ner och glmmas av "S lt mig blott se glansen av solen som gr ner - min sista - -" och aldrig knna gldje mer nu brjar dansen! Och srj ej du: ett liv r till att mista, vi skratta gllt nr onda gon brista - "Frls mig frn kvarnen - Gud - -" - - vr kvarn r vindarna, vr kvarn r haven, vr kvarn r livet och vr kvarn r graven, vrt hjul r tingen du har kpt och lskat, ditt guld, din krlek, masken i din kista "Men frls min sjl - -"

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page32

vi gra bara stoft av ben som brista. Vi bullra hrt och darra runt i pina benen dina! Vi damma ut och blsa bort i skyn! Och nr vi tystna skall en annan sjunga, vi rulla bara bort att grvas ner i byn! "I en grnsls och evig tystnad den skorrande sngen dr - fr en dd som famlar i mrkret nu sjunga de heliga - hr! Det r som jag bures av bljor, ett mrkt och svallande hav mig fr mot en strand som sjunger av solvitt skum - - Hr!"

Kr frn ovan:
"Vila, pilgrim, ditt brst mot strmmande vatten. Hn till dagningens land gr din vg ver hav genom natten. Slut dina gon - stormsngen sver! Hav som svallar i mrkret skall bra dig ver! Trtt var ditt ga att se allt och hjrtat sklvde, ngsligt vred du hnderna framfr vg som svljande vlvde. Kvar i kvarnen du lmnade gubbar och lystna trnor, jttevgen skall lyfta dig hgt mot himlens stjrnor. Slut dina gon stormsngen sver hav som svallar i mrkret skall bra dig ver! [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/25.html]

En trstesam visa till idealisten och lraren Angelman


Den brnnvinssupande spelmannen Bogg gr en dag landsvgen fram med sin fiol och finner sin fre detta lrare Angelman sittande p vgkanten med en butelj. Angelman grter ver sitt trista de, varvid Bogg stmmer sin fiol och sjunger fljande visa p en gammal valsmelodi: Vi, Angelman, r du s sorgfull i hgen, fast Spaniens vin i din hals du har hllt? Du sitter som dd under flygande skyar, din tomma butelj du p vgkanten stllt. Din ungdom r gngen, din Gud haver gmt sj och kvar r den herrn med ett horn och en klv du liknar en margran som torkar i tkten, s rivande ful mellan klibbande lv. http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page33

O sj, var r kransen av konstgjorda rosor du band dj i dagsljus och stigande sol? Den dryck du bjd ut t all vrlden att svlja frnekade du innan hanen gol. Men Angelman, lyss till en vn som frstr dj, nr brusten, bedragen du smlter ditt rus, allt medan all himmelen ver din hjssa str klar som kristall ver byarnas hus! Fr jordisk var flykten mot himlar som blna och lga av rosor och paradissng du sitter och snyftar nr bittert det kvllas i salar som fyllts av din visdom en gng. Jag hrt p vart rd, vart ord ur din strupa likt brokiga fglar mot salstaket flg. Jag sg ock den rdlses glans i ditt ga nr mt din butelj som ett dibarn du sg. Och snart ska din slkt hlla granris p backen och gunga dj fram under gnolande trn. Beskdad och fattig och tvttad och naken du vinglar mot gnllande grindarna hn. Det goda du gjort hr i vrlden var ringa, en sck full av vder du liknade mest. Du multnar och spricker dr brarna vnda, sex fot under skorna p socknens prst. Hur gr dj, nr en gng all himlarnas Herre med vrldar till domssal och stjrnor till tron, fr grningar gjorda mot arma och nakna ska dma envar efter hans person? Men kanske du hemligen knbjt i natten och skyggt bett den oknde glda din skuld? Sj, sknjer du staden som icke har ntter, dr muren r jaspis och gatan av guld? D knpper jag sakta en sng p fiolen och dansar av frjd p din jordrda mull, jag sjunger, han r icke dd, men han sover och drmmer om kronor av trnen och gull. Hans trasiga sjl bliver tvttad i stjrnljus till skraste silke vid harpornas brus, de brnna hans skam till en aska fr vinden, att ren han m vandra till Herrans hus. [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/26.html]

Jag har drmt...


Jag har drmt jag skulle sjunga vad jag knner, hur jag hatar, hur jag lskar, hur jag bannar, hur jag ber, hur i vanvett jag flyr frn mina vnner, och i mrkret till den oknde ber. Jag har drmt att jag en visa skulle sjunga, om alla sjlarnas fasor, alla himlarnas ljus, om nr all vrlden jag ser dansa och gunga och darra i draktigt rus. Jag har drmt, att nr alla stjrnor skina, ver vildmark som viskar, vad i ensamheten hnt, att alla vindar som kring tjrnlanden vina, skulle lra mig att kvda vad jag knt. Jag har drmt att en liten, liten kvinna, skulle sva mig med visor, skulle smeka mig med skratt, och nr allt som jag byggt mste brinna, skulle flja mig i elddopets natt. http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page34

Jag har tnkt att alla jagande ren, som ha ddat det jag lskat, som ha stulit vad jag ftt skulle lra mig en visa om vren, som har bott hos mig och blndat mig och gtt. Jag har trott att alla stormarna som rasat, i min sjl skulle blandas till en vansinnig sng. Att dr jag snavat ver helvetet och fasat, jag skulle lra mig dess visor en gng. Men se mitt solur mot middagen skrider, och aldrig har jag sjungit vad mitt hjrta har bett! Skall jag sjunga frst i ddsskuggans tider, nr det ndlsa mrkret jag har sett? Skall jag leva tills jag lrt mig att smida alla rosor, alla fasor till en levande ked, som skall sklva som en rusig och glida som en strkton i ddsmrkret ned? [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/27.html]

Vaggsngen vid Kestina


Jag r bara en gammal och trttkrd man, och dr utan klt och knot, under eget tak fast det kostat, och r svart av r och sot. Det r vrst med alla ungarna - men dom har inte svultit n, och h har vi kvar s vi klarar oss tills backen blir grn igen. S korna slipper att svlta - och s lnge har barnen mat dom r inte mina, dom barnen, men mitt hjrta har inget hat. Jag slogs fr mina i tretti r - och sen s fick jag er, men det r som om plgorna lrt mj att inte frbanna mer. Den dr gamla vaggan av furu som jag gjorde vid tjugu r, den dundrar i mina ron - Gud vad den gr och gr! Den maler s grovt som Brnnby kvarn - ett buller som nstan brnns att f barnbarn s hr, ska jag sga, r ett nje som skr och knns. Och har vi gjort rtt fr det hr, d rknar du noga, Gud, d tar du bra hga bter fr brott mot ditt sjtte bud. Det kvittar mj lika, nu dr jag, dom fr klara sj bst dom kan, och stoppa morfar i leran och skaffa en kta man. En? Tre eller fyra minst, fr att klara elndet ut men den yngsta hon spottar visst blod - p henne r lungorna slut. Hon gjorde rtt fr sj och sitt barn - men hennes tid var kort, och ungen hennes har skrofler - - Herre, skrapa oss bort som mgel ur trcken och krren, och lt oss f krypa ner i den kalla och stillsamma myllan, dr ingen hostar mer. Jag kpte det hr, jag har kravlat mj fram, jag svalt, och dom svalt mest. http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page35

Och det sista av skulden betalade jag nr den yngsta lst fr prst. Och pojkarna mina var stora d - jag tror dom redde sj bra dom kom hem och gav far sin brnnvin, fr ngot mste en ha. Jag har aldrig kpt fr ett re sprit, jag drack om ngon bjd. Det ska ingen kraxa om drinkare nr Paljaka-Anders r dd. Och den som predikar om straffar, nr en urbltt utntt man blir glad av brnnvin och dansar, r en prst som inte gr an. Men nu r det slut med att dansa - jag var glad nr den yngsta var stor. Det liksom lttade litet en stund, bde fr mj och mor. Jag slutade g i gruvan, jag brt rtter och sprngde sten, fast jag redan var vit i skgget - det finns seghet i gamla ben. Dom hller, fast kttet ruttnar - nu var tppan skuldfritt min, och d kndes det djupt som ett yxhugg nr den yngsta kom hem med sin. Och jag bannade henne en vinter, sen teg jag, sen vntade jag p en strngare, vassare rstid, en tyngre och grare dag. Nr den ldsta kom hem med sitt bylte vart det kallt fr mj, fast det var vr. Jag drog fram den dr dammiga vaggan igen - och d var jag sjuttio r.

*
Jag tyckte jag gick i den dimman jmt, som str ver Brnnby myr, jag tyckte jag fick den i mig med vart andetag jag tog. Dom hr grova hnderna skakade - dom r gula och vissna nu Dom r veka, nstan som Gretas, som syr och syr... Men jag rymde en gng frn helvetet, jag gick till Kaljos slog Det var d ... det var vr, det var vitt av blom. Och nog knde jag suset av vdret som varmt ver backarna drog, men det var som en drm, och mitt huvud var tungt, och mitt brst ville rivas itu. Och jag vart som den tokiga Lasse, som ibland fick ta hos oss, han som sprang och viskade, gick och gick, som en lgtjur dag och natt. "Dom kommer, dom kommer!" sa han, "nu snart s hinner dom fatt!" Han sprang ifrn maten hungrig, han var rdd fr de dda, frsts. Jag var inte rdd fr det dda, jag var skygg fr det levande, jag. Allt som levde och krp och krlade och var hungrigt och pep och skrek. Det kom efter mj, myllrande, flsande, det snrjde kring mina ben, "nu tar vi dj, gubbe"! vste dom, "du har klarat dj all din dag, men barn ska du ha nr du grnat - kp mat du, och vila sen!" Men jag skrek "hoj hi, alla djvlar ur krren, nu gick ni fr bitti ur sng, om ni tnkte att Paljaka-Anders kr bet fast vintern blir satans strng"! Och jag knt dom hr tjrbruna hnderna, och jag stalp p kn och svor, och jag sa till Gud, du som skapat oss, dm bst du vill fr hor! Och jag grt dr mellan hggarna dr Luossas rgng gr, jag sg opp och jag knde mj nstan ung - och d sg jag att det var vr.

*
Det r eget hur det vnder sj, var ens kraft kan komma ifrn. I lungsot ligger hon med sitt barn - och lungsoten tog min son. Den ldsta - det var fabrikens fel - och Bannbergs bolag sa nej, nr jag ville ha hjlp till sjukvrd - men jag kncker ryggen p mj, frrn jag gr till de hgas kontor och ber om det allra minsta rd. http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page36

Jag kan krypa p kn fr en tiggerskas barn, men inte fr herrarnas nd. Och jag krp p kn p mitt kerland, jag tog allt i egen hand, och tppan ger jag skuldfri n, och rg och potatisland. Det var vrst med att brga fodret - sju veckor det nstan tog, innan sista hbrean hssjats p min steniga hrbackslog. Och vintern kom, jag gick ute, brt sten och hgg min ved. Och jag lade mj sent var natt, nr det blivit en smula fred. Jag knde det var p slutet, jag orkade inte mer, jag tyckte jag var som ett billigt ur som gtt och gtt och gtt ner. Jag kan inte ligga och tnka p allt det svra som hnde sen det r ledsamt med lungor som sluta, med hosta och skinn och ben Jag ligger hr bara och tnker, hur alla sin mat ska f det r liksom krlek jag knner, fast det kanske ej synes s. Jag sade nog hrda ord ibland - en vet knappast av att det sker, men nr tredje frbannelsen skrek i mitt hus, sen sa jag ingenting mer. Jag tog det fr Herrens vilja, jag bjde min rygg och grt, men jag kmpade dubbelt i klden och snn - sj, Gud, om du sg hur jag slet?

*
Det var som om krrens ra dunst gtt in och gjort kallt i mitt brst. Det skymde fr synen, jag stapplade tungt, jag visste att det var hst. Det var vinter kring oss - jag slpade mj, som en utter i djupa snn, jag hgg ved dr kolvgen slutar, en mil norr om Hrkensjn. Jag skalv i den stickande vinden, och min yxa fll tungt, men hrt, mot bjrk som stalp i brstdjup sn och bkade ner sj svrt. Jag kvistade opp, hgg av och drog, med tnderna bitna hop, och t min bit och vilade mj i l i nn rotstlpsgrop. Jag tyckte jag liksom var kvitt en del, det var rosamt att sitta hr, nr de dnande vdren rullade ver Bobergs skogiga skr. Jag slapp att se de sm som skrek och en mor som hostade blod, och jag tnkte, han ger mj hrute sin ro, vr Herre, om han r god. Men en dag stod allt liksom stilla, jag slppte yxan i snn, jag fick krypa fram genom drivorna, och jag tnkte, det hr r dn! Och kanske jag aldrig sagt dom att jag inte hatade alls, fast elndet hll som en lnk av jrn kring min sjuttiriga hals. Att jag unnade alla att leva, att jag lskade allihop? Hur ska dom f veta det nu, om jag hittas kall i min grop? Men jag somnade dr i snn, och jag vaknade hr en dag, och jag tyckte jag lg och leddes t en hammares glla slag. Jag hr hur det hamrar och hamrar - jag vet inte vad jag ska tro, tills jag hr p rsten av mor, som sa, "sj, mnniska, kom det blo?" Men nu r det nst frut med mj, jag fr inte fram ett rop, det r inte bara vaggan som gr, nu vaggar alltihop. Det r feber tror jag, jag har, jag nskar Pers Jan var hr, han ska gra en lag av brnnvin och mjlk och saften av jungfrubr. Han ska lsa ett Fader vr ocks - jag har skrattat t trolldom jag, jag har sett liksom lite fr mycket av konster av alla de slag. Men nr det vill mrkna kring sngen, och en blir tung och trtt, och dom liksom turar att vakta en, alla uslingar som en mtt http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page37

Ja, jag vet att det dr r skuggor, men en r int s sker mer, nr den gungande resan gr utfr - bara ner och ner och ner Var r jag? P vgen till Kaljo, sj, mtte ni pojkarna dr? Dom ska komma och hjlpa mj bra - det vart litet fr tungt, det hr. Nu kommer dom, nu, tnd torrveden, pojkar! Svng blosset! Det tar sj, det ljusnar! St stilla och lys mj - g med mj p vgen , satan, s'n stt, sex bloss, som gr fatt en, nu tre p var sida - nu marsch ut i natten! Ni stannar hos Backens - stll blossen i snn! Och sen r jag ensam igen - det r lngt ver Bannbergasjn. Det r lngt, det r lngt att g, men jag vill inte stanna hos Backens, jag ska hem till mina sm. En sup kan jag ta, men sen fr det vara, tack pojkar, det vrmde - se, blossen str kvar, och brinner i snn nu nr dagningen faller , satan, vad grant, vad grant! Det lyser, det smller och viner, och sprakar med bollar av bltt - och det skiner, som norrsken lngt mellan granarnas galler Det var sex som brann - som fljt Paljaka-Anders p vgen, och himlen r gr, som en kupa av tenn Tack pojkar fr supen, fr nu r jag hemma igen! Hr - mor, r det ngon som hr mj? Jag kan inte tala mer, det lnar lite att stirra med gon som inte ser Jag vill veta om jag ropade, hr, mor, r klockan tolv? Vad r det fr bullrande vagnar p mitt kvistiga grova golv? , det r bara den gamla vaggan , Gud, vad den gr och - gr jag tog ner den ur skrpet p vinden, och d var jag sjuttio r. Dom sjunger - en visa vid vaggan, det r - - "Tussilullan barnet mitt, sov sov sov i ro. Lullan gr och lullan gr och sov i ro ro ro, susa gran susa tall nr lillan gr i vall i vall, med hatt av lv och nversko, ltar alla grna fall, ro - ro - ro." [http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/28.html]

Gillet p vinden
Jag satt p min dsliga vind en kvll och beskdade ngarnas hst, och lste och tnkte p Jonson som i fjol fick ro fr sitt brst. http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html 11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page38

Har han ftt en hydda att bo i i de blnande rymdernas damm? Eller gr han kring tkten och spkar och vgar sj inte fram? D lyste det till som stjrnor, det vnde ett blad i min bok, det ljusnade kring min skumma vind, och jag tnkte det var p tok: nu har gamla Johanna somnat och elden r kommen ls och fastn det var frga om hetta s tycktes mj jag frs. Det var i den skummande natten, det var mellan ett och tolv Det rrde i mina papper och det tassade kring mitt golv. Och en vinande nga blste p hundrarssarnas damm och si, ur den vaggande ngan klev Jonatan Jonson fram. Och jag sade: "Det glder en yngling att du tagit dj nda hit, det r som en helg p min fattiga vind att skda sn visit, och om inte du ndrat vanor s tag ett glas med en gammal kamrat, fr gamla Johanna har lagt sj, s det blir klent med mat." Och han svarade: "Att f se dj ren lnge nskade jag, men villsam r vgen i rymderna bland stjrnor av alla de slag." Vi satt vid vrt stora mangelbord och stormig var natten och fin, och jag vckte upp Johanna och sa till om l och vin. Till sist jag smg en frga litet blygt och stammade fram: "Jag undrar - sj, r det historier, det dr om vr Herre och Skam? Fr bara de renaste helgon p de saliga ar bo? Och finns det inga himlar fr dom som r klena att tro?" Och han sa: "Jag r timmerman Jonson och fga lrd som du sett, och jag vckte bekymmer p jorden fr mitt sjlvlrda timmermansvett, och de lrda ville hnga mj, fr jag kan ej ett ord latin, och en ngel tog s fort jag dog och gav allt jag lst t hin. Men jag hrde en sng p en stjrna en gng, som jag minns en smul av n, det var sngen om pinan av vrldarnas synd och om Herren av himmelen. Men en stjrnornas sngare sade mj att det dr var en jordisk sng, som en ngel lrt fr vnings skull nr han hmtat en sjl en gng. Och den allra hgsta sngen, den sjngo de eftert, och fast jag inte begrep ett ord, jag brast i en hejdls grt det var utanfr alla hjrtan och en stjrnbana framfr allt vett det var vad intet ra hrt och intet ga sett."

*
Och mnen lyste och stormen sjng i luckor och s och knut, och vinet var gammalt och let starkt och min frjd var utan slut.

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Svarta ballader

Page39

Vi drack fr den ddande hsten och fr gravarnas heliga ro, och vi drack fr alla de saliga som p hga stjrnor bo. Jag sg hans panna lysa som silver, sn och ben, och sakta, dracks han upp av mnens strmmande sken. Drute brjade morgonen alla ngar i grnad kl, och stormen rt sin hrda sng genom gavelvggarnas tr.

Project Runeberg, Sat May 22 22:12:21 1999 (aronsson) << http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

http://www.lysator.liu.se/runeberg/svartbal/index2.html

11:00:54 17/12/01

Intereses relacionados